Svenska kyrkans redovisning för år 2009 ANGÅENDE DE KYRKLIGA KULTURVÄRDENA OCH ANVÄNDNINGEN AV DEN KYRKOANTIKVARISKA ERSÄTTNINGEN

Svenska kyrkans redovisning för år 2009 ANGÅENDE DE KYRKLIGA KULTURVÄRDENA OCH ANVÄNDNINGEN AV DEN KYRKOANTIKVARISKA ERSÄTTNINGEN

Omslagsbild: Linköpings domkyrka och Henrik Sörensens altartavla. 2009-års kulturarvskonferens, arrangerad av Centrala samrådsgruppen i samarbete med Linköpings stift, inleddes i Linköpings domkyrka. Från 2002 till 2006 har Linköpings domkyrka renoverats och omgestaltats invändigt. För renoveringen har kyrkoantikvarisk ersättning utgått. Sedan 2007 pågår ett omfattande arbete med att konservera kyrkans många begravningsvapen, och utvändigt görs en översyn av fasader, torn och fönster. De pågående arbetena beräknas vara avslutade år 2014. Foto: Gunnar Nordanskog

22 mars 2010 DNr: KAE 2010/0006 Svenska kyrkans redovisning för år 2009 angående de kyrkliga kulturvärdena och användningen av den kyrkoantikvariska ersättningen RAPPORT TILL KULTURDEPARTEMENTET

INLEDNING...6 SAMMANFATTANDE BEDÖMNING...7 UPPDRAG, UNDERLAG OCH DISPOSITION...8 ANTAL KYRKOBYGGNADER, DERAS ANVÄNDNING OCH TILLGÄNGLIGHET...9 DEFINITIONER AV KYRKA OCH KYRKOBYGGNAD...9 ANTAL SKYDDADE OCH ICKE SKYDDADE KYRKOR... 10 KYRKOBYGGNADERNAS ANVÄNDNING OCH ÖPPETHÅLLANDE... 10 BERIKA, UTVECKLA OCH LEVANDEGÖRA KULTURARVET... 12 OM SVENSKA KYRKANS NATIONELLA KULTURARVSARBETE... 12 KOMPETENS, LÄRANDE OCH KUNSKAPSUPPBYGGNAD... 12 KOMMUNIKATION OCH INFORMATION... 13 SAMRÅD... 14 KYRKOANTIKVARISK ERSÄTTNING ÅR 2002-2009... 15 HANDLÄGGNINGEN AV KYRKOANTIKVARISK ERSÄTTNING... 15 MÅL OCH RESULTAT... 15 Fördelning och förbrukning... 16 Vårdinsatser... 17 Inventering, planering och information... 18 Vård- och underhållsplanering... 18 Skadeförebyggande insatser... 18 2010 ÅRS RAMBESLUT... 18 SVENSKA KYRKANS ARBETE MED SÄKERHETSFRÅGOR... 19 VÄRMA KULTURHISTORISKT SKYDDADE BYGGNADER... 20 KYRKOANTIKVARISK ERSÄTTNING, FÖRUTSÄTTNINGAR OCH BETYDELSE... 21 Strukturella förändringar... 21 Kostnader för fastighetsförvaltning... 21 Ersättningens betydelse... 22 2011 års ansökningar och framtida behov... 23 KYRKOANTIKVARISK ERSÄTTNING SÄRSKILDA IAKTTAGELSER... 23 UTREDNINGS- OCH UTVECKLINGSFRÅGOR... 25 INLEDNING... 25 DIFFERENTIERAD ANVÄNDNING OCH FÖRVALTNING AV KYRKOBYGGNADER... 25 Syfte och centrala begrepp... 25 Konsekvenser av en förändrad användning av kyrkobyggnad... 26 Juridiska aspekter på användningen av kyrkobyggnaden... 27 BEDÖMNINGAR OCH PRIORITERINGAR AV KYRKLIGA KULTURVÄRDEN... 28 KULTURHISTORISKA VÄRDEBEDÖMNINGAR... 28 PROJEKTETS SLUTSATSER OCH REKOMMENDATIONER... 29 Kulturvärden... 29 Värdebedömningar... 30

Prioriteringar... 31 Delaktighet och intressen i kulturarvet... 32 Arbetsprocesser och styrmedel... 32 BILAGA 1. FÖRÄNDRING AV ANTALET KYRKOR 2000-2009... 34 BILAGA 2. KYRKORNAS ANVÄNDNING... 38 BILAGA 3. FÖRDELNING AV KYRKOANTIKVARISK ERSÄTTNING... 40 BILAGA 4. EKONOMISKA FÖRUTSÄTTNINGAR... 44

INLEDNING Då det nu har gått tio år sedan förhållandet mellan staten och Svenska kyrkan förändrades kan det vara relevant att något stanna vid relationsförändringens betydelse. Mot bakgrund av att Sverige är ett mångkulturellt och religiöst pluralistiskt samhälle där religionsfrihet är en grundlagskyddad rättighet låg det i både Svenska kyrkans och statens intresse att hitta en lösning där det tidigare starka sambandet mellan stat och kyrka avvecklades och där utgångspunkten var att de religiösa samfunden så långt det är möjligt skulle behandlas lika av staten. Samtidigt har Svenska kyrkan en särställning, i första hand beroende av kyrkans långa historia i Sverige och att omkring sju miljoner svenskar tillhör Svenska kyrkan. Denna särställning kommer till uttryck på olika sätt, bland annat genom att Svenska kyrkan äger och förvaltar tusentals kulturhistoriskt värdefulla kyrkor. En del av en sådan särställning handlar om ansvaret att underhålla kyrkobyggnader och kyrkomiljöer och att göra dem tillgängliga för besök samt att ta till vara det breda folkliga engagemang som finns för dessa miljöer. Det är ett engagemang som har många bottnar: existentiellt, andligt, kulturhistoriskt och rör människans identitet både som individ och som del av ett kollektiv i samhället. Några av de statliga åtagandena vid milleniereformen 2000 var knutna till den första tioårsperioden. För den kyrkoantikvariska ersättningen, en del av reformen, handlade det om en kontrollstation 2009 med avstämning kring hur det kyrkoantikvariska arbetet fungerat de gångna tio åren samt en omförhandling av storleken på den kyrkoantikvariska ersättningen inför en ny period om fem år, inför nästa kontrollstation. I samband med kontrollstationen 2009 var det viktigt för Svenska kyrkan att aktualisera vad reformen 2000 innebar både för Svenska kyrkan och staten. För att kunna vidmakthålla det kyrkliga kulturarvet långsiktigt är Statskontoret beräkning från mitten av 1990-talet central. De kulturhistoriskt betingade merkostnader motsvarar 573 miljoner kronor i dagens penningvärde. Det är glädjande att kunna konstatera att regeringens skrivelse vid kontrollstationen om kyrkoantikvariska frågor (2008/09:220) är positiv till hur Svenska kyrkan byggt upp och bedrivit arbetet under de tio år som gått, sedan det nya systemet med den kyrkoantikvariska ersättningen sjösattes. Skrivelsens konstaterande om vikten av förutsägbarhet och långsiktighet för vården av de kyrkliga kulturminnena är en bedömning som delas av Svenska kyrkan, liksom vikten av att, för att bevara det kyrkliga kulturarvet, ta ökad hänsyn till församlingarnas behov. Besked om den kyrkoantikvariska ersättningens storlek om 460 miljoner per år, för den kommande femårsperioden, kom i september 2009 och beslut fattades av riksdagen i december 2009. Kyrkostyrelsen kunde i juni 2009 endast fatta beslut utifrån regeringens beräkningar i långtidsbudgeten. Denna situation ledde till att stiften inte förrän i december 2009, efter riksdagens beslut, kunde fördela medel för kyrkoantikvariska projekt som skulle starta 2010. En annan del av milleniereformen 2000 handlade om prästlönetillgångarna och deras skattefrihet. Prästlönetillgångarna (framförallt jord- och skogsmark), vars historia går tillbaka till den tid då Sverige kristnades, har huvudsakligen tillkommit genom gåvor och donationer från enskilda eller genom andra tillskott från församlingsbor. Med hänsyn till detta har egendomarna ansetts ha stiftelsekaraktär och vara skattebefriade. Intäkterna för prästlönetillgångarna är alltjämt betydelsefulla för kyrkan, särskilt i glesbygdsförsamlingarna. Avkastningen av prästlönetillgångarna är en viktig del av Svenska kyrkans medel som används för den kontinuerliga vården av det kyrkliga kulturarvet samt för delar av Svenska kyrkans egeninsats för de kyrkoantikvariska merkostnaderna. Kontrollstationen 2009 innebar ett riksdagsbeslut om att skattefriheten för prästlönetillgångarna skulle upphöra 31 december 2009. Vilka beslutets långsiktiga konsekvenser blir för det kyrkliga kulturarvet behöver under kommande år analyseras och tydliggöras liksom vilka konsekvenserna kommer att bli av att den kyrkoantikvariska ersättningens storlek inte vid kontrollstationen räknades upp till dagens penningvärde. 6

En konsekvens kan vara att antalet kyrkoantikvariska projekt kommer att minska samt att den procentuella fördelningen mellan kyrkans egeninsats och kyrkoantikvarisk ersättning för kyrkoantikvariska projekt kan komma att behöva justeras. SAMMANFATTANDE BEDÖMNING Svenska kyrkan lämnar med anledning av vad som sägs i överenskommelsen mellan staten och Svenska kyrkan följande redovisning angående de kyrkliga kulturvärdena och användningen av den kyrkoantikvariska ersättningen. Den kyrkoantikvariska ersättningen går till Sveriges största sammanhållna kulturarv och innebär en kompensation för det ansvar Svenska kyrkan tar genom skyddet i kulturminneslagens fjärde kapitel. Ersättningen innebär att befolkningen som helhet bidrar till vården av det kyrkliga kulturarvet. Detta kulturarv är en angelägenhet för alla. Att notera är att antalet skyddade kyrkor, vilket utgör grunden för beräkningen av kyrkoantikvarisk ersättning, sammantaget under tidsperioden 2000-2009 har ökat med sammanlagt 24 kyrkor. Den kyrkoantikvariska ersättningen står för ungefär en fjärdedel av den totala kostnaden för investeringar och underhåll av det kyrkliga kulturarvet. Av den totala redovisade kostnaden för avslutade projekt utgörs 49 procent av kyrkoantikvarisk ersättning. Andelen kyrkoantikvarisk ersättning av kostnaden för projektering/kontroll är i genomsnitt 55 procent, för vårdinsatser 44 procent och för skadeförebyggande åtgärder 54 procent. Procentsatserna speglar församlingarnas egenansvar och att delar av de projekt som genomförs med kyrkoantikvarisk ersättning inte motiveras av antikvariska skäl. Den kyrkoantikvariska ersättningen kan sägas förbrukas i den takt det tilldelas. Vid 2009 års utgång hade 81 procent av anslaget till och med 2009 förbrukats, vilket är rimligt med hänsyn till den tvååriga dispositionstiden, svårigheten i vissa fall, speciellt under tidsperiodens inledande år när systemet var nytt, att kunna starta projekt enligt plan och att beskedet om den kyrkoantikvariska ersättningens utformning efter 2009 var osäkert ännu hösten 2009, se resonemang i inledningen ovan. Se här även Svenska kyrkans redovisning 2008, sid. 7 (KAE 2009:002). Av de 1 523 miljoner kronor som fram till 2010-02-11 redovisats som utbetalade har 273 miljoner kronor gått till övergripande arbete, inventering och vårdplanering, 1030 miljoner kronor till konkreta vårdinsatser, och 192 miljoner kronor till förebyggande åtgärder. Som Svenska kyrkan påtalat i tidigare års redovisning om den kyrkoantikvariska ersättningens förbrukning finns omständigheter som försenar användningen av ersättningen. Enskilda församlingarna kan ha begränsade möjligheter att få fram genomarbetade ansökningar och att genomföra arbeten inom avsatt tid. Det kan vidare vara svårt att upphandla hantverkare eller specialister. Här har stiftens handläggare en nyckelroll genom att vara ett stöd för församlingarna både vid ansökan, vid projektens genomförande och kommunikation efter projektet är slutfört. Som framgår i redovisningen ovan förutsätts betydande egeninsatser från församlingens sida. Det kan vara problematiskt för exempelvis församlingar i glesbygd med ett stort kulturarvsansvar att få fram det egna kapital som erfordras. Att den tidigare skattebefriade avkastningen från prästlönetillgångarna varit särskilt betydelsefull för just glesbygdens kyrkor gör att frågan om församlingars egeninsats i framtiden, efter skattefrihetens borttagande, sannolikt kommer att aktualiseras än mer och delvis andra strategier kan komma att behövas för att hantera den nya situationen. Svenska kyrkan har framhållit att den kyrkoantikvariska ersättningen haft och har regional betydelse, inte minst för upprätthållande av regional kulturhistorisk hantverkskompetens. Ersättningen har därför regionala fördelningseffekter, särskilt märkbar i framför allt glesbygdsförsamlingar med ett i proportion till lokalbefolkningens storlek och användning av kyrkorna stort kulturhistoriskt ansvar. 7

UPPDRAG, UNDERLAG OCH DISPOSITION Vad som ska ingå i Svenska kyrkans årliga rapportering preciseras i överenskommelsen mellan staten och Svenska kyrkan 2000. I rapporten ska bl.a. framgå tillgängligheten till de kyrkliga kulturminnena och hur den kyrkoantikvariska ersättningen använts. Även det kyrkliga kulturarvets omfattning ska redovisas (som antalet kyrkobyggnader och eventuella förändringar såsom överlåtelser eller nybyggnation). Det ska vara möjligt att utifrån redovisningen kunna göra uppföljning och utvärdering av den kyrkoantikvariska ersättningen. Som underlag för redovisningen har använts en enkät besvarad av Svenska kyrkans stiftshandläggare januari- februari 2010 om stiftens arbete 2009 med de kyrkliga kulturvärdena och fördelningen av kyrkoantikvarisk ersättning (här kallad stiftsenkäten ). Statistiskt material kommer från Svenska kyrkans kyrkobyggnadsregister där Svenska kyrkans församlingar i en särskild enkät i januari-februari 2010 fyllt i aktuella uppgifter om kyrkobyggnaderna och deras användning 2009. Svenska kyrkan har här för årets redovisning ytterligare förbättrat underlaget för redovisningen genom att för kyrkornas användning kunna redovisa förhållandena för 2008 och 2009, med en svarsprocent om 92 procent (för 2009) och 93 procent (för 2008). Som underlag för analys av ärendehantering, beslutsredovisning, statistikproduktion och ekonomihantering har Svenska kyrkans Projekthanteringssystem (PHS) använts. Erfarenheter från bl.a. projekt på nationell och regional nivå, konferenser, samråd och löpande kontakt under året med stifts- och länsstyrelsehandläggare, material från de regionala samrådsgruppernas arbete samt Centrala samrådsgruppens protokoll för 2009 bildar sammantaget underlag för rapportens sammanvägda bedömningar. Årets rapport innehåller först en inledning och sammanfattande bedömning varefter kyrkobyggnadsbeståndet kommenteras i fråga om definitioner, antal kyrkobyggnader och kyrkobyggnadernas öppethållande/tillgänglighet. Denna del innehåller även ett avsnitt där erfarenheter av arbetet med den kyrkoantikvariska ersättningen kort relateras till Svenska kyrkans övergripande kulturarvsarbete, pågående samråd och aktuella projekt. Den nästföljande delen innehåller redovisning av fördelningen av kyrkoantikvarisk ersättning, mål och resultat, berör strukturella förändringar inom Svenska kyrkan samt innehåller analys av ersättningens förutsättningar och betydelse. I den sista delen lyfts tematiska frågor särskilt fram. De utgår i årets redovisning från större nationella projekt av utvecklings-/utredningskaraktär. Denna tematiska del är tänkt att i de kommande årens redovisningar återkomma, för att inom rapportens ram varje år fördjupa tematiska frågor av generell karaktär och intresse. Avsikten är att ytterligare förbättra återkopplingen och informationen vad gäller större genomförda projekt samt att övergripande frågor särskilt ska kunna belysas och fördjupas och att rapporterna, sett över en flerårig tidsperiod, tillsammans ska ge en god överblick och fördjupning vad gäller frågeområden/tematik av relevans för det kyrkliga kulturarvet i ett långsiktigt perspektiv. I de bifogade bilagorna finns statistiskt material redovisat, vilket utgör underlag för resonemang i rapportens första och andra del. 8

ANTAL KYRKOBYGGNADER, DERAS ANVÄNDNING OCH TILLGÄNGLIGHET DEFINITIONER AV KYRKA OCH KYRKOBYGGNAD Vad som menas med kyrka kan först synas enkelt att definiera, men vid en närmare belysning av begreppets innebörd märks dess komplexitet. I den kristna traditionen syftar kyrka på en världsvid kristen gemenskap. Kyrkan är en enda helig, allmännelig och apostolisk kyrka. I denna rapport används begreppet kyrka som en kortform för begreppet kyrkobyggnad. Utifrån Kyrkoordningen (KO) definieras en kyrkobyggnad enligt följande: En kyrkobyggnad tas i bruk när kyrkorummet invigs. (KO, 40 kap. 1 ). I kommentaren till denna paragraf framgår att det inte bara är byggnader som skrivningen syftar på: Bestämmelserna i kyrkoordningen avser även ett kyrkorum som är en del av en annan byggnad t ex om församlingslokaler och kyrkorum utgör en enda byggnad (KO 40 kap. 1 kommentar, s. 597). Ett invigt kyrkorum kan finnas i en byggnad som inte ägs av Svenska kyrkan, som exempel kan nämnas stiftelseägda kyrkor och hyrda kyrkolokaler. Kyrkorummen har en stark ställning i Kyrkoordningen. En församling kännetecknas av att det firas gudstjänst varje vecka (med vissa möjliga undantag), att det finns tillräckligt många förtroendevalda samt att det i församlingen finns minst ett kyrkorum, invigt i Svenska kyrkans ordning (KO 37 kap. 2 ). I Kyrkoordningen finns också en innehållslig precisering av kyrkorummets betydelse. När kyrkan är invigd är det en helig plats (KO 27 kap. Inledning). Enligt kulturminneslagen (KML) ska en kyrkobyggnad vara invigd för Svenska kyrkans gudstjänst och ägd eller förvaltad av Svenska kyrkan eller någon av dess organisatoriska enheter den 1 januari 2000. Bestämmelsen får anses gälla byggnader där det finns ett kyrkorum invigt (enligt ovan). Även invigda kapell är således i kyrkoordningens och lagens mening kyrkobyggnader. Enligt kulturminneslagen gäller en allmän hänsynsregel: kyrkobyggnader samt kyrkotomter ska vårdas och underhållas så att deras kulturhistoriska värde inte minskas och deras utseende och karaktär inte förvanskas (KML, 4 kap. 2 ). Kyrkobyggnader är skyddade om de uppförts före 1940 (KML, 4 kap. 3 ) eller om Riksantikvarieämbetet beslutat att de ska vara skyddade (KML, 4 kap. 4 ). Skyddet innebär att tillstånd till ändringar ska sökas hos Länsstyrelsen. Begravningskapell, som inte är invigda enligt Svenska kyrkans ordning, är liksom andra byggnader som tillhör en begravningsplats skyddade som del av begravningsplatsen (KML, 4 kap. 13 ), om begravningsplatsen är tillkommen före 1940. För nyare begravningsplatser kan Riksantikvarieämbetet, på motsvarande sätt som för kyrkobyggnader, besluta att begravningsplatsen ska vara skyddad (KML, 4 kap.14 ), och då skyddas de byggnader (exempelvis kapell, krematorium och bårhus) som tillhör begravningsplatsen, oberoende av byggnadernas ålder. Inom Svenska kyrkans utjämningssystem avgränsas begreppet kyrkobyggnad genom att kyrkobyggnaden dels ska vara ägd av Svenska kyrkan, och dels att dess huvudsakliga användning ska rymmas inom ramen för församlingens uppdrag. Om en kyrkobyggnad tas ur bruk enligt kyrkoordningen (40 kap. 7-8 ) ingår den inte längre i det kyrkliga utjämningssystemet. Här är dock samtidigt relevant att framhålla att människors upplevelser av vad en kyrka är, är stark och denna upplevelse upphör inte självklart för att kyrkan tas ur bruk eller att dess ägarförhållande förändras. Också en byggnad som sedan länge slutat att användas som kyrka fortsätter inte sällan att av människor benämnas och uppfattas som en kyrka. Tillämpningen av definitionerna är inte heller alltid entydiga och det är svårt att exakt ange antalet kyrkobyggnader. Det beror inte primärt på faktiska förändringar utan handlar mer om uppgiftslämnarens bedömning, exempelvis om ett begravningskapell anges som invigt enligt Svenska kyrkans ordning och därmed ryms inom begreppet kyrkobyggnad. Under 2008 och 9

2009 har ett kvalitetssäkringsarbete pågått. Det har bland annat inneburit en justering av uppgifterna om kyrkobyggnadsbeståndet, vilket framgick i 2008 års redovisning. Ytterligare några sådana justeringar har gjorts utifrån det under 2009 fortgående kvalitetssäkringsarbetet. ANTAL SKYDDADE OCH ICKE SKYDDADE KYRKOR I december 2009 uppgick, med de definitioner som tillämpas enligt ovan och enligt aktuella uppgifter, det totala antalet kyrkobyggnader till totalt 3 363 kyrkor. Av dessa ägdes 3 338 av Svenska kyrkan (övriga kan vara exempelvis stiftelseägda, se resonemang ovan), varav 2931 är skyddade. Under 2009 har en skyddad kyrka tagits ur bruk (gruvkapellet Idkersbergets kapell, Stora Tuna i Västerås stift). Caroli kyrka i Malmö har under 2009 sålts till ett fastighetsbolag, men har inte tagits ur bruk och finns därför inte med i redovisningen i bilaga 1. Antalet skyddade kyrkor har under perioden 2000 2009 ökat genom Riksantikvarieämbetets beslut. 36 kyrkor byggda efter 1940 har sedan år 2000 skyddats enligt kulturminneslagen (4 kap. 4 ), de senaste besluten fattades år 2003. Under perioden 2000-2009 har av tidigare skyddade kyrkor elva sålts och en rivits (2007). Sammantaget innebär detta att antalet skyddade kyrkor som Svenska kyrkan äger/förvaltar sedan 2000 ökat med 24, vilket motsvarar knappt en procent av det totala antalet skyddade kyrkor. Antalet icke skyddade kyrkor som tagits ur bruk och sålts under perioden 2000-2009 är 26. Några av dessa kyrkor har varit föremål för större ombyggnad eller ersatts av en annan kyrka varför de i formell mening klassas som tagna ur bruk och sålda. En ickeskyddad kyrka har tagits ur bruk och sålts under 2009 (Trandreds kyrka, inhyrt kyrkorum i bostadshus). Ytterligare tre ickeskyddade kyrkor (S:t Annas kapell och S:t Örjans kapell, Västerås stift och Rudboda kyrka, Lidingö) har under 2009 tagits ur bruk men ägs fortfarande av Svenska kyrkan och de återfinns därför inte för 2009 i bilaga 1, tabell 1.3. Elva nybyggda kyrkor har tillkommit under perioden 2000 2008. Under 2010 pågår nybyggnation och planerad invigning av tre kyrkor i Stockholm och Göteborg. De kyrkor som sedan år 2000 formellt tagits ur bruk och sålts har vanligen i flera fall fått en annan fortsatt kyrklig användning, i några fall för fortsatt gudstjänstbruk inom annat trossamfund. Några kyrkorum, vanligen belägna i en annan byggnad, har fått annan användning. (Se vidare bilaga 1, tabell 1-5). KYRKOBYGGNADERNAS ANVÄNDNING OCH ÖPPETHÅLLANDE Att besöka kyrkor kan karaktäriseras som en folkrörelse. Ofta handlar det om besök som sker under ledighet och semester när människor är på kortare eller längre resa, i förhållande till boendeorten. En ansenlig del av bruket av Svenska kyrkans kyrkobyggnader ryms inte inom församlingarnas angivna statistik eftersom många människor besöker en kyrkobyggnad då det inte pågår någon gudstjänst eller annan organiserad kyrklig verksamhet. Heltäckande statistik över kyrkobesök i denna betydelse finns inte. I några kyrkor i landet, särskilt i landets domkyrkor finns dock avläsare som registrerar antal besök. I vissa landsortskyrkor görs en ungefärlig skattning. I Lunds domkyrka kommer varje år ungefär 700 000 personer till kyrkan, ca 85 000 av dessa besök hör samman med gudstjänster och annan organiserad kyrklig användning (i sig en ökning med 15 000 sedan 2008). Några andra konkreta exempel som kan nämnas för 2009, som exemplifierar de många besöken i storstad, större tätort samt landsbygd är Västerås domkyrka (140 000 besök), Uppsala domkyrka (600 000 besök), S:t Botvids kyrka i Oxelösund (30 000 besök), Masthuggskyrkan i Göteborg (60 000 besök) och Östra Ämterviks kyrka (1800 besök) och Fryksände kyrka (3500 besök) i Karlstad stift. Det kan konstateras att Svenska kyrkans användning av kyrkobyggnaderna är mycket bred och hänger samman med vad kyrkoordningen anger som Svenska kyrkans grundläggande uppgifter: att fira gudstjänst, bedriva undervisning, samt utöva diakoni och mission (KO 2 kap. 2 ). Svenska kyrkans uppdrag kommer även till uttryck i att kyrkorna brukas på flera sätt. Det 10

handlar om Svenska kyrkans eget bruk som innefattar exempelvis gudstjänster, enskilda andakter, konserter, utställningar och andra kulturarrangemang och samlingar för körer och barn- och ungdomsgrupper. Vidare förekommer bruk i samverkan: med religiöst samfund, skola, kulturföreningar, hembygdsföreningar och andra. Slutligen kan annan brukare förekomma. Det kan exempelvis handla om en kyrklig handling (dop, vigsel och begravning) som inte sker enligt Svenska kyrkans ordning eller om en förening lånar kyrkan för t.ex. en konsert. Församlingens kyrkoråd fattar då beslut om kyrkas upplåtelse. I kyrkorummet får inte förekomma något som strider mot kyrkans tro, bekännelse och lära eller i övrigt kränker kyrkorummets helgd. Svenska kyrkans årligen insamlade verksamhetsstatistik förs på församlingsnivå och anger den totala omfattningen av verksamheten. Vad gäller antalet söndagliga huvudgudstjänster och besök vid dessa gudstjänster märks en minskning under 2000-talet och även vid en jämförelse mellan 2007 och 2008, medan besöken vid dop, vigsel och begravning håller sig konstant. Antalet konserter har under 2000-talet ökat avsevärt. I föregående års redovisning konstaterades att sett över tidsperioden 2004-2007 handlade det om en 75 procentig ökning samtidigt som antalet besökare ökade med 46 procent. Under 2008 har ökningen fortsatt i jämförelse med 2007, antalet musikkonserter med 16 procent och antalet besökare med cirka 11 procent. I 2007 års liksom 2008 års verksamhetsstatistik återfinns uppgifter om förekomsten av utställningar anordnade av Svenska kyrkan. Siffrorna visar att utställningsverksamheten är omfattande och att den ökat med 10 procent sedan 2007. Statistiken i den enkät som genomförts i kyrkobyggnadsregistret för 2008 och 2009 bekräftar att kyrkorna används på en mängd sätt. I enkäten fanns frågor om öppethållande, huvudgudstjänster och kyrkliga handlingar (dop, vigsel, konfirmation, begravning), annat eget bruk och annan användares bruk av kyrkorna (bilaga 2, tabell 2.1 2.4). Vid en jämförelse med omfattningen av den totala organiserade verksamheten i kyrkobyggnaderna kan ingen signifikant förändring noteras under åren 2002-2009. En viss minskning av den egna kyrkliga användningen (tabell 2.3) kan dock konstateras vilket bekräftar slutsatserna enligt ovan i verksamhetsstatistiken, medan sammankonster utanför egen verksamhet har hållit sig konstant (tabell 2.4). I enkäten finns uppgifter om antal huvudgudstjänster och kyrkliga handlingar (tabell 2.1). Här kan noteras att ca 1 procent av församlingarna för 2009 uppger att inga sådana gudstjänster firats under året (däremot kan andra typer av gudstjänster ha firats, som temagudstjänster eller helgsmål). I några fall kan det även handla om kyrkor som är tillfälligt stängda, exempelvis på grund av skada eller omfattande renovering. För många mindre kyrkor är det inte möjligt med en högre grad av organiserad användning. Här räcker det att kyrkan är nyckelöppen d.v.s. att det finns möjlighet att låna en nyckel eller att någon närboende öppnar kyrkan för besökarna. Ett sådant begränsat bruk speglar i sig en historisk användning. I städer och tätorter finns ett helt annat behov av att kyrkobyggnaderna brukas ofta och på en mängd olika sätt, vilket också märks i användningen satt i relation till storstads eller landsbygds-/glesbygdsperspektiv. Se bilaga 2 om kyrkornas användning och öppethållande relaterat till församlingskategori; storstad/glesbygd. Det kan dock konstateras, trots påpekandet ovan om nyckelöppna kyrkor och det historiska bruket, att det totala öppethållandet under 2000-talet har minskat. Antalet kyrkor som är öppna färre än 5 timmar per dag var 2004-2006 ca 5 procent, vilket kan jämföras med siffrorna för 2007-2009 där motsvarande siffror är 19 procent (2007), 19 procent (2008) och 17 procent (2009) (se vidare bilaga 2, tabell 2.2). Vad som förklarar denna förändring kan inte entydigt anges och det förefaller finnas viss osäkerhet rörande statistikens träffsäkerhet och hur uppgiftslämnarna tolkar svarsalternativen. Trots dessa osäkerhetsfaktorer kan ändå tendensen konstateras. En bakomliggande orsak till förändringen är sannolikt oro för stölder, med flera mycket uppmärksammade fall under första delen 2000-talet, vilket i sig kan ha lett till ett mer restriktivt öppethållande. Om stöld och säkerhetsfrågor, se vidare s. 19-20. 11

Från stiftens perspektiv pågår i flera stift dialogarbete av olika slag för att möta frågor om underutnyttjade kyrkor, möjligheter till mångbruk och säsongsbruk. I andra stift uppfattas dessa frågor inte som särskilt aktuella i nuläget. Flera stift påtalar behovet av stöd i arbetet med prioritering (exempelvis vilka kyrkor som tål större förändringar) och utökad dialog med kulturmiljövården och arkitekter. Se även rapportens avslutande del om ett pågående nationellt projekt, s. 28-33. Under 2009 har omfattande kommunikativt utåtriktat arbete fortsatt både nationellt i Svenska kyrkan och stiftsvis för att främja kyrkornas bruk och tillgänglighet. BERIKA, UTVECKLA OCH LEVANDEGÖRA KULTURARVET Svenska kyrkan har i olika sammanhang framhållit att kulturarvet, inte minst det kyrkliga kulturarvet, är allas, senast i Svenska kyrkans svar på Kulturutredningen 2009 (Ku2009/241KV). För Svenska kyrkan är det angeläget att framhålla att kulturarvet är mångfaldigt, föränderligt och betydelsebärande, det säger något väsentligt om mänskligt liv. Människors delaktighet i kulturarvet och tolkningen av kulturarvet är en uppgift för alla. Begreppen berika, utveckla och levandegöra fångar den vitala och nyskapande process som människans förhållande till kulturarv i grunden innebär. Inte minst handlar det om att lyfta fram barnen som subjekt i en sådan process. För Svenska kyrkan är särskilt beröringspunkterna mellan kulturarvet och samtidskulturen betydelsefulla. Det är centralt att kulturarvet inte enbart förknippas med det förgångna. Vikten av att se samman kultur och kulturarv kan exemplifieras av musiken. Musiken i Svenska kyrkan är ett levande exempel på ett både immateriellt (musicerandet) och materiellt (orglar m.m.) kulturarv i landets många kyrkorum. Det är en omfattande kulturell verksamhet som Svenska kyrkan, Sveriges största medlemsorganisation, bedriver i landet i dess helhet. Det är en verksamhet som i stor utsträckning sker i kyrkorna. Svenska kyrkan är genom sina församlingar, en av landets största konsertarrangörer (se även resonemang ovan s 11). Därtill kommer en körverksamhet som med ett grundläggande deltagarperspektiv regelbundet engagerar barn, ungdomar och vuxna som sångare och musiker i skapande aktiviteter över hela landet. Det är kulturinsatser som spänner över vida fält inom det konstnärliga området. Det handlar om uttryck från olika tider och genrer med ett betydande inslag av exempelvis samtida musikskapande. Det unika med Svenska kyrkans pedagogiska musikarbete i körer och ensembler är dess koppling till ett kontinuerligt pågående musicerande i det offentliga rummet. OM SVENSKA KYRKANS NATIONELLA KULTURARVSARBETE Arbetet med kulturarvsfrågorna nationellt i Svenska kyrkan syftar till att värna kyrkomiljöerna, stödja och inspirera stiften i deras arbete och långsiktigt verka för människans möjlighet att just berika, utveckla och levandegöra det kyrkliga kulturarvet. Verksamheten företräder Svenska kyrkan i mötet med kulturmiljövården och andra statliga myndigheter och ansvarar för den nationella handläggningen av den kyrkoantikvariska ersättningen. Kulturarvsarbetet nationellt utvecklas i relation till en lång rad verksamhetsområden såsom klimatarbete, samtidskulturen, musiken, utbildningsfrågor och Svenska kyrkans arbete med barn och ungdom. Dessa ämnesområden har direkt relevans för Svenska kyrkans långsiktiga arbete med det kyrkliga kulturarvet och kopplingen till dessa områden innebär en värdefull och nödvändig breddning och förstärkning av det nationella kulturarvsarbetet. KOMPETENS, LÄRANDE OCH KUNSKAPSUPPBYGGNAD En central del av Svenska kyrkans arbete med kulturarvsfrågorna på stiftsnivå och nationellt handlar om att fördjupa kunskapen och överblicken över det kyrkliga kulturarvet, att identifiera och analysera vilka resursbehov som finns på kort och lång sikt samt att styra användningen av den kyrkoantikvariska ersättningen så att den leder till största möjliga 12

kulturmiljönytta. Till det nationella arbetet hör även samverkan med myndigheter, högskolor och universitet, både på grundnivå och gentemot forskningen. Det är av vikt tillgodogöra sig den forskningsbaserade kunskapsuppbyggnad som sker, både nationellt och internationellt, inom en mängd, för kyrkomiljöerna, närliggande områden. Sedan tidigare bedrivs kyrklig fortbildning för flera grupper, både förtroendevalda och anställda om kulturarvsfrågor. Det finns ett ständigt behov av god och relevant utbildning för alla som arbetar med det kyrkliga kulturarvet. Det handlar om ett gemensamt lärande och att se samman existentiella frågor med de frågor som rummet aktualiserar. I stiften och också nationellt förekom 2009 flera exempel på bredare utvecklingsarbete där kyrkorummets möjligheter lyftes fram med studieresor för präster (Strängnäs), projektet Kyrkorum och gudstjänst (Växjö), projekt om ny konst i kyrkorummet med konstnärer (Uppsala) arbete med vägkyrkor/sommarkyrkor och projektet Sommarvägar till historien (Karlstad). Visby stift, Visby domkyrkoförsamling och Svenska kyrkan på nationell nivå anordnade tillsammans Gotlands kyrkvecka med förtroendevalda och anställda i Svenska kyrkan som målgrupp och där ett av huvudspåren handlade om kyrkorummets berättelse och hur den kan möta människans egen berättelse. Under 2009 har den aktiva verksamhet som sedan tidigare bedrivits fortsatt med stiftsvisa informations- och utbildningsdagar för anställda och förtroendevalda som verkar i Svenska kyrkan kring förvaltnings- och kulturarvsfrågor. Stiften anordnade 2009 ett brett spektrum av kompetenshöjande åtgärder och informationsinsatser, parallellt med annan informationsspridning. Som exempel kan nämnas kompetensutveckling för vaktmästare om städning av kyrkor (Skara), kurs om Kyrkorummets vård och värn (Linköping) och om vård av kyrkan och dess inventarier (Göteborg), säkerhetsdagar på flera platser i stiftet (Västerås), medverkan vid biskopsvisitation i församlingar med information om den kyrkoantikvariska ersättningen och Svenska kyrkans ansvar för kulturarvet (Lund), utställning/information om kulturarvs-/byggnadsfrågor för förtroendevalda (Luleå) och orgelseminarium (Karlstad). Härnösands stift arrangerade kompetenshöjande kurser/rådgivning om energi och miljöfrågor samt vård och underhållsplaner, inventariefrågor för församlingar vid tio tillfällen under året. Stockholms stift genomförde tillsammans med bl.a. Svenska kyrkan på nationell nivå, Riksantikvarieämbetet och Länsstyrelsen i Stockholm seminariet Bra vibrationer. Svenska kyrkans Församlingsförbund och Svenska kyrkans Ingenjörsförening arrangerade 2009 liksom tidigare år fastighetsdagar. Det är en tvådagarskonferens för förtroendevalda och anställda som arbetar med eller ansvarar för fastighetsförvaltningen inom församlingar. Fastighetsdagarna 2009 tog upp ett flertal kulturarvsfrågor: klimatförändringarnas påverkan på kyrkobyggnaderna, orglarna som en kulturskatt värda att vårda, Energimyndighetens satsning på kulturbyggnader (genom projektet Spara och Bevara), vård och underhåll av förgyllda ytor och kyrkornas bevarande och förnyelse. Församlingsförbundet gav under året även andra kurser bl.a. i Grundläggande entreprenadjuridik, Upphandling och Fastighetsägarens ansvar. Svenska kyrkans Församlingsförbund bytte namn den 1 januari 2010 och blev Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation. Syftet med förändringen har varit att verka för en mer renodlad arbetsgivarorganisation. KOMMUNIKATION OCH INFORMATION Flera intresseväckande och kunskapsuppbyggande bokproduktioner om det kyrkliga kulturarvet har skett under 2009. Som exempel kan nämnas Växjö stift som under året utkom med boken Ett levande kulturarv. Kyrkogårdar i Växjö stift, Karlstad stift Helgade Rum. Kyrkor i Karlstad stift och i Göteborgs stift Kyrkor i Göteborgs stift. Rapport över kyrkobyggnadsinventering och karaktärisering 2001-2007. Uppmärksammas bör även Riksantikvarieämbetets mycket gedigna forskningsrapport Sockenkyrkorna. Kulturarv och bebyggelsehistoria. Kyrkomiljöerna som platser att utforska och upptäcka, också ur ett existentiellt perspektiv, har lyfts fram i olika breda seminarier såsom vid turistmässan TUR i mars 2009 i Göteborg. Vidare kan särskilt nämnas förstudien av utställningsprojektet Himlen 13

är här som påbörjades 2009 och slutförs våren 2010. Studien sker i samverkan mellan Uppsala stift, Uppsala domkyrkoförsamling och Svenska kyrkan på nationell nivå och handlar om en pedagogisk modell för kommunikation och engagemang för det kyrkliga kulturarvet som konst och teologisk förkunnare (se vidare hemsidan www.himlenarhar.se. Ett landsövergripande exempel på kulturarvskommunikation är att Svenska kyrkan under 2009 på olika sätt lokalt, på stiftsnivå och nationellt genom gudstjänster, bokutgivning, utställningar och seminarier uppmärksammat den medeltida kyrkokonstnären Albertus Pictor och hans betydelse, i samband med att det var 500 år sedan han gick ur tiden. SAMRÅD Avsikten med den Centrala samrådsgruppen är att fungera som forum mellan Riksantikvarieämbetet och Svenska kyrkan för kunskaps- och erfarenhetsutbyte i frågor som rör det kyrkliga kulturarvet. Vidare målsättningar är att bredda diskussionerna kring det kyrkliga kulturarvet, kunskapsuppbyggnad och kompetensutveckling, diskutera stöd kring brukande och vård, att sprida information samt att verka för samförståndslösningar kring principiellt viktiga frågeställningar mellan kulturmiljövården och Svenska kyrkan. Centrala samrådsgruppen består av representanter från Riksantikvarieämbetet och Svenska kyrkan; nationell nivå och Församlingsförbundet (Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation). I den Centrala samrådsgruppen har under 2009 bl.a. väckts frågor med anledning av kontrollstationen om den kyrkoantikvariska ersättningen, exempelvis har regeringens skrivelse om kyrkoantikvariska frågor uppmärksammats. Flera större nationella projekt har berörts, som projekten vid Riksantikvarieämbetet om Restvärdesräddning och katastrofberedskap, ett FOU-projekt om kunskapsuppbyggnad ( Kunskapsuppbyggnad kring kyrkomiljöerna som kulturarv efter relationsförändringen ), med utgångspunkt i inventeringsverket Sveriges kyrkor samt Svenska kyrkans projekt om Utvärdering och utveckling av värderingar och karaktäriseringar. Även frågor om tillgänglighet samt uppvärmningsfrågor rörande kulturhistoriskt skyddade byggnader har berörts. 2009 års konferens om det kyrkliga kulturarvet, som anordnades i samverkan med Linköpings stift i maj 2009, hade som tema Kunskap, Kompetens och Kommunikation. Vid konferensen, som lockat ett rekordstort deltagarantal, var fokus på den breda kunskaps- och kompetenshöjning som skett de gångna tio åren, vad gäller det kyrkliga kulturarvet. Begreppet kunskap och vems kunskap som avses problematiserades ur ett vetenskapligt, idéhistoriskt perspektiv och flera exempel på fördjupad kunskap gavs, exempelvis rörande orgelfrågor, renoveringsideologier och forskning om puts och murbruk. I samtliga stift finns regionala samrådsgrupper. Grupperna består av personer med olika kompetenser och ansvarsområden inom Svenska kyrkan på regional och lokal nivå samt från kulturmiljövården på regional nivå. Genom löpande kontakt och regelbundna möten har ett väletablerat forum byggts upp och grupperna kan idag beskrivas som motor för regional kunskapsuppbyggnad och erfarenhetsutbyte. I de regionala samrådsgrupperna har ett flertal frågor varit aktuella under året. Det har handlat om principer/ersättningsnivåer för fördelning av kyrkoantikvarisk ersättning vid specifika typer av insatser, förändrat bruk av kyrkor och problematik med låganvända kyrkor, inventariefrågor, församlingars förutsättningar att bidra med egeninsats vid kyrkoantikvariska projekt och diskussioner om projekt för brand, stöldförebyggande åtgärder. 14

KYRKOANTIKVARISK ERSÄTTNING ÅR 2002-2009 HANDLÄGGNINGEN AV KYRKOANTIKVARISK ERSÄTTNING Kyrkoantikvarisk ersättning fördelas efter ansökningar från församlingar/samfälligheter vilka stiftens handläggare bereder, i nära samråd med antikvarisk myndighet, inför stiftsstyrelsens ansökan om ram hos kyrkostyrelsen. I ramansökan kan stiften även ansöka om medel för att genomföra egna stiftsövergripande projekt. Regionalt sker samråd mellan stift och länsstyrelser i samband med tillstyrkan och prioritering av inkomna ansökningar. Kyrkostyrelsen fattar beslut, efter beredning på kyrkokansliet och yttrande från Riksantikvarieämbetet, om ramfördelning till stiften samt för egna nationella projekt. Handläggningsförfarandet sker enligt Villkoren för kyrkoantikvarisk ersättning som antagits av Kyrkofondens styrelse 2001-03-15 och senast ändrats 2006-06-07. Stiften spelar en viktig roll genom sin uppsökande och stödjande verksamhet gentemot ekonomiska enheter till exempel genom rådgivning i antikvariska och byggnadstekniska frågor. En förstärkning av byggnadsteknisk kompetens har bland annat bidragit till mer utarbetade underlag för ansökan om kyrkoantikvarisk ersättning och bättre planeringsunderlag såsom vård- och underhållsplaner. I samtliga stift sker parallellt med handläggningen av ersättningen fortbildningar, utbildningar av förvaltare och/eller förtroendevalda, framtagande av informationsmaterial, anordnandet av regionala konferenser etc. Svenska kyrkans nationella hantering av kyrkoantikvarisk ersättning är samordnande och omfattas av beredning av rambeslut till stift och nationell nivå samt uppföljning och redovisning av kyrkoantikvarisk ersättning ekonomiskt och resultatmässigt. I samband med beredning av rambeslut sker översyner av de antagna villkoren för kyrkoantikvarisk ersättning. Kontakt med stiften och dess handläggare för kyrkoantikvarisk ersättning sker fortlöpande genom informationsutskick och rådgivning. Under 2009 har två samråd om kyrkoantikvarisk ersättning genomförts med stiften, varav ett tillsammans med länsstyrelser och länsmuseer. MÅL OCH RESULTAT För kyrkoantikvarisk ersättning finns ett allmänt mål fastlagt, nämligen att medlen ska användas så att de ger största möjliga bevarandeeffekt. Insatser till inventering och långsiktig vårdplanering uppmuntras, bland annat med syfte att möjliggöra mer preciserade mål för medelsanvändningen. Kunskapsuppbyggnaden kring det kyrkliga kulturarvets kulturhistoriska värden, vårdbehov och behov av kyrkoantikvarisk ersättning är en viktig del av arbetet med ersättningen. Exempelvis sker regionalt och nationellt ett fortlöpande arbete med att samla och tillgängliggöra information om kyrkobeståndet, dess egenskaper, kulturhistoriska värden och antikvariska vårdbehov. Detta sker via uppföljningar och utvärderingar av inventeringsprojekt och vårdåtgärder samt via registeruppbyggnad och statistikbearbetningar. Nationellt, i nära samverkan med stiften och kulturmiljövården, pågår fördjupande uppföljningar av kulturhistoriska karaktäriseringar och utifrån detta en metodutveckling bl.a. avseende prioriteringar vid fördelningen av den kyrkoantikvariska ersättningen (se vidare s. 28-33). Prioriteringsdiskussioner sker kontinuerligt men intensifieras i samband med stiftens och länsstyrelsernas bedömningar av församlingarnas ansökningar om kyrkoantikvarisk ersättning. I de årliga rambesluten ges rekommendationer som grundar sig på stiftens bedömningar, länsstyrelsernas och Riksantikvarieämbetets yttranden samt statistik över ansökningar. För rambesluten har samsynen mellan stift och länsstyrelse om projektens 15

angelägenhet och ersättningsnivå varit avgörande. Vid de årliga samråden om kyrkoantikvarisk ersättning redovisas och diskuteras bedömningar av prioritering och medelfördelning. Variationer i bedömningar kan variera mellan stift och länsstyrelse då förutsättningarna för projektets genomförande kan variera. Dock finns det systematiska skillnader i fråga om ersättningens storlek vilket har påtalats vid samråden med stift och länsstyrelser. Vid samrådet med stiften hösten 2009 påbörjades arbetet för en ökad samsyn och likriktning mellan stiften vid bedömning och prioriteringar av vårdprojekt och finansiering av kyrkoantikvarisk ersättning. En diskussion och ett principiellt viktigt arbete som fortgår under 2010. Fördelning och förbrukning Fördelningen av kyrkoantikvarisk ersättning speglar arbetenas prioritet från kulturmiljösynpunkt. Då skillnader i bedömning mellan länsstyrelser och stift förekommer måste en begränsning i förhållande till behoven ske vilket innebär att projekt för konkreta vårdinsatser och skadeförebyggande arbeten med högsta prioritet, prioritet 1, inte får fullt utslag vid fördelningen. Begränsningen sker dels efter prioritet ut kulturmiljösynpunkt samt i proportion till ett mått på omfattning av de kyrkliga kulturminnena. Vid fördelningen används en kalkylmodell som utgår från stiftets kulturmiljöansvar uttryckt i ett medelvärde av andel skyddade kyrkor och andel kvadratmeter skyddade kyrkor, och ramen sattes i proportion därtill för de stift som sökte särskilt mycket ersättning. Fördelning av beslutad kyrkoantikvarisk ersättning på stift och genomsnittbelopp stiftsvis per kvadratmeter skyddad kyrka framgår av bilaga 3, tabell 3.1. Vid 2009 års utgång hade 81,4 procent av anslaget 2002-2009 förbrukats. (Se diagram 1) Förbrukningen tyder på en viss eftersläpning i jämförelse med 2008, trots att församlingarna blivit effektivare i sitt genomförande av åtgärder. Det är också två års ramperiod, vilket innebär att det är först under första kvartalet 2011, med eventuella förlängningar av ramen, som man kan sluta sig till den faktiska förbrukningen för perioden 2002 2009 (Se diagram 2). Kyrkoantikvarisk ersättning 2002-2011 900 000 800 000 700 000 tkr 600 000 500 000 400 000 300 000 200 000 100 000 Anslag Ansökt belopp Stiftens ramansökan Beslutad ram Utbetalt enl bokslut 0 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 Diagram 1. Anslag, ansökt av församlingar/samfälligheter, ramansökt, beviljat och utbetalt belopp kyrkoantikvarisk ersättning 2002 2010. 16

Mkr 3 000 2 500 2 000 1 500 1 000 500 0 tom 02 tom 03 tom 04 tom 05 tom 06 tom 07 tom 08 tom 09 tom 10 Ackumulerat anslag Ackumulerad ramtilldelning Ackumulerat utbetalt Diagram 2. Utnyttjandet av kyrkoantikvarisk ersättning ackumulerat 2002-2010. Anslaget anges enligt ändring genom riksdagsbeslut 2005. Utbetalt belopp anges enligt bokslut och uppgår till 1 547 miljoner kronor till och med 2009. Under 2002-2009, fram till 2010-02-11, har enligt vad som redovisats i PHS totalt 1 523 miljoner kronor utbetalats till stift, samfälligheter och församlingar. Samtliga projekt från 2008 års ram och tidigare är slutredovisade, utöver ett antal för vilka stiften fått dispens att slutredovisa under 2010. 2009 års ram får disponeras även 2010 varför ett antal projekt kan vara delutbetalade och därmed inte slutredovisats i PHS. Först vid slutredovisningen korrigeras verklig totalkostnad i PHS varvid en slutlig bild av vilka totala insatser ersättningen möjliggjort kan redovisas. I bilaga 3, tabell 3.3-3.7 redovisas totalt utbetald ersättning fram till 2010-02-11 stiftsvis fördelat på olika objekttyper och åtgärdstyper. Indelningen på olika slag av kyrkliga kulturminnen visar att 1147 miljoner kronor gått till insatser på kyrkobyggnader, 106 miljoner kronor till begravningsplatser, 129 miljoner kronor till kyrkliga inventarier samt 31 miljoner kronor till kyrkotomter. 109 miljoner kronor har använts för övergripande åtgärder som inte klassificerats på objekt, främst inventerings- och planeringsåtgärder. Se bilaga 3, tabell 3.6. Vårdinsatser För ramåren 2002-2009, har totalt 1 030 miljoner kronor gått till konkreta vårdåtgärder. 336 miljoner kronor har gått till åtgärder som klassificerats som restaurering eller mer omfattande åtgärder inom vilka antikvariska merkostnader kan ersättas. 473 miljoner kronor har gått till vård av engångskaraktär det vill säga vårdande inte förändrande insatser av engångskaraktär. Till konserveringsåtgärder, för bland annat kyrkliga inventarier och inredning, har 163 miljoner kronor fördelats. Ersättningsnivån är jämförelsevis hög för dessa åtgärder på grund av behovet av särskilda arbetsinsatser och kompetens i form av konservatorer. 55 miljoner kronor har under perioden gått till vård av underhållskaraktär då ersättningen utgår om särskilda metoder eller material särskilt krävs av kulturhistoriska skäl och är särskilt kostnadskrävande. Till övriga åtgärder bl.a. projektering och utredning som beslutsunderlag har 25 miljoner kronor fördelats. 17

Inventering, planering och information För ramår 2002-2009, har totalt 273 miljoner kronor gått till inventering samt vård- och underhållsplanering mm. Av dessa har 131 miljoner kronor gått till projekt stiften själva administrerar och resterande 116 miljoner kronor till vård- och underhållsplaner beställda av församlingarna. 5 miljoner kronor har gått till informationsprojekt. De av stiften administrerade projekten kan vara övergripande inventeringar eller planerings- och informationsinsatser, men är också till en del moment i vård- och underhållsplaner. Vård- och underhållsplanering Det har för Svenska kyrkan varit viktigt att kunna styra kyrkoantikvarisk ersättning till sådana åtgärder som på sikt gagnar bevarandet av kulturvärden och inte enbart till omedelbara behov. Således har stora satsningar skett på skadeförebyggande åtgärder samt på vård- och underhållsplanering med syfte att skador och förfall i framtiden ska minimeras. Ett viktigt underlag i planeringen vid upprättandet och det fortlöpande arbetet med vård- och underhållsplanering är de kulturhistoriska karaktäriseringarna vilka också i hög grad prioriterats i planeringen. Enligt villkoren för kyrkoantikvarisk ersättning ska vård- och underhållsplaneringen ge förutsättningar för en god och kostnadseffektiv fastighetsskötsel med hänsyn till de kulturhistoriska värdena och ge underlag för prioriteringar av kyrkoantikvarisk ersättning till konkreta vårdåtgärder. Den ska också tjäna som underlag för långsiktiga bedömningar av kostnader och särskilt kulturhistoriska merkostnader för vården av det skyddade kyrkliga kulturarvet. Framtagandet, bearbetningar och implementering av vård- och underhållsplaner och kulturhistoriska karaktäriseringar fortgår inom stiften. Överlag fungerar planerna som ett planerings- och prioriteringsunderlag inom stiften. Vid utgången av år 2009 var 86 procent av vård- och underhållsplaner för skyddade kyrkor färdiga och antagna av förvaltare. Vid samma tidpunkt fanns kulturhistoriska karaktäriseringar för 90 procent av alla kyrkor. Skadeförebyggande insatser Betydande ekonomiska insatser har skett inom säkerhetsområdet under åren 2002-2009. Totalt har 192 miljoner av kyrkoantikvarisk ersättning använts för säkerhetshöjande åtgärder. 118 miljoner kronor har gått till stöld- och brandförebyggande åtgärder, 17 miljoner kronor till förbättrad förvaring av kyrkliga inventarier, 8 miljoner till säkrare elinstallationer, 32 miljoner kronor till förbättrade värmesystem och till övriga åtgärder 16 miljoner kronor. Läs mer om Svenska kyrkans arbete med säkerhetsfrågor på nästföljande sida. 2010 ÅRS RAMBESLUT För år 2010, med dispositionstid 2010-2011, har stiften och nationell nivå, genom beslut av Kyrkostyrelsen den 12 juni 2009 tilldelats en beslutsram om totalt 460 (351,6) miljoner kronor. Stiften ansökte 2010 (2009 års uppgifter inom parentes) om ramar för att kunna bevilja 1 214 (1 282) projekt för totalt 503 (519) miljoner, vari ingår stiftens egna projekt och vård- och underhållsplaner. Vid fördelning av kyrkoantikvarisk ersättning till projekt för konkreta vårdinsatser och skadeförebyggande arbeten tas särskild hänsyn till stiftets andel av antalet skyddade kyrkor och av antalet kvadratmeter skyddad kyrka. Ett medeltal mellan dessa värden används vid beräkning av taket för prioritet 1. Taket sätts till ca 30 procent av totalt beviljad ram. De stift som satt mindre belopp i prioritet 1 får sökt belopp, de som begärt mer får takbeloppet. Resten av ansökt belopp i prioritet 1 förs till prioritet 2, som sedan fördelas enligt samma procenttal till alla stift. I 2010 års rambeslutet ingick inte som tidigare år en delram för inventering och vård- och underhållsplanering. För vård- och underhållsplanering gavs de belopp som sökts, för 18