INNEHÅLL INNEHÅLL... 1 DETALJMOTIVERING... 4 1 1.1 LAGFÖRSLAG... 4 Landskapslagen... 4 1 kap. Allmänna bestämmelser... 4 2 kap. Landskapets uppgifter... 7 3 kap. Landskapets förhållande till staten och kommunerna... 30 4 kap. Landskapsfullmäktige... 34 5 kap. Invånarnas rätt till inflytande... 38 6 kap. Landskapets organ... 49 7 kap. Ledningen av landskapet samt landskapsstyrelsen... 52 8 kap. Samarbete mellan landskap... 64 9 kap. Landskapets serviceinrättning... 67 10 kap. Förtroendevalda... 71 11 kap. Landskapets anställda... 85 12 kap. Besluts- och förvaltningsförfarande... 87 13 kap. Ekonomi... 100 14 kap. Granskning av förvaltning och ekonomi... 109 15 kap. Landskapets verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden... 114 16 kap. Landskapens nationella servicecenter... 120 17 kap. Särskilda bestämmelser... 128 18 kap. Begäran om omprövning och landskapsbesvär... 130 19 kap. Ikraftträdande... 135 1.2 Lagen om ordnande av social- och hälsovård... 135 1 kap. Allmänna bestämmelser... 135 2 kap. Ordnande av social- och hälsovård... 142 3 kap. Produktionen av tjänster... 159 4 kap. Styrning, planering och utveckling... 164 5 kap. Kostnadsersättningar... 174 6 kap. Myndighetstillsyn... 181 7 kap. Särskilda bestämmelser... 186 1.3 Lag om införande av landskapslagen och lagen om ordnande av social- och hälsovård......... 194 1 kap Lagens syfte och lagarnas ikraftträdande... 194 2 kap Inrättande av landskap och temporär förvaltning... 195 3 kap Personal... 201 4 kap Egendomsarrangemang... 206 5 kap Landskapens servicecenter... 216 6 kap Kommunernas inkomstskattesatser under en övergångperiod... 217 7 kap Övergångsperiod för bolagisering... 218 8 kap Särskilda bestämmelser... 218 1.4 Lag om landskapens finansiering... 219 2 kap. Principerna för den statliga finansieringen... 221 1.5 Lag om landskapsindelning... 238
1 kap. Allmänna bestämmelser... 238 2 kap. Ändring i landskapsindelningen... 240 3 kap. Bildande av landskapsförvaltningen... 248 4 kap. Konsekvenser av en ändring i landskapsindelningen... 250 5 kap. Särskilda bestämmelser... 251 1.6 Lag om statsandel för kommunal basservice... 252 1 kap. Allmänna bestämmelser... 252 2 kap. Statsandelsgrunder, kalkylerade kostnader och tilläggsdelar... 256 3 kap. Utfärdande av bestämmelser om grundpriser, statsandelsprocent och kommunens självfinansieringsandel samt kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna... 262 4 kap. Utjämning av statsandelen på basis av skatteinkomsterna... 265 5 kap. Minskningar och ökningar av statsandelen... 266 6 kap. Hemkommunsersättning... 270 7 kap. Administration och utbetalning av statsandel... 273 8 kap. Särskilda bestämmelser... 275 9 kap. Överklagande... 276 10 kap. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser... 277 1.7 Lag om inkomstskatteskalan för 2019... 277 1.8 Inkomstskattelag... 278 1.9 Lag om beskattningsförfarande... 280 1.10 Lag om skatteredovisning... 281 1.11 Lag om skatteförvaltningen... 281 1.12 Lag om kommunala tjänsteinnehavare... 281 1.13 Lag om kommunala arbetskollektivavtal... 285 1.14 Lag om kommunala tjänstekollektivavtal... 286 1.15 Lag om om samarbete mellan kommunala arbetsgivare och arbetstagare... 289 1.16 Lag om anordnande av intressebevakning för arbetsgivare i kommuner och landskap 290 1.17 Lag om Keva... 299 1.18 Vallagen... 303 1.19 Lagen om kandidaters valfinansiering... 308 1.20 Partilagen... 309 1.21 Lagen om förfarandet vid rådgivande kommunala folkomröstningar... 309 1.22 Förvaltningslagen... 313 1.23 Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet... 313 1.24 Förvaltningsprocesslagen... 314 1.25 Språklagen... 314 1.26 Lagen om de språkkunskaper som krävs av offentligt anställda... 316 1.27 Teckenspråkslagen... 316 1.28 Lag om ändring av avräkningsgrunden enligt självstyrelselagen för Åland... 316 2 IKRAFTTRÄDANDE... 317 3 FÖRHÅLLANDE TILL GRUNDLAGEN SAMT LAGSTIFTNINGSORDNING... 317 3.1 Behovet av en reform för att trygga jämlika tjänster... 318 3.2 Landskapsindelningen och tillgodoseendet av de grundläggande fri- och rättigheterna......... 320 3.3 Språkliga rättigheter... 324 3.4 Samernas rättigheter... 326 3.5 Landskapsindelningen och ändringar i den... 327 3.6 Demokrati... 329 3.7 Utövning av offentlig makt och skötsel av offentliga förvaltningsuppgifter... 332 3.8 Landskapens finansiering... 333 2
3.9 Överföring av uppgifter från kommunerna till landskapen... 339 3.10 Kommunernas beskattningsrätt... 339 3.11 Kommunernas statsandelssystem och egendomsarrangemang... 343 3.12 Ålands ställning... 349 3.13 Demokrati och invånarnas möjligheter till inflytande... 350 3.14 Reglering som gäller arbets- och tjänstekollektivavtal... 351 3.15 Behandling av pensionsavgifter... 353 3.16 Bemyndiganden att utfärda förordningar... 353 3.17 Beredningen som helhet samt beredningsprocessen... 356 3.18 Sammandrag... 357 3
DETALJMOTIVERING 1 Lagförslag 1.1 Landskapslagen 1 kap. Allmänna bestämmelser 1. Lagens syfte och tillämpningsområde. I paragrafen föreskrivs det om landskapslagens syfte och tillämpningsområde. Enligt 1 mom. är syftet med landskapslagen att skapa förutsättningar för självstyrelse på större förvaltningsområden än en kommun i enlighet med 121 4 mom. i grundlagen. Den självstyrelseenhet som avses i bestämmelsen är landskap. De nuvarande landskapen i lagen om landskapsindelning (1159/1997), som skött utvecklandet av regionerna och planeringen av områdenas disposition, ska upphöra. Syftet med lagen är också att ge invånarna möjligheter till delaktighet och påverkande i landskapens verksamhet. Med detta avses i synnerhet demokrati i enlighet med 2 i grundlagen. Närmare bestämmelser om detta finns till denna del i avdelning II som gäller demokrati och påverkande. Dessutom är syftet med lagen att främja landskapens utveckling och bidra till att göra deras verksamhet mera systematisk och ekonomiskt hållbar samt ge landskapen förutsättningar att stödja sina invånares välfärd och en balanserad utveckling av sitt område. Förutom genom bestämmelserna i den föreslagna lagen, försöker man på ett konkret sätt främja de här målen också genom bestämmelser som preciserar landskapens uppgifter och befogenhet i speciallagar. I 2 kap. föreskrivs det om landskapets uppgiftsområden. När det gäller förverkligandet av målen är principen om hållbar utveckling central i all verksamhet i ett landskap. I sin verksamhet ska landskapet bedöma effekterna av beslut, åtgärder och lösningar ur den ekonomiska kontinuitetens, de kommande generationernas och miljöns perspektiv. Landskapet ska undvika sådana beslut som innebär stora ekonomiska risker eller belastar miljön eller kommande generationer på ett oskäligt sätt. Enligt 2 mom. ska lagen tillämpas på ordnandet av landskapets förvaltning och ekonomi samt på sådan verksamhet i landskapet som avses i 4 2 mom., om inte något annat föreskrivs genom lag. Landskapslagen är till sin karaktär en allmän lag och i den föreskrivs om ordnandet av landskapets förvaltning och ekonomi. Utgångspunkten är att landskapslagen på ett täckande sätt ska innehålla alla väsentliga bestämmelser om landskapens förvaltning och ekonomi. Därför bör man undvika sådan reglering i speciallagstiftningen som överlappar eller avviker från landskapslagen. Landskapslagen ska i regel tillämpas allmänt på landskapets verksamhet, det vill säga också på sådan verksamhet som avses i 4 2 mom. Enligt denna bestämmelse ska begreppet landskapets verksamhet omfatta landskapens egen verksamhet, verksamheten i de dottersammanslutningar som hör till landskapskoncernen och i landskapens serviceinrättningar och deras dottersammanslutningar, men också övrig verksamhet som grundar sig på ägande, avtal och finansiering. Landskapets verksamhet ska styras som en helhet oberoende av i vilken form de tjänster som hör till landskapets organiseringsansvar produceras. Bland annat landskapslagens bestämmelser om styrningen av landskapets verksamhet och ekonomi och tryggandet av invånarnas möjligheter att påverka ska tillämpas på landskapet i denna vidare bemärkelse. Landskapet Ålands självstyrelse är erkänd enligt internationell rätt och anges i 120 i grundlagen och i självstyrelselagen för Åland (1144/1991) som utfärdats med stöd av grundlagen. I självstyrelselagen fastställs också landskapets område. Av den uttömmande fördelningen av 4
lagstiftningsbehörigheten i självstyrelselagen för Åland följer att det inte i rikslagar ska stiftas om lagens tillämplighet på Åland. 2. Landskapets ställning. I paragrafen definieras landskapens offentligrättsliga ställning. Enligt bestämmelsen är ett landskap ett offentligrättsligt samfund som enligt 121 4 mom. i grundlagen är självstyrande på sitt område enligt vad som föreskrivs i landskapslagen. Ett landskap ska lyda under begreppet "offentlig makt" och det är därmed ett offentligrättsligt samfund motsvarande staten, kommunerna, samkommunerna och landskapet Åland. Ett landskap ska alltså vara en självständig, offentligrättslig juridisk person, som i eget namn kan förvärva rättigheter och ingå förbindelser samt vara part i domstolar och hos andra myndigheter. Ett landskap ska också vara en myndighet inom offentlig förvaltning. Det ska sköta offentliga förvaltningsuppgifter som det föreskrivs om separat och utöva befogenheter i fråga om de här uppgifterna inom sitt område. Den mest betydande skillnaden mellan landskapens och kommunernas juridiska ställning är att landskapen inte har beskattningsrätt och inte heller obegränsad rätt att åta sig uppgifter motsvarande kommunernas allmänna kompetens. 3. Landskapets medlemmar. I paragrafen definieras de personer och övriga aktörer som är medlemmar av ett landskap. Definitionen av medlemskap är av juridisk betydelse, eftersom bland annat utövandet av de demokratiska rättigheterna att påverka och delta och anförandet av besvär i landskapet fastställs utifrån den. Bestämmelsen motsvarar till sitt materiella innehåll 3 i kommunallagen (410/2015). Enligt 1 punkten är de vars hemkommun enligt lagen om hemkommun (201/1994) hör till landskapet medlemmar av landskapet. En sådan person benämns invånare i landskapet. Enligt lagen om hemkommun kan en person endast ha en hemkommun och uppgifter om den registreras enligt lagen om hemkommun i det befolkningsdatasystem som avses i lagen om befolkningsdatasystemet och Befolkningsregistercentralens certifikattjänster (661/2009). Enligt 2 punkten är sammanslutningar och stiftelser som har hemort i landskapet medlemmar av landskapet. Enligt handelsregisterlagen (129/1979) ska näringsidkare och uppgifter om dem, bland annat om den hemort eller den kommun från vilken ett bolags verksamhet leds, införas i handelsregistret. Medlemmar av ett landskap är dessutom enligt 3 punkten de som äger eller besitter fast egendom i landskapet. Enligt fastighetsregisterlagen (392/1985) förs fastighetsregister över fastigheter kommunvis. Dessutom fås uppgifter om ägare och innehavare av fastigheter ur det lagfarts- och inteckningsregister som avses i jordabalken (540/1995). Med tanke på det sista villkoret för medlemskap betyder detta i praktiken att till exempel alla kommuner i ett landskaps område enligt bestämmelsen är medlemmar av landskapet. Eftersom landskapens områden definieras utgående från kommunerna enligt 5 i den införandelag som ingår i den här propositionen, kan de villkor för medlemskap i ett landskap som anges i den här paragrafen alltid exakt redas ut med hjälp av de uppgifter som registrerats i den offentliga förvaltningens informationssystem. 4. Landskapskoncernen och landskapets verksamhet. I paragrafen definieras begreppen landskapskoncern, dottersammanslutning till landskapet och landskapets serviceinrättning samt det ovannämnda vidare begreppet landskapets verksamhet. Enligt 1 mom. är en dottersammanslutning till landskapet en sammanslutning där landskapet har bestämmande inflytande enligt 1 kap. 5 i bokföringslagen. Landskapet och dess dottersammanslutningar bildar en landskapskoncern. Det som föreskrivs i landskapslagen om landskapets dottersammanslutningar tillämpas även på stiftelser som landskapet har bestämmande inflytande över. Bestämmelsen motsvarar i princip det som föreskrivs i kommunallagen om kommunkoncerner och kommunens dottersammanslutningar. Således ska också en landskapskoncern definieras 5
enligt definitionen av koncern i bokföringslagen. Definitionen motsvarar också det etablerade begreppet koncern i aktiebolags- och bokföringslagstiftningen och inom statens ägarstyrning. I en juridisk landskapskoncern ingår landskapets egen organisation och de sammanslutningar i vilka landskapet utövar bestämmande inflytande. En bokföringsskyldig anses ha bestämmande inflytande i en annan bokföringsskyldig om den bokföringsskyldige 1) innehar mer än hälften av rösterna för samtliga aktier eller andelar i målföretaget och denna röstmajoritet grundar sig på ägande, medlemskap, bolagsordningen, bolagsavtalet eller därmed jämförbara stadgar eller något annat avtal, eller 2) har rätt att utse eller avsätta flertalet av ledamöterna i målföretagets styrelse eller motsvarande organ eller i ett organ som har denna rätt, och rätten grundar sig på samma omständigheter som den röstmajoritet som avses i 1 punkten. Till landskapskoncernen hör också de sammanslutningar där dottersammanslutningar till landskapet utövar bestämmande inflytande. Landskapen kan inte samarbeta under samma former som samkommuner, så att landskapen tillsammans skulle bilda en självständig offentligrättslig juridisk person. Enligt kommunallagen kan förutom privaträttsliga sammanslutningar också samkommuner vara en kommuns dottersammanslutning. Dessutom ska landskapets serviceinrättning, som enligt 9 kap. ansvarar för landskapets tjänsteproduktion, höra till landskapskoncernen. Serviceinrättningen ska vara en från landskapet självständig offentligrättslig juridisk person och myndighet, men ekonomiskt och funktionellt en del av landskapskoncernen. Landskapets serviceinrättning kan också ha dottersammanslutningar och de bildar tillsammans med inrättningen en inrättningskoncern. Inrättningskoncernen är en underkoncern till landskapskoncernen. Förutom på landskapet tillämpas bestämmelserna i 15 kap. också på landskapets serviceinrättning och enligt dem ska verksamhet i ett konkurrensläge på marknaden bolagiseras med vissa undantag. Serviceinrättningen kan till exempel organisera stödtjänster för tjänsteproduktionen eller annan serviceverksamhet inom lagens gränser till sådana in house-bolag som den äger eller till bolag på den konkurrensutsatta marknaden. Landskapets serviceinrättningskoncern bör också ledas som en helhet. Detta gör det möjligt att verksamhetsmässigt leda landskapets egen produktion som en helhet, även om de funktioner som hör till den omfattande valfria verksamheten bolagiseras som en egen resultatenhet. Avsikten är att i fortsättningen möjliggöra gemensam ledning, vilket är förutsättningen för integrationen av tjänster, fastän de helheter som samlats inom samma organisation fördelas mellan olika juridiska personer på grund av bolagisering och att den som ordnar och den som producerar tjänster skiljs åt. De här bildar dock en koncern. I koncernverksamhet måste man se till att Europeiska unionens konkurrensrätt iakttas, i synnerhet bestämmelserna som gäller statligt stöd, och att man i den verksamhet som sker på marknaden iakttar konkurrensneutralitet. Inom social- och hälsovårdens tjänster innebär detta att de principer som gäller producenter inom den offentliga, privata och tredje sektorn ska vara så enhetliga som möjligt. Serviceinrättningskoncernens verksamhet får inte heller förhindra sådan ekonomisk insyn som förutsätts i EU:s lagstiftning om statligt stöd. I 2 mom. definieras begreppet landskapets verksamhet som är mer omfattande än landskapskoncernen. Enligt momentet omfattar begreppet landskapets verksamhet landskapets och landskapskoncernens verksamhet samt verksamheten i landskapets serviceinrättning och dess dottersammanslutningar, men också övrig verksamhet som grundar sig på ägande, avtal och finansiering. Syftet med momentet är att framhäva landskapets behov av att styra landskapets verksamhet som en helhet. 6
Begreppet landskapets verksamhet innefattar utöver den juridiska landskapskoncernen i första hand även de sammanslutningar i vilka landskapet innehar en minoritetsandel samt olika samarbetsformer enligt speciallagstiftningen och 8 kap. i lagen (ett gemensamt organ, en gemensam tjänst eller ett avtal om skötsel av en myndighetsuppgift). I fråga om dem utövar landskapet inte ensamt bestämmande inflytande och landskapets metoder för att styra verksamheten är bland annat baserade på samarbetsavtal eller bolagsordningen samt på landskapets representation i de beslutande organen. Utöver det frivilliga samarbetet mellan landskapen ingår i begreppet landskapets verksamhet också tjänster som utifrån speciallagstiftningen hör till det obligatoriska samarbetet mellan landskapen, såsom de tjänster inom social- och hälsovården som med stöd av lagen om ordnande av social- och hälsovård ska samlas i större helheter, fastän ett annat landskap ansvarar för dem för landskapets räkning. Dessutom omfattar landskapets verksamhet också sådan verksamhet som är baserad på avtal och finansiering, bland annat tjänster som landskapet och landskapets serviceinrättning köpt, andra avtalsmodeller som landskapet använder, olika finansierings- och stödmodeller samt nätverk och partnerskap med hjälp av vilka landskapet fullgör sina uppgifter. Utanför den juridiska landskapskoncernen grundar sig styrningen av landskapets verksamhet på styrningen av landskapets organ och landskapets serviceinrättning som ansvarar för upphandlingen av tjänster bland annat då upphandlingskontrakt ingås. De ska se till att landskapets mål förverkligas i avtalsvillkoren. Dessutom kan till exempel villkor om användningsändamål ställas för finansieringen. 5. Landskapsindelning. Paragrafen innehåller en informativ bestämmelse om landskapsindelningen. Enligt paragrafen föreskrivs det om landskapsindelningen när landskapen inrättas i lagen om införande av landskapslagen och lagen om ordnande av social- och hälsovård som ingår i den här propositionen och om ändringar av landskapsindelningen i lagen om landskapsindelning ( / ) som likaså ingår i den här propositionen. Det föreslås dessutom att den gällande lagen om landskapsindelning ska upphävas genom den nya lagen om landskapsindelning. Landskapen i denna lag är 18 till antalet. I den införandelag som nämns ovan fastställs landskapens namn och deras områden kommunvis. Utöver dessa 18 landskap finns också landskapet Åland och om dess självstyrelse föreskrivs det separat. 2 kap. Landskapets uppgifter (Utarbetandet av detaljmotiveringarna pågår, 1 mom. 8, 19 och 20 punkt) 6. Landskapets uppgiftsområden. Paragrafen innehåller en grundläggande bestämmelse om landskapets uppgiftsområden och uppgifter. Landskapet är en myndighet som är verksam inom många olika ansvarsområden och som i huvudsak ska sköta regionala uppgifter som det ålagts genom lag. Den föreslagna paragrafen består av två nivåer. I 1 mom. i paragrafen definieras specifikt enligt uppgiftsområde de uppgiftshelheter som hör till landskapets behörighet och om uppgifterna som hör till dem föreskrivs det närmare i den föreslagna lagen eller i speciallagstiftningen. I det här fallet är det fråga om så kallad särskild kompetens för landskapet. I 2 mom. definieras de uppgifter som landskapet kan åta sig och som det inte nödvändigtvis föreskrivs om detaljerat i speciallagstiftningen. I det här fallet är det fråga om en så kallad allmän kompetens, som ska vara begränsad endast till de uppgiftsområden som anges i bestämmelsen och den ska inte vara lika omfattande som kommunernas allmänna kompetens enligt 7 i kommunallagen. 7
I regeringsprogrammet enligt statsminister Sipilä konstateras att ett separat beslut som förenklar organiseringen av den offentliga regionförvaltningen (staten, regionerna och kommunerna) ska fattas om samordningen av statens regionförvaltning och landskapsförvaltningen. Den primära lösningen innebär att verksamheten koncentreras till tydliga självstyrande områden vad beträffar uppgifter och befogenheter. I enlighet med detta drog regeringen den 5 april 2016 upp riktlinjer för de uppgifter som överförs till landskapen. Enligt regeringens riktlinjer baserar sig landskapens uppgifter från och med ingången av 2019 på en tydlig arbetsfördelning mellan kommunerna, landskapen och staten. Arbetsfördelningen innebär följande: Kommunerna är samfund för lokalt deltagande, demokrati, bildning och livskraft somsköter lagstadgade lokala uppgifter och självstyrelseuppgifter som beslutats av invånarna (allmän kompetens). Kommunerna svarar även i fortsättningen i enlighet med gällande lagstiftning för skötseln och främjandet av sysselsättningen. Kommunen har fortfarande ansvaret för att främja kompetens och bildning, att främja hälsa och välfärd samt för idrott, kultur och andra fritidstjänster, ungdomsväsendet, lokal näringspolitik, markanvändning, byggande och stadsplanering. Landskapen ansvarar för social- och hälsovården, räddningsväsendet, miljö- och hälsoskyddet, de regionala utvecklingsuppgifterna och främjandet av näringarna, styrningen och planeringen av användningen av områden, främjandet av landskapsidentiteten och landskapskulturen samt för de övriga regionala tjänster som anges i lagstiftningen. Staten upprätthåller och utvecklar rättsstaten, tryggar och utvärderar de grundläggande rättigheterna, svarar för säkerheten, för internationella och rikstäckande uppgifter samt för tillsynen över jämlikheten och allmänintresset. Principen inom statens förvaltningsuppgifter är nationell behörighet även då uppdragen kräver regional eller lokal närvaro. Den andra principen för statliga förvaltningsuppgifter är att man tillämpar ett på riksplanet enhetligt tillvägagångssätt och enhetliga lösningar. I enlighet med regeringens riktlinjer av den 7 november 2015 och på basis av det efterföljande beredningsarbetet överförs följande av kommunernas, landskapsförbundens, närings-, trafikoch miljöcentralernas (NTM-centralernas) och regionförvaltningsverkens uppgifter till landskapen: 1) Landskapsförbundens alla lagstadgade uppgifter överförs till landskapen. Detta betyder att regionutvecklingsmyndighetens uppgifter och alla uppgifter som hör ihop med utvecklingen av regionerna som avses i lagen om utveckling av regionerna och finansiering av strukturfondsverksamheten (7/2014) samt alla uppgifter som enligt övriga lagar tillhör landskapsförbunden överförs till landskapen. Efter att uppgifterna överförts kan medlemskommunerna upplösa de nuvarande landskapsförbunden i form av samkommuner. Huvudparten av NTM-centralernas uppgifter överförs till landskapen. De uppgifter som är beroende av rättsprövning utan en regional aspekt, som utgör övervakning av staten eller allmänna intressen, eller som har riksomfattande inverkan, organiseras inom statsförvaltningen. NTM-centralerna och arbets- och näringsbyråerna läggs ner, och tjänsterna de ansvarat för överförs till landskapet. I ordnandet av arbets- och näringstjänsterna utnyttjas modellen med åtskilda ordnare och producenter. I regel kommer landskapen överens om produktionen av arbets- och näringstjänster med producenter från kommunerna, privata eller tredje sektorn som uppfyller de lagstadgade kriterierna. På det viset vill man utnyttja kommunernas kompetens och potential att främja 8
tillväxten och sysselsättningen inom sina områden. Detaljerna för genomförandet och finansieringen av modellen preciseras under den fortsatta beredningen. I speciallagstiftningen som justeras i samband med reformen och i verkställandet av reformen framhävs kommunernas roll i sina lokala livskraftsuppgifter. Miljöförvaltningens tillstånd, miljötillsynen och naturskyddet blir statens uppgifter och samlas från NTM-centralerna och regionförvaltningsverken till statens nya riksomfattande regionförvaltningsverk, medan vatten- och havsskyddet överförs till landskapen. Därmed sköter landskapen uppgifter som fastställts för dem inom följande branscher: områdesanvändning, styrning av byggandet, vård av kulturmiljön, användning och vård av vattenresurserna samt vatten- och havsvård. Dessutom är det landskapens uppgift att producera och sprida information om miljön samt förbättra miljömedvetenheten och utföra miljö-, vattenförsörjnings- och vattendragsarbeten. Utvecklings- och förvaltningscentret (KEHA), som sköter NTM-centralernas och arbets- och näringsbyråernas personal-, ekonomi- och dataförvaltning samt utvecklingsuppgifter, i synnerhet nationella servicekoncept, blir landskapens gemensamma serviceenhet, som även kan ha offentliga förvaltningsuppgifter. I fortsättningen integreras utvecklings- och förvaltningscentret som en del av landskapens gemensamma serviceenheter. 2) Landskapsförbundens och NTM-centralernas uppgifter gällande EU:s strukturfondsstöd och övriga EU-stöd överförs till landskapen. 3) Räddningsväsendet: ordnandet av räddningsväsendet och den prehospitala akutsjukvården riktas till de fem landskap som driver ett universitetssjukhus i enlighet med landskapens samarbetsområden. Alla landskap sköter uppgifter som berör räddningsväsendet, och inom samarbetsområdena kommer landskapen överens om hur tjänsterna ska finansieras med det landskap som har organiseringsansvaret. 4) Ordnandet av miljö- och hälsoskyddet och livsmedelstillsynen, samt tillsynen över djurs hälsa och välbefinnande överförs från kommunerna, regionförvaltningsverken och NTMcentralerna. En kommun som har tillräcklig kompetens och tillräckliga resurser kan emellertid komma överens med landskapet om att organiseringsansvaret till denna del överförs till kommunen då de i lag stadgade kriterierna är uppfyllda. 5) Avbytarservicen för lantbruksföretagare och pälsdjursuppfödare överförs från kommunerna. 6) Lantbruksförvaltningens och jordbrukarstödens administrationsuppgifter överförs på så sätt att kommunernas servicenät (landsbygdsombudsmännen) fortfarande står till förfogande. Enligt regeringens riktlinjer av den 5 april 2016 är landskapets uppgifter efter att uppgifterna överförts följande (landskapets uppgiftsområde): 1) Social- och hälsovården. 2) Förebyggande tjänster för att främja social välfärd och hälsa och stöd för kommunerna i form av experttjänster, förebyggande missbrukarvård, hälsoskydd samt regional alkoholförvaltning och tobakskontroll. 3) Räddningsväsendet: ordnandet av räddningsväsendet och den prehospitala akutsjukvården hör till de fem landskapen som driver universitetssjukhus i enlighet med landskapens samar- 9
betsområden som anges i lagen om ordnande av social- och hälsovård. Landskapen sköter uppgifter som rör räddningsväsendet och finansierar ordnandet av dessa tjänster. 4) Miljö- och hälsoskydd och livsmedelstillsyn, djurs hälsa och välfärd och övervakningen av detta. En kommun som har tillräckliga resurser för att sköta en uppgift kan emellertid komma överens med landskapet om att till denna del överföra ansvaret för ordnandet till kommunen (vanligen en stad). Möjligheten till överförandet skulle förutsätta en bestämmelse i en speciallag samt att kriterierna fastställs i lag. 5) Regionutveckling och dess finansiering. I fortsättningen är det landskapet, inte längre landskapsförbundet, som är den i lag avsedda allmänna regionutvecklingsmyndighet som ansvarar för de regionutvecklingsuppgifter som enligt lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten tillhör regionutvecklingsmyndigheten och landskapsförbundet samt NTM-centralerna. 6) Ordnande och utveckling av regional samservice (innehåller förutom samservice i enlighet med bestämmelserna om samservice även förverkligandet av digital ärendehantering via en servicekanal samt ordnandet och produktionen av gemensamma tjänster med kommunerna då landskapet och kommunen enligt lagen kan erbjuda gemensamma tjänster). Uppgiften innehåller även överlåtningen av lokaler och stödtjänster på avtalsbasis till de statliga myndigheternas regionala avdelningar såtillvida att detta inte kan genomföras inom ramen för regionförvaltningsverket). 7) Styrning av områdesanvändningen och byggandet samt skötsel av kulturmiljön. 8) Landskapets regionala planering av trafiksystem. 9) Den regionala planeringen och ordnandet av kollektivtrafiken samt statsunderstödsuppgifter, liksom även statsunderstödsuppgifter gällande enskilda vägar. I detta sammanhang görs inga ändringar beträffande ordnandet av de uppgifter som enligt kollektivtrafiklagen hör till kommunerna och deras samarbetsorgan. 10) Främjande av landskapets identitet, livskraft och kultur samt välfärd och idrott. 11) Utveckling och finansiering av näringslivet, näringarna och innovationsmiljöerna samt relaterade företags- och rådgivningstjänster. 12) Utveckling av landsbygden samt främjande och finansiering av jordbruket, livsmedelsekonomin, landsbygdsnäringarna, lantbruksekonomin, fiskerihushållningen och vilthushållningen, jordbrukarstöduppgifter samt relaterade tjänster. 13) Ordnande av avbytarservice för lantbruksföretagare och pälsdjursuppfödare samt den lokala myndighetens uppgifter gällande avbytarservicen. 14) Övervakning av växtproduktion och växters sundhet. 15) Ordnande av arbets- och näringstjänster och främjande av integration. Inom arbets- och näringstjänsterna kan man då de i lag stadgade kriterierna uppfylls med avtal överföra tjänsteproduktionen till en kommun (stad) med tillräckliga resurser samt till aktörer inom privata eller tredje sektorn. 16) Separat fastställda uppgifter beträffande främjandet och planeringen av vatten- och avloppstjänsterna, användningen och skötseln av vattentillgångarna, hantering av översväm- 10
ningsrisker, regionala naturtillgångsuppgifter, samt genomförande av miljö-, vattenförsörjnings- och vattendragsarbeten, liksom även vatten- och havsvårdsuppgifter. 17) Produktion och spridning av information om miljön samt förbättring av miljömedvetenheten. 18) Regional beredskap som ingår i samhällets säkerhetsstrategi och stöd av denna, samt samordning i ärenden som rör landskapets uppgifter. 19) Byggnadstillsynen i de landskap där landskapets alla kommuner med ett gemensamt avtal beslutat att överföra ordnandet av byggnadstillsynen till landskapet och riktat finansiering till detta ändamål. 20) De uppgifter som ingår i landskapets uppgiftsområde och som landskapets alla kommuner med ett gemensamt avtal beslutat att överföra till landskapet och som kommunerna riktat finansiering till. 21) Övriga uppgifter som landskapsförbunden för närvarande sköter på basis av lagen. Landskapen kan fortfarande utveckla utförandet av dessa uppgifter och samarbetet inom dem. 22) Skötsel av internationella ärenden och internationella kontakter som hör ihop med landskapets uppgifter. Av regeringens riktlinjer av den 5 april 2016 om landskapens uppgiftsområde framgår också att landskapen sköter de uppgifter som tillhör dem enligt lag, och till skillnad från kommunerna har de ingen allmän rätt att åta sig ytterligare uppgifter. Landskapens uppgiftsområde fastställs i landskapslagen. Landskapen sköter de uppgifter som ingår i det uppgiftsområde som avses i lag. I landskapslagen fastställs att ett landskap kan åta sig sådana kommunala uppgifter som alla landskapets kommuner överlåter till landskapet under avtal och som dessutom hör till landskapets uppgiftsområde. I dessa fall riktar kommunerna även finansiering till landskapet för skötseln av uppgiften i fråga. Byggnadstillsynen kan överföras till landskapet med ett gemensamt avtal för alla kommuner i landskapet och om kommunerna riktar finansiering till skötseln av denna uppgift. Enligt 1 mom. 1 punkten hör uppgifter inom social- och hälsovården till landskapets uppgiftsområde i enlighet med vad som bestäms genom lag. Social- och hälsovården som för närvarande hör till kommunernas organiseringsansvar ska i fortsättningen höra till landskapets uppgifter. Om det nya sättet att ordna social- och hälsovården föreskrivs det i lagen om ordnande av social- och hälsovård och lagförslaget om detta ingår i den här regeringspropositionen. Enligt 2 punkten hör expertstöd till kommunerna inom främjande av social välfärd och hälsa och förebyggande rusmedelsarbete samt förebyggande tjänster till landskapets uppgiftsområde i enlighet med vad som bestäms genom lag. Enligt regeringens riktlinjer av den 5 april 2016 ska kommunerna fortsatt ha som uppgift att främja hälsa och välfärd, vilket innebär att hälsan och välfärden ska beaktas i kommunernas verksamhet inom samtliga förvaltningsområden. Bestämmelser om kommunernas uppgifter inom främjandet av hälsa och välfärd finns i lagen om ordnande av social- och hälsovård. För att kunna sköta dessa uppgifter behöver kommunerna emellertid till exempel landskapens experttjänster inom social- och hälsovården. I den föreslagna lagen om ordnande av social- och hälsovård ingår en bestämmelse om landskapets uppgifter inom främjandet av hälsa och välfärd. 11
Enligt lagen om organisering av det förebyggande rusmedelsarbetet (523/2015) avses med förebyggande rusmedelsarbete verksamhet som syftar till att minska användningen av rusmedel och till att begränsa de hälsorelaterade, sociala och samhällsrelaterade skador som användningen av rusmedel orsakar. Enligt gällande lagstiftning ska regionförvaltningsverken styra det förebyggande rusmedelsarbetet inom sitt verksamhetsområde, planera och utveckla det i samarbete med andra myndigheter och med sammanslutningar samt stödja kommunerna inom verksamhetsområdet vid genomförandet och utvecklandet av det förebyggande rusmedelsarbetet. Kommunerna sköter den egentliga organiseringen av det förebyggande rusmedelsarbetet, och på denna verksamhet tillämpas vad som föreskrivs om främjandet av hälsa och välfärd. För den riksövergripande styrningen svarar social- och hälsovårdsministeriet och Institutet för hälsa och välfärd. Landskapen ska enligt propositionen ta över den uppgift inom styrningen av det förebyggande rusmedelsarbetet som i dag åligger regionförvaltningsverken, eftersom främjande av hälsa och välfärd enligt vad som ovan sagts fortfarande ska höra till kommunernas uppgifter och det förebyggande rusmedelsarbetet är en del av denna uppgift. När de tillstånds- och tillsynsuppgifter som avses i alkohollagen och i tobakslagen överförs till landskapen, kan landskapen bli effektiva aktörer med ett brett verksamhetsfält inom det förebyggande rusmedelsarbetet. Till de förebyggande social- och hälsotjänster som landskapet enligt förslaget ska sköta hör till exempel mödra- och barnrådgivningstjänster samt rådgivningstjänster och förebyggande hembesök för äldre. I samband med social- och hälsovårdstjänsterna strävar man även efter att förhindra sociala problem och hälsoproblem till exempel genom det strukturella sociala arbetets metoder, genom förebyggande utkomststöd och stöd för boende, kost- och motionsrådgivning och individcentrerade åtgärder inom tobaksavvänjningen, genom att ingripa i klientens eller patientens riskbruk av alkohol och genom handledning och rådgivning enligt socialvårdslagen. Enligt 3 punkten hör den regionala alkoholförvaltningen till landskapets uppgiftsområde i enlighet med vad som bestäms genom lag. Förvaltningsuppgifterna enligt alkohollagen (1143/1994) är för närvarande fördelade på nationell och regional nivå. På riksnivå sörjer Valvira för tillståndsförvaltning och övervakning när det gäller tillverkningen av och partihandeln med alkoholdrycker, den riksomfattande övervakningen av alkoholreklam (till exempel med avseende på tidsskrifter, internet och TV) samt styrningen av regionförvaltningen. På regional nivå svarar regionförvaltningsverken för tillståndsförvaltning och övervakning när det gäller detaljhandel med och servering av alkoholdrycker samt övervakningen av alkoholreklam inom sitt verksamhetsområde. Regeringen bereder en totalreform av alkohollagen (läget sommaren 2016). Det är meningen att genom totalreformen häva de normer som detaljerat styr branschen, men tillståndsplikten för näringsverksamhet och behovet av övervakning av tillståndshavarna kvarstår även i fortsättningen. Det viktigaste målet med alkohollagen och tillsynen över den är att förebygga alkoholens skadeverkningar. Största delen av skadeverkningarna, både de kroniska och de akuta, anknyter till social- och hälsovården, men fylledrickandet rör också den allmänna ordningen och säkerheten. Det är befogat att överföra den regionala alkoholtillsynen till landskapen från regionförvaltningsverken, eftersom samma organisation som ansvarar för produktionen av social- och hälsotjänster och expertstödet och tjänsterna inom det förebyggande rusmedelsarbetet också kommer att ansvara för den tillståndsförvaltning och tillsyn som begränsar näringsverksam- 12
heten i fråga om de två enskilt största riskfaktorerna när det gäller hälsa och välfärd alkoholdrycker och tobaksprodukter. Enligt 4 punkten hör räddningsväsendet till landskapets uppgiftsområde i enlighet med vad som bestäms genom lag. Till räddningsväsendet hör enligt den gällande räddningslagen (379/2011) att förebygga eldsvådor och andra olyckor, samt räddningsverksamhet, med vilken avses sådana skyndsamma åtgärder till följd av en olycka eller överhängande fara för en olycka som vidtas för att skydda och rädda människor, egendom och miljön samt för att begränsa skador och lindra följder. Kommunerna ansvarar i lagstadgad samverkan för räddningsväsendets uppgifter (det lokala räddningsväsendet). Enligt regeringens riktlinjer av den 5 april 2016 riktas ordnandet av räddningsväsendet till de fem landskap som driver ett universitetssjukhus i enlighet med landskapens samarbetsområden. Alla landskap sköter uppgifter som rör räddningsväsendet, och inom samarbetsområdena kommer landskapen överens om hur tjänsterna ska finansieras med det landskap som har organiseringsansvaret. Om de uppgifter som hör till räddningsväsendet föreskrivs det i den reformerade räddningslagen ( / ) på motsvarande sätt som i den nuvarande regleringen. Bestämmelser om ordnandet av räddningsväsendet finns i lagen om ordnande av räddningsväsendet ( / ). Regeringens lagförslag om de här lagarna lämnas i en separat regeringsproposition. Enligt 5 punkten hör hälsoskyddet, tobakstillsynen, livsmedelstillsynen, tillsynen rörande djurhälsan och djurskyddet samt de veterinärmedicinska tjänsterna till landskapets uppgiftsområde i enlighet med vad som bestäms genom lag. Dessa uppgifter utgör miljö- och hälsoskyddet, vars syfte är att skydda människor och djur mot skadliga faktorer i deras livsmiljö. Enligt hänvisningsbestämmelsen i 21 om det kommunala miljö- och hälsoskyddet i hälsooch sjukvårdslagen (1326/2010) anges uppgifter inom miljö- och hälsoskyddet i hälsoskyddslagen (763/1994), livsmedelslagen (23/2006), tobakslagen (549/2016), lagen om djursjukdomar (441/2013), lagen om animaliska biprodukter (517/2015), lagen om medicinsk behandling av djur (387/2014), djurskyddslagen (247/1996), lagen om transport av djur (1429/2006) och veterinärvårdslagen (765/2009). I tillsynen över djurhälsan och djurens välbefinnande ingår också statens uppgifter enligt lagen om ett system för identifiering av djur (238/2010), lagen om veterinär gränskontroll (1192/1996) och lagen om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål eller undervisningsändamål (497/2013). När det gäller tillsynen rörande tvärvillkoren för jordbruksstöd och saluföringen av livsmedel anges uppgifter som anknyter till miljö- och hälsoskyddet också i lagen om verkställighet av jordbruksstöd (192/2013) och lagen om en marknadsordning för jordbruksprodukter (999/2012). De uppgifter inom miljö- och hälsoskyddet som överförs till landskapen ska specificeras noggrannare i de nämnda speciallagarna, men grundprincipen är att landskapen ska sköta de uppgifter som för närvarande sköts av regionförvaltningsverken, NTM-centralerna eller kommunerna. Regionförvaltningsverkets uppgifter inom ledningen av bekämpningen av djursjukdomar, tillsynen över de veterinärmedicinska tjänsterna, tillsynen över användningen av animaliska biprodukter samt försöksdjursverksamheten ska likväl överföras till Livsmedelssäkerhetsverket. Till de uppgifter som överförs till landskapen hör planering, beredskap, tillståndsförvaltning och mottagande av anmälningar, övervakning som baserar sig på urval och annan planmässig övervakning, fallspecifik övervakning som grundar sig på anmälningar eller misstankar, an- 13
vändning av tvångsmedel samt åtgärder för att bekämpa djursjukdomar. Från kommunerna till landskapen överförs dessutom organiseringsansvaret enligt veterinärvårdslagen för grundläggande veterinärtjänster och akut veterinärhjälp samt skyldigheten enligt djurskyddslagen att se till att det ordnas tillfällig skötsel av herrelösa små sällskaps- och hobbydjur som påträffas och tas om hand. De uppgifter inom miljö- och hälsoskyddet som kommunerna ansvarar för sköts av samarbetsområden som bildats genom samarbete mellan kommunerna. För närvarande finns det 62 sådana områden. Samarbetsområden ska enligt lagen om samarbetsområden för miljö- och hälsoskyddet (410/2009) bildas av kommuner som inte har tillgång till personalresurser som motsvarar minst 10 årsverken för de aktuella uppgifterna. Syftet är att möjliggöra specialisering och en ändamålsenlig arbetsfördelning. Viktiga samarbetspartner inom miljö- och hälsoskyddet är byggnadstillsynsmyndigheterna, de myndigheter som planerar markanvändningen, miljöskyddsmyndigheterna, hälsovårdsmyndigheterna och jordbruksstödsförvaltningen. De uppgifter som samarbetsområdena för miljö- och hälsoskyddet ska sköta har även omfattat den skyldighet att bevilja försäljningstillstånd för nikotinpreparat och att sköta tillsynen över försäljningen som i 54 a-e i läkemedelslagen åläggs kommunen där försäljningsstället finns. Eftersom samma tjänsteinnehavare som sköter livsmedelstillsynen och tobakstillsynen även har hand om tillsynen i fråga om nikotinpreparat, är det ändamålsenligt att beviljandet av tillstånd för försäljning av nikotinpreparat och tillsynen över försäljningen blir landskapens uppgift. Även om kommunernas och samarbetsområdenas uppgifter inom miljö- och hälsoskyddet överförs till landskapen, får landskapet och en kommun som har tillräcklig kompetens och tillräckliga resurser avtala om att kommunen sköter dessa uppgifter även i fortsättningen när kriterier som fastställs särskilt genom lag är uppfyllda. Denna möjlighet att överföra uppgifter har beaktats i bestämmelsen om landskapens organiseringsansvar i 7 1 mom. Möjligheten till överföring genom avtal ska likväl inte kunna gälla kontrollen av djurhälsan och djurskyddet som i dag är kommunalveterinärens uppgift enligt lag och är helt och hållet statsfinansierad. Enligt 6 punkten hör jordbruket och landsbygdsutvecklingen till landskapets uppgiftsområde i enlighet med vad som bestäms genom lag. I detta uppgiftsområde ingår följande delområden: odlarstöd, projekt- och företagsstöd, strukturstöd för jordbruk, förvaltningen av utvecklingsprogrammen för landsbygden, uppgifterna enligt skoltlagen, ren- och naturhushållning samt avträdesstöd för jordbruksföretagare. De uppgifter inom dessa delområden som enligt gällande lag sköts av NTM-centralerna, regionförvaltningscentralerna och kommunerna ska enligt lagförslaget överföras till landskapen. Bestämmelserna om myndigheternas uppgifter i samband med odlarstöd har koncentrerats till lagen om verkställighet av jordbruksstöd (192/2013), nedan verkställighetslagen. Verkställighetslagen tillämpas på stöd och ersättningar som beviljas enligt lagen om Europeiska unionens direktstöd till jordbruket (193/2013), lagen om vissa programbaserade ersättningar till jordbrukare (1360/2014) och lagen om nationella stöd till jordbruket och trädgårdsodlingen (1559/2001). Till verkställighetslagen koncentreras bland annat bestämmelser om uppgifterna och behörigheten för olika myndigheter, såsom Landsbygdsverket, kommunen, NTMcentralen och regionförvaltningsverket, förfarandet vid ansökan om stöd, behandlingen av stödansökningar och stödbeslut, kontroll och kontrollpåföljder, återkrav av stöd och belopp som återkrävs samt myndigheternas rätt att få information. Alla uppgifter inom odlarstödsförvaltningen som enligt förslaget ska överföras till landskapen är uppgifter som utbetalande organ, om vilka det finns mycket detaljerade bestämmelser i unionslagstiftning som ska tillämpas direkt i medlemsstaterna. 14
Programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland genomförs med hjälp av projekt- och företagsstöd för landsbygden samt strukturstöd för jordbruket. Om projekt- och företagsstöd föreskrivs det i lagen om stödjande av landsbygdens utveckling (28/2014). Lagen är ett led i genomförandet av programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland 2014 2020. Uppgifterna är i huvudsak uppgifter som utbetalande organ. För strukturstöd till jordbruket gäller lagen om strukturstöd till jordbruket (1476/2007). Lagen innehåller också bestämmelser om investeringsstöd till jordbruket och om startstöd till unga jordbrukare. Bestämmelser om beredningen och förvaltningen av nationella landsbygdsprogram som finansieras av Europeiska unionens landsbygdsfond finns i lagen om förvaltning av utvecklingsprogrammen för landsbygden (27/2014). Förvaltningen av nationella projekt och samordningsprojekt som ingår i programmet för utveckling av landsbygden i Fastlandsfinland ska utredas särskilt. Bestämmelser om uppgifter som gäller renhushållningen och naturnäringarna samt skoltfrågor finns i synnerhet i lagen om strukturstöd för renhushållning och naturnäringar (986/2011), renskötsellagen (848/1990), lagen om ersättande av skador som drabbat renhushållningen (987/2011) och skoltlagen (253/1995). De uppgifter som NTM-centralen och Regionförvaltningsverket i Lappland påförs i dessa lagar ska enligt förslaget överföras till Lapplands landskap. Bestämmelser om stöd för avträdelse av jordbruk finns i lagen om stöd för upphörande med att bedriva jordbruk (612/2006). Avträdelsestöd beviljas en jordbruksföretagare som varaktigt upphör att bedriva jordbruk senast den 31 december 2018. Efter detta datum är det meningen att avträdelsestöd inte längre beviljas av skäl som sammanhänger med Europeiska unionens regler om statligt stöd. Enligt 7 punkten hör marknadsordningarna för jordbruksprodukter, säkerheten i, kvaliteten på och användningen av jordbrukets produktionsinsatser samt tillsynen rörande växternas sundhet till landskapets uppgiftsområde i enlighet med vad som bestäms genom lag. Om dessa föreskrivs det i lagen om en marknadsordning för jordbruksprodukter (999/2012), lagen om gödselfabrikat (539/2006), foderlagen (83/2008), lagen om växtskyddsmedel (1563/2011), lagen om handel med utsäde (728/2000), lagen om plantmaterial (1205/1994), lagen om tillsyn över ekologisk produktion (294/2015), lagen om skydd för växters sundhet (702/2003) och lagen om bekämpning av flyghavre (185/2002). De uppgifter som avses i den här punkten och som enligt de nämnda lagarna hör till NTMcentralerna, regionförvaltningsverken och kommunerna överförs till landskapen. När det gäller marknadsordningarna för jordbruksprodukter är det fråga om tillsynsuppgifter som gäller jordbrukets interventionslagring och handelsnormer. I fråga om säkerheten i, kvaliteten på och användningen av jordbrukets produktionsinsatser samt tillsynen rörande växternas sundhet är det främst fråga om uppgifter för att biträda Livsmedelssäkerhetsverket och Säkerhets- och kemikalieverket och som gäller tillsynen över att lagstiftningen följs samt åtgärder för att förhindra spridningen av skadegörare på växter. Till landskapen överförs också vissa uppgifter som gäller förande av register, upprättande av planer och tillämpning av tvångsmedel. Enligt 8 punkten hör fiskerihushållningen och vattenhushållningen till landskapets uppgiftsområde i enlighet med vad som bestäms genom lag. Uppgifterna inom fiskerihushållningen består av uppgiftshelheten inom fiskerinäringen och uppgiftshelheten inom vården av fiskresurserna och fritidsfisket. Lagstiftningen om uppgifter inom fiskerinäringen innefattar den EU-lagstiftning som tillämpas direkt på näringarna inom fiskerihushållningen, lagen om verkställighet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik (1139/1994), lagen om det nationella genomförandet av den europeiska förordningen om 15
Europeiska havs- och fiskerifonden (1093/2014), lagen om försäkringsstöd för kommersiellt fiske (998/2012), lagen om Finlands ekonomiska zon (1058/2004), lagen om ett påföljdssystem för och tillsynen över den gemensamma fiskeripolitiken (1188/2014), statsrådets förordning om begränsningar av laxfisket i Bottniska viken och Simo älv (190/2008), lagen om registrering av fiskefartyg och vattenbruksfartyg som används till havs (690/2010), lagen om fiske (379/2015) och livsmedelslagen (23/2006). Bestämmelser om uppgifter som gäller vården av fiskresurserna och fritidsfisket finns i lagen om fiske (379/2015 ), vattenlagen (587/2011), miljöskyddslagen (527/2014 ), fiskeavtal som ingåtts med Norge och Sverige och lagen om vattenvårds- och havsvårdsförvaltningen (1299/2004). Dessutom är regeringens proposition till riksdagen om förslag till lagar om det nationella genomförandet av Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik (RP 103/2016) under behandling i riksdagen och den innehåller betydande uppgifter gällande fiskerihushållningen. De uppgifter gällande fiskerihushållningen som överförs till landskapen specificeras närmare i speciallagarna. Utgångspunkten är att landskapet ska sörja för de uppgifter inom fiskerihushållningen som för närvarande sköts vid NTM-centralerna. Uppgifterna innefattar uppgifter inom utveckling, tillsyn, främjande och förvaltning. Den regionala fiskerimyndighetens alla uppgifter bygger på lagstiftningen och i synnerhet inom fiskerinäringen på direkt tillämpliga EU-rättsakter. Vid skötseln av uppgifterna behövs specialkompetens inom fiskerihushållningen och det är viktigt att aktörerna behandlas jämlikt särskilt i fråga om uppgifter som gäller tillsyn och tvångsmedel. Vid skötseln av uppgifterna uppstår synergieffekter, då de sköts tillsammans med andra aktörer med myndighetsuppgifter inom fiskerihushållningen, såsom Forststyrelsen, gränskontrollmyndigheterna och fiskeriområdena. Även uppgiften att bevaka det allmänna fiskeriintresset i vattenlagen överförs till landskapet, eftersom uppgiften hör nära samman med planeringen av nyttjandet och vården av fiskresurserna i lagen om fiske. Utarbetandet av motiveringstexten pågår. Enligt 9 punkten hör regionutvecklingsmyndighetens uppgifter, utvecklandet och finansieringen av regionen och dess näringsliv och innovationsmiljöer och den därmed förknippade utbildningen och kompetensutvecklingen, främjandet av kulturen, ordnandet av företags-, arbets- och näringstjänsterna samt främjandet av integration till landskapets uppgiftsområde i enlighet med vad som bestäms genom lag. Med regionutvecklingsmyndighetens uppgifter förstås de uppgifter som avses i lagen om utveckling av regionerna och förvaltning av strukturfondsverksamheten (7/2014), vilka för närvarande sköts av landskapsförbunden. Regionutveckling är ett omfattande begrepp som inbegriper mångskiftande uppställande av mål hos många olika aktörer och val av metoder för att målen ska kunna uppnås. Till regionutvecklingen hör att göra upp olika strategier, planer och program för utvecklingen av regionen och genomföra dessa. Huvudansvaret för skötseln av dessa uppgifter och tryggandet av samarbetet som rör uppgifterna bärs av landskapet som regionutvecklingsmyndighet. Till regionutvecklingsmyndighetens uppgifter hör dessutom den regionala samordningen av den nationella regionpolitiken med Europeiska unionens strategier och insatser för regionerna. Karakteristiskt för regionutvecklingen är samarbete med ministerier, andra nationella aktörer, regionmyndigheter och andra aktörer som är centrala för regionutvecklingen, såsom universiteten. Landskapet ska som regionutvecklingsmyndighet ansvara för och leda samarbetet inom sitt område. Huvuddelen av bestämmelserna om understöd för regionutveckling finns i lagen om finansiering av regionutveckling och strukturfondsprojekt (8/2014). I lagen föreskrivs det om projekt som finansierats av landskapsförbunden, en nationell strukturfond och Europeiska unionens strukturfond. Dessutom innehåller lagen bestämmelser om stöd som beviljas av NTM- 16