Av Filip
Kapitel 1 Hej Hej jag heter Gustaf. Jag är 8 år. Jag är rädd för läraren i klass 6. Men jag har en kompis: Adolf. Jag går på Borgsskolan. Jag bor på Borgvägen 26. Jag bor 50 meter från skolan. I dag har jag på mig: grå tröja med en döskalle med skejtboards, svartvita byxor och gråblågröna strumpor. Mitt favorit ämne är: matte. På plan 6 finns en konstig dörr. Jag vet inte vad som finns bakom den märkliga dörren. Jag ska berätta mer om läraren i klass 6. Jag är rädd för honom för att han säger att han vet allt. Dags för syslöjd! Jag sprang ner till syslöjden och satte jag mig och började sticka. Jag gör en snubbeltråd, rep, snören och liknande. Det är så roligt att ha slöjd.
Kapitel-2 Brevet När vi gick upp såg jag ett konstigt brev. Jag frös till när jag fick se att det var under den konstiga och mystiska dörren! Men med hjärtart i halsgropen plockade jag upp brevet. Det stod: Hjälp! Jag behöver dräpa ett hemskt monster! Jag har massvis med saker såsom, rustningar, svärd, Yxor, armborst, pil och båge, mm. Mvh Shorty. Va? monster? Jag fatar ingenting. Hur som helst är jag sen! Jag kutade upp till klasrummet.
Kapitel 3-Nycklarna Jag fattade att jag behövde något att låsa upp dörren med. Det finns en hel del saker att öppna dörrar med. Jag tänkte att det enklaste sättet att öppna en dörr med är en nyckel. Så jag tänkte att jag skulle fråga var den är. Jag frågade Adolf. Jag sa: - Finns det något att öppna dörren med? - Tja, ja jag tror det. Gör så här: leta efter, tja, ta helt enkelt något att få upp en dörr med, sa Adolf. - Ok, sa jag. Jag var bestämd att jag skulle få tag på något att öppna dörren med. Nu sprang jag ut och in här och där och upp och ned våning till våning in i alla rum och ut igen. Jag sprang till och med in i personalrummet! Jag stannade mitt i en korridor. Jag såg läraren i klass 6! Jag vände och sprang iväg ut på skolgården. Jag hade inte märkt att han följt mig ut på gården. Jag kände en hand! Jag vände mig. Jag sprang för mitt liv och allt jag hade. Va! Det satt en nyckel l i mina byxor. Jag sprang in i byggnaden. Aj! Dumma dörr! Jag hade sprungit in i den mystiska dörren! Jag reste mig upp och vred sakta om
Kapitel 4 - En annan värld På andra sidan dörren öppnade sig en värld jag aldrig hade kunnat föreställa mig. Allt var så annorlunda. Då kom ett monster mot mig. - Scwisch! Vrål! Arg! Spring för livet! Monster! Ah! Aj! Duns! Upp igen hörru! lät det. Monstret försvann och jag gick iväg. Jag kom till slut till en öken. Allt var torrt och sandigt. Men det fanns sten. Jag hade inte en aning om hur jag skulle överleva. Okej, jag får väl släpa sten då. Så jag började bygga. Samtidigt som jag byggde tänkte jag på den jag träffat. Jag såg något men jag kunde inte tyda vad det var, så jag struntade i det. Plötsligt hörde jag ett skrik! - Va! Du skojar med mig, sa jag högt. Oj! Det verkar som att vi har en till best. Snap! Det var nära ögat! Stick iväg! Va? Den hade gett sig iväg. Jaha, där stack den. Jag bara fortsatte bygga. Åhej åhå. Sådär ja, klart! Jag hade byggt hela dagen. Jag var inte klar än men det får duga. Medan jag sov i min obekväma säng hade det kommit mer sten för att det hade blåst bort sand. Okej, dags att börja bygga. Igen!
Kapitel 5 - En annorlunda vän Jag hade byggt ett torn och lite av en mur. Jag gick på muren. Jag såg något i fjärran och ropade: - Vem där? Den personen svarade: - Vi träffades i röken där borta! Jag svarade: - Är du Shorty? - Ja, det är jag det. - Behövde du hjälp? sa jag. - Ja då. Kan du komma närmare? - Jag kan komma till dig, sa jag. - Bra! sa Shorty. Jag gick ned. Jag såg honom. Han var klädd i rustning. - Var det du som skrev brevet? sa jag. - Ja. - Behövde du hjälp? - Ja. - Med vad då? frågade jag. - Med ett monster! svarade han. - Oj då! Kan vi bo här? sa jag.
- Klart vi kan! Så han hämtade sina grejer och jag fortsatte bygga. När det började mörkna var vi inte klara. - Det var jobbigt! sa jag. - Ja! - Dags att gå och lägga sig. Under natten tänkte jag på hur jag skulle göra.
Kapitel 6 - Mitt uppdrag Rätt som det var kom jag på hur jag skulle g Jag behövde: En rustning Ett vattendrag En murbräcka! En katapult! Förtrollad pil och båge Papper och penna 30 000 morötter Shorty hade sagt att detta monster hatade v
öra. atten.
Kapitel 7 - Tillbaka till skolan När jag kom tillbaka till skolan var allt som vanligt. Min klass hade träslöjd. Jag gick ner. Jag kom igång snabbt. Jag var klar med katapulten och halvvägs med murbräckan. Jag fick göra dem för att vi hade medeltidstema. Klar! Nu var skoldagen slut. Jag sprang in i matsalen. Jag kutade in i köket efter morötter. Jag tog alla morötter jag kunde se. Jag lade ned morotslass efter morotslass. 30 000! Puh! Det var jobbigt! Nu hittade jag en massa kartonger och körbackar. Perfekt! Jag la i morötterna i kartongerna som jag sedan satte på körbackarna. Jag körde ut från skolan. Då hittade jag en pilbåge. När jag skulle köra in på skolan igen, såg jag det sista jag behövde. Ett jättestort papper. Bredvid låg en penna. Jag plockade upp dem och gick in genom dörren.
Kapitel 8 - Sanningens ögonblick Jag tog mod till mig och gav mig iväg. Jag tog fram mitt papper. Jag började rita och planera. Klar! Den perfekta planen. Nu ska jag berätta min plan. Först ska jag lägga ut ett spår av morötter fram till katapulten där jag står. Jag har lagt ett par morötter i katapulten. Jag avlossar katapulten till kanten av vattendraget. Där har jag då sprungit och ställt murbräckan. Då sätter jag sving på murbräckan. Jag slår monstret i vattnet. Jag står på kanten och skjuter med pilbågen. Sådär ja! Nu ska jag genomföra min plan. Jag riggade upp allt. Sådär! Allt på sin plats. Här kommer han.
Säg omelett! ropade jag. Spring! Run! tänkte jag. Jag var där. Ett och två och tre! Bonk! Plask! Sådär! Skjut! Skjut! Skjut! Zap! Allt gick som jag hade planerat! - Okej, nu kommer jag att följa Shorty som en tam vovve! sa monstret. - Perfekt! sa Shorty. - Snyggt va? sa jag. - Ja sa Shorty.
Kapitel 9 Slutet Dagen efter satt jag nere i slöjdsalen och tänkte på allt som skett. På monster, murbräckan som jag tagit med hem, katapulten som jag leker belägring med. Rast! När jag skulle gå ut såg jag en förfärlig sak: läraren i klass 6 höll på att trilla ut genom fönstret! - Kom! sa jag till Adolf. - Ja, jag kommer! sa Adolf. Vi sprang till fönstret. Vi drog och drog. - Hjälp! sa läraren. Nu hade vi dragit upp honom. - Tack, sa han. - Varsågod, sa jag och Adolf i mun på varandra. - Var är min dörrnyckel? sa han. - Här, sa jag lite blygt. - Va? sa läraren. - Ja, sa jag. Jag har varit i den magiska världen. - Va, har du det Gustaf?
- Ja, sa jag. - Vad bra Gustaf! sa han till mig. Va, tänkte jag, var det bra? - Var det verkligen bra? frågade jag. - Ja så klart! sa han. - Konstigt, sa jag. Jag trodde du skulle bli arg. - Va? sa han. - Ja, sa jag. - Det är bra för jag vill hjälpa Shorty, sa han. - Det har jag gjort, sa jag. - Vad bra, sa han. - Ska det vara en hemlighet? frågade jag. - Ja, det ska det vara, sa han. - Överens? sa jag. - Överens! sa han. Vi skakade hand. Jag funderade på om Shorty kommer att behöva mer hjälp i framtiden. Men då skickar han väl ett nytt brev. - Slut för idag! sa vår lärare. - Kom Adolf! sa jag. Vi ska ju leka! - Ja kommer! sa Adolf När vi kom hem spelade vi Minecraft och hade roligt!
Slut!