Promemoria Landfakta: Sri Lanka Officiellt namn: Sri Lanka Prajathanthrika Samajavadi Janarajaya (singalesiska)/ Ilankais Sananayaka Sosialisak Kutiyarasa (tamil)/ Democratic Socialist Republic of Sri Lanka Huvudstad: Colombo (5 milj. inv.). Yta: 65 610 km 2 Folkmängd: 21 100 000 (2015) Befolkningstillväxt: 0,93 % (2016) Befolkning: Singaleser (74 %), singalesiska muslimer (7%), tamiler (18%) Språk: Singalesiska och Tamil (officiella språk). Engelska används inom regeringen och affärsvärlden. Religion: Buddhism (officiell religion, 69 %), Islam (7.6 %), Hinduism (7 %) Kristendom (6 %), annan (10 %) Statsskick: Republik Statschef: President Maithripala Sirisena Regeringschef: Premiärminister Ranil Wickremesinghe Utrikesminister: Mangala Samaraweera Större politiska partier: United People s Freedom Alliance (UPFA), United National Party (UNP), Democratic National Alliance (DNA), Tamil National Alliance (NUA) Senaste presidentval: 8 januari 2015 Senaste parlamentsval: 17 augusti 2015 Valuta: Lankesisk rupie (LKR) Växelkurs: 1 SEK= 17.5 LKR (april 2016) BNP totalt: 78.82 miljarder USD (2014)
Sveriges Ambassad 2(7) BNP/capita, PPP: 10 043 USD (2014) BNP-tillväxt: 4,8 % (2015) Viktigaste näringar: Tjänster, industri, jordbruk Utlandsskuld: 37,6 miljarder USD (2014) Viktigaste exportprodukter: Textilier, kläder, te, kryddor, gummi och gummiprodukter, bearbetade kokosnötsprodukter Viktigaste importprodukter: Olja, textilier, maskiner och transportprodukter, byggnadsmaterial, mineraler Största handelspartners: Import: Indien, Singapore, UAE, Kina, EU, Iran Export: EU, USA, Indien Svensk varuexport: 342 miljoner SEK (2015) Svensk varuimport: 527 miljoner SEK (2015) Historik Sri Lanka är en tropisk ö-nation i Indiska oceanen. Några tusen ättlingar till ursprungsbefolkningen, Wanniya-laeto, bättre kända som Veddas, lever fortfarande kvar på Sri Lanka. Sri Lankas läge i Indiska oceanen, tillsammans med dess tillgång på kryddor och ädelstenar, gjorde landet till en viktig handelshamn. Det som idag är Sri Lanka har historiskt kallats vid många olika namn, däribland Sinhaladvipa (Singalesernas land) och Ratnadvipa (ädelstenarnas ö) i tidig Sanskritlitteratur, Taprobane av greker och romare, Serendip av araber, Ceilo av portugiser, Ceilon av holländare och Ceylon av britter. Namnet ändrades till Sri Lanka 1972. Den muslimska befolkningen härstammar från arabiska handelsmän som kom till Sri Lanka under medeltiden. År 1505 anlände portugisiska handelsmän för handel med kryddor och intog öns kustområden. Nederländerna övertog 1658 kontrollen över dessa områden, men drevs i sin tur bort av Storbritannien 1796. Britterna tog 1815 även makten över det självständiga kungadömet på öns inre delar och koloniserade snart därefter landet i sin helhet. Storbritannien grundade te-, gummioch kokosnöts-plantager, dit man också förde tamiler från södra Indien som arbetskraft. Ceylon blev självständigt den 4 februari 1948 med parlamentet som lagstiftande församling. Landet förblev dock en del av Samväldet, med
Sveriges Ambassad 3(7) den brittiska regenten representerad av en generalguvernör med huvudsakligen ceremoniella uppgifter. Den exekutiva makten utövades av premiärministern och dennes ministerkabinett. Inbördeskriget Under närmare trettio år pågick på Sri Lanka en väpnad konflikt mellan de s.k. tamilska tigrarna (Liberation Tigers of Tamil Eelam, LTTE) och regeringens säkerhetsstyrkor. LTTE:s väpnade kamp har sin grund i en av tamiler upplevd diskriminering och en strävan efter ett eget tamilskt hemland. Konflikten resulterade i tiotusentals dödsoffer och mer än 2,5 miljoner internflyktingar. År 1987 antogs det 13:e tillägget till konstitutionen, syftande till att stärka provinsernas beslutanderätt på områden såsom utbildning, hälsovård och landsbygdsutveckling. Denna tilltänkta maktdelning mellan centralmakt och provinser tillgodosåg dock inte LTTE:s krav och organisationen fortsatte sin väpnade kamp. I december 2000 förklarade sig LTTE dock berett att diskutera maktdelning med regeringen och i februari 2002 ingick parterna ett vapenstilleståndsavtal som gav Norge rollen att underlätta den fortsatta politiska dialogen. En samnordisk observatörsstyrka fick i uppdrag att övervaka avtalets efterlevnad. Våren 2003 drog sig LTTE ur förhandlingarna med motiveringen att de beslut man enats om inte genomförts och att utvecklingsarbetet i norr och öster bedömdes vara otillräckligt. Stilleståndsavtalet respekterades dock fortfarande relativt väl av båda parter. LTTE splittrades i början av 2004 då dess befälhavare i öst, Karuna Amman, förklarade att de östra styrkorna avsåg att lämna de tamilska tigrarna. Karuna Ammans utbrytargrupp anslöt sig sedermera till regeringsstyrkorna i kriget mot LTTE. Sommaren 2006 utbröt stridigheter i den östra provinsen och regeringen förklarade i juli 2007 att man hade full kontroll över området. Striderna förflyttades därefter till den norra provinsen och intensifierades successivt. I januari 2008 sade regeringen upp det vapentillståndsavtal som under en lång tid existerat endast på pappret. Efter mycket blodiga slutstrider förklarade regeringen den 18 maj 2009 att LTTE var slutgiltigt besegrat och att regeringen kontrollerade landets hela territorium. Under andra
Sveriges Ambassad 4(7) halvåret 2009 fick många internflyktingar lämna lägren för att återvända till sina hem, men många befann sig en lång tid efter krigets slut fortfarande i läger. Återbyggnadsbehoven i landets norra delar är alltjämt stora. I april 2011 publicerade en FN-expertgrupp en rapport gällande konsekvenser av kriget mellan de tamilska tigrarna och regeringens säkerhetsstyrkor. Rapporten menade på att våldshandlingar begåtts av båda partner och att tiotusentals civila fallit offer. FN rekommenderade en internationell utredning gällande brott mot mänskligheten och eventuella krigsförbrytelser. En nationell utredning, den s.k. Lessons Learned and Reconciliation Commission, presenterade sin rapport i november 2011. Denna kritiserades dock av MR-organisationer för att ha ett för snävt mandat, inte vara oberoende, och inte ta hänsyn till behovet av vittnesskydd. 2012 antog FN:s råd för mänskliga rättigheter en resolution som uppmanade Sri Lanka att bl.a. utreda påstådda krigsbrott under slutskedet av inbördeskriget. Bristen på framsteg på området och uppfattningen att situationen för mänskliga rättigheter och demokrati hade försämrats, föranledde en än mer kritisk resolution 2013. 2014 antog MR-rådet en resolution som gick ett steg längre och gav OHCHR i uppdrag att genomföra en oberoende utredning av händelserna i inbördeskrigets slutskede. Denna rapport presenterades i september 2015. Den nya regering som tillträtt i Sri Lanka i januari 2015 välkomnade rapporten, aviserade att man hade för avsikt att göra lagändringar för att kunna möta de rekommendationer som kommit fram i de olika rapporterna, och etablera en juridisk mekanism för att utreda brott mot de mänskliga rättigheterna. Sri Lanka ställde sig också bakom den resolution som presenterades vid MR-rådet härvidlag. Utrikespolitik Sri Lanka blev medlem av FN den 14 december 1955 och tog samma år, tillsammans med fyra andra länder, initiativ till vad som skulle bli the Non-Aligned Movement, en rörelse vars toppmöte man även stod värd för 1974. Sri Lanka stödjer initiativ för att reformera FN och har stött flera FN-initiativ avseende anti-korruption, terroristbekämpning, fattigdomsbekämpning, jämställdhet, barns rättigheter och miljöinsatser.
Sveriges Ambassad 5(7) Indien och Sri Lanka har historiskt sett haft mycket nära band. Under senare år har kontakterna med t.ex. Kina intensifierats. Sri Lanka är medlem av ett antal regionala samarbetsorganisationer såsom South Asian Association for Regional Cooperation (SAARC), Indian Ocean Rim Association for Regional Co-operation (IOR-ARC) och South and South East Asian Economic Co-operation (BIMSTEC). För att få tillgång till en större marknad för sina exportprodukter har Sri Lanka aktivt stött etableringen av ett frihandelsområde i Sydasien. Sri Lanka har bilaterala frihandelsavtal med Indien och Pakistan. Sri Lanka ingår även i the South Asia Free Trade Area (SAFTA) som etablerades år 2006. Inrikespolitik Allmän rösträtt infördes på Sri Lanka år 1931. Vid självständigheten år 1948 hade Sri Lanka en tvåkammarriksdag. År 1972 infördes enkammarriksdag och ett presidentämbete utan exekutiva befogenheter. År 1978 ändrades konstitutionen ännu en gång och presidenten gavs exekutiv makt. President Sirisena hade inför presidentvalet 2015 som vallöfte att avskaffa den exekutiva presidentmakten, vilket parlamentet röstade igenom i april 2015. Presidenten är direktvald med en mandatperiod om fem år. Sri Lanka har, med undantag för 1983 då president J.R. Jayawardena, genom en folkomröstning ställde in parlamentsvalet, haft regelbundna allmänna val. Mahinda Rajapaksa innehade presidentskapet 2005-2015. Under hans första mandatperiod avslutades inbördeskriget, och för detta ses han av många inom den singalesiska majoriteten som en krigshjälte. President Rajapaksa valde i november 2014 att utlysa presidentval, två år före hans mandatperiod gick ut. Den lankesiska oppositionen, som länge varit splittrad, lyckades samla sig bakom en gemensam kandidat, Maithripala Sirisena, fram till dess hälsominister i Rajapaksas regering och senior medlem i det dominerande partiet UPFA. Valet ägde rum den 8 januari 2015. Sirisena fick 51 % av rösterna mot Rajapaksas 47 %.
Sveriges Ambassad 6(7) Den nya regeringen under president Sirisena har tagit ett stort antal steg i riktning mot försoning och ansvarsutkrävande efter inbördeskriget. Klimatet för media och civilsamhället i Sri Lanka har också gått mot ökad öppenhet. Rättssystemet består av Supreme Court, Court of Appeal, High Court, och ett antal lägre domstolar. Straffrätten bygger huvudsakligen på brittisk lagstiftning, medan civilrätten i stor utsträckning har influerats av romersk-holländsk lagstiftning. Lagar som rör vigsel, skilsmässa och arvsrätt baseras på praxis inom olika medborgarkategorier. Kritik har under tidigare regering riktats mot brister i tillämpningen av landets lagstiftning och landets rättssäkerhet i stort, men den nya regeringen har utlovat reformer på området. Staten sörjer för kostnadsfri utbildning inklusive på universitetsnivå. Skolgång är obligatorisk för alla barn mellan fem och tretton år. Även hälso- och sjukvård är kostnadsfri. År 2015 rankades Sri Lanka på plats 73 bland de 187 länder för vilka FN:s utvecklingsorgan UNDP publicerade sitt Human Development Index (HDI). Ekonomi- och handelspolitik År 1977 genomförde Sri Lanka stora ekonomiska reformer och ersatte en planekonomisk modell med en öppen exportinriktad politik och en tillväxtpolitik som gav det privata näringslivet en ledande roll. Sri Lanka har därefter successivt genomfört avregleringar, privatiseringar och öppnat upp ekonomin ytterligare för internationell konkurrens. Sri Lanka övergav i februari 2001 sin tidigare politik med fast växelkurs. Centralbanken intervenerar dock på marknaden i syfte att undvika större fluktuationer gentemot den amerikanska dollarn. Fattigdomen i Sri Lanka har gått ned drastiskt sedan början av 00-talet, från 23 % 2002 till 7 % 2013. På landsbygden och i landets norra delar finns dock fortfarande fattiga områden, och cirka 20 % av befolkningen bedöms befinna sig strax över fattigdomsgränsen.
Sveriges Ambassad 7(7) Tjänstesektorn svarade år 2013 för 58 procent av BNP, tillverkningsindustrin för 31 procent och jordbrukssektorn för 11 procent. Sri Lankas främsta exportvara är textilier, vilket år 2014 svarade för över 40 procent av landets totala export, och te vilket uppgick till 17 procent av exporten. Sveriges relationer med Sri Lanka Sverige och Sri Lanka upprättade diplomatiska förbindelser den 18 november 1949. Sri Lanka var ett av de första samarbetsländerna för svensk bistånd. Utvecklingssamarbetet som inleddes 1958 var till att börja med inriktat på hälsofrågor men utvecklades därefter till att omfatta ett stort antal olika sektorer. 1976 öppnades ett biståndskontor i Colombo och 1980 etablerades en svensk ambassad. Den svenska regeringen beslutade att fasa ut det svenska bilaterala utvecklingssamarbetet med Sri Lanka 2010 och ambassaden stängdes samma år. Sveriges ambassadör i är sidoackrediterad till Sri Lanka. Ett honorärt generalkonsulat finns i Colombo. Sri Lanka har sedan augusti 1970 en ambassad i Stockholm.