Blodet och lymfoida organ RSJD11 Människokroppen: Anatomi, fysiologi, mikrobiologi och farmakologi I Annelie Augustinsson
Innehåll Vad är blod? Röda blodkroppar = syretransport, blodkroppsbildning och blodgrupper Blodplättar = blodstillning, koagelbildning och fibrinolys Vita blodkroppar samt immunförsvaret = granulocyter, monocyter och lymfocyter samt barriärer, substanser och lymfoida organ
Vad är blod? En vuxen människa har mellan 4 och 6 liter blod. Blodets funktioner: cirkulationssystemets transportmedium infektionsförsvar reglerare för vätskebalansen och jämvikten mellan syror och baser
Vad är blod? Blodet är en flytande vävnad som består av: blodkroppar plasma Vid centrifugering av blodprovsrör framträder fördelningen av blodets beståndsdelar tydligt.
Hematopoesen Blodkropparna bildas från stamceller i den röda benmärgen. Stamcellerna delar sig och bildar dels exakta kopior och dels antingen myeloida eller lymfoida stamceller. Vidare blodkroppsbildning (hematopoes) sker stegvis. De blodkroppar som bildas är: röda blodkroppar vita blodkroppar blodplättar
Erytrocyter Erytrocyterna utgör ungefär 99% av blodkropparna. Deras främsta uppgift är att transportera syre (och koldioxid/väte). Detta gör de med hjälp av proteinet hemoglobin (Hb), som också ger blodkropparna deras röda färg.
Erytrocyter Hemoglobinmolekylen består av 4 polypeptidkedjor som bundits samman = globin Vardera peptidkedja är sedan bunden till en hemmolekyl som kan binda syre. Oxyhemoglobin = hemoglobin som bundit till sig syre Bild 10.3 Sand et al. Människokroppen
Syretransport Om alla röda blodkroppars hemoglobinmolekyler binder fyra syremolekyler vardera utgör oxyhemoglobinet 100% av blodets hemoglobininnehåll. Hb:s syremättnad/saturation är då 100%. Artärblodets syremättnad = 95 100% Venblodets syremättnad = olika
Syretransport När det syremättade hemoglobinet når kroppens vävnader måste rätt mängd syre avlämnas. Hemoglobinets syreavgivande förmåga påverkas av vävnadens: temperatur koldioxidkoncentration ph
Blodkroppsbildning Alla blodkroppar har sitt ursprung i en stamcell i benmärgen, även erytrocyterna. Aminosyror, järn, folsyra och kobalamin (vitamin B 12 ) är viktiga byggstenar.
Erytropoesen Erytropoesen = mognadsprocessen av nybildade erytrocyter Erytropoetin = det hormon som styr regleringen av erytropoesen Bild 10.4 Sand et al. Människokroppen
Blodkroppsnedbrytning Erytrocyterna cirkulerar runt i blodet och utför sina uppgifter i ungefär 120 dygn. Vid nedbrytning hemolyseras blodkropparna och hemoglobinet rinner ut. Vid nedbrytning av hemoglobin bildas bland annat det gula färgämnet bilirubin. Ökad bilirubinkoncentration = gulsot (ikterus)
AB0-systemet AB0-systemet var det första blodgruppssystem som beskrevs (1901). Blodgrupper i AB0-systemet: A B AB 0 A,B = antigener A,B = antikroppar
AB0-systemet Erytrocyter Plasma 0 AB A B A B AB 0
Rh-systemet I Rh-systemet är den person som har D- antigen på erytrocyterna Rh-positiv, medan den som saknar D-antigen är Rh-negativ. I Rh-systemet finns inga naturliga antikroppar, utan de bildas vid direkt kontakt med Rh-positivt blod genom t ex blodtransfusion.
Trombocyter Trombocyterna (blodplättarna) bildas i benmärgen där de avskiljs från stora megakaryocyter.
Trombocyter Trombocyterna medverkar i försvaret mot blodförlust genom att aggregera och bilda en provisorisk plugg i det hål (skadan) där blodet rinner ut, samt genom att aktivera koagulationsfaktorer för en mer hållbar tätning.
Trombocyter Försvaret mot blodförlust (hemostas) kan delas in i olika faser: Primär blodstillning Koagelbildning Koagelupplösning (fibrinolys)
Primär blodstillning Flera mekanismer samverkar för att snabbt minska blodförlust vid kärlskada: Kärlkonstriktion Trombocytplugg
Koagelbildning De primära blodstillningsmekanismerna stoppar bara blödningen i ett par timmar. Därför måste ett stabilt koagel också bildas. Koagelbildningen är en process där koagulationsfaktorer (I - XIII) aktiveras i en bestämd ordning. Koagulationsfaktorer = plasmaproteiner + kalciumjoner (Ca 2+ )
Koagelbildning Resultatet av aktiveringen blir fibrin (långa, klibbiga proteintrådar) som bildar ett blodlever (koagel).
Fibrinolys För att inte blodet ska koagulera i blodkärlen och bilda tromboser (blodproppar) finns dels ett fibrinolytiskt system, dels hämmare till koagulationsfaktorerna. Fibrinolys är det samma som nedbrytning av koagel. Proteinet antitrombin III hämmar faktor X och faktor II. Vid brist på antitrombin III behandlas patienten med antikoagulantia (Waran).
Plasma eller serum Serum = plasma koagulationsfaktorerna
Leukocyter De vita blodkropparna är kärnförande celler som har olika utseende, storlek och funktion. Alla deltar dock i kroppens immunologiska försvar mot infektioner. Leukocyterna angriper mikroorganismer på olika sätt: fagocytos substansfrisättning mord
Granulocyter Eosinofiler är specialiserade på att döda parasiter genom att frisätta giftiga substanser. Basofiler frisätter histamin och heparin till vävnad som exponerats för allergener. Neutrofiler är specialiserade på att fagocytera bakterier.
Monocyter Monocyterna bildas i benmärgen och använder sedan blodet som transportmedium ut till kroppens vävnader där de omvandlas till stora ätarceller = makrofager
Lymfknutor Lymfkärlens funktion är att återföra vävnadsvätska (från ISV) till vensystemet. På vägen filtreras vätskan, lymfan, genom lymfknutorna.
Lymfknutor Lymfknutorna innehåller B- och T-lymfocyter samt makrofager och dendritiska celler med antigenpresenterande förmåga. APC = antigenpresenterande celler
MALT MALT = mukosaassocierad lymfvävnad MALT finns i slemhinnor hos olika organ: Mag-tarmsystemet Mjälten Tonsillerna Brässen Lungorna
Lymfocyter Det finns tre huvudtyper av lymfocyter: B-lymfocyter T-lymfocyter NK-celler (natural killer cells) Under fosterstadiet sker en ständig kontroll av lymfocyterna i thymus (brässen) och i benmärgen. De lymfocyter som skulle kunna förstöra kroppsegna substanser eller celler rensas bort.
B-lymfocyter B-lymfocyter mognar i benmärgen och transporteras sedan till lymfkörtlar, mjälte, halsmandlar och blindtarmsbihang. Vid kontakt med antigener eller vid stimulering av cytokiner aktiveras B-lymfocyterna och börjar dela sig plasmaceller
B-lymfocyter B-lymfocyternas funktioner: presentera antigen för T-lymfocyterna producera antikroppar Antigen-antikroppsbindning aktiverar B-lymfocyter som omvandlas till plasmaceller.
B-lymfocyter Plasmacellerna tillverkar antikroppar som smaksätter bakterien, så att fagocyter eller komplementsystemet kan döda dem. B-lymfocyterna bildar också minnesceller som kommer ihåg antigenet. Lymfocyternas förmåga att bilda minnesceller utnyttjas vid vaccinering.
Antikroppar Antikroppar = proteiner med specifik förmåga att binda antigener De kallas gammaglobuliner eller immunglobuliner (Ig). Det finns fem olika klasser: IgA IgD IgE IgG IgM
Antikroppar IgG är den vanligaste klassen av antikroppar och utgör 75 80% av alla immunglobuliner i serum. Fc-regionen av immunglobulinet fastnar på fagocyten och tillåter därmed fagocytos av antigen-antikroppskomplexet.
Antikroppar IgA bildas framför allt i mag-tarm-kanalens lymfatiska vävnad och finns som dimer i körtelsekret och på slemhinnor samt som monomer i serum. IgA finns också i hög koncentration i modersmjölken. Monomer Dimer
Antikroppar IgM är den största av immunglobulinerna (pentamer) och utgör 7 10% av alla immunglobuliner i serum. IgM bildas snabbare än de andra immunglobulinerna och kan på grund av sin struktur binda många antigener samtidigt.
Antikroppar IgE-antikropparnas egentliga funktion är att skydda mot mask- och parasitinfektioner, men de är också involverade när en allergisk (hypersensitiv) reaktion uppstår.
T-lymfocyter T-lymfocyter mognar i thymus (eller i tonsillen bakom näsan och i tunntarmen) och utvecklas där till antingen T- hjälparceller eller T-mördarceller.
T-hjälparceller T-hjälparceller aktiveras när cellmembranet förändras efter att APC eller B-lymfocyter placerat en del av mikroorganismen som antigen på ytan av det. De hjälper B-lymfocyter att nyproducera antikroppsproducerande plasmaceller samt medverkar vid utvecklingen av aktiva T-mördarceller och bildningen av minnesceller.
T-mördarceller T-mördarcellerna är specialiserade på att direkt döda t ex virusinfekterade celler och cancerceller. Aktivering sker då antigen uppvisas på den infekterade cellens yta. T-mördarcellerna dödar den infekterade cellen genom perforering av cellmembranet eller omprogrammering av offrets arvsmassa apoptos
NK-celler Natural killer cells (naturliga mördarceller) = en typ av förstorade lymfocyter Cellerna aktiveras av främmande antigener och av substanser från T-hjälparceller. Främsta uppgift = att döda cancerceller och virusinfekterade celler