Plan för nyttjande och vård

Plan för nyttjande och vård Hangö fiskeområde Eva Sjöman Yrkeshögskolan Sydväst Praktikarbete 2006 Godkänd 17.4.2007 av fiskeområdets stämma

INNEHÅLLSFÖRTECKNING INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 1 1. FÖRORD... 1 2. GRUNDDEL... 2 2.2 Allmänna uppgifter om fiskeområdet... 2 2.2.1 Hangö fiskeområde i siffror... 2 2.3 Vattenkvaliteten... 3 2.4 Yrkesfiske... 4 2.5 Rätten att fiska, fisketillstånd och fisketurism... 8 2.5.1 Fisketillståndssystemet och avgifter... 9 2.5.2 Lokala fisketillstånd och fisketuristföretag... 9 2.6 Fiskargillen... 9 2.7 Fritidsfiske... 9 2.7.1 Fritidsfiskeföreningar... 9 2.7.2 Antalet fiskare, fångster och redskap i Hangö... 10 2.8 Fiskbeståndets tillstånd och lekområden... 10 2.8.1 Öring Salmo trutta och lax Salmo salar... 10 2.8.2 Sik Coregonus lavaretus... 11 2.8.3 Gädda Esox lucius... 11 2.8.4 Abborre Perca fluviatilis... 11 2.8.5 Gös Stizostedion lucioperca... 12 2.8.6 Braxen Abramis brama... 12 2.8.7 Lake Lota lota... 12 2.8.8 Flundra Platichtys flesus... 13 2.8.9 Strömming Clupea harengus membras... 13 2.8.10 Vassbuk Sprattus sprattus... 13 2.8.11 Hornsimpa Myoxocephalus quadricornis... 14 2.8.12 Mört Rutilus rutilus... 14 2.8.13 Övriga arter... 14 2.8.14 Knutavståndets inverkan på bytesfiskarnas storlek... 14 2.9 Olika bestämmelser som inverkar på fisket... 15 2.9.1 Spinnfiskeförbudsområden... 15 2.9.2 Fredningsområden... 19 2.9.3 Naturskyddsområden... 21 2.9.4 Allmänt vattenområde... 27 2.9.5 Hangö fiskeområde... 27 2.9.6 Hangö stads vatten och vattnen upphyrda av staten... 27 2.9.7 Övriga specialområden... 32 2.9.8 Bestämmelser som grannfiskeområdena gjort... 33 2.10 Utplanteringar... 34 2.10.1 Fiskerihushållningsavgift... 34 2.10.2 Återfångst av utplanterade öringar... 34

2.11 Fiskeövervakning... 37 2.12 Annat som påverkar fisket... 38 2.12.1 Gråsäl... 38 2.12.2 Skarv... 38 3. FISKEOMRÅDETS MÅL... 40 3.1 Mångsidigt fiske och nyttjande av vattenområden... 40 3.2 Ramverk som används för att uppnå målen... 41 3.2.1 Försiktighetsprincipen... 41 3.2.2 Upprätthållande av viktiga lek- och yngelområden... 41 3.2.3 Upprätthållande av vattenkvalitet och viktiga livsmiljöer... 41 3.2.4 Bestämmelser om fisket... 41 3.2.4.1 Åtgärder som fiskeområdet kan vidta... 41 3.2.4.2 Fiskeområdets möjlighet att påverka andras beslut... 42 3.3 Samarbete... 42 4. ÅTGÄRDER... 43 4.1 Administration... 43 4.2 Samarbete... 43 4.3 Information... 43 4.4 Utplanteringar... 44 4.4.1 Riktlinjer... 44 4.4.1.1 Havsöring... 44 4.4.1.2 Sik... 44 4.4.1.3 Gädda... 45 4.4.2 Råd till utplanterare... 45 4.5 Allmänna riktlinjer för fiskeområdet... 45 4.6 Fiskeövervakning... 46 4.7 Delägarlag... 46 4.8 Fisketillstånd och fiskeguideverksamhet... 46 5. EKONOMI... 48 5.1 Verksamhetsbidrag... 48 5.2 Ersättningar till vattenägare... 49 6. REGLER OCH RÅD TILL FISKARE... 51 7. UPPFÖLJNING... 52 8. KONTAKTUPPGIFTER... 53 KÄLLFÖRTECKNING... 54 BILAGOR... 57 Bilaga 1a. Fångstruta 61 (mängderna i kg)... 57 Bilaga 1b. Fångstruta 62 (mängderna i kg)... 58 Bilga 2. Utplanteringar inom Hangö fiskeområde åren 2001-2005... 59

1. FÖRORD Första planen för nyttjande och vård på Hangö fiskeområde skrevs i början av 1990-talet av biologerna Håkan Strandberg och Maria Kallio. För att bibehålla produktiviteten i vattenområden och ett rationellt utnyttjande av fiskebestånden, vilket Lagen om fiske 1 kräver, skall fiskeområdena enligt LoF 79 ha en plan för nyttjande och vård, som innehåller en utredning över fiskbeståndens tillstånd och allmänna riktlinjer för ordnandet av fiske och fiskevattenvård. För att det skall vara någon nytta med en plan bör den innehålla aktuell information. Redan år 2003 tog stämman upp ärendet om en uppdatering av den gamla planen, men då fanns det inte resurser att utföra arbetet. Två år senare, hösten 2005, ingick Hangö fiskeområde kontrakt med Yrkeshögskolan Sydväst och Eva Sjöman, som studerar hållbar utveckling, om att göra en uppdatering av den föråldrade planen. Fiskerienheten vid Nylands TE-central hade då beviljat Hangö fiskeområde understöd för ändamålet, beslut 15.4.2005. Planen skrevs som ett praktikarbete under sommaren 2006. Modell till uppställningen har tagits från den gemensamma nyttjande- och vårdplanen för Strömfors, Lovisa och Pernå fiskeområden skriven av Gabi Lindholm. Planen baserar sig i huvudsak på Bättre fiskevatten redigerad av Matti Salminen och Paula Böhling, Hangon merialueen ja Bengtsårin vesien kalataloudellinen tarkkailu 2000-2001 av Ralf Holmberg, Hangö fiskeområdes verksamhetsberättelser 2001-2005 samt information som fåtts av disponenten Gabi Lindholm. Då jag använt mig av andra källor än de nyss nämnda har jag oftast uppgett dem direkt i texten. Som kartbottnen i alla kartor används Lantmäteriverkets Terrängdatabas. Yrkeshögskolan Sydväst har användningsrätt till denna nyttjande- och vårdplan. 1

2. GRUNDDEL 2.2 Allmänna uppgifter om fiskeområdet Hangö fiskeområde är c. 18 910 ha stort och omger Hangö Udd på tre sidor. I norr gränsar området till Bromarf-Tenala fiskeområde och i väster till gränsen för Västra-Finlands län. I söder utgör statens allmänna vattenområde gräns och i öster Ekenäs-Snappertuna fiskeområde. Gränserna fastställdes genom Högsta förvaltningsdomstolens beslut nr 1067 den 6.4.1989. Av Hangö fiskeområde utgör Hangö stads fiskevatten ca 10 000 ha. Hangö fiskeområde är uppdelat i ca160 fastigheter varav ca 120 är skiftade och resten är delägarlag. Det finns 19 yrkesfiskare med postadress i Hangö, varav tre också idkar fisketurism. 2.2.1 Hangö fiskeområde i siffror Fiskeområdets areal Vattenområdets fastigheter Totalt 18910 ha Totalt 160 st. Havsområdet 18810 ha Skiftade 120 st. Insjö 100 ha Delägarlag 40 st. Fritidsfiske, dygn/år 2005 2001 Fiskedygn totalt 103 000 66 000 Spinnfiske med länskort 21 000 4 100 Spinnfiske med vattenägarens tillstånd 31 000 3 000 Mete och pilkfiske 43 000 29 000 Annat fiske med vattenägarens tillstånd 30 000 30 000 Uppgifterna om fritidsfiske baserar sig på statistik från publikationerna Suomi kalastaa 2001, Kalaja riistaraportteja nro 266 samt Suomi kalastaa 2005, Kala- ja riistaraportteja nro 390. 2

Figur 1. Hangö fiskeområde. 2.3 Vattenkvaliteten Den senaste omfattande samanställningen av vattenkvaliteten gjordes 2000-2001 av Västra Nylands vatten och miljö r.f. Undersökningsområdet omfattar havsområdet utanför Tvärminne runt Hangö Udd till Östra Sandfjärden vid mynningen av Gennarbyviken på norra sidan av Hangö. Hangon Puhdistamo Oy och Stormossens reningsverk släpper ut sitt renade avloppsvatten på södra sidan, där det effektivt späds ut av den kraftiga omblandningen. Oy Forcit Ab släpper ut sitt avloppsvatten på norra sidan, i östra kanten av ett område som omblandas effektivt. Ytterligare österut har Oy Visko Ab sin utsläppsplats som ligger på östra sidan om ön Bengtsår. Detta område är mycket grunt och har kontakt till öppna havet via smala sund. Därför är vattenutbytet dåligt vilket har lätt till döda sjöbottnar. De olika områdena som iakttogs skiljer sig ganska mycket från varandra. På den södra sidan om Hangö Udd är vattenkvaliteten ganska bra och syrsättningen är god, främst tack vare en kraftig omblandning av vattnet. Effekterna av avloppsvattnet har tidvis observerats på vintern under isen. De senare åren har vintrarna dock varit så milda att fjärden förblivit öppen med undantag av några år (t.ex. 1996). Den norra sidan av udden är ofta istäckt en kortare tid, medan Bengtsår-området utgör ett undantag. Det skyddade läget gör att issäsongen blir betydligt längre där. Med tanke på fiskbestånd och fiske har den största förändringen i vattenkvaliteten under de senaste decennierna varit en ökning av den allmänna eutrofieringen samt en sjunkande salthalt i kustvattnen jämfört med nivån på 1980-talet. 3

På Hangö stads havsområde på norra sidan är vattenkvaliteten i allmänhet god och det förekommer ringa punktbelastning. Ännu i närheten av Oy Forcit Ab påminner vattenområdet om det som finns västerut, men går man österut från Forcit-området förändras karaktären tydligt. Skärgården blir tätare och vattnet har inte samma möjligheter att blandas om ordentligt. Vegetationen förändras då man går mot Bengtsår-området och förekomsten av den ekologiskt viktiga blåstången (Fucus vesiculosus) minskar samtidigt som mängden sötvattensväxter ökar. Stränderna kantas allmänt av bladvass (Phragmites australis). Problemen på området utgörs dessutom av årligt förekommande syrebrist i de djupare delarna. Syrebristen gör att näringsämnen från bottensedimentet löser sig i vattnet, vilket ytterligare bidrar till eutrofieringen. Man följer eutrofieringen genom att mäta klorofyll-a-halten. Klorofyllmängden har i allmänhet hållits på en relativt låg nivå och skillnaden mellan de olika mätplatserna har varit små. Under de senaste åren har de högsta halterna uppmätts utanför Oy Forcit Ab. 2.4 Yrkesfiske Enligt lag om fiske avses med yrkesfiskare en person som bedriver fiske samt av förädling av fångsten och där av får sin utkomst eller en väsentlig del av den. Yrkesfiskare delas in i tre grupper, beroende av hur stor del av personens totala inkomst som härrör sig till fiske och förädling av den egna fångsten. Till grupp I räknas fiskare som får minst 30 % av sina inkomster av fiske, till grupp II räknas fiskare vars inkomster av fiske är mellan 15 % och 30 % och till grupp III de fiskare vars totala inkomster av fiske är mindre än 15 %. Nylands TE-central administrerar registret. Till inkomsterna räknas inkomster från näringsverksamhet, löneinkomster och övriga regelbundna totalinkomster. Yrkesfiskare i grupp I är berättigade till strukturstöd (EU-stöd) och har rätt att arrendera fångstplats för öring och lax på allmänt vattenområde av TE-centralen. Yrkesfiskare i grupp I och II har rätt att använda redskap avsedda för yrkesfiske som nämns i förordningen om fiske samt omfattas av bestämmelserna om skyldighet att anmäla fångsten och om reglering av fisket. Det finns 19 yrkesfiskare med postadress i Hangö. Nio av dessa hör till grupp I. Tio av yrkesfiskarna hör till grupp III. (E-post av Mikael Nikiforow, Nylands TE-central 20.11.2006) Östersjön är uppdelad i elva stora fångstrutor för yrkesfiske. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet har sedan delat in storrutorna i mindre rutor och gör upp egen statistik (Figur 2). Fångstrutorna är statistiska rutor som är uppgjorda för att i EU lagstiftningen om fångstkvoter och fiskebegränsningar kunna definiera kvoter och fiskebegränsningar i olika områden (rutor). Att den officiella fångststatistiken presenteras rutvis, beror på att fiskarna också måste anmäla i vilken ruta de har fiskat då de anmäler sina fångster. (E-post av Mikael Nikiforow, Nylands TE-central 19.10.2006) Inom Hangö fiskeområde finns två mindre fångstrutor, rutorna 61 och 62, som det bedrivs yrkesfiske i. Fångststatistik från rutorna presenteras i bilaga 1a och 1b. I ruta 61 finns också Bromarf-Tenala fiskeområde samt fiskeområden, som hör till Egentliga Finlands TE-central (Åbo), och i ruta 62 finns förutom Hangö fiskeområde också till en del Ekenäs-Snappertuna fiskeområde. Ruta 61 begränsas av koordinaterna N 60 grader 00 minuter E 22 grader 00 minuter, N 60 E 23, N 59 grader 30 minuter E 23 samt N 59 grader 30 minuter E 22. Ruta 62 begränsas av koordinaterna 4

Mängd, kg N 60 E 23, N 60 E 24, N 59 grader 30 minuter E 24 samt N 59 grader 30 minuter E 23. (E-post av Mikael Nikiforow, Nylands TE-central 11.9, 14.9 och 18.10.2006) Figur 2. Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets indelning av fångstrutor. (Källa: Mikael Nikiforow, Nylands TE-central 18.10.2006) De tre mest fångade fiskarterna i Nyland år 2005 var vassbuk 1 878 000 kg, strömming 579 000 kg och gös 115 000 kg (Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Yrkesfisket i havet 2005). De överlägset mest fångade arterna inom Hangö fiskeområde är strömming och vassbuk. År 2005 fångades det 1653 ton strömming och 3226 ton vassbuk i ruta 61 (Figur 3). Motsvarande siffror för ruta 62 är 353 ton strömming resp. 2151 ton vassbuk (Figur 4). Vassbuken började dock fångas i rikligare mänger först år 1995 i ruta 61 och 1996 i ruta 62, vilket kan beror på att torskbestånden radikalt minskat några år dessförinnan. De senaste åren har fångsten av vassbuk i ruta 62 varit ganska sparsam jämfört med toppåren under millennieskiftet. Strömmingsfångsten har hållits relativt stabil i båda rutorna om man ser på statistiken ur ett längre perspektiv, men på senare år har fångsten varit ganska liten i ruta 62. (E-post av Pirkko Söderkultalahti, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 18.9.2006) Strömming och vassbuk i fångstruta 61 8000000 7000000 6000000 5000000 4000000 3000000 2000000 1000000 0 80 82 84 86 88 90 92 94 År 96 98 2000 2002 2004 Strömming Vassbuk Figur 3. Yrkesmässig fångst av strömming och vassbuk i fångstruta 61 åren 1980-2005. 5

Mängd, kg Mängd, kg Strömming och vassbuk i fångstruta 62 14000000 12000000 10000000 8000000 6000000 4000000 2000000 0 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 År 2000 2002 2004 Strömming Vassbuk Figur 4. Yrkesmässig fångst av strömming och vassbuk i fångstruta 62 åren 1980-2005. Av laxfiskarna dominerar siken i ruta 61 och fångsterna har hållits relativt stabila sedan slutet av 1990-talet (Figur 5). Samtidigt som sikfångsten har ökat har laxfångsten gått tillbaka rejält fr.o.m. slutet av 1980-talet, då den förekom i rikliga mängder. Öringsfångsten har under årens lopp varierat en aning medan regnbågslax- och norsfångsten har varit stabil. I ruta 62 kan man närmast tala om en kollaps av laxfångsten, från att ha fångats i drygt 100 ton år 1991 fångades endast drygt 3,5 ton år 2005 (Figur 6). I början på 1990-talet fångades över 20 ton öring, men precis som laxfångsterna har också dessa minskat radikalt under de senaste dryga tio åren. Lax, sik, öring, regnbågslax och nors i fångstruta 61 50000 40000 30000 20000 10000 0 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 År 2000 2002 2004 Lax Sik Öring Regnbågslax Nors Figur 5. Yrkesmässig fångst av lax, sik, öring, regnbågslax och nors i fångstruta 61 åren 1980-2005. 6

Mängd, kg Mängd, kg Lax, sik, öring, regnbågslax och nors i fångstruta 62 120000 100000 Lax 80000 Sik 60000 Öring 40000 Regnbågslax 20000 Nors 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 0 År 2000 2002 2004 Figur 6. Yrkesmässig fångst av lax, sik, öring, regnbågslax och nors i fångstruta 62 åren 1980-2005. Andra arter som förekommer i rikligare mängder i fångstrutorna är flundra, gädda, abborre och gös (Figur 7 och Figur 8). Gösfångsterna börjar dominera i mitten på 1990-talet i båda rutorna. Fångsten av de övriga arterna går i vågor, men gemensamt är att de i stort sett alla följer samma vågrytm, dvs. när fångsten av en art ökar, ökar också fångsten av de andra. Flundra, gädda, abborre och gös i fångstruta 61 50000 40000 30000 20000 10000 Flundra Gädda Abborre Gös 0 80 82 84 86 88 90 92 94 År 96 98 2000 2002 2004 Figur 7. Yrkesmässig fångst av flundra, gädda, abborre och gös i fångstruta 61 åren 1980-2005. 7

Mängd, kg Flundra, gädda, abborre och gös i fångstruta 62 70000 60000 50000 40000 30000 20000 10000 0 Flundra Gädda Abborre Gös 80 82 84 86 88 90 92 94 96 98 2000 2002 2004 År Figur 8. Yrkesmässig fångst av flundra, gädda, abborre och gös i fångstruta 62 åren 1980-2005. Sedan ett antal år tillbaka har det varit förbjudet att landa foderströmming i Trålarhamnen i Hangö. Med vissa restrektioner är det tillåtet att landa strömming för konsumtion. Det har lett till att fiskarna har svårt att utöva sitt yrke och fisketrycket av yrkesfisket har minskat avsevärt. Ibland då utländska uppköpare legat för ankar med frysfartyg har det ändå trålfiskats i Hangövattnen. (E-post av Mika Kiuru, Nylands fiskarförbund r.f. 8.9.2006) Det finns planer på en eventuell fiskhanteringsanläggning i Hangöby hamn. Förhoppningsvis skulle fiskehanteringshallen locka några fiskare då de skulle ha möjlighet att bo och verka i en urban miljö. (E-post av Mika Kiuru, Nylands fiskarförbund r.f. 8.9.2006) 2.5 Rätten att fiska, fisketillstånd och fisketurism Rätten att bedriva fiske och att bestämma om fisket tillkommer vattenområdets ägare, om inte denna rätt överlåtits till annan eller lagen om fiske (LoF 286/1982) eller andra stadgar. Enligt lagen om fiske har var och en i de flesta fall rätt att meta och pilka på alla vattenområden. Genom att betala, gäller personer mellan 18 och 64 år, den länsvisa spöfiskeavgiften - ett alternativ till tillstånd beviljat av vattenägaren - får man bedriva handredskapsfiske med ett spö, en rulle och ett bete, trollingfiske med ytterligare ett viktdrag eller en paravan. Ovannämnda fiskesätt är dock förbjudna i sådana vattenområden inom vilka fiske med stöd av något annat stadgande är förbjudet. För tävlingar i mete, pilkfiske och handredskapsfiske eller andra motsvarande anordnade tillställningar, s.s. guidade fisketurer, skall också tillstånd av fiskerättsinnehavaren inhämtas. Den som inte endast tillfälligt är bosatt i kommunen får bedriva fångst av siklöja, nors, strömming och vassbuk med nät i havet också inom ett sådant vattenområde i kommunen som inte hör till ett allmänt vattenområde och som ligger i yttre skärgården eller gränsar mot en öppen fjärd. Ligger ett sådant vattenområde inom byarågång får den som inte endast tillfälligt är bosatt i byn också bedriva krokfiske där, dock inte med långrev. Vad ovan är stadgat om vattenområden inom byarågång gäller även skiftade vattenområden. 8

Inom allmänt vattenområde i havet har varje i Finland varaktigt bosatt medborgare i en stat som hör till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet rätt att fiska. Medborgare i Finland och övriga Norden har oberoende av hemort rätt till husbehovs- och fritidsfiske inom det nämnda området. 2.5.1 Fisketillståndssystemet och avgifter METE OCH PILKFISKE 1) 2) SPÖFISKE Kast- eller trollingfiske med 1 (ett) spö 1), 3) ANNAT FISKE Trollingfiske med mera än ett spö. Annat fiske och fångst av kräftor. Under 18 år och 65 år fyllda * 18 64 år Avgiftsfri, allmän fiskerätt Avgiftsfri, allmän fiskerätt Inte statens fiskevårdsavgift. Inte den länsbaserade spöfiskeavgiften. Inte statens fiskevårdsavgift. Alltid vattenägarens lov. Statens fiskevårdsavgift samt därtill antingen den länsbaserade spöfiskeavgiften eller vattenägarens lov. Statens fiskevårdsavgift samt alltid vattenägarens lov. * Åldern skall på ett pålitligt sätt kunna bevisas 1) Rätten att fiska är dock begränsad på sådana vattenområden där fiske med stöd av någon annan författning eller något beslut är förbjudet. 2) Spö med rulle som inte lämpar sig för kastfiske får användas. 3) Med stöd av skilda beslut kan fiske som baserar sig på den länsvisa spöfiskeavgiften vara förbjudet på vissa vattenområden. 2.5.2 Lokala fisketillstånd och fisketuristföretag Fiskeområdet känner till följande möjlighet att köpa fisketillstånd: Hangö stads idrottsbyrå ger information om försäljningen av fisketillstånd på Hangö stads vatten. Inom Hangö fiskeområde verkar flera fisketuristföretag. Hangö stad och turistbyrån ger information om dem. 2.6 Fiskargillen Inom fiskeområdet verkar Hangö fiskargille. Föreningen har år 2006 64 medlemmar. Både yrkesfiskare och fritidsfiskare är medlemmar. Största delen av fångsten består av fjällfisk och strömming. Gillet sysslar med torgverksamhet samt ordnar medlemsträffar och Fiskets dag. (Muntlig information, Nils Sundqvist 29.8.2006) 2.7 Fritidsfiske 2.7.1 Fritidsfiskeföreningar Fiskeområdet känner till följande fritidsfiskeförening: Hangon Kalamiehet ry. - Hangö Fritidsfiskare r.f. Antal medlemmar år 2006 är 97. Favoritfångstredskapen är nät, pilkspö och spö. (E-post av Jarmo Järvinen 29.8.2006). 9

2.7.2 Antalet fiskare, fångster och redskap i Hangö Det spöfiskades 21 000 dygn med länskortet på Hangö fiskeområde år 2005. Mete- och pilkfiske på basen av allemansrätten idkades under 43 000 dygn inom området. (Suomi kalastaa 2005, Kala- ja riistaraportteja nro 390) År 2005 såldes 413 fiskekort för fiske på Hangö stads vatten. 2.8 Fiskbeståndets tillstånd och lekområden Uppgifterna om fiskbestånden i Hangö är hämtade ur fiskeriförfrågan för år 1999 ur Hangon merialueen ja Bengtsårin vesien kalataloudellinen tarkkailu 2000-2001 av Ralf Holmberg. Undersökningsområdet i Holmbergs rapport går från utanför Täktom runt Hangö Udd till Östra Sandfjärden vid Gennarbyvikens mynning på norra sidan om udden. Övrig fakta är i huvudsak tagen ur Bättre fiskevatten, utgiven av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet samt Suomen Luontoopas av Lasse J. Laine. 2.8.1 Öring Salmo trutta och lax Salmo salar Öringen förekommer i tre ekologiska former: havsöring, insjööring och bäcköring och påträffas i hela Finland. Alla öringar är älvlekande och havsöringen, som förekommer inom Hangö fiskeområde, gör en födovandring i havet. Ursprungligen har det funnits 60 havsvandrande öringsstammar i Finland, men största delen av dem har försvagats kraftigt p.g.a. vattenutbyggnad, försämrad vattenkvalitet och ett omfattande fiske. Öringen föredrar svala, klara vatten med låg näringshalt och en syrehalt som överstiger 5,5 mg/l. Leken sker i de stora älvarna med rena grusbotten, men också i små åar och bäckar, dit havslaxen och insjölaxen inte stiger. Under sin första sommar lever ynglen på grunt, långsamt strömmande vatten, skyddade av den rika vegetationen. Senare flyttar de över till djupare vatten och undviker områden som täcks av växtlighet. Öringbeståndet är i huvudsak beroende av utsättningar. Öringsynglen äter insekter och deras larver och under vandringen övergår de så småningom till att äta fisk (http://www.rktl.fi/kala/kala_atlas/taimen/). Det kan också vara nödvändigt att reglera fisket under öringens födovandring för att tillräckligt många fiskar ska ha en chans att återvända för att leka. Laxen har två ekologiska raser; havslax och insjölax, varav havslax förekommer inom Hangö fiskeområde. Havslaxen gör vandringar i havet och leker i älvar som rinner ut i havet. För sin reproduktion behöver laxen en fors med lämpliga grusbäddar för leken och syrerikt vatten av god kvalitet. Då havslaxynglen är 12-18 cm vandrar de, som smolt eller vandringsyngel, ut till sina uppväxtområden i havet. Laxynglen äter till en början djurplankton, insekter och bottendjur, senare övergår de till större insektslarver och insekter i vattnet och vid 25 cm:s längd livnär de sig i huvudsak på fisk (http://www.rktl.fi/kala/kala_atlas/lohi_jarvilohi/). Öring, regnbågsforell (förekommer inte naturligt i Finland) och lax, baserar sig långt på utplanteringar och bestånden har under de senaste åren hållits stabila. En liten minskning har dock noterats under slutet av 1990-talet, som delvis förklaras av att det har gjorts en aning färre utplanteringar. Fångsten av regnbågslax har inom havsområdena i Hangö tidvis varit ganska riklig, men bestånden baserar sig nästan endast på rymlingar från odlingar. På senare år har det varit färre rymlingar i rörelse jämfört med tidigare år. Laxen är inte en speciellt vanlig bytesfisk (Muntlig information Björn Rosvall, 11.10.2006). 10

2.8.2 Sik Coregonus lavaretus Siken förekommer i flera ekologiska former, men de ursprungliga sikstammarna och formerna har på många platser blivit uppblandade på grund av utsättningar. Siken förekommer över nästan hela Finland. Siken föredrar svalt och syrerikt vatten och typiska naturliga sikvatten i södra Finland är kustvattnen. Med tanke på reproduktionen är det viktigt att värna om vattnets kvalitet. Liksom öringen är också siken beroende av utsättningen. Följande stycke är taget ur Bättre fiskevatten utgiven av Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 2003: Under 1990-talet har det i Finska viken årligen satts ut 0,5-1,5 miljoner yngel av vandringssik. Man uppskattar att den fångst detta gett upphov till uppgår till cirka 200 kg per tusen utsatta ensomriga yngel, vilket är ett utmärkt resultat: sikfångsterna i Finska viken har vuxit kraftigt. Största delen av fångsterna tas av fritidsfiskare. Den ökade mängden sik i Finska viken har också märkts utanför Hangö, där beståndet ökade i slutet av 1980-talet och har hållits stabilt sedan dess. Fångsterna har varit mindre än genomsnittet på Sandö- och Bengtsår-området. Inom Bengtsår-området finns en lokal skärgårdssikstam, som fått namnet Bengtsår-sik för att den leker på området mellan Bromarf och Hangö. Bengtsår-siken leker i havet vid stränder vilket gör den till en värdefull utplanteringsfisk. Beståndet reproducerar sig själv och är inte beroende av utsättningar, även om den planteras ut med några års mellanrum. Till skillnad från andra sikstammar blir denna mycket storväxt. Från havet tas moderfiskar som används i fiskodlingar och utplanteringar. (Muntlig information, Håkan Strandberg 14.9.2006) 2.8.3 Gädda Esox lucius Gäddan finns i nästan alla typer av vattendrag i Finland. I ett typiskt gäddvatten finns riklig vegetation och skyddade grunda strandområden. Om växtlighet saknas eller är obetydlig, söker sig gäddan gärna till steniga eller på annat sätt ojämna bottnar. Vad gäller vattenkvalitet är gäddan anspråkslös, den tål både hög salthalt och lågt ph. Den är heller inte känslig för varmt vatten, men stora gäddor föredrar svalt vatten. Leken sker strax efter islossningen och vara fram till juni och typiska lekplatser är lågbevuxna stränder, å- och bäckmynningar samt sjöar och träsk som har förbindelse med havet. Om man vill få gädda att etablera sig på en ny plats måste man se till att det finns vegetation längs stränderna, då ynglen under sitt första levnadsår är helt beroende av vattenväxtligheten. Om vegetations saknas kan man på konstgjord väg skapa en lämplig miljö genom att göra lekvasar och fälla träd i strandvattnet i områden med svag naturlig växtlighet. Gäddbeståndet har under senare decennierna varit svagt på Hangö stads område. Gången innan, då Västra Nylands Vatten och Miljö gjorde en fiskeförfrågan, visade beståndet en svag ökning, men enligt den nyaste undersökningen var beståndet ännu svagt. I nordöstra av delen av undersökningsområdet har gäddbeståndet däremot hållits i gått skick. 2.8.4 Abborre Perca fluviatilis Abborren påträffas nästan överallt i Finland, men saknas bl. a. i öppna havet. Den är extremt anpassningsbar och tål både temperaturer över 30 grader och surare vatten än vad våra andra fiskar 11

klarar av. I Finlands kustvatten med dess låga salthalt är det närmast kylan som fungerar som begränsande faktor för abborren utanför skärgården. Inom reproduktionsområdet måste det finnas lämpligt underlag för romsträngarna, t.ex. vattenvegetation eller sjunkna trädgrenar. Abborrbestånden kan skötas genom organisering av fiske och restaurering av lekplatserna. I öppnare vatten kan man inrikta fisket direkt på individer av önskad storlek. Där begränsar inte tätheten abborrens tillväxt i nämnvärd omfattning. Abborrsituationen förbättrades tydligt i vattnen runt Hangö i och med att torskbeståndet kollapsade i mitten på 1980-talet. Efter det har abborrbeståndet mått ganska bra. 2.8.5 Gös Stizostedion lucioperca Gösen är allmän i södra och mellersta Finland, både i insjöar och vid kusten. I Östersjön trivs gösen i kustavsnitt med mycket skärgård, i vikar och älvmynningar. Gösen har störst framgång i lergrumlade eller humusfärgade lindrigt eutrofa eller eutrofa vatten. Gösen tål inte surhet och den förekommer därför sällan naturligt i vattendrag med ph under 6. Leken sker i grunda vikar och älvmynningar, där vattnet snabbt blir varmt på våren. Gösen föredrar hårda sten-, grus eller lerbottnar, men kan också leka bland vegetationen eller andra strukturer på mjuka bottnar om den inte hittar hårda bottnar. Gösen klarar bra av eutrofiering, men låga syrehalter betydligt sämre. Traditionellt har man försökt hjälpa upp gösens förökning med risvasar. Om hårda bottnar finns tillgängliga är sådana knappast nödvändiga. På mjuka bottnar leker gösen gärna i vasarna. Tidigare var gösen en sällsynt fisk i de yttre vattnen kring Hangö, men på 1990-talet började beståndet öka. I synnerhet norr om udden har man fått mera gös än så sent som på 1980-talet. Utvecklingen följer samma trend som i resten av kustområden kring Finska viken. Det finns en viss variation mellan åren och nu verkar man få ganska bra med gös, i synnerhet på Bengtsår-området. 2.8.6 Braxen Abramis brama Braxen är vanlig i våra kustvatten, insjöar och långsamt rinnande älvar ända upp till Ule älvs vattensystem. Ju mer eutroft ett vattendrag är desto tätare är vanligen braxenbestånden. Braxen har ökat i takt med eutrofieringen bl. a. i Finska viken och Skärgårdshavet. Braxens basföda, som ofta består av insektlarver och mollusker, utnyttjas effektivt och braxen är en synnerligen svår konkurrent om födan. Den klarar sig bättre än många andra arter också i grumliga och syrefattiga vatten. Det är svårt att minska på överstora braxenbestånd i öppna vattendrag då braxenstimmen kan röra sig över stora områden i sitt sökande efter föda. Braxen förekommer på hela undersökningsområdet. Tidigare var braxen tydligt en innanskärsart, men under 1990-talet har arten blivit vanligare också i yttre skärgården, vilket tydligt visar att beståndet har blivit kraftigare där. Speciellt på våren och sommaren förekommer så rikliga mängder av braxen, att det ställer till med problem för dem som fiskar med nät, t.o.m. väster och söder om Hangö Udd. 2.8.7 Lake Lota lota I Finland påträffas laken såväl i sjöar som i kustvattnet. Laken är en typisk kallvattenfisk. Temperaturen torde också vara den faktor som främst påverkar valet av ståndplatser. Laken lever och förökar sig vid bottnen och kräver god tillgång på syre, vilket gör att den blir lidande då vattnen 12

och bottnarna smutsas ner. Leken sker mitt på vintern på under tre meters djup på sand- eller grusbottnar (http://www.rktl.fi/kala/kala_atlas/made/). Till en början består födan av bottendjur, men när laken nått en längd av ca 20 cm börjar den också äta fisk. I havet äter laken strömming, gärs, nors, abborre, stensimpa, tånglakar och bultar. Först på senare år har fiskevården i landet beaktat lakbestånden. Utsättningar har gjorts och fisket har inriktats på individer av lämplig storlek. Vuxna lakar och odlade ensomriga yngel har satts ut i vissa eutrofa sjöar och havsvikar, men någon uppföljning på resultaten har inte gjorts hittills. Det är emellertid osannolikt att en naturlig förökning skulle komma igång i eutrofa vatten. Resultatet från fiskeförfrågan i Hangö visade att lakebeståndet har hållits relativt svagt inom hela undersökningsområdet och de anmälda lakfångsterna var oftast små. På vissa platser finns det dock gott om lake (Muntlig information, Björn Rosvall 11.10.2006). 2.8.8 Flundra Platichtys flesus Flundran är vanlig i kustvattnen halvvägs in i Finska viken och upp till Björneborgstrakten i Bottniska viken. Flundran livnär sig på musslor, kräftor och andra ryggradslösa djur. Stora flundror kan också äta fisk. Flundran leker på försommaren på 30 till 100 meters djup. (Lasse J. Laine, 2003) Flundran är en mycket vanlig bytesfisk i Hangövattnen. Endast i de skyddade vattnen inom Sandöoch Bengtsår-området är flundran ganska ovanlig. Den allmänna uppfattningen bland yrkesfiskare är att flundran har minskat (Muntlig information, Björn Rosvall 11.10.2006). Detta kan man också läsa ur Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets statistik. I fångstruta 61 har flunderfångsten minskat under de tio senaste åren, med några få undantag. I ruta 62 har fångsterna varierat under hela det tid som statistik har gjorts upp, men under de senaste åren har fångsten varit dålig. 2.8.9 Strömming Clupea harengus membras Strömmingen lever i rikliga mängder i Östersjön och är en underart till sillen som håller till i Atlanten. Strömmingen simmar i stora stim på öppna Östersjön, men kommer på våren till grundare kustvatten för att leka. Leken sker oftast på steniga men växtbeklädda sluttningar, där strömmar för med sig syrerikt vatten till rommen (Lasse J. Laine, 2003). Strömmingens favoritföda är hoppkräftor, men då dessa inte förekommer i lika stor mängd längre får fiskarna nöja sig med de mindre energirika hinnkräftorna (http://www.smf.su.se/nyfiken/ostersjo/arsrapp/ostersjo99/tema1. pdf). Strömmingsbeståndet har ytterligare försvagats i närvattnen kring Hangö. Det här framkom tydligt av fångstbokföringen. Bestånden har delvis kollapsat också på andra kustområden. Man vet inte varför, men en möjlig orsak till detta kan vara att det har skett förändringar i strömmingens näringskedja. 2.8.10 Vassbuk Sprattus sprattus Vassbuken är en liten fisk som trivs i stim och påminner till utseendet mycket om strömmingen. Den föredrar dock vatten med högre salthalt än vad strömmingen gör och lever i huvudsak i de mellersta och södra delarna av Östersjön. Ibland förekommer det mera vassbuk än vanligt och överstiger mängden vassbuk strömming vid trålning. Vassbuken äter kräftdjur och utgör i sin tur huvudföda för torsken. Leken sker upprepade gånger i mitten av sommaren på öppna Östersjön nära vattenytan. (Lasse J. Laine, 2003) 13

Vassbuken har i Hangö mest fångats av yrkesfiskare. Vassbuksbeståndet var mycket svagt långt in på 1980-talet, men under slutet av 1990-talet kan man se en tydligt förbättring. 2.8.11 Hornsimpa Myoxocephalus quadricornis Hornsimpan är en bottenlevande fisk och förekommer från Finska viken upp i hela Bottniska viken. Sommartid undviker hornsimpan grunda vatten. Under leken gräver hanen en grop som honan lägger rommen i. Hanen är vaktar rommen i upp till tre månader (Lasse J. Laine, 2003). Födan består framför allt av kräftdjur men även insekter, maskar och mollusker samt fiskar, t.ex. nors, siklöja, sandstubb och storspigg. Rom av den egna och andras arter duger också (http://www.bohusfisk.se/hornsimpa.html). Arten hör inte till de ekonomiskt viktiga fiskarterna men trots det inverkar förekomsten väsentligt på nätfisket. Efter 1970-talet försvann arten helt och hållet från vattnen kring Hangö. I samband med att torsken försvann i slutet på 1980-talet väntade man sig att hornsimpan skulle återvända. Detta skedde inte med en gång utan först i mitten på 1990-talet verkar beståndet småningom ha blivit större. Men det är fortfarande långt kvar till nivåerna på 1960- och 1970-talen. Då förekom hornsimpan ställvis i så rikliga mängder att den var till besvär för nätfiskarna. Enligt yrkesfiskarna har beståndet ökat betydligt de senaste åren (Muntlig information, Björn Rosvall 11.10.2006). 2.8.12 Mört Rutilus rutilus I södra Finland leker mörten i grunda strandvatten längs kusten och i floder under slutet av våren. Leken sker i stora stim i vasskanten men också längs mera karga stränder (Lasse J. Laine, 2003). Mindre mörtexemplar livnär sig på vattenloppor, hoppfotingar och andra kräftdjur, större äter bl. a. musslor och vattenväxter (http://www.maretarium.fi/mare/kala_se.php?id=99 ). Man får inte uppgifter om mörtbeståndet och den eventuella variationen i det genom fiskeförfrågan, eftersom t.ex. mörtmängden inte bokförs med samma noggrannhet som mängden ekonomiskt viktiga arter. Dessutom pratar man ofta om mört fast det kan vara frågan om någon annan mörtfisk. Mörtbeståndet är hur som helst starkast inom Bengtsår-området. Mörten ökade i fångstrutaruta 62 i mitten på 1990-talet och i ruta 61 i slutet på 1990-talet (E-post av Pirkko Söderkultalahti, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 18.9.2006). 2.8.13 Övriga arter Andra bytesfiskar som nämndes i fiskeförfrågan var: nors, gärs, id, vimma, sutare, rötsimpa och piggvar. Men storleken av dessa bestånd kan man inte dra några slutsatser av p.g.a. att arterna inte förekom så ofta i svaren. Inga observationer av torsk gjordes. 2.8.14 Knutavståndets inverkan på bytesfiskarnas storlek Siffrorna på rad A i Figur 9 anger vilken längd (cm) arten börjar kunna tas i nät med nämnt knutavstånd. Siffrorna på rad B är den storlek (cm) där redskapet är mest effektivt. Förutom knutavståndet inverkar också garnets tjocklek och mjukhet samt hur spänt nätet är fäst på telnen på om fisken fastnar. 14

Knutavståndet, mm 35 40 45 50 55 60 65 70 75 80 Havsöring A 25 30 33 34 35 37 42 47 52 64 B 32 40 47 49 55 59 64 67 69 75 Gös A 30 34 37 41 44 45 45 46 B 33 36 41 45 48 50 52 53 Sik A 34 37 41 44 47 51 54 B 38 42 46 49 53 57 61 Figur 9. Knutavståndets inverkan på bytesfiskarnas storlek. (Källa: Salminen Matti & Böhling Paula (red.), 2003) 2.9 Olika bestämmelser som inverkar på fisket Fiskeområdet känner till följande områden där fiske är begränsat eller förbjudet: 2.9.1 Spinnfiskeförbudsområden En arbetskrafts- och näringscentral (TE-central) skall enligt LoF 11 förbjuda handredskapsfiske inom ett vattenområde där detta krävs för att - säkerställa resultaten av en osedvanligt effektiv vård av fiskbeståndet - säkerställa det ekonomiska utnyttjandet av sådana utplanteringar av fisk som gjorts i kommersiellt eller något annat särskilt syfte - skydda viktiga lekområden för rovfisk - förhindra överdrivna störningar eller för att trygga havsfåglars häckning under häckningstiden En del vattenområden söder om Tvärminne: 78-401-3-7 Vattenområdet öster om Långskär (Figur 10) och Kalvholmen (Figur 11) (tillsammans 95,35 ha) samt 78-401-4-21 Rovholmarna (Figur 11) 50,60 ha och Käringarna (Figur 12) 36,4 ha. Helsingfors Universitet har nyttjanderätten till dessa fyra områden. På spinnfiskeområde är det förbjudet att idka handredskapsfiske mellan 1.4-15.8.2004-2007, för alla som inte har lov av vattenägaren. Ägare till områdena är Forststyrelsen. 15

Figur 10. Spinnfiskeförbudsområdet (1.4-15.8.2004-2007) öster om Långskär. 16

Figur 11. Kalvholmens och Rovholmarnas spinnfiskeförbudsområde (1.4-15.8.2004-2007). 17

Figur 12. Spinnfiskeförbudsområdet Käringarna (1.4-15.8.2004-2007). 18

2.9.2 Fredningsområden Ett fiskeområde kan enlig LoF 43, om inte andra medel lämpligen står till buds, grunda ett fredningsområde inom ett vattenområde där värdefulla fiskarter leker eller uppehåller sig eller vilket de använder som vandringsled. Följande fredningsområden finns i Tvärminne by: Krogarviken-Kvarnskär (Figur 13) (ca 15 ha) och sundet mellan Landbjörkskär och Sjöbjörkskär (Figur 14) (ca 15 ha). Fredningsområdena är i kraft från 1.5.2002 till 30.4.2012, med bestämmelsen att allt slags fiske är förbjudet, undantaget fiske i vetenskapligt syfte. Områdena har sedan 1940 varit fredade med en parantes på 1980-talet, vilket berodde på att Lag om fiske ändrades 1983. Fastighetsnumret är 78-401-876-5 och den totala arean är 32,34 ha. Fredningsområdet är grundat av fiskeområdet på basen av Lag om fiske 43. Krogarviken-Kvarnskär-området är ett viktigt lekområde för gädda och abborre. Det är, undantaget en smal strandremsa, omslutet av ett naturskyddsområde som ägs av Tvärminne Zoologiska Station. Stationen använder naturskyddsområdet för forskning och provtagning i samband med forskningsprojekt som är inriktade på vattenekosystemet. Området i sundet mellan Landbjörkskär och Sjöbjörkskär är ett viktigt lekområde för gädda och abborre. Figur 13. Fredningsområdet Krogarviken-Kvarnskär (1.5.2002-30.4.2012). 19

Figur 14. Fredningsområdet mellan Landbjörkskär och Sjöbjörkskär (1.5.2002-30.4.2012). 20

2.9.3 Naturskyddsområden För att inrätta ett naturskyddsområde krävs det enligt naturvårdslagen 1096/1996 10 bl. a. att - det i området lever eller finns en art eller biotop som är hotad eller som är eller håller på att bli sällsynt, eller ett motsvarande ekosystem - det i området finns föröknings- och rastplatser för individer av arter som avses i bilaga 4 a till habitatdirektivet (inga av fiskarna på listan finns i Finland) - det i området finns en egenartad eller sällsynt naturformation - detta är nödvändigt för att en gynnsam skyddsnivå för en naturtyp eller en art skall kunna bibehållas eller uppnås - området i övrigt är så representativt, typiskt eller värdefullt att det är skäl att skydda det för att bevara naturens mångfald eller skönhet De områden, 376,44 ha, i Tvärminne som ägs av Helsingfors universitet/tvärminne Zoologiska Station är fridlyst med stöd av naturskyddslagen (Figur 15, Figur 16 och Figur 17). Avsikten med fredningen är att trygga att områdena förblir så nära naturtillstånd som möjligt samtidigt som det hålls ostört för forsknings- och undervisningsändamål för högskolornas behov. Inom dessa naturskyddsområden är det förbjudet att döda, fånga och antasta djur, vilket också gör fiske olagligt. Fiske är tillåtet endast för den zoologiska stationens vetenskapliga behov. Man behöver tillstånd för att röra sig på områdena, detta gäller även vattenområdet. Det är dock tillåtet att röra sig på officiella utmärkta farleder. (Länsstyrelsen i Nyland, beslut 17750/33/78 Fa Hel) Figur 15. Helsingfors Universitets fridlysta områden i Tvärminne. 21

Figur 16. Helsingfors Universitets fridlysta områden i Tvärminne. 22

Figur 17. Helsingfors Universitets fridlysta områden i Tvärminne. Henriksbergs naturskyddsområde, 78-401-876-10 i Tvärminne by (tidigare 5:3 Henriksberg), är ett c. 42 ha stort område (Figur 18). Länsstyrelsen i Nylands län fattade beslutet år 1982 med stöd av naturskyddslagen. Örnviks naturskyddsområde, 78-401-7-9, i Tvärminne är ett 207,61 ha stort område där fiske är tillåtet med ägarens tillstånd på områden som inte berörs av förbud att röra sig på (Figur 18). På Pappasharun med närliggande holmar, Lägganharun och Storharun råder det landstigningsförbud 1.4-31.7. Under samma tid är det förbjudet att röra sig närmare än 50 m från dessa holmar. Nylands miljöcentral fattade med stöd av naturskyddslagen beslutet att göra området till ett naturskyddsområde. 23

Figur 18. Henriksbergs naturskyddsområde till vänster och Örnviks naturskyddsområde till höger. 24

Tulluddens naturskyddsområde grundades år 1933 (Figur 19). Skyddsområdets gränser har sedermera i någon mån ändrats eftersom vissa områden med åren har förlorat sitt skyddsvärde. För området har gjorts en skötsel- och vårdplan som blev färdig 1992. Enligt planen gäller förbud att röra sig på Tulluddens västra strand och på det vattenområde som ligger närmast denna under hela den tid det är öppet vatten. Landstigningsförbudet och förbudet att röra sig på området gäller också vissa öar under vissa tidpunkter. Med lov av länsstyrelsen får man i forsknings- eller annat vetenskapligt syfte eller i undervisningssyfte döda eller fånga djur. (Länsstyrelsen i Nyland, beslut YMT 643, diarienummer 07817 631 90 127) 25

Figur 19. Tulluddens naturskyddsområde. 26

2.9.4 Allmänt vattenområde Vid havsöringfiske med bottennät på allmänt vatten i Finska viken är minsta tillåtna knutavstånd 65 mm (Figur 20) och minimimåttet för havsöring är 50 cm. Beslutet är i kraft 1.8.2004-31.12.2012. Det är tillåtet att fiska havsöring med bottennät med knutavstånd på minst 51 mm, som har skaffats före beslutet, fram till 31.7.2007. Nylands och Sydöstra Finlands TE-centraler fattade beslutet med stöd av Lag om fiske 1. (TE-centralen, http://www.tekeskus.fi/web/teuus.nsf/framesetfin?openframeset) Figur 20. Knutavstånd och maskstorlek. (Källa: Hangö stads fiskekarta) 2.9.5 Hangö fiskeområde Hangö fiskeområde har inte gjort upp några genensamma bestämmelser. Endast på Hangö stads vatten och vattnen upphyrda av staten finns specifika bestämmelser. Härmed följer, att det som stadgas i Förordning om fiske blir gällande, då fiskeområdet inte har egna bestämmelser. 14 bestämmer att i redskap av garn skall minsta tillåtna maskvidd vara: - vid fångst av strömming, vassbuk, siklöja och nors i havet 16 millimeter (knutavstånd 10 mm) - vid fångst av havslax och havsöring i drivgarn och i förankrat nät, som sträcker sig till vattenytan eller dess närhet 157 mm (knutavstånd 80 mm) och i med maskorna fångande del av laxfälla 127 mm (knutavstånd 65 mm) samt i annat fångstredskap 100 mm (knutavstånd 51 mm). Enligt 19 skall fiskar fångade i naturliga vatten fylla följande minimimått, mätta från käkspetsen till ändan av den utsträckta, sammanpressade stjärtfenan: - havslax 60 cm - havsöring 40 cm - gös 37 cm 2.9.6 Hangö stads vatten och vattnen upphyrda av staten På Hangö stads vatten och vattnen upphyrda av staten gäller följande (Figur 21, Figur 22 och Figur 23): 1. Fiske med nät 27

- Under tiden 1.1-31.12 är det tillåtet att fiska med tre (3) högst 40 m långa nät (per matlag), vars knutavstånd inte är mindre än 38 mm på området söder om linjen Länsanskär, Dödören, Bobergsgrundet och Uddskatan på fastlandet, dock inte i hamnområden. - Under tiden 21.6-30.4 är det tillåtet att fiska med tre (3) högst 40 m långa nät (per matlag), vars knutavstånd inte är mindre än 38 mm på området norr om linjen Länsanskär, Dödören, Bobergsgrundet och Uddskatan på fastlandet, dock inte på området kring Gunnarsörarna, i hamnområden eller i området intill Tulludden och utanför Furunäs. - Under tiden 1.12-30.4 och 21.6-30.9 är det tillåtet att mot särskild avgift fiska med tre (3) högst 40 m långa flytnät, vars knutavstånd inte är mindre än 80 mm, dock inte på områden, där nätfiske är förbjudet. 2. Fiske med spö och långrev - Fiske med spö är tillåtet under tiden 1.1-31.12. - Under tiden 1.5-20.6 är fiske med spö endast tillåtet från båt och på fastlandet, dock inte på holmar och fågelskär. - Fiske med långrev är tillåtet under tiden 1.1-31.12. 3. Fiske av strömming, vassbuk och nors - Under tiden 1.1-31.12 är det tillåtet att fiska strömming, vassbuk och nors med fångstredskap, vars knutavstånd inte är mindre än 8 mm. 4. Minimimått - Följande minimimått gäller: havslax 60 cm, havsöring 40 cm (på allmänt/statens vatten 50 cm) och gös 37 cm. (Figur 24) 5. Övriga bestämmelser - Stötfiske, notdragning och trålfiske är förbjudet på stadens vattenområde och i vattnen upphyrda av staten. - I hamnområden är allt fiske förbjudet, totalt 399,942 ha. - Stadsstyrelsen har rätt att tillfälligt begränsa fiske på vissa områden. 28

Figur 21. Hangö stads fiskevatten utanför stamstaden. 29

Figur 22. Hangö stads fiskevatten utanför Tvärminne. 30

Figur 23. Hangö stads fiskevatten utanför Tvärminne. Figur 24. Minimimått på Hangö stads vatten. (Källa: Hangö stads fiskekarta) 31

2.9.7 Övriga specialområden Fiske är förbjudet på hamnområden inom Hangö stads vattenområde, förbudsområde 399,942 ha (Figur 25). Beslutet fattades av Hangö stad. Figur 25. Hamnområden inom Hangö stad. Området runt Gunnarsörarna är avsett endast för spinnfiske (Figur 26). 32

Figur 26. Området avsett för spinnfiske runt Gunnarsörarna. 2.9.8 Bestämmelser som grannfiskeområdena gjort Bromarf-Tenala fiskeområde: - Förbjudet att använda nät med knutavstånd under 45 mm i havsområdet. Undantag är fiske efter agn. Bestämmelsen är i kraft under tiden 1.1.2005 31.12.2009. Ekenäs-Snappertuna fiskeområde: - I skärgårdsområdet är 43 mm minsta knutavstånd i nät. Beslutet är, efter en övergångsperiod om tre år, ikraft under tiden 26.5.2008-31.12. 2020. Beslutet gäller inte insjöarna. Undantag: strömmings- och vassbuksskötar/nät, löj- och betesnät. - Mörnäsviken föreslås bli ett fredningsområde för en tid av tio år. Området utgör en del av vattenområdet Reg Nr 1:14 i Danskog by. Bestämmelser för fredningsområdet: 1. Området fredas året runt för alla slag av fiske, yrkes- husbehovs- och fritidsfiske även inbegripet mete och pilkfiske. 2. Fredningen gäller alla inom området förekommande fiskarter. 3. Vistelse på området eller att färdas genom eller på området är förbjudet utan ägarnas tillstånd såväl vid öppet vatten som vid isföre. 4. Åtgärder som förändrar vegetationen i viken får inte vidtas. Detta gäller även vikens bestånd av vass, som är nödvändig för fisklek och som uppväxtplats för fiskyngel. 5. Utan hinder av ovanstående får Tvärminne Zoologiska Station utföra forskning i Mörnäsvikens vattenområde. Fiskeområdets beslut är under behandling i landsbygdsnäringarnas besvärsnämnd. 33

2.10 Utplanteringar Fiskeområdet har under många år utplanterat olika fiskarter, bl. a. gädda och skärgårdssik. Utplanteringarna presenteras i Bilaga 2. Utplanteringar görs också av många andra, t.ex. av Hangö stad, delägarlag och privata små föreningar. Inom området är industrier som Oy Visko Ab, Oy Fundia Wire Ab och Oy Forcit Ab samt Hangö reningsverk och Hangö stad ålagda att plantera ut fisk för att lindra den skada deras verksamhet medför på fiskbeståndet och fisket. 2.10.1 Fiskerihushållningsavgift Miljötillståndsverket besluter hur stor fiskerihushållningsavgiften är per år. Beslutet görs i samband med att industrierna, reningsverken eller motsvarande får miljötillstånd för sin verksamhet eller förnyar tillståndet. Därefter gör fiskerienheten vid TE-centralen ett förslag till vad pengarna ska användas till. Fiskeområdet har möjlighet att ge utlåtande om förslaget. I Figur 27 presenteras data över åläggande utplanteringar, dvs. hur fiskerihushållningsavgiften används inom Hangö fiskeområde. Uppgifterna är från år 2004. INNEHAVARE AV SUMMA/ÅR ART, ÅLDER UTPLANTERINGS- TILLSTÅND PLATS Fundia Oy, Koverhar 3 363 (20 000 mk) Havsöring, 2-årig Havet, Koverhar Visko Oy 5 000 Gädda, försträckt Havsöring, 2-årig Skärgårdssik, 1-somrig Havet, Östra Sandfjärden Hangö reningsverk Ab 1 682 (10 000 mk) Havsöring, 2-årig Havet, Hangö Hangö stad, ledande av avloppsvattnet i havet 1 682 (10 000 mk) Havsöring, 2-årig Havet, söder om Hangö Hangö stad, ledande av Lappviks avloppsvatten i havet 336 (2 000 mk) Havsöring, 2-årig Havet, söder om Lappvik by Forcit Oy Ab, ledande av 3 363 (20 000 mk) Havsöring, 2-årig Havet, norr om Hangö avloppsvatten i havet Figur 27. Användningen av fiskerihushållningsavgiften inom Hangö fiskeområde. (Källa: E-post av Gabi Lindholm 28.8.2006) 2.10.2 Återfångst av utplanterade öringar År 2000 lät Hangö fiskeområde märka 500 öringar. Fiskarna utplanterades från Östra hamnen den 3 oktober. Öringen hade medellängden 23 cm och medelvikten 148,4 g. Uppgifterna om returnerade märken i Figur 28 är enligt situationen 18.2.2004. FÅNGSTDATUM LÄNGD, CM VIKT, G FÅNGSTPLATS REDSKAP 3.11.00 25,0 350 Lappvik nät 50 mm 14.11.00 Kimito nät 82 mm 8.1.01 24,0 300 Lappvik svirvel 26.2.01 37,0 600 Hangö by nät 45 mm 22.6.01 40,0 800 Hangö, norra nät 45 mm 16.8.01 40,0 690 Hangö, norra nät 45 mm 34

FÅNGSTDATUM LÄNGD, CM VIKT, G FÅNGSTPLATS REDSKAP 8.9.01 43,0 900 Laitakari nät 55 mm 15.10.01 47,0 Östra hamnen nät 70 mm 16.10.01 47,0 1100 Jurmo Korppo nät 45 mm 5.11.01 44,0 Baggö, Ekenäs nät 50 mm 5.11.01 47,0 1210 Orrengrund, Pernå nät 55 mm Figur 28. Data om de märkta öringarna som utplanterades 3.10.2000. (Källa: Hangö fiskeområdes verksamhetsberättelse 2002) Man vet väldigt lite om öringarna som planterats ut på Hangö fiskeområde och om deras vandringar p.g.a. att få undersökningar har gjorts och resultatet av märkningen har varit dåligt. Inom Hangö fiskeområde fångas en del märkta öringar men dessa kommer från andra områden (Figur 29). Det är omöjligt att veta varifrån omärkta öringar härstammar. På Hangö fiskeområde fångas några procent av de öringar som märkts i Finska viken (Figur 30). (E-post av Ari Saura, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 11.9.2006) Figur 29. Öringar som märkts på andra orter och fångats på Hangö fiskeområde under åren 1990-2000. (Källa: Ari Saura, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet) 35

Figur 30. Återfångsten av utplanterade öringar på Finska viken. (Källa: Ari Saura, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet) Avkastningen från öringutplanteringarna på Finska viken sjönk brant fram till år 2001, varefter en liten stigande trend kunde urskiljas (Figur 31). Resultatet av öringutplanteringarna är starkt beroende omgivningsfaktorer, främst tillgången på lämplig föda, under de närmaste åren efter utplanteringen. År 2001 misslyckades utplanteringarna totalt på nästan hela Finska viken. (E-post av Ari Saura, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet 11.9.2006) 36