SPORRONG GOR ER MÄRKEN, MEDALJER, EMBLEMER OCH PRISER

SPORRONG GOR ER MÄRKEN, MEDALJER, EMBLEMER OCH PRISER Sporrong Oy är en av de största tillverkarna av medaljer och märken i Europa. För organisationer och föreningar tillverkar vi rockslagsmärken standardmedaljer för olika grenar specialmedaljer plaketter blazer- och dräktmärken standard gåvoartiklar, som t.ex. emblemförsedda manschettknappar, nyckelhållare m.m. För närmare upplysning skriv eiler ring tili oss tel. 90-578022. o V AR IDROTT ) Försäljning : Artturi Kannistos väg 10, 00320 Helsingfors 32, tel. 90-578022 Fabrik: Trollbergsvägen 12, 10600 Ekenäs, tel. 911-13 720

ÅRSBOI{ 1973 iör FINLANDS SVENSKA CENTRALIDROTTSFORBUND och dess m edlemsförbund SVENSKA FINLANDS IDROTTSFÖRBUND FINLANDS SVENSKA SKIDFöRBU JD FINLANDS SVENSKA ORIENTERINGSFöRBUND FINLANDS SVEN KA KVINNOGYMNASTIKFöRBUN.D SVENSKA FINLANDS SKOLIDROTTSFöRBUND FINLANDS SVENSKA GYM ASTIKFÖRBUND SVENSKA FINLANDS SKYTTEFöRBUND KONDITIONSFRÄMJANDET

Redigerad ay GUY MATTSSON Pärmbilden Piil'mbildell äl' häll/lai! irt'ill ål'et.,.,löl'sln f;li/(wd,~,'r e ll"k(/ idl'o fl. händelse, GlI1111/(/. tik fe" lell ; Jlal ;ehcliiii/. den 1-.1 j/l1/;. '1'unnband,s IJ 1/,,"/,(18 1 el'li (1.,e.' /liil' ; (I/,.,II/(II ';IIIJells fii/,y 'I)/'(/k,"/d e ori! 1I./i1Hk(l(((/(le /LP /i'v ;811ing. EKENÄS TRYCKERI AB, EKENÄS 1974 5

1 takt med tiden? av Ingeborg Jung FSKG:s ol"djömnde lnyebory JII1/Y 8Vo,1"<I'1" JÖI" u,rets ledo,re. Mcd orftll"enhet, SOIl/, leda" e jöl' den jinlo,ndssvenska id"ottoll tmder e11 låf1y töljd o,v ål", ser hon på utvocklingen inoln alf. Då man under en lång följd av år arbetat SOlll ledare inom den finlandssvenska idrotten kan man konstatera att arbetet i dag skiljer sig rätt mycket från arbetet på t. ex. 50-talet. Då fanns det kanske mera idealitet och färre problem. Dimen ionerna har vuxit och fordringarna på både ledare och aktiva har på många sätt blivit större. - Något, som dock varit sig likt genom åren, är hängivenheten hos ledarna på fältet. Det är på deras arbete förbundens verksamhet bygger och av deras insatser vår framtid beror. Därför borde vi göra vad vi kan för att stöda och stimulera deras arbete. Har då verksamheten inom alf och dess medlemsförbund utvecklats, förnyats och följt tiden, såsom man kräver av en modern organisation? Säkert har idrotten på alla omräden tekniskt förnyats och utvecklats, men i andra avseenden är vi kanske inte helt i takt med tiden. UJider hösten 1973 har det i några sammanhang framkommit, att CIF är föga känt bl. a. av de finska idrottsledare, som icke direkt på toppen samarbetar med de svenska förbunden. Något stort misstag t orde icke heller påståendet vara, att den svenska allmänheten, kanske inte ens de svenska idrottsutövarna på fältet, känner till 7

C1F och verksamneten i de s medlemsorganisationer. En organisation, som icke noteras ellei' syns, glöm ofta t. o. m. ofrivilligt bort, dä,r de stora avgörandena sker. 1 dagen's värld, som präglas av avtal över gränserna, genomarbetad, information pä alla omräden, blockbildning o. s. v. borde våra svenska organisationer göra en kraftig insats för att komma mera till ynes, för att knyta kontakter, för ett starkal'e inre samarbete och för att överhuvudtaget engagera sig i den allmänna debatten. Man hävdal' att idrotten för att kunna al'beta med framgäng borde använda samma metoder som ett modernt affärsföl'etag med experter för planering, information, skolning, marknadsföring o. s. v. Här nedan nägra - knappast nya eliel' revolutionerande - tankar kring dessa frägor. * * * Betydelsen av information och PR får aldrig underskattas. Främst är det genom massmedia informationen gär ut t i\1 allmänheten. 1 TV och radio bevakas de svenska idrottsevenemangen rätt väl, men bara av den svenska idrottsredaktionen. Vi bol'de intressera också den finska avdelningen för vad som skel' pä finlandssvenskt håll, liksom vi borde fä referat och notiser om finlandssvenska idrottshärrdelser i den finska dagspressen. En pnisschef för C1F, som skulle ha hela den svenska idrottens PR i massmedia som sin uppgift, är kanske inte en helt verklighetsfrämmande tanke. Att vär egen tidning, Sportpressen, hal' en alltför liten spridning, tyvärr ocksä inom de egna leden, är beklagligt och borde rättas tili. Ett led i informationen är ocksä de cirkulär, annonser och med del~nden, i vilka förbund och distrikt vänder sig tili sina medlemmai'. För att "nä fram" tili mottagaren pä rätt sä,tt är cirkutärem; formulering, utseende och layout av mycket större betydelse, än man i allmänhet tror. Det är ocksä viktigt att personer i ledarställning följ el' med och aktivt deltar i seminarier och konferenser, att de känner till aktuell litteratur om idrott och om ämnen i anslutning tili idrott, att de följer samhällsutvecklingen och är allmänt orienterade i dagens skeenden:. Ännu viktigare är det, att deltagare i konferenser och seminarier läter nya ideer och kunskaper gä vidare till en ' större kreb och icke- behäller dem för sig själva. Det vore värdefullt om en förteckning över kommande, bäde nationella och internationella kongresser regelbundet skulle publiceras i t. ex. Sportpl'essen eliel' sändas ut som bulletiner tili medlemsförbundens styrelser. 8 Alla kontakter och allt samarebte över spräk- och riksgränser är berikande och värda att satsa mera pä, än vad vi gör i dag. * * * En annan linje, den "il1l'e linjen", vore ett fastare sa marbet~ m~llan C1F: s medlemsförbund, som nu arbetal' val't och ett for Slg, utan egentlig vetskap om vad de övrig~ yss.lal' me? Det första vi bör sträva tili äl' enhethghet 1 skolmng:;vel'ksamheten inom C1F. Pä det säuet kan alla förbund vid gemensamma ellei' specialkurser, fä del av kunnandet ho de J'e.la~~vt ~å s~ec ialis~ er vi har i vål' kl'ets. Häl' ha r redan ett stort steg 1 ratt nktnmg taglts genom C1F:s ATM- och B-tränarkurser, som ge r. deltagarna de kunskaper, som är en förut äuning föl' framgäng:;nkt arbete, men ocksä ger dem kontakt mec1 övriga föl'buncl och cleras. verksamhet, En viss insyn i andra organi 'ationers arbete k~n ~e lmpulser och motivation för vel'ksamheten i den egna orgal1j:;atjonen. 1nom de enskilda förbunc1en har verksamhetsledaren en central post. Om också besluten fattas av förbundsstyrelsen, k~.n verksamhetslec1al'en genom sin personliga insats i hög grac1 pragla arbetet i förbundet. Det är verksamhetsledaren som främst skall marknadsföra idrotten. Därföl' val' den konferens, som Solvalla under hösten anol'c1nade för förbundens verksamhetsledal'e ett bel'ömyäl't initiativ, :;om man hoppas att skall upprepas. Av avgörande betydelse för den "inre linjen" är, att förbunc\ och distrikt gör lipp ver~:;amhetspl.aner på långsikt och att fältarbetarna får del av dem 1 så ~od tj?, att de kan planera ocksä föreningarnas verksamhet pä längslkt, na O'ot som är nödvändigt bj. a. för au el'hålla kotumunala anslag. b Lika väsentligt som det är för förbundsledningen att känna fältet oeh dess behov och önskemål, är det å andra sidan för ledarna på fältet att få alla slao' av infonuation och upplysning om förbundets planel' och arbete. Därför borde kanske ledarna på toppen ibland ha också direkt kontakt med fältet. D et l'äcker inte att festtala vic\ jubileer och mästerskap, och en personlig "prabtund " ge l' långt me I'a än uttalanden vic! förbundens årsmöten. Kanske det vore pä tiden och gynnsamt för C1F att anordna ett andra 1drottsforum eil er nägot slag ay konfereni! för sina förehingsledare. Ju större förståelsen och den inre :;ammanhållningen är inom och mellan våra förbund, ju flere som engageras för samarbetstanken och för en öppen information, desto kraftigare kan den finlandssvenska idrotten framträda utåt och få sin röst höl'd också i större :;ammanhang. - 0-9

Enstöringen med kloekan - Paavo Nurmi leg~l1d under sin livstid av Enzio Sev6n ELEKTRO HELIOS Paavo Nm'mi hälsal' Itäl'!Jå 8in " al'gaste" konkuri'ent jrän tä'vlingsbanan, Ville Ritola, ett knappt äl' jöre sin död, P aavo Nurmi är såtillvida en unik företeelse i idrottens världshistoria, att han blev en legend redan under sin livstid. Hans levnadsbeskrivning (Toivo T, Kailas bok om Nurmi) utkom redan när Nurmi ännu stod på höjdpunkten av sin karriär, innan epilogens konturer kunde anas, Hans staty restes redan under hans livstid. Det är flera omständigheter som samfällt bidrog tili att skapa legenden Nurmi, Här förslår inte bara ära och berömmelse, världsrekord och olympiska lagrar. En starkt bidragande orsak var alla 11

myter, som spanns kring enstöringen med klockan, kring hans benhår~a träning och förmodade askes, hans envisa eghet, en personifikatlon av begreppet sisu, hans ogenomti'ängliga hårda skal. Ändå äi' det föl'st långt eftei' det han lade upp som man fick ett perspektiv på vad han betydde för Finlands idrott - varför inte föl' Finland som sådant. Man kan exempelvis f01'1l1ulera Nurmi$ betydelse i tre satser, tre avsnitt. * * * Paavo Nurmi följde de spår, om Werner Weckman och Verneri.Järvinen trampade upp i Aten 1906, som sedan breddades till en Via Triumfalis i Stockholm 1912 av våi'a brottal'e, kastare, gymnaster,.skyttal' och seglare - men framförallt av "the smiling Finn", den bhde Hanne"' Kolehmainen, som genom sina segrar kom att framstå som de V olympiska spelens okrönte kung. Nurmis insatsej' i Antwel'pen 1920, Pari ' 1924 och Amsterdam 1928 val' en fortsättning på Kolehmainens, om hade "löpt in Finland på världska,l'tan "..Nurmi föl'de.nu ett fl'itt ocb självstäneligt Finlands fäl'gel', vilket mte haele vant Kolehmainen förunnat i Stockholm. Paavos triumfel' betyelde oanat mycket som en stark PR-faktol' ute i väriden för hans fosterlancl och för det egna folket en nyvaknad sj älvkänsla. Att den egenskapen stundom föj'~täl'ktes tili en sjä lvöv el'~ kattnin(tens hybl'is må icke belasta Nurmis kanto, 0 När NUl'mi sedan gjorc!e sitt triumftåg på ele amerikanska inomhusbanorna åstadkom han en PR av oskattbart värde. Än i elag vittnal' omdömesgilla amerikanska penningmatadorer om, att Nurmi hade stor anelel i det faktum, att Finland beviljaeles fl'ikostiga lån av den amel'ikalrka torfinansen, Ett land, som fl'ambringar sådana kapaciteter kan man Iita på, det \'ar ett irnponerat omelöme. Paavo Nurmi som exempel för en ny löpargeneration omvittna8 a~ många finländska kolstybbshj ältar på uth ållighetslöpningens geblt, Han vai' en sporre för en hei löpargeneration, den, som på 30- talet skulle försval'a landets bastioner på ele olympiska al'enorna. Man kan räkna upp många namn: Ilmari Salminen, Arvo Askola, Gunnar Höckert, Volmari Isohollo, Lauri Lehtinen, Kauko Pekuri. Taisto Mäki. Mer ellei' mindre medvetet inspirerades de av Nurmis föredöme. När Nurmi seelan hade förlorat sitt internationella amatörskap och endast fortsatte att tävla som "nationell amatör" vai' det givna målet för den yngre generationen att besegra Nurmi. Ett sådant försök gjordes redan tidigare, 1931 e1å Nurmi spurtbesegrade hela den "unga vargflocken" på 2 miles (Lehtinen-Virtanen-1so- 12 hollo) och satte världsrekord med 8.59,5. När han 1933 vann sitt sista FM som 36-åring, sträckan vai' 1500 m, kunde han dra sig obesegrad tillbaka. * * * Det vai' alltså clels Nurmi" betydelse som verksam PR-faktol' föl' Finland, dels hans betydelse som en effektiv "väckarklocka" för en ny löpargenel'ation. Den tredje starkt bidragande 01' aken till skapandet av legenden Nurmi vai' hans insats som tränare för våra?lyn~pis~a löpare. Man kan inte förringa hans insats, alltjämt som mspll'atlonskalla, men också som rent teknisk läromästare för det unga gardet, en insats, som bl. a. avspegla ' i det faktum att Finland::; löpare vic! OS 1932 i Lo Angeles och 1936 i Berlin ~v summa 18 olympiska medaljer på 5 OO~. m, 10000 m oeh hinelerlöpning 3000 m erovrade summa 12. Det ar en bredel- uch toppinsats som ino'en annan nation har kunnat uppvisa motsval'igheten till m~d undantag för USA: s prestanda i spl'interloppen. Paavo Nurmi ställde de hårdaste km\' på ::;ig sj äly och samma krav.dikterade han även för sin disciplar. Föl' mången av dem vai' fordl'mgarna för hårda, inte minst när det gällde den askes Nurmi föreskrev som ett ab~olut villkor för framgång. 1 dagens stenhårda konkurrens fl'amstål' Nurmis kola som alltför Hitt. ::\1an bör dock a.!ltid. komma ihåg att mäta både siffel'mässiga I'esultat och förutsattmngarna för dem, alltså träningen, i relation tili samtiden. Även o.m Nurmis rekordlista i dag hal' fått något av antikens patina över ::nffrorna och hans resultat hal' degraelerats ti li skolpojksprestationernas, så böl' det inskäl'pas, att han all t framgent måste framstå som den "löparnas konung" han korades tili av en entusiasmerad samtid. - 0 - D en dflf/ v i sällel' f/l'iillsel' jöl' rod,.i jö'/'/i/i1/' ho/' ri. I(l nl/al viix len. Jesse Owens A It /'(/1'(1 ok1t'lillif/ lil' il1le.<li.~ Iol'. kolll.'0111 (111 /'(11'(/ ori/lif/ Ml län/,. Benjamin Franklin l dl'ottell Ii, twkii II'I,/)(/d t, o "a ef/ ell jö/'liiåf/fi ovil /'es[i ek/ jö,' de'li sef/"unde med tiivlm ell. Bo Bengtssoll 13

Kinetiskt konstverk i Mariehamn av Arla Klockars D et vai' ett färgglatt 1600-gymnaster långt festtåg som paraderade genom Mariehamn lördagseftermiddagen den 2 juni. Det var taktfast marsch hela vägen, för musikanternas marschrytm vai' medryckande och tegvänlig även för kvinnoben, Att få gå mitt på gatan utan risk för att bli överkörd hör för de aktiva tili gymnastikfesters höjdpunkter. Eftersom gymna terna anlände först sent på fredagseftermiddagen till Mariehamn gick en hei dag förlorad, som annars brukar vara reserverad för övningar. Hela lördagen och..:öndagen före festen tränade alla mass-, special- och tävlingstrupper intensivt både utom- och inomhus enligt ett strängt tids. chema. Därför fanns det inte mycket tid över för sightseeing eiler knytande av kontakter, men endel hann ändå bese Kasteiho1m, Bomarsund och Eckerö. Andra nöjde sig med Pommern och Sjöfartsmuseet, eftersol11 vädl'et "tog slut" då gymnasterna landsteg på Åland. Vädret vai' inte på ar- Gola-träningsskor för grundkonditionen. Gola-spikskor för toppresultaten. Gola-fotbollsskor för målen. Fås i välförsedda affärer i branschen, TAllBER& SPORTPARTI. Alexandersgatan 21. 00100 Helsingfors 10, Tel. 13611 Anne Wasen!ål' j'e.pl'esent6ra alla de sötn l'edskapsgllmnaste1' som deltog i gymnastikjesten. Jliir i stilstudie med käglor, 15

( ( ei rangörernas sida och inte kommunikationerna heller. På grund av teknikerstrejken var organisationskommitteerna de ista dagarna före festen tvungna att kommunicera per telepati. Lördagskvällens stora gymnastikgala i Idrottsgården visades som offentligt generalrep på fredagskvällen föt' reströtta men entusiastiskt applåderande gymnaster. Beteckriande för de 15 specialuppvisningarna - samt för hela gymnastikfesten i övrigt - var en imponerande bredd: de stora grupperna, de många åldersklasserna, amgymnastiken poj kar- flickor och 'den utvidgade repertoaren, omfattande allt från vardagsmotion t ill mera raffinerade programkompositionel' design Thua Heikkinen, Karin Könönen, Hjöl'dis Trygge, Lisa Rehn, med flera. Den 3-delade programformen tycks vara omtyckt - ett sätt att få med olika 'rytmer, stilar. åldrar eiler handredskap inom 'amma ram. Bredden kom också fram i redskapsgymnastiken iltförcl ay FSG: ::; förbunclselit under Matti Jyrys ledning. Truppen vai" sammansatt av män, pojkat" och flickor från flera föreningar. Bredclen illustreracles också påtagligt av värdföreningen Mariehamn,; gymnastikförening med in Äländska cocktail. Att hinna trimma gymnaster i så stor omfattning trots ansvaret för ele lokala arrangemangen vittnar om ett fint samarbete över köns- och ålelersgl'änser som är värt att ta efter i andra föreningar. Och tävlingarna sen - dä!' var också bredd. Både FSG och FSKG haele trupptävlingar båda dagarna. D et manliga förbundet i redskap och det kvinnliga i gymnastik med tunnband, boll och hopprepo De manliga,; hann jag tyvän inte se, men om ele ln'innliga,; kan sägas att stanclarden stigit kraftigt :,;eelan j akobstadsfesten för 5 år seclan. Tävlingsvilliga flickor finm; det också. 30 grupper 0111 6 eleltagare tävlade. D es utom 12 flickor inriividuell t i Gymnastique Moderne med band. * * * Alla fina inomhusuppvisningar och tävlingar i ära - en gymnastikfests höjdpunkt är ändå utomhusfesten med gymnasternas intåg på planen och ma 'suppvi 'ningarna, då programkompositörerna äntligen för första och sista gången får se sina skapelser av rytm, rörelse, färg och ljus leva upp för några minuter. Ett kinetiskt konstverk med levancle mänskor som rörliga delar. Allt för snabbt stökas årets möda unclan tycker de rörliga delama bland gräsrötterna, trots att gräsrotsnivån var något fuktig denna gång. Dimslöjor svepte mellan gymnastleden och mistlurarna bölade. Vilken effekt hade inte st~l:ka strålkastare å tadkommit. '0111,;urrogat för solen! f6 Flicktnl/Jpen gjo1'de i (,lit en effektjun och jätgs!((1". illw!s. Ålä~clska folksk?lebarn inleclde med påsgymnastik; ett smakprov av Älands~ cockt~il gavs ~ckså. FSG:s masstrupp utgjordes av pojkai'?ch fhckor l hoppsener, volter och clylikt på matta medan ~anhga grupper gymnastiserade i bakgrunden. Men varför ~r herrar sa blyga. at~ u?pt!'ä d~ att ~!e inte vågar ställa upp i en masstrupp, utan alltld ar l mid~nte.t? Ar det den manliga väl'digheten som spökai:? Da.m~rnas motjvatlon fö~ att delta är oftast avkopplingen från v~~dagslutlden. Har man glomt den motivationen när clet gäller mannen? FSKG:.s flicktr~p~. i.gula, orange och röcla dräkter gjorde ett cffektfullt mtryck l vaxlmgarna mellan olika formationcr. Men pro- 17 2 - \ 'ä r Idrot!

grammet vai' ingalunda uppbyggt enbart med tanke på färg- och l'örelse-effekter, utan lika mycket med hänsyn till att det skall ge allsielig motion under träning tiden. De 400 brun-vita damernas program uppfyllde också kraven på allsidig motion och tog sig bra ut. IF Drotts pyramidgossar som haft litet problem med hållfasthetskalkylerna under galauppvisningarna byggde nu stabilt och bra. Tunnbandsgymnasterna utgjorde en mera elitbetonad mass-trupp och bildade i slutuppvi ningen en cirkelrund grupp med roterande tunnband då alla gymnaster strömmade in i färgglada rörliga cirklar runt gruppen. Det åg mycket vackert och välinövat ut. Faktum var att det inte alls var samövat, men grupperna visste vad de skulle göra. Tyvärr ser de aktiva huvudfestens program i grodperspektiv från sidan. Så det mesta av effekterna går förlorade. Om publiken eventuellt börjar tryta, så sätt gymnasterna på läktaren i stället och baka in biljettpriset i deltagaravgiften. 1200 gymna ter som beskådar t. ex. 400 på planen är väl också en publik att räkna med, den mest kunniga och entusiastiska publiken och tillräckligt heterogen för att vara lika representativ som "vanlig" publik. Gymnastikfesterna är tili för gymnasterna och så länge ele strömmar till är gymnastikfester berättigade. Det som numera hindrar många från att elelta är de fastlå ta semestrarna. Så mycket smidighet borde man kunna önska på arbetsplatserna, att arbet tagare som villigtsitter övertid när företagen så fordrar även borde ha rätt att placera några dagar av sin semester enligt egen önskan - för "folkkultur-evenemang" av olika slag, kurser, läger och sådant. Alla arbetsgivare borele ha lärt sig, att folk med aktiva intressen är god arbetskraft. För att göra gymnastikfester ännu mer attraktiva att kämpa för, om ett alternativ till andra slag av "semester med innehåll", borde ele kanske förlängas med ett par dagar i stället för att förkortas. Och samtidigt innehålla träningskurser, och instruktioner, kanske också symposier, eftersom både ledare och gymnaster finns färdigt på plats. En verklig storsamling för gymnastfolket alltså. Kanske man inte ens skall kalla evenemanget gymnastikfest, utan gymnastikläger, för att även få uppvisningsblyga motionärer med? 18-0 - Idrott på vetenskaplig grund av Sebastian Hägg blom D et är nu tio år sedan den idrotts- och hälsovetenskapliga fakulteten vid Jyväskylä universitet inledde sin verk amhet. Då vai' den en underavdelning vid pedagogiska institutionen och först 1967 blev den officiellt godkänd, som en självständig fakultet med en egen dekan och nya tjän tel'. Detta och även den nya fakultetsbyggnaden, som togs i bruk 1971, bidrog i avgörande grad till att Gymnastikinrättningen inställdes i Helsingfors. Den nya given i mellersta Finland, var den akademiska trappstegen med en idrottskandidatexamen, som kunde ha sin fortsättning i avancerade studier, forskning och avläggandet av doktorsgraden i idrottsvetenskaperna. Den praktiska nyttan med denna massiva inrättning, som nu är den enda av sitt slag i Norden skall vi ha en liten pejling på i denna artikel. Fakultetens egen identitet har småningom vuxit fram och det är ingen hemlighet att flere av professorerna och lärarna politiskt är engagerade i samhällsdebatten. De fyra institutionerna, den idrottspedagogiska, idrottsfysiologiska, idrottshygieniska och idrottssociologiska har givetvis sina egna målsättningar och program klarlagda för att anslagen - närmast statliga - skall vara tillgängliga. Så är också konkurrensen på detta pian rätt hård och politiskt betonad då den statliga kakan skall delas. Här avgörs i vilken utsträckning forskningar kan företas i en ellei' annan riktning och hur undervisningen formas följande termin. 1 sista hand blir alltså studenterna en del av maskineriet och är då speciellt de första ål'en mer ellei' mindre fastlåsta i det kursmässiga programmet. 1 det skedet de inleder sina studier borde dl'! i stort veta vilket ämne de ger sig in på och vad om kan ge dem den?ästa nyttan i framtiden. Den vetenskapliga grundskolningen, som 1 ett.. tidigt stadi um matas in blir säkert med tiden allt viktigare, men ar i dess nuvarande utformning nödvändig för blivande forskare, och de som ser ett högre akademiskt värde, som en sporrande utmaning. Vanligt är, att med en lägre examen på fickan sköta den lärartj änst man är kompetent för. Fakultetcns huvuduppgift är i alla fall att trygga lärarbehovet i skolorna. * * * 19

En tid såg det ut som om den praktiska undel'vi ningen bedrey::i helt åtskild från den teoretiska. Nu har läget förbättrat. Meningen äl' ju att med hjälp av den svål'a gallringen se till att und e rvi s ning ~ materialet, studenterna, ligger på ett tillräckligt högt pian redan i studiestal'ten när det gäller deras motori ka färdigheter och kunskapsnivå. Då går ingen onödig tid åt till träning av den egna färdigheten och den metocliska undervisningsdelen ägnas på så sätt en större uppmärksamhet. Sedan kan man för tås undra om gallringen med tonvikt på student - och avgångsbetyg där 10 procent ay de sökande blir tilldelade tudierättigheter, är helt vettig. På den praktiska sidan har verksamheten i många avseenden varit kanske alltför isolerad. Utländska pedagoger be öker ofta inrättningen och ordnar praktiska demonstrationel', men samarbetet med de egna specialförbunden kunde bedrivas bättre än hittills. GIH i Stockholm har en bra kontakt med det praktiska fältet och vissa förbund kör med två veckor koncentrerade kurser för studenterna. Friidrott och skidning, två stora grenar, för att ta ett par exempel. En annan detalj, om de svenska kollegerna kommer lättare undan med är den ettåriga auskulteringen, som så ihärdigt hänger kvar hos oss. Kanske man kunde ändra på ordningsföljden och praktisera före studierna inleds ellei' under sj älva studietiden. Annars finns det risk för att vi utbildar fackmänniskor, som samhället inte har någon användning för. Eftersom den här inrättningen nuär den enda i landet som utbildar gymna tiklärare för skolan och även har hand om all högrc idrottslig utbildning borde den slå vakt om en verksamhet som också uppskattas och noteras på annat håll än inom fakultetens egna väggar. Vårt riksidrottsförbund FRIF har fått upp ögonen för "Liikunta" och finner dess verksamhet riktig och värdefull, men man har inte kunnat samordna någon utbildning. Vi kunde kort säga om fakulteten: Toppidrotten och massidrotten har undersökts i omfattande forskningsprojekt där studenterna deltagit och utfört egna arbeten. Varje kursprogram läggs upp lite annorlunda än föregående kursprogram. Variation och förnyelse av kurslitteratur och föreläsningar är nödvändigt för att utbildningen skall vara "up to date". Och lyckligtvis har man insett hur viktiga de praktiska ämnena är på detta område och vi får hoppas att man kommer att köra på den bogen också i fortsättningen. - 0 - RI{/lId den dllgliges, ällighefel märkes, öflen aft uegå miss/ag. Benjamin Fra nklin 20 Ini <i, ;ga Soll"allakllrse ll, "lexa1l1i"e1"ades i maj se llaste vii,.. Solvallas utbildning av idrottsinstruktörer stabiliseras av Hjö,dis 1rygge F ör två och ett h~lvt år se d~n f~ck ~olvalla Idrottsinstitut rättigheten att verka som ldrottslednmgsmstitut och inledde då sin första t::,~ ~ åri~a ~t?ild~ing av idrottsinstruktörer. Detta innebar en stor fora?dnng 1 msbtutets verksamhet, en förändring som förde med sig s :,ån~heter och. problem, men också glädjeämnen. Undervisningsmil1l ste n.~t som tll!d.elar rätte~ till instruktörsutbildning gay den endast for en två-ang provpenod. Också om detta bör ses som en form~ll åtgärd upplevdes situationen av de ansvariga för kursen både o sa ~er och utmanande. 1 vårt land verkar två andra idrottsledningsmstltut och Solvallas lärarkrafter var helt på det klara med att nivån måste hållas hög och konkurrenskraftig, en egen linj e måste "kapas. 21

Ett handikapp, som från början inte uppfattades som stort, men om tilltog, vai' oeh är till stor del fortfarande de, i j ämförelse mecl de finska instituten, rätt primitiva undervisnings- oeh studielokaliteterna. Men mera därom senare. En första åtgärd var att få sakkunnig hjälp vid planeringen av de ieke direkt idrottsbetonacle ämnena, En kommiwi bestående av rektor Holger Kronman från Soeial- oeh kommunalhögskolan, fil.lie. Jarl Frisk från Universitetets Pedagogiska Institution, rektor Nils Kankkonen oeh lektor Hjördis Trygge befattade sig med dessa problem oeh resultatet formades i ett för institutet synnerligen viktigt oeh värdefullt samarbete med såväl Soeial- oeh kommunalhögskolan som Universitetets Pedagogiska Institution oeh deras lärarkrafter. Till det positiva kontot måste därför till krivas de djupa oeh omfattande kunskaper elcverna kunde bibringas i kommunal idrottsplanering oeh undervisningsteknologi oeh -planering. Bekräftelse på detta har institutets rektor redan fått mottaga av yrkesutövande utexaminerade elevei'. Vid genomförandet av de praktiska ämnena uppkom vissa svårigheter. En enda gymnastiksal, tillräeklig endast vid undervisning av en grupp, skapade problem oeh gör det fortfarande trots ett litet tillskott på en konditionssal, vars speeialkaraktär doek är ett hinder för en mångsidigare användning. Två vinterperioder med relativt snö- oeh isfattiga förhållanden försvårade planeringen som måste ersättas med tillfälliga lösningar. På grund av den enda salen måste dagssehemat ändras med hål- oeh kvällstimmar som följd. Trots ombyggnaden av institutet oeh alla de olägenheter byggnadsoeh sprängningsarbetena medförde kunde såväl den praktiska som den teoretiska delen av undervisningen genomföras, till stor del taekvare förståelsefulla oeh anpassningsbara elevei'. Till svårigheterna under den första två-års kursen måste oekså lärarnas oerfarenhet i detaljplanering av en dylik kurs räknas. Det är förståeligt att tidsplaneringen av åtta högre kurser med fördjupningsinnehåll oeh tillhörande 72 seminarier oeh 36 undervisningsprov ger huvudbry oeh problem. Tili de typiska dragen för denna tid hörde oeh hör kontinuerligt lärarfortbildningen. De seminarier oeh kurser, som den ordinarie lärarkåren deltagit i är många. Oekså universitetsbetyg har lärarna avlagt. Med tanke på att lärarkåren hela tiden fullföljt hela sin tj änstgöring oeh oekså tili stora delar bekostat sin fortbildning sj älv är detta en aktningsvärd oeh för moderna tider unik händelse i synnerhet som det är fråga om lärare vid en ledarutbildningsinstitution. En bliek på svenska förhållanden frestar. Kolleger vid motsvarande 22 institut i Sverige fortbildar sig under tj änstledighet med full lön. D e svenska förh ållandena tel' sig utopiska i j ämförelse med våra nuvarande förhållanden. Det är doek realistiskt att snarast få till stånd en förbättring hos oss, en förbättring som skulle avstressa lärarna oeh hela institutatmosfären. Redan nu då den andra kursen pågått ett halvt år kan man konstatera att en del av svårigheterna övervunnits. Kvar är ännu bristen på övnings- oeh arbetsutrymmen för aktiv idrottsutövning. Idrottshallen står absolut främst på lärarens önskelista. P å den teoretiska undervisningssidan är en ljusning synlig. Ett bibliotek med arbetsbord för eleverna, ett lärarrum, ett rektorsrum oeh seminarierum kommer att upplevas som en förlösning. Erfarenheterna från första kursen har diskuterats oeh kannstöpts, hela undervisningen har genomgåtts oeh planeringen har ägnats oräkneliga arbetstimmar. En n:':f lärartj änst har inrättats oeh en fortgående instruktörsutbildningsr.a~t har paraferats. Allt detta är åtgärcler, som är ägnade att kva IIflCera Solvalla tili önskad nivå. * * * Solvalla är numera en yrkesutbildande institution. Man studerar inte där enbart för att man tyeker om idrott inte enbart för en framtida ledarinsats i hemkommunen. Man studerar oekså med tanke på att få utöva ett yrke man valt till sitt, ett yrke med vilket ~an k~n försörj a sig sj äly oeh sin familj oeh skapa sig en ställning 1 samhallet. 1 oeh med detta har ansvaret vuxit, ansvaret hos lärarna oeh ansvaret hos studerandena. Oekså kraven har därmed ändrats kraven på kunskapskvaliteter oeh arbets- oeh boendemiljöer. ' Solvalla instruktörsutbildning har under de två år som gått trampat UI' barnaskorna. Nu växer konturerna fram tai' form oeh stabiliseras, sa:mtidigt som uppgifterna växer oeh 6kar. Med hjälp av e~ p:ogresslvt oeh realistiskt tänkande ledning, som utgör en fullv~rdlg o.eh ~rygg garanti för en positiv utveekling kan ett högvärdlgt utblldmngsprogram erbjudas. - 0 Specia!ister är mänlliskol som vet mer och me!" om mind, e och mindre. Ortega y Gasset Det är omöjligt att njuta helt av sysslo!öshefen om man inte hal" mycket att göm. J erome K. J erome 23

Vägen från knatte - tili internationell topp av Martin Lax Vad CIF och dess medlemslörbund är lör svenskbygderna lörsöker ocksä värt bo/ag vara! SVENSK-FINLAND Vår telefontjänst: för'säkringsbolagel för hela del svenska Fin,lån,d! Helsingfors 644733, Lovisa 564 188, Borgå 10300, Ekenäs 11 401. Pargas 744304, Närpes 560, Vasa 12656, Jakobstad 17 043. o lympiska pelen i Mexico, var ele min t framgångsrika 08 Finland upplevt på friidrottshåll. En grupp ledal'e framhöll att det inte kan vara så clåligt ställt med den fin ka friidrotten framticl om ~lexico-08 gay vid handen. Forskningsre ultat, som publicerades av Jyväskylä univei' itet, visade att det är sannolikt att Finland inte skulle vinna fl ere än en 08-guldmedalj varannan gång. D en grupp som åtog sig att utröna vai' felet låg var fylld av optimism och ansåg, att hade man tidigare klarat sig i de Olympi ka spelcn så var det inte omöjligt att göra det även i fortsättningen. Efter ett amarbete med specialister, på olika områden, tillkolti det s.k. utvecklingsprogrammet (kehittämisohj elma). Programmet specificerar tydligt de mål man vili uppnå i 08 och EM i framtiden. Utgångsläget var, en 25:te plats föi' Finland i Mexico 1968. Man uppgjorde ett långsiktsprogram på tio år med följande målsättning: 08 1972-15 placering 08 1976-10- 12 placei'ing 08 1980-10 placering EM 1974 - EM 1978-6-7 plats 5-6 plat Utvecklingsprogrammet berör friidrotten i hela landet. Också 8FI har strävat att koordinera sin verksamhet i enlighet med det utarbetade systemet. 8FI arbetar målmedvetet med de yngre aktiva, vilket äi' helt på sin plat.s. För att undvika den berg- och dalbana, som så ofta föi'ekommit inom friidrotten, vili man nu även inom 8FI på ett eff ektivt sätt, genom noggrann kartläggning av existerande resurser, undvika de djupa dalarna. 8UL arbetar med s.k. kartläggningsgrupper bestående av aktiva i åldern 15-19 år. D en lägsta kategorin är förkartläggningsgruppen som skolas på distriktsnivå. Här vili man ge den grundskolning, som på längre sikt skall ge de aktiva möj lighet att uppnå den nationella och internationell a toppen. Man bör observera att det slutliga grenvalet kanske inte ännu i detta skede är gjort och därför bör träningen här vara mångsidig. 25

Nya repr. idrottsmän SUL: s karlläggningsgrupp SFI:s förkartläggningsgrupp Distriktens förkarlläggningsgrupp Stipendiesystemet och samtidigt de olika träningsrupperna IF Dl"ott:s två st"onga "flovvare", Sus(tnne Sundqvist och J01'1na T'uisku, i (tktion. Båda ingå,' i SUL:s tl'äningsgn11jpel". D et är inte ändamålsenligt, att tili vilket pris som helst, i yngre år pressa fram resultat, trots att de UI' föreningens och den aktivas synvinkel kanske vore det trevligaste. D et är på tiden att vi kommer ifrån en sådan kategori "unga lovande", som senare inte uppnår de resultat och mål som vi hoppats på. Detta hindrar dock inte, att lovande ungdomar, som i övrigt följ er en långsiktsplanerad träning, skali ges tillfälle att tävla i en sådan utsträckning, som icke bromsar deras utveckling. Stipendiesystemet, som tilikom i samband med utvecklingsprogrammet, är väl den del av programmet som diolkuterats allra mest 26 av alimänheten. Också SFI kan anses vara inkopplat i detta system. Kostnaderna för förbundets förkartläggningslåda betalar man sj älv, medan SUL svarar för samtliga utgifter i samband med sina egna kartläggningsgrupper, i vilka ingår ett fl erlal juniorer från SFIklubbarna. D essutom är detta förbunds idrottsmän i exakt samma ställning som alla andra beträffande möjligheterna att komma i åtnjutande av SUL-stipendier. Man har också framkastat tanken, att SFI skulle utdela egna stipendier. D etta skulle gälia aktiva som inte kvalificerat sig som SUL-stipendiat. Om detta vore ändamålsenligt kan man diskutera. För närvarande tillämpar SFI likväl ett system, enligt vilket man utbetalar träningsanslag tili föreningarna direkt efter uppnådda placeringar i förbundets mästerskap och enligt uppnådd klassificeringsposition inom SULo D et är sedan föreningens sak att avgöra huruvida de önskar använda dessa anslag såsom direkta stipendier 27

åt idrottsmännen ellei' för att täcka utgifterna för annan träningsverksamhet. 1 detta nu omfattar S L:s kartläggningsgrupper ca 220 aktiva j ämte personliga tränare. Efter de olika kartläggningsgrupperna kommer i SUL: s utveckling program gruppen "nya representationsidrottsmän", som i dagens läge har 1.000-3.000 mk till sitt förfogande. Den nästhögsta gruppen utgörs av representationsidrottsmän närmast landslagsmän, som dessutom står nära den internationella toppen. Dessa får i dag ett stipendillill på 6.000 mk. Den högsta gruppen, som omfattar de internationella topparna, erhåller ett stipendium på 10.000 mk. Valet av idrottsmän till de olika grupperna sker på basis av uppnådda resultat. Praxis är att man börjar nedifrån för att sedan måningom avancera uppåt längs stegen. SUL:s verksamhet innefattar inte endast dessa träningsgrupper. Förutom tävlingsverksamheten är man ansvarig för tränarskolningen, som genomförs på såväl distrikts- som förbund nivå. Tränarkolningen är en viktig hjälp för föreningarna, som med tränarnas hjälp hoppas få fram de förmågor, som senare får stöd av förbundet. Det är i föreningarna som det egentliga arbetet skall ske. Förbundet skall koordinera verksamheten, så att den gagnar landets friidrott och därmed helheten å mycket som möjligt. - 0 - Låt simmarna kasta boll av Thomas Lindholm Rollen Ii, kostod. 1 IlSS-målet Rolf Mikkola. 1 mitien (vit mösso) KitTi jjfikkoh. oeh nl/nl/lie,. llio Klaus Rl/okollen. 1797-1972 Tammerfors Klädesfabriks Ab F insk vattenpolo har en längre tid plaskat på stället. Nya simföreningar har bildats på nya simhallsorter men kvalificerade polotränare finns det ont om. Simtränarna i vårt land förbjuder ännu vattenpolon för sina adepter. Något förbluffandc då den väl kunde tas upp som en träningsform under grundträningsperioden. Simhallarna öppnar - om de öppnar - dörrarna för pololirarna efter kj. 21.00. Polospelarna delar på 25 <70 av simförbundets budget med simhopp och kon tim. Allt detta gör det svårt för polofolket i Finland. Dock finns det ca 300 polokämpar kvar. Varför undrar man'? Oftast är det hos oss frågan om simmare som har tävlingsidrotten kvar i kroppen. D e vill inte sluta helt med idrotten med tanke på den allmänna konditionen. Visst kunde simmarna börja med annat då de fått nog av simningen men det vill oftast bli som, att ha en fisk att löpa häck. D ärför ligger polon närmast till hands, man får ligga kvar i sitt eget element. Varför är det bara f.d. simmare som går över till polo? Det är helt enkelt så att någon juniorverksamhet 29

knappa t kan bedriva å länge träningsturerna börjar först efter kj. 21.00, och aktiva immare tyvärr ännu ho oss förbjuds att spela boll. Det är ynd med tanke på att detta äkert är en av or akerna till, att polo tandarden förblir rätt låg hos oss. Simmarna borde komma i kontakt med bollen så fort som möjligt. Då kulle det vara lättare att gå över tili polon enare. Bollfärdigheten kulle avsevärt öka bland polo pelarna. Och våra simmare kulle genom polon få trevlig avkoppling från det monotona kilometer-slukandet. * * * ere på icilien, i Catania, där undertecknad var tränare ena te sommar, kastade immarj uniorerna boll varj e dag en kvart eiler å efter träningspa en. Men de hade plats för det. Vi har att kämpa mot platsbrist och en gammal fördom. D et är klart att vi inte skall qlanda ihop topp imning och vattenpolo då immarna är inne i tävlingssäsongen, men under de långa grundträning perioderna kan även de få röra en boll, om de å vill, utan att tränarna skall anse det ri kabelt. Någonting borde göras och kommer att göras så att polostandarden höj hos oss. Det törsta problemet och första om kall avhjälpas är de omöjliga tidpunkterna för poloträningen. Efter klockan 21.00 får man i vis a hallar men på långt när inte i alla, kasta boll. Simhall cheferna och imföreningarna borde här göra sitt yttersta för att på något sätt köra fram en bättre tid för polon. D et vore en missi on för amhället amtidigt, om alla föreningar tog upp polon på itt program och på detta ätt undvek att skjuta bort simmarvännerna från sina led - ut på gatan. Många, alltför många immare lutar redan i tonåren med imningen. Kan ke de nått sin topp ellei' kanske hårdkörningen inte mera smakar. Här kunde föreningarna vara något finurliga och ta hand om adepterna och leda in dem på polostigen, där de sedan som äldre förening medlemmar kunde komma till nytta för föreningen. Man bara undrar, har föreningarna råd att låta en grabb gå, som ko tat föreningen kanske fem år tränings- och lägerpengar? Detta är en gemen am sak för alla immarvänner. Det är inte bara "Simmis" upgift bland SFI: s föreningar att hålla flaggan högt på polofronten. - 0 - Det /illn8 folk SOll1 ä,. se; ylada Iät- sitt "/lnt.d att dom illle "iimlls (111)älldet del. Winston S. Churchill 30 Akilles-juni01'e1" in/ö,. sla1"len liil tävlingar i Sve1 ige. Fr. v. Ole i\[et/lsner (cha,,/ IÖ1" och ledare), '/'o111as Rosenlö/, Ole Ros6nlö/ (leda1'6), Frank Högströ111, Kri.~ter BackmalI, Jlfag'tlls Mallsller, Sixten Wackst, ö"" och l'atr'ik H'ackst, öm. Akilles - cykelklubb i särklass o av A ke Eriksson 1967 skrev Lar Fr. Engman i Vål' Idrott "Akille scykli~terna är i egerru". I fort ättningen av sin artikel öser han idel beröm övcr.\killes. Ovannämnda artikel kundc delvis upprepas för år 1973 ifråo-a om Akillescyklisterna. amnen Ole Wackström och Harry Hannu ::; av år 1967 får för år 1973 bli omsvängt. När man skall skriva något om Akilles som cykelklubb fastnar man gärna för nall1nen Harry Hannus och Ole Wackström samt e1eras prestationer. Men Akilles cykelsport består inte enbart av e1essa. Cirka 20 pedaltl'ampal'e har Akilles i sina rullo!'. Och vilka 31

c~klist:r se9an.. Nu tonåringar (juniorer ellei' ungdomar), men om nagra ar, da pojkarna fort att, kan man äkert med stöd av des a fortsättni~gsvis säga att Akilles-cyklisterna är bäst i Finland. '.~kull e mte en Ole Wackström ha funnit i Akilles och skördat mangd~r av segrar på 60-talet så skullc knappast H arry H annus ha vant den han i dag är. Ole Wack tröm prestationel: sporrade H a.ny H annus o c ~ b.åda i sin tur spoi'rar hela det övriga gardet i ~killes. D et tog t Id mnan Harry H annus slog sin läromästare och Idol, Ole Wackström. 1 dag består Oles roll i att vara en träningskumpan och ett morali kt stöd för Harry. Harry och Ole tränar och de ~er råd, något. soi? samtidigt sporrar de unga i Akilles. Om några ar kanske de JUDlorer och ungdomar vilka i dao" får ta emot en ~1assa vä~!edand.e råd av Harry övertar dennes r~ll som toppcykhst. D et ar allti! farligt att förutspå nåo'ot om framtiden. Men med litet överd~~ift kan man säga att skall bhalty H annus få stryk av någon de narmaste åren så blir det högst antag ligt av åkare från den egna klubben. Akilles har en topp - en nordisk toppduo genom H arry och Ole - men man atsar på juniorerna och ungdomarna. Och un"gdomarna kommer.. Redan sen aste sommar vai' det många cykelledare inte ba!'a 1 Fmland utan ~ven i Sverige, som med förvåning såg AkillespOJkarna fram fart 1 olika landsvägslopp. * * * Ofta.?m man vår, sommar ell ei' höst rör sig längs de asfalterade huvudvagarna mot Borgå kan man möta en klunga Akilles-åkare. qch,deras pedaltramp vi.~ar att det inte är fråga om något moti~?sakande. Farten ai' hogt uppskruvad. Vintertid näi' kölden och s no~. hmdrar cyk e l å k a ~d et ta.r man till skidorna. Skidåkning är ctt u t~arkt k~mpl eme nt t IlI cyklmgen. H arry Hannus är ju inget okänt skidnamn mom FSS.. Men bakom Ak.~ll es -pojk arna måste finnas en ledarstab ell ei' påpiskare. ~ngbert Soderberg och cykelsektionens styrelse inom Akilles Jobbar hart och bra. Sommartid har man varje vecka serietävlingar samt d:ssutom en.diskussionskväll per vecka. D å ställer Harry, Ole ellei' n ~g on av ~ki~!es f.~. cyklister upp och ger råd. D essutom går man vid.dessa tillfallen Igenom serietävlingarna och var och en får r~s.. och 1'1s. L e da~n a har lyckats med konststycket att få pojkarnas fo~'al?ra.r at~. a~tjvt stöda och deltaga i sektionens arbete. Ekono I~m ar JU ~ta ndi gt ett pro.blem för Ingbert Söderberg och hans stylelse. EnskIlda personer, fmuor, banker m. m., uppvaktas med jäm- 32 na mellamum. Ibland lossnar det litet pengar, ibland ej. Lotterier och ekonomisk uppoffring av pojkarnas föräldrar och ledare, har tillsvidai'e kunnat få ekonomin att gå ihop på ett hyggligt sätt" Ser vi på de resultat juniorerna och ungdomarna nått, borde ju CykelföI'bundet på något sätt kunna stöda arbetet ekonomiskt. SFI har däremot alltid, trots sina små resurser, försökt stå t ill t jänst i ekonomiskt avseende. * * * Landsvägsnätet kring Borgå är inte precis det bästa. Asfalteringen är mångenstädes väldigt dålig. Vägarna är dock på sina ställen verkligt kupei'ade. För Mäntsälä- och Askola-borna torde det vara en vanlig syn att se Akilles-pojkarna pressa sig uppför långa sega motlut ellei' i håi'd fart susa nedför backarna. Och vi st har träningen och ledarnas uppoffrande arbete gett I'esultat. Om vi ser litet på vad dessa tonåringar presterat 1973 kan följande namn och prestationer speciellt nämnas. - Sixten Wackström, finländsk mästare under 15 år. - Akilles (Max Latvala, Krister Backman och T age Munther), finländska lagmästare under 17 år. - Tage Munther deltog i Finlands lag i EM i Mlinchen. YtteI'ligare kunde man nämna Magnus Munthers namn. Ovannämnda pojkar och övriga onämnda Akilleiter kommer helt säkert att under 70-talet se tili att Harry H annus och Ole Wackström inte är de enda som göi' Akilles känt. H emligheten bakom Akilles är i hög grad de två idolerna - H arry H annus och Ole Wackström -, vilka sporrar tonåringarna. Bakom de aktiva står en liten, men naggande god aktiv styrelse med Ingbert Söderberg i spetsen. Man kunde nästan säga att Akillescyklisterna är som ett litet familj eföretag där ledare och föräldrar tillsammans driver och sporrar de aktiva för att föra sitt Akilles framåt. Mot något klubben alltid varit och alltid vili försöka vara - en cykelklubb i särklass i Finland. - 0 - D et 11(/1' aldrig tlll/nits uägo n f-ilosof, SOIn ha,. kll1l1wt IIthä"d(, tan d väl"k med t älu mod. William Shakespeare n et liggel' i del/ miil/skli ga 1/atw'en (Llt länka Hokt och liandla mot fönmftet. Anatole France 33 J - 1',1,- Td,- olt

BJLYNX320 - för E'r dit ni viii Snöskotern för alla Snöskotern för den fartlystne Motoralternativ: 20 hkr ei. 35 hkr Tilläggsutrustning fjädrande bandmatta En passande snöskoter fö r envar och i all slags terräng ur den inhemska L YNX-serien. #lhankkija Svalbobrinken 8, 00500 Helsingfors 50 Telefon 642811/257 Hopeasompa lockade 150.000 på skidor av Bror Borg ström N yrekryteringen inom idrotten, d. v. s. konsten att fortsättnings Yis skaka fram nya förmågor är ett problem som ofta diskuterats. Nya verksamhetsformer, större konkurrens om de ungas själar, högre levnadsstandard med tyåtföljande bekvämare levnads- och rekreationsmetoder äro inte till för att berika de aktiva idrottsutövarnas skara. Någonting nytt, intressantare än tidigare och framför allt något som "drar" måste användas som dragplåster. 1 detta sammanhang vill j ag först gå litet närmare in på vad om gjorts inom skidsporten och vad HOPEASOMPA-iden givit samt vad vi kan vänta därav. Att direkt gå in på situationen av i dag, vore orätt. D ärför bör vi gå några år tillbaka i tiden. Vi kan tala om de långa skolvägarna vilka befrämjade skidsporten. K anske fanns i socknen en idrottsintresserad lärare eiler skidledare som tog hand om de duktigaste, gay dem möjlighet att pröva sina krafter på annat håll o. s. v. Något systematiskt sökande efter nya förmågor för utövandet av tävlingsidrott var det dock inte fråga om. Som utgångspunkt får vi troligtvis nog välj a en tid, ungefär åtta år t illbaka i tiden, då Aku-Ankka tävlingar i slalom infördes i Finland. 1 Sverige och Norge hade man redan startat två år t idigare. Här gällde det att på ett tidigt stadium söka fram intresserade och utvecklingsdugliga åkare. År 1969 tog man inom Finlands Skidförbund initiativet tili de s.k. "Mäkipäivät", men möjligheten att ut sträcka dem tili en hela landet omfattande turnering för skidsport fanns inte. Man vai' helt på det klara med att längdlöpningen borde fåtts med, men finansieringen vai' den stora stötestenen. År 1971 arrangerade Finlands Skidförbund på Vierumäki idrottsinstitut "Nuorten talvipäivät", dit varj e distrikt efter eget val fick ända några deltagare, så också FSS. D etta gällde klasserna flickor och pojkar under 16 år och segraren i tävlingen blev inofficiellt finländsk mästare. Nu blev man på det klara med hur man skulle förfara. En hela landet omfattande utgallringstävling, börjande från de allra yngsta (8 år) tili 16-års klassen, arrangerades ortsvis. Till sist hölls en gemensam final i klasserna pojkar och flickor under 14 och 16 35