EUROPAPARLAMENTET 2009-2014 Plenarhandling 23.11.2009 B7-0173/2009 FÖRSLAG TILL RESOLUTION till följd av ett uttalande av kommissionen i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen om FAO:s världstoppmöte om tryggad livsmedelsförsörjning utrotning av hungern i världen Patrick Le Hyaric, João Ferreira för GUE/NGL-gruppen RE\797297.doc PE432.789v01-00 Förenade i mångfalden
B7-0173/2009 Europaparlamentets resolution om FAO:s världstoppmöte om tryggad livsmedelsförsörjning utrotning av hungern i världen Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av förklaringen från världstoppmötet om tryggad livsmedelsförsörjning som organiserades i Rom den 16 18 november 2009 av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), med beaktande av den internationella utvärderingen av den roll som vetenskap i jordbruket och teknik för utveckling (IAASTD) spelar, som lanserades av FN på initiativ av FAO och Världsbanken och genomfördes av UNDP, UNEP, WHO och Unesco, i vilken det nyligen utfärdats detaljerade rekommendationer till regeringar om hur man ska stärka hållbara jordbruk och få ett slut på hunger och fattigdom, med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen och av följande skäl: A. Rätten till mat är en mänsklig rättighet. B. Det internationella samfundet måste reagera inför den ökning utan motstycke som nu sker av antalet svältande människor, vilka nu uppgår till över en miljard. C. Ett av millennieutvecklingsmålen är att antalet hungrande människor i världen ska ha halverats till 2015. D. Vid FAO:s världstoppmöte antogs inte förslaget om att hungern i världen ska vara utrotad 2025. E. Vidden av den nuvarande livsmedelskrisen är följden av tjugo års bristande politik, otillräckliga investeringar i jordbruket och förfall inom jordbrukssektorn som drabbat de små och medelstora gårdarna, fastän det är dessa som direkt säkrar överlevnaden för 70 procent av jordens fattiga befolkning. F. Den politik som förts för avreglering, privatisering och frihandel har fått till följd att små och medelstora jordbrukare övergett sina jordar, att jordägandet koncentrerats och att produktionen domineras av stora jordbruks- och livsmedelsföretag. G. I fattiga länder som inte är nettoimportörer av livsmedel ligger priserna envist kvar på en hög nivå trots att världsproduktionen av spannmål var god 2009, på grund av de instabila priserna. Allvarlig livsmedelsotrygghet råder i 31 länder som har behov av katastrofhjälp. H. Medlemsstaternas subventioner till biobränslen leder till en intensiv och storskalig drivmedelsproduktion på privatiserade jordar som syftar till att tillfredsställa exportmarknadens efterfrågan. Främjandet av denna produktion har bidragit till att priserna på spannmål och oljeväxter har stigit på den internationella marknaden. PE432.789v01-00 2/5 RE\797297.doc
I. Världsbanken, Internationella valutafonden och Världshandelsorganisationen har infört handelsliberalisering i utvecklingsländer, vilket har intensifierat konkurrensen inom jordbruket till skada för det lokala jordbruket och bönderna. J. Handeln med jordbruksprodukter och de orättvisa handelsvillkoren på världsmarknaden leder till svält. K. Utländska länder och företag lägger beslag på miljoner hektar jordbruksmark i utvecklingsländerna i syfte att säkra sin livsmedelsförsörjning på lång sikt. Olika länders och företags ökande antal transaktioner med jordbruksmark är en ny form av neokolonialism, med fattiga länder som producerar mat för de rika länderna på bekostnad av sin egen befolkning. L. Klimatförändringarna kommer att minska tillgången på vatten och leda till mer skadeväxter, fler skadedjur och en ökning av djursjukdomar, och 2050 kommer livsmedels- och jordbruksproduktionen att ha minskat med upp till 30 procent i vissa delar av utvecklingsländerna. M. Utvecklingsländerna har bidragit minst till klimatförändringarna, men får ta de värsta konsekvenserna av dem. Klimatförändringarna sätter 40 procent av de internationella investeringarna för att minska fattigdomen på spel. 1. Europaparlamentet upprepar att det krävs en strategi för att bekämpa svält, som grundas på principen om rätt till mat och inriktas på rättvis fördelning, tryggade inkomster för de fattigaste befolkningarna och tillgång till mat. 2. Europaparlamentet anser att det omgående behövs en djupgående reform av världens livsmedelssystem och önskar att man ska anta den politik och de strategier och program som krävs för att garantera principerna om suveränitet, trygghet och självförsörjning på livsmedelsområdet. 3. Europaparlamentet beklagar det bristande intresset från de rika länderna, inte minst G8-länderna, liksom från andra stats- och regeringschefer som inte var närvarande vid FAO:s toppmöte. 4. Europaparlamentet beklagar att slutdeklarationen från FAO:s toppmöte i Rom inte innehåller någon tidsplan eller några exakta siffror avseende bekämpningen av svälten i världen, och beklagar också att det inte gjorts några finansiella åtaganden för att genomföra de investeringar som behövs för hållbara familjejordbruk. 5. Europaparlamentet betonar att det krävs investeringar för ett hållbart familjejordbruk, framför allt i utvecklingsländerna, och det krävs en insats för att öka jordbrukets andel av pengarna. 6. Europaparlamentet beklagar att man vid FAO:s toppmöte i Rom inte vidtog några konkreta åtgärder för att förstärka kommittén för global livsmedelstrygghet, och inte heller för att möjliggöra den reform av FAO som snabbt måste ske. RE\797297.doc 3/5 PE432.789v01-00
7. Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att garantera det jordbruksstöd som behövs i utvecklingsländerna för att millennieutvecklingsmålen ska uppnås, framför allt målet att antalet svältande människor i världen ska ha halverats till år 2015. 8. Europaparlamentet fruktar att den kraftigt ökande användningen av jordbruksprodukter för andra ändamål än mat, där biobränslena spelar den största rollen, kommer att ersätta jordbruksproduktionen av livsmedel, och att användningen av genmodifierade organismer genom livsmedelsindustrins påtryckningar kommer att äventyra livsmedelssäkerheten och livsmedelssuveräniteten. 9. Europaparlamentet anser att reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken som lyder under den liberalisering av jordbruksmarknaderna som genomförts inom ramen för WTO:s förhandlingar och endast svarar till de stora jordbruks- och livsmedelsföretagens intressen har bidragit till utarmningen av den globala jordbrukssektorn. 10. Europaparlamentet anser att jordbruksproduktionen framför allt bör tjäna till att föda befolkningen och inte till att privilegiera monokultur för export. De offentliga stöden till odling av oljeväxter bör begränsas till att skapa självförsörjningskapacitet och de villkor som krävs för att ekologiska och sociala bestämmelser ska följas. 11. Europaparlamentet anser att ländernas förmåga att utveckla sin produktion för att svara till de nationella eller regionala livsmedelsbehoven bör bli en prioritet och att alla länder därför måste få möjlighet att bli självständiga ur livsmedelssynpunkt. 12. Europaparlamentet vill se fler investeringar i utvecklingsländernas jordbrukssektorer och livsmedelsproduktion, framför allt inom infrastruktur såsom bevattningssystem, transport och lagring av jordbruksprodukter. 13. Europaparlamentet anser att hållbara familjejordbruk och kooperativ, tillsammans med en politisk vilja att omfördela produktionen och prioritera lokal och regional handel, kan hjälpa till att kyla ned vår planet och även att bevara jordens bördighet och den biologiska mångfalden. 14. Europaparlamentet avvisar påtvingade handelsavtal och blinda avregleringar men ställer sig positivt till rättvis handel och en civilisation grundad på rättigheter såsom rätt till utbildning, rätt till vatten, rätt till mat och rätt till hälsovård. 15. Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att väsentligt öka sitt ekonomiska stöd för att hjälpa utvecklingsländerna att anpassa sig till klimatförändringarna och för att mildra effekterna av förändringarna i dessa länder, och att dessutom försöka finna innovativa system för detta. 16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa nödvändiga kopplingar mellan klimatförändringarna och millennieutvecklingsmålen, genom att integrera begränsning av och anpassning till klimatförändringarna i de projekt och program som ska uppnå millennieutvecklingsmålen samt i alla strategier för fattigdomsminskning. PE432.789v01-00 4/5 RE\797297.doc
17. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Förenta nationernas generalsekreterare. RE\797297.doc 5/5 PE432.789v01-00