Vilda Ätbara Växter i Västergötland Ett kunskapsarbete av Anders Larsson Klass DATA/IT Dagfolkhögskolan TROLLHÄTTAN Hösten 95 1
INNEHÅLLS FÖRTECKNING INLEDNING...sid 2 VÄXTER...sid 3 BILDER...sid 8 KÄLLFÖRTECKNING...sid 11 2
INLEDNING Före industrialiseringen av Sverige visste alla vilka växter som var ätbara. Dessa kunskaper har till stor del förlorats. Jag har här försökt göra en sammanställning av några ätbara växter som finns i Västergötland. Runtomkring oss finns många ätbara växter som betraktas som ogräs eller bara som prydnads växter ( t ex. maskros och kärleksört). Om man är intresserad av att pröva olika växter, rekommenderar jag att man skaffar lämplig littreatur ( detta häfte + t ex. Överleva på naturens villkor av Lars Fält, Stefan Källman och Harry Sepp) och prövar sig fram. Detta kompendium är på intet vis komplett, men vissa växter har jag avsiktligt utelämnat som t ex. lavar och svampar. Det finns många ätliga lavar men då de har det svårt nog ändå p.g.a. surt regn och annan miljö förstörelse vill jag inte uppmuntra någon att äta dem. Svampar är luriga saker. Det finns många giftiga svampsorter och det kan vara lätt att ta fel om man inte är van så jag rekommenderar den som är intresserad av svamp att söka sin kunskap på annan plats. 3
NAMN LATINSKT N. BESKRIVNING ÄTBAR DEL Odon Vaccinium uliginosum Odonet liknar blåbäret men är mer ovalt i formen. Riset blir högre (upp till 100 cm) och färgen på bladen är små, tunglika och blågråa i färgen. Odonet växer gärna på myrmarker och våta ängs marker. Bäret smakar sött och har en C- vitaminhalt som är c:a 10 gånger högre än blåbärets. Lingon Vaccinium vitisidaea Lingon eller krösor är det bär som används mest i våra hushåll och det krävs knappast någon ingående beskrivning. Det trivs bäst på tallmarker och hyggen. Lingonet innehåller mest kolhydrater av skogsbären och är också naturliga konserveringsmedel då de innehåller(bensoensyra). Om man blandar lingon med andra bär håller dessa sig färska längre. Bladen kan användas som te. Vitplister Laminum album Liknar brännässlor men saknar nässelceller och får vita blommor. I blomman finns en söt nektar som lockar till sig insekter.den växer gärna på odlad mark eller i vägkanter. Bladen kan användas i soppor och stuvningar. Ormrot Polygonum viviparum Namnet ormrot syftar på den tjocka, ormlikt krökta jordstammen. Stjälken är smal och 10-30 cm hög. Bladen är lansettlika och har en ren grön ovansida och grågrön undersida. De nedersta bladen är långskaftade. Stipelsidorna är långa, rörformade och kala. Blommorna sitter i ett långt ax. De är små vita eller skära. Roten är söt och mjölig den kan användas som mjöl. Bladen kan ätas färska. 4
Krusskräppa Rumex crispus Stjälken är styvt upprätt och fårad. Den blir 0,5-1 m hög. Färgen är ofta röd/brun aktig. De talrika små blommorna sitter på långa täta blomställningar. Blommorna har inre hylleblad som omsluter den bruna frukten. Rostas och används som kaffe surrogat. De unga gröna bladen används som sallad eller kokas lätt. Kirskål, Kers Aegopodium podagraria Bladen liknar en getfot och blommorna saknar i regel svepe och är vita. Kersen luktar selleri. Används både kokt och rå men blir frän i smaken på sensommaren. Mjölkört, rallarros osv. Chamaenerion angustifolium Känd under många namn. Växer gärna på öppna platser som kalhyggen och gläntor. Blir 0,5-1 m hög och har röda blommor. Späda skott äts som sparris, bladen som sallad eller te. Roten kan användas som kaffesurrogat. Gåsört Potentilla anserina Gåsörten har gula blommor med stora runda kronblad. Stjälken är nedliggande och rotslående. Bladen är glänsande gråvita på undersidan. Växer på kulturmarker och stränder. De gula rötterna äts som morötter, kokta eller råa. Bladen äts som sallad eller i soppor. Kärleksört Sedum telephium Kärleksörten är en fetbladsväxt, något som syns på de tjocka och saftiga bladen. Den har grov jordstam och knöliga rötter. Blommorna sitter överst i täta samlingar. Den växer på steniga berg och torra backar. Bladen kan ätas färska men bör läggas i blöt en tid eftersom de kan ha en frän smak. Rötterna kan kokas eller ätas färska och har en nötliknande smak. Näckros (gul och vit) Nuphar luteum (gul) Nymphaea alba (vit) Beskrivning är nog överflödig, men man bör tänka på att den röda näckrosen, som i Sverige finns naturligt enbart i Rot stammen används som mjöl då den är mycket rik på stärkelse. Stammen torkas och mals till 5
Tiveden, är fridlyst. mjöl. Brudbröd Filipendula vulgaris Rak, styv, upprätt stjälk som blir 30-50 cm hög. Bladen sitter rosettlikt närmast stjälkbasen. De är mångpariga med uddblad och pyttesmå mellanflikar. De har talrika små vita blommor. Brudbrödet föredrar torra soliga platser som backar, klipphällar och torra ängar. Maskros Taraxacum vulgaria Alla vet vi väl hur en maskros ser ut? Den är ju så otroligt vanlig och betraktas ofta som ett ogräs. Kolvass, säv Scirpus lacustris Säven har styva, kraftiga strån som blir 1-2 m långa. De är mörkgröna och saknar i regel utvecklade blad. I stråtoppen sitter en samling med bruna ax. Säven växer i sötvatten och bildar ofta stora bestånd. Rötterna används som minipotatisar eller torkas och mals till mjöl. Förr var brudbröd vanligt som krydda och nödbröds ämne. Det enda som inte går att använda är stjälken. Roten är besk och bör avbeskas genom kokning men används sedan i soppor eller äts varm. Bladen äts som sallad, och blomman används vid framställning av maskrosvin. Stråbasen kan ätas färsk liksom märgen som finns i rotstocken, där nya skott bildas. Märgen smakar valnöt. Vass Phragmites australis Vassen är vårt största gräs och finns spritt i hela landet. Stråna är kraftiga och rörlika och utgår från en tjock, förgrenad jordstam. Vassen kan bli mer än 5 m hög och har en yvig vippa Jordstammen grävs upp (helst på hösten eller våren) och tillagas som rotfrukter eller mals till mjöl. Stammen är mycket rik på 6
med blommor som är brun/violetta. stärkelse och socker. Gran Picea abies Ett av de vanligaste trädslagen i Sverige. Unga barr kan ätas färska eller i te. Äldre barr kokas till te enligt följande recept: 2-3 nävar barr i c:a 0,5l vatten kokas i 30 minuter. Tall Pinus Sylvestris Se gran. Samma som gran. Alm Ulmus glabra Almen kan bli nästan 30 meter hög. I april-maj blommar den på bar kvist med många små blommor. I maj kommer sedan de karaktäristiska små virvelfrukterna som med sin breda kanthinna kan föras mycket långt med vindarna. Almen växer i lundar och är tämligen allmän i syd och mellansverige. Almfrukterna äts när de är färska och gröna som sallad. Inner barken på unga kvistar kan användas som nöd mjöl. Bredkaveldun Typha latifolia Kaveldunet är mycket lätt att känna igen på sina bruna cigarrer. De förekommer i näringsrika våtmarker som t. ex. diken, där de växer i täta bestånd. De har en underjordisk stam varifrån det ständigt nybildas skott. Vanlig i nästan hela Sverige. Träskmarkernas snabbköp. Den gröna, omogna kolven kan ätas kokt som majskolvar. Stjälkbasen som är c:a 15 cm lång kan, om man tar bort de yttre gröna bladen, äts rå och den smakar gurka. Rotstockens märg omges av ett svampigt cellager, som måste tas bort. Märgen bör kokas. Skotten på 7
rotstocken går också att äta, om de skalas. Kråkbär Empetrum nigrum En sällsynt växt som växer i skogar, på hedar och på myrar. Plantan blir 10-20 cm hög och är risartad. Grenarna är nedliggande och utgår från en ofta dold stam. Bladen är barrlika, smala och tättsittande. Bären är blankt blåsvarta och smakar syrligt. Bären äts som blåbär och anses ha en törstsläckande effekt. Tranbär Vaccinium oxycoccos Stjälkarna är tunna, krypande och reviga. Till färgen är de rödbruna och de kan bli c:a 0,5 m långa. Bladen är små, äggrunda och tjocka med en vaxbeläggning på ovansidan och vitgrön undersida. Bären blir vid mognaden vackert röda. De smakar syrligt. Bären blir mogna väldigt sent på året. Hallon Rubus idaeus Behöver knappast någon ingående beskrivning. Växer ofta på hyggen. Bären äts färska. Årlig produktion i Sverige är c:a 20 miljoner kg. Hjortron Rubus Chamaemorus Först rödgula sedan honungsgula bär som om man finner dem här i sydsverige växer på myrar och mossar. C-vitaminrikt bär som smakar mycket gott. Blåbär Vaccinium myrtillus Blåbäret behöver väl knappast heller någon beskrivning, då det är mycket vanligt Goda och nyttiga bär men hela växten är användbar. Nyutslagna blad och 8
förekommande i skogen. blommor kan också ätas färska eller i soppa. Rötterna går att använda till knytarbeten. ILLUSTRATIONER 1.BREDKAVELDUN BRUDBRÖD 9
TRANBÄR ORMROT 10
ALM KÄRLEKSÖRT BILDERNA HÄMTADE FRÅN DEN NORDISKA FLORAN 11
KÄLLFÖRTEKNING Inger Ingmanson Kan man äta sånt? Bo Nylén Lars Fält, Stefan Källman Harry Sepp Bo Mossberg Nordens flora Överleva på naturens villkor Den nordiska floran 12