ROBUSTA NÄT. Rekommendationer FÖRLÄGGNING AV ROBUSTA NÄT

ROBUSTA NÄT Rekommendationer FÖRLÄGGNING AV ROBUSTA NÄT Kanalisation, kablar och kopplingsställen September 2005

Innehåll 1 Inledning 3 1.1 Syftet med dokumentet 3 1.2 Hot eller en risk 4 1.3 Avgränsningar 5 1.4 Tillämpning 5 2 Kanalisation i mark 6 2.1 Förläggning generella rekommendationer 6 2.1.1 Kordinatsättning 6 2.1.2 Miljökrav 6 2.1.3 Materielkrav 7 2.1.4 Kanalisationsrör 8 2.1.5 Subkanalisation 9 2.1.6 Plana kabelskydd 9 2.1.7 Allmänt om markförläggning 9 2.1.8 Fyllningshöjd 11 2.1.9 Kabelmarkering 12 2.1.10 Placering av kanalisation inom område för väg. 13 2.2 Förläggningar i olika marktyper 14 2.2.1 Förläggningsdjup 14 2.2.2 Banvall, järnväg 14 2.2.3 Mark där fullt förläggningsdjup ej kan erhållas 14 2.2.4 Förläggning ovan mark, öppen förläggning 14 2.2.5 Schaktningsfri förläggning 15 3.2.3 Kabelmarkering 18 3.2.4 Landfästen 20 3.3 Material 20 4 Stolpförläggning/ luftkabel 21 4.1 Luftledningar 21 4.1.1 Sambyggnad 21 4.1.2 Luftledningars höjd över mark 22 4.2 Material 22 5 Tunnelförläggning 23 5.1 Förläggning 23 5.2 Material 23 6 Kabel 24 6.1 Fiberkabel 24 6.1.1 Kabelhantering 24 6.1.2 Metod för läggning av fiberkabel i slingbrunn. 25 6.1.3 Beräkning av kabellängd 26 6.1.4 Slinga i brunn 26 7 Kopplingsställen 30 7.1 Gemensamma rekommendationer för alla kopplingsställen 30 7.1.1 Lås 30 7.1.2 Märkningar 30 7.2 Rekommendationer för brunnar 31 7.3 Rekommendationer för skåp utomhus31 7.4 Rekommendationer för skåp inomhus32 8 Befintliga standarder 33 2.2.6 Samförläggning med kraftkabel 15 2.2.7 Korsning av väg 15 2.2.8 Korsning med järnväg 16 2.2.9 Korsning mellan kraft- och telekabel i mark 16 2.3 Kabelvägar inomhus 16 2.4 Kabelanvisning 16 3 Förläggning i sjö 17 3.1 Allmänt 17 3.2 Förläggning 18 3.2.1 Sjö 18 3.2.2 Korsning av vattendrag 18 2 (33)

Kapitel 1 1 Inledning En ny infrastruktur håller på att byggas upp i Sverige vid sidan av Telia. Då Telia var ett statligt verk byggdes infrastrukturen upp efter egna myndighetsregler. Idag byggs infrastruktur av ett flertal olika företag, både privata, kommunala och statliga. Uppbyggnaden sker i vissa fall även med bidrag från staten och EU. Det finns idag inte några normer eller rekommendationer från något gemensamt organ hur robusta nät skall eller bör byggas. Alla nätbyggare använder sig av egna normer samt de krav som markägare kräver ställer. Svenska Stadsnätsföreningen (SSNf) har med stöd av Post- och telestyrelsen tagit fram rekommendationen Robusta noder som offentliggjordes 2004. Rekommendationen omfattar nodernas fysiska och tekniska skydd, för att säkerställa att anslutningsnoderna till lokala och regionala nät byggs så att kraven på robusthet och tillgänglighet garanteras i nät med samhällsviktiga funktioner. Fortsättningsprojekt är Robusta nät som innehåller rekommendationer för hur infrastrukturen byggs mellan noder (knutpunkter) samt till fastighetsnoderna. Rekommendationen syftar till att näten kan uppfylla de krav som ställs eller kommer att ställas på robusthet och tillgänglighet. En viktig parameter är att olika nätägare skall kunna koppla sina nät mot varandra och samtidigt garantera tillgänglighet och kvalité. Behovet av standardisering genom framtagning av rekommendationer som marknaden står bakom kommer tydligt fram, bland annat vid nyttjande av förbindelser genom flera nätägares nät som skall hålla en viss säkerhetsnivå. Rekommendationen tar även hänsyn till samhällsviktiga användares behov av elektroniska kommunikationer. Svenska Stadsnätsföreningen som koordinator för marknaden har därför tagit fram rekommendationen Robusta nät, för att säkerställa kvalitén i näten vilket kommer att skapa möjlighet till flera alternativa nät för bland annat samhällsviktig kommunikation och därmed en robustare infrastruktur för elektronisk kommunikation i Sverige. 1.1 Syftet med dokumentet Denna rekommendation syftar till att samtliga nätägare bygger sina nät efter dessa rekommendationer för att nätägare i hela Sverige skall kunna erbjuda sina kunder ett nät för säkrare elektroniska kommunikationer. Svenska Stadsnätsföreningen och Post & Telestyrelsen har tagit initiativet till denna rekommendation för att få mer enhetlig robusthet i näten. De delar av näten som redan är byggda och uppfyller eller inte uppfyller rekommendationerna skall kunna deklareras för respektive kund. 3 (33)

1.2 Hot kontra risk Ett hot kan i korthet sägas vara en möjlig, oönskad händelse som, om den inträffade, skulle få negativa följder. Hot ska skiljas från risk som vi kan definiera som sannolikheten för att hotet ska realiseras, d.v.s. att händelsen ska inträffa. Det är viktigt att varje nätägare har klart för sig vilka hot som kan finnas mot just den egna verksamheten, och vilka av dessa hot som riktar sig mot den fysiska infrastrukturen, t ex avlyssning o.s.v. Det är i det sammanhanget väsentligt att ta hänsyn till att hoten varierar i tiden med den aktuella händelseutvecklingen och det innebär att kommunikationsnäten som anläggs för lång tid bör byggas för att klara även hot som inte finns idag. För offentliga organisationer har detta betydelse, inte minst med tanke på att de ska kunna fungera även i kris och krig. De hot som finns i idag, och som man kan ana finns i framtiden mot de fysiska telenäten är sabotage, terroristangrepp, avsiktlig skadegörelse pojkstreck och avgrävningar. I och med att näten kommer att användas av industri och/eller andra infrastrukturellt viktiga funktioner ökar risken vid obehörig påverkan/sabotage och andra hot. Det finns även andra typer av hot som man måste försöka främja sig mot vid anläggande av nät, som alla typer av gnagare som finns i tunnlar och liknande, samt vid luftförläggning, fåglar vådaskott av jägare med mera. Så här kan det se ut vid en avgrävning Nedan är hämtat från PTS hemsida. Hotbilden har förändrats. Tänkbara väpnade angrepp från någon annan stat ter sig alltmer begränsade och avlägsna. Å andra sidan har möjligheten av sabotage, terroristangrepp och stora olyckor kommit i förgrunden. Den starkt ökande användningen av olika former av elektronisk kommunikation, inte minst datakommunikation och Internets utbredning, gör samhället alltmer beroende av säkert fungerande kommunikationer. De tekniska system som används för kommunikation blir alltmer komplexa och sammanlänkade och integrerar i stor utsträckning ljud, bild och data i digital form i samma kanaler. Elberoendet är stort. Utslagning av vitala delar av kommunikationerna kan ge stora konsekvenser för samhället. De stora förändringarna av hot, teknik och samhällets beroende gör det nödvändigt att utveckla arbetet med att skydda de elektroniska kommunikationerna. Sverige är i hög grad beroende av effektiva och säkra elektroniska kommunikationer. Tillförlitlighet, uthållighet och tillgänglighet behöver tillgodoses inte minst när samhället utsätts för svåra påfrestningar. 4 (33)

Skyddet måste utformas så att det svarar mot dagens hot och vad vi kan förutse för framtiden, mot den snabba tekniska utvecklingen på området och mot de alltfler tjänster som är beroende av säkert fungerande kommunikationer. 1.3 Avgränsningar Denna rekommendation behandlar inte nät i fastigheter, så kallade lokala fastighetsnät, ej heller noder som behandlas i Robusta Noder. 1.4 Tillämpning Denna rekommendation gäller samtliga allmänna kommunikationsnät (telenät, bredbandsnät) som nätägare anlägger för allmän televerksamhet. Denna rekommendation omfattar inte sådana teleutrymmen i fastigheter som hör till tillämpningsområdet för fastigheters interna kommunikationsnät. 5 (33)

Kapitel 2 2 Kanalisation i mark All förläggning av kommunikationsnät, koppar- eller fiberkablar bör vid all nyförläggning placeras i kanalisation. I undantagsfall förläggs kabel direkt i mark till fastigheter där en utbyggnad inte planeras, och detta av kostnadsskäl. Med kanalisation avses rör eller annan anordning avsedd att förlägga kabel i och som medger indragning och urdragning av kabel under hela dess tekniska livslängd. Begreppet kanalisation ska inte förväxlas med kabelskyddsrör, som endast är avsett att skydda kabel mot skadlig påverkan. Däremot kan ett kabelskyddsrör fungera som kanalisation. 2.1 Förläggning generella rekommendationer 2.1.1 Kordinatsättning Generellt gäller för all förläggning av kanalisation att den skall kordinatinmätas och dokumenteras enligt SSNf:s rekommendationer för nätdokumentation. 2.1.2 Miljökrav I den Miljöproposition, 1997/1998:145, som Sveriges Regering lade fram för Sveriges Riksdag och som antogs i april 1999 var en del av denna proposition fokuserad på att i största möjliga mån reducera användandet av bly i samhället inom olika produktområden. Nordiska Plaströrgruppens medlemsföretag, vilka producerar PVC-rör, har sedan några år tillbaka, väl i linje med Riksdagens beslut, upphört med användandet av blystabilisatorer i PVC-rör och använder sedan dess Ca/Zn som stabilisator vid tillverkningen. Detta anses som ofarligt och förändrar inte nämnvärt rörens egenskaper. PVC-rör utan blystabilisator är märkta Ca-Zn(kalsium/zink). För importerade PVC-rör från främst länder utanför Norden kan man inte utesluta att dessa rör fortfarande är blystabiliserade och därför är det viktigt att inköpare och brukare av sådana PVC-rör informerar sig om att rören inte innehåller blystabilisatorer så att alla parter uppfyller Svenska Regeringens och Sveriges Riksdags målsättning att reducera den totala blyanvändningen i det svenska samhället. 6 (33)

PVC-rör består till 80% av salt och salt innehåller som bekant klorid. Att få bort klorid ur PVC är därför omöjligt. Rören används dock inte inomhus utan grävs ned i marken. Så en eventuell brand i röret under marken är inte troligt. I avtal med tillverkare ska allt gammalt eller överblivet PVC återtas av tillverkaren för destruktion. Tillverkaren får inte bränna upp PVC produkterna utan de ska malas ned och återanvändas i andra produkter. De befintliga PVC-rören i kanalisationsnätet ligger där de ligger och behöver ej bytas ut. Varken bly eller klor kan lösgöras när rören ligger i marken eftersom de är bundna i plasten. Alternativt plastmaterial i rör har framtagits och införts på marknaden, så kallad PP (PolyPropen). PP anses som miljövänligt men på bekostnad av något sämre egenskaper jämfört med PVC och ett högre pris. PP-rör finns i dimensionen 32 mm och 50 mm. Större dimensioner blir dyra och otympliga, vilket inte är försvarbart att införa. Rör i dimensionen 110 mm kommer fortsättningsvis att tillverkas i PVC. Ett annat alternativ till PVC är PE (PolyEten) som också bedöms som miljövänligt. PE-rör har används i flera nät sedan cirka 20 år tillbaka men då i huvudsak för fiberkabel i transportnät och sub-kanalisation. Utveckling har lett till bättre PE material (tryckrör PEH där H står för High Density) och lämpar sig därför bra också för direktförläggning i mark i accessnätet som alternativ till PVC eller PP 32 mm. 2.1.3 Materielkrav Vid val av kanalisation är det viktigt att beakta dess egenskaper så att kanalisationen är anpassad till den miljö där förläggning skall ske och passa för den teknik som skall användas för att installera kabeln. PVC = PolyVinylClorid PP = PolyPropen PE = PolyEten PEH = PolyEten, H står för High Density (täthet) Ett PVC eller PP rör är inte lämpat för inblåsning eller inspolning av kabel. Under tungt trafikerad vägbana är PVC lämpligast på grund av dess höga ringstyvhet. PP eller PEH är alternativ där höga miljökrav ställs. PEH är lämpligt för inblåsning och inspolning av kabel långa sträckor där ett inre tryck kan förekomma upp till 13 bar. Röret kan också användas när handdragning eller maskinell dragning tillämpas. PEH klarar inte lika högt marktryck som PVC och ska därför inte placeras under trafikerad väg eller där högt marktryck kan förekomma på annat sätt. PVC är vida överlägset när det gäller tuffa miljöer. För mikrokanalisering eller planerad framtida mikrokanalisering (röret fylls med mikrorör) väljs i första hand PEH eftersom mikrorören oftast blåses in under högt tryck. 7 (33)

2.1.4 Kanalisationsrör Vid hård tryckbelastning på rören är det viktigt att återfyllnadsmassorna komprimeras väl och vid förläggning av flera kanalisationsrör i samma kabelgrav skall dessa separeras enligt avsnitt 2.1.7 nedan. Rör av PE-materiel får dras in högst 5 meter i byggnad. Vid förläggning av kanalisation bör samma typ av kanalisation förläggas hela sträckan. 2.1.4.1 Tolkning Vid kontroll av nyförlagd kanalisation är rekommendationen att en tolkning genomförs efter det att markytan iordningställts. Flera nätägare gör sådana kontroller för att undvika problem i framtiden. Platser där tolkning kan vara aktuell är vid byggarbetsplatser där tunga fordon färdas samt där stor risk för att återfyllnadsmassorna kan innehålla sten. En tolkning genomförs genom att ett föremål med något mindre diameter än kanalisationens innerdiameter dras eller blåses igenom. Tolkningen bör genomföras med ett instrument som har viss längd och inte med ett föremål som en kula. Kulan kan lätt passera avsnitt i rören som sedan är omöjliga att komma igenom med en kabel. 2.1.4.2 Färger Kabelrör av typ 110-rör bör ha följande färger eller märkning: _ Orange Svagströmsledning för telekabel. _ Grön Svagströmsledning för fiber- och signalkabel samt för Kabel-TV. _ Gula rör skall enligt andra rekommendationer innehålla kraftkabel. Vid förläggning av flera kanalisationsrör, typ 32-50 rör, i samma rörgrav bör kanalisationen ha olika längsgående färgmärkningar eller annat märksystem, för att möjliggöra identifiering och dokumentation, så att förväxlingar undviks. 2.1.4.3 Beteckningar Beteckningar enligt EBR, utges av Svensk Energi: Rör för normala förhållanden EBR-beteckning: SRN (Skydd, Rör, Normalt) Rör för svåra förhållanden: EBR-beteckning: SRS (Skydd, Rör, Svåra förhållanden) Med svåra förhållanden avses förhållanden då höga krav på hållfasthet föreligger. Exempelvis vid förläggning då erforderlig fyllningshöjd ej kan erhållas. 8 (33)

Rör för extra svåra förhållanden: EBR-beteckning: SRE (Skydd, Rör, Extra svåra förhållanden) Med extra svåra förhållanden avses förhållanden då höga krav på hållfasthet samt UVbeständighet föreligger. Rör för extra svåra förhållanden skall ha en invändig diameter av minst 1,2 x kabeldiametern. För rör som förläggs i mark är det viktigt att återfyllnadsmassorna runt röret komprimeras väl. 2.1.5 Subkanalisation En subkanalisation är en kanalisation anordnad i en befintlig kanalisation. Rörändar ska vara väl förslutna under och efter installation. Vid indragning får de tillåtna dragkrafter som anges av leverantören inte överskridas. 2.1.6 Plana kabelskydd Med plana kabelskydd avses ett skydd som läggs ovan en kabel som är förlagd utan kanalisation. Plana kabelskydd behöver ej användas då samtliga kablar enligt denna rekommendation skall förläggas med kanalisation som kabelskydd. 2.1.7 Allmänt om markförläggning Åtgärder ska alltid vidtas så att kringfyllning och ledningsbädd förblir intakt under kanalisationens hela livslängd. I vissa lerjordar, på sprängstensfyllning och sprängbotten erfordras geotextilduk (fiberduk), bruksklass 3. Innan geotextilduken läggs ut kan i vissa fall utjämning av underliggande lager vara nödvändig. Kringfyllnadsmaterial i natur-, skogs- och åkermark avgörs i samråd med markägaren. Normalt används uppschaktade massor som kringfyllnadsmaterial. Större stenar avlägsnas. För schaktutförande, resterande fyllning samt återställning av mark inklusive överyta gäller krav beroende på de markförhållanden som råder i varje enskilt fall. Utförandet ska då vara enligt markägarkrav (motsvarande) och utföras enligt vedertagna regler (Mark AMA eller liknande). Vid förläggning av flera rör samtidigt är det viktigt att kringfyllningen finns runt hela rören. Se exempel nedan vad som händer om rören läggs för tätt. Rekommendation att använda de distanshållare för kabelrör som finns på marknaden. Bukter och slingor läggs där framtida markarbeten kan förväntas, exempelvis vid större diken, vägar och i närheten av tätorter där bebyggelse kan tänkas komma till stånd. Exempelvis gjordes ett sling på vardera sidan om en broövergång, där en större reparation förutsågs. Detta innebar att inget avbrott behövde göras vid reparationen av bron. Placering av och ingående mängd kabel i bukter och slingor inplaneras och dokumenteras. 9 (33)

Luftfickor Då marken komprimerats 3 cm 5 cm 10 cm Rekommenderat avstånd mellan kanalisationsrör. Helst skall distanshållare finnas vid förläggning av flera rör i samma rörgrav. För att få bästa möjliga funktion hos kanalisationen ska schaktbotten vara väl avjämnad och röret ligga i så finkornigt material som möjligt. Ledningsbädd och kringfyllning får ha en maximal kornstorlek av 8 mm och utföres till 10 cm över rör (översta rörlagret). I övrigt gäller mått enligt figur nedan. Packning utföres enligt Mark AMA, klass 2 tabell C/4. 10 (33)

2.1.8 Fyllningshöjd Med fyllningshöjd avses återfyllning från överdel på kanalisation/kabelskyddsrör till färdig marknivå. Fyllningshöjd Kabelmarkeringsnät Kabelmarkeringsnät Mätning av fyllningshöjd vid sluttande mark 11 (33)

2.1.9 Kabelmarkering För att återfinna läget på kanalisationen skall kabelmarkeringsnät med söktråd förläggas. Söktråden skall vara syrafast rostfri tråd som avslutas i en Kabel Utsättnings Punkt, KUP. Kabelmarkering skall vara utfört av material som är åldrerbeständigt i mark och som har goda hanteringsegenskaper även vid låga utomhustemperaturer. Markeringsnät med söktråd ska förläggas över kanalisation oavsett om det förläggs fiber eller kopparkabel i kanalisationen. Kabelmarkeringsnätet ska ligga centrerat 10-15 cm över kanalisationsrören. Vid korsning (borrning/drivning under vägbana) av väg där kabeln läggs i rör skall markeringsnätets söktråd följa kabeln genom röret. Kabelmarkeringsnätets metalledare skall vara utan avbrott och sektionerad och avslutad i KUP (Kabel Utsättnings Punkt) och/eller Nod. Metalledare skall skarvas enligt leverantörers anvisningar med därtill avsedda verktyg och skarvtillbehör. Avslutningen på KUP eller i nod skall vara på typ skruv eller liknande. Finns flera söktrådar på samma plats skall märkning ske med vilket stråk söktråden följer. Om det i tätort inte är möjligt att sätta upp en KUP på distanspåle ska metalledarens ändar vara placerade så att de är lätt åtkomliga för anslutning av instrument för utsättning. KUP placeras då i kopplingsskåp eller liknande. Avståndet mellan KUP-ar ska vara så långt som möjligt men får inte överstiga 500 m vid korsning av EL-ledning större än 130 kv eller vid längre parallellism närmare än 150 m av EL-ledning större än 130 kv. I övrigt kan avståndet mellan KUP-ar uppgå till max 1500 meter då kabelsökare normalt endast klarar 7-800 meter. Dimensioner: Kabelmarkering för öppet schakt skall vara minst 10 cm bred och vid plöjning minst 5 cm. Färg: Varningsbanden skall ha följande färger: Orange Grön Gul/orange - Svagströmsledning för telekabel - Svagströmsledning för fiber- och signalkabel samt för Kabel-TV - Samplöjning med kraftkabel 12 (33)

2.1.10 Placering av kanalisation inom område för väg. Tillstånd med anvisning för utförande erhålls från väghållaren (Vägverket, kommunen eller annan väghållare). Placering enligt förslag 5 nedan skall undvikas vid alla vägar i Sverige, då skador kan förorsakas av nedtryckning/borrning av snökäppar. I vissa fall måste kanalisationen placeras i dikesbotten och i de fallen skall fyllningsdjupet vara minst 70 cm. Risken vid denna placering är om dikesrensningar görs. Kanalisation placeras i första hand enligt 1 Kanalisation placeras i andra hand enligt 2 Kanalisation placeras i tredje hand enligt 3 Kanalisation placeras i fjärde hand enligt 4 Kanalisation placeras i femte hand enligt 5 Sektion av väg (Landsbygd) Område där längsgående kanalisation inte får förekomma Cykel eller gångbana Skiljeremsa Vägren Körbana Vägren 3 4 3 5 5 3 1 1 2 2 Vägområde Sektion av gata (Tätort) Område där längsgående kanalisation inte får förekomma Trottoar Körbana Trottoar 1 2 2 1 Vägområde 13 (33)

2.2 Förläggningar i olika marktyper 2.2.1 Förläggningsdjup All förläggning bör ske med minst 55 cm fyllningshöjd, för att erhålla tillräcklig robusthet. Att ha olika förläggningsdjup för olika typer av marktyper krånglar i många fall till det, inte bara vid förläggning utan också vid kabelanvisningar och grävning för andra ändamål i närheten av nedlagd kanalisation. Standardhöjande åtgärder för att nätet skall vara så robust som möjligt är beskrivet i denna rekommendation och huvudregeln är att följa EBR-standard KJ41:99. Förläggningsdjupet bör vara lika oavsett om kabeln förläggs genom plöjning, fräsning eller i öppet schakt. I undantagsfall och där särskilda skäl föreligger kan mindre fyllningshöjd godtas. I dessa fall skall kanalisationen vara förstärkt med kanalisation av typen SRE. I odlad mark och i mindre enskilda vägar, typ åker- och skogsväg, får fyllningshöjden inte underskrida 70 cm. 2.2.2 Banvall, järnväg Förläggning i banvall skall ske enligt banvallsägarens rekommendationer och anvisningar. Oftast förläggs kablar i kanalisation av betong eller trä vid sidan av spåren men det förekommer också nedgrävd kanalisation. Förläggning i kanalisation av trä med lock skall undvikas då detta skapar risk för avsiktlig skadegörelse. 2.2.3 Mark där fullt förläggningsdjup ej kan erhållas När normalt förläggningsdjup ej går att uppnå p.g.a. hinder exempelvis berg, sten och dylikt kan förstärkt kabelskydd ersätta mindre fyllningshöjd. 2.2.4 Förläggning ovan mark, öppen förläggning Förläggning ovan mark kan tillämpas i undantagsfall då det föreligger stora svårigheter att utföra schaktning, exempelvis på berg och inte stör omgivande miljö eller endast är en tillfällig förläggning. Endast kanalisation avsedd att användas i öppen förläggning skall användas, t ex extra starka rör av typ SRE. Kanalisationen skall förläggas så att det stör omgivande miljö så lite som möjligt. 14 (33)

Kanalisationen skall fästas i mark/berg med ett avstånd av max 2 meter mellan fästen avsedda för ändamålet. 2.2.5 Schaktningsfri förläggning Med schaktningsfri förläggning avses kabelförläggning i rör som pressats eller borrats in under jord, eller förläggning av kabel i borrat hål i berg. Rör som förläggs via schaktningsfri förläggning, borrning, pressning eller liknande skall förläggas på minst det djup som anvisas för förläggning i mark ovan. 2.2.6 Samförläggning med kraftkabel Vid samförläggning av kanalisation för telekabel koppar eller fiber tillsammans med kraftkablar gäller anvisningarna för kraftkabel som Svensk Energi tagit fram, EBR, KJ 41:99 och Kabelförläggning max 145 kv samt Svensk Standard SS 424 1437, Kabelförläggning i mark. Kraven på kanalisation/kabelskydd som rekommenderas i denna rekommendation kvarstår. 2.2.7 Korsning av väg Med väg avses förläggning inom område för vägbana samt korsning av väg. Vid korsning av allmänna och större enskilda vägar skall kabeln förläggas i betong-, järnrör alternativt kabelblock eller i plaströr typ SRE/SEH. Förläggningsdjup skall vara minst 1,1 m under körbanan och minst 0,7 m under botten av rensat dike. Rören eller blocken skall skjuta 2 m utanför vägområde (dikeskant) om inte annat anges. Principskiss för korsning av väg och järnväg. Om betongrör alternativt kabelblock användes skall dessa läggas på en avjämnad sandfyllning på ett packat underlag. Förläggning utförs så att vatten ej kan samlas i rören. Även tryckning av galvaniserat järnrör genom väg- alternativt järnvägsbank kan tillåtas där markbeskaffenhet tillåter detta. Röret skall ges sådan lutning att vatten inte kan samlas i detsamma. 15 (33)

I outnyttjade rör eller pipor dras en plastlina eller rörtråd som förankras i båda ändarna. Mynningarna täcks med betongplattor, tegelstenar eller liknande för att förhindra inträngning av schaktmassor. Om rör korsar mindre vägar typ gårds-, åker- eller skogsväg, skall fyllningshöjden vara minst 70 cm. Förläggning utförs enligt tidigare nämnda förfarande. I de fall kanalisation skall korsa väg speciellt i tätorter, kan schaktningsfri teknik ge fördelar på många områden, t.ex. kostnader, miljö, störningar etc. 2.2.8 Korsning med järnväg Vid korsning av järnväg läggs rör på samma sätt som vid korsning av allmän väg. Läggningsdjupet skall vara minst 1,2 m under rälsfot. Med spårområde avses ett avstånd på 8 meter ut från rälsmitt åt vardera hållet. Innan arbete inom banvallsägarens område påbörjas måste erforderliga tillstånd inhämtas. Banvanvallsägarens säkerhetsföreskrifter skall tillämpas. Schaktningsfri teknik, borrning/tryckning kan ge fördelar på många områden, t.ex. kostnader, miljö, störningar etc. 2.2.9 Korsning mellan kraft- och telekabel i mark Normalt skall kanalisation för telekabel som korsar kraftkabel förläggas över kraftkabel. 2.3 Kabelvägar inomhus Där kablar förläggs synliga till exempel i allmänna källare, garage och liknande och risk finns för intrång, skadegörelse eller sabotage kan säkerheten förbättras om förläggningen görs så dolt som möjligt i kanalisation (rör) eller med något annat mekaniskt skydd. 2.4 Kabelanvisning Sveriges elnätbolag - TeliaSonera - Sveriges kommuner har under åren samarbetat för att få ner ledningsskadorna i landet. Begär anvisning därför i god tid innan arbetet påbörjas. För att få kabelanvisning innan grävning, sprängning eller trädfällning intill ledningar påbörjas se på sidan www.kabelanvisning.com, där alla kontaktvägar finns för detta. 16 (33)

Kapitel 3 3 Förläggning i sjö 3.1 Allmänt Vid förläggning av kabel i sjö erfordras normalt ingen ytterligare kanalisation eftersom sjöarmerad kabel skall användas. Vid landfästen kan kanalisation behövas, se även avsnitt 3.2.4 nedan. Vid förläggning av lättarmerad fiberkabel bör kabeln förankras i botten med hänsyn till kabelns låga specifika vikt. Förläggning kan ske på flera sätt beroende på omständigheter och hot. Där mycket sjötrafik förekommer och fiske med trål eller ankring kan förekomma, bör kabeln förläggas under sjöbotten på ett visst djup. Detta kan ske medelst spolning eller plöjning. Under vissa omständigheter kan kanalisation vara ett lämpligt alternativ även vid sjöförläggning. Röret med eller utan kabel, förankras i botten eller förläggs i sjöbotten. Kabeln kan därefter spolas in i röret. I farleder och vid bergiga bottenförhållanden bör man i anslutning till förläggningen använda dykare för att tillrättalägga kabeln och om möjligt fixera denna. Eventuell framtida muddring skall beaktas vid all sjöförläggning. Det finns även andra risker. På sjöbotten kan finnas vrak eller klippor av sten med mera. I dessa fall erfordras en bottenundersökning så att kabeln förläggs utanför riskområdet. Behov av tillstånd behövs i de flesta fall för sjökabelförläggning, beroende på var förläggningen skall ske. Exempel på instanser är: - Markägare - Kommunen - Länsstyrelsen - Fiskeriverket - Naturvårdsverket - Riksantikvarieämbetet - Försvarsmakten - Sjöfartsverket - Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) - Miljöbalkens krav 17 (33)

3.2 Förläggning 3.2.1 Sjö Vid förläggning av fiberkabel (sjökabel) i sjöar och större vattendrag krävs en för ändamålet godkänd kabelkonstruktion med hänsyn till vattendjup, bottenbeskaffenhet etc. Vid korsning av mindre vattendrag, typ större dike eller bäck, erfordras normalt ej omskarvning till typ sjökabel om kabeln förläggs i polyetenrör eller skyddas med cementplattor. Innan förläggningsarbetet påbörjas är det viktigt att göra en grundlig analys av den under fältprojekteringen gjorda bottenundersökningen. Kabeln skall efter förläggning följa bottenkonturen och vara väl förankrad och ej heller förläggas så att, okontrollerade slingor eller bukter uppstår. Efter utläggning skall kabeln skyddas vid stränderna med kabelskyddsrör eller, att den spolas ned i bottensedimentet. 3.2.2 Korsning av vattendrag Korsning av mindre vattendrag, t ex större dike eller bäck, utförs normalt på samma sätt som korsning av vägdike. Vid korsning av större vattendrag, typ å eller kanal där vattendjupet ofta är så stort att normal grävning inte kan utföras förläggs kabeln som vid förläggning i sjö. Normalt måste rören förankras med tyngder av något slag, exempelvis säckar med torrbetong, när risk finns för att rör alternativt kabel riskerar att flyta upp till ytan. 3.2.3 Kabelmarkering Markering av kablar i område med sjötrafik ska utföras så att risken för skada på kabel minimeras samt att intrång i sjöfartens framkomlighet/ säkerhet undviks. Med område för sjötrafik menas vattenområde där sådan sjötrafik kan förekomma som bedöms kunna orsaka skada på kabeln i samband med ankring, fiske eller andra bottenaktiviteter. För att göra en korrekt kabelmarkering bör i planeringsstadiet kontakt tas med ansvariga myndigheter för sjötrafikområdet. I planeringsstadiet diskuteras skyltningens omfattning och insändande av karta med uppgifter för uppdatering av sjökort såväl efter utläggning som efter upptagning/urdrifttagning. Krav på lägesanvisning och leverans av digitala data bör även fastställas. För att skydda telekabel mot åverkan skall vid kabelförläggning inom område för sjötrafik, sjövägmärken sättas upp i erforderlig omfattning. Vid val av storlek på skylt och vid behov av belysning på skylt bör kontakt tas med 18 (33)

Sjöfartsverkets berörda sjötrafikområde. Tillstånd för uppsättning av skyltning skall även inhämtas från markägare. Sjövägmärkenas utseende, utförande och placering ska vara i enlighet med Elsäkerhetsverkets ELSÄK-FS 1997:3. Med sjövägmärken avses varningsmärken, upplysningsmärken, förbudsmärken och tilläggstavlor. Om uppenbar risk för skada på kabel föreligger (t ex hamninlopp, hamnbassäng mm) kan ankringsförbud övervägas. I ansökan ska anges omfattningen av ankringsförbudet, förslag till skyltning samt vem som är skylthållare. Innan tillstånd söks hos länsstyrelse kan kontakt tas med Sjöfartsverkets berörda sjötrafikområde för att efterhöra om ett förbud kommer att tillstyrkas. Gäller även berörd hamn eller kanalägare/förvaltning. Beslut om ankringsförbud meddelas av berörd länsstyrelse. Nätägaren är skylthållare. Erforderliga fortlöpande underhållsinsatser för uppsatt skylt Förbud mot ankring ska vara säkerställda och ansvar för eventuell nedtagning fastlagt. Den som är angiven som skylthållare är skyldig att sätta upp och underhålla skylten. Om tillstånd för ankringsförbud upphävs ankommer det på skylthållaren att ta ner kvarvarande förbudsskyltar. Förbud mot ankring 19 (33)

3.2.4 Landfästen För att inte kabeln skall dras ut i sjön erfordras att kabeln förankras vid sjöstranden. Kabeln behöver också skyddas närmast stranden ut till minst 3 meters djup eller till ett visst avstånd från stranden beroende på omständigheterna. Det finns flera olika lösningar på detta och nedan redovisas några. Kabeln förankras i landfästet (brunnen) och dras i ett extra kabelskyddsrör ut i vattnet. Avstånd får bedömas efter vilka hot som kan förutses, t ex ankring, fiske eller isförhållanden. Landfäste Kabeln grävs, borras eller typ nedspolas i botten. Avstånd får bedömas efter vilka hot som kan förutses, t ex ankring, fiske eller isförhållanden. Vid borrning kan landfästena göras i princip helt osynliga vid exempelvis känslig miljö vilket kan underlätta tillståndsgivningen. Landfäste Bedöms att hot finns mot kabeln (ankring, fiskeredskap) utmed hela dess sträckning kan robustheten avsevärt höjas om kabeln nedspolas utefter hela dess längd. Kabelskydd av typ normal, SRS alt. SRE erfordras vid landfästen ner till minst 0,55 m under markyta eller lågvattenyta. Vid förläggning av sjökabel läggs alltid bukt eller slinga vid båda landfästena, där bukten/slingan även har en förankrande funktion. Placering av och ingående mängd kabel i bukter och slingor inplaneras och dokumenteras. 3.3 Material Den typ av kabel som förläggs i vatten skall vara avsedd för detta ändamål. Kabeln skall också vara vattentät i dess längdriktning. 20 (33)

Kapitel 4 4 Stolpförläggning/ luftkabel Kanalisation i luft kan utgöras av ett flertal olika förläggningssätt. - Separata stolpar - Samförläggning med elnätsägares stolplinjer för låg och mellanspänning - Utnyttja fas- eller jordlina i kraftledningsstolpar - Samförläggning med teleoperatörers telestolpar - Samförläggning i Banverket eller andra järnvägsbolags stolpar - etc. 4.1 Luftledningar 4.1.1 Sambyggnad Vid sambyggnad med annan ägare av stolpar måste ansvarsfrågor, gränsdragningar och underhållsåtgärder med mera klarläggas och dokumenteras mellan innehavarna. Vid sambyggnad med kraftledning gäller bestämmelser i ELSÄK-FS. Där specificeras med vilken behörighet underhållspersonal skall ha samt med vilken märkning stolpar med mera skall ha, så att inte obehöriga klättrar i stolpar med strömförande ledningar. 21 (33)

4.1.2 Luftledningars höjd över mark Luftledningens minsta höjd över mark får inte understiga 4,5 meter vid alla belastningsfall. Detta gäller både inom och utom detaljplanelagt område. Från sista stolpe till byggnad får dock avståndet vara mindre. Det är viktigt att kontrollera det av kabelleverantören beräknade nedhänget vid till exempel maximal islast. En luftledning inom ett område med sjötrafik skall vara förlagd på den minsta höjd över normal högvattenyta som sjöfartsverket föreskriver för varje enskilt fall eller som finns angiven i koncessionsbeslutet. Ledningen skall dock alltid vara förlagd på en minsta höjd av 6 meter. Då en luftledning korsar en elektrifierad järnväg skall den förläggas på den höjd som Elsäkerhetsverket bestämmer efter samråd med järnvägens innehavare. 4.2 Material Förläggning skall ske med kabel som är anpassad efter förläggningssätt. - Kabel lindad runt kraftledning - Kabel inbyggd i jordlina - Kabel hängd i bärlina - Kabel med inbyggd bärlina - Självbärande kabel Anvisningar för hur denna förläggning skall göras i elbolagens kraftlinjer, kan fås från Svensk Energi samt från kabelleverantörer. Vid luftförläggning av kabel är rekommendationen att respektive kabelleverantör lämnar anvisningar för de tillbehör som skall användas för att kabelns egenskaper skall uppfyllas under dess beräknade livslängd. 22 (33)

Kapitel 5 5 Tunnelförläggning 5.1 Förläggning Vid förläggning i tunnlar behövs ej kanalisation i form av rör eller slangar. I de flesta fall används kabelstegar som kanalisation eller i undantagsfall klamras kabeln i tunnelväggen. Föreligger risk för intrång och skadegörelse skall förläggning ske i kanalisation, se punkt 2.3 5.2 Material Kabeln skall vara tillverkad och anpassad efter förläggningssätt och miljö. Kabeln skall vara tillverkad av självslocknande material. I väg-, järnväg- och gångtunnlar skall kabeln vara av halogenfritt och självslocknande utförande. I vissa fall kan gnagarskydd erfordras. 23 (33)

Kapitel 6 6 Kabel I detta kapitel redogörs hur en fiberkabel skall hanteras så att fiberns egenskaper ej skadas. 6.1 Fiberkabel 6.1.1 Kabelhantering Generellt vid all förläggning av fiberkabel är att dragning/blåsning/flottning skall ske kontrollerat med avseende på dragkrafter och böjradier enligt kabeltillverkarens anvisningar och med därför avsedda utrustningar. Vid hantering av fiberkabel måste följande beaktas Minsta tillåtna böjradie får inte underskridas. Maximal tillåten dragkraft får inte överskridas Maximalt tillåtet mekaniskt tryck får ej överskridas Kabeln får inte hanteras, dvs. dras vid temperatur som är lägre än den som specificerats. Detta medför att trumman i vissa fall måste stå i uppvärmd lokal något dygn innan den transporteras ut. Under transporten bör den täckas så att kabeln inte kyls ner. En fiberkabel måste hanteras på ett sätt så att inte fibern i kabeln blir skadad. Detta kan bland annat ske om kabeln böjs för mycket eller att kabeln vrids. Fibern kan om den hanteras på ett oriktigt sätt skadas eller att exempelvis dämpningen förändras. Nedan visas några förslag på hur sling kan göras i brunn, skåp eller där sling behövs. Detta tas upp därför att det varit vissa problem där det ställts höga krav på fiberförbindelser. 24 (33)

6.1.2 Metod för läggning av fiberkabel i slingbrunn. För att placera fiberkabeln rätt i brunn eller skåp där ett sling skall göras, krävs en noggrann förberedelse och hantering. Kabelns egenskaper ändras om kabeln vrids och detta är lätt hänt vid slingning om detta inte görs på rätt sätt. Kontroll om fiberkabeln är vriden kan göras genom att inspektera att kabelns längsgående märkning är åt samma håll. Har inte beställaren uttryckliga krav på slinglängden är en kabellängd på 19-21 meter lämplig att använda för att kunna göra skarvar osv. utanför brunn eller skåp. Anvisning bygger på metoder för slingning av fiberkabel med 4 olika tillvägagångssätt beroende på hur kabeln är förlagd. Exempel 1: Bild 1 Samtidigt som man blåser/flottar gör man ett sling på kabeln i samtliga brunnar. Kabelns in /utgång enligt bild 1. Exempel 2: Bild 2 Som exempel 1 men kabelns in/utgång enligt bild 2. Exempel 3: Bild 3 Man blåser/flottar kabeln genom alla brunnar på en hel kabelsträcka för att sedan dra ut kabelslinget i brunnarna. Exempel 4: Bild 4 Man blåser/flottar kabeln genom alla brunnar på en hel kabelsträcka för att sedan dra ut kabelslinget i brunnarna. 25 (33)

6.1.3 Beräkning av kabellängd Eftersom de olika metoderna ger udda eller jämna antal slingor i brunnen och man har en bestämd slingdiameter avgör metod längden på kabeln. Vet man således att kabelslingans diameter skall var 0.85 meter blir kabellängden 21,3 meter med 8 sling och 18,7 meter med 7 sling. Beräkningen bygger på följande formel: 7 eller 8 varv x 0.85 x 3,14 (π). Bild 5 Mätning av kabellängden börjar vid den punkt där kablarna först korsar varandra enligt bild 5. 6.1.4 Slinga i brunn Gemensamt för exemplen är att man måste börja med att korsa kablarna och lägga ut kabeln i ett stort sling åt samma håll som korsning sker. 6.1.4.1 Exempel 1: Bild 6 Följ kabelmärkningen för att kontrollera att ingen vridning uppkommit. Bild 7 Håll lågt och horisontellt och tillse att ingen vridning sker i kabeln. 26 (33)

Bild 8 För kabeln över brunnen varpå två ringar automatiskt formas. Kabelmärkningen skall vara på samma sida på kabeln som tidigare. Bild 9 Kontrollera att slingans diameter är den önskade. Bild 10 Fäll kabeln över brunnen och för den till utgångslägget samtidigt vrids kabeln ett halvt varv medurs. När kabeln åter är i läge skall ingen vridning finnas i kabeln. Bild 11 Fortsätt fram och åter enligt samma princip. Avsluta alltid från motsatt startriktning. Justera kabel i brunnen. 6.1.4.2 Exempel 2: Bild 12 Kabeln placeras enligt bild. Kontrollera att märkning är åt samma håll (ingen vridning i kabeln). Kabelländen mäts från första korsningspunkten. Gör likadant som för exempel 1 från bild 6. 27 (33)

6.1.4.3 Exempel 3: Bild 13 När man hanterat kabeln enligt förutsättningarna för denna metod får man alltid en vridning av kabeln när man gör den första korsningen. Eliminera vridningen gom att lägga kabeln i en stor åtta. Bild 14 Kontrollera märkningen. Bild 15 Anpassa den del av åttan närmast brunn till rätt slingdimension. Bild 16 Fäll kabeln över brunnen samtidigt vrids kabeln ett halvt varv moturs. Bild 17 Håll lågt och horisontellt och tillse att ingen vridning sker i kabeln. 28 (33)

Bild 18 För kabeln över brunnen varpå två ringar automatiskt formas. Ingen vridning skall ha uppkommit i kabeln. Bild 19 Fortsätt fram och åter enligt samma princip. Avsluta från samma håll som startriktningen. Justera kabeln i brunnen. 6.1.4.4 Exempel 4: Bild 20 Kabeln placeras som på bild. Kontrollera att ingen vridning uppkommit i kabeln. Bild 21 Håll lågt och horisontellt och tillse att ingen vridning sker i kabeln. Bild 22 För kabeln över brunnen varpå två ringar automatiskt formas. Följ instruktionerna från exempel 3 bild 15. 29 (33)

Kapitel 7 7 Kopplingsställen 7.1 Gemensamma rekommendationer för alla kopplingsställen 7.1.1 Lås Ett kopplingsställe kan vara utformat på många olika sätt, gemensamt för samtliga är att de skall låsas med nyckel, kort eller på liknade sätt, så att obehöriga med svårighet kan komma in i kopplingsutrymmet. Detta gäller således brunnar, kopplingsskåp, fastighetsnoder/anslutningsnoder samt andra utrymmen där åtkomst till ändpunkter finns. Kapslingar för telekommunikation enligt branchöverenskommelse mellan elnätsbolag och Svensk energi är att dessa inte får vara utförda med s k trekantslås utan lås skall vara enligt EBR KJ 31 Vad gäller draglådor och brunnar finns en mängd olika utföranden. Brunnslock som är låsbara (innerluckor) kan jämföras med luckor som genom sin tyngd garanterar säkerhet. 7.1.2 Märkningar Märkningar av kablar och utrustningar skall ske på ett enhetligt sätt. Märkning av kablar med klartext får av säkerhetsskäl inte göras, exvis Arboga- Köping. Märkningar skall ej följa med exempelvis täcklock eller frontplåtar när denna avlägsnas. Vid märkning utomhus skall väderbeständig märkningsmaterial användas. Kablar skall märkas vid både ingång och utgång i brunnar och skåp, vid övergångar från exempelvis mast till kabelstege samt på ömse sidor vid väggenomföringar. 30 (33)

7.2 Rekommendationer för brunnar När en kabelbrunn skall förläggs måste man ta hänsyn till vilka kabeltyper som kan komma att installeras i brunnen med tanke på minsta böjningsradie samt antalet kablar som planeras i brunnen. Förläggning av brunnar i körbana skall i möjligaste mån undvikas, då särskilda krav på hållfasthet samt tillstånd av väghållare krävs. Ur underhållssynpunkt är det heller inte lämpligt med en sådan placering. En kabelbrunn med kopplingsställen eller utrustningar skall låsas eller alternativt skall kopplingsställena och utrustningarna låsas. Av kabelbrunnens utsida skall inte framgå vilka förbindelser det finns åtkomliga i brunnen. Exempel på hur en låsning av brunn kan göras: Gjutjärnslock el motsvarande Hänglås eller liknande Kabelbrunn Om en brunn förläggs under markytan, alltså med fyllnadsmassor ovan brunnslock, erfordras ej lås, likaså gäller om brunnslocket har sådan tyngd att det uppfyller säkerhetskraven. Överasfalterning av kabelbrunn skall inte göras. 7.3 Rekommendationer för skåp utomhus När en kopplingsskåp skall installeras måste man ta hänsyn till vilka kabeltyper som kan komma att installeras i skåpet med tanke på minsta böjningsradie samt antalet kablar som planeras i skåpet. Kopplingsskåp, utrustningar endast skyddade med egen kåpa och/eller kopplingsplintar som är åtkomliga för obehöriga utan hinder eller hjälpmedel skall låsas mekaniskt eller elektromekaniskt. 31 (33)

Kapslingar för telekommunikation enligt branchöverenskommelse mellan elnätsbolag och Svensk energi är att dessa inte får vara utförda med s k trekantslås utan lås skall vara enligt EBR KJ 31 Exempel på låsanordningar Skåpbredden skall anpassas till den fiberkabel som installeras i skåpen med tanke på fiberkabelns böjradie. Skåpet skall placeras så att det inte är till hinder för snö och slyröjningsmaskiner och därmed riskerar att skadas. I snörika områden bör skåpet förses med markeringsstång för att det lättare skall gå att hitta vid stora snömängder. 7.4 Rekommendationer för skåp inomhus När ett kopplingsskåp skall installeras måste man ta hänsyn till vilka kabeltyper som kan komma att installeras i skåpet med tanke på minsta böjningsradie samt antalet kablar som planeras i skåpet. Kopplingsskåpet behöver ej vara låst om lokalen är låst och endast behöriga har tillträde, i annat fall se avsnitt 7.3 ovan Skåpbredden skall anpassas till de kablar som planeras finnas i skåpet, med tanke på fiberkabelns böjradie. 32 (33)

8 8 Befintliga standarder Standarder: SS 424 14 37 utgåva 5, Kabelförläggning i mark. SS-EN 50086 serien Elinstallationsrör med tillbehör Denna serie europeiska standarder beskriver produktkrav för kanalisationssystem inklusive delar, avsedda för skydd och hantering av isolerade kablar och ledningar. Den anger även vilka tester som produkterna skall uppfylla. SS-EN 50174-3, Fastighetsnät för informationsöverföring Installation av kablage Del 3: Planering och genomförande av installation utomhus Övrigt: EBR-standard KJ 41:89 som gäller för kraftkabel samt samförläggning med telekabel. EBR, KJ 31, rekommendationer för kabelskåp Optokabelnät beställningsnummer B 14:00, som innehåller råd och anvisningar för förläggning av fiberkabel för bland annat stadsnät. SEK Handbok 434, Fiberoptisk anslutning av slutanvändare FTTX-nät, som är en handbok för att planera och installera FTTX-nät (FTTX, fiber till slutanvändare). SPF Verksnorm 5200 Utgåva 1 Verksnormen är utarbetad av branschorganisationen Sveriges Plastförbund (SPF) i samråd med Sveriges Provnings- och Forskingsinstitut (SP) samt Elverksföreningen och är antagen som specifikation för P-märkningstillstånd av SP. Verksnormen är baserad på EBR KJ 41:99 och SS 424 14 37 och innefattar därtill de för typgodkända eller certifierade plaströr normala kvalitetskraven. Försvarsmakten: Inom Försvarsmakten finns handböcker för förläggningar av fiberkabel, men dessa är inte allmänt tillgängliga. Elsäkerhetsverket: ELSÄK-FS 2004:1 33 (33)