Institutionen för humaniora GIX182 Historia VT-06 Handledare: Magnus Persson 2006-05-30 Examinator: Kerstin Sundberg Sarajevo - en sprucken mosaik? Per Alsterlund Freddy Johansson Zdravko Zizmond
Innehåll 1. Introduktion 3 2. Tidigare forskning 5 3. Bakgrund 10 3.1 Sarajevo 14 4. Syfte och problemformuleringar 15 5. Konfliktanalys 16 5.1 Konflikt och krig 16 5.2 Det konfliktfyllda Bosnien-Hercegovina 17 5.3 Krigets Bosnien-Hercegovina 17 5.4 Etnisk konflikt i Bosnien-Hercegovina 19 6. Teori 20 6.1 Föreställd gemenskap 20 6.2 Identitet ur ett konfliktsperspektiv 23 6.3 Identitet 24 6.3.1 Identitet och etnicitet 25 6.3.2 Identitet och nationalitet 26 6.3.3 Identitet och religion 27 6.4 Flyktingar från krigets Bosnien-Hercegovina idag boendes i Sverige 27 7. Metod 29 7.1 Metod och urval 29 7.2 Frågeschema 31 7.3 Oral history som metod för källmaterialinsamling 33 8. Resultat 35 8.1 Intervjupersoner från Sarajevo 36 8.2 Resultat från intervjuer i Sarajevo 36 8.3 Intervjupersoner från Sverige 43 8.4 Resultat från intervjuer i Sverige 44 9. Analys av resultat 51 9.1 Analys från intervjuer genomförda i Sarajevo 52 9.1.1 Identitet 52 1
9.1.2 Identitet och etnicitet 53 9.1.3 Identitet och nationalitet 54 9.1.4 Identitet och religion 55 9.2 Analys från intervjuer genomförda i Sverige 56 9.2.1 Identitet 56 9.2.2 Identitet och etnicitet 57 9.2.3 Identitet och nationalitet 57 9.2.4 Identitet och religion 58 9.3 Svenska och bosnisk-hercegovinska tankar - konflikt och föreställd gemenskap 59 9.4 Avslutande slutsatser 61 9.5 Sammanfattning 66 2
1. Introduktion Den sjätte april år 1992 är det datum som anses utgöra startskottet för kriget i det forna Jugoslavien. Denna dag utfördes stora demonstrationer av befolkningen i Sarajevo riktade mot serbiska nationalistiska planer på att skapa ett storserbiskt nationsbygge av de provinser som låg under det forna Jugoslavien. Demonstrationerna möttes med serbisk skottlossning som kom att kräva krigets första dödsoffer. Den tjugoförsta april besköts staden av serber för första gången med tungt artilleri i ett första försök att ockupera staden. Bosnien-Hercegovina och dess huvudstads befolkning utgör en heterogenitet av folkgrupper som innan krigets utbrott levt tillsammans men som under ett kort skede kom att ställas mot varandra som fiender i ett krig. Familjer och umgängeskretsar riskerade brytas och många kom att splittras. Dessa omständigheter kom att ställa krav på hur de bosniska etniska grupperna skulle identifiera sig. 1 Sedan 1100-talet lever i Bosnien-Hercegovina en muslimsk befolkning som är i knapp majoritet. Utöver muslimer finns i Bosnien-Hercegovina två stora minoriteter, ortodoxa och katoliker, som identifierar sig som serber respektive kroater. Denna omfattande mix av folkgrupper gör Bosnien-Hercegovina till den mest komplexa delen av det forna Jugoslavien. Bosnien-Hercegovinas blandning av olika folkgrupper hade decennierna innan kriget levt tillsammans under fredliga förhållanden, men en latent spänning har funnits i området. 2 Efter att Milosevic tillträdde som serbisk president 1987 började serberna driva en centraliseringspolitik där målet var ett Belgradbaserat Storserbien som de andra delrepublikerna förväntades underordna sig. Denna linje stötte dock på motstånd. Varken Slovenien eller Kroatien önskade att ingå i en Serbiendominerad stat vilket ledde till att de 1991 förklarade sig självständiga, detta kom i sin tur att leda till väpnad attack från Serbien. Bosnien-Hercegovina, som till en början strävat efter ett fortsatt enat Jugoslavien, ändrade linje efter att både Slovenien och Kroatien förklarat sig självständiga. Man följde deras linje och förklarade sig 1992 självständigt från Belgrad. De bosnier som till början stödde ett självständigt Bosnien-Hercegovina var endast den muslimska delen av befolkningen vilken endast utgjorde drygt 1/3 av totalbefolkningen. Kroaterna och serberna i Bosnien-Hercegovina 1 Henrik Höjer (2002), Det belägrade Sarajevos vardagsmyter, Svenska Dagbladet. Elektronisk källa: http://www.svd.se 2 Nyström, Kerstin, Kriget i Bosnien-Hercegovina: Inbördeskrig och krig mellan Kroatien och Serbien", i Sven Tägil (Red), Den problematiska etniciteten. Nationalism, migration och samhällsomvandling, Malmö 2003, s. 195-204. 3
eftersträvade istället att bli en del av ett större Kroatien respektive Serbien. Det förekom diskussioner mellan Belgrad och Zagreb angående planer på att dela upp Bosnien-Hercegovina i en serbisk och en kroatisk del. När kriget bröt ut på allvar i Bosnien-Hercegovina kämpade dock kroatisk milis på bosniernas sida, vilket är ett av många exempel som visar på komplikationerna i hur man skulle välja sin tillhörighet. 3 Kriget i Bosnien-Hercegovina blev det blodigaste i det jugoslaviska kriget och avslutades först 1996 i och med Daytonaavtalet. 4 Fram till krigets utbrott levde de ortodoxa, katolska och muslimska religionerna sida vid sida inom Bosnien-Hercegovinas gränser. Det var den religiösa tillhörigheten som skapade en känsla av nationell tillhörighet och inte att man var född i Bosnien-Hercegovina. Kriget i Bosnien-Hercegovina var etnonationalistiskt till sin karaktär men utspelades även som ett krig där territoriella anspråk var centrala. De bosniska muslimerna drabbades värst i kriget och resultatet visar att hela 2,2 miljoner bosnier flydde sina hem under kriget, varav 1,3 miljoner av var muslimer. 5 I dags läge är Bosnien-Hercegovina i en efterkrigsfas med ett komplext nationsbygge framför sig. Det alltmer uppdelade Bosnien-Hercegovina innehållandes regioner med allt mer homogena befolkningar skiljer sig markant från det Bosnien-Hercegovina som fanns före kriget. Man är i ett skede där man försöker bygga upp en föreställd gemenskap mellan folkgrupperna som är baserad på en medborgerlig, inte blodsbaserad, nationalism och göra den till norm i ett markant fragmenterat land. 6 Många av flyktingarna från Bosnien-Hercegovina är idag bosatta i Sverige och även innehavare av dubbla medborgarskap. Dessa personer försöker idag bli en del av det svenska samhället men är, i och med sin rösträtt i Bosnien-Hercegovina, i allra högsta grad med och påverkar Bosnien-Hercegovinas framtid. 7 Den forskning som berör kriget i Bosnien-Hercegovina och dess befolknings identitet och gemenskap visar hur befolkningen gick från ett starkt samliv till att under kriget strida mot varandra. Dessa samhällsförändringar tillsammans med krigets förödelser torde ha påverkat den bosniska identitetskänslan. Frågan är om och hur den bosniska identiteten verkligen har förändrats hos de tre folkgrupperna? 3 Friedman, Francine, Bosnia and Herzegovina. A polity on the brink, New York 2004, s. 34-45. 4 Friedman, s. 57-58. 5 Friedman, s. 78-79. 6 Friedman, s. 120-121. 7 Regeringen (1999): Svenskt medborgarskap. SOU 1999:34. Elektronisk källa: http://www.regeringen.se 4
2. Tidigare forskning Vi har sökt och studerat olika forskning som berört områden som är relaterade till vårt undersökningsområdes syfte. Detta för att dels sätta oss in i problematiken kring det forna Jugoslavien, dels för att hitta bakgrundsinformation till just vår utgångspunkt gällande identitet och gemenskap samt för att kunna motivera varför vår studie är relevant. Vi har studerat relevant tidigare forskning som har berört allmänna områden inom krigs- och konfliktkunskap som även exemplifierar sina forskningar till kriget i det forna Jugoslavien. Vidare har vi studerat identitetsbegreppet och begreppet den föreställda gemenskapen, vilka i allra högsta grad är bakomliggande orsaker till kriget i det forna Jugoslavien. Dessutom har vi gått igenom forskningslitteratur som berört just själva konflikten i Bosnien-Hercegovina och dess orsaker och följder. I Sven Tägils bok Den problematiska etniciteten - Nationalism, migration och samhällsomvandling (1993) diskuterar Kerstin Nyström, i sin artikel Kriget i Bosnien- Hercegovina: Inbördeskrig och krig mellan Kroatien och Serbien, kriget i Bosnien- Hercegovina och de olika identiteter som finns hos befolkningen i landet. Nyström diskuterar krigets mening ur ett politiskt, ekonomiskt och socialt perspektiv samt beskriver hur krigsutbrottet tedde sig och på vilka grunder. Hon beskriver de olika etniska grupperna i Bosnien-Hercegovina, deras storlek, uppdelning, politiska mål och historia samt vad som skiljer dessa folkgrupper åt. Nyström ger sin personliga bild av folkgruppernas identiteter och gemenskaper. Hon menar att vid Jugoslaviens sönderfall gick de olika folkgrupperna inom Bosnien-Hercegovina i olika riktningar. Hon menar att muslimer och katoliker i Bosnien- Hercegovina allierade sig under samma mål mot den ortodoxa befolkningen. De ville förklara sig självständiga och införa lika rättigheter för alla oavsett etnisk och religiös tillhörighet. De ortodoxa motsatte sig detta och ville ansluta sig till Serbien genom att dela upp Bosnien- Hercegovina i etniskt styrda områden. Detta är bara ett av många exempel på identitetsproblematiken som rått och råder i Bosnien-Hercegovina. 8 Francine Friedman har i sin bok Bosnia and Herzegovina - A polity on the brink (2004) gjort en grundlig genomgång av Bosnien-Hercegovinas historia fram till idag och studerat den identitetsproblematik som gjort sig ständigt påmind. Friedman bygger sin studie på litteratur- 8 Nyström, s. 173-186. 5
och forskningsgenomgångar samt att hon har intervjuat forskare som är insatta i situationen i Bosnien-Hercegovina. Hon visar hur Bosnien-Hercegovinas demografi är komplex och skiljer sig åt om man tittar på städer respektive landsbygd. På landsbygden är befolkningen uppdelad i homogena byar. I de större städerna lever däremot de etniska grupperna i symbios. Det mest lysande exempel på detta är, enligt Friedman, Sarajevo där folk med olika religionstillhörighet genom historien har levt sida vid sida utan konflikter. 9 Friedman avslutar sin bok med att visa sig skeptisk och pessimistisk inför framtiden. Hon menar att det råder stor ovisshet huruvida en hållbar fred kan uppnås. Hon visar på hur de bosniska identiteterna röstar nationalistiskt i de politiska valen vilket visar på att kompromissviljan hos folket inte är särskilt hög. Hon påpekar att tidigare forskning visat att kriget i Bosnien-Hercegovina berodde på gamla motsättningar med rötter från medeltiden. Friedman förkastar denna teori och menar att det utifrån ett sådant perspektiv aldrig kommer att kunna uppnås en hållbar fred. Hon menar istället att kriget uppstod efter kommunismens kollaps då kommunistiska politiker vägrade släppa greppet om sina maktpositioner och skapade hets mellan folkgrupperna genom politisk manipulation. Friedman ser dock en möjlig fredlig framtid mellan de bosnisk-hercegovinska folkgrupperna. Friedman menar att om en sådan framtid ska kunna bli verklighet måste de olika identitetsgrupperna börja se sig som ett folk. Endast då kan Bosnien-Hercegovina bli en egentlig del av Europa. 10 Dejan Djokic ger i sin Yugoslavism - Histories of a failed idea (2003), liknande Friedman sin syn på de olika identiteternas skepnader. Djokic menar att Jugoslaviens kollaps berodde på att Jugoslaviens olika territorier, ledare och sociala grupper uppfattade federationen på olika sätt. Han ger en redovisning av de olika folkgrupperna och deras specifika roller inom den Jugoslaviska staten och i de olika alternativ som uppkom efter federationens sammanfall. Djokic framhäver religionens betydelse för nationalismens framfart efter kommunismens kollaps. Under kommunismen var religionen och staten separerade från varandra. När kommunismen försvann och nationalistiska oppositionella ideologier fick större fotfäste använde man sig flitigt av religionerna för att skapa nationella identiteter. Denna nationalism splittrade den jugoslaviska befolkningen och denna uppdelning av folkgrupperna, menar Djokic, var den yttersta orsaken till konflikterna som sedan följde. 11 9 Friedman, s. 121-123. 10 Friedman, s. 124-125. 11 Djokic, Dejan, Yugoslavism Histories of a failed idea, London 2003, s. 196-207. 6
Joze Pirjevec framlägger i sin artikel Muslims, serbs and croats in Bosnia-Herzegovina: the burden of a tragic history, som är tryckt i Stefano Banchinis och Marco Dogos bok The Balkans - National identities in a historical perspective (1998), en studie som försöker besvara varför folk som genom historien har levt tillsammans plötsligt började använda våld mot varandra. 12 Studien bygger på ett samarbete mellan fyra italienska universitet där man i diskussioner analyserat och jämfört olika forskares synsätt på kriget i Bosnien-Hercegovina. Hans studie visar att striderna i grunden var ett kulturellt krig där de olika etniska grupperna stred för att försöka bevara sin kollektiva identitet och sina förfäders ursprung. Pirjevec menade att det många gånger i historien uppstått en oenighet bland befolkningen. Bosnien-Hercegovina finner endast ett inre lugn då det styrts av en fast hand, som bestått av en stark makt och ofta utländsk. På samma gång har det visat sig att tidsperioder av oroligheter mellan de olika etniska grupperna uppkommit då det saknats ett starkt och mäktigt styre över regionen. Dock står Pirjevec i liknande ovisshet kring framtiden som Friedman gör, han menar då han gjorde sin studie, att de olika religionerna i Bosnien-Hercegovina i efterkrigstiden inte är redo för att leva sida vid sida. Han menar att Bosnien-Hercegovina står inför en svår period av nationsbygge där det kommer bli ansträngande att få de etniska grupperna i Bosnien-Hercegovina att åter inneha en djup tillit till varandra, en tillit grundad på fullt accepterande av varandra och erkännande av andra gruppers lika rättigheter. 13 I avseendet föreställda gemenskaper och identitet har vi studerat två mer allmänteoretiska forskningslitteraturverk. Dessa är Den föreställda gemenskapen (1992) av Benedict Anderson samt Identitet, människans gåtfulla porträtt (2003) av Jonas Stier. I Den föreställda gemenskapen framlägger Anderson fenomenet nationalisms historia och hur den har fört människor samman i föreställda gemenskaper. Anderson menar att den fundamentala faktorn för nationalismens framfart har varit språklig gemenskap. Gemensamt språk har förenat människor och skapat gemensamma identiteter och strävanden efter att etablera egna nationalstater. Detta har, enligt Anderson, fört negativa aspekter med sig i och med att nationella normer har skapats, vilket ofta lett till förföljelse av folk som avviker från dessa nationella normer. Han återger flera exempel på multietniska statsbyggen där den 12 Pirjevec, Joze, Muslims, serbs and croats in Bosnia-Herzegovina: the burden of a tragic history, i Bianchini, Stefano & Dogo, Marco, The Balkans. National identities in a historical perspective, Ravenna 1998, s. 107. 13 Pirjevec, s. 112. 7
språkliga och etniska mångfalden lett till problem som omöjliggjort en föreställd gemenskap och en överbryggande nationell identitet. Ett exempel som nämns är Österrike-Ungern där flera olika folkgrupper levde under samma regim. Folkgruppernas olika språkliga och religiösa skillnader skapade svårigheter för regimen att skapa en gemensam nationell identitet bland folket och få dessa att dra åt samma håll. Samma problem sågs i det forna Jugoslavien och blev den yttersta orsaken till federationens kollaps efter kommunismens avskaffande. 14 Jonas Stier framlägger teorier kring identitetsbegreppets karaktär, skapandet av identiteten samt hur den kan förändras. Han kartlägger hur både individuella och kollektiva identiteter skapar förståelse för människan vem hon eller han är. Den kollektiva identiteten är den som möjliggör samhällen samt skapar uppdelningen mellan olika folk i termer av vi och dem. 15 Den kollektiva identiteten gör att man uppfattar den egna gruppen som bättre och mer betydelsefull än andra grupper vilket gör att man vill sätta den egna gruppens bästa i första hand. Stier menar att identiteter skapas utifrån etnicitet, nationalitet, religion, klass och kön. 16 Ofta har, enligt Stier, kollektiva identiteter stridit mot varandra, likt som serber och muslimer gjorde i det forna Jugoslavien, vid många konflikter har kollektiva identiteter varit själva orsaken till konflikters början. Identitetsproblematikens konfliktskapande karaktär blir därmed ofta ett mål för politiker att styra. Stier belyser även hur ens identitet drastiskt kan förändras vid situationer som snabbt förändrar ens omvärld såsom ett krig. Vidare belyser Stier hur människor som tvingats fly ett krig i ett land till ett annat land oftast upplever en förändring av sin identitet i och med mötet med nya förhållande, värderingar och tankesätt. 17 Vi har även studerat två olika forskningslitteraturer om krigs- och konfliktkunskap som i första hand ej bör ses som tidigare forskning kring Bosnien-Hercegovina, men som är viktiga verk, i vår uppsats, för att förstå själva krigets struktur och skepnad. Peter Wallensteens bok Från krig till fred - Om konfliktlösning i det globala systemet (1994) belyser centrala begrepp inom krig och konfliktlösning. I boken definieras begreppen konflikt och krig ur olika perspektiv. Han förklarar begreppet konflikts olika stadier där krig utgör konflikter i dess värsta form. Vidare belyser Wallensteen även konfliktlösning som fenomen 14 Anderson, Benedict, Den föreställda gemenskapen, Göteborg 1992, s. 87-92. 15 Stier, Jonas, Identitet, människans gåtfulla porträtt, Lund 2003, s. 17-21. 16 Stier, s. 61-73. 17 Stier, s. 57-58. 8
och beskriver vilka teorier om konfliktlösning som existerar. I boken behandlas olika specifika konflikter varav kriget i Bosnien-Hercegovina utgör ett exempel. Han menar att kriget i Bosnien-Hercegovina och i det forna Jugoslavien utbröt ur det politiska vakuum som uppstod efter det kommunistiska systemets sönderfall och ur de olika folkgruppernas försök till att skaffa kontroll och makt över territorier. Wallensteen menar att aktörerna i denna konflikt endast visade intresse för lösningar som gynnade dem själva. 18 Walllensteen berör även identitetsbegreppets föränderliga karaktär när den utsätts för konflikter och våld. 19 I Freds- och konfliktkunskap (2004) diskuterar även Svante Karlsson kring fred och konflikter i ett perspektiv som berör modern tid. Karlsson definierar i sin bok fenomenet inbördeskrig. Karlsson konstaterar även att antalet inbördeskrig drastiskt har ökat och menar att detta beror på att kalla krigets supermakter dragit undan sina s.k. beskydd över världens länder och på så sätt släppt fram en rad nya och gamla motsättningar. Karlsson gör en distinktion mellan två olika typer av inbördeskrig. Dels de som gäller ideologi och regeringsmakt, dels de som handlar om separatism och territorium. Karlsson visar på hur båda dessa typer av inbördeskrig gick att skåda under kriget i Bosnien-Hercegovina. 20 Hur dessa två typer visade sig diskuteras längre fram i denna uppsats. Vi anser att den forskning som finns idag är otillräcklig i avseendet huruvida den bosniskhercegovinska identiteten påverkades av kriget och på vilka sätt. Vi har för avsikt att intervjua bosnier boendes i Sarajevo kring deras uppfattningar om kriget och dess påverkan på befolkningen. Ingen forskning har just Sarajevo som utgångspunkt för sina studier. Det finns ej heller, vad vi har kunnat se, någon forskning som bygger på intervjuer där själva befolkningen har kommit till tals och fått berätta om sina egna uppfattningar och erfarenheter. Vi uppfattar vår studie som unik utifrån det presenterade forskningsläget. Det unika i vår studie finner vi främst i vår angreppsmetod som består av att intervjua invånarna i Sarajevo samt att vi gör vår studie i dags läge då det intensiva återbyggandet av nationen Bosnien-Hercegovina pågått ytterligare några år. Efter att ha studerat den tidigare forskning som finns till hands har vi skapat oss en tänkbar bild av hur identiteten hos den bosnisk-hercegovinska befolkningen i Sarajevo idag kan vara utformad. Enligt den tidigare forskningen har vi tagit till oss 18 Wallensteen, Peter, Från krig till fred. Om konfliktlösning i det globala systemet, Eskilstuna 1994, s. 8. 19 Wallensteen, s. 204. 20 Karlsson, Svante, Freds- och konfliktkunskap, Lund 2004, s. 107-109. 9
uppfattningen att de tre dominerande etniska grupperna före krigsutbrottet levde tillsammans under fredliga förhållanden, men att kriget skapade en kontext av misstankar och misstycke mellan grupperna i Bosnien-Hercegovina. Vid den senaste forskningen finns det heller ingen direkt tillförlitlighet mellan de olika grupperna. Dock har, som tidigare nämnts, ytterligare några år passerat sedan den senaste forskningen vilket gör att vi tror oss kunna finna en nyanserad bild av den bosnisk-hercegovinska identiteten. Möjligheten finns att förhållandena mellan de etniska grupperna antingen har förbättrats eller försämrats. Det finns även en möjlighet att förhållandena kan vara de samma som den tidigare forskning försökt visa, i ett sådant fall kommer vår studie ändå kunna ge nya sidor av identitetsproblematiken då vår studie, genom våra intervjufrågor, kommer att kunna visa problematiken på mer specifika områden, exempelvis vad man tycker om andra grupper eller vad man anser om uppbyggnaden av andra gruppers religiösa byggnader, än vad den tidigare forskningen har åstadkommit. Vi kommer möjligtvis även att kunna utröna bosniernas egna tankar och förväntningar på framtiden efter krigets förödelser. Även om vi studerar hur situationen ser ut i dagens Sarajevo är vår studie i allra högsta grad ett arbete inom historia. Historia handlar inte bara om dåtid utan i lika stor grad om hur dåtiden har format vår samtid och vad dåtid och samtidens händelser kommer gör för framtiden. 21 3. Bakgrund Bosnien-Hercegovina som stat dök först upp under 900-talet, då landet sträckte sig från floden Drina till Adriatiska havet. Detta var en orolig period för området då det genomgick invasioner som byggde på olika religiösa uppfattningar. Man invaderades bl.a. av bysantiner, ungrare, grannrikena Kroatien (katoliker) och Serbien (ortodox-kristna). Under 1000-talet inrättades den bosniska staten enligt parlaments princip med mer specifika och religiösa relationer. Kröningen av kung Trtko år 1377 gjorde Bosnien-Hercegovina till ett kungarike. Inom detta rike fanns nu två olika religiösa uppfattningar, den katolskt kristna och den ortodoxt kristna. Detta delade upp människor i regionen i två olika religiösa grupper som mer än ofta var i konflikt med varandra, konflikter som många gånger påverkades av ett yttre politiskt tryck, detta var en bidragande faktor som gjorde Bosnien-Hercegovina till ett oenhetligt rike. 22 21 Helena Smitt (2001), Historien utgår inte från elevens värld, Malmö Högskola. Elektronisk källa: http://www.mah.se 22 Friedman, s. 6-7. 10
Under den osmanska ockupationen av balkanområdet hamnade Bosnien-Hercegovina under osmanskt styre år 1463, vilket förde med sig många förändringar som skulle röra om livet i Bosnien-Hercegovina. Förutom att nya städer växte fram, som t.ex. Mostar, så förändrades ekonomin, detta då ett godsägarsystem infördes. Det osmanska riket bidrog med ännu en avgörande faktor till det redan invecklade bosniska samhället, detta då många judar flyttade till regionen från ett judefientligt Spanien. 23 Under det osmanska styret konverterade en stor del av befolkningen till islam, detta då osmanerna ville skapa ett starkt islamistiskt samhälle i landet. Att det skedde så många övergångar till erövrarnas religion berodde på särskilda omständigheter. En av de viktigaste omständigheterna var att den jordägande bosniska adeln gick över med sina underlydande och därmed räddade sina privilegier, de människor i regionen som var livegna hade inga privilegier men fick en bättre ställning som muslimer. En annan bidragande faktor till landets religiösa oenighet var att det rådde ett religiöst vakuum, Bosnien-Hercegovina var ett gränsområde mellan katolicism och ortodoxi. I detta religiösa vakuum uppstod emellertid en rörelse som var kätteri i både katolikernas och de ortodoxas ögon. Det var den s.k. bogomilismen, som hade en dualistisk åskådning och betraktade Jesus och Satan som bröder och båda guds barn. Bogomilerna började allt mer att samarbeta med turkarna, de hade lättare att anta islam då detta inte förutsatte något ställningstagande till de invecklade teologiska resonemang som i stor utsträckning bidragit till den kristna världens splittring. De nyblivna muslimerna i Bosnien- Hercegovina utnyttjade sin privilegierade ställning till att förtrycka de kristna, detta har satt sina spår i landet, och har inte glömts av vare sig katoliker eller ortodoxa. Genom den osmanska erövringen försvann Bosnien-Hercegovina från europeisk politik för århundraden framåt. En järnridå drogs ned för landet, vilken höjdes först när det osmanska riket började falla. Allt eftersom blev Bosnien Hercegovina mer självständigt, under 1700-talet och första halvan av 1800-talet deltog landet i försvarskrig mot Österrike, detta gjorde att man kände sig manad att kräva självständighet inom det osmanska riket. Resultatet blev ett flertal reformer och uppror (som Huseinberg-Gradascevic rörelsen 1831-1832) som resulterade i självstyre. De antagna reformerna under 1860-talet förde upp Bosnien-Hercegovina till ett visst provinsiellt självstyre. 22 23 Pirjevec s. 107-109 22 Fredborg, Arvid, Serber och kroater i historien, Stockholm 1994, s. 28-29. 11
Då den katolska kyrkan på 1800-talet kopplat de bosniska katolikernas nationella identifikation till Kroatien och den serbiska nationalismen vunnit de bosniska ortodoxa till Serbien identifierade sig de bosniska muslimerna som en särskild grupp, i vilken individerna varken identifierade sig som serber eller kroater, utan som individer ståendes utan nationell tillhörighet, de var muslimer. Fram till slutet av 1800-talet identifierade sig de forna folkslagen från det forna Jugoslavien praktiskt taget enbart efter religiös tillhörighet, man föddes således in i en kollektiv identitet vars position var i det närmsta oföränderlig. Bosnien-Hercegovina har en speciell sammansättning av identiteter i och med att där sedan flera sekel tillbaka levt tre stora religioner sida vid sida. Landet utmärker sig även bland de forna provinserna genom att på många områden givit efter för religionernas segregerande funktion. Fram till det jugoslaviska kriget på 90-talet fungerade religionen som skapare av en nationell identitet även i Bosnien-Hercegovina, dock har det visat sig att religionen inte alltid var den dominanta i en social kontext. Ett målande exempel för detta är Sarajevo där man i ett och samma kvarter finner islamska moskéer, katolska katedraler, ortodoxa kyrkor och judiska synagogor och finner en tillvaro där människor umgås över religionerna. 23 Friedman framlägger att renodlade serbiska respektive kroatiska nationella identiteter växte fram först vid slutet av 1800-talet. En serbisk identitet växte fram som en dialektal opposition mot andra länder som ansågs vara närliggande hot, främst Österrike och Turkiet. Liknande processer skedde i Kroatien. Det var först efter denna process då nationell tillhörighet och religion blev sammanförda som de bosniska ortodoxa och bosniska katolikerna allt mer karaktäriserade sig som serber respektive kroater. De bosniska muslimerna följde inte denna utveckling utan fortsatte att endast identifiera sig som tillhörande till religionen islam. 24 I efterkrigstiden av andra världskriget kom många av de bosniska muslimerna istället att se sig som jugoslaver. Tiden efter andra världskriget ansträngde sig kommunistregimen i Jugoslavien för att skapa en kultur som skulle sammanföra de olika folken i en jugoslavisk identitet och kultur. Ansträngningarna kom i de olika provinserna att tolkas som förrädiska metoder för att införliva provinsernas befolkningar i en serbisk kultur. Detta kom att skapa en atmosfär där de olika folken i stället identifierade sig med sina respektive nationer. Mellannationella band stärktes på 1960 och 70-talen, trots detta var det en identifikation med de traditionella nationerna som var starkare än samhörigheten med människor från andra provinser. 23 Nyström, s 173-175. 24 Friedman, s. 122. 12
Muslimerna i Bosnien-Hercegovina kom under denna tid att allt mer känna en gemensam speciell identitet. Denna förändring kom Tito att stödja för att skapa en motpart till de redan befintliga starka identiteterna hos kroaterna respektive serberna. Tito skapade en muslimsk maktbas med lika befogenheter som de två övriga nationella identiteterna och 1968 erkände han de bosniska muslimerna som en jugoslavisk nation, vilket kom att splittra de tre gemenskaperna i Bosnien-Hercegovina. Detta, menar Nyström, kom att medföra att det blev allt mer tydliggjort att Bosnien-Hercegovina var de bosniska muslimernas nationella tillhörighet, Kroatien kroaternas och Serbien serbernas. Detta innebar att muslimerna fick jämlik politisk makt som kroater och serber i Bosnien-Hercegovina. Detta bredde ut sig på serbernas bekostnad som haft politiskt dominans fram till dess. Kommunistregimens idé var att skapa en multinationell kultur i Bosnien-Hercegovina med en gemensam identifikation med provinsen hos dess alla folk, vilket skulle leda till att politiska reformer och förändringar blev enklare att genomföra. Alla folken skulle ha jämlik ställning. Dock kom folken i slutet av 70- talet att allt mer söka sig till republikerna där deras egna folk var dominanta. Nationalismen hade ökat i Serbien respektive Kroatien på grund av nationella oroligheter och tvistemål vilket, enligt Nyström, kan ha bidragit till att bosnienserber och bosnienkroater stärkte sin nationella identifikation i ett jugoslaviskt perspektiv istället för att skapa en religionsöverskridande och gemensam identitet inom Bosnien-Hercegovinas gränser. 25 Vid Titos bortgång 1980 började provinsernas högsta politiker, genom politiska processer, framkalla förändringar av de tidigare sociala identiteterna vilket ledde till att tidigare vänner, bekanta, grannar etc. med skiljda religionstillhörighet kom att mer eller mindre demoniseras. Exempelvis kunde serber nu öppet se bosniska muslimer som främlingar trots att de historiskt är genetiskt lika och att deras religioner först under det ottomanska rikets expansion på 1500- talet åtskildes. 26 I dags datum synes fortfarande en tredelad befolkning som hålls isär utav agendan hos politikerna som representerar respektive nationell grupp. Såren sedan kriget finns fortfarande kvar hos den bosniska befolkningen vilket visar sig i hur de tre folkslagen röstar. En klar majoritet av bosniska befolkningen röstar för partier vars program står för nationalistiska läror istället för en bredare politik för en enad nation. 27 25 Nyström, s. 175-180. 26 Friedman, s. 121-123. 27 Friedman, s. 124. 13
3.1 Sarajevo Bosnien-Hercegovinas städers befolkning hade tiden innan kriget levt i en etno-religiöst grundad gruppidentifikation. De närmsta decennierna innan kriget växte det fram allt fler okonventionella förbindelser mellan religionerna, social kontakt och även giftermål över religionsgränserna var inget ovanligt. I de största städerna, såsom Sarajevo, levde en än mer profan kultur där de religiösa kulturella gränserna allt mer raderades för att ge rum för kontakter över religionerna. Nyström påvisar att den sociala strukturen i Sarajevo med dess befolknings tvärreligiösa kontaktnät och umgängeskretsar inte visade några större tecken på incitament till konflikt. I stadens befolkning levde, vid krigets utbrott, en tradition av mellanetniskt umgänge vilka förespråkade, en mellan religionerna, gemensam identifikation med Bosnien-Hercegovina. Nyström menar vidare att Bosnien-Hercegovinas samhällsstruktur likaväl kunnat upprätthålla samarbetet mellan de olika folkgrupperna istället för att uppbringa ett våldsamt inbördeskrig. De olika folkgrupperna hade även öppna vägar till politiska poster vilket ger ytterligare ett tecken på att någon folkgrupp ej behövt uppleva något större missnöje. Samtidigt som de olika folkgrupperna identifierade sig med sin religion och även med tillhörande provins utanför Bosnien-Hercegovinas gränser upplevde man alltså en etnoreligiös gemenskap och många önskade ett enat Bosnien-Hercegovina. Mot folket stod de religiösa institutionerna som självklart inte önskade se att de religiösa förankringarna i provinsen försvagades och påtalade därmed en mer religiös identifikation. Situationen i Bosnien-Hercegovinas huvudstad var på inga sätt lik den i övriga landet. Som tidigare nämnts utgjorde befolkningen i Sarajevo en befolkning där man, över religionsgränserna, såg sig som en kollektiv grupp bestående av samma folk. För just Sarajevobefolkningen var det av största vikt att behålla republiken som en politisk enhet. Blandäktenskapen över religionerna var fler i Sarajevo än snittet i övriga Bosnien-Hercegovina och även flest i världen, detta innebär att många familjer hade medlemmar av olika religion och nationalitet. Den etniska rensning som utfördes i landet under kriget kom därmed att bryta upp familjer. Rensningen som till störst del fördes av serber påverkade således även familjer innehållandes serber. En möjlig situation, under dessa omständigheter, skulle kunna vara en familj, där modern är av serbiskt ursprung och fadern av muslimsk bakgrund, som splittras då fadern avrättas eller förs iväg utav serbisk milis. Detta torde påverka en individs föreställda tillhörighet då ens egna föreställda folkgrupp fysiskt och psykiskt misshandlar en tidigare 14
accepterad älskad. Innan kriget var gränserna mellan religion, etnicitet och nationalitet av mindre vikt i Sarajevo. Sarajevos skolor var institutioner där elever oavsett religion eller nationalitet sammanfördes och utgjorde centra med en stor heterogen blandning. Detta menar Nyström förde med sig att en konflikt byggd på etniska och religiösa grunder inte sågs möjlig i Sarajevo på samma sätt som den kanske gjorde på landsbygden där man levde mer segregerat. 28 I Sarajevo uppstod således en situation där man tidigare levt tillsammans över möjliga religiösa och etniska gränsdragningar till att under kort tid inställa sig i tanken att exempelvis ens makar, barn, vänner och kolleger nu ansågs vara ens fiender. Man blev plötsligt tvungen att ställa sig frågan kring vem man själv var och vem ens nära var. 29 4. Syfte och problemformuleringar I denna uppsats har vi som huvudmål att försöka utröna hur identiteterna hos de tre respektive dominerande etniska grupperna i Sarajevo förändrats av det jugoslaviska kriget, ett krig som till stor del utspelades i Bosnien-Hercegovina och i stor mån i Sarajevo. I samma avseende har vi som underordnat mål att vi ska försöka se huruvida de tre folkgrupperna tillsammans idag utgör en föreställd gemenskap och även hur de ser på en framtida gemenskap. Tidigare forskning har visat att den bosnisk-hercegovinska befolkningen, framförallt i städerna, levde och umgicks över religiösa och etniska särdragningar men att dessa splittrades i olika riktningar precis före och under kriget. I ett politiskt avseende verkar det, enligt den tidigare forskningen, som att de olika folkgrupperna börjar säras åt i och med att de börjat rösta för partier som har starka sympatier för den egna gruppen. Dock visar det representerade forskningsläget, främst Friedman och Pirjevec, att det idag, i högsta grad, är osäkert vart de bosnisk-hercegovinska identiteterna kommer att söka sig eller vilken identitet man idag anser sig innehava. Tusentals bosnier av olika religiös eller etnisk bakgrund flydde krigets Bosnien-Hercegovina för att hamna i Sverige. En liten del av dessa har återvänt men många har valt att stanna på sina nya boplatser. Dessa bör sannolikt ha fått ett annat perspektiv på kriget och de förändringar kriget innebar för bosnierna i och med att de, till skillnad från dem som stannat, fått ett perspektiv på situationen mer utifrån bl.a. genom svensk media. Vi vill därmed i ytterligare ett underordnat 28 Nyström, s. 204-210 29 Nyström, s. 206-207 15
mål undersöka huruvida bosnisk-hercegovinska förstagenerationens invandrare i Sverige skiljer sig eller delar samma föreställningar som den nuvarande bosnisk-hercegovinska befolkningen. Vårt syfte är inte att arbeta fram en heltäckande karta av de bosnisk-hercegovinska folkgruppernas förändrade identiteter. För ett sådant ändamål krävs det undersökningar i olika delar av landet. Vi har ej tillräckliga resurser, varken i ekonomiska termer eller i tidsbredd, för att kunna utföra en sådan undersökning. Vi begränsar oss till att enbart studera förhållandena i huvudstaden Sarajevo. Vår studies frågeställningar är utifrån ovan angett syfte: Hur förändrade kriget i Bosnien-Hercegovina Sarajevobefolkningens identitet och föreställda gemenskap? I vilken riktning kan Sarajevobefolkningens identiteter komma att utvecklas i framtiden? Skiljer sig flyktingar, från krigets Sarajevo, i synen på kriget i jämförelse med den nuvarande Sarajevobefolkningen? Vilka är deras uppfattningar av dagens Sarajevobefolknings identiteter och föreställda gemenskap? 5. Konfliktanalys 5.1 Konflikt och krig Kriget i Bosnien-Hercegovina skall ses som en del av ett inbördeskrig utspelat i forna Jugoslavien. Jugoslaviens sönderfall anses inom konfliktforskning vara den incident i modern tid som är mest komplex till sin karaktär, såväl militärt som intellektuellt och mänskligt. Kriget innefattade ett komplicerat politiskt spel som kretsade kring kontroll över territorier och makt i det vakuum som uppstod efter den kommunistiska maktapparatens upplösning. Kombinationen av skilda etniska identiteter och säkerhetssträvan med territoriell enhet och integritet genererade den laddade situation som kom att utlösa en väpnad konflikt. Konfliktens ledande aktörer visade inget intresse för att finna lösningar som inte gav optimal vinning för de egna nationernas viljor och behov. 30 30 Wallensteen, s. 8. 16
5.2 Det konfliktfyllda Bosnien-Hercegovina Enligt Wallensteen definieras begreppet konflikt som en social situation i vilken åtminstone två parter strävar att vid samma tidpunkt förvärva samma uppsättning knappa tillgångar. 31 Definitionen påtalar att en konflikt äger rum när inblandade parter försöker uppnå oförenliga mål. Utifrån definitionen kan man således tolka 90-talets situation i Bosnien-Hercegovina som en konflikt eftersom serber, kroater och bosnier gjorde anspråk på samma begränsade landområde, exempel för detta är huruvida Bosnien-Hercegovina skulle ingå i en serbstyrd jugoslavisk federation eller fungera som en autonom stat. Utmärkande begrepp för att en konflikt skall råda är knapphet och parter. Det måste råda knapphet på en vara vid en bestämd tidpunkt där två eller flera aktörer anhåller om tillgång till den. I ett konfliktperspektiv inom vårt intresseområde utgör varan två olika fenomen, dels maktposition inom regioner i Bosnien-Hercegovina, dels territoriella resurser. För att en konflikt skall kunna bedrivas krävs parter som anser sig ha skäl att bära intresset för varan i så vid utsträckning att de är beredda att innerligt kämpa om den, i denna situation utgörs parterna av de provinser som legat under det forna Jugoslaviens myndighet, främst Serbien, Kroatien och Bosnien-Hercegovina men även bosniska serber, bosniska kroater och muslimer. En konflikts högsta och svåraste nivå är väpnat krig. Krig anses vara en kvalitativ utveckling av en konflikt, i ett krig påverkas i regel den civila befolkningen genom dödligt våld och våldsamma kränkningar mot mänskliga rättigheterna. 32 5.3 Krigets Bosnien-Hercegovina Det råder inga tvivel om att konflikterna i forna Jugoslavien ansetts ha utgjort ett krig. Det finns en uppsjö av försök till definieringar utav krig, dock finns ingen generell definition och de befintliga försök som gjorts innehåller ofta luckor som gör att de inte blir allmängiltiga. Svante Karlsson har studerat de inom konfliktforskningens mest använda definitioner och tagit fram gemensamma nämnare som oftast återkommer. Karlsson menar att om en konflikt skall anses vara ett krig måste konflikten innesluta tre faktorer: 31 Wallensteen, s. 14-15. 32 Wallensteen, s. 14. 17
Det skall finnas väldefinierade parter för att ett krig skall råda. Dessa parter måste även ha någon form av organisering. Det måste utspelas någon form av våldsutövande. Ett krig måste omfatta en viss minsta tid. 33 Väljer man att studera kriget i Bosnien-Hercegovina utgör, som tidigare belysts, Serbien, Kroatien och Bosnien-Hercegovina tillsammans med sina respektive etniska grupper inom Bosnien-Hercegovinas territoriella gränser väldefinierade parter. De var alla tre organiserade militärt och politiskt under sina respektive politiska ledare, Serbien under Slobodan Milosevic, Kroatien under Franjo Tudjman och Bosnien-Hercegovina leddes i toppen av muslimske Alija Izetbegovic. 34 Det finns många exempel på våldsutövande under kriget i Bosnien-Hercegovina, ett framträdande exempel är ockupationen av Sarajevo 1992 där tusentals människor dödades, ett annat exempel är Srebrenicamassakern där drygt 8000 manliga bosniska muslimer utsattes för dödligt våld i vad som i efterhand kommit att kallas ett regelrätt folkmord. 35 Även om själva efterspelet av kriget i det forna Jugoslavien fortfarande är aktuellt med oavslutade rättegångar och nationalistiska tvistemål anses det beväpnade kriget i Bosnien-Hercegovina avslutat i och med 1995 års Daytonaavtal, därmed kan kriget anses omslutas av en minsta tid. 36 Utifrån dessa resonemang får man anse att konflikterna i det forna Jugoslavien utmynnade i ett krig. Vid närmare studie av massakern i Srebrenica visar den sig varit en sammandrabbning ledd av bosnienserber efter ledning och order från general Ratko Mladic. Detta visar att Srebrenicamassakern i realiteten var en strid mellan två bosnisk-hercegovinska befolkningsgrupperingar vilket antyder att kriget i det forna Jugoslavien inte bara var ett mellanstatligt krig utan även ett inomstatligt krig inom Bosnien-Hercegovina av etnisk problematik. Ett inomstatligt krig karaktäriseras av att stridigheterna sker på en stats territorium mellan två eller flera parter som oftast har sin politiska bas inom samma territorium. Man kan tudela de inomstatliga krigen i två olika typer, de som gäller ideologi och regeringsmakt och de som gäller separatism och territorium. I vår studie är det främst den separatistiska/territoriella typen som står som orsak till kriget. Den separatistiska/territoriella typen kan utgöra två olika 33 Karlsson, s. 97. 34 Nyström, s. 187. 35 Friedman, s. 56. 36 Friedman, s. 57-58. 18
uttryckssätt. Ett mål är att kräva en egen stat på delar av den förra statens territorium, vilket hände i Jugoslavien där Slovenien, Kroatien och Makedonien bröt sig ur och Bosnien- Hercegovina försökte bryta sig ur den jugoslaviska sammansättningen för att skapa självständigt stående stater. Det andra målet som kan strävas efter i en separatistisk/territoriell typ av inomstatligt krig är att en opposition försöker förena sig med en annan stat, såsom var fallet mellan Republika Srpska och Jugoslavien. Republika Srpska är en stat i staten Bosnien- Hercegovina vars befolkning idag erkänner sig till Serbien före Bosnien-Hercegovina. Historien påvisar att etnisk rensning är den vanligaste strategin i den separatistiska/territoriella krigsorsaken för att uppnå eventuella mål innehållandes skapelse av en situation där bara en önskad etnisk grupp finns inom det aktuella territoriet. Detta utförs vanligtvis genom massmord eller i terror där målet är att driva andra etniska grupper till tvångsflyttning. 37 Det finns många exempel där serbiska frikårer från Serbien tillsammans med serbisk armé fördrev och mördade kroater och muslimer i Bosnien-Hercegovina. Den etniska rensningen hade till syfte att skapa områden enbart bestående av serbisk befolkning. 38 5.4 Etnisk konflikt i Bosnien-Hercegovina Etniska konflikter som lett till krig är de typer av krig som figurerats oftast på 1900-talet. Ofta är dessa kopplade till en aggressiv nationalism som grundat rörelser, organisationer och politiska rörelser som haft mål att ta över statsmakt. Wallensteen beskriver hur etniska konflikter i grunden ofta har att göra med statsbyggnadsprocesser. Han menar att efter kommunismens sönderfall i Jugoslavien ledde nationalistiska ideologier till att statsbyggnadsprocessen kom i konflikt med det sedan tidigare etablerade samhället och kom att bli upplösande till sin karaktär. Karaktäriserande för en etnisk konflikt är just konflikter mellan en homogen stat och en etniskt heterogen grannstat med minoriteter som antas känna en samhörighet med den homogent sammansatta staten. 39 Kriget i Bosnien-Hercegovina är ett typexempel för denna typ av konflikt där bosniska serber och även bosniska kroater infann sig i en sådan situation där de upplevde en samhörighet med de homogena staterna Serbien respektive Kroatien. Konfliktens ursprung ligger ofta i att en etnisk grupp i en multietnisk statsbildning styr på andras bekostnad, vilket var fallet i Jugoslavien där Serbien genom politiskt maktspel försökte 37 Karlsson, s. 109-110. 38 Nyström, s. 209. 39 Wallensteen, s. 88. 19
få överhet över kringliggande provinser. En vanlig utgång av denna typ av konflikt är att de ofta leder till att det heterogena landet delas längs etniska gränser. 40 Detta har även uppstått i Bosnien-Hercegovina där det idag förs en politik som manar till än striktare uppstyckning av landarealen i etniskt homogena områden. Befolkningen i dagens Bosnien-Hercegovina består av tre etniska grupper som till stor del av den inrikespolitiska situationen segregeras. Denna uppdelning har gjort att majoriteten i de tre olika etniska folkgrupperna röster på sina respektive nationalistiska partier. Det råder en risk att detta kommer leda till nya provokationer mellan minoriteter och i längden möjliga väpnade konflikter. 41 Som tidigare angivits var striderna i forna Jugoslavien inte endast utav maktrelaterade eller etniska anledningar. Konflikten underbyggs även av territoriella anspråk. Om en etnisk grupp är geografiskt koncentrerad i meningen att en grupp dominerar ett visst område så innehåller konflikten en territoriell dimension av problematik. Vanligt förekommande i en konflikt av territoriell art är att den aktuella gruppen formulerar krav på författningsenliga förändringar som gäller territoriets ställning. 42 När det stod klart att den jugoslaviska statssammansättningen skulle kulminera kom Serbien med planer på att skapa multinationell sammansättning av provinserna med ett centraliserat styre i Belgrad. Då flera provinser, med Slovenien i spetsen, motsatte sig detta förslag ställde Serbien krav på att få införliva de områden i kringliggande provinser, vars befolkning hade etniska och religiösa gemenskaper med den serbiska befolkningen. Serbiens anspråk på att få företräda hela det forna Jugoslavien kunde dock inte godkännas av omvärlden. Accepterandet av de nya staterna Slovenien, Kroatien, Bosnien- Hercegovina och Makedonien var ett sätt för att hålla tillbaka aggression från Serbien. 43 6. Teori 6.1 Föreställd gemenskap Nationstänkande och nationalism är något som utformat hur världen ser ut idag. Dessa fenomen har dock ett otal gånger varit en källa för konflikter och kommer även att vara det i framtiden. Varje revolution sedan andra världskriget har definierat sig i nationella termer. Faktum är att nationaliteten är det mest universellt legitima värdet i vår tids politiska liv. Vad innebär det då 40 Wallensteen, s. 97-98. 41 Friedman, s. 123-125. 42 Wallensteen, s. 194. 43 Wallensteen, s. 197. 20
med nationalism och hur har det uppkommit? Många ser nationalism som en politisk ideologi som t.ex. marxismen och liberalismen. Frågan är dock om det inte snarare hör ihop med begrepp som religion och släktskap. Nationen är en föreställd politisk gemenskap som föreställs som både begränsad och suverän. Begränsad eftersom även den största nationen har ändliga om än elastiska gränser bortom vilka andra nationer ligger. Ingen nation har någonsin haft ambitionen om ett totalt herravälde över hela planeten. 44 Nationalismen skiljer sig som sagt från politiska ideologier. Varken liberalismen eller marxismen intresserar sig för döden och odödligheten. Religionen däremot, söker förklara vilket de evolutionära, progressiva tankeformerna som t.ex. marxismen inte gör. Vad som behövdes och som ledde till nationalismen var en sekularisering av ödesbestämdheten till kontinuitet, tillfälligheten till mening. Få ting är bättre lämpade till detta än nationen. En viktig skillnad mellan nationalismen och religionen är eggelsen till konvertering. Denna saknar nationalismen helt. Nationstänkandet föddes i samband med latinets nedgång. Latinets nedgång fick igång en större process, i vilken de trossamfund som hölls samman av gamla heliga språk gradvis splittrades, pluraliserades och territorialiserades. Det är dock kortsynt att tro att nationernas föreställda gemenskaper ersatte trossamfunden och de dynastiska staterna. En grundläggande förändring i att uppfatta världen skedde dock och gjorde det möjligt att tänka nationen. Utvecklingen skedde genom koalitionen mellan protestantismen och tryckkapitalismen. Denna koalition skapade, genom billiga folkliga utgåvor på folkspråken, snabbt nya stora läsekretsar och mobiliserade dem samtidigt för politisk-religiösa syften. Kyrkan skakades och nya icke-dynastiska stater möjliggjordes. De läsande medmänniskorna bildade i sin sekulariserade osynlighet embryot till den nationellt föreställda gemenskapen. Samspelet mellan kapitalism, teknologi och språklig mångfald kom dock att utnyttjas i machiavellisk anda, bl.a. genom tvångsnationalisering och dylikt. Liknande inslag har ständigt återkommit genom nationalismens historia. 45 Sammanfattningsvis kan man säga att kapitalismens och tryckteknologins sammanfall i det mänskliga språkets mångfald skapade möjlighet för en ny form av föreställd gemenskap vilket bäddade för den moderna nationen. 44 Anderson, s. 21-22. 45 Anderson, s. 47-56. 21