SKÄRGÅRDARNAS RIKSFÖRBUND

Vi skärgårdsbor Nr 2 oktober 2012 Tidningen från Skärgårdarnas Riksförbund Jubileumsnummer 30 år med Skärgårdarnas Riksförbund

En pigg 30-åring Nu fyller Skärgårdarnas Riksförbund 30 år. Givetvis ska man ta tillvara tillfällen som ges att fira högtidsdagar. Dit hör också att teckna historien. I denna tidning hittar ni artiklar från två av våra veteraner. Därom kan jag ge besked, om herrn så vill ty jag var med sade Fänrik Stål en gång i tiden. Både Anne och Kjell hör till de som kan berätta. Anne var med redan från begynnelsen och Kjell från det att riksförbundet blev ett Riksförbund. Historiken visar tydligt att skärgårdsbornas röst bättre lyckats nå fram till beslutsfattarna när vi började samverka över hela landet. Från början gällde upprörda möten kring enstaka galenskaper. På lokala skärgårdsting skulle de ansvariga ställas mot väggen. Detta kobbarnas parlament har vi bytt ut mot ett argumenterande med samlad kunskap om våra villkor som vi knuffat in i utredningar och i de politiska dagordningarna. I debatten kring fastighetsbeskattningen kom våra exempel från skärgårdarna att bli viktiga väckarklockor. I utformningen av de regionalpolitiska programmen som styr återflödet av EU-pengar kom skärgårdarna tidigt med på kartan. Jordbruksstöden har idag uttalade insatser för skärgårdsområdena. Men en 30-åring ska givetvis inte luta sig tillbaka och vila på lagrarna. Vi har stora uppgifter framför oss. Vi var med och drog igång den viktiga debatten kring utarmning av hela skärgårdssamhällen där snart siste man släcker ljuset. Våra olika förslag till åtgärder gick in i återvändsgränder och vi har ännu inte lyckats få med ansvariga myndigheter på spåret. Utarmningen av servicen, och inte minst den numer allt mer privatiserade offentliga servicen, är vår kanske största utmaning. När det tar orimligt lång tid att ta sig till skolan, butiken eller vården så kommer skärgårdarna att avfolkas. Denna förändring måste mötas med ny teknik och nya sätt att tillhandahålla tjänster. En grundbult i detta är bra kommunikationer. Närmast gäller det att se till att skärgårdarna inte missgynnas i utbyggnaden av bredband. Det är just vi som är sist på linjen, som bäst behöver tillgång till detta språng i utvecklingen. De fysiska transporterna med kollektivtrafik och godsfrakter måste också följa med. Det handlar alltså inte bara om möjligheten att sitta i stugan och surfa på nätet, utan basen för företagande och arbetsplatser. Så unga som vi nu är, 30 år, så vill vi faktiskt också slå ett slag för de gamla traditionella näringarna, fisket och jordbruket. Vården och brukandet av dessa naturgivna resurser ger inte bara jobb året runt. De skapar också det landskap av natur och kultur som vi älskar mest av alla den levande skärgården. Bengt Almkvist, ordförande SRF Nr 2, oktober 2012 Tidningen producerad av Skärgårdarnas Riksförbund. Utkommer med fyra nummer per år. Ansvarig utgivare Bengt Almkvist, ordf SRF Redaktion Eva Widlund Foto Om inte annat anges, Eva Widlund Postadress Södra Vinön 112, 715 93 Vinön Redaktionens e-postadress redaktionen@skargardarnasriksforbund.se Framsida Notdragning i Hjälmaren Foto: Carin Fremling Förbundets e-postadress info@skargardarnasriksforbund.se Hemsida www.skargardarnasriksforbund.se Produktion och tryck Linderoths Tryckeri, Vingåker 2012 ISSN 2000-0448 Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling: Europa investerar i landsbygdsområden 2 Vi Skärgårdsbor nr 2 oktober 2012

Ett förbund föds Anne Forslund minns hur det började Foto: Björn Sjöblom Den 31 oktober 1982 möttes ett antal skärgårdsbor på färjan Viking Sally för att diskutera möjligheten att bilda ett nationellt förbund för skärgårdsbornas olika föreningar. SIKOs dåvarande ordförande, Hans Sundberg, hade av styrelsens arbetsutskott fått i uppdrag att försöka få till en träff för skärgårdsföreningar i Sverige. Men hur hitta dessa föreningar där bara bofasta kust- och öbor hade rösträtt? Efter en givande kontakt med Blekinge Kust- och skärgårdsförening, vilken hade adresser till andra liknande föreningar lyckades SIKO få iväg en inbjudan till 17 föreningar däribland Västkustfiskarna. Stor vilja bakom ett riksförbund Tyvärr kunde bara sex föreningar komma till detta första möte, mest beroende på dålig ekonomi inom föreningarna. Men samtliga inbjudna hade uttryckt sin vilja att ställa sig bakom förslaget att bilda ett nationellt förbund. Vad ska förbundet heta? Efter en rundpresentation av de närvarande föreningarnas verksamhet och efter en ganska kort diskussion beslutades att bilda en riksorganisation som, efter en hel del olika namnförslag, kom att heta Skärgårdarnas Riksförbund, SRF. Verksamhetsområde SRFs verksamhetsområde diskuterades och man beslutade att: SRF skulle vara ett samarbetsorgan, det skulle företräda kust- och skärgårdsbefolkningen i olika statliga utredningar men också kunna agera inom respektive länsstyrelses område. Det var viktigt att SRF var samordnande när det gällde problem på riksplanet, inte styrande. Men fanns olika åsikter inom föreningarna fick dessa agera enskilt. De anslutna föreningarnas verksamhet skulle vara bred, det vill säga de fick inte ha bara en fråga på dagordningen. Detta innebar att Västkustfiskarna inte fick ansluta sig, de fick istället agera genom sin förening i Bohuslän. Representanterna från Bohusläns Skärgårdsråd hade inte mandat att ansluta sig. Skärgårdsrådet ansåg att de hade så bra kontakt med sina riksdagsmän att de kunde agera själva. De anslöt sig emellertid senare. Arbetsgrupp förbereder En arbetsgrupp bildades, Hans Sundberg valdes till sammankallande, som skulle bereda och utarbeta förslag till stadgar vilka skulle underställas föreningar som inbjöds till medlemskap i förbundet. Vid mötets avslutande uttryckte de närvarande sin stora glädje över att SRF nu hade startat. Därmed började arbetet med att SRF skulle vinna gehör hos olika myndigheter för att få dessa att lyssna på skärgårdsborna innan olika beslut fattades. På grund av främst pengabrist dröjde det till 1984 innan nästa möte ägde rum. Det skedde på Hasslö samtidigt som Blekingeföreningen firade 10-årsjubileum. Närvarande vid det första mötet: Blekinge Kust- och skärgårdsförening Torleif och Ketty Pettersson Bohusläns Skärgårdsråd Bernt Pettersson och Ann-Cathrine Weiler SIKO Hans och Inga Sundberg Anne och Magnus Forslund Tjusts Skärgårdsförening Fridolf Magnusson och Alvar Karlsson Ulvöarna Elisabeth Nordqvist Västkustens Husbehovsfiskarförbund Bengt och Brita Kristiansson Det finns två häften om Förbundets tidiga verksamhet. Den ena behandlar de första 20 åren och den andra åren mellan 2002 2006. Anne Forslund har sammanställt båda dessa skrifter. Vi Skärgårdsbor nr 2 oktober 2012 3

De viktiga utredningarnas tid I början av 1970-talet talade landshövding Hjalmar Mehr i Stockholm om skärgården som internationellt unik och om det nationella ansvaret. Om vi försummar uppgiften och låter den bofasta skärgårdsbefolkningen tunnas ut till en spillra och naturen skövlas, kommer då inte nationen att ställa just oss till ansvar? En levande skärgård Initiativet ledde till en regional utredning där uttrycket en levande skärgård myntades. Man begärde också nationella åtgärder för att motverka avfolkningen på öarna. 1975 kom Riksdagens beslut om ekonomiskt stöd till både investeringar och transporter. Ett riktat skärgårdsstöd infördes och flera län tog fram regionala program för satsningar i skärgårdarna. Stödformen utvecklades senare till det bredare glesbygdsstödet. Björks utredning I början av 1990-talet utreddes vilka förändringar ett EU-medlemskap skulle innebära i Sverige. Riksdagsmannen Gunnar Björk fick uppdraget att se hur stödform erna i skärgårdarna hade fungerat och bedöma om det behövdes andra åtgärder. Utredningen som fick namnet Levande Skärgårdar (SOU 1994:93) slog fast att skärgården skulle behöva högsta uppmärksamhet och klassas som ett så kallat Mål 5b-område. Man tog också upp andra viktiga frågor, som fastighetsbeskattning, trafik, post och tele. Man föreslog även att ett nationellt skärgårdsråd skulle inrättas. Det blev Glesbygdsverket som fick ansvaret att bevaka frågorna kring utvecklingen i skärgårdarna. 1995 började man arbetet med ett Nationellt strategiskt handlingsprogram för skärgården. Ingrid Mars blev den ansvariga handläggaren och arbetet utvecklades i nära samverkan med SRF. Full aktivitet Nu hände det plötsligt väldigt mycket. Strax efter att Gunnar Björks utredning var klar och GBV börjat arbeta med sitt program, blev Sverige medlem av EU. Regeringen beslutade att det skulle bildas ett Mål 5B område för öarna. Per Nuder fick ansvaret att leverera ett program för Mål 5b Skärgård 1995-1999. Med Ingrid Mars vid sin sida blev det ett utmärkt dokument för skärgårdarna. Därefter fullföljdes arbetet med det Nationella Strategiska Handlingsprogrammet 1997. I detta redovisades också situationen i landets olika skärgårdar efter en rundresa som de två Hansarna, Aren och Noack, gjorde. Nu fanns plötsligt två centrala statliga dokument som både beskrev situationen i skärgårdarna, hade förslag på åtgärder och dessutom anvisade pengar i ett EU-program riktat just till skärgårdarna. Pengar För att kunna driva på utvecklingen med de nya förutsättningarna krävdes att vi i SRF ansträngde oss ordentligt. Vi förklarade för Näringsdepartementet att vi behövde egna ekonomiska resurser för att kunna ta ett ökat ansvar. På Landsbygdsriksdagen 1998 kom det glädjande beskedet. Statsminister Göran Persson meddelade att Skärgårdarnas Riksförbund skulle få ett årligt anslag! Det har vi haft sedan dess. Miljöfrågorna Miljöfrågorna hade kommit lite i skymundan i arbetet med Handlingsprogrammet och Mål 5b. För att komma ifatt gjorde Regeringens Miljövårdsberedning en utredning Hållbar utveckling i Sveriges skärgårdsområden (SOU 1996:153). Med det nya begreppet hållbar utveckling konstaterade man att en sådan måste inbegripa förutsättningarna för de bofasta att leva kvar och arbeta i skärgården. 4 4

Ett konkret förslag blev också att ge länsstyrelserna i skärgårdslänen från Uppland runt kusten och upp till Norska gränsen, i uppdrag att göra regionala miljö- och hushållningsprogram. Fyra sådana togs fram och Regeringen samlade resultaten i en utvärdering, Levande Skärgård (SOU 2000:67). Varje region kunde nu arbeta vidare med sitt program. Mål 2 Öarna När det blev dags för en ny programperiod med EU-stöd, 2000-2006, krävdes att Sverige skulle ha färre Mål-program. Skärgårdarna och Gotland lades samman i Mål 2 Öarna. En överenskommelse gjordes om att fördela resurserna efter befolkningstalen. Nu hade myndigheterna lärt sig allt mer om hur EU-systemet fungerade och flera stora och viktiga infrastrukturprojekt kunde genomföras under perioden. Glesbygdsverkets faktasamling Glesbygdsverket tog efter några år initiativ till ett nytt samlande material och i december 2003 publicerade man ett utmärkt material, Sveriges Kust och Skärgårdar, en faktasamling om boende, arbete, service och kommunikationer. Denna rapport överblickade situationen på en rad områden av stor betydelse för utvecklingen i skärgårdarna. Myndigheten redovisade även sina olika ageranden och ståndpunkter i de olika frågorna. Faktasamlingen innehöll också den första samlade kartbilden och statistiken över alla mantalsskrivna personer på öar. Den tjocka rapporten kompletterades senare även med utmärkta pocket-fakta FAKTA om Sveriges kust och skärgårdar. Svängrummet krymper SRF hade varit en aktiv part i alla dessa utredningar. Vi bidrog med fakta och förslag och kunde påverka innehållet. Åren gick och vi närmade oss en ny period med EU-stöd 2007 2013. Det kom nya krav på att antalet program skulle minska. Det blev också tydligt att projekt av olika slag blev allt större och att det nästan bara var myndigheterna som klarade att driva sådana. SRF hade tidigt försökt att starta ett nationellt Leaderområde för landets alla skärgårdar. Det fanns ett motsvarande i Danmark som fungerade bra. Men i Sverige sade myndigheterna nej tack. Det blev istället ett antal regionala Leaderområden, varav flera framgångsrika i skärgårdarna som t.ex. Carpe Mare och Kustlandet. I stället fick vi försöka medverka till samarbeten mellan dessa Leaderområden. Vi kan försäkra att det inte är enkelt. Det visade tydligt att det behövs en hanterlig nationellt nivå för speciella landskap som t ex skärgårdarna utgör. Landsbygdsprogrammet Efter visst utredande beslutade sig Regeringen för att flytta anslagen för utveckling i skärgårdarna från strukturfondernas Mål-program till jordbruksfondens resurser i Landsbygdsprogrammet. Vi var ytterst skeptiska till detta. Vi visste att vi skulle förlora i uppmärksamhet hos regioner och kommuner. Dessutom gäller en stor del av investeringsbehoven i skärgårdarna faktiskt tyngre infrastruktur. Med Landsbygdsprogrammet fanns farhågan att resurserna skulle vinklas mer mot de gröna näringarna. Dessa är förvisso viktiga för skärgårdarna. Men frågor kring boende och service liksom andra näringar har mycket stor betydelse. Titta framåt Sammantaget har skärgårdarna klarat sig bra i förändringens tid när regionalpolitiken blev mer nationell. Vi fick i rätt tid uppmärksamhet i nationella utredningar och när EUsystemen sjösattes i Sverige. Nu ser vi att pendeln åter går tillbaka till ett mer regionalt tänkande. Den uppmärksamhet som skärgårdarnas landskap och människor behöver nationellt, har krympt. Glesbygdsverket, den statliga myndighet som hade ett nationellt uppdrag att arbeta för skärgårdarnas utveckling, har lagts ner. Kompetensen har visserligen förts vidare till nya myndigheter. Men möjligheten till initiativ kring våra angelägna frågor har begränsats. SRF har med andra ord gott om utmaningar åren framför sig i arbetet för en levande skärgård. Bengt Almkvist 5

Minnen om SRF Pia Enochsson Generaldirektör på Glesbygdsverket 1998-2003 Minnen Ja, det finns en sjö att ösa ur! Pia Enochsson var generaldirektör på Glesbygdsverket under fem år, och lärde under denna tid känna stora delar av vår skärgård. Som GD besökte Pia tillsammans med representanter från SRF alla skärgårdsområden runt våra kuster och i Vättern och Hjälmaren. Förutom kontakten med de fastboende minns hon också oerhört många engagerade och intresserade tjänstemän från länsstyrelser och kommuner. När Pia Enochsson tillträdde tjänsten som generaldirektör på Glesbygdsverket bestämde hon sig direkt för några profilfrågor, skärgårdarna och en del andra glesbygdsområden som inte ingick i Norrlands inland som det pratades mest om. Pia bestämde sig för att göra studiebesök en gång i veckan, ofta blev det till skärgården, där hon träffade de fastboende. I ett tidigt skede fick hon kontakt med SRF och besökte i stort sett alla kuster och många öar runtom i Sverige, ofta i sällskap med SRF-representanter. Sammantaget har dessa resor gett Pia många positiva minnen! MINNE 1 - resan i Bohuslän Den allra första resan var längs Bohusläns kust med kustbevakningens båt. Resan som började i Strömstad och pågick under en veckas tid ledsagades av Hans Aren från Sydkoster. Man besökte samtliga kommuner på vägen ner mot Göteborg tillsammans med berörda skärgårdsbor, lokala politiker och riksdagspolitiker. MINNE 2 - boplikten Frågan om boplikten. Sverige är ett annorlunda land än våra nordiska grannar. Som det är i Sverige tränger man tillbaka de fastboende. I denna viktiga fråga var det en mycket bra samverkan mellan en ideell organisation och en myndighet. Vi kämpade bra sida vid sida, minns Pia. Tyvärr känns det som loppet är kört. Det är en stor sorg och ett misslyckande för Sverige att man inte har varit mer varsamma med vår skärgård och dess öar, att man inte var lyhörd för erfarenheter från våra grannländer. Kanske hänger det ihop med kriget att de som då var utsatta är mer rädda om sin skärgård. MINNE 3 - allt material Pia är stolt över allt det material om skärgården som Glesbygdsverket tillhandahöll. Rapporter och faktaunderlag med kartor och statistik. Vad händer om en skola eller en affär läggs ner på en ö? Hur mycket längre restid blir det till exempel? Myndighetsförändringarna gagnar inte glesbygdsfrågorna, konstaterar Pia. En positiv utveckling är i alla fall att många av de skärgårdsbutiker som finns kvar fyller flera servicefunktioner. Flera starka minnen Pia deltog i många av förbundets aktiviteter och har flera starka minnen därifrån. När vi gick på grund i Öresund! Under ett möte på Ven skulle vi besöka Öresundsbron som höll på att byggas. När hela sällskapet hade beskådat det mäktiga bygget och skulle vända om mot Ven hände det. Det var ingen större fara, men vi stod fast på grundet. Alla som var med den kvällen kommer nog alltid att minnas timmarna på grundet. Ett annat starkt minne är när det var ett Skärgårdsforum ute på Väderöarna i Bohuslän och vi fick höra att Anna Lindh blev mördad. Den gången på vårvintern i Luleå skärgård när vi bodde i lotstornet ute på Rödkallen och när vi vaknade hade isen spruckit upp och vi fick bli hämtade med helikopter. Det var en speciell upplevelse att se Luleå skärgård från luften. Som GD för Myndigheten för skolutvecklingen (2004-2008) kunde Pia fortsätta att följa skärgårdsskolornas kamp för sin överlevnad. Tankar som att den lilla skärgårdsskolan skulle ge en sämre utbildning avfärdas bestämt. Både gamla Skolverket och Glesbygdsverket gjorde undersökningar som konstaterade att det förr var tvärtom. Eleverna i skärgårdsskolorna hade mycket goda resultat. Efter ett skolmöte med SRF på Möja 2004 startade Myndigheten för skolutveckling två skolnätverk för ö-skolor, Lag Nord och Lag Syd. Dessa nätverk fick hjälp att bekosta ett antal möten under några år, vilket var mycket uppskattat. Pia avslutar: Tänk, det var fem år som jag var på Glesbygdsverket och det är ändå därifrån som många minns mig. Och det kan SRF intyga, det är många i vår skärgård som med glädje minns Pia Enochsson. Glesbygdsverkets publikationer som fortfarande är intressanta för SRF och andra skärgårdsintresserade finns numera tillgängliga på Tillväxtanalys hemsida. Här kan man söka efter publikationer kopplade till skärgård. 6 Vi Skärgårdsbor nr 2 oktober 2012

Gröna öar, ett långsiktigt miljöarbete Vid styrelsemötet i Blekinge 2008 startade vårt miljöarbete konkret. I Söderhamn på ön Sandskär hade invånarna jobbat hårt för att få ut kommunalt vatten på ön, och allt var klappat och klart, entreprenören stod klar att börja gräva, när kommunen satte stopp. Inget kommunalt vatten förrän avloppsfrågan var löst. Ärendet kom till Kust- & Skärgårdsföreningen i Söderhamn och slussades vidare till SRF:s styrelse. Hur löser man avloppsfrågorna på öar blev en uppgift att lösa för en utredningsgrupp. Var skulle man få medel till utredningsgruppens arbete, var den stora frågan. Green Islands Vid en SIDA-konferens om läget för Östersjön erbjöds förstudiemedel till projekt som hade som mål att förbättra vattenkvalitén i Östersjön, och som vi i SRF beviljades hösten 2008. Vid ESIN:s årsmöte i Finland 2008 bildades en arbetsgrupp med representanter från Estland, Finland, Åland och SRF för att söka INTERREGmedel till projektet Green Islands. Efter många turer fram och tillbaka träffade vi Skärgårdsstiftelsen i Stockholm, som också jobbade med en liknande idé. Projektet blev för stort för vårt vidkommande och Skärgårdsstiftelsen var den enda organisation som kunde ta på sig Leaderrollen. Projektet beviljades medel 2010 för ett treårigt projekt. Vårt mål med Green Islands var att hitta lösningar på vatten och avlopp, lokalt producerad energi, förbättrad sophantering och miljövänliga transporter. Som exempel har vi ön Samsö i Danmark som vi gjorde besök på 2010. Arbetsgruppen Förnybar Energi Under 2011 har vi också startat en egen arbetsgrupp om förnybar energi med syfte att hitta lösningar på lokal producerad energi som vindkraft, biogasanläggningar och solenergi. Vindkraftsindustrin utvecklar hela tiden nya snurror och vi följer utvecklingen. Just nu följer vi med stort intresse en australisk snurra som arbetar tyst, kan producera el vid svag vind och kanske kan bli något för Europa om den pallar för snö och kyla. Biogasområdet är en annan intressant del. Vi följer tre projekt i den mindre storleken, som skulle kunna passa på öar, men ännu så länge fungerar de inte tillfredsställande. Vårt arbete skall slutföras under 2013, både vår egen arbetsgrupp och Green Islands, och vi hoppas kunna presentera några gångbara alternativ under 2014 både när det gäller Förnybar energi och vatten och avloppslösningar. Dessutom är ett Europeiskt projekt på gång för produktion av lokal energi med Grekland som initiativtagare där ESIN är representerat, och som vi hoppas mycket på. Lennart Andersson Arbetsgruppen Förnybar Energi Vid ESIN-mötet 2011 på ön Ile d Yeu i Frankrike fick mötesdeltagarna använda elbilar för att ta sig fram på ön, vilket rönte stort intresse. Flera olika modeller presenterades på den efterföljande ö-festivalen. Vi Skärgårdsbor nr 2 oktober 2012 7

FÖRETAGSAMMA SKÄRGÅRDAR Skärgårdsborna har störst andel företagande i hela Sverige. Det är en kultur beroende både på nödvändighet men även på kreativitet och vana vid förändringar. Öbergs kafé på Visingsö är ett ö-företag som gör mycket mer än bakar bröd. Av landets cirka 80 000 skärgårdsbor bor 32 000 på öar utan fast landförbindelse, många bor så pass isolerat att pendling till en större arbetsmarknad inte är möjlig. Detta är en viktig utgångspunkt för att bli företagare. En tillbakablick visar att skärgårdsbon närmast är opportunist, vaken för nya möjligheter för sin försörjning. Samtidigt finns ett konservativt drag i det uthålliga utnyttjandet av naturresurserna. Resultatet är därför många gånger att kombinera olika sysslor för att få en tillräckligt stabil försörjning. Mångfalden minskade sårbarheten. Från skärgårdarna skedde heller ingen omfattande emigration till Amerika på grund av svält. Sveriges mest företagsamma region SRF har med hjälp av SCB gjort den första inventeringen av företagare på öarna. Materialet gäller förhållandena 2006. När vi ser siffrorna vill vi påstå att skärgårdarna är landets mest företagsamma region, mätt som antal aktiva företag per tusen invånare. Påståendet gäller till dess någon visar något annat! Alla landsbygder har en ganska hög företagsfrekvens. Vi har som jämförelse valt Gotland som är en region med viss ö-problematik. Samtidigt är det ett län med brett näringsliv och utvecklad arbetsmarknad. Ven, Möja och Sankt Anna Vi tar en närmare titt på tre olika områden för att se hur det ser ut. Här har alla företag inventerats, inte företagare. För varje område har vi också gjort en jämförelse med situationen i respektive hemkommun. Det finns brister i statistiken så jämförelsen ska tas med försiktighet. Men resultatet är ändå tydligt. Företagandet i skärgårdarna ligger mycket högt. Gemensamt för de tre områdena är utvecklad samverkan mellan företagen. Det gäller främst marknadsföring, men även för att kunna ta större jobb än det egna företaget klarar av. På Möja i Stockholms skärgård finns Möjaskärgårdens Företagarförening med stor uppslutningen bland företagarna. Det ger kraft bakom förslag till kommunen i olika frågor. Turismen är idag den viktigaste sektorn. På ön finns många sommarstugor vilket innebär mycket bygg- och servicejobb. Det finns också en växande Företagarfrekvens på öar utan fast landförbindelse, 2006 Sysselsatta Därav Andel Totalt 20-64 år Anställda Företagare företagare Hjälmaren 64 59 38 26 40,6 % Mälaren 474 450 389 85 17,9 % Östergötland/Kalmar/Blekinge 522 505 362 160 30,7 % Stockholms/Sörmland 3 728 3 502 2 848 880 23,6 % Norrland/Gräsö 612 586 504 108 17,7 % Skärgården helhet 15 408 14 526 12 767 2 641 17,2 % Gotland 26 684 25 516 23 095 3 589 13,45 % Riket i helhet 9,4 % 8 Vi Skärgårdsbor nr 2 oktober 2012

Båtvarvet på Möja är ett familjeföretag där man bygger båtar vintertid och under sommaren är det service och underhåll på båtar som gäller. Foto: Joel Nordstedt korttids turism som söker bad, caféer, upplevelser och matställen. På Ven arbetade man med föreningen Näringsidkarna på Ven med bland annat gemensam skyltning och öppettider. Några större företag på ön bildade också Destination Ven för att försöka förlänga säsongen för besökare och därmed öka möjligheten att helårsanställa personal. I glesbygdsskärgården Sankt Anna är befolkningen utspridd på ett 15-tal öar och en fastlandsremsa. Traditionen var länge att var och en skötte sin verksamhet. Många hade likartade inkomstslag och man kände nog att man konkurrerade om samma resurser. Men denna syn är ändrad. Nu ser man fördelarna av samverkan och kan visa upp ett stort gemensamt utbud. Idag handlar det om gemensam marknadsföring genom den ekonomiska föreningen Navet i havet. De små företagens styrka Den dominerande typen av företag i skärgården är familjeföretaget. Ambitionerna kanske sträcker sig till att kunna försörja sig med en rimlig arbetsbörda. Att växa genom expansion och anställningar är för de flesta ett stort steg med ökat ansvar och byråkrati. De många små företagen skapar en mångfald. Men det är kanske inte troligt att det är genom dessa företags tillväxt som sysselsättningen kan öka i skärgården. Det är snarare genom att visa vägen för nya företag att starta som den utvecklingen kan uppnås. Samhällets insatser i skärgårdarna måste därför vara inriktade på solo- och mikroföretagens villkor. En viktig faktor gäller generationsväxlingar och förhållandet att företaget oftast ligger där man bor. Därmed är det inte så enkelt att varken expandera eller sälja sitt företag. Det är heller inte säkert att nästa generation känner lika starkt för att fortsätta verksamheten. Däremot kanske man väldigt gärna vill bo kvar på fastigheten även om det blir som fritidsboende. Reglerna blir allt svårare Det finns en tradition i skärgården att kunna kombinerar flera verksamheter i sitt företag. Traditionellt kan det ha varit fiske och jordbruk allt efter hur säsongerna sett ut. Idag kanske man har kvar något av detta men arbetar i huvudsak med annat som utvecklats ur de gamla kunskaperna. Det kan vara transporter, mathantverk eller byggnadsarbete, för att få inkomster året runt. Vi Skärgårdsbor nr 2 oktober 2012 9

Men utvecklingen går mot att det är allt svårare att driva ett företag med regelverk i olika branscher. Inse att yrkesfiskaren som behöver få ihop en årsinkomst kanske vill börja förädla sin fångst och även skjutsa ut besökare att äta den rökta fisken i solnedgången på sin brygga. Han får det allt svårare det kan vi lova. Det blir pärmar och blanketter, tillstånd och avgifter från Havsmyndigheten, Transportstyrelsen, Livsmedelsverket, byggnadsnämnden plus skattemyndigheten. Vi är övertygade att många regelverk skulle kunna förenklas betydligt utan att kvalitet eller säkerhet skulle brista. Vi tror också att ett ökat stöd genom utveckling av nätverk i yrkesgrupper är en bra insats. Visst finns det hinder för tillväxt Skärgårdsborna själva kan också utgöra ett hinder för tillväxt. Attityder kring den utveckling som sker kan ta sig många olika uttryck. Det Företag på några öar jämfört med deras kommuner, 2006 Ö/kommun Antal invånare är inte alltid så lätt att utveckla ett företagande i ett område där många boende är negativa till det som sker. Det kan gälla allt från klassisk avund till ren risk för konkurrens som bromsar. Flera exempel finns, allt från den första kiosken eller serveringen som lockar besökare till en ö, turistfiske som utnyttjar det fria handredskapsfisket, båtturer med gruppresor till öar eller de första vattenskoteruthyrarna. Antal företag Företag /1000 inv Möja 260 63 242 Värmdö kommun 35 000 1949 55 Sankt Anna 713 86 120 Söderköpings kommun 14 000 726 52 Ven 362 50 138 Landskrona kommun 39 900 1 516 38 Många kvinnliga företagare I alla skärgårdar är det ett underskott på kvinnor, mest påtagligt i de glesare befolkade delarna. Men när det kommer till företagsamhet är det en ganska hög andel kvinnor. Varför vet vi inte säkert. Men det kan hänga samman med förändringar i de traditionella näringarna. Kvinnor är mycket öppna för nya impulser och söker sig gärna nätverk och rådgivning. Bengt Almkvist Kärvänliga lamm i Sankt Anna. Foto: Anna-Karin Utbult Almkvist 10 Vi Skärgårdsbor nr 2 oktober 2012

Kvinnligt företagande på öar, 2006 Andelen företagare av alla sysselsatta Män Kvinnor Hjälmaren 54,3 % 24,1 % Mälaren 20,7 % 14,8 % Östergötland/Kalmar/Blekinge 37,6 % 20,4 % Stockholm/Sörmland 30,8 % 15,0 % Norrland/Gräsö 24,1 % 9,3 % Gotland 18,9 % 7,7 % Hela riket 12,4 % 5,3 % Nyplockade, körsbär, saft och sylt i en gårdsbutik på Vinön. Här säljer man det som är aktuellt för säsongen. Hvens Getost är ett litet gårdsmejeri som gör ostar och pasta, har café och olika arrangemang för grupper som kommer på besök. Trålbödning på Öckerö Foto: Jan-Eric Ericsson Vi Skärgårdsbor nr 2 oktober 2012 11

Traditionella näringar är viktiga resurser De gamla areella näringarna fiske och jordbruk är viktiga. Det är verksamhet året runt och de är starkt kulturbärande med aktiva fiskelägen, öppna landskap och lokala produkter. Dagens företag i dessa näringar kräver allt större arealer och redskap för att nå lönsamhet. Det fungerar dåligt i skärgårdarna. Vi måste istället få ett erkännande av miljönyttan för både natur och kultur i verksamheterna. Det har ofta med attityder att göra. Jordbruk och fiske behandlas mycket olika. För jordbrukets del är inställningen från både näring och myndigheter, att uppmuntra alla som vill vara aktiva brukare. Regelverket kan justeras så att det underlättar verksamhet även i speciella miljöer som skärgårdarna. Vi ska givetvis inte skönmåla. Det finns fortfarande mycket som kan bli bättre. På fiskets område är det närmast tvärtom. Här är strävandena inriktade på att stödja heltidsfisket. Med licenser, avgifter och regler stänger man ute deltids- och husbehovsfiskare. Till och med inkomstgränser sätts upp för att bevara ett skrå-tänkande! En skärgårdskultur utarmas med öppna ögon. Fiske Många frågor kring fiske är komplicerade. Det finns bestånd som behöver skyddas och olika kategorier fiskare vill ha inflytande över fisket. Yrkesfiske i skärgårdarna håller på att försvinna. Antalet licensierade yrkesfiskare minskar årligen. 2011 var de cirka 1600. En dramatisk minskning med nästan 1/3 på tio år. Även om lönsamheten är dålig finns här en potential. Men ett nytt synsätt måste föras in. Med rätta insatser och små medel skulle en uppmärksamhet av aktivt yrkesmässigt fiske kunna få samma effekt som inom jordbruket. Oavsett lönsamhetsresonemang om vilket fiske som ger mest pengar, är det dags att lyfta respekten för livsstilen och kulturbärandet i skärgårdsfisket. Utvecklingen har många gånger gått åt fel håll med ökande byråkrati för att få sälja sina fångster. Även om den kommer från fiske på enskilt vatten. När begränsningar av fisket ska ske för att skydda arter blir det ibland fel. När Sverige skulle minska ålfisket valde man att stoppa ett 100-tal deltidsfiskande i stället för att lösa ut en eller två storfiskare. Nya initiativ behövs Nya grepp behöver tas. Vi vill se ett erkännande av brukande av skärgårdarnas fiskevatten på likartat sätt som inom jordbruket. Där gynnas ekonomiskt skonsamma metoder, långsiktiga åtaganden och god förvaltning. Här finns erfarenheter från hur olika regionala särarter kan uppmuntras. Miljöersättningar inom fisket borde gå att utveckla. Lokal förvaltning i samverkan mellan olika intressenter kan ge ökat inflytande åt de som bor i skärgårdarna. Fisket får inte bara vara en nationell angelägenhet. Det måste också vara en lokal angelägenhet där fritidsfiskare, yrkesfiskare och fiskevattenägare får ta ökat ansvar. Fritidsfisket skulle gynnas av god lokal förvaltning med ett ökat intresse hos besökare. Fritidsfisket är på väg att bli en växande näringsverksamhet. Det är inte alltid okontroversiellt men här finns ändå en potential som skärgårdsborna borde intressera sig för. Rovdjursproblematiken finns i många skärgårdar. Man vet att sälarna är stora konsumenter av fisk och att en mängd redskap årligen förstörs. Många fisk are har faktiskt lagt av på grund av sälskadorna. Så förvaltning av säl bestånden är tydliga exempel på där naturvården måste samverka med flera andra intressen. Idag är lösningen att staten betalar viss ersättning för skador till licensierade yrkesfiskare. Men stora grupper aktiva fiskare kan idag inte göra något åt skadorna. 12

Jordbruk Förhållandena varierar starkt mellan olika öar i landet. Landskapet påverkar sättet man arbetar på. De flesta som arbetar med jordbruk har betesdjur. De är alltså egentligen landskapsvårdare snarare än del av produktionsjordbruket och påverkar hur skärgårdslandskapet ser ut. Marker som betas och hålls öppna får en rik flora, betade strandängar är viktiga för fågelliv och fiskyngel. Upphör hävden kommer igenväxningen snabbt. Problemen kan också variera. Några expanderar genom att flytta betesdjur mellan öar, många skördar sitt vinterfoder på hemön men en del behöver transportera ut det, ibland finns det möjlighet att samarbeta om färjor och maskiner med andra brukare osv. Det som ändå förenar är att man befinner sig på en ö. Kommunikationerna begränsar möjligheterna. Att vara skärgårdsbonde innebär också att man har sina djur i områden där många besökare vistas. Löst springande hundar som kan jaga ens djur och eldning är avigsidor på detta. En positiv del av turismen är den kundkrets som man når som gärna vill köpa lokala produkter. Nätverket Skärgårdsbönder För att stimulera jordbruket i skärgårdarna som yrkesmässig verksamhet med inriktning på t.ex. landskapsvården har SRF utvecklat kontakterna med Jordbruksverket för de frågor som berör just skärgårdsbönder. En viktig uppgift är då att stödja de brukare som finns på öarna. Efter en inventering av alla aktiva brukare har ett nätverk bildats, Skärgårdsbönder. En träff ordnas varje år för att skapa nya kontakter och utbyta erfarenheter med andra som arbetar i skärgården. Mötena är i olika skärgårdar för att också visa hur man hanterar sjötransporter, företagsutveckling, regionala regelverk etc. Stora naturvärden men sämre lönsamhet Många av skärgårdsbönderna arbetar och bor i områden där markerna har mycket höga naturvärden som är beroende av hävd. Men markerna är ofta magra och det gäller att hitta en balans mellan kraven på god hävd och att djuren har en bra tillväxt. Det är svårare att få lönsamhet i ett skär gårdsjordbruk än på fastlandet. Att expandera genom ökade arealer, eller att hyra in maskintjänster är ofta inte att tänka på. Det är därför viktigt att försöka skärgårdsanpassa myndigheter och deras regelverk så gott det går. Det sista gäller inte minst miljöersättningar för betesmarker. Detta har SRF:s nätverk Skärgårdsbönder arbetat mycket med. Bland annat har de ingått i en referensgrupp för framtida miljöersättningar. Vi känner att man lyssnar. Men det gäller att rätt åtgärder kommer också. SRF har även, fått vara med och representera det svenska Landsbygdsnätverket genom att ingå i en europeisk fokusgrupp kring environmental services, miljönyttan inom lantbruket. Det finns många värdefulla naturområden i EU som är förknippade med aktiva lantbruk. Det är givetvis extra roligt att man i Sverige även vill visa upp skärgårdarna när man ska påverka EU-kommissionens synsätt. Bengt Almkvist Highland Cattle. Bete på strandäng Foto: Anna-Karin Utbult Almkvist 13

Bygga och bo i skärgården Tillgång till bostäder och ekonomibyggnader är en grundläggande förutsättning för en levande skärgård. Men eftersom skärgårdsfastigheter också är attraktiva fritidshus har det uppstått en konkurrens om husen och tomterna, där skärgårdsborna ofta drar det kortaste strået. Olika försök har gjorts för att hitta vägar ur denna problematik. Frågan blir lite tillspetsat om vem som ska ha tillträde till den begränsade resursen, den rikaste, den bofaste, eller bevarandeintressena. Konkurrensen leder till avfolkning En skrämmande tydlig bild av utvecklingen syns i de traditionella fiskelägena på västkusten. Husen omvandlas i allt snabbare takt till fritidsbostäder. På kartorna intill kan man se utvecklingen på Smögen från 2001 till 2012. De ca 400 husen i Gamla Smögen har ökat till 440 genom nybyggen i förtätning. Många hus är förvisso fortfarande bebodda året runt, men tyvärr ofta av ensamstående äldre. Snart blir många av dessa rutor också svarta. Under de senaste 10 åren har 8 fritidsboenden åter klassificerats som året-runt-boende. Men samtidigt har 49 övergått till fritidsboende. Av de nybyggda husen gick 20 av 21 bostadsrätter direkt till fritidsboende. Samtidigt skall Sotenäsbostäder ha heder för att ha satsat på 16 nya hyresrätter mitt i Smögen. Men kartorna talar sitt tydliga språk. Utvecklingen går mot avfolkning. Det gamla fiskeläget blir allt med övergivet större delen av året. Uttrycket siste man släcker ljuset är i högsta grad aktuellt! Strandskyddet En naturlig lösning skulle vara att kunna bygga nya hus i bra lägen. Men den rätten är starkt begränsad även om man äger marken. Strandskyddet med miljöaspekterna har stärkts och regionalpolitiska skäl får inte tas enligt lagstiftarna. Denna utveckling förstärker ytterligare konkurrensen om de befintliga husen. Den nyligen gjorda översynen av strandskyddslagen har lett till att pendeln slog långt över åt förbudshållet. Vi anser att strandskyddet skall vara en del av plan- och bygglagen och inte miljöbalken. Nu har det gått så långt att den gamla traditionella skärgårdsbebyggelsen som finns, aldrig ska kunna få skapas igen. Den attraktiva kusten har alltid varit en naturlig plats för människor att leva vid. Vi anser att det ska kunna vara så även i framtiden. Det måste kunna gå att utveckla både boende och verksamheter i strandområdet. Nya radikala förslag För att öka uppmärksamheten kring problemen drogs debatten om boplikt igång. Tanken var att man, precis som i Norge och delvis även i Danmark, skulle gynna de bofasta framför de fritidsboende. Det blev en livlig debatt eftersom stora värden i höga fastighetspriser hotades. Glesbygdsverket ska ha heder för att de vågade sticka ut hakan och säga obekväma saker. SRF visade flera olika exempel på lösningar. Allt från frivillig boplikt där fastighetsägaren själv skulle kunna binda upp framtida ägare vid en försäljning, till kommunernas möjlighet att i detaljplaner vid nyproduktion låsa villkor med boende för ägarna, förknippade med vitesföreläggande. Några försök genomfördes också men lagstiftarna passade tyvärr när man såg över Plan- och Bygglagen. Det enda vi vet är att problemen finns kvar och debatten kommer att komma tillbaka. Hyresbostäder I skärgårdarna är egna hem den vanligaste boendeformen. Men eftersom det är mycket höga priser på hus i skärgården så behövs det även bostäder med hyresrätt för att få levande samhällen. Traditionellt har de kommunala bostadsbolagen bara byggt inne i städerna. Men några bolag har vågat satsa även ute på öarna trots högre byggkostnader. Strömstad var tidigt ut med hyreslägenheter på Sydskoster och i ostkustens skärgårdar pågår nu byggen på några öar i kommuner som Värmdö, Haninge och Västervik. Efterlängtade hyresbostäder på Sydkoster med tolv lägenheter blev verklighet år 2000. Foto: Eva Widlund 14 Vi Skärgårdsbor nr 2 oktober 2012

Till vänster Smögen 2001. De svarta husen har blivit fritidshus. Den äldsta bebyggelsen närmast hamnen är mest omvandlad. Yngre hus i väster har ännu flest året runt boende. Nedan: Smögen 2012. Nedsläckningen fortsätter. Även en förtätning där gamla hotell, tennisbanor, en skola och en nykterhetsloge givit rum för bostäder. Men mer svart har det blivit. Margareta Florén, Smögen har tagit fram underlaget till kartorna. Fastighetsskatten Ett speciellt problem gällde den gamla fastighetsskatten. En helt galen årlig skatt där husägare fick skatta för fiktiva värden baserade på fritidshusköparnas värderingar. När skatten skenande iväg som värst hotade den att krossa många skärgårdsbors ekonomi. Skatt på sjöutsikt blev absurt. SRF deltog med Villaägarna och Skattebetalarna i flera års kraftfulla protester. Monstret är nu inlåst i garderoben. Men inte helt nermonterat, fastighetstaxeringen finns kvar. Så här krävs hela tiden ett vakande öga på utvecklingen. När ljusen slocknar på Smögen I gamla Smögen har det ena efter det andra huset förvandlats från fast boende till fritidshus. Den ena kartan visar hur många hus som var släckta på vintern 2002. Tio år senare kan vi se att antalet mörklagda hus har ökat. Bengt Almkvist Redan 2002 kom den första vitboken om boende ut. Till avslutningen av projektet Skärgård för framtid 2007 trycktes flera vitböcker med olika teman. Boendefrågorna fick då två böcker, en om bostadsfrågan och en om beskattningen Vi Skärgårdsbor nr 2 oktober 2012 15

VÅRA MEDLEMSFÖRENINGAR Från att ha varit en grupp entusiaster från olika håll i skärgårdssverige som startade Riksförbundet med endast några medlemsföreningar som bas, har det genom åren ökat till femton medlemsföreningar idag. SIKO i Stockholmsområdet och BSR i Bohuslän har i sin tur ett antal föreningar som medlemmar och har därmed större representation vid SRF:s Representantskapsmöten. Här följer en kort presentation som börjar med de föreningar som var med från starten. Många skärgårdsprojekt har genom åren bedrivits med hjälp av Leader. Skärgårdarnas Riksförbund har nu projektet Skärgårds Leader i samverkan med olika Leaderområden. Vilka områden som finns i de olika skärgårdarna framgår av denna presentation. Blekinge kust- och skärgårdsförening Blekinge kust- och skärgårdsförening startades på Sturkö 1974. Dåtidens orättvisor med jakttillstånd på allmänt vatten blev droppen som fick bägaren att rinna över så att skärgårdsbor från hela skärgården samlades och bildade föreningen, som tidigt hade kontakter med andra skärgårdsföreningar i landet. Det var också på Hasslö 1984 vid Blekinge kust- och skärgårdsförenings eget tio års jubileum som SRF:s stadgar antogs och Skärgårdarnas Riksförbund bildades och kunde börja jobba med typiska skärgårdsfrågor. Vid föreningens årsmöte 2012 togs ett beslut att utvidga BLKS-stadgar så att de mera sammanfaller med stadgarna i SRF. Tillhör Leader Blekinge SIKO i Stockholms län SIKO kan förenklat sägas vara en förening för föreningar i Stockholms skärgård och har tolv aktiva lokala intresseföreningar som medlemmar. Det geografiska området sträcker sig från Arholma i norr till Landsort i söder. Varje område har sin profil och karaktär men mycket är också gemensamt. SIKO:s viktigaste frågor för närvarande är skola, bredband och kommunikationer. SIKO som bildades 1969 var med och startade Skärgårdarnas Riksförbund. Tillhör Leader UrOss, (Utveckla Roslagen och Stockholms skärgård). Smålandskustens Skärgårdsförening Skärgårdsföreningen i Småland bildades 1975 och var en av de första länsföreningarna i Sverige, då under namnet Tjust Skärgårdsförening. Föreningen bidrog aktivt till att Skärgårdarnas Riksförbund bildades. Det geografiska området sträcker sig över tre kommuner, Västervik, Oskarshamn och Mönsterås. Under sommarmånaderna kan antalet boende i skärgården räknas i tusental, men tyvärr är antalet mantalsskrivna i området bara några hundra personer. Tillhör Leader Kustlandet Sörmlands skärgårdsförening SSIF SSIF bildades 1982 och skall verka för en levande skärgård i Södermanlands län. Det sker genom att värna de bofasta och deras näringar samt områdets natur- och kulturmiljö. Verksamhetsområdet är kommunerna Trosa, Nyköping och Oxelösund. Trots närheten till Stockholm måste den sörmländska skärgården anses vara en extrem glesbygdsskärgård. Trots det ringa antalet med ett trettiotal fastboende finns här cirka tio djurhållande skärgårdsjordbruk, till väsentlig del ett resultat av en framsynt och engagerad länsstyrelse. Föreningen har varit medlemmar i SRF från början. Tillhör Leader Kustlinjen Östergötlands skärgårdsförening Föreningen bildades 1962 som en reaktion på myndigheternas ökande vilja att stimulera turismen. Den östgötska skärgården är en glesbygd där enskilda gårdar är spridda över övärlden. Utöver öarna har en fastlandsremsa alltid räknats in i skärgårdsområdet. En envis kamp med myndigheterna har gradvis lett till ökad dialog och förståelse. Transportstöd, förbättrad kollektivtrafik, inte minst vintertid, är exempel på förbättringar för öborna. Men trycket har också varit starkt från naturvården med reservatsbildningar, förslag om nationalpark och en mängd olika projekt. Tillhör Leader Kustlandet 16 Vi Skärgårdsbor nr 2 oktober 2012

Bohusläns Skärgårdsråd BSR Bohusläns Skärgårdsråds område sträcker sig från Idefjorden vid norska gränsen ner till öarna i Göteborgs södra skärgård. Inom området finns öar utan landfast förbindelse men med helårsboende befolkning exempelvis på Koster, Käringön, Gullholmen, Åstol, Dyrön, Marstrand samt öarna i Göteborgs norra och södra skärgård. Där har vi Sveriges näst största befolkning på öar utan landfast förbindelse efter Gotland. Bland de något större öarna med broförbindelse finns Smögen, Skaftö, Orust, Tjörn och Hisingen. På fastlandet finns även ett antal kända kustsamhällen som vi räknar till skärgården. BSR arbetar för att göra skärgården attraktiv att bo och verka i. Norra Bohuslän tillhör Leader Ranrike och södra tillhör Leader Terra et Mare. på ett projekt med småskalig ekoturism som gett totalt 80 bäddar i skärgården. Ett annat projekt som kommer att ge skärgården ett nytt ansikte är den stora vindkraftsparken som planeras utanför Storjungfrun. Kust- och skärgårdsföreningen bildades 1982 och firar liksom SRF 30 år 2012. Föreningen äger och driver ett museum, Fiskarbostaden Gäddan, bestående av en möblerad fiskarbostad och en utställningslokal. Föreningen blev medlem i SRF 1993. Tillhör Leader Hälsingland Luleå skärgårdsförening Holmöns Utvecklingsforum Hemsö skärgårdsförening Söderhamns kust o. skärgårdsförening Söderhamns Skärgård består av cirka 500 små öar. De flesta ligger nära kusten och det finns endast ett fåtal fast boende på öarna. Ursprungligen befolkades öarna av sommarfiskare. Turismen har inte haft någon framträdande roll tidigare, eftersom öarna saknat turistanläggningar. Söderhamns kommun har dock satsat Vinöns kultur- o. hembygdsförening Söderhamns kust- o. skärgårdsförening Gräsö skärgårdsråd SIKO Sörmlands skärgårdsförening 14 regionala föreningar och en nationell för unga skärgårdsbor bildar SRF. Visingsörådet Bohusläns Skärgårdsråd Östergötlands skärgårdsförening Smålandskustens skärgårdsförening Hvens Byalag Blekinge kust- och skärgårdsförening Vi Skärgårdsbor nr 2 oktober 2012 17

Vinöns kultur- och hembygdsförening I Hjälmaren finns två bebodda öar. Vinön är den största ön och hör till Örebro kommun, Valen kommer sen och hör till Arboga kommun. På 70-talet ville några återvändare skapa en tillvaro för sina familjer på Vinön och arbetet började för att förbättra livsvillkoren för öborna, där bättre kommunikationer kom att stå i fokus under lång tid. Färjeleden är en av de längre inomskärs med sina fem kilometer. Efter att ha arbetat i en Vinökommitté i många år bildades 1991 Vinöns kultur- och hembygdsförening med mottot En levande ö året om. 1993 blev föreningen medlem i SRF. Sedan hjälmargösen blev miljöcertifierad har yrkesfisket blivit en stabil inkomstkälla för öns yrkesfiskare. De senaste femton åren har besöksnäringen tagit fart och flera småföretagare har bråda dagar under somrarna. Tillhör Leader Gränslandet Hvens Byalag Hven, en av Skånes två bebodda öar, ligger mitt i Öresund mellan Danmark och Sverige och firade 350 år som svensk ö för ett par år sen. 1977 startade en grupp eldsjälar, bland annat småbarnsföräldrar byalaget, för att förbättra villkoren i sin närmiljö. Föreningen skulle jobba för Hven och hvenborna. De fick med en mycket kunnig och driftig man som ordförande och mycket hände. Vatten och avlopp kom till ön, vägarna blev efter lite protester asfalterade. Man ordnade en omröstning om landsvägen skulle vara enskild eller allmän väg. Det blev enskild väg och därmed ingen vägfärja, men byalaget har god kontakt med Ventra fiken med regelbundna möten. Hvens Byalag blev medlem i SRF 1995. Tillhör Leader Skåne Nordväst Södra Hemsö skärgårdsförening Hemsön i Bottenviken är Sveriges högst belägna ö med bilväg. Runt ön finns en mindre skärgård med flera öar. Den gamla frigående vägfärjan har nyligen ersatts med en linfärja, vilket har ställt till många problem. Färjan går i princip varje halvtimme dygnet runt. Hemsö skärgårdsförening bildades 1995 och året därpå deltog man för första gången i riksförbundets möte som representant för Norrland. Syftet med föreningen var redan från start att tillvarata öns befolknings intressen samt att verka för att fler arbetstillfällen skulle skapas. Tillhör Leader Höga Kusten Luleå skärgårdsförening Luleå skärgård består av cirka 1300 öar, några lite större, men de flesta är små. Öar med helårsboende är tio och öar med delårsboende är runt femton. Många fastboende är pensionärer men på senare år har några öar börjat befolkas av en och annan barnfamilj. På grund av landhöjningen utökas skärgårdens yta med cirka 250 fotbollsplaner varje år! Luleå Skärgårdsförening bildades 1997 och blev medlem i SRF 2000. Skärgårdsföreningen är kommunens enda och naturliga partner när det gäller skärgårdsfrågor. Frågor om olika typer av kommunikation har alltid legat långt framme på dagordningen. Föreningen är involverad i många olika ärenden, bland annat brandskydd, sjuktransporter, miljövård med mera. Varje sommar träffas medlemmarna till en stor sommarfest. Tillhör Leader Mare Boreale Gräsö skärgårdsråd GSR Skärgårdsrådet bildades 1999 och ska företräda den mantalsskrivna befolkningen inför myndigheter och politiska samhällsorgan samt slå vakt om de bofastas intressen i många frågor. Gräsö skärgårdsråd blev medlemmar i SRF 2000. Rådet arbetar fortlöpande med olika kontakter för att upprätthålla en god infrastruktur för arbetspendlare och andra som utnyttjar öns kommunikationsmedel. Området är skärgården i Uppsala län och öar med bofast befolkning där Gräsö är den största ön. Något som påverkar ett större antal gräsöbor är Länsstyrelsens uppdrag att bilda ett marint reservat i Gräsö skärgård. Bevarandet av skolan och fungerande bredband är viktiga frågor för ön nu. Tillhör Leader Upplandsbygd 18 Vi Skärgårdsbor nr 2 oktober 2012