Teckensaga: En ovanlig dag på bondgården Maja Crona Elin Vinblad
Användning av materialet Sagan är med sitt grundläggande innehåll tänkt att passa de personer som precis har börjat lära sig Tecken som Alternativ och Kompletterande Kommunikation, TAKK, men kan självklart användas även för barn som har använt tecken ett tag och vill lära sig mer om djur som lever på bondgård. Materialet används av någon vuxen tillsammans med barn. Till sagan finns elva bilder på djuren och bonden, samt tecken till dessa. I sagan är dessa ord understrukna och numrerade, och den vuxne kan vid genomgång av sagan hänvisa till dessa bilder för att ge ett kvarvarande visuellt stöd, utöver det auditiva. Efter läsning av sagan kan det med fördel tränas återberättande, där barnet självt eller tillsammans med den vuxne försöker minnas alla djur. När barnet börjar känna sig mer tryggt i användandet av tecknen, kan fotografierna och de tecknade bilderna användas för att spela memory. Dessa riktlinjer är endast avsedda som förslag på hur materialet kan användas, och barnet och den vuxne är givetvis fria att använda teckensagan och bilderna så som de själva önskar.
En ovanlig dag på bondgården Det var en helt vanlig dag på bondgården, trodde hönan när hon vaknade och öppnade ögonen. Men någonting var fel. Solen stod högt på himlen och de andra hönorna sov på sina sittpinnar. Varför har inte tuppen galt? Tuppen är borta! Hönan bestämmer sig för att leta rätt på tuppen. Ute på gården träffar hon grisen som stod och bökade i leran. - Har du sett tuppen, frågade hönan. - Nej, svarade grisen, men jag hjälper dig gärna att leta. De gick vidare till kon, som stod i hagen och drack vatten. - Har du sett tuppen, frågade hönan och grisen. - Nej, svarade kon, vill ni ha hjälp att leta? Hönan och grisen ville gärna ha hjälp och tillsammans gick de vidare. Ute på ängen träffade de hästen, som sprang och övade på sin galopp. - Har du sett tuppen, frågade hönan, grisen och kon. - Jag såg honom igår när jag fick mina nya skor, svarade hästen, men idag har jag inte sett till honom. Om ni vill så kan jag hjälpa er att leta. Hönan, grisen, kon och hästen gick vidare mot ladan, där de stötte på katten som lekte i halmen. - Har du sett tuppen, frågade de katten. - Nej, svarade katten, jag har jagat en mus hela dagen, men jag följer gärna med och letar. Och så gick hönan, grisen, kon, hästen och katten vidare till maskrosfältet, där de såg två långa öron sticka upp. - Har du sett tuppen, frågade de kaninen. - Inte idag vad jag kan minnas, svarade kaninen. Har ni frågat geten? Hönan, grisen, kon, hästen, katten och kaninen letade efter geten och hittade honom till slut vid ankdammen i utkanten av bondgården. Geten och ankan stod och pratade om vädret. - Hej geten och ankan, har ni sett var tuppen håller hus? - Nej tyvärr, svarade geten och ankan. Fråga fåret, han har koll på det mesta. Så går hönan, grisen, kon, hästen, katten, kaninen, geten och ankan till matförrådet, där man brukar kunna hitta fåret. Och visst, där står han och äter havre. - God middag, herr får, har du sett tuppen idag? - Javisst, svarade fåret, han flaxade iväg bortåt skogen tidigt i morse. Jag kan gärna följa med och leta efter honom.
Hönan, grisen, kon, hästen, katten, kaninen, geten, ankan och fåret gick tillsammans till utkanten av skogen, där de hittade tuppens fotspår. De följde spåren genom skogen, över kullen och bort mot bäcken som leder till sjön. Och där på en sten satt tuppen och såg bekymrad ut. När han fick syn på djuren från bondgården sken han genast upp och sade: - Min kära höna, gris, ko, häst, katt, kanin, get, anka och får, kan ni visa vägen tillbaka till bondgården? Jag gick i sömnen inatt och nu hittar jag inte hem. Glada gick hönan, grisen, kon, hästen, katten, kaninen, geten, ankan, fåret och tuppen hela vägen tillbaka till bondgården, där bonden väntade med kvällsmaten. Nästa morgon gol tuppen som vanligt klockan sju, och allt var frid och fröjd.
Källor Svenskt teckenspråkslexikon 2010, http://www.ling.su.se/tsp Digital version av svenskt teckenspråk, http://www.ling.su.se/tsp
Detta material har utformats av studerande vid Logopedprogrammet vid Linköpings universitet, 2009. I förekommande fall används bilder från det digitala lexikonet från Stockholms universitet www.ling.su.se/. Dessa används med benäget tillstånd från Sveriges Dövas Riksförbund. Bilder: copywright Elin Vinblad