gondul sv-kopi 20/01/05 12:21 Side 2 Valkyrians TEST skönsång Av Peter Westberg och Michael Madsen (mätningar) F lera gånger under de senaste par åren har vi kunnat konstatera att CD-spelarna bara blir bättre och bättre. Men det är kanske inte nog med CD längre, eller vi kan i varje fall inte blunda för att både SACD och DVD-Audio existerar. Och varför då inte få spelarna att också kunna visa film? Det är den bakvända tanken. När DVDspelarna kom var ett av försäljningsargumenten att apparaterna också kunde spela CD-skivor. Att det inte lät speciellt bra eftersom man inte lade ner någon större möda på audiokretsarna var en helt annan sak bilden var det viktigaste då i början. Och det tog egentligen väldigt lång tid innan audiofirmorna började inse att man också kunde utgå ifrån en verkligt bra musikförmedlare och samtidigt få den att visa bild. Få firmor har tagit steget fullt ut och gjort multimaskiner som varit high-end i både bild och ljud. Ett par exempel är Linn och EAD. Men då har man i grunden skalat ner dyrare CD-spelare en smula och lagt till bildmöjligheten. Vad angår vårt testobjekt, Bladelius Gondul, så har konstruktören Mikael Bladelius utgått ifrån sin bästa CD-spelare, förbättrat den och sedan lagt Är multimaskiner framtiden? Vi ser på Gondul, en värstingmultimaskin från Bladelius till bildmöjligheten. Det betyder att Gondul är Bladelius statementspelare, oavsett vilket format den spelar i. S1:s uppgradering Tre år har förflutit sedan Micke Bladelius lanserade sin integrerade CD-spelare S1. Vi skrev en lyrisk recension, upplevelsen var ett State of the art-ljud bland det bästa vi hört, då. Samtidigt angavs att S1 skulle vara uppgraderingsbar i framtiden med diverse ytmonterade instickskort; dvs förstegskort, rumskorrigering, högtalarkorrigering, videokort och att man genom byte av transportmekanismen skulle kunna erhålla en DVD-maskin. Tyvärr visade det sig att en del av dessa påståendena var o- möjliga att genomföra, medan andra tog längre tid än ursprungligen planerats. Efter sju sorger och åtta bedrövelser kommer istället äntligen efterträdaren till S1. Det slutliga resultatet är en multimaskin som hanterar alla format; CD, SACD, DVD-audio, MP3, DVD-video allt. Innehavare av S1 har istället för alla uppgraderingsmöjligheter erbjudits ett inbytessystem till den nya multimskinen på fördelaktiva villkor. Nykomlingen lanseras under namnet Bladelius och det namnet kommer framgent att gälla för firman på AV-området. Multimaskinen har förärats det prestigefyllda namnet Gondul. Hon var, ja det är en hon, en av de tre förnämsta valkyriorna i Valhall. Multispelare i tre nivåer Man kan säga att Gondul består av tre maskiner i en låda, dvs transportdelen, processordelen och förstegsdelen. Gondul har således en inbyggd volymkontroll som gör att man kan driva spelaren rakt in på ett slutsteg. Spelaren är moduluppbyggd med ytmonterade instickskort, plug-in moduler. Gondul kan erhållas i tre olika prestationsnivåer och som extra option kan man också välja att infoga ett analogt ingångskort och därmed ge maskinen ett inbyggt komplett försteg. Nivå 1 är den grundläggande maskinen. Nivå 2, som kallas DAC2, har bättre kvalitets DAC:ar, bättre digitalfiltrering, bättre analogt utgångssteg samt digitala in- och utgångar. Nivå 3, som Produkt: Bladelius Gondul Information: HiFi Consult, 0322-636666, www.hificonsult.se Pris: level 1 69.000 kr, level 2 87.000 kr, level 3 120.000 kr 4 HIGHfidelity 8/04
gondul sv-kopi 20/01/05 12:22 Side 3 heter DAC3, är den ultimata versionen och inkluderar allt som nämnts ovan plus separerad signalbehandling och DAC:ar för SACD och PCM, DVD-audio, DVD-V, CD och MP3-ljud. Den har två DAC:ar per kanal och bättre vibrationsdämpning av transportmekanismen. Testexemplaret var av nivå 3. Borstad aluminium Gonduls yttre design påminner om föregångaren S1, men lådan är mycket mer påkostad. Hela enheten består runt om av tjock elegant borstad aluminium. Gondul är också något bredare och betydligt djupare än S1:an, måtten är 43,5x13x44,5 cm (BxHxD) och vikten ligger på 14 kg. Spelaren har otvivelaktigt en oklanderlig och tilltalande matcholook (trots att Gondul alltså var av honkön! red.). Transportmekanismen sitter och är flankerad av två smala, ovala teckenfönster. I det ena visas information om skivan (CD, SACD, DVD), dvs. spårtid etc, det andra fönstret ger besked om vald ingång, volym, polaritet, format, uppsampling etc. Funktionstangenterna för den manuella hanteringen ligger infällda under fönstren. Den medföljande härligt solida fjärrkontrollen är även den gjord av borstad aluminium. Knapparna, 50 till antalet, är av plast, annat hade helt enkelt blivit för dyrt. I så fall hade man behövt göra fjärren i Kina, men Gondul är helt och hållet tillverkad i Sverige. Fjärren är bakåtkompatibel och kan alltså styra i stort sett alla äldre Bladelius/Advantage-enheter. Med fjärren kan man in i minsta detalj styra Gondul i alla dess format. Via så kallad OSD (On Screen Display) har man tillgång till korrigeringsmöjligheter av såväl bild som ljud, för att inte tala om alla de 8/04 HIGHfidelity olika parametrar som hör samman med spelning av DVD-filmer. Styrkoderna till en apparat av den här typen är tusentals sidor långa och större delen av tillverkningstiden för en spelare av Gonduls typ upptas faktiskt i färdigställande av dessa koder och tillrättandet av de otaliga så kallade buggar som alltid uppkommer när styrkoderna utvecklas. Erfarenhet parad med ny teknik Under skalet bygger Gondul på Mikael Bladelius tidigare erfarenheter och anammade konstruktionsprinciper. Det betyder en genuint balanserad konstruktion uppbyggd med diskreta komponenter för ström/spänningsomvandlingen. Analogsektionen är som vanligt baserad på MosFet-transistorer och single-end konfigurerad. Gondul kan visserligen sägas ha sin grund i S1, men nykomlingen är en otroligt mycket mer avancerad och komplex maskin. DVD-transportmekanismen kommer från Pioneer. Mycket möda har lagts på att försöka minimera vibrationer i mekanismen. Dels finns dämpmattor i botten på lådan, men det radikala greppet är en isolering av själva mekanismen från chassit via en slags flytande upphängning. I DAC 3- versionen har man även lagt på en tjock aluminium topplatta och skapat en resonansdämpande sandwichkonstruktion. Tilläggas skall att Gondul för att vara en multispelare är ovanligt snabb på att få läst in skivans TOC och välja vilket format den skall spela i. En av våra medtestare, van vid blixtsnabb toppmatad spelare och normalt närmast allergisk mot för långsamma spelare, upplevde Gondul som en ren fröjd att betjäna och helt och hållet tillräckligt snabb för hans kynne och det säger inte så lite... Gondul har fem olika strömförsörjningar för de olika enheterna i spelaren; analog, digital, video, transport och displayenhet. En jättestor knäpptyst toroidtransformator från Toroid i Växjö matar de olika sektionerna från olika lindningar. Man använder ett stort antal såväl passiva som aktiva regleringssteg i nätdelen, som är av traditionell typ och således inte switchad. Indirekt innebär det även att analog- och digitalsektionerna är isolerade från varandra och spelaren har dubbla kretskort för analog och digitalsektion. Bruset isoleras från chip till chip genom en aktiv reglering i multisteg kombinerad med en passiv dito. Mest omfattande är regleringen i den analoga delen. Inga kondensatorer används i signalvägen och Gondul är DC-kopplad. Temperaturkompenserade förstärkarsteg skapar förutsättningar för detta. Differentialkonfigurering Gondul är som redan angivits en balanserad konstruktion. Användaren kan välja att spela på antingen multibits- eller på enbits- 5
gondul sv-kopi 20/01/05 12:22 Side 4 dacar. Själva omvandlingen för DAC3 utförs i multibits- och DVD-audioläge av fyra speciellt utvalda 24 bits PCM 1704-K dacar från Burr-Brown. Dessa är symmetriskt konfigurerade i en så kallad differentialkoppling. Diskreta komponenter har genomgående använts för I/V-omvandlingen. Masterklockan sägs vara så jitterfri som möjligt och är av schweizisk toppkvalitet. Den är placerad så nära DAC:arna som möjligt. Klockan ligger vidare på det analoga jordplanet. I anslutning till klocka och DAC:ar finns en jitterreduceringskrets. Förhållandena är i stort sett samma i SACD-läge. DAC:arna är således fyra till antalet, två per kanal och differentialkonfigurering. De kommer även här från Burr- Brown och deras beteckning är DSD 1792. SACD-dacarna har självklart en egen klocka. För att uppnå bästa möjliga TIM-distorsion används en passiv enkel LC-filtrering som rekonstruktionsfilter. Dessa DAC:ar kan förutom DSD-signal även ta hand om vanlig PCM-signal från CD-skivor, och en funktion har byggts in så att man kan välja att använda DSD 1792 som D/A-omvandlare i CD-formatet, om man har lust med det. Digitalfiltret i Gondul är DF 1706 och det hanterar 24 bitar/192 khz. Sampleraten vid DA-omvandlingen är 24 bitar/768 khz. Signalvägarna för PCM- och SACD-signaler är separerade hela vägen; digitalfilter, dacar, I/V-omvandlingen etc. Allt är optimerat för att hantera sin typ av signal och det används således inga kombinerade filter för SACD och CD. Jitternivån uppges ligga mellan 0-10 ps vilket är otroligt lågt, DVD-transporter med rörlig klocka visar ofta upp värden mellan 1.000-15.000 ps, hävdar Micke Bladelius. Detta beror givetvis på att många tillverkare av DVD-spelare av kostnadsskäl inte väljer att klocka om signalen. Gondul har som sin föregångare S1 försetts med en uppsamplare som kan sägas ha två funktioner, dels att utföra uppsamplingen men också att åstadkomma en omklockning av signalen. Uppsamplaren är asynkron och matas av två olika klockor. Hur uppsampling fungerar har tidigare varit inne på (läs t.ex. HF nr 5 och 6/01). Faktum är ju att man inte erhåller fler bitar än man hade tidigare, men man kan utnyttja de bitar man har bättre, med följd att de analoga filtren inte behöver vara så branta. Hur som helst, Gondul har en högpresterande uppsamplare. Användaren kan välja mellan off, 44, 48, 96 och 192 khz. SACD-klockan går dock inte genom uppsamplaren. Analogt I Gonduls analogsteg är alla spänningsförstärkande steg är single end uppbyggda ned Mos-Fet transistorer. Gondul är försedd med en helt analog inbyggd volymkontroll. Man kan reglera ljudnivån i 100 steg och avstånden dem emellan är i normalfallen 0,5 db. Vid låga nivåer är dock avståndet 3 db. Volymen är som vanligt när det gäller Bladelius delvis shuntad till jord. Kontrollen är buffrad och därmed erhålles en konstant impedans. Man kan givetvis driva Gondul rakt in på ett slutsteg. Spelaren lämnar hela 18 volt ut och får inga problem att spela hur högt som helst. Gonduls volym kan kopplas in eller ur med en knapptryckning. Nämnas skall också att Gondul har en polaritetsomkopplare. Kurva 1-6 är mätt i 192 khz uppsamplingsmode och med DAC3 aktiv. Det ligger en smula ripple på frekvensgången, men nivån ligger blott på -0,9 db vid 20 khz. Vid full utstyrning avläses THD+N (bw: 22 khz) till 0,002%. Både 2 och 3 deltonen ligger -100 db medan 5, 9, 11, 13 och 15 ligger runt 10 db längre ned. Vid -60 db finns inga synliga deltonskomponenter i brusspektrat. THD+N avläses till 1,3% och som man ser ligger själva grundtonen på precis -60 db. Nivålinjäriteten är helt exemplarisk, man skall ända ned till omkring -110 db (med CD:ns 16 bit) innan bruset dominerar vid den här använda filtreringen. 6 Den sedvanliga CD-impulsen har en finfin symmetri, men signalens polaritet är vänd såväl på de balanserade som de obalanserade RCA-utgångarna. FFT-analysen av spektrat som den ger vid avspelning av en 1 khz fyrkant (-4 db) vittnar om en effektiv filtrering och om två brusfria oktaver över audiobandet. HIGHfidelity 8/04
gondul sv-kopi 20/01/05 12:22 Side 6 Video Gondul har så kallas progressive scan på både PAL och NTSC på componentutgången. Spelaren har även inbyggda DSP-funktioner för de vanliga digitala bioformaten (ProLogic, MPEG, Dolby Digital och DTS). Detta senare innebär att man inte behöver något A/V-försteg, utan kan koppla Gondul rakt in på ett femkanalssteg. Värt att lägga märke till är att spelaren är försedd med en funktion som heter CD Direkt och här kan man förbikoppla DSP-kretsarna för bättre ljud i t ex tvåkanalsläge. Angående de tekniska lösningarna i videodelens standardkort, upplyses att videodekodern är adv7310 från Analog Devices, och videoförstärkarna är även de från analog devices med en bandbredd på 1Ghz. In- och utgångsfaciliteter Det finns tre digitala in- och utgångar; XLR, coax och Toslink. Videoutgångarna är componentvideo/rgb i form av BNC-kontakter (Y/G, Pb/B, Pr/R, Sync (bara RGB)) och kompositvideo. Det finns även en S-videokontakt och en DVI (Digital Visual Interface). Den sistnämnda är dock ännu ej aktiv. Ser vi till de analoga utgångarna så finns ett par balanserade XLR för huvudhögtalarna och i övrigt obalanserade (RCA) för huvudhögtalarna, center, sub, surround plus ett par obalanserade extra utgångar för eventuell 7.1. Baktill finns även ett ledigt fack för analogt förstegskort. Detta är i princip färdigt när detta skrivs och har en balanserad och fyra obalanserade ingångar. Vi har faktiskt kunnat prova ett av dessa analoga ingångskort. Det är i grunden samma kort som gjordes för S1, och i samband med den angav vi att det var ett synnerligen kompetent förstegsalternativ. Det spelade rent, detaljrikt och följsamt och besatt inga allvarligare svagheter. Jämförde man med det stora separata försteget S2 var detta marginellt bättre när det gällde följsamhet i toppen och på dynamikförmågan. När man infogar kortet i Gondul upphör dessa skillnader, förmodligen tack vare de ultrarena och stabila strömförsörjningarna och det analoga utgångskortet. Förstegskortet i Gondul matchar i alla avseenden försteget S2. På Gonduls baksida finns slutligen diverse kommunikationskontakter; 12 volts trigger in/ut RS 232 port, datacom och en IR-ingång för extern IR receiver. Nätanslutningen finns även den baktill. Sublim ljudnivå! När föregångaren S1 kom tyckte vi att den presterade ett state of the art-ljud, ett ljud av världsklass. Vad skall vi då ta oss till med Gondul, som efter noggrann utvärdering visar sig vara det bästa Bladelius hittills presterat? Ja, faktum är att man letar efter adekvata ord med positivt värdeinnehåll, som kan ge den här fantastiska multispelaren vad den förtjänar. En enkel och billig metod är ju att säga att med Gondul når man som audiofil Nirvana, alltså andlig orgasm, eller att lyssna på Gondul är som att uppleva fritt fall på Gröna Lund. Men så gör vi inte. Vi är dock inte i tvivel omatt Gondul spelar fenomenalt följsamt, musikaliskt och lättflytande. Det finns inte en tillstymmelse till hårdhet, kantighet eller påträngande tendenser. Därtill är ljudet berömvärt klart och supertransparent. Den illusoriska ljudbilden sjuder och sprudlar av liv. Transparensen och klarheten i sin tur skapar fö- Reduktion av uppsamplingen från 192 khz till 44,1 khz (= resampling) ger utslag i marginella men dock detekterbara ändringar i frekvensgången. Väljer man nästa av de totalt tre DA-omvandlarna (2-kanal) blir polariteten korrekt. Asymmetrin vittnar dock om en inte helt faslinjär karakteristik. Här är filtreringen mindre effektiv än med DAC3, som ses vid jämförelse med kurva 6. Det handæar inte om speglingar eller liknande, utan enbart om brus. Den sista av de tre 2-kanalsomvandlare man kan välja mellan ger en stigning på 0,4 vid 20 khz. Även här anas en smula ripple på förloppet. Med den sista av de tre 2-kanalsomvandlarna avläses THD+N till 0,0063%. Notera att det här i stort sett enbart handlar om udda deltonskomponenter. I denna konfiguration är såväl polaritet som symmetri på plats. Det enda anmärkningsvärda med detta mätresultat är den mycket kraftiga utgångssignalen. 8 HIGHfidelity 8/04
gondul sv-kopi 20/01/05 12:22 Side 7 rutsättningar för det gigantiska 3-D panorama som målas upp och läggs ut för lyssnarens fötter. Ljudet släpper från högtalarna och man sugs in i det musikaliska skeendet och känner sig där. Man kan säga att det är musikmaterialet självt som sätter gränserna för hur mycket bredd, djup och höjd man får uppleva. Gondul redovisar allt utan inskränkning eller komprimering. Parametern dynamikförmåga förtjänar även den en mässa. Här kan man verkligen tala om att den dynamiska pulsen i musiken återges så att man rycks med. Det känns roligt att lyssna. Ljudet upplevs aldrig som för högt eller att man blir trött eller rent av har tråkigt. I diskantområdet är Gondul välupplöst, detaljrik och samtidigt så luftig att man undrar om det går att göra bättre? Självklart går detta, men i detta ögonblick är Gonduls översta register det bästa undertecknad hört. Trots detaljeringsnivån och den välbevarade energinivån hela vägen upp upplevs denna spelare aldrig som hård; ren världsklass. Det viktiga mellanregistret i sin tur är verkligen något att drömma om med sin Här handlar det inte om att grundbruset skulle utvisa en stigande tendens. Pinnarna över 20 khz är speglinger och liknande, som dock alla ligger lägre än -90 db. Här har DAC3 omvandlarn tillförs en 24 bit signal. Vid jämförelse med kurva 2 framgår det tydligt att grundbruset är reducerat. THD+N avläses till 0,0019%. 8/04 HIGHfidelity distinkta klarhet och trolska naturlighet. Klangriktighet parad med välavvägda undertoner av värme. Såväl röster som instrument återges med korrekt kropp. Ett mellanregister som drar upp gränserna för andra. Gonduls eminenta färdigheter omfattar också basområdet. Basen är potent och slagkraftig samtidigt som den är välkontrollerad. Basinformationens musikaliska aspekter är en naturlig integrerad del av helheten. Hela vägen ner på de stora djupen hålls basinformationen i strama men oerhört transientvilliga tyglar. Det är inte fråga om någon torr och tråkig bas, här finns bra värmeinnehåll. Detta medför att Gondul kan återge den oerhörda kraften i djupbasområdet på ett musikaliskt trovärdigt sätt. Spelarens härliga klarhetsnivå räcker ner i källaren, man kan uppleva att ljudbilden också andas i basområdet. Självklart gör denna sällsynta dygd underverk för ljudbildens storlek. Multi eller enbit Inledningsvis angavs att man kunde välja mellan att spela på multibits-dacar BB1704 k eller enbits dito BB DSD 1792 genom en enkel knapptryckning. Vilket låter bäst? Vi tycker tveklöst att multibitarna är överlägsna i kraft av mer följsamma musikaliska kvaliteter. Enbitarna levererar ett spretigare ljud med marginellt högre distorsionsinnehåll. Ljudbilden (1 bit) upplevs som skenbart bredare till följd av distnivån. När det nu är en multispelare faller det sig också naturligt att jämföra olika format. Jämför man CD med SACD är det odiskutabelt att det senare är klart bättre. Man kan nästan säga att SACD har en betydligt större trevlighetsfaktor. Ljudet är lättflytande, musikaliskt och mer välupplöst. SACD är lättlyssnat och lätt att ta till sig. En SACDskiva som verkligen visar upp SACD-mediet från dess bästa sida är Rebecca Pidgeon Retrospective. Särskilt de glesa spåren från plattan Four Marys imponerar. Ljudet är kristallklart men ändå musikaliskt och sångerskans fina röst tonar fram på ett underbart sätt. Om man då jämför CD, SACD och DVD-audio. Ja, här har problemet ofta varit att det finns väldigt få DVD-audio skivor tillgängliga, men det har bättrat sig på 9
gondul sv-kopi 20/01/05 12:22 Side 8 sistone. Nu finns det säkert 7-800 DVDaudioskivor och en del rent av med 24 bit/192 khz. För att en jämförelse skall ha någon form av värde bör man ha tillgång till samma produktion i alla tre formaten. Vi lyckades få tag i två olika inspelningar av Diana Krall som uppfyllde de givna förutsättningarna; The look of love och When I look in your eyes. Självklart vet man inget om skivorna färdigställts under rättvisande förhållande, men via Gondul blev resultatet att CD-mediet hamnade sist, upplösning, musikalitet och klarhet var svagare. SACD kom därefter, mer lättflytande, mindre spretigt, bättre klarhet särskilt i mellanregistret. DVD-audio var klart bäst och överträffar SACD framför allt på parametrar som bättre klarhet, bättre detaljskärpa, större ljudbild, bättre fart och driv och en mer påtaglig närvarokänsla. Bild Självklart har det tittats på film via Gondul, även om vi här koncentrerat oss mest om ljudet. Spelaren presterar en otroligt stabil, ren och klar bild med fenomenal färgskärpa. Gondul har de bästa svart/vita kontraster undertecknad upplevt hos en DVD-spelare. Skulle man av någon anledning inte vara nöjd med bilden finns otaliga korrigeringsmöjligheter i menysystemet. De inbyggda DSP-funktionerna fungerar även de på högsta tänkbara nivå; klart, rent, detaljrikt, spaceigt och mäktigt är passande honnörsord. I det här sammanhanget känner man aldrig någon saknad av något A/Vförsteg, det räcker faktiskt fint med Gondul. Slutsats Bladelius Gondul är en alltigenom fullödig multimaskin vars dygder är lika talrika som himmelens stjärnor. På sitt område kan man säga att Gondul är en stjärna, ty av de ovan relaterade lovorden ligger det nära till hands att utropa den till något av världens bästa. Tja, vem vet, ingen har ju hört allt som finns därute, men undertecknad har dock inte hört något liknande inom ett par Galaxer så tills vidare är Gondul herre på täppan. Gondul är en värsting som presterar en klarhet, transparens och musikaliskt detaljskärpa i särklass samt en genommusikalisk återgivning parad med medryckande dynamiskt driv. Tredimensionaliteten är av referensklass och de två översta registren det bästa vi hittills hört från en avspelare av digitalmedier. Och då talar vi bara om ljudet! I det högra teckenfönstret kan man medelst ett tryck på meny-knappen få all relevant information om vilken typ av skiva som för tillfället spelas. 10 HIGHfidelity 8/04