Kränkningsskadeståndets storlek när en rattfyllerist är skadevållare

Kränkningsskadeståndets storlek när en rattfyllerist är skadevållare Maximilian Granvinge Ht 2010 Examensarbete, 30 hp Juris kandidatprogrammet, 270 hp

Innehåll Sammanfattning... 5 1 Inledning... 6 1.1 Ämnets begrepp... 7 1.2 Utgångspunkt... 8 1.3 Syfte... 8 1.4 Frågor... 8 1.5 Avgränsning... 8 1.6 Disposition... 9 2 Teori... 10 2.1 Allmänt... 10 2.2 Kränkningsskadeståndets funktion... 11 2.3 Diskussion och slutsatser... 12 3 Metod... 13 3.1 Allmänt... 14 3.1.1 Etik... 15 3.2 Rättskällorna och värderingen av dem... 16 3.2.1 Supplerande rättskällor... 16 3.3 Lagtolkning... 17 3.3.1 Lagtolkningsmetoder... 17 3.4 Rättsfallstolkning... 18 3.5 Analogimetoden... 19 3.6 Diskussion och slutsatser... 19 4 Material... 21 4.1 Hovrättsfall... 21 4.2 Avgöranden från Brottsoffermyndigheten... 23 2

4.2.1 Diskussion och slutsatser... 23 4.3 Departementspromemoria... 24 4.4 Historiska faktorer... 24 4.5 Nordiska juristmöten och AP-nämnden... 25 5 Allmänt om kränkningsskadeståndets storlek... 25 5.1 Skälighetsbedömning... 26 5.2 Schabloner... 27 5.2.1 Avsteg och penningvärdeförändring... 28 5.3 Handlingens art och varaktighet... 29 5.4 Ändamålet med kränkningsskadeståndet... 30 5.5 Särskilda bedömningsgrunder... 32 5.6 Allmänna minimi- och maximibelopp... 34 5.7 Diskussion och slutsatser... 35 6 Skadevållarens skuld... 36 6.1 Allmänt... 36 6.1.1 Skrivet om skuldfrågan... 37 6.1.2 Diskussion och slutsatser... 38 6.2 Brottskategorier... 39 6.2.1 Belopp... 40 6.3 Uppsåt... 41 6.4 Diskussion... 43 6.5 Slutsatser... 46 7 Skadelidandes personskada... 46 7.1 Lidande och kränkning... 47 7.2 Påverkan i undantagsfall... 47 7.3 Diskussion och slutsatser... 50 8 Avslutning... 53 3

Källförteckning... 56 Offentligt tryck... 56 Rättsfall... 56 Avgöranden från Brottsoffermyndigheten... 56 Litteratur... 57 Bilaga 1 4

Sammanfattning Slutmålet med uppsatsen har varit att framställa en schablon för storleken på kränkningsskadeståndet när en rattfyllerist är skadevållare. Kränkningsskadeståndets storlek ska enligt denna schablon och gällande rätt bestämmas till beloppen 60 000, 70 000, 110 000 eller 120 000 kr. Beloppet 60 000 kr gäller när rattfylleristen konkret riskerar att någon annan i trafiken får en allvarlig skada. 70 000 kr när rattfylleristen med uppsåt att allvarligt skada någon annan i trafiken utsätter denne för en konkret risk att kroppen skadas allvarligt. 110 000 kr när rattfylleristen konkret riskerar livet på någon annan i trafiken. Slutligen 120 000 kr när rattfylleristen med uppsåt att döda någon annan i trafiken konkret riskerar dennes liv. Ovanstående resultat har nåtts genom att ställa frågorna: vilka principer gäller för kränkningsskadeståndets storlek när en rattfyllerist är skadevållare och vad innebär de, påverkar skadevållarens skuld kränkningsskadeståndets storlek och i så fall hur samt påverkar en skadelidandes personskada denna storlek och i så fall hur. Däremellan utarbetades en teori, vilken var till fördel för förförståelsen av ämnet. Vidare har metoden för att fastställa gällande rätt beskrivits och diskuterats. Några problem med källor har också besvarats. Allmänna kriterier för att bestämma kränkningsskadeståndet har fastställts. Enligt dessa kriterier varierar kränkningsskadeståndets storlek beroende på vilken kategori av brott skadevållarens kränkande gärning tillhör, om gärningen upprepats, om det är fråga om en gärning som pågått under en längre tidsrymd, schabloner, penningvärdeförändring och minimigränsen 5 000 kr. Detta med sikte på att skadevållarens brott ska grunda att den skadelidande får pengar som denne kan disponera fritt. Jag konstaterar, angående skadevållarens skuld, att inte någon grad av följande brott påverkar kränkningsskadeståndet: vårdslöshet i trafik, rattfylleri, smitning eller olovlig körning. Vidare innebär förekomsten av ett uppsåt att 10 000 kr ska läggas till på skadeståndsbeloppet för kränkning, i de fall rattfylleristen annars endast skulle ha vållat gärningen. Jag konstaterar, angående skadelidandes personskada, att kränkningsskadeståndet inte påverkas av en sådan personskada oavsett dess omfattning eller existens. 5

1 Inledning Här belyses ämnet och varför det är intressant ur allmän och rättslig synvinkel. Den som blivit kränkt av en rattfyllerist kan begära kränkningsskadestånd. Denna uppsats gäller storleken på sådant skadestånd och inte storleken på andra sorters skadestånd som kan utgå när en rattfyllerist kränker en annan person. Institutet skadestånd för kränkning har en stark ställning i svensk rätt. 1 I allmänhet har skadestånd för kränkningar genom brott på senare tid fått allt större intresse. 2 Varför det är intressant med just rattfylleri och kränkning beror på att den som berusar sig och kör bil kan utsätta andra för kränkningar som ännu inte har blivit helt klarlagda storleksmässigt inom rättsvetenskapen. Skadevållarens skuld kan till exempel påverka kränkningsskadeståndets storlek på intressanta sätt. Detta eftersom det bland annat går att ifrågasätta vilka av rattfylleristens brott ska påverka skadeståndet. Även frågan om en skadelidandes personskada påverkar kränkningsskadeståndets storlek är intressant bland annat eftersom det ännu inte är rättsligt klarlagt om principen som lades fram i fallet med det sovande barnet, principen om att frånvaro av personskada inte påverkar skadeståndets storlek, också ska gälla i nu aktuella fall. Rättsläget är också oklart på grund av kritik i doktrinen. Att rattfyllerister kör på andra personer är inte helt ovanligt, vilket är allmänt känt. Det är därför inte nödvändigt att utreda vanligheten mer exakt för att motivera ett rättsligt intresse för ämnet med innebörden att ämnet inte behandlar helt sällsynta frågor. 3 Därför är ämnet intressant för framtida situationer. Kränkningsskadeståndets storlek kan bestämmas genom schabloner. Det finns ingen heltäckande schablon för uppsatsens ämne. Därför kan uppsatsen fylla en rättslig kunskapslucka genom att framställa en schablon för ämnet. 1 Schultz SvJT 2008 s. 42. 2 Friberg 2010 s. 26. 3 Jfr Bernitz m.fl. 2010 s. 134. 6

1.1 Ämnets begrepp Med kränkningsskadestånd förstås skadestånd för kränkning enligt 2 kap. 3 skadeståndslagen (1972:207). Med kränkningsskadeståndets storlek menar jag det belopp som bestäms för skadestånd med anledning av kränkning, enligt 5 kap. 6 skadeståndslagen. Begreppet kränkningsskadestånd är i allmänhet synonymt med begreppet kränkningsersättning, enligt en nyligen publicerad doktorsavhandling. 4 Att jag inte primärt talar om kränkningsersättning och dess storlek beror på att jag inte har ett ersättningsrättsligt perspektiv i uppsatsen samt att den senare lagtexten, som är central för uppsatsen, använder begreppet skadestånd istället för ersättning. Till kategorin rattfyllerist räknas person som gör sig skyldig till rattfylleri enligt 4 och 4 a lagen om straff för vissa trafikbrott (1951:649) (trafikbrottslagen). I denna uppsats behandlar jag inte drograttfyllerister särskilt. De jämställs med rattfyllerister enligt 4 2 st. trafikbrottslagen. Med skadevållare menar jag den som kränkt någon annan. Denna innebörd är inte helt självklar och måste utvecklas något. Normalt betyder skadevållare den som är orsak till skada. När det gäller kränkningsskadestånd används dock ordet skada synonymt med kränkning för att detta speciella skadeståndsinstitut ska passa in i regelverket. Därför ska skadestånd utgå för den skada som kränkningen innebär, vilket uttrycks i 2 kap. 3 skadeståndslagen. 5 Alltså är innebörden ungefär som i begreppet kränkare, men det är inget rättsligt begrepp och därför används ordet skadevållare istället. Jag använder alltså ordet skadevållare som benämning på den som utsatt någon annan för kränkning. Kränkning betyder, i sin tur, allvarligt brott som innefattar ett angrepp mot någons person, frihet, frid eller ära, enligt 2 kap. 3 skadeståndslagen. För ett sådant brott krävs i regel att det är fråga om ett uppsåtligt brott. I undantagsfall kan även oaktsamhetsbrott medföra kränkning. Detta om omständigheterna är så försvårande att den skadevållande handlingen närmar sig en uppsåtlig gärning. Handlingen har då nämligen samma kränkande innebörd som ett avsiktligt angrepp på den skadelidandes personliga integritet. Det kan till exempel vara fråga om att i 4 Friberg 2010 s. 34. 5 NJA 2007 s. 540 särskilt s. 545, prop. 2000/01:68 s. 49 och 66 samt Andersson 2007 avsnitt 3.2. Jfr Schultz SvJT 2008 s. 44 not 18. 7

alkoholpåverkat tillstånd köra bil på någon annan och därigenom av grov oaktsamhet orsaka denne kroppsskada. 6 1.2 Utgångspunkt Jag utgår från att det i visst fall finns en grund för att i någon omfattning utge skadestånd för kränkning. Denna utgångspunkt har sin grund i att frågan om grunden att utge skadestånd och frågan om skadeståndets storlek är två skilda frågor. Håkan Andersson, professor i civilrätt, förtydligar detta i en artikel. Andersson skriver att en skadeståndsrättslig skiljelinje går mellan skadeståndsgrund och skadeståndsberäkning och att oftast har de två frågorna inte med varandra att göra. 7 Även Högsta domstolens sätt att resonera visar tydligt att det handlar om två olika frågor för kränkningsskadeståndets del. 8 Jag kommer alltså att utgå från att en rätt till skadestånd getts till den skadelidande och sedan resonera kring hur skadeståndets storlek ska bestämmas. 1.3 Syfte Målet med denna uppsats är att analysera och diskutera principiella och konkreta överväganden vid bestämningen av kränkningsskadeståndets storlek när en rattfyllerist är skadevållare. Uppsatsen är vidare tänkt att resultera i en schablon för storleken på sådant kränkningsskadestånd. 1.4 Frågor Vilka principer gäller för kränkningsskadeståndets storlek när en rattfyllerist är skadevållare och vad innebär de? Påverkar skadevållarens skuld kränkningsskadeståndets storlek och i så fall hur? Påverkar en skadelidandes personskada kränkningsskadeståndets storlek och i så fall hur? 1.5 Avgränsning Jag utelämnar frågan om jämkning av kränkningsskadestånd. Även om en jämkning påverkar skadeståndets storlek är frågan en undantagsfråga för speciella situationer. Därför har jag valt 6 Jfr NJA 1997 s. 315 särskilt s. 322. 7 Andersson JFT 5 6/2007 s. 407. 8 NJA 1997 s. 315 särskilt rubriken. 8

bort jämkningsfrågan. Den som är intresserad av frågan hänvisas exempelvis till Bertil Bengtssons kommentarer i en artikel i Nordisk Försäkringstidskrift. 9 1.6 Disposition I allmänhet är uppsatsen uppbyggd efter principen att det allmänna kommer före det speciella. 10 Beskrivningar av fakta ur rättskällor blandas tillsammans med relevanta analyser, för att skapa koncentration. Till analys räknas de noggranna undersökningar av beståndsdelar vilka görs under i stort sett varje rubrik samt särskilda diskussions- och slutsatsavsnitt. Särskilda diskussioner och slutsatser, där analysdelar förenas stegvis, finns i varje kapitel för att skapa mönster och samband vilka ökar förståelsen för argumentationen. 11 Detta dispositionssätt skapar en del upprepningar, som det är bättre att ha kvar än att alltid hänvisa till andra delar, eftersom ökad förståelse värderas högre än att minimera upprepningar. I uppsatsen prioriteras utrymme för analys och metod. Enligt aktuell kursplan ska behandlingen av ämnet vara sådan att analysen och metoden får en framträdande plats. Kursplanen innehåller föreskrifter, vilket framgår av 6 kap. 15 högskoleförordningen (1993:100). Föreskrifter är bindande. Alltså finns det en generell bundenhet till att låta analysen och metoden få en framträdande plats i uppsatsen. Särskilt metoden beskrivs vanligen utförligt i akademiska arbeten, vilket är allmänt känt. Att beskriva och diskutera metoden är på grund av ovanstående lika viktigt som att analysera ämnets problem. Kapitlen har följande innehåll. Teori behandlar förförståelsen för ämnet. Metod behandlar tillvägagångssättet för att nå slutsatserna i uppsatsen. Material innehåller lösningar till vissa problem med källor. Under Allmänt om kränkningsskadeståndets storlek analyseras och diskuteras allmänna principer tillämpliga på ämnet. Skadevållarens skuld handlar om ifall den skulden påverkar kränkningsskadeståndets storlek och i så fall hur. Skadelidandes personskada angår frågan om en sådan personskada påverkar kränkningsskadeståndets storlek och i så fall hur. Slutligen finns en avslutning där ämnesfrågorna besvaras. 9 Bengtsson 2007 s. 304 f. 10 Jfr Sandgren 2007 s. 69. 11 Jfr Sandgren 2007 s. 66 f. 9

2 Teori Enligt aktuell kursplan ska uppsatsförfattaren bland annat kritiskt värdera teorier. Därför diskuteras teorier här. Vad teori innebär som begrepp finns det många uppfattningar om. 12 En uppfattning är att teori innebär systematiseringar och generaliseringar som möjliggör förståelse för något i rättssystemet. Om en sådan teori finns återgiven som en rättsregel i en rättskälla är det naturligare att tala om en rättsregel än en teori. 13 Emellertid kan rättsregler, till exempel ett rättsområdes bakomliggande motiveringar, benämnas som teori. Detta åtminstone så länge sådana teorier hålls inom vad som anses böra gälla och alltså inte går in på vad som med stor säkerhet anses vara gällande rätt i ett konkret fall. 14 Alltså kan teori och rättsregler sammanfalla. Teori sträcker sig dock längre. Ett rättsområdes bakomliggande motiveringar, till exempel en regels önskade verkningar, kan därför utgöra en delmängd av teori. 15 Därför och på grund av ovanstående kan en rättsregel utgöra teori så länge rättsregeln inte med säkerhet står för gällande rätt. Annorlunda uttryckt kan den sortens förförståelse som teori möjliggör tjäna som utgångspunkt, men inte slutpunkt, för analys och värdering av ett visst rättsligt institut. Teori handlar alltså om förförståelse. 2.1 Allmänt Traditionellt sett urskiljs två teorier om skadeståndssystemet. Den ena ser skadeståndet som en påföljd vid ett handlande som lett till skada. Påföljden riktar sig mot den skadeståndsskyldige och den omständigheten att skadestånd utgår till den skadelidande skiljer endast denna påföljd från andra. Den andra teorin är att se skadeståndet som en form av ersättning. Synsättet kännetecknas av att någon ska få ersättning och vem som ska utge den blir en fråga om hur ersättningen ska finansieras. 16 12 Sandgren JT 2004/05 s. 302. 13 Jfr Sandgren JT 2004/05 s. 305 f. 14 Jfr Hellner & Radetzki 2010 s. 46 f. och Hellner 1994 s. 41 f. 15 Jfr Hellner Festskrift Per-Olof Ekelöf 1972 s. 307. 16 Jfr Hellner Festskrift Per-Olof Ekelöf 1972 s. 306. 10

De nämnda synsätten bör dock inte vara eftersträvansvärda på lång sikt. Istället bör allmännare mål som att bereda trygghet mot skador samt att skapa social rättvisa och ekonomisk effektivitet vara eftersträvansvärda på lång sikt. Social rättvisa och ekonomisk effektivitet står huvudsakligen för motsatta intressen. Att avgöra om det ena eller andra är det mest eftersträvansvärda målet på lång sikt är ett svårt problem. Intressantare är att teoretisera skadeståndets önskade verkningar, det vill säga skadeståndets funktioner. 17 Det bör dock nämnas att Mårten Schultz analyserar det förra problemet i sin avhandling och kommer fram till att rättvisan har teoretiskt företräde. 18 Målet att bereda trygghet mot skador kan för kränkningsskadeståndets del förstås som att det, på lång sikt, bör vara ett eftersträvansvärt mål att människor inte blir kränkta. Ett sådant absolut mål måste dock uppnås stegvis, bland annat genom institutet kränkningsskadestånd. 2.2 Kränkningsskadeståndets funktion Rent allmänt antas att kränkningsskadeståndets funktion är att det kan utgöra upprättelse för en kränkning. 19 I allmänna ordalag betyder upprättelse att någon får sitt anseende återställt. Vilket i sin tur betyder att någon får uppskattning eller visas särskilt hänsynstagande, där väl det senare passar bäst i sammanhanget. Vidare kan kränkningsskadeståndets funktion vid kränkning sägas påminna om en sanktion mot ett av rättsordningen ogillat handlande med följd att en jämförelse med straffansvaret ligger nära till hands. 20 Alltså kan kränkningsskadeståndet fungera som upprättelse innebärande att den skadelidande ska visas särskilt hänsynstagande samt som bestraffning för kränkningen. I litteraturen diskuteras om kränkningsskadeståndets funktion också är reparerande, eller med ett annat liknande ord, kompenserande. Mårten Schultz anser att kränkningsskadeståndets funktion, till skillnad från det ordinära skadeståndets funktion, inte innebär reparation eftersom pengar inte kan reparera kränkningen. Ruth Mannelqvist skriver att den som blivit 17 Hellner Festskrift Per-Olof Ekelöf 1972 s. 304 och 307. Jfr Hellner & Radetzki 2010 s. 39. Se annars Schultz 2008 s. 56 f. 18 Schultz 2007 s. 104 159. 19 Hellner & Radetzki 2010 s. 46 och Mannelqvist JT 2005/06 s. 808. 20 Hellner & Radetzki 2010 s. 58. Se annars Schultz 2008 s. 59 f. 11

utsatt för en kränkning ska i princip försättas i samma läge som innan kränkningen skedde, men att själva kränkningen inte försvinner genom pengar. 21 Resonemangen är gemensamma angående att pengar inte kan försätta någon i samma läge som innan kränkningen skedde. Detta är också omöjligt eftersom kränkningen inte går att värdera i pengar. Svårigheten med reparationssynsättet är emellertid inte bara ovanstående utan också att det är svårt att tillfredsställa en skadelidandes behov av reparation av en kränkningsskada utan att ge den skadelidande så mycket pengar som denne vill ha. En sådan ordning går inte att ha för det skulle leda till i värsta fall oändliga skadeståndsbelopp. Därför bör kränkningsskadeståndets funktion i allt väsentligt inte innebära reparation. Diskussionen i litteraturen går också in på den preventiva funktionen. Schultz tar, med viss reservation, avstånd från den funktionen. Avståndstagandet görs med problemställningen att skadan inte går att värdera i pengar och då kan en person inte heller förutse vilka kostnader som ett handlande med ökad risk för skada medför. 22 Den preventiva funktionen kan finnas kvar eftersom en potentiell skadevållare mycket väl kan tänkas bli avskräckt från att handla på ett sätt som medför ökad risk för kränkning av någon annan. Grunden för den tanken är att om en sådan skadevållare är medveten om att kränkningsskadestånd måste utges vid inträffad kränkning, även om skadeståndsstorleken inte är känd, avskräcks denne också från nämnda handlande för att undvika att utge skadeståndet. 23 Alltså kan kränkningsskadeståndets funktion också innebära prevention. 2.3 Diskussion och slutsatser Hur kränkningsskadeståndets storlek påverkas av ovan nämnda mål och funktioner blir nu förståeligt. Målet att människor inte ska bli kränkta uppfylls inte helt genom skadestånd. Endast andra åtgärder skulle möjligen kunna hindra människor från att kränka någon annan på ett absolut sätt. Annorlunda uttryckt kommer människor fortsätta att kränka varandra hur högt skadeståndet än är. Därför kan inte skadeståndets storlek bestämmas till ett skyhögt belopp. 21 Schultz 2008 s. 53, 62 64 och 74 f. samt Mannelqvist JT 2005/06 s. 794. 22 Schultz 2008 s. 61. 23 Jfr Hellner Festskrift Per-Olof Ekelöf 1972 s. 325 f. 12

Vidare ska kränkningsskadeståndets storlek bestämmas till ett betydande belopp, med avseende på att den skadelidande ska visas särskild hänsyn, skadevållaren ska få bestraffning och att skadevållaren i vart fall förhoppningsvis förmås att avhålla sig från att kränka andra. Vid detta uppstår dock problem. Eftersom skadevållaren inte med säkerhet kan förmås att avhålla sig från att kränka andra bör inte beloppsbestämningen ta hänsyn till den sistnämnda funktionen. Kvar blir då ett betydande belopp med avseende på att den skadelidande ska visas särskild hänsyn och att skadevållaren ska få bestraffning. Det sagda är rent allmänt tillämpligt när en rattfyllerist orsakar en kränkningsskada och på så sätt är skadevållare. Kränkningsskadeståndets storlek när en rattfyllerist är skadevållare kan alltså inte bestämmas till ett skyhögt belopp. Vidare ska det skadeståndet bestämmas till ett betydande belopp, med avseende på att den skadelidande ska visas särskild hänsyn och att skadevållaren ska få bestraffning. Sådan är min förförståelse för ämnet. 3 Metod Här beskrivs och diskuteras tillvägagångssättet för att nå slutsatserna i uppsatsen. Metoden är viktig eftersom det är främst på metoden som det kommer an om ett arbete kan sägas vara vetenskapligt och om slutsatserna är hållbara. Trots detta sägs trevande att metoden är underordnad ämne och material. Metodens viktigaste funktion är emellertid att läsaren kan göra en efterhandskontroll av att slutsatserna är förenliga med gällande rätt. 24 Under utbildningens gång har också de som undervisat betonat att det viktigaste med utbildningen är metoden och inte enskilda problem eller regler. Att metoden skulle ordnas under ämne och material, eller alltså problem eller regler, kanske kan stämma när det gäller små detaljer, men övergripande måste en juridisk metod underlätta en kontroll som syftar till att författaren håller sig inom gällande rätt. Juridik handlar nämligen om läran om lagarna och deras tillämpning, enligt allmänt språkbruk. Annorlunda vore det om juridiken handlade om att erövra och utöva makt, som politiken handlar om i allmänhet. Då skulle det inte finnas någon begränsning att hålla sig till gällande rätt och följaktligen skulle metoden då få en underordnad betydelse. Nu innebär dock juridik och 24 Jfr Sandgren 2007 s. 35, 46 och 55 samt Jareborg 2001 s. 115 f. 13

politik alltså olika saker. Således ska metoden underlätta en kontroll av att slutsatserna tillhör gällande rätt. I avsnittet hänvisar jag till Finna rätt och Rättsvetenskap för uppsatsförfattare och annan kurslitteratur för kursen examensarbete. Vidare hänvisar jag till Praktisk juridisk metod, vilken är erkänd om inte annat för att Finna rätt hänvisar till den. Jag hänvisar även till en festskrift som också nämns i Finna rätt. 25 Denna litteratur är alltså gängse material för metodavsnittet. Därtill tillkommer en allmän synpunkt på metodlära från Nils Jareborg, tidigare professor i bland annat allmän rättslära. Synpunkten stärker en slutsats, angående juridik och vetenskaplighet, som redan kan dras ur det gängse materialet. Vidare tillkommer Etiken i juridiken till stycket om etik, eftersom gängse material inte behandlar etik och juridik. 3.1 Allmänt För uppsatsens syfte använder jag övergripande en rättsvetenskaplig metod. Den metoden används här till att finna och formulera relevanta frågor, väga samman allt material och argumentera för slutsatser. 26 Inom uppsatsens kärnområde arbetar jag rättsdogmatiskt. Rättsdogmatiken går ut på att tolka gällande rätt på ett sammanhängande och etiskt godtagbart sätt. Att tolka gällande rätt på ett sammanhängande sätt innebär att hitta den mest harmoniska lösningen sett till alla relevanta rättsregler. 27 Ordet mest innebär allmänt sett störst mängd eller omfattning, här alltså både antal och styrka. På motsvarande sätt innebär harmoni överensstämmelse. Detta kan sammanföras till den lösning som till flest antal och starkast styrka överensstämmer med relevanta rättsregler. Detta kan i sin tur förenklas till att lösningen ska ha övervägande skäl för sig sett till alla relevanta rättsregler. 28 Ordet lösning är synonymt med rätt svar och motsvarar alltså en slutsats om gällande rätt. Rättsdogmatiken medför alltså att en slutsats om gällande rätt ska ha övervägande skäl för sig sett till alla relevanta rättsregler och vara etiskt godtagbar. 25 Bernitz m.fl. 2010 s. 31 och 194. 26 Jfr Sandgren 2007 s. 13, 39 och 55. 27 Peczenik FT 1990 s. 42 f. 28 Jfr Lehrberg 2010 s. 84. 14

Metoderna innehåller gemensamma delar och att det är svårt att säga var gränserna går exakt. 29 En viss gränsdragning bör dock påpekas eftersom den rättsvetenskapliga metoden kan sträcka sig väldigt långt. Nämligen att jag i min metod använder ett rättssäkerhetsperspektiv eftersom jag undviker diskussioner de lege ferenda, det vill säga hur lagstiftningen borde utformas i framtiden. Jag sträcker mig som längst till resonemang de sententia ferenda, det vill säga hur gällande rätt borde tolkas. Att jag ändå sträcker mig så långt beror på att det är förenat med en bra uppsats att utveckla nya slutsatser och principer som är väl underbyggda. 30 Metoden jag använder är alltså rättsvetenskaplig med rättssäkerhetsperspektiv och även rättsdogmatisk. 3.1.1 Etik Vilken slutsats som är etiskt godtagbar beror på vad etik innebär. Etik innebär här tre saker enligt allmänt språkbruk: slutsatsens konsekvenser, om slutsatsen strider mot några oskrivna absoluta principer och hur tillämparen av slutsatsen bör vara i sitt agerande. Därför är en slutsats som dragits med hänsyn till dess konsekvenser, oskrivna absoluta principer och hur tillämparen av slutsatsen bör vara i sitt agerande, etiskt godtagbar. Madeleine Leijonhufvud beskriver i huvudsak etik på ovanstående sätt även om hon skiljer ut absoluta syner på rätt och fel som moral. Leijonhufvud hänvisar nämligen till etik i samband med en beskrivning om att det finns oskrivna absoluta regler. Alltså har sådana regler också med etik att göra. Etik angående slutsatser ska alltså beskrivas som ovan. Vidare beskriver Leijonhufvud etiken i rättsvetenskaplig verksamhet. Den handlar bland annat om att inte återge verk utan att ange källan. 31 Därför anger jag källan när verk återges. När det gäller konsekvenser på längre sikt skriver Jan Hellner att konsekvensargumenten kommer i bakgrunden vid en diskussion om gällande rätt eftersom de tar sikte på vad som ska gälla i framtiden. 32 Jag lägger alltså åt sidan resonemang om konsekvenser på längre sikt. 29 Jfr Sandgren 2007 s. 40. 30 Jfr Sandgren 2007 s. 17 18, 59 och 65. 31 Leijonhufvud 2007 s. 13 14, 29 och 72. 32 Hellner Festskrift Stig Strömholm 1997 s. 372. 15

3.2 Rättskällorna och värderingen av dem Den rättsvetenskapliga metoden inkluderar rättskälleläran. Rättskälleläran beaktar traditionellt sett lagtext, förarbeten, praxis och doktrin i nu nämnd ordning. 33 Ordningen bör alltså främst avse i vilken ordning de ska beaktas. Däremot finns en annan ordning för vilket värde som rättskällorna maximalt och formellt anses ha inbördes, nämligen rättskällornas hierarki. Lagtext har högst dignitet. Näst efter lagtexten kommer domstolsavgörande i högsta instans, varmed här avses Högsta domstolen. Förarbeten till den lag som tillämpas har normalt större formell vikt än doktrin, vilken avser juridisk litteratur. 34 Sålunda avser förarbeten de till gällande lag, praxis avgöranden i Högsta domstolen och doktrin juridisk litteratur. Vidare är ordningen värdemässigt alltså lagtext, avgöranden i Högsta domstolen, förarbeten till gällande lag och juridisk litteratur. Ovanstående är alltså den formella hierarkin. Emellertid är källans sakliga tyngd också viktig för källans betydelse. En källas sakliga tyngd beror på om en korrekt metod tillämpats och om argumentationen uppfyller logiska krav. 35 3.2.1 Supplerande rättskällor Vilka källor som beaktas förutom de ovan nämnda varierar från ett rättsområde till ett annat. Sådana källor kan då utgöra supplerande rättskällor. Med supplerande menas att de inte är auktoritativa i sig själva, utan är beroende av auktoritativa rättskällor. Visserligen anses doktrinen inte vara auktoritativ som rättskälla och endast supplerande eller kompletterande om den besvarar en fråga som är obesvarad i auktoritativa rättskällor. Traditionellt sett beaktas dock doktrinen utan sådan prövning och kan ses som ett givet bidrag till den juridiska diskussionen. 36 Vilka källor som främst prövas vara supplerande rättskällor är alltså andra källor än lagtext, avgöranden i Högsta domstolen, förarbeten till gällande lag och juridisk litteratur. En källa kan alltså vidare utgöra en supplerande rättskälla om någon auktoritativ rättskälla inkluderar källan. 33 Sandgren 2007 s. 36 37 och 39. 34 Lehrberg 2010 s. 87 f. samt Bernitz m.fl. 2010 s. 29 f. och 179 f. 35 Sandgren 2007 s. 55. 36 Sandgren 2007 s. 36, Lehrberg 2010 s. 89 och 169 samt Bernitz m.fl. 2010 s. 179. 16

Det går att ifrågasätta om sådana inkluderingar alltid ska innebära att källan utgör en supplerande rättskälla. En tanke är att källan ska vara allmänt tillgänglig, men en klar gräns går knappast att dra för alla fall. 37 Rent allmänt används begreppet rättskälla om medel genom vilket rättsregler tillkommer eller om källa till kunskap om lag och rätt, enligt allmänt språkbruk. Det ligger i sakens natur att rättskällor generellt sett har mera allmän eller, med ett annat ord, principiell betydelse. Alltså ska en källa också ha en principiell betydelse för att kunna utgöra en supplerande rättskälla. Även för en supplerande rättskälla gäller att värdet av innehållet i källan bestäms, förutom av rättskällevärdet, också av dess sakliga tyngd. Den värderingen görs dock, som ovan, efter att källan bedömts som en supplerande rättskälla och källan överhuvudtaget kan utgöra material. 3.3 Lagtolkning All lagtolkning måste utgå från en språklig tolkning av lagtexten. Ord betyder ofta detsamma som i vardagsspråket, i vart fall som en utgångspunkt. Det finns dock specialuttryck. Lagstiftaren förväntas följa vanliga språkregler och upprepas samma ord betyder ordet samma sak om inte särskilda skäl föranleder en annan tolkning. 38 En regels sammanhang kan ge viktiga tolkningsdata. En sammanhangstolkning ska bland annat ta hänsyn till direkt anknytande text. Till sammanhang kan också räknas det historiska sammanhanget. Historiska faktorer kan härledas ur en regels tillkomst, om den har någon förebild och beroende på om någon saklig ändring var avsedd. 39 3.3.1 Lagtolkningsmetoder Det finns fyra vanliga lagtolkningsmetoder: objektiv, subjektiv, teleologisk och eklektisk. Den objektiva tar fasta på lagtextens ordalydelse. Den subjektiva lägger störst vikt vid förarbetena till en lag. Förarbetena kan sägas ha formen av en fortlöpande debatt, där senare deltagare har möjlighet att godkänna eller förkasta vad som tidigare anförts. Därför läggs den 37 Jfr Lehrberg 2010 s. 89. 38 Lehrberg 2010 s. 112 f. 39 Jfr Lehrberg 2010 s. 115, Hellner Festskrift Stig Strömholm 1997 s. 370 och Hellner 1994 s. 79. 17

inbördes största vikten vid det som sagts senast i förarbetena. För rättstillämpningen är oftast specialmotiveringen viktigare än allmänmotiveringen. 40 Den teleologiska metoden siktar in sig på lagens ändamål och konstruerar några typfall utifrån lagens ordalydelse och rättsordningens värderingar. De typfallen är sedan vägledande för övriga fall. Avgörande för om en regel ska tillämpas i ett visst fall är om tillämpningen av regeln i det fallet bidrar till att realisera samma helhetsresultat som regelns tillämpning i typfallen. I praktiken preciseras ändamålet i det hänseende som behövs för att lösa ett problem. Lagens ändamål kan skilja sig från dess syfte, bland annat beroende på hur mycket som går att läsa ut ur lagens ordalydelse om ändamål och som inte står i förarbetena. Vidare hämtas upplysningar om lagens ändamål ur relevanta rättskällor. 41 Slutligen kännetecknas den eklektiska lagtolkningsmetoden av att den inte erkänner någon övergripande norm för all rättstillämpning. I varje enskilt fall väljs de argument som anses lämpliga. Metoden öppnar upp för personliga värderingar och rättssäkerheten riskerar därför att bli lidande. 42 Emellertid måste jag använda ett rättssäkerhetsperspektiv för att hålla mig till juridik och inte politik, vilket framgår av tidigare antagna förutsättningar. Därför är det oklart om metoden ska användas och den måste diskuteras. Metoden avser närmast helt fria argument eftersom lämpliga argument väljs godtyckligt. Enligt förutsättningarna måste argumenten hålla sig inom gällande rätt, vilket alltså leder till förutsebara argument. Helt fria argument är inte förutsebara. Därför kan inte en eklektisk lagtolkningsmetod användas. Alltså använder jag objektiv, subjektiv och teleologisk lagtolkning, med utgångspunkt i en språklig tolkning av lagtexten och dess sammanhang. 3.4 Rättsfallstolkning Rättsfallstolkning går bland annat ut på att sammanställa flera rättsfall inom samma område. Ett visst rättsfall bör tolkas så att det låter sig förenas med de andra viktiga rättsfallen och lagregler för området. 43 40 Lehrberg 2010 s. 131 f. och 196 198. 41 Lehrberg 2010 s. 198 och 206 ff. 42 Lehrberg 2010 s. 198 och 200. 43 Lehrberg 2010 s. 162 och Bernitz m.fl. 2010 s. 245. 18

En annan viktig sak är att i Sverige är avgöranden från högsta instans inte bindande för resten av rättsväsendet. Emellertid brukar det som anges i rubriken till ett avgörande från högsta instans visa vilken eller vilka frågor som bör vara vägledande för resten av rättsväsendet. 44 3.5 Analogimetoden Det är av betydelse för likheten och förutsebarheten i rättstillämpningen att de auktoritativa rättskällorna följs. När de källorna saknar svar behövs dock andra argument. Det går då att anlägga ett systematiskt perspektiv och söka ledning i material som rör andra liknande frågor, för en analogi. Då skapas en ny regel från en etablerad regel. En analogi är befogad inom civilrätten när avgörande vikt kan läggas vid likheterna mellan ett oreglerat och reglerat fall. Metoden kan också användas för att dra sådana slutsatser från flera rättsregler. Metoden med analogier grundas bland annat på att det finns ett allmänt intresse att behandla lika fall lika. 45 När de inom detta rättsområde auktoritativa rättskällorna saknar svar på en fråga kan alltså en analogi göras, vilket innebär att en ny regel skapas från en eller flera liknande rättsregler. 3.6 Diskussion och slutsatser Metoden ska alltså underlätta en kontroll av att slutsatserna tillhör gällande rätt. De metoder jag kan använda är därför rättsdogmatisk metod och rättsvetenskaplig metod med rättssäkerhetsperspektiv. För vissa preliminära slutsatser, bland annat för teori, måste dock en generell rättsvetenskaplig metod användas eftersom preliminära slutsatser inte nödvändigtvis sammanfaller med gällande rätt. I övrigt används alltså rättsdogmatisk metod och rättsvetenskaplig metod med rättssäkerhetsperspektiv för att säkerställa att slutsatserna tillhör gällande rätt. Rättsdogmatisk metod innebär att en slutsats om gällande rätt ska ha övervägande skäl för sig sett till alla relevanta rättsregler och vara etiskt godtagbar. Detta motsvarar väsentligen det rättsvetenskapliga i att väga samman allt material och argumentera för slutsatser om det görs med ett rättssäkerhetsperspektiv. När det gäller slutsatserna i arbetet analyserar jag alltså 44 Lehrberg 2010 s. 149 f. och 161 samt Bernitz m.fl. 2010 s. 131. 45 Lehrberg 2010 s. 87 f. och 118. 19

endast den förra metoden vidare. En etiskt godtagbar slutsats är en som dragits med hänsyn till dess konsekvenser, oskrivna absoluta principer och hur tillämparen av slutsatsen bör vara i sitt agerande. Rättsdogmatisk metod innebär alltså att en slutsats om gällande rätt ska ha övervägande skäl för sig sett till alla relevanta rättsregler och slutsatsen ska också ha dragits med hänsyn till dess konsekvenser, oskrivna absoluta principer och hur tillämparen av slutsatsen bör vara i sitt agerande. Det etiska kravet på att se till en slutsats konsekvenser sammanfaller med ändamålstolkning av lag. Metoderna som kan användas ska nämligen säkerställa att slutsatserna tillhör gällande rätt och endast ändamålstolkning av lag kan med säkerhet sägas beakta konsekvenser som håller sig inom gällande rätt. Detta eftersom ändamålstolkning av lag endast beaktar rättskällor som tillhör gällande rätt. Därför ska det etiska kravet på att se till en slutsats konsekvenser tas till vara genom ändamålstolkning av lag. Vilka oskrivna absoluta principer som ska beaktas är svårt att uttrycka i skrift. Strikt sett så finns det inga absoluta regler om det är möjligt för människan att bryta dem. Människan kan bryta mot i stort sett alla principer, vilket är allmänt känt. Här måste det alltså handla om principer som är mindre absoluta än så, det vill säga i stort sett absoluta principer. Rättsdogmatisk metod innebär alltså att en slutsats om gällande rätt ska ha övervägande skäl för sig sett till alla relevanta rättsregler. Slutsatsen ska också ha dragits med hänsyn till en ändamålstolkning av lag, i stort sett absoluta principer och hur tillämparen av slutsatsen bör vara i sitt agerande. Relevanta rättsregler kan komma från gällande lag, förarbeten till gällande lag, avgöranden i Högsta domstolen, juridisk litteratur samt supplerande rättskällor. Lagtolkningsmetoderna används antagligen sällan ensamma. Den rättsdogmatiska metoden, med dess hänsyn till alla relevanta rättsregler, talar nämligen emot att metoderna skulle användas ensamma. Objektiv och subjektiv metod ingår också i den rättsdogmatiska metoden eftersom den senare metoden tar hänsyn till lagtext och förarbeten. Teleologisk metod är vidare detsamma som ändamålstolkning av lag. Slutligen kan sammanhanget till viss lagtext, om det inte är en del av gällande lag, utgöra en supplerande rättskälla. Därför sammanvägs resultatet av lagtolkningsmetoderna i den rättsdogmatiska metoden. 20

Även rättsfallstolkning och analogimetoden ingår som moment i den rättsdogmatiska metoden eftersom hänsyn tas till praxis, supplerande källor och i stort sett absoluta principer som att behandla lika fall lika. Sålunda, för att säkerställa att slutsatserna tillhör gällande rätt används i huvudsak rättsdogmatisk metod och rättsvetenskaplig metod med rättssäkerhetsperspektiv. Metoderna sammanfaller angående hur slutsatser nås. En slutsats om gällande rätt ska enligt metoderna ha övervägande skäl för sig sett till alla relevanta rättsregler. Slutsatsen ska också ha dragits med hänsyn till ändamålstolkning av lag, i stort sett absoluta principer och hur tillämparen av slutsatsen bör vara i sitt agerande. Relevanta rättsregler kan komma från gällande lag, förarbeten till gällande lag, avgöranden i Högsta domstolen, juridisk litteratur samt supplerande rättskällor. Vissa andra metoder bidrar till resultatet av denna metod. 4 Material Här diskuteras problem med vissa icke auktoritativa källor. Källor som diskuteras är hovrättsfall, avgöranden från Brottsoffermyndigheten, en departementspromemoria, historiska faktorer, material från nordiska juristmöten och praxis från Ansvarsförsäkringens personskadenämnd (AP-nämnden). Det finns naturligtvis många källor som inte använts i uppsatsen. Endast vissa av dem diskuteras nedan, vilket beror på att det för dem funnits ett berättigat intresse att låta läsaren förstå skälen bakom att de inte använts i uppsatsen. Vilket intresset varit framgår vid respektive diskussion. Tillvägagångssättet för bedömningar av vad som utgör en supplerande rättskälla har behandlats i metodavsnittet. 46 4.1 Hovrättsfall Det finns två hovrättsfall som är intressanta för ämnet, men vilka inte är auktoritativa i sig. Frågan är då om de kan ses som supplerande rättskällor. 47 46 Se 3.2.1 Supplerande rättskällor. 21

Hovrättsavgöranden som av hovrätten bedömts som vägledande placeras i ett rättsinformationssystem, enligt 6 1 st. rättsinformationsförordningen (1999:175). Domstolsverket är ansvarig för informationen i rättsinformationssystemet, enligt 12 1 st. rättsinformationsförordningen. I det systemet anges de båda hovrättsfallen som vägledande. 48 Regeringen får enligt grundlag meddela de aktuella reglerna då de bara handlar om information, enligt 8 kap. 13 2 p. regeringsformen (1974:152). Den bestämmelsen finns från och med den 1 januari 2011 i 8 kap. 7 2 p. regeringsformen. 49 Lagstiftaren har alltså gett regeringen kompetens att meddela reglerna. Regeringen har också meddelat reglerna genom den nämnda förordningen. Därför och eftersom de aktuella hovrättsfallen anges som vägledande helt enligt förordningen, måste också lagstiftaren åtminstone anses acceptera de aktuella hovrättsfallen som vägledande. Därför måste de två hovrättsfallen ses som supplerande rättskällor. På grund av detta beaktar jag de två hovrättsfallen. När jag sålunda undersöker rättsfallen närmare uppstår ett materiellt problem med ett av dem. Skadeståndsbeloppet i det ena rättsfallet var nämligen vitsordat, vilket innebar att det inte rådde tvist om beloppet i sig. Eftersom då endast de inblandade parterna, och inte hovrätten, hade åsikten att ett visst belopp skulle utgöra skäligt skadestånd är rättsfallet inte längre användbart för uppsatsen. Detta beror på att hovrätten måste ha prövat beloppet för att rättsfallet ska ha principiellt värde. Endast då kan rättsfallet användas som material för frågor om kränkningsskadeståndets storlek. Att rättsfallet angetts som vägledande, förstås under dessa omständigheter som att det endast är vägledande för grunden för kränkningsskadestånd. 50 Rättsfallet är alltså inte vägledande för kränkningsskadeståndets storlek. Därför är jag förhindrad att använda det aktuella rättsfallet. Jag använder alltså bara ett av hovrättsfallen. 47 RH 1999:120 och RH 2004:60. Se 3.2 Rättskällorna och värderingen av dem och 3.2.1 Supplerande rättskällor. 48 Jermsten 2010b not * med vidare hänvisning där. 49 Jermsten 2010a not 190, Bet. 2010/11:KU4 s. 8 och 37 samt rskr. 2010/11:21. 50 RH 2004:60. Se även 1.2 Utgångspunkt. 22

4.2 Avgöranden från Brottsoffermyndigheten För ämnet jag behandlar finns avgöranden från Brottsoffermyndigheten. Avgörandena är inte auktoritativa. 51 Frågan är då om jag ska beakta vart och ett av dem som supplerande rättskälla och i så fall hur jag ska värdera dem. Brottsoffermyndigheten gör skadeståndsrättsliga bedömningar när den beslutar om brottsskadeersättning med anledning av kränkning. Sådan ersättning bestäms nämligen initialt enligt skadeståndslagen, enligt 5 2 st. jämförd med 6-11 brottsskadelagen (1978:413). Det är emellertid en särskild nämnd hos Brottsoffermyndigheten som avgör ärenden om brottsskadeersättning som är av principiell betydelse eller annars av större vikt, enligt 13 brottsskadelagen. Nämnden kallas Brottsoffermyndighetens nämnd, vilket framgår av 13 a brottsskadelagen. Förarbetena till bestämmelserna om skadestånd för kränkning beskriver att Brottsoffermyndighetens praxis ofta har styrt domstolarnas praxis när det saknats vägledande avgöranden från Högsta domstolen. 52 Högsta domstolen har i ett rättsfall direkt anslutit sig till normalbeloppet, för kränkning vid mordförsök, beslutat av Brottsoffermyndighetens nämnd. 53 4.2.1 Diskussion och slutsatser Förarbetena hänvisar till Brottsoffermyndighetens praxis. Högsta domstolen har emellertid preciserat hänvisningarna till att avse nämnden. Det framgår också av brottsskadelagen att det är Brottsoffermyndighetens nämnd som beslutar om ärenden av principiell betydelse. Det ligger i sakens natur att rättskällor har principiell betydelse. En källa som inte har principiell betydelse är alltså ingen rättskälla. Beslut tagna av Brottsoffermyndigheten men utanför dess nämnd utgör alltså ingen rättskälla. Alltså är det endast beslut från Brottsoffermyndighetens nämnd som utgör supplerande rättskällor. 51 Se 3.2Rättskällorna och värderingen av dem och 3.2.1 Supplerande rättskällor. 52 Prop. 2000/01:68 s. 61 f. och Bet. 2000/01:LU19 s. 8 och 10. 53 NJA 1997 s. 315 särskilt s. 322. 23

Ett av de beslut som är relevanta för uppsatsen har beslutats av endast en beslutsfattare. 54 Eftersom det beslutet inte fattats av Brottsoffermyndighetens nämnd kan det inte användas som supplerande rättskälla. Fallen från Brottsoffermyndighetens nämnd har ett rättskällevärde som är högre än doktrin eftersom de innehåller beslut i konkreta ärenden. Rättskällevärdet är dock lägre än ett vägledande avgörande från Högsta domstolen eftersom ett sådant har högst rättskällevärde efter lagtexten. Liknande förhållande har nämndens praxis mot ett vägledande avgörande från en hovrätt eftersom hovrätten har möjlighet att acceptera eller förkasta nämndens praxis. Jag beaktar alltså endast avgöranden från Brottsoffermyndighetens nämnd och tilldelar dem ett formellt rättskällevärde lägre än hovrättsfall men högre än doktrin. 4.3 Departementspromemoria Det finns en departementspromemoria som behandlar skadeståndsfrågor vid kränkning. 55 Promemorian har använts som förarbete till en annan lag än den jag behandlar i uppsatsen, nämligen diskrimineringslagen. 56 Promemorian är därför mer intressant för diskrimineringsfrågor. Detta är emellertid inte ett tillräckligt skäl för att avfärda promemorian. Promemorian kan nämligen ses som doktrin, då den är ett litterärt verk som är en biprodukt från engagemanget i lagstiftningen. 57 Därför bör den i vart fall beaktas. När jag läser igenom promemorian finner jag att den för ämnets del är alltför kort och oprecis, bland annat anges ett belopp felaktigt, och därmed tillför den inte något till uppsatsen. På grund av dessa skäl har jag valt att inte ta med något från promemorian. 4.4 Historiska faktorer Regeln om kränkningsskadeståndets storlek i 5 kap. 6 skadeståndslagen (1972:207) bygger indirekt på en tidigare reglering. Även om regeln var ny år 2002 har frågan om kränkningsersättningens storlek besvarats i anslutning till skadeståndets grundregel och 54 BrOM 2009 nr 304. 55 Ds 2007:10. 56 SFS 2008:567 och prop. 2007/08:95 s. 45. 57 Jfr Bernitz m.fl. 2010 s. 180. 24

ovanstående regel var inte avsedd att för den frågan införa några egentliga nyheter även om vissa här ointressanta sakliga ändringar var avsedda. Grundregeln om kränkning, då lidande, finns nu i 2 kap. 3 skadeståndslagen. Därför har historiska faktorer, bestående av förarbeten, praxis och doktrin från före år 2002, värde för frågor om kränkningsskadeståndets storlek. 58 Jag kommer därför att hänvisa till sådana faktorer senare i uppsatsen. Ett speciellt rättsfall har även särskilda hänvisningar i förarbeten och doktrin som visar att rättsfallet är giltigt enligt dagens bestämmelser om skadestånd för kränkning. 59 4.5 Nordiska juristmöten och AP-nämnden Vid en första anblick verkar det tveksamt om det mer sällsynta materialet från nordiska juristmöten ska beaktas. Emellertid kan material från nordiska juristmöten innehålla viktiga forskningsresultat och bör beaktas som en del av den juridiska litteraturen. 60 Därför beaktar jag material från nordiska juristmöten. Ansvarsförsäkringens personskadenämnd nämns i förarbetena till reglerna om kränkningsskadestånd. 61 Emellertid prövar Ansvarsförsäkringens personskadenämnd inte trafikfall enligt 3 stadgarna för Ansvarsförsäkringens personskadenämnd. Eftersom rattfylleribrott och brott i anslutning till det brottet sker i trafiken, saknas anledning att utreda praxis från Ansvarsförsäkringens personskadenämnd. Därför beaktar jag inte sådan praxis. 5 Allmänt om kränkningsskadeståndets storlek I detta kapitel analyserar och diskuterar jag allmänna principer för bestämmande av kränkningsskadeståndets storlek när en rattfyllerist är skadevållare. Kränkningsskadeståndet ska bestämmas efter vad som är skäligt med hänsyn till handlingens art och varaktighet, enligt 5 kap. 6 1 st. 1 men. skadeståndslagen (1972:207). 58 SFS 2001:732, SFS 1986:445, SFS 1975:404, SFS 1972:207, bet. 2000/01:LU19 s. 10, prop. 2000/01:68 s. 53, 55 56 och 74 samt prop. 1972:5 s. 572. Se även 3.3 Lagtolkning. 59 NJA 1997 s. 315, prop. 2000/01:68 s. 49 och Bengtsson SvJT 2002 s. 46. 60 Bernitz m.fl. 2010 s. 194. 61 Prop. 2000/01:68 s. 61. 25

5.1 Skälighetsbedömning Vad som är skäligt betyder i allmänhet vad det finns goda skäl för. Förarbetena utgår i sammanhanget från en skönsmässig bedömning. En sådan ska vidare vara baserad på förhärskande etiska och sociala värderingar och göras utifrån objektiva faktorer som visar vilken kränkning som typiskt sett kan anses ha uppkommit vid angreppet. 62 Ordet skönsmässig betyder att subjektivt eller personligen bestämma, enligt vanligt språkbruk. Uttalandena i förarbetena är motsägelsefulla i och med att orden subjektivt och objektivt är varandras motsatser. Förutom detta kan nämnas att de tidiga förarbetena ville att samhällsekonomiska konsekvenser skulle beaktas då en skälig ersättningsnivå bestäms. 63 Sådana konsekvenser är mer långsiktiga och bör inte beaktas i diskussioner om gällande rätt. 64 De konsekvenserna tas inte heller upp i senare förarbeten. Därför lägger jag samhällsekonomiska konsekvenser åt sidan. Högsta domstolen resonerar utifrån gärningens beskaffenhet, belopp i praxis och penningvärdeförändring. 65 Alla dessa faktorer är opersonliga och därmed objektiva faktorer. I doktrinen anges att vad som är skäligt inte innebär att den som bestämmer om skadestånd kan fatta beslut helt godtyckligt. 66 Ordet godtyckligt är synonymt med skönsmässigt, enligt vanligt språkbruk. Lagtexten och Högsta domstolens resonemang väger formellt tungt och uppfyller logiska krav eftersom det får anses vara goda skäl att ta hänsyn till objektiva faktorer. Den i doktrinen uttryckta synpunkten om att undvika fullständig godtycklighet neutraliserar förarbetenas resonemang om skönsmässig bedömning, på grund av större saklig tyngd. Den tyngden beror på att motsägelsefullheten i förarbetena inte motsvarar logiska krav. 67 Således ska skälighetsbedömningen göras utifrån objektiva faktorer. 62 Prop. 2000/01:68 s. 51 och SOU 1992:84 s. 233. 63 SOU 1992:84 s. 254. 64 Se 3.1.1 Etik. 65 NJA 1997 s. 315 särskilt s. 322 f. 66 Schultz SvJT 2008 s. 53. 67 Se 3.2 Rättskällorna och värderingen av dem. 26

Vad som menas med förhärskande etiska och sociala värderingar framgår inte helt klart av rättskällorna. Med utgångspunkt i etiken handlar etiska värderingar om konsekvenser, i stort sett absoluta principer och hur tillämparen bör agera. Konsekvenser beaktas genom ändamålstolkning av lag. 68 Relevant blir då kränkningsskadeståndets ändamål. För kränkningsskadeståndet finns det antagligen i stort sett absoluta värderingar för vilka belopp som ska utgå, det vill säga minimi- och maximibelopp. Hur tillämparen bör agera har här främst betydelse på bedömaren som enligt det föregående ska bestämma skadeståndet utifrån objektiva faktorer. Sociala värderingar syftar på hur föremålet för skälighetsbedömningen värderas i samhället, enligt allmänt språkbruk och då sammanhanget är skälighetsbedömning. Den sistnämnda meningen kan möjligen innebära att en allmän undersökning ska göras angående hur föremålet för skälighetsbedömningen värderas i samhället. Detta ingår dock inte i den juridiska metoden och en sådan undersökning skulle alltså vara mer politisk. 69 Därför syftar sociala värderingar här på hur föremålet för skälighetsbedömningen värderas. Alltså beror de förhärskande etiska och sociala värderingarna på kränkningsskadeståndets ändamål, objektiva faktorer, minimi- och maximibelopp samt på hur föremålet för skälighetsbedömningen värderas. Vad som är skäligt beror alltså på kränkningsskadeståndets ändamål, objektiva faktorer, minimi- och maximibelopp samt på hur föremålet för skälighetsbedömningen värderas. 5.2 Schabloner Att vid skälighetsbedömningen relatera till tidigare praxis kan sägas vara att utgå från ett schablonvärde. Schabloner kan också skapas genom tabeller. 70 Här handlar det dock främst om det förra, särskilt Brottsoffermyndighetens praxis. Förarbetena till 5 kap. 6 skadeståndslagen nämner att schabloner har många fördelar. Detta innebär enligt förarbetena att godtycke kan undvikas och att det blir lättare att avgöra vilket 68 Se 3.1.1 Etik och 3.6 Diskussion och slutsatser. 69 Se 3 Metod. 70 Jfr Andersson 2006 avsnitt 2.5. 27