STADEN EFTER OS VAD GÖR DE OLYMPISKA SPELEN FÖR STADSUTVECKLINGEN VÄRLDEN ÖVER? 2016-08-17 Av: ArkDes Få har nog lyckats undvika att de olympiska spelen pågår för fullt. Under två veckors tid riktas allt världens strålkastarljus mot en plats och mediebevakningen är massiv. Frågan är dock vad som händer sen. Bidrar dessa få glansdagar till verkligt positiva följdeffekter för stadens ekonomi och utveckling? När de olympiska spelen gick av stapeln för första gången i modern tid deltog 311 atleter från 14 länder. Året var 1896, platsen var Greklands huvudstad Athen. 108 år senare återvände arrangemanget till samma stad igen. Skillnaden var att då, år 2004, deltog istället 11 099 atleter från 202 länder. Sedan den blygsamma starten har spelen alltså utvecklats till ett enormt maskineri. De har rört sig bortom idrottens gränser och kommit att påverka samhällsutveckling, stadsbyggnad och levnadsförhållanden på en mängd andra plan.
I den rent fysiska stadsstrukturen ger OS avtryck i både infrastruktur och byggnation. Storleken på det hela varierar en del, ett av extremfallen är kanske Rom 1960 där hela systemet för vattenförsörjning byttes ut och flygplatsen byggdes om. Den stora utmaningen tycks bestå i att göra dessa förändringar till integrerade delar av stadsbilden även efter det att tävlingarna avslutats. Det trettiotal arenor med tillhörande läktare, som krävs för allt ifrån simhopp och rugby till landhockey och BMX-cykling, är ett exempel. I vissa fall får dessa platser fortsatt användning även efter de olympiska spelen, men vanligt är att de antingen rivs eller lämnas att förfalla. Undantaget är den stora huvudarenan som ofta blir ett landmärke för staden. OS-byarna som under spelen ska inhysa över 11 000 atleter är ett annat stort huvudbry. Los Angeles var den första staden att, år 1932, sälja de lägenheter som byggts upp för atleterna. Därmed började OS-byarna bli en del av stadsbyggnaden i värdstäderna. Ofta blir de till permanenta lägenheter för lokalbefolkningen, inte sällan för medel- och höginkomsttagare, i några fall har de donerats till universitet och blivit till studentbostäder. Hållbarhet och olympiska spel Den som vill argumentera för att OS bidrar till med hållbara städer kan hitta en del trådar att spinna vidare på. I flera fall har den stora internationella uppmärksamheten lett till att städerna i fråga skapat nya system för exempelvis sophantering och avlopp som faktiskt skapat långsiktig förbättring. Nya parker har skapats, kulturarv har blivit bättre omhändertagna och kollektivtrafiken har ofta fått sig ett rejält uppsving. De senaste årtiondena har OS-städerna tävlat om att få en grön stämpel. År 1996 infördes hållbarhet som en av de tre grundpelarna för de olympiska- och paralympiska spelen. Hur väl städerna lyckats sedan dess har varierat kraftigt.
Arenan för vattensporter under OS i Peking brukar kallas Vattenkuben. Idag är den ombyggd till Asiens största vattenpark. OS i Peking gjorde sig snabbt känt för sina problem med förorenad luft. Restriktioner för bland annat bilkörning infördes som till viss del lever kvar än idag. Tunnelbanesystemet fick hela 60 nya stationer och sträckan mellan flygplatsen och staden fick ett järnvägsspår. Allt detta är fortfarande i bruk. Trots den här typen av satsningar finns en rad fakta runt spelen som förmörkar den hållbara ytan. Inför de Olympiska Spelen revs stora områden bestående av historiska byggnader för att ge plats åt ny byggnation. Enligt det kinesiska utrikesdepartementet tvingades 6037 hushåll att flytta. Enligt en Schweizisk organisation som arbetar med boendefrågor rör det sig snarare om 1,25 1,5 miljoner människor. London ska enligt många ha lyckats betydligt bättre. Avfallshanteringen, både under bygget och under spelens gång sköttes föredömligt, vattenförbrukningen för permanenta arenor och andra byggnader minskades med 40 procent och nästan alla besökare till The Olympic Park anlände med tåg. Dessutom hölls koldioxidutsläppen nere och stora satsningar gjordes på nya gång- och cykelvägar. Den OS-by som byggdes i östra London har idag blivit 6000 nya bostäder. Kritik har dock riktats mot att de nya husen har grindar och lås som gör att gårdsplanerna är stängda för övrig allmänhet. Dessutom står lyxlägenheterna i skarp kontrast till den i övrigt ganska fattiga stadsdelen där mycket lite har förbättrats. Olympiska Spel i Rio de Janeiro Just nu pågår alltså OS i Rio de Janeiro. Redan innan spelens början har skandalerna avlöst varandra. Det gäller bland
annat ekonomiska krissituationer, förorenat vatten och byggen som inte blivit färdiga i tid, inget nytt i OS-sammanhang egentligen. På flera platser har värdskapet snarare lett till skulder än till intäkter. Experter menar även att de infrastruktursatsningar som gjorts inför spelen inte kommer att gynna staden långsiktigt. De har endast gjort transporten till OS-arenorna smidigare. OS byn i Rio de Janeiro i juni 2016. Foto: Andre Motta/ brasil2016.gov.br Även i Rio har bostadshus rivits för att ge plats åt hotell och parkeringsplatser inför de olympiska spelen. De dryga hundra miljarder kronor som de OS väntas kosta bidrar dessutom till ett ekonomiskt krisläge som påverkar både skolor och sjukvård. Att OS i Rio de Janeiro ska bidra till någon långsiktig hållbarhet för klimat, miljö och befolkning känns därmed osannolikt. Framöver gäller det alltså att hålla koll på Tokyo som ska hålla i de olympiska och paralympiska spelen år 2020. Förberedelserna är redan i full gång och stadsomvandlingen likaså. Hur väl man den här gången kommer att lyckas skapa en långsiktigt hållbar stadsomvandling både socialt, ekonomiskt och ekologiskt det återstår att se! Källor Brandão Jönsson, H., Rio putsar på fasaden in i det sista spänt inför OS-invigningen, DN Poynter, G. & MacRury, I., Olympic Cities: 2012 and the remaking of London Tillväxtanalys, OS tredje grundpelare hållbarhet
Wilkinson, T. Olympic afterlife: the real legacy of the London games for Stratford, The Guardian