Resa hem
Flickan på ängen "En gång för länge sedan fanns det en flicka som älskade att dansa på sommarängen. Hon virvlade runt i sin livsdans när plötsligt hennes liv blev dränkt i mörker. Hon kämpade länge för att ta sig ut i ljuset igen, men ju mer hon kämpade desto mörkare blev det. Tillslut satte hon sig ner och slutade kämpa. Hon tappade tilliten till sig själv och till sin existens. Hon trodde sig inte vara värd någonting. I detta passiva tillstånd vandrade hon fram liv efter liv tills hon en dag fick en känsla av att det måste finnas något mer, något annat bortom mörkret. Vad hon inte visste då var att hon i alla de liv hon passerat hade samlat kunskap om vad det innebär att leva, att existera. Hon hade fått lära sig vad sorgen och avunden gör med människan. Hon hade fått se hur skulden och skammen släcker ljuset i människors ögon. Men mitt i allt det mörka hade hon ändå fått känna på den stora kärleken, den varma, trygga famnen att luta sig mot när det stormar. Och nu när hon satt där i mörkret och anade sanningen tändes plötsligt ett svagt ljus. Ett litet ljus med tillräckligt starkt sken för att få henne att börja gå igen. Börja söka ljuset. Hon sökte överallt. Frågade dem hon mötte om vägen, men alla gav de henne samma svar; lyssna till ditt hjärta och du ska finna vägen. Så kom det sig att den lilla flickan, som nu blivit äldre och visare, satte sig ner och började lyssna till sin inre röst och vägledare. Att lyssna med öron som länge varit döva är ett mödosamt arbete, men flickan var envis och disciplinerad och lyckades tillslut höra den svaga, skira stämman. Ju mer hon lyssnade, desto starkare blev rösten. En dag var den så stark att hon kunde följa dess vägvisning mot ljuset. Hon lyssnade och hon gick, lyssnade och gick, till dess att ljuset blev starkt och klart och hon kunde skåda det mest fantastiska landskap som låg framför hennes fötter. Landskapet bjöd på färger så klara som bara fantasin kan bära och fågelkvitter så ljuvlig som bara den mest välkomponerade symfonin kan innehålla. Och mitt i allt detta vackra stod nu den lilla flickan och sken med strålar starka som solens och med en glöd i sitt hjärta som räckte till för att värma hela omnejden och mer därtill." "Den lilla flickan började samtala med befolkningen i det vackra landskapet. I mångas ögon såg hon rädsla och sorg. Hennes hjärta blödde. Hon kunde se allt det vackra, men för många var de vackra färgerna och den ljuvliga fågelsången fortfarande dolt i dunkel. Hon funderade mycket över hur hon kunde lyfta den tunga, mörka slöjan från deras huvuden. Hur hon kunde få dem att se allt det fantastiska som fanns runtomkring dem. Hon började be för var och en av dem som bar den tunga bördan. Be för var och en av dem som längtade till ljuset men som inte hittade dit. Hon bad att ljuset skulle krackelera skalet runt deras hjärtan. Krackelera det skal som inneslöt det varma och sårbara. Det skal som hindrade dem från att höra den inre röst som skulle ta dem till ljuset och kärleken. Hon bad." "Flickan gick också ut bland folket och berättade sagor som skulle leda dem på rätt väg. Hon berättade sagor om änglar och älvor. Sagor som handlade om frid och frihet. Allt för att locka fram längtan och drivkraften att börja vandringen mot ljuset. Ty, vad flickan mycket väl var medveten om var att var människa har sin egen väg att vandra. Var människa har sitt sätt att finna sin inre röst. Det enda den lilla flickan kunde göra var att leda dem med sitt kraftfulla sken och att värma dem med sin djupaste kärlek."
"Flickan bad och berättade, bad och berättade, för djupt inom sig visste hon att det skulle komma en tid när allt det hon nu gjorde skulle bära frukt. All möda och engagemang hon lade ner skulle leda människorna in till sina hjärtan, in till sin visaste vishet. Och när människorna nått in till det djupaste av sitt inre skulle de också kunna se de vackra färgerna och höra den ljuvliga fågelsången. Och det var den lilla flickans enda önskan. Att få dansa runt på den upplysta sommarängen i det vackra landskapet tillsammans med alla människor. Att tillsammans med människorna virvla runt i en stor och inneslutande gemensam livsdans. Det var den lilla flickans enda önskan."
Har du precis som flickan i sagan känt att det måste finnas något mer? Att livet har mer att ge än det du hittills upplevt? Att det någonstans finns ett mål och mening med din tid här på jorden? För att få svar på dessa frågor behöver du resa hem. Hitta in till din inre kärna där Du finns. Det nakna, avskalade Du som du föddes till att vara. Det Du som finns under alla skal av förväntningar, bekräftelser och roller. Det Du som finns under alla kostymer och lager av make-up. Det Du. Resan hem börjar med att du bekräftar dina känslor av att känna dig vilsen. Bekräftar känslorna av att tycka dig vara värd något mera. Att bekräfta känslorna är att bekräfta dig själv, den du är och den du är menad att vara. Din storhet och din fulla potential. Att resa kräver mod. Mod att utforska det som hindrar dig från att vara Du. Mod att ta emot det Universum har att ge. Mod. Att resa kräver tålamod. Tålamod att skala bort lager efter lager av smuts som hindrar dig från att se vem du egentligen är. Tålamod att vänta ut känslostormarna. Tålamod att vänta på att insikterna ska visa sig och fylla på din visdomskälla. Tålamod. Resan hem går genom törstandets öken. Törstandet efter kärlek och ljus. Resan hem går över känslornas stormande hav. Känslorna som varit instängda så länge och som så intensivt längtar efter att bli utsläppta. Resan hem går genom erfarenheternas minnesocean. Erfarenheterna och minnena som har gjort dig till den du är just nu. Vem du än är, var än ditt hem finns och hur än din väg dit ser ut så är det dags att ta första steget. Jag lyser upp din väg genom ljus och mörker, genom glädje och sorg, genom känslor och upplevelser. Ta min hand så går vi. Att resa hem handlar om Att lyssna Att förankra Att rena Att våga Att födas Att leva Att älska Att färdas Att se Att tro Att bli medveten Att resa hem handlar om att lära känna dig själv.
Att lyssna Medvetenheten Rather than being your thoughts and emotions, be the awareness behind them. (Eckhart Tolle) Koncentrationen Koncentrationen bygger min bro över känslornas och tankarnas stormande hav, till Gudomlighetens rike. I meditationen fördjupas koncentrationen och för mig närmare det Gudomliga ljuset. Rastlösheten Rastlösheten gör mig fartblind. Den får mig att springa och försvagar mitt hjärtas röst. Intuitionen Intuitionen är min kompass. Den visar mig vägen till mina drömmar. Meditationen Meditationen är min kraftkälla. Den ger mig tillgång till, och fyller mig med, Universums outtömliga energier. Lyssnandet Jag öppnar mina öron. Det finns mycket att lära genom att vara närvarande i lyssnandet. Jag lägger bort mig själv för en stund och låter mig ödmjukt ledas av andras visdom. Långsamheten Tröttheten är min farthållare. Den talar om när det är dags att sjunga långsamhetens lov. Jag låter långsamheten svepa in mig i en trygg och varm bädd av kärlek. Låter den vagga mig, trösta mig och fylla mig med ny kraft. I långsamheten föds orden och bilderna. Livet känns djupt och nära.
Tystnaden I tystnaden kan jag höra den Gudomliga andningen. Där kan sinnet finna ro, kroppen avslappning och energierna fyllas på och balanseras. Skrivandet När jag skriver det jag känner och känner när jag läser det jag har skrivit, då vet jag att jag har nått in till mitt inre.
Att förankra Jordningen Så som trädets rötter förankrar trädet i marken och hindrar det från att tappa fästet när det stormar, förankrar jordningen mig i Moder Jord. Hon och jag blir ett. Jag är hon. Hon är jag. Förenade vandrar vi mot ljuset och drömmarnas stad. Vandrar mot förnöjsamhet, kärlek och glädje. Ödmjukheten Ödmjukheten inför mig själv och andra sprider frid i min kropp. Den får mig att acceptera hela mig, se mig som den fantastiska människa jag är, i ljus och i mörker, i enskildhet och i samvaro, i det lilla och i det stora oändliga. Jag ÄR och jag ÄLSKAR mig! Förlåtelsen Förlåtelsen gör min vandrings fortsatta steg lätta. Den får mig att känna mig fri som en flygande fågel med oändliga vidder i mitt synfält. Acceptansen Acceptansen bäddar in mig i en mjuk och varm trygghet. I den kan jag känna tillit till att Allt kommer lösa sig på bästa sätt. Tålamodet Tålamodet är min språngbräda in i framtiden. I det kan jag vila och samla kraft. Göra kropp och själ redo för nästa etapp av min vandring.
Tacksamheten Tacksamheten är mina fötter. Den låter mig utforska det vackra längs vägen och bär mig till mina drömmar. Tack för den här dagen Tack för alla möten och upplevelser Tack för all kärlek Tack Tilliten Tilliten är nyckeln till frihetens dörr. Tvivlet är låset i dörren. Tillit kan tvivel bemästra. Nya dag Tack för att jag får vara med ännu en dag på Moder Jord Med glädje, lust och nyfikenhet tar jag mig an den nya dagen Med tillit, tålamod och tillåtelse, kärlek till livet mig själv och mina medmänniskor vandrar jag fram på min väg Jag ÄR! Stilla är mitt sinne Avslappnad min kropp Starka och balanserade är mina energier Gudomlig är min andning Jag ÄR!
Att rena Badet Det ljumma vattnet smeker varsamt bort dammet från min sargade själ. För varje dammkorn som släpper min kropp blir mitt ljus starkare och min glans tydligare. Jag skiner! Rörelsen Rörelsen håller min kropp ren och smidig. Den städar ut allt skräp och gör plats för min själ. Elden Såsom svedjebruket förbereder jorden för ny växtlighet rensar eldens hetta ur min kropp och gör den redo för nya upplevelser. Fastan Fastan rensar min kropp, min själs heliga tempel, och gör den redo att fyllas av det Gudomliga ljuset. Tårarna Likt gyllene vatten sköljer tårarna ut sorgen ur min kropp. Varje droppe som rinner längs min kind tar med sig dammet och gör mitt ljus starkare. Jag SKINER!
Minnena Ett efter ett kommer de upp. Vissa som en stillsam krusning på ytan, andra som stora vågor. Jag följer med i rörelsen. Njuter, sörjer, gläds, förlåter. Allt för att göra min livsdans ännu färgstarkare. Rädslorna Likt mogen frukt på ett dignande fruktträd fallar de ner. En efter en träffar de mig, rädslorna. Det gör ont, men jag tar emot dem och betraktar dem med vördnad. För jag vet att för varje rädsla jag möter blir min fortsatta vandring lite lättare. Efter mörkret När mörkret skingras är färgerna som klarast och fågelsången som ljuvligast.
Att våga Vägskäl Jag närmar mig ett vägskäl. Mörka moln tornar upp sig på himlen. Jag känner mig vilsen. Jag svänger gärna av från huvudvägen om jag bara visste åt vilket håll jag vill gå. Jag stannar en stund och samlar kraft. Sedan fortsätter jag att gå mot vägskälet med känslan av tillit till att jag kommer att veta åt vilket håll jag ska gå när jag väl kommer fram. Vägval Det är dags nu. Dags att svänga av. Dags att gå åt ett annat håll. Det skrämmer mig men känns samtidigt väldigt befriande. Nu ska jag leva ut min fulla potential! Jag är modig! Att leva här och nu, inte veta något om var jag ska sätta nästa fotsteg men ändå traska vidare, kräver mod. Jag är modig! Språnget Jag har slängt mig ut. Jag flyger och vinden sveper med mig mot mina drömmar. Nu är det nyfikenheten och glädjen som styr min fortsatta resa. Andas Luften känns lätt och full med syre. Jag kan andas och det är frid i mitt bröst.
Landad Luftfärden var turbulent, fantastisk och skrämmande. Nu har jag landat på möjligheternas oändliga vidder. Jag är omtumlad, men står upp. Jag andas. Jag lever. Släppa taget Jag släpper taget om det vackraste jag har. Till alla jag älskar och bryr mig om ger jag nu tillbaka den frihet som är deras. Den frihet som låter dem virvla fram i sin livsdans. Av kärlek släpper jag taget.
Att födas Förberedelser Det är dags nu. Dags att packa om ryggsäcken. Slänga ut det som inte längre behövs. Det gamla, det onödiga. Spara det som jag har nytta av i min fortsatta vandring. Jag väljer att ta med mig lugnet, lekfullheten, nyfikenheten och kärleken till livet, mig själv och mina medresenärer. Ur ryggsäcken plockar jag rädslorna, oron, de invanda tankemönstren, gamla minnen som begränsar mig, perfektionismen, kontrollbehovet och behovet av yttre bekräftelse. Jag ser på dem med vördnad och tacksamhet eftersom dessa egenskaper och känslor har format mig till den jag är, men lägger sedan ner dem på marken och tar första steget in i framtiden. Avslut Jag sörjer. Det är dags att göra avslut. Jag klär av mig mitt gamla jag. Viker varsamt ihop det i en liten fin hög. Lägger en vacker blomma ovanpå. Sjunger tacksamhetens visa. Tar farväl! Gråter. Jag torkar mina kinder och klär på mig mitt nya jag. Det innerliga, vackra, kärleksfulla. Det som ska bära mig. Sedan går jag på lätta steg vidare in i drömmen. Den nya dagen Det är tidig morgon. Solen går långsamt upp över horisonten denna nya dag. Älvorna dansar på ängen och stiger mot himlen i takt med solen. Jag betraktar skådespelet och fylls av den gudomliga kärleken. Kärleken till livet, mig själv, mina medmänniskor och allt det vackra som finns omkring mig. Tacksamhet är ett för litet ord i denna stund. Mitt nya jag Jag är ny nu. Varenda cell i min kropp är renad och polerad. Jag är fylld av det Gudomliga ljuset. Jag skiner, jag är så vacker! Min människa och min ande har smält samman. Jag har hittat hem. Nu kan jag förmedla ljuset till mänskligheten.
Fjäril Likt en fjäril vecklar jag nu ut mina praktfulla vingar. På dem kan jag stillsamt glida med vindarna och virvla runt i min livsdans. Min potential Liksom Universums krafter är outtömliga är min potential oändlig. Jag är en diamant i Universums krona som bryter det Gudomliga ljuset och gör det tillgängligt för mina medmänniskor.
Att leva Nuet Nuet är här. Här finns allt jag behöver. Njutningen Njutningen är livets mening. Upplevelserna Upplevelser ÄR. Stora och små, behagliga och obehagliga. Upplevelser ÄR och jag UPPLEVER! Känslorna Känslor ÄR. Stora och små, behagliga och obehagliga. Känslor ÄR och jag KÄNNER! Livet Jag ÄR Jag KÄNNER Jag UPPLEVER Jag KAN Jag NJUTER alltså LEVER jag. Kreativiteten I strävan efter effektivitet och perfektion drunknar kreativiteten. Den kedjan fast mig i mitt huvud istället för att låta mig fylla ut min kropp. I kroppen finns känslorna. Känslorna är kreativitetens boning.
Valet Jag har ett val Jag väljer KÄRLEKEN Jag väljer GLÄDJEN Jag väljer TACKSAMHETEN Jag väljer! Frön Jag har planterat några frön där jag står. Nu sätter jag mig ner och väntar på att de ska gro och njuter av allt det vackra som redan växer runtomkring mig. Det gror! Mina frön har börjat gro. Jag väntar med spänning på att se dem växa och börja blomma. Den vackraste av blommor Ett av mina frön har utvecklats till den vackraste av blommor. Den är praktfull, färggrann och doftar ljuvligt. En blomma jag aldrig tidigare skådat. Här trivs fjärilarna!
Skördetid Det är dags att skörda. All möda jag har lagt ner på att så frön, plantera, rensa och vattna i min trädgård har nu resulterat i de godaste av frukter. Nu ska jag sätta mig stilla och njuta av dessa fantastiska skapelser med alla mina sinnen. Generositeten Generositeten bjuder mig på mycket glädje. I andras glädje och tacksamhet finner jag min egen. Ge så ska du få Lusten I lusten virvlar jag runt likt en tornado. Som en kalv på grönbete tar den krumsprång i min kropp och gör mig omtumlad. Tiden Jag vandrar fram på vägen. Tiden går. Snabbt eller långsamt spelar ingen roll. Innehållet, upplevelsen är det som är viktigt. När jag försöker bemästra tiden blir dofterna svaga, ljuden avlägsna, färgerna bleka och kärleken kall. Vad vore min vandring utan tiden? Ingenting. Tiden är min vän. Den ger mig möjlighet att njuta av livets goda. Vild dans Vad annat kan jag göra än att skratta när kontrollbehovet och duktig-flicka-syndromet välter omkull mig. Ilskan vrålar ur min kropp och tårarna forsar likt en vild flod. Det är en dans i fullt kaos och sedan, när musiken tagit slut, vidtar tystnaden och lugnet. Kvar finns tacksamheten, kärleken, glädjen, fågelkvittret och alla vackra färger. Tunga steg Stegen känns tunga. Jag sätter mig ner och samlar kraft. Snart kan jag åter höra fågelsången och njuta av alla vackra färger. Snart. Måste vila en liten stund bara. Trängd Det kommer en bil. Vägen är smal. Jag känner mig trängd ute på vägrenen. Jag stannar och landar i min andning och väntar på att bilen ska passera. Sedan går jag vidare.
Prövning Plötsligt dyker det upp små hinder på vägen. Jag kliver lugnt över det ena efter det andra. Slutligen står jag där stadigt på andra sidan. Sinnet är lugnt, kroppen är avslappnad. Jag går vidare. Gåvan Jag har fått en gåva. Den är överväldigande. Jag har svårt att förstå att den är min och vet inte riktigt vad jag ska göra med den. Jag vilar i tilliten till att jag kommer att veta det när tiden är inne.
Att älska Kärleken Kärleken är stor och djup. Den finns överallt och ingenstans. I det minsta lilla och i det stora oändliga. Bekräftelsebehovet bedövar kärleken. Gör den blind och kall. Sårbarheten Jag öppnar mitt hjärta. Visar mig sårbar, naken. Då faller de, murarna runt andra hjärtan. Ett efter ett frigörs de från sin instängdhet. Ljus och kärlek flödar.
Jag ÄLSKAR! Sakta rämnar skalet och blottlägger det mjuka och sårbara. Värme och ljus sipprar in till det finaste. Jag ÄLSKAR!
Att färdas Medresenär Vi har vandrat på olika vägar en lång tid. Nu har vi äntligen mötts och vandrar sida vid sida. Delar med oss. Ger och tar. Gläds åt varandras framsteg. Kärlek. Ängeln Jag har en ängel som följeslagare på min vandring. Hon är ljuv och vacker. Hon stärker mig när jag är svag, hjälper mig att navigera i det okända och öppnar nya dörrar för min högsta utveckling. Tack! Enade Jag fortsätter min vandring med Barnet och Trishia i mitt hjärta. Med Barnets lekfullhet och glädje, och Trishias trygghet och visdom tar jag nyfiket för mig av det som bjuds utmed vägen. (Trishia är min skyddsängel)
Min väg Jag har vandrat lång väg nu. Mycket visdom har jag samlat på mig utmed vägen. Visdom som fått mig att hitta livet, att välja det vackra. Utan alla möten och upplevelser, utan alla fiender och medresenärer, hade jag inte nått ända hit. Jag är er alla evigt tacksam! Min väg är min, din väg är din. Tack för ressällskapet!
Att se Illusionen När man blivit lurad tillräckligt länge, kommer man att göra allt för att bevara illusionen. (Carl Sagan) Sanningen Ett möte. Min sanning är min. Din sanning är din. En sanning är endast helt sann för den som tar orden i sin mun. Den är inte nödvändigtvis sann för den som tar emot orden. Prova att som mottagare av orden ändå titta på dem, vända och vrida på dem för att se om du kan lära dig något. Mitt väsen I don t have a soul I am a soul I have a body (Citat från FB Femte Dimensionen)
Att tro Tron Tron på mitt inre ljus, Gudomligheten, låter mig forcera alla barriärer. Tvivlet är trons sparringpartner. Ur varje tvivel växer sig tron än starkare. Processen Lita till processen och Universums oändliga kraft. Be så ska du få
Att bli medveten Livet och Universum Att förstå Livet och Universum handlar om att bli medveten. Medveten om vårt ursprung, uppbyggnad och samverkan. Att förstå livet handlar om att göra sig fri från jaget. Fri från illusionen om vad det är att vara människa. Fri från den illusion som låter oss tro att vi inte är stora och Gudomliga. Livet är precis som Universum, stort och oändligt. Livet har inga begränsningar. Livet är till för dig, för mig, för oss, för allt. Livet ÄR, så gå ut och ta för dig! Meditation Meditationen stillar tankarna och stärker din medvetenhet. Meditationen låter dig avvaktande betrakta dina tankar. Låter dig titta på dem på avstånd utan att agera på dem. Tids nog stillar sig tankarna och du kan glida ut i det tomrum som uppstår. I tomrummet är det stilla och fridfullt. Där kan ljuset och kärleken skölja genom dig och fylla dig med kraft. När du lämnar tomrummet och återkommer till din kropp kan du känna att din medvetenhet har höjts. Din medvetenhet om hur allt hänger ihop. Medvetenheten om vem du är. Yoga Yogan gör rum för själen i din kropp. Yogans rörelse och andning får kroppen att minnas händelser och känslor som tidigare legat väl gömda, inbäddade i din kropps strukturer. Allt du är med om lämnar små frön i din kropp. Frön som gror långt senare och kan orsaka smärta, oro och rädsla. Frön som gror och orsakar beteenden hos dig som hindrar dig från att nå frid och harmoni i ditt liv. Beteenden som hindrar dig från att vara den du är menad att vara. Genom att släppa upp minnena till ytan kan du se på dem, bejaka dem och låta dem flyga iväg med vinden. Kvar blir ett tomt utrymme i dig som du kan fylla med nya beteenden. Beteenden som leder dig till glädje och kärlek.