Syrabehandling av spannmål

Syrabehandling av spannmål Januari 2003 1

2 Materialet får ej kopieras utan medgivande. Illustrationer där inget annat anges: Ewert Ohlsson Layout, original och tryck: Text & Tryck Totab AB, Eskilstuna Reviderad utgva 2003

Förord Förord Konsumenterna har ett stort förtroende för svensk mjölk och mjölkprodukter. Det kvalitetsarbete som krävs för att bibehålla och utveckla detta startar redan på gården där mjölken produceras. Här är det många praktiska åtgärder som mjölkproducenten skall vidta i det dagliga arbetet. Svenska Mjölkproducenternas Riksförening (SMR) och Svensk Husdjursskötsel AB (SHS) utvecklar på uppdrag av mejeriföreningarna förslag till de hjälpmedel som behövs för att producera en kvalitetssäkrad mjölk. Materialet har utarbetats av forskningsledare Nils Jonsson, Jordbrukstekniska Institutet. Projektledare Margareta Emanuelson, SHS Forskning och Utveckling, har bearbetat och gett värdefulla synpunkter på innehåll och utformning. Hållsta i oktober 1997 Bengt Everitt Projektansvarig I samband med nytryckning har texten uppdaterats. Hållsta i januari 2003 Margareta Emanuelson 3

Innehållsförteckning Innehållsförteckning Egen kvalitetssäkring... 5 Mål och planläggning... 5 Arbetsschema och checklistor... 5 Uppföljning... 5 Viktiga moment vid syrabehandlingen... 6 Inledning... 7 Propionsyra som konserveringsmedel... 8 Rätt dos... 9 Propinsyra som fodertillssats... 10 Risker med mögeltillväxt och mykotoxinbildning... 10 Planering av syrabehandlingsanläggningen... 12 Val av utrustning... 12 Applikatortyper... 12 Behandlingsskruv... 13 Säkerhetssystem... 15 Lagringsutrymmen... 16 Rekommenderad dos... 16 Bestämning av vattenhalt... 17 Vattenhaltsmätare... 18 Arbetsmomenten vid syrabehandling... 19 Rengöring... 19 Kontroll av applikator och flödesmätare... 19 Kontroll av skruvens kapacitet.... 20 Vattenhaltsbestämning... 20 Beräkning av syraflödet... 20 Dokumentation... 21 Förebyggande underhåll... 22 Uppföljning av konserveringsresultatet... 22 Temperaturkontroll... 23 Analys av mögelförekomst... 24 Kontroll av ph-värde... 24 Personskydd vid hantering av propionsyra... 25 Referenser och fördjupningslitteratur... 26 4

Egen kvalitetssäkring Egen kvalitetssäkring Nedan ges en kort beskrivning av de viktigaste verktygen för att kvalitetssäkra syrabehandlingen av spannmål. Därefter, under rubriken Viktiga moment vid syrabehandlingen sammanfattas lämpliga tillvägagångssätt för att underlätta Ditt arbete med att ta fram arbetsschema, cheklistor etc. Mål och planläggning En viktig del i arbetet med kvalitetssäkring är att sätta upp realistiska mål för sin verksamhet samt planlägga det dagliga arbetet så att dessa på ett effektivt sätt kan uppnås. Målen kan vara såväl kortsiktiga som långsiktiga. Återkommande uppdatering av planläggningen baserad på de erfarenheter som erhållits i det dagliga arbetet ökar möjligheterna till att målen uppfylls och att arbetet kontinuerligt effektiviseras. Arbetsschema och checklistor Utarbeta ett enkelt arbetsschema som beskriver gårdens normala rutiner för syrabehandlingen. Använd sammanställningen nedan som en komihåglista då Du går igenom rutinerna. För anteckningar över alla åtgärder och observationer som kan ha betydelse för konserveringsresultatet. På vilket sätt och hur detaljerat detta görs, är upp till var och en att själv avgöra. I sin enklaste form kan dokumentationen utgöras av anteckningar i dagbok. Huvudsaken är att man antecknar sådana uppgifter som i efterhand kan vara svåra att komma ihåg; vattenhalter hos olika spannmålslass, tillsatt syramängd och var i lagret respektive lass hamnat. Genom att använda egna standardiserade mallar där uppgifter successivt fylls i, minskar risken för att man vid en uppföljning saknar viktiga uppgifter. Förslag på checklistor bifogas. Dessa är förhållandevis enkla och kan behöva kompletteras beroende på de egna förutsättningarna. Uppföljning Utvärdera årets konserveringsresultat i god tid innan nästa skörd skall planeras. Om något gått snett, tänk igenom vad som var orsaken och försök lägga upp en strategi för kommande år så att just detta fel inte skall behöva upprepas. Gör en enkel sammanställning av årets resultat, som Du kan gå tillbaka till år efter år. Planera nästa års skörd. 5

Egen kvalitetssäkring Viktiga moment vid syrabehandlingen I god tid före skörd Det är viktigt att före skörd utvärdera föregående års arbete med och resultatet av spannmålskonserveringen. I denna genomgång ingår också att försöka fastställa orsaken till eventuella funktionsstörningar och/eller kvalitetsproblem hos spannmålen, så att nödvändiga korrigeringar kan göras av utrustningar och tillvägagångssätt vid syrabehandlingen. Se över skördetröskan och övrig utrustning som skall användas vid skörd och syrabehandling av spannmålen. Kontrollera att syraapplikatorn fungerar och att dess flödesmätare visar rätt. Vid denna kontroll kan vatten användas. För att undvika långa driftsavbrott är det lämpligt att ha ett litet lager av slitdelar hemma. Kontrollera noggrannheten hos både värmelampa och snabbvattenhaltsmätare. För att minska risken för kontaminering av oönskade mögelsvampar skall skördetröskan, intransportutrustningar och spannmålslager noggrant rengöras innan skörd och inläggning. På grund av att syran är frätande är det viktigt att ytorna i spannmålslagret är täckta av ett icke korrosivt material. Om spannmålen lagras mot betonggolv måste detta skyddas med exempelvis plastfolie (polyeten) för att inte syran skall neutraliseras och konserveringseffekten brytas. Beställ hem tillräckligt med propionsyra. Skörd Om spannmålsgrödan har hög vattenhalt, är ojämnt mogen eller innehåller mycket grönskott bör man om möjligt vänta med skördetröskningen. Undvik att syrabehandla spannmål med vattenhalt över 30 procent. För att erhålla ett jämnt spannmålsflöde i behandlingsskruven är det viktigt att se till att spannmålen blir så ren som möjligt i samband med skördetröskningen. Följ noga instruktionsbokens inställningar! Tröska aldrig mer spannmål än vad som kan syrabehandlas samma dag. Oluftad buffertlagring medför snabb mikrobiell tillväxt, vilket kräver betydligt högre syramängd. Om det blir avbrott i spannmålsskörden bör skördetröskan rengöras, speciellt om vattenhalten är hög. Syrabehandlingen Vattenhalten bör bestämmas i flera prov, minst fem från varje spannmålslass. Den högsta vattenhalten bestämmer vilken preparatdos som skall användas. Om det förekommer grönskott; höj syramängden med 2 l per ton. Kontrollera skruvens kapacitet med obehandlad spannmål. Uppsamlingstiden bör vara minst 20, helst 30 sekunder. Beräkna syraflödet som applikatorn skall inställas på. Innan syrabehandlingen inleds kontrolleras att flödesmätaren visar rätt även med propionsyra. 6

Egen kvalitetssäkring/inledning Dokumentera uppmätta vattenhalter, val av syradoser etc.! Undvik onödig avdunstning genom att inte hantera spannmålen förrän syran har absorberats fullständigt, vilket tar ungefär ett dygn. Efter avslutad syrabehandling Rengör syrabehandlingsutrustningen och när skörden är avslutad också skördetröskan för att undvika att denna blir ett tillhåll för råttor under vintern. Under lagringen Kontrollera den lagrade spannmålens temperatur två gånger per vecka, vilken tillsammans med omgivningstemperaturen journalförs. Varje oförklarlig temperaturstegring med mer än 2 C indikerar att åtgärd bör vidtagas. Kontrollera spannmålens hygieniska kvalitet efter 4 5 månaders lagring. Detta görs genom att analysera mögelförekomsten i ett prov från varje lagringsbehållare. Foderberedning och utfodring För korrekt utfodring av fuktig spannmål är det viktigt att den baseras på aktuell torrsubstanshalt. Krossad, syrabehandlad spannmål bör inte lagras mer än någon vecka. Det är viktigt att det inte blir något foder kvar, utan att principen först in först ut följs strikt. Jämfört med torkad spannmål innehåller syrabehandlad låga halter av E-vitaminer, varför extra tillsats kan behöva göras. Inledning Syrabehandling är en förhållandevis ny konserveringsmetod för spannmål. Metoden introducerades i slutet av 1960-talet av en av tillverkarna av organiska syror, BP Chemicals. Metoden är endast användbar till foderspannmål, bl.a. på grund av att syran dödar kärnans groddanlag samt orsakar störningar i bakningsprocessen. De syror som har använts till hel spannmål är propionsyra, myrsyra och ättiksyra. Enligt en svensk utvärdering i början av 1970-talet fungerade den syrabehandlade spannmålen bra som foder men endast de två förstnämnda syrorna bedömdes ha tillräckligt bra effekt mot mögelsvampar. I mitten av 1980-talet påträffades dock det cancerframkallande mögelgiftet aflatoxin i myrsyrad spannmål, beroende på underdosering. För höga halter av mögelgiftet kunde också påträffas i mjölken från kor som utfodrats med den kontaminerade spannmålen. På grund av den stora risken för aflatoxinbildning i samband med underdosering förbjöds myrsyra som konserveringsmedel till spannmål varför endast propionsyra är tillåtet idag. 7

Propinsyra som konserveringsmedel I några fall har aflatoxin påvisats i propionsyrabehandlad spannmål, vilket visar att det kan föreligga en risk vid underbehandling även med denna syra. Den misslyckade konserveringen av foderspannmålen upptäcktes genom att för höga halter av mögelgiftet hade påvisats i den levererade mjölken. Det ledde till stora kostnader för den enskilde lantbrukaren på grund av produktionsbortfall, kasserat foder och ersättningar för mejeriets kostnader. I dag genomför mejerierna återkommande kontroller av aflatoxinhalten hos den inlevererade mjölken. Den främsta fördelen med syrabehandlingsmetoden är låga kostnader för utrustning. Därför är metoden speciellt fördelaktig om den skall användas tillfälligt, exempelvis i samband med oklara planeringsförhållanden eller när andra metoder behöver kompletteras på grund av tillfällig underkapacitet. En annan fördel är att mottagningskapaciteten i samband med konserveringen reduceras först vid höga vattenhalter hos spannmålen. Syrabehandlingen innebär också att flyghavrekärnor och andra ogräsfrön avdödas och därmed inte riskeras att spridas med stallgödseln. I denna skrift redovisas syrabehandlingsmetodens riskmoment samt hur dessa bör förebyggas. Syftet är att ge Dig ett underlag för att kunna kvalitetsäkra behandlingen av foderspannmålen med propionsyra och därmed minimera risken för kostsamma kvalitetsförsämringar hos spannmålen under lagringen. Propionsyra som konserveringsmedel Syftet med syrabehandling är att förhindra biologisk aktivitet i fuktigt lagrad spannmål genom att döda eller förhindra att mikroorganismer tillväxer samt att döda kärnans groddanlag. Den fuktiga spannmålen skall därefter kunna lagras under lång tid vid fullt lufttillträde utan förluster av torrsubstans eller av näringsmässig och hygienisk kvalitet. Skador på lagrad spannmål orsakas främst av mögelsvampar, vilka alltid är närvarande. Propionsyran kan antingen ha en hämmande effekt på mögelsvamparnas tillväxt (fungistatisk verkan) eller vara totalt avdödande (fungicid verkan) beroende på vilken mängd som tillsatts. Helst bör den vara avdödande för att minska risken för att mögelsvampar börjar tillväxa under lagringen. Det minskar också risken för att de mögelsvampar som är motståndskraftiga mot syran på sikt blir vanligare. Denna utveckling kan också motverkas genom noggrann rengöring av lagringsutrymmen och transportutrustningar innan ny spannmål läggs in. I propionsyra är det i huvudsak syrans neutrala (odissocierade) molekyler som är giftiga för mögelsvampar. Dessa kan nämligen passera in i mikroorganismernas celler och påverkar deras ämnesomsättning. Effekten bestäms därför inte enbart av mängden tillsatt syra utan också av hur stor andel som förekommer i verksam form. Det bestäms i sin tur av spannmålens ph-värde. Av bild 1 framgår det att ju lägre ph spannmålen har desto större andel av syran är verksam mot mögelsvampar. 8

Propinsyra som konserveringsmedel Andel verksam substans, % ph Bild 1. Ju lägre ph spannmålen har desto större andel av propionsyran är verksam mot mögelsvampar. Eftersom spannmålens ph från början är neutralt, måste syran klara att sänka spannmålens ph-värde för att ha effekt. Rätt dos Från början är spannmålens ph-värde neutralt. Det innebär att syran måste klara att sänka spannmålens ph-värde för att ha effekt. Effekten av syrabehandlingen avtar därför snabbt även vid en mindre sänkning av syradosen. I princip kan det innebära att om preparatdosen ändras 10 procent, ändras halten verksam substans med 20 procent. Därför är det viktigt att de rekommenderade preparatdoserna följs! Syran måste också tillsättas jämnt. Det beror på att den absorberas relativt snabbt av spannmålen, varefter omfördelningen är långsam. Studier av propionsyrabehandling av hö har visat att små mängder obehandlat material (ett gram) kan vara startpunkten för en mögeltillväxt, vilken sedan kan spridas till det omgivande behandlade materialet. Orsaken är att organiska syror har en sämre effekt på mikroorganismer när de redan har börjat tillväxa. Därför krävs det en betydligt större syramängd om mikrobiell tillväxt redan har inletts. När syran tillsätts förekommer den under en kort tid outspädd på spannmålskärnans yta. Enligt BP Chemicals, vilka lanserade propionsyra som konserveringsmedel till spannmål, är det i första hand den outspädda syrans avdödande egenskaper på kärnans yta som utnyttjas vid syrabehandling. Det förutsätter att varje kärna helt täcks av syra i samband med tillsättning så att samtliga mögelsporer exponeras för outspädd syra. Detta har dock inte undersökts. Enligt analyser av gårdskonserverad spannmål förekommer det emellanåt levande mögelsvampar i den behandlade spannmålen, vilket tyder på att syran inte alltid fördelar sig jämnt. Eftersom syran snabbt absorberas av spannmålen avdunstar endast en begränsad del under lagringen. Mätningar visade att när korn med 30% vattenhalt hade syrabehandlats hade 10% av syran avdunstat efter 8 månaders lagring. Ungefär 9

Risker med mögeltillväxt och mykotoxinbildning lika mycket avdunstade vid tillsättningen. Om mögelsvampar tillväxer och därmed orsakar värmebildning i den lagrade spannmålen ökar dock syrans avdunstning betydligt. För att undvika onödig avdunstning bör den nybehandlade spannmålen inte hanteras under det första dygnet. Propionsyra som fodertillsats Med de halter som används vid konservering bedöms propionsyran ha låg giftighet. Den förekommer bl.a. naturligt i livsmedel samt ingår som en normal komponent i däggdjurens ämnesomsättning. Propionsyra i låga halter har sedan 1930-talet använts som konserveringsmedel i bröd. Vid utfodring av fuktig spannmål måste man komma ihåg att den innehåller mera vatten och därför anpassa utfodringen efter halten torrsubstans. Syrabehandlad spannmål är fattig på E-vitamin. Därför kan foderstaten behöva kompletteras med extra E-vitamin när spannmålen är syrabehandlad. Risker med mögeltillväxt och mykotoxinbildning Mögelsvampar orsakar flera olika typer av skador på spannmålen. Bland annat minskad smaklighet och minskat näringsinnehåll. Dessutom kan inandning av mögeldamm orsaka besvär i luftvägarna och sjukdomstillstånd hos både människor och husdjur. De allvarligaste problemen uppkommer om det har bildats mögelgifter, s.k. mykotoxiner i spannmålen. Vid tillräckligt höga doser kan dessa ge upphov till olika typer av hälsostörningar hos såväl djur som konsumerar spannmålen som hos människor som konsumerar kontaminerade livsmedel eller inandas mykotoxinhaltigt mögeldamm. Vissa mögelsvampar är mer motståndskraftiga än andra mot organiska syror och det är i huvudsak dessa som överlever och eventuellt tillväxer om propionsyra underdoseras. Exempel på motståndskraftiga mögelsvampar är arter av Eurotium samt Aspergillus flavus och Aspergillus parasiticus. De två sistnämnda mögelsvamparna producerar bl.a. mykotoxinet aflatoxin B1, vilket i mitten av 1980-talet påträffades i myrsyrad spannmål men också i några fall i propionsyrad spannmål. För att svampar som producerar aflatoxin skall kunna växa måste spannmålens vattenhalt vara lägst 17%, bild 2. Dessa svampar växer bäst när temperaturen är ca 30 C. Därför har aflatoxin i huvudsak påträffats i jordbruksprodukter från de subtropiska och tropiska regionerna. Svamparna kan troligtvis inte växa när temperaturen understiger 10 C. För att minska risken för mykotoxinbildning bör spannmålen därför lagras vid så låg temperatur som möjligt, helst under 15 C. Denna målsättning kan dock vara svår att uppfylla på grund av att spannmål som skördas vid solig väderlek ofta har en temperatur över 25 C. Aflatoxin är mycket giftigt. Det orsakar leverskador och fosterskador, är cancerframkallande samt påverkar immunförsvaret hos människor och djur. Kor som utfodras med foder som innehåller aflatoxin bryter till viss del ned detta i vommen, men en del omvandlas till en variant som utsöndras i mjölken, aflatoxin M 1. 10

Risker med mögeltillväxt och mykotoxinbildning >30,0 24,0 Vattenhalt, %, korn 20,5 18,5 17,0 0 10 20 30 40 Temperatur, C Bild 2. Ungefärligt område för Aspergillus flavus/parasiticus tillväxt och produktion av aflatoxin (streckade området) med avseende på vattenhalt och temperatur (efter Northolt, 1988). Normalt överförs ca 2 3% av mögelgiftet till mjölken. I vissa fall har dock en dubbelt så hög procentandel återfunnits i mjölken. För att undvika att människor och husdjur utsätts för en skadlig exponering av aflatoxin har gränsvärden fastställts av myndigheterna. Dessa redovisas i tabell 1. Eftersom mjölken är ett baslivsmedel och mjölkkonsumtionen är hög, har Sverige ett mycket strikt gränsvärde för aflatoxin M1 i konsumtionsmjölk. Överskrids gränsvärdet i mjölk får denna inte saluföras. Mejerierna ställer därför hårdare krav än myndigheterna. För konsumtionsmjölk accepterar man en maximal halt av 0,01 mikrogram aflatoxin M1 per kg. Om dessa värden överskrids får lantbrukaren själv stå för följdkostnaderna (analyskostnader, foder som ej får utfodras och mjölk som ej får levereras till mejeriet). Tabell 1. Gränsvärden för aflatoxin i foder till mjölkkor och i konsumtionsmjölk (SJVFS 1995:25, SLVFS 1994:17). Aflatoxin B1 Spannmål och grovfoder < 1 Övriga foderråvaror 10 Helfoder (inkl grovfoder) 1,5 Foderblandningar 3 Gränsvärde µg/kg (ppb) Aflatoxin M1 Flytande mjölkprodukter 0,05 11

Planering av anläggningen för syrabehandling Planering av anläggningen för syrabehandling Arbetet med att säkra spannmålens hygieniska kvalitet börjar redan i samband med val av konserveringsmetod, utrustning, arbetsrutiner m.m. I detta arbete ingår att skaffa sig aktuella kunskaper om både konserveringsmetoder och utrustningar så att valen blir så bra som möjligt med avseende på såväl konserveringsresultatet som gårdens planeringssituation. Valet av metod begränsas bland annat av spannmålens skördevattenhalt. Om spannmålen skördas med vattenhalter över 30 procent är syrabehandling olämpligt eftersom risken för ojämn inblandning av syran ökar vid höga vattenhalter. Det är också viktigt att ta reda på vilka begränsningar det finns hos gårdens utfodringsanläggning när det gäller att hantera fuktigt foder. Det är få system som klarar vattenhalter över 20 22%. Vid dimensionering av konserveringsanläggningens mottagningskapacitet måste man ta hänsyn till skördetröskans kapacitet, skördevattenhalter som brukar förekomma hos spannmålen i området samt arbetssituationen på gården vid skörd. All spannmål bör syrabehandlas samma dag som den skördas för att undvika de risker som är förknippade med buffertlagring av oventilerad fuktig spannmål. I det fortsatta kvalitetssäkringsarbetet ingår att hålla sig uppdaterad när det gäller nya kunskaper som kommer fram om konserveringsmetoden. Val av utrustning Den utrustning som används vid tillsättning av syra utgörs av en syraapplikator ansluten till en skruvtransportör, bild 3. Syraapplikatorn består vanligtvis av en eldriven syrapump, en nålventil och en flödesmätare med vilka syraflödet inställs och kontrolleras samt en nivåvakt kopplad till ett alarm. När spannmålen passerar transportskruvens inmatningstratt eller nedre del, träffas den av en syradusch från munstycken monterade i skruvens ytterhölje. Sannolikt täcks inte samtliga kärnor av syra vid detta tillfälle men avsikten är att alla kärnor skall bli syrabelagda genom att de gnids mot varandra under den efterföljande skruvtransporten. För att syran skall hinna fördela sig jämnt i spannmålen under skruvtransporten rekommenderas att tillsättningsskruvens längd är minst 3 meter. Bäst tillsätts syran i sista transportören före lagringsutrymmet eftersom syran direkt efter appliceringen finns på kärnans yta. Om spannmålen skall passera flera transportörer kan nämligen för mycket syra hinna avdunsta. Av samma anledning skall inte pneumatiska transportörer användas. På grund av risken för korrosion är det också lämpligt att endast en transportör exponeras för syra. Applikatortyper Idag marknadsförs enbart syraapplikatorer utrustade med eldriven syrapump. En pumpdriven applikator arbetar med betydligt högre tryck än en självtrycksapplikator som fortfarande kan finnas på en del gårdar. Det finns pumpförsedda applikatorer med kapaciteter på upp till ca 300 liter syra per timme enligt tillverkarna. Detta innebär att om spannmålens vattenhalt är 25 procent kan ända upp 12

Planering av anläggningen för syrabehandling Bild 3. Principbild av utrustning för syrabehandling. 1. Syrafat, 2. Elmotordriven syrapump, 3. Flödesmätare med nivåvakt, 4. Spridare, 5. Transportskruv, minst 3 m lång, 6. Inmatningstratt. (Ekström, 1993). till 30 ton syrabehandlas per timme. En självtrycksapplikator har däremot normalt endast en tredjedel av denna kapacitet. Det högre trycket hos pumpförsedda applikatorer åstadkommer en bättre fördelning av syran redan vid tillsättningen i spannmålen. Om detta också innebär en totalt sett jämnare fördelning av syran när spannmålen har passerat skruven har dock inte undersökts. Självtrycksapplikatorer kräver mer passning och medför också en ökad risk för kontakt med syran beroende på att dessa i standardutförande tillförs syra från mindre behållare (25-litersdunkar). Syraappliktorer används också för att applicera tillsatsmedel till ensilage. Dessa applikatorer saknar dock säkerhetssystem mot underdosering. Om den utrustningen skall användas vid syrabehandling av spannmål, måste den kompletteras med ett sådant system. Flödesmätare bör också finnas och den skall vara försedd med särskild skala för propionsyra. Behandlingsskruv Skruven i vilken syran tillsätts bör vara minst 3 meter lång från munstyckens till skruvutloppet så att syran hinner fördela sig i spannmålen under transporten. För att få ett så jämnt spannmålsflöde som möjligt bör den vara försedd med en stor inmatningstratt. För att underlätta förflyttningen brukar skruven placeras i en höj- och sänkbar transportställning försedd med hjul. Skruvens kapacitet bör inte vara högre än applikatorns eftersom det är svårt att reducera spannmålsflödet genom skruven på ett bra sätt. Om kapaciteten begränsas genom att skruvens inloppsöppning minskas ökar risken för ojämn inmatning och därmed ojämnt spannmålsflöde. 13

Planering av anläggningen för syrabehandling Bild 4. Anpassa skördetakten till kapaciteten i anläggningen för syrabehandling! Valet av skruv försvåras av att dess kapacitet inte enbart påverkas av diameter och varvtal utan av en rad faktorer, till exempel skruvens lutning samt spannmålens vattenhalt, renhet och kärnans ytbeskaffenhet. Tillverkarna brukar endast ange kapaciteten för torrt vete. För överslagsberäkningar av skruvens kapacitet kan man använda resultat från danska provningar, se faktaruta. Skruvens kapacitet Enligt danska provningar reducerades kapaciteten enligt följande när skruven lutades jämfört med horisontell transport. Skruvens lutning Ungefärlig reduktion av kapaciteten 30 15% 45 25% 60 30% Inverkan av spannmålens vattenhalt undersöktes också. Jämfört med torr vara reducerades skruvens kapacitet med ca 10 procent vid 20 procents vattenhalt och 20 25 procent vid 25 procents vattenhalt. En beräkning baserad på dessa resultat samt uppgifter från skruvtillverkare tyder på att pumpförsedda applikatorer (kapaciteten 300 liter per timme) klarar av kapaciteten hos skruv på 6 tum (625 varv per minut) med 45 lutning. En självtrycksapplikator bör dock normalt inte användas i kombination med en skruv med större diameter än 4 tum (950 varv per minut) vid samma lutning. 14

Planering av anläggningen för syrabehandling För att undvika driftstörningar bör skruven utrustas med en större elmotor än normalt. Risken för att skruvens elmotor överbelastas vid höga vattenhalter hos spannmålen är annars stor. Dessutom är effektbehovet för att starta en skruv fylld med fuktig spannmål mycket stort. Kvalitetsskador uppstår lättast på den plats där spannmålen faller ned i lagret när det fylls. Det kan bero på att risken för ansamling av underbehandlad spannmål är störst där. För att undvika detta rekommenderar en syratillverkare att skruvens utlopp förses med en fördelare av typen kineshatt som sprider spannmålen över en större yta, bild 5. Bild 5. En spridningsanordning monterad under skruvens utlopp minskar risken för ansamling av underbehandlad spannmål (efter Trouw Nutrition). Säkerhetssystem Det enklaste säkerhetssystemet mot feldosering av syra består av en nivåvakt vilken är kopplad till flödesmätaren. När syraflödet avviker från inställt värde ljuder en varningssignal. Denna typ av säkerhetsanordning bör vara ett minimikrav vid syrabehandling av spannmål. Det kan dock vara svårt att alltid hinna slå av spannmålsskruven innan underdoserad eller obehandlad spannmål når spannmålslagret. Ett sätt att undvika denna risk samt väsentligt underlätta arbetet med övervakningen av syratillsättningen är att koppla elsystemet så att nivåvakten också stoppar transportskruv och syrapump. Denna förbättring av säkerheten kan endast göras med elmotordriven syrapump. Det är också angeläget att undvika onödigt syraspill. Det kan ske med hjälp av en nivåvakt monterad i skruvens inmatningstratt, som bryter strömmen till skruv och pump när spannmålsflödet upphör. Information om hur dessa kopplingar skall göras kan fås från leverantörerna av syraapplikatorer. Både betydligt större noggrannhet och minskad arbetsinsats vid syratillsättningen kan åstadkommas om samtliga ovan nämnda säkerhetsfunktioner kombineras med en utrustning som automatiskt anpassar syraflödet efter spannmålsflödet. En sådan utrustning har tidigare funnits på marknaden. 15

Rekommenderad dos Lagringsutrymmen De lägsta kostnaderna för spannmålskonserveringen erhålls om befintliga byggnader kan användas för lagringen. Vid val av lagertyp måste man beakta att fuktig spannmål har sämre flödesegenskaper. Erfarenheter från silolagring av fuktig spannmål visar att risken för problem i samband med uttagning ökar markant vid vattenhalter över 25 30 procent. Förslag till hur man kan utforma system för intransport och lagring av syrabehandlad spannmål i både befintliga och nya byggnader redovisas i JTI-meddelande nr 359. När det gäller nybehandlad spannmål måste man ta hänsyn till propionsyrans korroderande inverkan vid val av material i lagringsutrymmet samt behov av skyddsbehandling. Syran är frätande på vissa metaller som till exempel järn och zink, men även på vissa plastprodukter som nylon. Betong och andra alkaliska cementprodukter angrips också, samtidigt som dessa neutraliserar syran som därmed förlorar sin konserverande effekt. Propionsyra är dock i kemiskt hänseende en svag syra, vilket medför att frätningen försiggår förhållandevis långsamt. Risken för korrosion reduceras efter att spannmålskärnan har absorberat syran. Golv och väggar av betong, som den lagrade spannmålen kommer i kontakt med kan antingen skyddas med hjälp av plastfolie (polyeten) eller genom målning med härdlacker av epoxiplast. Asfalt kan vara ett lämpligt underlag och utgör också en effektiv fuktspärr. Utspilld propionsyra bör sköljas bort med massor med vatten eller neutraliseras med exempelvis kalk. Rekommenderad dos Den svenska doseringsrekommendationen för propionsyra baseras på rekommendationer utarbetade av två europeiska tillverkare av syran, engelska BP Chemicals och tyska BASF. Rekommendationen anger två olika nivåer beroende på om lagringen begränsas till den kalla årstiden (6 8 månader) eller om lagringen sträcker sig över nästkommande sommar (12 månaders lagring). I det senare fallet tillsätts ungefär 25 procent mera syra. För att öka metodens säkerhet och minska risken för mögel har studier visat att det är lämpligt att även vid kortare lagringstid följa doseringsrekommendationen för ett års lagring, tabell 2. I en svensk gårdsstudie förekom det betydligt oftare levande sporer och mycel av mögelsvampar i den syrabehandlade spannmålen när den lägre doseringsnivån för 6 8 månaders lagring hade använts, vilket tyder på att den tillsatta syramängden var riskabelt låg. För att minska risken för lagerskador om spannmålens mognad är mycket ojämn och det förekommer grönskott, bör syramängden i tabellen höjas med ett par liter per ton spannmål. Man bör undvika att följa de doseringsanvisningar som medföljer vissa importerade fabrikat av syraapplikatorer. I dessa reduceras syradosen ytterligare vid tre och en månaders lagring. De syramängder som förordas där är upp till 45 procent lägre än vad som rekommenderas vid helårslagring. 16

Rekommenderad dos/bestämning av vattenhalt Jämfört med tidigare rekommendationer har tillverkarna ökat syramängden något när vattenhalter är över 30 procent. Man bör dock undvika att syrabehandla spannmål med så höga vattenhalter. Orsaken är att spannmålens flödesegenskaper försämras snabbt vid höga vattenhalter, vilket bland annat försvårar en jämn fördelning av syran i spannmålen. Hög vattenhalt innebär också försämrad hanterbarhet hos det färdiga fodret. Dessutom ökar risken för vattenomlagring, vilket ökar risken för skador under lagringen. Tabell 2. Lämpliga mängder propionsyra (99,5%) vid konservering av fuktig foderspannmål. Det skuggade området (vattenhalter på 30% eller mer) bör undvikas för att öka konserveringssäkerheten. Vattenhalt 15 17 19 21 23 25 27 29 31 33 35 37 39 Propionsyra, l/ton 1) 6,0 7,0 7,5 8,5 9,0 10,0 11,0 12,0 13,5 15,0 16,5 18,0 19,5 1) Om det förekommer grönskott bör syramängden ökas med 2 l per ton. Ärter När storfröiga växtslag som t.ex. ärter syrabehandlas, kan fröerna inte ta upp all syra vid en behandling om mycket syra skall tillsättas. Därför bör man fördela syramängden på minst två behandlingar, med någon dags mellanrum, vid behandling av storfröiga växtslag med vattenhalter på 25 procent eller mer. Bestämning av vattenhalt Spannmålens vattenhalt bestämmer hur mycket syra som behöver tillsättas. Syrabehandlingsmetodens tillförlitlighet bestäms därför i stor utsträckning av noggrannheten vid vattenhaltsbestämningen, varför kraven på denna måste vara hög. En felbestämning av spannmålens vattenhalt med exempelvis två procentenheter medför att syran feldoseras med 5 10 procent. Därför bör man komplettera bestämningarna med snabbvattenhaltsmätarna med en s.k. direkt metod. Noggrannheten bestäms dock inte enbart av vilken bestämningsmetod som används utan också av hur spannmålsproven tas. Vattenhalten bör bestämmas i flera prover från varje spannmålslass. Den kan nämligen variera betydligt mellan olika delar av ett fält beroende på ojämn mognad en ojämnhet som inte alltid syns. Om skillnaderna är synbara och om det förekommer mycket grönskott (kärnor med 50 procents vattenhalt) bör man vänta med att skörda åtminstone de delar av fältet där spannmålen är mest omogen. Ojämn mognad, vilket är vanligast hos vårsädesslagen, kan till viss del förebyggas genom odlingsåtgärder som gynnar en jämn tillgång av vatten, näring och syre. 17

Rekommenderad dos/bestämning av vattenhalt Inte bara mognadsstadiet utan även luftfuktigheten påverkar spannmålskärnans vattenhalt i fält. Denna variation i luftfuktighet som ofta förekommer kan förändra den mogna spannmålens vattenhalt med flera procentenheter under dagen. Vattenhaltsmätare Direkta metoder Den bästa noggrannheten har de så kallade direkta metoderna där provet torkas, till exempel i värmeskåp eller under värmelampa. Av dessa är värmelampa mest lämplig för gårdsbruk. De värden man får med hjälp av värmelampa avviker normalt inte med mer än ± 0,5 1,0 procentenheter från värden uppmätta med den något noggrannare värmeskåpsmetoden. Man bör dock varje år kontrollera värmelampans tillförlitlighet mot värmeskåpsmetoden. Det tar cirka 20 minuter att med hjälp av värmelampa bestämma vattenhalten hos ett malet prov spannmål. Följ fabrikantens tidsangivelser! Indirekta metoder Bestämning av spannmålens vattenhalt med hjälp av elektriska snabbvattenhaltsmätare är den vanligaste metoden på gårdsnivå. Det är en enkel och snabb metod (ca 5 minuter). Denna typ av vattenhaltsmätare bestämmer indirekt spannmålens vattenhalt genom att mäta hur denna påverkar spannmålens elektriska egenskaper. Vissa typer av mätare är dock känsliga för ojämn vattenhaltsfördelning i kärnan. Detta kan leda till att spannmålens vattenhalt underskattas om till exempel kärnornas ytor är torra utan att själva kärnan är torr. För att undvika denna typ av fel förordar vissa fabrikat att bestämningen utförs med malet prov. Det förekommer skillnader i tillförlitlighet mellan olika fabrikat av snabbvattenhaltsmätare, vilket brukar framgå av officiella tester. Noggrannheten är oftast störst vid låga vattenhalter hos spannmålen men avtar när vattenhalten överstiger 20 procent. För att denna typ av mätare ska ge god noggrannhet måste den regelbundet kontrolleras mot en direkt metod. Följ fabrikantens anvisningar om hur mätaren skall användas! Kalibrering I början av varje skördesäsong bör man kontrollera värmelampans och snabbvattenhaltsmätarens noggrannhet jämfört med värmeskåpsmetoden. Avvikelser mot värmeskåpsmetoden brukar variera beroende på spannmålens vattenhalt. Om vattenhalterna vid skörd varierar med mer än 5 procentenheter bör därför kontrollen göras med två prover, ett med hög och ett med låg skördevattenhalt. Lämplig provstorlek kan vara 100 200 gram. Provet blandas noggrant varefter den del av spannmålen som skall analyseras med värmeskåpsmetoden fylls på plastburk med tättslutande lock. För att undvika att vatten avdunstar bör burken fyllas helt samt analysen göras så snabbt som möjligt. Resterande spannmål används för omgående analys med snabbvattenhaltsmätare och värmelampa. 18

Arbetsmoment vid syrabehandling Arbetsmomenten vid syrabehandling Rengöring Om mögelsvampar överlever syrabehandlingen kan det finnas risk för att svampar som är mer motståndskraftiga mot syran på sikt ökar i antal. Därför är det viktigt att lagringsutrymmen och transportutrustningar rengörs ordentlig inför varje skördesäsong, så att överföring av eventuella överlevande mögelsporer till efterföljande år minskas. Det är också viktigt att ofta kontrollera och vid behov rengöra utrustningar och lagringsbehållare med vilka den krossade spannmålen eller det färdigblandade fodret hanteras och lagras. En viktig princip är att foderrester inte får bli stående kvar någonstans i systemet. Först in först ut är ett måste! Rengöringen utförs lämpligen med dammsugare helst försedd med s k finfilter som fångar upp mögelsporer bild 6. Vid städningen skall andningsskydd som skyddar mot mögeldamm användas (filter klass P3). Om det förekommer synbara angrepp av mögelsvampar hos den lagrade spannmålen bör en saneringsfirma anlitas för kemisk rengöring. Bild 6. Rengöring är en viktig förebyggande åtgärd. Kontroll av applikator och flödesmätare Ett lämpligt sätt att kontrollera applikatorns funktion och bli förtrogen med dess inställningar och funktioner inför varje säsong är att pumpa vatten genom systemet. Det är viktigt att kontrollera att systemets skarvar är täta och att filtret på insugningssidan är rent. Samtidigt kontrolleras att flödesmätaren visar rätt. Denna kontroll kan göras med vatten, vilket har samma densitet som propionsyra. Vid kontrollen vägs eller mäts den mängd vatten som passerar munstycket 19

Arbetsmoment vid syrabehandling under en viss bestämd tid. För att mätningen skall bli noggrann bör tiden under vilket vätska samlas upp vara minst 2 minuter. Denna bestämning görs vid olika inställningar av flödet. Därefter beräknas flödet vid varje inställning, vilket oftast anges i liter per minut. Resultaten sammanställs lämpligen i en kalibreringskurva. För att kontrollera att flödet är detsamma med propionsyra bör en extra kontroll göras i samband med att syrabehandlingen inleds. Det bör räcka med att kontrollen görs vid en inställning av syraflödet, exempelvis den som används för första spannmålslasset. Mätningen utförs på samma sätt som anges ovan. Kontroll av skruvens kapacitet För att kunna ställa in rätt syraflöde måste skruvens kapacitet bestämmas. Detta görs före syratillsättningen genom att man först samlar upp och väger den mängd obehandlad spannmål som skruven transporterar på en viss uppmätt tid och sedan räknar ut vilken kapacitet den har. Vanligen uttrycks kapaciteten i ton per timme. Uppsamlingstiden bör vara minst 20 och helst 30 sekunder för att erhålla någorlunda noggrannhet. Det kan dock innebära att 100 150 kg spannmål skall samlas upp och vägas om en 6 skruv används. Därför används ofta av förklarliga skäl kortare mättider, exempelvis 10 sekunder. Denna korta mättid kan dock inte rekommenderas eftersom en felmätningen av tiden med en sekund i detta fall innebär en felbestämning av skruvkapaciteten och därmed feldosering av syran med 10 procentenheter. För att tidsbestämningen skall bli så noggrann som möjligt bör ett tidtagarur användas. Noggrannheten ökar också om mätningen inte genomförs på den första spannmålen som passerar skruven utan först när flödet har blivit stabilt. Om behandlingsskruven är lång och utloppsöppningen högt belägen bör kapacitetsbestämningen underlättas om utloppet förses med en tvåvägsventil och en spiralslang eller teleskoprör som mynnar i bekväm arbetshöjd. Skruvens kapacitet påverkas främst av spannmålsslag, spannmålens vattenhalt och renhet samt av skruvens lutning. Så fort dessa ändras måste skruvens kapacitet kontrolleras, vilket kan innebära flera kontroller per dag, bild 7. Vattenhaltsbestämning Vattenhalten bör bestämmas i flera prover, minst 5, från varje spannmålslass, vilka tas på olika platser i lasset. Till skillnad från näringsvärdesbestämningar, skall varje prov bestämmas. Före bestämningen skall provet omblandas noggrannt. Det är den högsta vattenhalten som uppmäts i lasset som avgör vilken preparatdos som ska användas. Vattenhalten hos samtliga prov bestäms med hjälp av snabbvattenhaltsmätare. För att kontinuerligt kontrollera snabbvattenhaltsmätarens noggrannhet, bör vattenhalten i ett av proven också bestämmas med hjälp av värmelampa. Denna kontroll bör göras med det prov som hade den högsta vattenhalten enligt snabbvattenhaltsmätaren. Beräkning av syraflödet I tabell 2 visas hur mycket syra som skall tillsättas per ton spannmål, med ledning av den högsta vattenhalten som uppmätts i lasset. Utifrån detta och upp- 20

Arbetsmoment vid syrabehandling Bild 7. Så fort spannmålens vattenhalt, renhet eller skruvens lutning ändras måste skruvens kapacitet kontrolleras (efter Ekström, 1993). mätt skruvkapacitet beräknas sedan syraflödet. Beroende på vilken skala som förekommer på flödesmätaren beräknas syraflödet som liter per timme eller minut. Ett räkneexempel Vid vattenhalten 20 procent krävs 8 l syra per ton spannmål (se tabell 2). Om skruvens kapacitet är 25 ton per timme beräknas syraflödet enligt följande: 8,0 (liter per ton) x 25 (ton per timme) = 200 (liter syra per timme). Dokumentation En viktig del av kvalitetsäkringsarbetet är att dokumentera tillvägagångssättet vid syrabehandlingen, bild 8. Om det uppkommer skador på den lagrade spannmålen ökar detta möjligheterna att i efterhand klargöra orsakerna och därmed rätta till eventuella fel så att de inte upprepas. Vad som skall dokumenteras kan avgöras från fall till fall. Det är dock lämpligt att notera uppmätta vattenhalter, vilken syrados som valts, uppmätta spannmålsflöden samt mängden syra som tillsatts per tidsenhet. Det är också lämpligt att notera eventuell förekomst av grönskott samt var i lagret som spannmålen hamnar. Bild 8. En viktig del i arbetet med kvalitetssäkring är att dokumentera tillvägagångssättet vid syrabehandling. 21

Förebyggande underhåll Förebyggande underhåll Det är viktigt att utrustningen som används vid syrabehandlingen fungerar väl under den korta tidsperiod som skörden pågår. Ett haveri kan under denna stressiga period leda till felaktiga beslut som riskerar spannmålens kvalitet. Utrustningens tillförlitlighet kan dock ökas betydligt genom ett förebyggande underhållsarbete. Av vad som tidigare framgått är propionsyra frätande. Skruvtransportören i vilken syran tillsätts är mest utsatt för korrosion. För att förlänga skruvens livslängd bör de utvändiga ytorna skyddas med rostskyddsmålning, som kompletteras vid behov. Efter sista syrabehandlingstillfället för säsongen rengörs skruven noggrant. Det kan exempelvis göras genom att köra torr spannmål eller sågspån genom skruven. Syraapplikatorn tillverkas i allmänhet av material som är beständig mot syra. När det gäller underhåll och rengöring av denna skall tillverkarens anvisningar följas. Livslängden hos tätningar och packningar är ofta begränsad varför det är lämpligt att dessa byts ut med visst intervall. Trots förebyggande underhållsarbete kan det uppstå funktionsstörningar i samband med skördeperioden. Därför bör man ha reservdelar hemma så att man åtminstone kan åtgärda de vanligaste felen utan stor tidsfördröjning. Uppföljning av konserveringsresultatet En viktig del i arbetet med kvalitetssäkring är att följa upp om syrabehandlingen gett en fullgod konservering. Denna uppföljning ger information huruvida tekniken eller arbetsrutinerna behöver förbättras. Målet skall vara att inte göra samma fel två gånger, bild 9. Dessutom ökar möjligheten att i tid få reda på om det föreligger risk för allvarliga kvalitetsskador hos den lagrade spannmålen. Om mögeltillväxten i foderspannmål är synbar är det stor risk för att mykotoxiner redan har överförts till mjölken. Bild 9. Det är viktigt att följa upp resultatet av syrabehandlingen så att man kan korrigera eventuella fel och därmed öka metodens säkerhet (efter Jonsson, 1996). 22

Uppföljning av konserveringsresultatet Enligt syratillverkarna kan en begynnande mögeltillväxt stoppas genom en ombehandling av spannmålen med syra. För att döda växande mögelsvamp krävs dock höga syradoser. Den sammanlagda dosen efter två behandlingar bör vara dubbelt så hög som i tabell 2. Den säkraste metoden att stoppa en mögeltillväxt är att torka spannmålen med varmluft. Metoden kan dock inte rekommenderas eftersom syran kan orsaka korrosion i torken. De uppföljningar som bör göras under lagringen är rutinmässig analys av mögelförekomst samt kontroll av den syrabehandlade spannmålens temperatur. Det kan också vara motiverat att kontrollera hur mycket syra som tillsats. Temperaturkontroll De flesta processer som orsakar kvalitetsförsämringar hos lagrad spannmål etc. åtföljs av en temperaturhöjning. Därför är temperaturövervakning en lämplig kontrollåtgärd. En värmebildning i syrabehandlad spannmål är troligtvis alltid en indikation på att mögelsvampar tillväxer, vilket kan inträffa när som helst under lagringen. Temperaturkontroll ger dock inte alltid en fullständig information om lagringsstabiliteten eftersom mögeltillväxten i ett underbehandlat material kan vara långsam, så att den inte leder till en registrerbar värmebildning. Spannmål har också god värmeisolerande förmåga, vilket medför att härdar av mögeltillväxt kan uppstå i begränsade områden utan att de registreras vid temperaturkontroll. För att registrera eventuella temperaturförändringar på ett så tidigt stadium som möjligt bör mätningarna göras med fasta mätpunkter. Ju tätare givarna är placerade desto säkrare blir övervakningssystemen. Av kostnadsskäl brukar dock avståndet mellan mätpunkterna vara ett par meter. En erfarenhet är att kvalitetsskador lättast uppstår där spannmålen faller då lagrets fylls, vilket bör vara ett lämpligt område att i första hand övervaka. Temperaturen hos spannmålen bör registreras minst ett par gånger i veckan och tillsammans med omgivningtemperaturen journalföras. Varje oförklarlig temperaturstegring med mer än 2 C indikerar att åtgärd bör vidtagas. En första åtgärd är ett genom manuell mätning försöka fastställa hur stor del av spannmålspartiet som är utsatt för värmebildning. Om möjligt bör den uppvärmda delen avskiljas från den övriga spannmålen och provtas för mikrobiell analys innan den syrabehandlas. Eftersom analysen tar ca en vecka bör man genomföra syrabehandlingen innan man fått svar på om spannmålen är användbar som foder. Även övrig spannmål bör analyseras. Bild 10. För att kunna registrera temperaturförändringar på ett så tidigt stadium som möjligt, bör mätningarna göras med fasta mätpunkter. Exempel på en hemmabyggd flerpunktstermometer (efter Länsstyrelsens lantbruksenhet). 23

Uppföljning av konserveringsresultatet Utrustning för temperaturövervakning av lagrad spannmål kan köpas som kompletta system med olika typer av övervakningsautomatik. Det går också att köpa komponenter som termoelementråd (metervara) med korrosionsbeständigt skyddshölje (PVC eller teflon), och avläsningsinstrument, och själv bygga ett manuellt övervakningssystem till en relativt låg kostnad, bild 10. Ur kostnadssynpunkt är PVC att föredra. Mätpunkten, vilken tillverkas genom att trådänden skalas av och de två trådarna löds ihop, kan skyddas mot korrosion med epoxylim. Om termoelementtrådarna monteras i en silo med bottentömning måste de avlastas de krafter som uppstår i samband med tömning. Analys av mögelförekomst Spannmålens hygieniska kvalitet bör fastställas rutinmässigt efter fyra fem månaders lagring. Den mikrobiella analysen bör omfatta både antalet sporer och andelen kärnor med inväxning av mögelsvampar. De vanligast förekommande mögelsvamparna bör identifieras. Har syrabehandlingen haft full effekt har samtliga mögelsvampar avdödats. Om det förekommer en uppenbar tillväxt av mögelsvampar men spannmålens hygieniska kvalitet ändå bedöms som acceptabel bör fortsatt tillväxt förhindras genom ombehandling med syra. Vid mycket liten förekomst behöver inte spannmålen ombehandlas om den ska förbrukas under den kalla årstiden. Om de aflatoxinproducerande svamparna Aspergillus flavus respektive parasiticus förekommer måste utfodringen stoppas och analys av aflatoxin göras. Hela det syrabehandlade spannmålspartiet provtas med en provtagare och alla delprov samlas i en hink. Detta samlingsprov blandas om noggrant innan slutprovet avsett för analys tas. Kontroll av ph-värde För att få en viss uppfattning om hur väl syrabehandlingen har fungerat kan man bestämma spannmålens ph-värde. Erfarenheter från praktiska förhållanden visar att syrabehandlad spannmål med en vattenhalt på 18 procent bör ha ett ph-värde under 5,0. Om vattenhalten är 25 procent bör ph-värdet troligen vara lägre än 4,5. Obehandlat spannmål har ett ph-värde på över 6,6. Det saknas dock fullständiga kunskaper om sambandet mellan tillsatt mängs syra och spannmålens ph-värde. För noggrannare kontroll kan man låta analysera halten syra i spannmålen. ph-bestämning Skaka 50 g spannmålskärnor i 100 g destillerat vatten i 10 minuter. ph-bestämningen kan därefter göras med indikatorpapper eller digitala handinstrument med lämpliga mätintervall och lämplig upplösning (helst ph 0,1). 24

Personskydd vid hantering av propionsyra Personskydd vid hantering av propionsyra Propionsyra som handelsvara (med en koncentration på 99,5 procent), är långt ifrån harmlös. Den är frätande vid direktkontakt med hud och textilier. De ångor som bildas är retande på andningsorganen och ögonen. Man måste undvika syrastänk, särskilt på oskyddad hud och i ögonen. Därför skall man, förutom en heltäckande klädsel, alltid ha skyddsglasögon eller visir, förkläde, skyddshandskar och stövlar på sig när man hanterar syran eller föremål som varit i direktkontakt med syran, bild 11. Vatten måste finnas lätt tillgängligt så att man snabbt kan skölja bort syrastänk. För att undvika inandning av syraångor vid syrabehandling inomhus och när man är tvungen att gå in i ett utrymme med nybehandlad spannmål är det nödvändigt att man använder en andningsmask med ett godkänt gasfilter, typ B, som skyddar mot syran. Bild 11. Skyddsutrustning vid syrabehandling (efter Ekström, 1993). Kravet på skydd i samband med syrabehandling gäller naturligtvis inte endast den som arbetar med spannmålen utan också övriga på gården, både människor och djur. Barn bör inte vistas i närheten av platsen där appliceringen sker eller där den nybehandlade spannmålen förvaras. Området bör också vara effektivt avgränsat mot djur. Propionsyra är klassificerad som brandfarlig vätska tillhörande klass 2b. Syrans flampunkt är 50 C, vilket betyder att den är något brandfarligare än diselolja (flampunkt 65 C). Vid normal hantering av propionsyra är det dock ingen risk för att den bildar explosionsfarliga blandningar med luft. 25

Referenser och fördjupningslitteratur Referenser och fördjupningslitteratur BASF. Tips on preserving feed. BASF Animal nutrition. Cherrington C.A., Hinton M., Mead G.C. & Chopra I., 1991. Organic acids: chemistry, antibacterial activity and practical applications. Advances in microbial physiology. Vol. 32. Ekström N., 1975. Syrabehandling av spannmål. Teknik vid syratillsättning och vidarehantering. Meddelande nr 359, Jordbrukstekniska institutet, Uppsala. Ekström N., Thyselius L., Johnsson S. & Thomke S., 1973. Syrabehandling av spannmål. Dosering, fodervärde, ekonomi. Meddelande nr 352, Jordbrukstekniska institutet, Uppsala. Holmberg T., Kaspersson A., Göransson B., Kozakiewicz & Kramnäs L., 1989. Aflatoxin production and tolerance to organic acids by Aspergillus flavus and Aspergillus parasiticus isolated from acid treated moist grain. Acta Agric. Scand. 39:449 455. Holmberg T, Kaspersson A., Larsson K. & Pettersson H., 1989. Aflatoxin production in moist barley treated with suboptimal doses of formic and propionic acid. Acta Agric. Scand., 39:457 464. Huitson J.J., 1968. Cereals preservation with propionic acid. Process Biochemistry, November 1968. Jonsson N., 1996. Konservera och lagra spannmål på rätt sätt! Teknik för lantbruket nr 54, Jordbrukstekniska institutet, Uppsala. Kiessling K-H., Pettersson H., Tideman K. & Andersson I-L., 1982. A survey of aflatoxin and Aspergillus flavus/parasiticus in acid treated Swedish grain. Swedish J. Agric. Res. 12:63 67. Larsson K., 1988. Beredning och hantering av kraftfoder med tonvikt på foder med hög vattenhalt. Meddelande nr 418, Jordbrukstekniska institutet, Uppsala. Lueck E., 1980. Antimicrobial food additives, characteristics, uses, effects. Springerverlag. 280 s. Lundin G., 1992. Utnyttja din skördetröska bättre. Inställningar och körteknik. Teknik för lantbruket nr 33, Jordbrukstekniska institutet, Uppsala. Pettersson H., Holmberg T., Larsson K. & Kaspersson A., 1989. Aflatoxins in acid-treated grain in Sweden and occurrence of Aflatoxin M 1 in milk. J. Sci. Food Agric., 48:411 420. SJVFS, 1995:25. Statens jordbruksverks föreskrifter om foder. SLVFS 1994:17. Statens livsmedelsverks kungörelse om ändring i kungörelsen (SLV FS 1993:36) med föreskrifter och allmänna råd om vissa främmande ämnen i livsmedel. 26