Thurmansparken Den anlagda parkens areal: 2,5 ha Planerare: Hanna Hentinen (parken) 2009, Janne Saario (skejtparken) 2007 Parken färdigställdes: 2010 Thurmansparken ligger i en sänka med lerjord i Grankulla centrum. Parken sträcker sig västerut till gränsen mot Esbo. Parkområdet på 4,7 hektar användes i tiden som odlingsjord, som hade delats upp mellan gårdarna i byn. Senare ägdes delar av parken av den välkända landskapsarkitekten Paul Olsson, som också drev en plantskola här. Parken fick sitt nuvarande namn, Thurmansparken, i samband med planläggningsarbetet 1993 efter Janne Thurman, som grundade och utvecklade Grankulla som samhälle. PARKENS HISTORIA Planerna för parkområdet går flera årtionden tillbaka i tiden. Visserligen har bara begränsade delar av de äldsta planerna förverkligats före 2000- talet. Parken var länge ett skogbevuxet genomgångsområde som
korsades av stigar. Parkens trädbestånd är naturligt och består huvudsakligen av björk. Den äldsta bevarade planen för parken är från 1962 och gjordes upp av Elisabeth Koch. I planen för det som då kallades Sibeliusparken föreslås vidsträckta gräsmattor, klippta häckar och rikliga planteringar med blommande perenner, rosor och syrener. Kort därefter, redan 1969, gjorde Paul Olsson upp en ny plan för området, som då döptes om till Motalaparken. Grankulla hade fått Motala i Sverige som vänort, och i Motala hade en hel stadsdel döpts till Grankulla. I Paul Olssons plan delas hela parken av en gata. Norr om gatan fanns ett flertal områden inplanerade för olika aktiviteter, bl.a. badmintonplaner, en swimmingpool och en cykelbana. Planen för parkens södra del dominerades av ett stenlagt promenadstråk som skulle omges av mångsidig och varierande växtlighet. Följande skede i planeringen anslöt till översiktsplanen för rekreationsområdena i Grankulla 1973, då ett förslag lades fram för en stadspark med olika aktiviteter. Förslaget omfattar en takförsedd ishockeyplan, planer för olika bollspel, en mångsidig lekpark med kafé och picknickområde, en husdjurspark, trafikskola och till och med ett parkeringshus. I den utvecklingsplan för landskapet som Anne Sopanen gjorde upp för Grankulla 1981 betraktas parken från ekologiska utgångspunkter. Planen omfattar ett skogbevuxet område, ett naturligt vattenelement och olika gräsplaner med olika funktioner, bl.a. en
gräsmatta för lek och en blommande äng. I samband med planläggningen 1993 fick parken sitt nuvarande namn. Översiktsplanen för planläggningen gjordes upp av landskapsarkitekten Zuzana Hrasko. Den här planen är den som ligger närmast parkens nuvarande utseende. En bärande idé i planen var att en stor damm skulle ligga nedanför Metodistkyrkan. Andra element som ingick i planen var ett schackspel i stort format och en skejtplats formad som en ekorre. Det fanns flera olika promenadstråk som slingrade sig fritt om varandra och bildade slingor av olika längd. En del av denna plan tillämpades då området och gräsplanen nedanför Metodistkyrkan iståndsattes på 1990-talet. Ännu i början av 2000-talet bestod parken ändå till största delen av obebyggd parkskog. NULÄGET I samband med arbetet för att utveckla Grankulla centrum i mitten av 2000-talet inleddes nyplaneringen av parken. Parken skulle utformas till en attraktiv och fungerande förlängning av centrumområdet. Med utgångspunkt i en behovsutredning byggdes ett skejtområde planerat av Janne Saario i Thurmansparken 2008. Samma år hölls en idétävling om parken för studerande inom landskapsarkitektur och den egentliga planen för parken gjordes upp av Hanna Hentinen genast följande år. Planens utgångspunkt var att skapa en fungerande och trivsam park att vistas i. Anläggningsarbetet färdigställdes 2010. Promenadstråken i parken rustades upp och belysningen förnyades. Träd i dåligt skick togs bort och vidare vyer togs fram. Bäckfåran för Skvatterbäcken gjordes mer naturenlig och strukturerades för dagvattenfördröjning. Gräsplanerna rustades upp och mängder av
blommande perenner planterades i parken, särskilt kring bäcken i parkens mitt. Det nya näridrottsområdet med bollplaner och tillgängliga lekplatser placerades nära centrum, bredvid skejtområdet. I början på sommaren är hela Irisön mitt i bäcken blå av blommande strandiris, och mot hösten prunkar området av röd solhatt, gullris, astrar och högväxt hampflockel. Efter att själva anläggningsarbetet slutfördes har parken varje år utvecklats vidare med mindre insatser, t.ex. planteringar med varierande växter som planerats av Grankulla stadsträdgårdsmästare och olika lekredskap. Vi följer med hur de olika växterna trivs och byter ut växter vid behov samt ökar mångfalden olika växter inom de gränser de olika växtplatserna sätter. Nyligen har också en del specialarter planterats i parken, t.ex. rödbladig smällspirea vid pergolan.
För ett par år sedan fick Thurmansparken ett litet parkour-område invid järnvägen, på västra sidan om gångtunneln vid Brandkårsgränden. Parkour-områdets trampoliner är nedsänkta i marken och där har man sett studsfantaster i alla åldrar från småbarn till vithåriga seniorer. Fler trampoliner har installerats också vid skejtparken. Skejtområdet gjordes mångsidigare förra året i enlighet med användarnas önskemål. I ena ändan av området byggdes bl.a. en pool i betong, planerad av Saario.
Västra delen av Thurmansparken utgörs fortfarande av skog. Här har vi med avsikt lämnat kvar murkna trädstammar och tät vegetation för att öka och upprätthålla artrikedomen av både växter och djur. Täta buskage och tätt växande bestånd av unga träd ger skydd åt många djurarter och reglerar på ett naturligt sätt hur mycket folk rör sig i området. Gamla och murkna träd är viktiga för naturens mångfald. De utgör en viktig livsmiljö för många växt- och djurarter som är hotade eller som har blivit allt mer sällsynta. Bara i Finland finns det över 4000 arter som lever i murkna träd. Text och foton: Emmi Silvennoinen Översättning: Monica Sonck