Beslutad 2006-02-16 Dnr 06-13 1 (42) ÅRSREDOVISNING FÖR INSÄTTNINGSGARANTINÄMNDEN AVSEENDE BUDGETÅRET 2005
2 Innehåll Till minne 3 Verksamhetsöversikt och finansiering 4 Verksamheten under budgetåret 2005 8 Resultaträkning 21 Balansräkning 22 Anslagsredovisning 24 Finansieringsanalys 25 Tilläggsupplysningar och noter 27 Sammanställning av väsentliga uppgifter 33 Bilagor 36 1. Insättningsgarantinämndens organisation 2. Diagram över institutens avgifter för insättningsgarantin avseende kalenderåret 2005 3. Program EFDI-seminarium i Stockholm Financing of Deposit Guarantees
3 Till minne Insättningsgarantinämndens ordförande Hans Jacobson avled hastigt den 3 oktober 2005 efter en kort tids sjukdom. Hans Jacobson gjorde stora insatser inom ett antal områden, bland mycket annat bidrog han till att hantera den svenska bankkrisen i egenskap av chef för Bankstödsnämnden under åren 1994 till 1996. Efter bankkrisen ombildades Bankstödsnämnden till Insättningsgarantinämnden och Hans Jacobson blev nämndens första ordförande. Insättningsgarantinämndens uppgift blev att administrera den statliga insättningsgarantin och senare även investerarskyddet. Med intresse, engagemang och synnerligen gedigna kunskaper bidrog Hans Jacobson till nämndens arbete. Han deltog även i stor utsträckning i nämndens löpande verksamhet och engagerade sig särskilt i det internationella arbetet. Han bidrog till bildandet av de två organisationerna International Association of Deposit Insurers (IADI) och European Forum of Deposit Insurers (EFDI). Han var mycket uppskattad som ordförande inte minst för sitt breda juridiska kunnande, skarpa intellekt, vänliga sätt och generösa ledarskap.
4 Verksamhetsöversikt och finansiering Bakgrund Insättningsgarantinämnden skall enligt sin instruktion hantera frågor om insättningsgaranti och investerarskydd. 1 Genom lagen (1995:1571) om insättningsgaranti, som trädde i kraft den 1 januari 1996, infördes en statlig garanti för insättningar hos banker och vissa värdepappersbolag. Den 1 juli 2004 avskaffades bankernas inlåningsmonopol och kreditmarknadsföretag fick möjlighet att ta emot inlåning från allmänheten. Samtidigt ändrades lagen om insättningsgaranti så att också sådana insättningar skall omfattas av garantin. Den 1 maj 1999 trädde lagen (1999:158) om investerarskydd i kraft. Skyddet omfattar värdepapper och medel som banker och värdepappersbolag hanterar för sina kunders räkning. Ett fondbolag kan fr.o.m. den 1 april 2004 få tillstånd att tillhandahålla individuell portföljförvaltning. För sådan förvaltning skall investerarskyddet också gälla. Ett kreditmarknadsföretag kan från och med halvårsskiftet år 2004 få tillstånd att bedriva värdepappersrörelse. I den verksamheten blir kreditmarknadsföretaget också ett värdepappersinstitut och verksamheten omfattas av investerarskyddet. Mål och återrapportering Insättningsgarantinämndens verksamhet faller in under politikområdet Finansiella system och tillsyn. Målet för politikområdet är att det finansiella systemet skall vara effektivt och tillgodose såväl samhällets krav på stabilitet som konsumenternas intresse av ett gott skydd, att tillsynen skall bedrivas effektivt, att kostnaderna för statsskulden långsiktigt minimeras samtidigt som risken beaktas, samt att statens finansförvaltning bedrivs effektivt. Verksamhetsområde Insättningsgaranti och investerarskydd 2 Mål: Insättningsgarantinämnden skall bidra till konsumentskyddet avseende insättningar och därigenom till stabiliteten inom det finansiella systemet. Nämnden skall också bidra till konsumentskyddet avseende värdepapper och andra medel som hanteras för kunders räkning. Återrapportering: En samlad bedömning skall lämnas om hur målet för verksamhetsområdet uppnåtts. Syftet med insättningsgarantin är att stärka konsumentskyddet för allmänhetens insättningar i banker och vissa värdepappersbolag och komplettera den övriga skyddsreglering som omger instituten. Garantin kan sägas innebära att konsumenterna erbjuds ett säkert placeringsalternativ. Genom att garantins existens kan antas minska risken för uttagsanstormningar, kan den också sägas medföra ett visst systemskydd. Med den konstruktion och det uppdrag som garantisystemet har, får dess betydelse i sistnämnda avseende dock anses begränsad. 1 Förordning (1996:595) med instruktion för Insättningsgarantinämnden. 2 Regleringsbrev den 16 december 2004, dnr Fi2004/265, Fi2004/6410 (delvis). Ändring den 8 december 2005 av regleringsbrev, dnr Fi2005/5775.
5 Syftet med investerarskyddet är främst att stärka konsumentskyddet för allmänhetens investeringar i finansiella instrument och likvida medel som handhas av värdepappersinstitut i samband med tjänster som instituten utför. En grundläggande tanke med skyddet är att investerare, med förlitande på att detta skydd finns, i större utsträckning skall våga köpa investeringstjänster. Nämndens bedömning Redan det faktum att ersättningssystemen finns innebär att de bidrar till konsumentskyddet. Om det också finns ett allmänt förtroende för insättningsgarantisystemet kan detta i någon mån ha betydelse för stabiliteten inom det finansiella systemet. Nämndens uppgift är att säkerställa att ersättningssystemen fungerar så att allmänhetens förtroende bibehålls. Frågan om nämndens möjligheter att i större utsträckning bidra till att stabilitet och effektivitet i det finansiella systemet uppnås hänger samman med den utveckling som sker av garantisystemets funktion och nämndens framtida uppdrag. I det sammanhanget finns det anledning att nämna att Insättningsgarantiutredningen under verksamhetsåret avlämnat betänkandet Reformerat system för insättningsgarantin (SOU 2005:16). 3 Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet. I avsnittet som följer om nämndens verksamhet under redovisningsåret anges de mål och den återrapportering för verksamhetsgrenarna avseende insättningsgarantin respektive investerarskyddet som regeringen har beslutat. 4 Nämndens viktigaste uppgift under verksamhetsåret har varit att hantera det pågående ersättningsfallet (investerarskyddet) som visat sig vara mer komplicerat än nämnden först bedömde. Ett stort arbete har lagts ned på att utreda och analysera det aktuella värdepappersbolagets verksamhet. Detta arbete är nu i det närmaste att anse som avslutat. Därmed kan nämnden snart påbörja arbetet med att hantera de enskilda anspråken som kommit in och betala ut ersättning från investerarskyddet till drabbade investerare. Nämnden har under verksamhetsåret också inlett ett arbete med att utreda vissa frågor om avgiftsuttag för investerarskyddet med anledning av ersättningsfallet. Vid en samlad bedömning anser nämnden att målet för verksamhetsområdet är uppnått. Organisation och personal Nämnden består av sju ledamöter. Posten som ordförande har varit vakant under verksamhetsårets tre sista månader. Ett kansli svarar för beredningen av ärendena. Kansliet består av två fast anställda personer, en kanslichef och en kvalificerad handläggare. Kansliet är samlokaliserat med Finansinspektionen. Från inspektionen köper nämnden bl.a. ekonomiadministrativa tjänster och annan myndighetsservice. Även i övrigt har nämnden hittills strävat efter att i så stor utsträckning som möjligt köpa tjänster i stället för att bygga upp en omfattande organisation med egen personal. Den ökade risken för framtida ersättningsfall innebär dock att nämnden behöver förstärka personalresurserna på kansliet. Enligt sin instruktion skall nämnden ha intern revision. I nämndens regleringsbrev har regeringen beslutat att undanta nämnden från kravet att internrevisorn skall vara an- 3 Insättningsgarantiutredningen, Fi 2004:02, Dir. 2004:19. 4 Se fotnot 2.
6 ställd vid nämnden. 5 Nämnden har uppdragit åt en revisionsbyrå att utföra internrevision. Eftersom kansliorganisationen är liten, måste nämnden vid ett ersättningsfall snabbt kunna förstärkas personellt. Nämnden har därför träffat avtal med Sveriges riksbank, Finansinspektionen och Riksgäldskontoret om att kunna avropa sammanlagt nio tjänstemän från dessa myndigheter med mycket kort varsel (beredskapsstyrkan). Under hela verksamhetsåret har två eller tre personer ur beredskapsstyrkan förstärkt kansliet med anledning av det pågående ersättningsfallet. Dessa personer har kommit från Finansinspektionen och Riksgäldskontoret. Därutöver har Finansinspektionen fr.o.m. den 3 mars 2005 tillhandahållit ytterligare en person som extra resurs. Formellt har samtliga dessa personer varit anställda på deltid eller heltid hos nämnden. Under större delen av året har förstärkningen motsvarat 3 heltidstjänster. Nämnden har haft vissa problem med att få tillgång till beredskapsstyrkan på det sätt som varit avsett och som motsvarat nämndens behov. När ersättningsfallet är slutfört avser nämnden att utvärdera hur beredskapsavtalet har fungerat och överväga om det finns anledning att på något sätt genomföra förändringar. En av nämndens huvuduppgifter är att förvalta de avgifter som instituten betalar för insättningsgarantin. Tre externa kapitalförvaltare har haft uppdraget att sköta den löpande placeringsverksamheten under verksamhetsårets första tre månader enligt riktlinjer som beslutats av nämnden. Därefter har kapitalförvaltningen lagts om från aktiv till passiv förvaltning som har skötts av en extern kapitalförvaltare. Avgiftsuttag Tabell 1. Totalt debiterade avgifter, kostnader samt över-/underskott (tkr) 2003 2004 2005 Beräknade avgifter Debiterade avgifter 401 000 456 245 430 000 390 975 560 000 546 318 Kostnader 6 382 6 381 7 705 Över-/underskott 449 863 384 594 538 613 Överskottet beror på att avgifter för insättningsgarantin skall tas ut i enlighet med 12 och 14 lagen om insättningsgaranti för att bygga upp en fond som skall kunna användas vid ett ersättningsfall. 5 Jfr Riksrevisionsverkets föreskrifter till 3 förordningen (1995:686) om intern revision vid statliga myndigheter m.fl.
7 Finansiering Riksdagen anvisar årligen nämnden ett ramanslag i statsbudgeten för nämndens förvaltningskostnader. För budgetåret 2005 var anslaget 7 473 000 kronor. 6 Normalt skall ett belopp som motsvarar belastningen på anslaget föregående år avräknas från de årliga avgifterna för insättningsgarantin och investerarskyddet och redovisas under inkomsttitel på statsbudgeten. För nämnden tillämpas således s.k. bruttoredovisning över statsbudgeten. Eftersom alla förvaltningsutgifter så snart som möjligt redovisas under inkomsttitel belastar nämndens verksamhet över tid inte statsbudgetens saldo. Tabell 2. Finansiering av Insättningsgarantinämnden utgifter avräknade mot anslag (tkr) Avseende förvaltning Varav insättningsgaranti Varav investerarskydd 2003 2004 2005 5 742 806 4 912 486 3 290 58 Avseende skadefall Varav investerarskydd - 1 047 4 087 Summa 6 548 6 445 7 435 Tabell 3. Avgiftsuttag och redovisning mot inkomsttitel (tkr) Avseende förvaltning Varav insättningsgaranti Varav investerarskydd 2003 2004 2005 2006 6 090 694 5 742 806 4 912 486 3 290 58 Avseende skadefall Varav investerarskydd - - Summa 6 784 6 548 5 398 3 348 Återstår att redovisa* 1 047 4 087 Summa 6 445 7 435 *Avgifter för förvaltningsutgifter som avser ersättningsfall (1 047 tkr år 2004 samt 4 087 tkr år 2005) kommer att tas ut senare tillsammans med de övriga skadekostnader (ersättning till investerare) som beslutas i enlighet med lagen om investerarskydd. 6 Utöver tilldelat anslag disponerade nämnden under budgetåret ett anslagssparande på 450 000 kronor.
8 Verksamheten under budgetåret 2005 Insättningsgarantinämndens verksamhetsområde Insättningsgaranti och investerarskydd var uppdelat i följande fyra verksamhetsgrenar. Beslut om de årliga avgifterna och hantering av avgiftsmedlen. Förvaltning av avgiftsmedlen. Hantering av ersättningsfall. Internationellt samarbete. Intäkter och kostnader fördelat på verksamhetsgren Tabell 4 visar att verksamhetens andra intäkter än sådana av anslag är näst intill obefintliga. Tabell 4. Andra intäkter än sådana av anslag fördelade på verksamhetsgrenar, tkr Verksamhetsgren Intäkter Intäkter Intäkter 2003 2004 2005 Beslut om de årliga avgifterna och hantering av avgiftsmedlen 0 2 0 Förvaltning av avgiftsmedlen 0 2 0 Hantering av ersättningsfall 1 6 0 Internationellt samarbete 0 3 0 Summa 1 13 0 Insättningsgarantinämnden har i normalfallet inga intäkter utöver anslaget som disponeras. I tabellen redovisade intäkter kan inte direkt hänföras till ett verksamhetsområde. Den har därför proportionerats på verksamhetsgrenarna i enlighet med hur arbetstiden under året har fördelat sig. Verksamhetens kostnader avseende kalenderåret 2005 fördelade på verksamhetsgrenarna framgår av tabell 5. Den mest resurskrävande verksamhetsgrenen var hantering av ersättningsfall, som förbrukade 53 procent av kostnaderna. Merparten av kostnaderna var en följd av det pågående ersättningsfallet. Det skall jämföras med föregående års andel på 23 procent. Kostnaderna för förvaltning av avgiftsmedlen förbrukade 26 procent vilket är mer än en halvering jämfört med föregående års andel på 56 procent. Kostnaderna för internationellt arbete har ökat och uppgick till 17 procent av de totala kostnaderna. Den huvudsakliga förklaringen till kostnadsökningen är att nämnden under verksamhetsåret stod värd för en konferens som arrangerades av European Forum of Deposit Insurers, EFDI. Den totala kostnaden för denna konferens uppgick 598 000 kr varav större delen avsåg lönekostnader för eget arbete. Tabell 5. Kostnader fördelade på verksamhetsgrenar, tkr Verksamhetsgren Kostna- Kostna- Kostna- der der der 2003 2004 2005 Beslut om de årliga avgifterna och hantering av avgiftsmedlen 1 447 489 287 Förvaltning av avgiftsmedlen 3 462 3 549 2 019 Hantering av ersättningsfall 775 1 463 4 090 Internationellt samarbete 698 880 1 309 Summa 6 382 6 381 7 705
9 Under de närmast följande rubrikerna redovisas dels målen för verksamhetsgrenarna och de återrapporteringskrav som regeringen angett för budgetåret 2005, dels den verksamhet som nämnden har bedrivit och den aktuella återrapporteringen. Beslut om de årliga avgifterna och hantering av avgiftsmedlen Mål: Beräkning och debitering av avgifter för insättningsgaranti och investerarskydd skall göras korrekt och kostnadseffektivt. Återrapportering: En redovisning skall lämnas om hur målet uppfyllts, bl.a. hur avgifterna beräknats och fördelats mellan instituten, samt om överföring till inkomsttitel och förvaltning. En viktig uppgift som nämnden har att utföra är att fastställa och debitera de avgifter som instituten skall betala för insättningsgarantin och investerarskyddet. Insättningsgaranti Lagen om insättningsgaranti är utformad så att det sammanlagda avgiftsbelopp som skall betalas av instituten för ett år är givet. De totala garanterade insättningarna uppgick till drygt 490 miljarder kronor per den 31 december 2004. De garanterade insättningarna hade därmed ökat med drygt 15 miljarder kronor i jämförelse med föregående år. Avgiftsuttaget var 0,1 procent av de garanterade insättningarna eller drygt 490 miljoner kronor. Varje institut är skyldigt att lämna uppgifter till nämnden om volymen garanterade insättningar och om kapitaltäckningsgraden. Uppgifterna skall ha granskats av en revisor som utsetts av institutet. Vid beräkningen av avgifterna tog nämnden hänsyn till institutens kapitaltäckningsgrad. För år 2005 fick avgiften variera mellan 0,06 och 0,14 procent. För det enskilda institutet innebar det att avgiftens storlek var beroende av hur den egna kapitaltäckningsgraden förhöll sig till de övriga institutens. Vid beräkningen av avgifterna användes samma principer och beräkningsmetod som för avgiftsuttaget åren 1996 2004. Huvuddragen i nämndens metod för fördelning av avgifterna mellan instituten är att avgiften skall vara negativt relaterad till kapitaltäckningsgraden och att sambandet skall vara konvext, se diagram i bilaga 2. Med denna metod fick det institut som hade lägst kapitaltäckningsgrad (3,47 procent) den högsta avgiften som blev 0,14 procent. För 119 institut sjönk avgiften successivt mot 0,06 procent i takt med ökande kapitaltäckningsgrad. För de återstående sex instituten som hade högst kapitaltäckningsgrad (65,61 295,11 procent) blev avgiften den lagstadgade miniminivån på 0,06. 7 Nämnden beslutade den 15 juni 2005 om årets avgifter. Instituten skulle betala in avgifterna till nämnden inom en månad från dagen för beslutet. Av de 126 institut som debiterades avgifter betalade fem avgiften 3 18 dagar för sent. Det skall jämföras med föregående år då tre institut betalade avgiften en dag för sent, år 2003 då fyra institut betalade avgiften 1 7 dagar för sent och år 2002 då sex institut betalade avgiften 1 15 dagar för sent. Nämnden påförde tre institut dröjsmålsränta under året. I de två övriga fallen uppgick inte beräknad dröjsmålsränta till det lägsta belopp, 100 kronor, som tas ut. 7 Se bilaga 2.
10 Avvikelse från huvudregeln för avgiftsberäkning Enligt regleringsbrevet skall nämnden redovisa till regeringen tillämpningen av 12 lagen om insättningsgaranti i de fall nämnden avviker från huvudregeln. För samtliga institut som år 2004 betalat avgift för hela det året hade garantin gällt året ut. Det var alltså inte i något fall aktuellt att under verksamhetsåret återbetala del av avgift. Nämnden beslutade med stöd av 12 jämförd med 14 första stycket lagen om insättningsgaranti om avgifter för del av kalenderåret 2004. Besluten avsåg FOREX Bank Aktiebolag och Nordea Bank AB 8 samt tio kreditmarknadsföretag som anslutits till garantisystemet under det året. Detta avgiftsuttag uppgick till sammanlagt 55,6 miljoner kronor. Redovisning mot inkomsttitel på statsbudgeten och överföring till extern förvaltning Den 20 juli 2005 beslutade nämnden att utgifterna för förvaltningen år 2004 (anslagsutfallet), 4 912 092 kronor, skulle avskiljas från inbetalade avgifter och överföras till statens checkräkning. Inbetalade medel redovisades därvid mot inkomsttitel 2552. Samma dag beslutades att avgiftsmedel om 450 miljoner kronor skulle överföras per den 27 juli till Kammarkollegiet för extern kapitalförvaltning. Den 12 augusti 2005 beslutade nämnden att ytterligare avgiftsmedel om 91 miljoner kronor skulle överföras per den 18 augusti till Kammarkollegiet för extern kapitalförvaltning. Således har sammanlagt 541 miljoner kronor överförts under året till kapitalförvaltningen. Investerarskydd Utgifterna för att administrera investerarskyddet uppgick till 1 533 088 kronor under år 2004. Av nämnda belopp avsåg 486 163 kronor den löpande förvaltningen av skyddet och 1 046 925 kronor det pågående ersättningsfallet. Nämnden beslutade den 22 mars 2005 att utgifterna för den löpande förvaltningen i princip skulle fördelas lika mellan de institut som tillhörde skyddet under år 2004. För de 183 institut som tillhörde skyddet under hela året fastställdes avgiften till 2 495 kronor per institut. För övriga 27 institut fastställdes en lägre avgift med utgångspunkt i hur stor del av året som de tillhörde systemet. Den sammanlagda avgiften som togs ut av instituten uppgick efter avrundning till 486 157 kronor. Avgifterna för investerarskyddet skulle enligt beslutet vara nämnden till handa senast den 22 april 2005. Av de 210 instituten betalade 26 avgiften 3 25 dagar för sent. Det skall jämföras med föregående år då 20 institut betalade avgiften 1 44 dagar för sent, år 2003 då 36 institut betalade avgiften 1 127 dagar för sent och år 2002 då 32 institut betalade avgiften 1 160 dagar för sent. Den lilla förbättring av betalningsdisciplinen som kunde märkas förra året kan sägas hålla i sig. Fem institut har i år inte betalat sin avgift. Fyra av dessa är försatta i konkurs och avgifterna är bevakade i konkurserna. Nämnden har i ett fall begärt att Kammarkollegiet skall driva in den obetalda avgiften. Föregående år begärde nämnden i tre fall att obetalda avgifter skulle drivas in. Nämnden har ingen laglig möjlighet att debitera dröjsmålsränta eller straffavgift. 8 Jfr nämndens årsredovisning avseende budgetåret 2004.
11 Under verksamhetsåret fortsatte arbetet med att förbereda nämndens första uttag avseende avgifter för ett ersättningsfall. Det visade sig då finnas problem som måste lösas för att kunna fastställa hur institut som tillhör investerarskyddet ska redovisa sina skyddade tillgångar. Nämnden anlitade därför i juni en extern konsult för att utreda frågeställningarna och avser att återkomma till regeringen med en redovisning av resultatet av det arbetet. Redovisning mot inkomsttitel på statsbudgeten Den 17 juni 2005 beslutade nämnden att utgifterna för den löpande förvaltningen år 2004 (anslagsutfallet), 486 163 kronor, skulle överföras till statens checkräkning och redovisas mot inkomsttitel 2552. Enligt 29 lagen (1999:158) om investerarskydd skall vid beräkningen av avgifterna beaktas hur stor andel skyddade tillgångar som finns hos ett institut eller bolag jämfört med samtliga skyddade tillgångar. Avgift som avser nämndens administrationskostnader får emellertid fördelas lika mellan samtliga institut och bolag som tillhör investerarskyddet. Enligt nämndens uppfattning skall bestämmelsen om att proportionera avgiften med hänsyn till innehavet av skyddade tillgångar även tillämpas på avgifter som ska täcka kostnaderna för administrationen av ett ersättningsfall. Eftersom frågan om hur instituten skall redovisa avgiftsunderlaget till nämnden ännu inte är klarlagd har årets avgiftsuttag begränsats till föregående års kostnader för den löpande administrationen. Nämnden har därför inte under verksamhetsåret kunnat betala in på statens checkräkning och redovisa mot inkomsttitel den del av 2004 års anslagsutfall som belöper på det pågående ersättningsfallet. Så snart nämnden har kunnat genomföra uttag av avgifter för det pågående ersättningsfallet kommer utgifterna år 2004 för att administrera ersättningsfallet, 1 046 925 kronor, att betalas in på statens checkräkning och redovisas mot inkomsttitel 2552. Nämndens slutsatser Nämndens uttag av avgifter för insättningsgarantin och investerarskyddet har hanterats i enlighet med de rutiner som utvecklats under tidigare år och med stöd av det egenutvecklade avgiftssystemet Pythagoras. Liksom tidigare år har Pythagoras också försett nämndens officiella hemsida med dagligen uppdaterad information om vilka institut som omfattas av insättningsgarantin respektive investerarskyddet. Beslutet om investerarskydd har fattats ungefär en månad efter det att nämnden fastställt storleken på förvaltningsutgifterna vilket med hänsyn till kansliets resurser får anses vara ett gott resultat. Beslutet om avgifter till insättningsgarantin försenades på grund av ofullständiga underlag från flera institut men blev klart vid ungefär samma tid som de senaste årens beslut vilket ändå får anses vara acceptabelt. Beräkning och debitering av avgifter till insättningsgarantin och investerarskyddet har gjorts korrekt och kostnadseffektivt. Nämnden har därmed uppfyllt målet för verksamhetsgrenen. Liksom tidigare år har nämnden haft svårigheter att få in avgifterna för investerarskyddet i tid. Nämnden noterar att Insättningsgarantiutredningen föreslagit att dröjsmålsränta skall få tas ut när det gäller för sent inbetalade avgifter som skall finansiera ersättning från investerarskyddet. Däremot anser utredningen att varken dröjsmålsränta eller förseningsavgift är lämpliga sanktioner när det gäller de årliga avgifterna för den löpande förvaltningen. Utredningen förordar i stället en skärpt praxis som innebär att Finansinspektionen alltid skall underrättas om för sent inbetalade avgifter och där-
12 med blir förseelsen en tillsynsfråga för inspektionen, som då har att tillämpa de sanktionssystem som finns på tillsynssidan. 9 Nämnden kommer redan i samband med 2006 års avgiftsuttag att överväga att underrätta Finansinspektionen om vilka institut som betalat in sin avgift för sent. Förvaltning av avgiftsmedlen Mål: Avgiftsmedlen för insättningsgarantin skall förvaltas så att en långsiktigt god avkastning erhålls samtidigt som god betalningsberedskap och riskspridning upprätthålls. Återrapportering: Måluppfyllelsen skall redovisas och jämförelser skall göras med tidigare budgetår. Beskrivningen skall innehålla en utvärdering av förvaltningsresultatet mot det jämförelseindex som Insättningsgarantinämnden fastslagit, vari en beskrivning också lämnas av det jämförelseindex som nämnden valt och de överväganden som gjorts i samband med valet av index. Vidare skall kostnaden för förvaltningen av avgiftsmedlen redovisas. Insättningsgarantinämnden har byggt upp en fond av avgiftsmedlen vars marknadsvärde den 31 december 2005 uppgick till drygt 15,7 miljarder kronor. 10 Förvaltningen av nämndens avgiftsmedel lades om i mitten av april 2005. Sedan dess förvaltas avgiftsmedlen passivt av Kammarkollegiet. Den passiva förvaltningen innebär att portföljsammansättningen skall motsvara jämförelseindexets sammansättning. Jämförelseindex är liksom tidigare totalindexet över Riksgäldskontorets upplåning på den svenska marknaden (OMRX-GOVT). Indexet inkluderar statsskuldväxlar och statens benchmarklån, dvs. de värdepapper som förvaltaren tillåts att placera avgiftsmedlen i. Det är därför lämpligt som jämförelseindex. Indexet förändras en gång i månaden, vilket innebär att Kammarkollegiet endast vid det tillfället måste göra omplaceringar i portföljen. Tidigare bedrevs aktiv förvaltning av avgiftsmedlen av tre externa kapitalförvaltare. Målsättningen med den aktiva förvaltningen var bland annat att förvaltarna över en femårscykel skulle slå jämförelseindexet med 0,25 procent. Rapport om förvaltningens utveckling Under inledningen av år 2005 genomförde Insättningsgarantinämnden en översyn av förvaltningen av avgiftsmedlen enligt ett uppdrag i regleringsbrevet. I uppdraget ingick att redogöra för förvaltningens utveckling och olika tänkbara förvaltningsalternativ. Översynen visade att den aktiva förvaltningen under en längre period inte nått avkastningsmålen utan givit lägre avkastning än index. Vid genomgången av förvaltningsalternativen framkom att passiv förvaltning inte skulle innebära något risktagande i förhållande till index och att endast en förvaltare skulle behövas. Rapporten överlämnades till regeringen den 28 februari 2005 (dnr 05-16). 9 SOU 2005:16, s. 325 ff. 10 Tillgångarnas värde inklusive upplupen ränta och orealiserade vinster/förluster.
13 Beslut om omläggning av förvaltningen Resultatet av översynen blev att nämnden beslutade att lägga om kapitalförvaltningen, då de senaste årens förvaltningsresultat inte var tillfredsställande. Kammarkollegiet var den förvaltare som krävde lägst arvode för passiv förvaltning och fick därför uppdraget. Omläggningen innebar en besparing på kostnader för arvoden jämfört med föregående år på cirka 1,6 miljoner kronor. Placeringspolicyn Till följd av omläggningen av förvaltningen förändrades målsättningen för placeringsverksamheten i nämndens placeringspolicy. Tidigare skulle jämförelseindex slås med 0,25 procentenheter över rullande femårsperioder. Nu skall avkastningen i princip vara lika med jämförelseindexets avkastning. De formella ramarna för förvaltningen bibehölls vid förändringen liksom placeringsregler och övrig riskbegränsning. Marknadsutvecklingen Indexavkastningen på 4,54 procent hängde samman med ränteutvecklingen under året som präglades av sjunkande räntor. Både korta och långa räntor föll under det första halvåret och nådde sin botten under sommaren. Totalt under året gick tioårsräntan ned med cirka 40 räntepunkter. De lägre räntorna under årets inledning förklaras av oväntat låg inflation. I Sverige var samtidigt produktiviteten mycket god. Riksbanken sänkte styrräntan i juni till 1,5 procent. Efter sommaren vände marknadsräntorna uppåt. I såväl USA som i euroområdet steg inflationen kraftigt i början av hösten i kölvattnet av det högre oljepriset. Som en följd av detta och stigande inflationsförväntningar steg de långa räntorna globalt under hösten. Federal reserve har under året fortsatt med styrräntehöjningar sammanlagt åtta höjningar om vardera 0,25 procentenheter till 4,25 procent. Förväntningarna om styrräntehöjningar från Europeiska centralbanken, ECB, och Riksbanken ökade successivt. ECB höjde också styrräntan i december till 2,25 procent medan Riksbanken samtidigt tydligt signalerade att stryrräntehöjningar var nära förestående. En bidragande förklaring till de sjunkande långa räntorna var det nya regelverk för pensionsbolagens placeringar som infördes vid årsskiftet 2005/2006 vilket ökade efterfrågan på långa obligationer. Förvaltningens resultat Under året avkastade Insättningsgarantinämndens portfölj 4,61 procent. Detta låg något högre än indexavkastningen på 4,54 procent till följd av att den aktiva förvaltningen under årets fyra inledande månader hamnade något över index. Kostnaden för förvaltararvoden uppgick till cirka 880 000 kronor. Kostnaden för depåbank uppgick till cirka 150 000 kronor. Portföljutvecklingen För sju av årets tolv månader blev index- och portföljavkastningen positiv, till följd av nedåtgående räntor. Portföljavkastningen för året blev 668 miljoner kronor.
14 Tabell 4. Förvaltningsresultat Tidsperiod 2005 2004 2003 2002 2001 2000 1999 1998 97-07-31-05-12-31 Årsavkastning (%) 4,61 6,53 4,43 7,20 3,91 8,45 0,99 9,55 5,71 Index (%) 4,54 6,87 4,37 7,70 3,25 8,53 0,58 9,34 5,66 Differens + 0,07 0,34 + 0,06 0,50 + 0,66 0,08 + 0,41 + 0,21 + 0,05 Nämndens slutsatser Den översyn av nämdens kaptialförvaltning som genomfördes under början av år 2005 resulterade i ett beslut att lägga om förvaltningen, från aktiv förvaltning till passiv. Anledningen var att förvaltningens målsättning och därmed inte heller verksamhetsmålet hade uppnåtts. Efter omläggningen i april bedrivs passiv indexförvaltning med målsättningen att portföljavkastningen ska bli densamma som indexavkastningen. Förvaltningsresultatet är uppnått, då portföljavkastningen varit densamma som indexavkastningen. I verksamhetsmålet ingår, förutom avkastningskravet, kravet att en god riskspridning och betalningsberedskap upprätthålls. Eftersom även de sistnämnda kraven på förvaltningsverksamheten uppfyllts under år 2005 anser nämnden att verksamhetsmålet är uppnått. Hantering av ersättningsfall Mål: Insättningsgarantinämnden skall säkerställa en korrekt och effektiv hantering av ersättningsfall. Beredskapen skall vara anpassad till den risksituation som råder vid varje enskilt tillfälle. Återrapportering: En redovisning skall lämnas av måluppfyllelsen, som bl.a. skall innehålla en redogörelse av de åtgärder som vidtagits för att hantera förekommande ersättningsfall samt de kostnader som är hänförliga till administrationen av ersättningsfall. Ersättningsfallet CTA Nämnden har under året fortsatt att handlägga ersättningsfallet CTA Lind & Co Scandinavia AB (CTA). Bolaget, som var ett svenskt värdepappersbolag, försattes i konkurs den 16 juni 2004. CTA:s verksamhet omfattas av investerarskydd enligt lagen om investerarskydd. Det maximala ersättningsbeloppet är 250 000 kr per investerare. Bolagets verksamhet CTA:s verksamhet hade två huvudgrenar. Den ena grenen omfattade förmedling av värdepapper och rådgivning gentemot svenska privatpersoner. Den andra grenen omfattade kapitalförvaltning åt italienska kunder genom gränsöverskridande verksamhet. I den italienska verksamheten har CTA haft cirka 1 300 kunder. Den svenska verksamheten har avvecklats utan att förluster har uppstått. I den italienska verksamheten har däremot stora förluster uppstått.
15 Bolagets italienska verksamhet hade betydligt större omfattning än den svenska. De italienska kunderna var i huvudsak privatpersoner. Försäljningen till dessa skedde främst genom finansmäklare som verkade som återförsäljare, s.k. promotori. Den italienska verksamheten påbörjades år 1997. Den verksamhet som erbjöds kunderna var diskretionär förvaltning av individuella investeringsportföljer. Förvaltningen bestod i huvudsak av investeringar i korta positioner på den amerikanska marknaden för derivathandel. Trots att bolaget i avtalet med investerarna hade utlovat individuell förvaltning bedrevs verksamheten i realiteten som ett slags fondförvaltning där investerarna inte hade enskilda konton utan tillgångarna fanns på konton i bolagets namn. Bolaget hade anmält till Finansinspektionen att det skulle bedriva gränsöverskridande verksamhet riktad mot Italien utan att öppna filial där. Trots detta bedrevs den italienska verksamheten i en form som liknar en filialverksamhet. Utredningen Det saknas egentlig bokföring för CTA:s italienska verksamhet. Det finns nämligen endast ett fåtal verifikationer för denna verksamhet. Nämnden har därför under verksamhetsåret fått lägga ned ett omfattande arbete på att försöka kartlägga den italienska verksamheten med hjälp av tillgängligt material. Kartläggningen har bestått av en genomgång av bolagets IT-baserade backofficesystem, KIGOL, bolagets klientmedelskonto i Skandinaviska Enskilda Banken, SEB, och utdrag från bolagets italienska bankkonton. Vidare har kontoutdrag från två av CTA:s amerikanska affärsmotparter, Refco och GNI/MAN, granskats och stämts av mot uppgifter som har inhämtats direkt från dessa företag. Slutligen har CTA:s avtal med investerarna översatts och gåtts igenom. Syftet med nämndens kartläggning av bolagets verksamhet har varit att försöka rekonstruera verksamheten för att sedan om det skulle vara möjligt fastställa ersättningen till investerarna grundat på resultatet av denna rekonstruktion. Det har emellertid visat sig omöjligt att rekonstruera affärsverksamheten ända från dess början år 1997. En anledning till detta är nämnden inte har kunnat skaffa information om vilka affärsmotparter bolaget har anlitat under åren 1997 2001. När det gäller CTA:s sista verksamhetsår 2003 gör nämnden bedömningen att den har en god uppfattning om vad som hänt i affärsverksamheten. Detsamma gäller bolagets verksamhet under år 2002. Utredningen tyder på att CTA, i vart fall under år 2003, lämnat kraftigt manipulerade uppgifter om affärsresultatet till de enskilda investerarna. Detta har framkommit vid jämförelser mellan de uppgifter som bolaget har lämnat till investerarna och de uppgifter som nämnden har inhämtat genom kontoutdrag från Refco och GNI/MAN. Det redovisningsunderlag som f.d. verkställande direktören i CTA överlämnat till konkursboet innehåller uppgifter som på flera ställen kraftigt avviker från uppgifterna i det av nämnden inhämtade underlaget. CTA har för investerarna år 2002 redovisat ett affärsresultat som synes vara avsevärt mer positivt än det verkliga medan bolaget för år 2003 har redovisat ett affärsresultat som tvärtom synes vara avsevärt mer negativt än det verkliga. Ekobrottsmyndigheten har i oktober 2005 beslutat att inleda en förundersökning mot den f.d. verkställande direktören och chefen för den italienska verksamheten avseende grovt bedrägeri eller grov förskingring.
16 Ersättningskrav Ungefär 1 200 av CTA:s investerare har kommit in med ersättningskrav till nämnden på sammanlagt drygt 290 miljoner kronor. Om dessa krav reduceras med hänsyn till det maximala beloppet som kan utbetalas från investerarskyddet till varje sökande, 250 000 kr, så återstår cirka 172 miljoner kronor. Nämnden har ännu inte fastställt vilken metod som skall användas för att beräkna ersättningar från investerarskyddet. Valet av metod påverkar ersättningsbeloppets storlek. Investerarna har beräknat sina ersättningskrav efter olika metoder. Knappt hälften av investerarna har begärt ersättning med det insatta nettobeloppet efter avdrag för eventuella egna uttag och återbetalningar från bolaget utan beaktande av resultatet av förvaltningen som CTA har redovisat. Flertalet av de återstående investerarna har begärt ersättning efter resultatsaldon som CTA har redovisat till dem, oftast per den 31 augusti 2003 som är det sista tillfälle per vilket bolaget har redovisat resultatet. Val av beräkningsmetod för ersättningen Varken lagen om investerarskydd eller lagens förarbeten ger någon närmare vägledning för hur investerarnas tillgångar skall fastställas när någon egentlig bokföring inte finns. Nämnden har övervägt flera olika metoder för att beräkna ersättningen. Det har främst handlat om olika rekonstruktionsmetoder. När skadefallets totala omfattning beräknas skall också nämndens utgifter för att administrera ersättningsfallet läggas till. Dessa utgifter har hittills uppgått till cirka 5,5 miljoner kronor varav cirka 1 miljon kronor belöper på år 2004 och cirka 4,5 miljoner kronor på år 2005. Beredskapsfrågor Den del av nämndens verksamhet som rör beredskapen är inriktad på frågor om själva hanteringen av ersättningsfall, dvs. utredning och beslut i ersättningsfrågor, utbetalning av ersättning och den anpassning av organisationen som ett ersättningsfall kan föranleda. Till beredskapsfrågorna hör också utbildning och träning med beredskapsstyrkan. Även samarbetet med utländska ersättningssystem, som redovisas i nästa avsnitt, har betydelse för nämndens beredskap att hantera ersättningsfall. Beredskapsprojektet I den del av nämndens arbete som går ut på att säkerställa en korrekt och effektiv hantering av ersättningsfall ingår ett projekt som ska utmynna i en handbok att använda då ersättningsfall inträffar. Under året som gått har den större delen av nämndens resurser fått användas till det ersättningsfall som inträffade i juli 2004. Det löpande arbetet med ersättningsfallet har lett till en ökad insikt om de behov som uppstår i samband med att ersättningsfall inträffar. De vunna erfarenheterna kommer att ge ett betydelsefullt bidrag till utformningen av handboken. Projektarbetet har fokuserats på att ta fram informationsmaterial för internt och externt bruk, underlag för avgiftsuttag vid ersättningsfall inom investerarskyddet och lämpligt avtal för utbetalning av ersättning. Den mer omfattande utbetalningsövning som planerades att tillsammans med Nordea Bank AB och som beskrevs i den senaste årsredovisningen har inte gått att genomföra. En mer begränsad övning har därför i stället fått förberedas tillsammans med Skandinaviska Enskilda Banken, olika leverantörer av
17 affärssystem och Finansinspektionen. Övningen kommer att genomföras så snart nämndens resurser inte krävs för att hantera pågående ersättningsfall. Utbildning och träning av beredskapsstyrkan Under året har i princip halva beredskapsstyrkan någon gång tjänstgjort vid nämndens kansli med anledning av ersättningsfallet CTA. Den 23 november 2005 hölls ett seminarium med beredskapsstyrkan som, liksom förra året, behandlade det pågående ersättningsfallet. I förra årets årsredovisning redovisade nämnden att det fanns planer på att genomföra en större utbetalningsövning i vilken delar av beredskapsstyrkan skulle komma att delta. Av olika skäl har övningen inte kommit till stånd under verksamhetsåret men nämnden arbetar vidare på att så snart som möjligt kunna genomföra den. Övrigt Länsrätten i Stockholms län har i dom den 23 november 2005 avslagit ett överklagande av nämndens beslut den 21 december 2004 att inte betala ut ersättning från investerarskyddet med anledning av konkursen i Ukova Fondkommission AB. Domen är överklagad till Kammarätten i Stockholm. Nämndens slutsatser Nämnden har under verksamhetsåret genomfört en omfattande utredning och analys av verksamheten i CTA. För att klara dett har kansliet förstärkts med personal från beredskapsstyrkan. Även omfattande konsultinsatser har gjorts. Utredningen har varit komplicerad och nämndens möjligheter att agera har i vissa avseenden varit begränsade. Mot bakgrund av att det är nämndens första erfarenhet av ett ersättningsfall är det nämndens uppfattning har ersättningsfallet hanterats så snabbt omständigheterna medgett. Beredskapen har hela tiden varit anpassad till rådande risksituation. Den personal i beredskapsstyrkan som inte deltagit i utredningsarbetet av CTA har informerats om det arbetet. Arbetet med beredskapsprojektet har gått vidare men har påverkats av ersättningsfallet. Sammanfattningsvis anser nämnden att verksamhetsmålet har uppnåtts.
18 Internationellt samarbete Mål: Samarbete bör vara etablerat med företrädare för utländska ersättningssystem. Beredskap skall finnas för att hantera ersättningsfall som är gemensamma för svenska och utländska ersättningssystem. Återrapportering: De åtgärder som vidtagits för att kunna hantera gemensamma ersättningsfall skall redovisas. Såväl insatser för att etablera samarbetsavtal med utländska ersättningssystem som övrigt internationellt samarbete skall redovisas. Samarbetsavtal Om det inträffar ett ersättningsfall beträffande ett institut som driver verksamhet både i Sverige och i ett annat land, kommer det att finnas behov av samarbete mellan nämnden och ersättningssystemet i det landet. Behovet av samarbete blir naturligtvis mest uttalat om ersättningsfallet är gemensamt i den bemärkelsen att kundernas tillgångar hos det krisdrabbade institutet omfattas av såväl hemlandets som värdlandets ersättningssystem. Så är fallet i Sveriges relationer med Danmark och Luxemburg när det gäller insättningsgarantin samt Storbritannien när det gäller investerarskyddet. För sådana fall anger EG-direktiven (94/19/EG och 97/9/EG) i övergripande riktlinjer att bilaterala överenskommelser skall träffas mellan medlemsstaterna. Nämnden har därför sedan tidigare etablerat samarbetsavtal med företrädare för insättningsgarantisystemen i Danmark och Luxemburg samt investerarskyddssystemet i Storbritannien. Även i andra fall när ett svenskt institut etablerat filial i ett annat land utan att ansluta sig till värdlandets ersättningssystem eller när det omvända förhållandet är aktuellt anser nämnden att ett visst behov av samarbete finns. Vid hanteringen av ett ersättningsfall kan garantisystemet i hemlandet t.ex. behöva få hjälp med att kontakta och informera insättare och investerare som är kunder hos institutets filial i värdlandet. Nämnden har därför ambitionen att sluta samarbetsavtal även i dessa fall. Sålunda har nämnden sedan tidigare samarbetsavtal med företrädare för insättningsgarantisystemet i Finland samt investerarskyddssystemen i Danmark och Tyskland. I september 2005 ansökte Nordnet Securities Bank AB om att få ansluta sin filial i Norge till den norska insättningsgarantin (s.k. topping-up). För att en sådan ansökan ska kunna beviljas måste, enligt norska bestämmelser, bl.a. ett avtal finnas mellan hemlandets och Norges garantiordning. Nämnden har under verksamhetsåret haft flera kontakter med den norska garantiordningen i syfte att planera de fortsatta diskussionerna och siktar nu mot att få till stånd ett samarbetavtal under första halvåret 2006. Nämnden inledde redan under föregående år diskussioner om samarbetsavtal med den polska insättningsgarantiordningen. Diskussionerna har intensifierats under verksamhetsåret och parterna är nu överens om den slutliga avtalstexten. I december överlämnade nämnden avtalet till regeringen med en begäran om att i enlighet med 10 kap. 3 regeringsformen få bemyndigande att ingå internationell överenskommelse. Framför allt på grund av det pågående ersättningsfallet har det under verksamhetsåret inte funnits tid att diskutera samarbetsavtal med garantisystemet i Estland. Nämnden har dock en ambition att formellt påbörja detta arbete under nästa år. De förhoppningar nämnden tidigare haft om att kunna ingå samarbetsavtal med företräda-
19 re för den tyska insättningsgarantin har inte infriats varför det arbetet tills vidare har avförts från dagordningen. Internationellt samarbete i övrigt I januari medverkade nämnden i ett möte med EG-kommissionen och representanter för medlemsstaternas garantisystem samt ansvariga ministerier. På mötet, som hölls i Bryssel, Belgien, behandlades olika frågor som var aktuella med anledning av den pågående översynen av insättningsgarantidirektivet. Nämnden deltog också i en konferens i juni i Oslo som handlade om hur man bäst hanterar bankkriser. European Forum of Deposit Insurers Under verksamhetsåret har nämnden stått som värd för ett tvådagars EFDI-seminarium i Stockholm om prissättning av garantier. Programmet framgår av bilaga 3. I seminariet deltog nära 70 representanter från 24 olika länder. Riksbanken, Riksgäldskontoret och EFDI bidrog till kostnaderna för seminariet. I april deltog nämnden i ett seminarium i Berlin, Tyskland, anordnat av EFDI. Seminariet behandlade frågor om bilaterala samarbetsavtal mellan insättningsgarantiorgan. Vidare deltog nämnden också i EFDI:s årsmöte och den polska Bankgarantifondens 10 års jubileum i oktober i Warszawa, Polen. Årsmötet behandlade bl.a. den pågående översynen av insättningsgarantidirektivet samt framtidens banksystem och insättningsgarantin. Samarbetet inom EFDI innebär också varje år ett flertal informella kontakter mellan medlemmarna. Specifika frågeställningar från garantiorgan förmedlas till övriga medlemmar genom EFDI-sekretariatet. Nämnden deltog under verksamhetsåret i denna kommunikation. International Association of Deposit Insurers (IADI) Den världsomspännande organisationen IADI som bildades för drygt fyra år sedan har nu 42 medlemmar varav åtta är europeiska. Fyra medlemmar kommer från Europeiska unionen (Sverige, Frankrike, Tjeckien och Ungern). De två kandidatländerna Bulgarien och Rumänien är också medlemmar i IADI. I maj månad deltog nämnden i en konferens i Almaty, Kazakstan, om insättningsgarantins roll i förhållande till varningssystem för bankkriser ( early warning systems ). I september deltog nämnden också i IADI:s 4:e årsmöte och konferens i Taipei, Taiwan. Nämndens slutsatser Nämndens insatser under verksamhetsåret har syftat till att utveckla och förbättra kontakterna med utländska ersättningssystem. Nämnden har nödvändiga samarbetsavtal med Danmark, Luxemburg och Storbritannien. Nämnden har också goda relationer med övriga länder där gemensamma intressen finns men inte något EG-krav på samarbetsavtal. Under året har ett samarbetsavtal med den polska garantiordningen tagits fram. Undertecknandet av avtalet är nära förestående. Frågan om att ingå ett samarbetsavtal med den norska garantiordningen är högaktuell. Vidare har ett omfattande arbete lagts ned på att planera, arrangera och stå som värd för ett EFDI-seminarium i Stockholm. Nämnden har också deltagit i flera andra aktiviteter arrangerade av EFDI och IADI. Nämnden anser att årets insatser innebär att verksamhetsmålet måste anses vara uppfyllt.
20 Övrig verksamhet Under redovisningsåret kontaktades nämnden i stort sett dagligen av allmänheten som ställer frågor om hur insättningsgarantin och investerarskyddet fungerar. Ett flertal frågor handlade om kreditmarknadsföretagens rätt att ta emot garanterade insättningar. Vidare för nämnden ut information om verksamheten och ersättningssystemen via nämndens hemsida på Internet (www.ign.se). Kanslichefen deltog under verksamhetsåret som sakkunnig i Insättningsgarantiutredningen. Utredningen slutförde sitt arbete i februari och avlämnade betänkandet Reformerat system för insättningsgarantin (SOU 2005:16). Utredningens viktigaste förslag är följande. Insättningsgarantin skall i fortsättningen utformas som en renodlad statlig garanti som prissätts efter risk av en myndighet med resultatansvar. Investerarskyddet skall även i fortsättningen bygga på ömsesidiga principer men administreras av staten. Sparande på konto med uttagsavgift skall inte skyddas av insättningsgarantin. Ersättningsnivån skall dock vara oförändrad. Avgifterna för insättningsgarantin skall sättas så att de förväntas täcka systemets åtaganden under garantiperioden (självkostnadsprincipen). Avgifterna skall tas ut i förväg (ex ante). Möjligheten till uttaxering i efterhand skall tas bort. Regeringen skall besluta om avgiftsmodell efter förslag från den ansvariga myndigheten. Avgifter för investerarskyddet skall årligen tas ut för den löpande förvaltningen. Skadefall finansieras liksom nu i efterhand (ex post). Insättningsgarantinämndens garantifond skall byta namn till garantireserv och kunna delas upp i en del denominerad i svenska kronor och en del denominerad i utländsk valuta. Statens olika garantiportföljer förs samman och en Garantimyndighet bildas och tar över hela ansvaret för garantifrågorna. Riksgäldskontorets regeringsuppdrag att samordna ett arbete med att få till stånd en gemensam redovisning av kostnader och risker inom det statliga garantiområdet, slutredovisades under året (RGK dnr 2004/671). Förutom Riksgäldskontoret deltog i arbetet även Exportkreditnämnden, Sida, Statens bostadskreditnämnd och Insättningsgarantinämnden. Slutligen besvarade nämnden sju remisser under året. Viktigare lagändring Genom ändring i 12 och 13 lagen (1995:1571) om insättningsgaranti låstes det sammanlagda årliga avgiftsuttaget fast till 0,1 procent av de garanterade insättningarna. Däremed togs kravet bort på att höja den sammanlagda avgiften när de behållna avgiftsmedlen sjunker under den målsatta nivån på 2,5 procent av de garanterade insättningarna. Syftet med ändringen var att undvika att avgiften höjs vid flytt av större bestånd av insättningar till det svenska insättningsgarantisystemet. Ändringen trädde i kraft den 1 juli 2005.