Klientombudsmannens redogörelse år 2012

Klientombudsmannens redogörelse år 2012 Ålands landskapsregering Social- och miljöavdelningen Klient- och patientombudsman Marina Karlsson

INNEHÅLLSFÖRTECKNING: 1. KLIENTENS STÄLLNING OCH RÄTTIGHETER... 3 1.1. KLIENTLAGEN... 3 1.2. KLIENTLAGEN I KORTHET... 3 2. STATISTIK ÖVER KLIENTÄRENDEN... 3 2.1. ANTAL ÄRENDEN... 3 2.2. KONTAKTORSAK... 4 2.2.1. Rådgivning och information... 4 2.2.2. Missnöje med socialvården i kommunerna... 4 2.2.3. Missnöje med övriga... 6 3. KLIENTOMBUDSMANNENS ÅTGÄRDER... 6 4. ÖVRIG VERKSAMHET... 6 5. VÅLD I NÄRA RELATIONER... 7 5.1. KLIENTÄRENDEN INOM BARNSKYDDET... 7 5.2 VAD ÄR VÅLD... 7 5.3 RAMPROGRAM FÖR DET ÅLÄNDSKA JÄMSTÄLLDHETSARBETET 2012-2015... 7 5.4. BARNS UTSATTHET... 8 6. PERSONLIG ASSISTENS.. 9 6.1. ANTALET ÄRENDEN... 9 6.2. VEM KAN FÅ PERSONLIG ASSISTENS... 9 6.3. OLIKA SÄTT ATT ORDNA PERSONLIG ASSISTENS 10 REFERENSER... 11 2

1. KLIENTENS STÄLLNING OCH RÄTTIGHETER 1.1. Klientlagen Lagen om klientens ställning och rättigheter inom socialvården (FFS 812/2000) trädde i kraft i riket den 01.01.2001 och på Åland den 01.12.2003 (blankettlag LL 2003:79). Syftet med klientlagen är att främja klientmedverkan och förtroendefulla klientrelationer, samt klientens rätt till god service och gott bemötande inom socialvården. 1.2. Klientlagen i korthet Viktiga punkter från lagen: Klienten har rätt till socialvård av god kvalitet och gott bemötande. Klienten har rätt att få en utredning om olika åtgärdsalternativ och deras verkningar. Ordnandet av socialvård skall basera sig på ett myndighetsbeslut eller ett skriftligt avtal. En service- och vårdplan skall göras upp i samråd med klienten. När socialvård lämnas skall i första hand klientens önskemål och åsikt beaktas och klientens självbestämmanderätt även i övrigt respekteras. En minderårigs klients önskemål och åsikt skall utredas och beaktas på det sätt som klientens ålder och utvecklingsnivå förutsätter. De uppgifter som socialvården behöver skall i första hand ges av klienten själv. Klienten eller den lagliga företrädaren är skyldig att lämna dessa uppgifter. En klient som är missnöjd med den socialvård eller det bemötande han/hon fått kan framställa en anmärkning till den sociala myndigheten. Målet bör vara att klienten betjänas i enlighet med de utgångspunkter klienten själv för fram, inte utifrån behov som hjälparen eller organisationen dikterar. Enligt lagen är klientombudsmannens uppgifter att: ge klienter råd i frågor som gäller tillämpningen av klientlagen bistå klienten i frågor som rör anmärkning informera om klientens rättigheter också i övrigt arbeta för att främja klientens rättigheter och för att de skall bli tillgodosedda, samt följa med hur klienternas rättigheter och ställning utvecklas i landskapet Åland och årligen till landskapsregeringen avge en redogörelse för detta. 2. STATISTIK ÖVER KLIENTÄRENDEN 2.1. Antal ärenden Under året har 56 ärenden inkommit. Av dessa har 14 ärenden berört barn/minderåriga. 3

Antal kvinnor och män som kontaktat under åren 2009-2012: 2009 2010 2011 2012 Kvinnor 35 37 22 30 Män 10 19 31 26 2.2. Kontaktorsak 2.2.1. Rådgivning och information Information och rådgivning om klientlagen och/eller sociala förmåner har 13 personer fått, de flesta av dem har varit klienter, men några har varit personal. 2.2.2. Missnöje med socialvården i kommunerna Totalt har 38 ärenden gällt missnöje med socialvården. Några klienter har kontaktat ombudsmannen flera gånger, men med olika ärenden. Någon klient har även haft flera kontaktorsaker t ex utkomststöd och handikappservice. Ombudsmannen utreder inte om det finns fog för missnöjet. En klient som är missnöjd med socialvården och som önskar en utredning, kan anföra ett klagomål till Ålands landskapsregering, blanketter finns inte utan man får skriva en fritt formulerad skrivelse. Man kan också klaga till justitieombudsmannen eller justitiekanslern, närmare information hur man skriver ett klagomål finns på respektive myndighets hemsida. Att anföra ett klagomål är avgiftsfritt. 4

Klienterna i Mariehamn har varit missnöjda med: 2009 2010 2011 2012 Barndagvård - 1 - - Barnskydd 2 4 3 7 Bemötande 2 4-1 Handikappservice 4 8 9 4 Hemvård - 2 - - Journalhantering Missbrukarvård - - 1 - Partiskhet 1 1 1 3 Sekretess - 1 2 1 Utkomststöd 3 6 4 2 Vårdnad/umgänge 1 1 - - Äldreomsorg 2 2 4 1 Övrigt - 1 - - Totalt har 14 ärenden gällt missnöje med socialvården i Mariehamn. Barnskyddet har fått kritik för att man inte hållit tystnadsplikten, lång behandlingstid, journalhantering, samt partiskhet och bemötande. Vad gäller handikappservice har klienterna varit missnöjda med närståendevård och personlig assistens. Utkomststödsärendena har gällt avslag på ansökan om utkomststöd. Ärendena gällande äldreomsorgen har gällt brister i omvårdnaden vid Trobergshemmet. Klienterna på landsbygden har varit missnöjda med: 2009 2010 2011 2012 Barndagvård - - - 2 Barnskydd 4 5 3 4 Bemötande 3 1 3 3 Handikappservice 6 6 6 7 Hemvård - - - - Journalhantering 1 - - - Partiskhet 3 2 2 - Sekretess 2-1 1 Utkomststöd 2 5 3 5 Vårdnad/umgänge 1-1 1 Äldreomsorg 4 1 1 5 Övrigt 1 - - - Totalt har 24 ärenden gällt missnöje med socialvården på landsbygden. 5

Ett ärende gällande barndagvård, har föräldern haft önskemål om plats på ett specifikt dagis och det andra ärendet har gällt avgiften samt sekretess. Ärendena gällande barnskyddet har gällt sekretess, stödfamilj, rutiner. Ärenden gällande missnöje med handikappservice har gällt bl.a. självbestämmanderätt, sysselsättning, närståendevård, bemötande, kostnader kring personlig assistans och samt anskaffning av handikappanpassad bil. Missnöjet med utkomststödet har gällt avslag på ansökan och lång behandlingstid. Vad gäller äldreomsorg har det varit fråga om brister i omvårdnaden, inte fått plats på äldreboende, självbestämmanderätt, samt missnöje med hemserviceavgift. 2.2.3. Missnöje med övriga Totalt sju klienter har varit missnöjda med övriga myndigheter. Fyra har varit missnöjda med Ålands omsorgsförbund k.f., två av dem har varit missnöjda med serviceavgiften, en med bristande dokumentering och en med omvårdnaden. Tre ärenden har gällt missnöje med De Gamlas Hem, en av dem har varit missnöjd med rutinerna och två ärenden har gällt missnöje med omvårdnad. 3. KLIENTOMBUDSMANNENS ÅTGÄRDER Till ombudsmannens främsta arbetsuppgifter hör rådgivning och hänvisa klienten till rätt myndighet. Med klientens samtycke tar ombudsmannen även kontakt med en myndighet för att reda ut ett ärende. Antal åtgärder: Ansökan om ekonomiska bidrag 3 Ansökan om socialvårdsförmån 4 Bistår vid klagomål 2 Kontaktat socialvården 31 Kontaktat övriga myndigheter 16 Utredningsmöte med klient/personal 3 4. ÖVRIG VERKSAMHET Ombudsmannen har informerat om sin verksamhet, samt klientlagen för socialnämnder, föreningar och skolor. Ombudsmannen är även sekreterare i Förtroenderådet, som bl.a. verkar för att klienternas och patienternas rättigheter och intressen tas till vara. 6

5. VÅLD I NÄRA RELATIONER 5.1. Klientärenden inom barnskyddet I tre ärenden som gäller barnskyddet har det förekommit våld i nära relationer. Ärendena har gällt män som utövat våld mot kvinnor. I två av ärendena har kvinnorna känt att personalen vid socialkansliet inte har tagit deras oro på allvar och inte heller kunnat sätta sig in i deras och barnens situation. Ålands Förvaltningsdomstol har handlagt ett ärende gällande barnskydd. Vilka krav ska man ställa på en pappa som misshandlat för att han ska få träffa sina barn? Hur ska umgänget se ut för att barnet ska ha glädje av det? Hur fungerar riskbedömning och säkerhet? Landskapsregeringens ansvarsgrupp för kvinnofrid arbetar kontinuerligt med våld i nära relationer. Under år 2010 gjordes via socialvårdsavdelningen en förfrågan till alla åländska kommuner i syfte att kartlägga pågående kvinnofridsarbete i kommunerna. Alla kommuner svarade inte. Resultatet av kartläggningen oroade ansvarsgruppens medlemmar och ett brev gick ut till kommundirektörerna/stadsdirektören att i egenskap av kommunernas högsta tjänstemän ta tag i och påtala problematiken samt vidta adekvata åtgärder i frågor som faller inom ramen för sociala sektorns kvinnofridsarbetet. 5.2. Vad är våld Per Isdals definition av våld: Våld är varje handling riktad mot en annan person, som genom att denna handling skadar, smärtar, skrämmer eller kränker, får denna person att göra något mot sin vilja eller avstå från att göra något den vill. Han delar in våldet i fem undergrupper: fysiskt våld sexuellt våld materiellt våld (t.ex. slå sönder saker) psykiskt våld (t.ex. degraderande och förödmjukande beteende, kontroll, utagerande svartsjuka, isolering) latent våld (kan innebära outtalade hot om upprepat våld, genom att våldsutövaren ger uttryck för stark ilska och aggressivitet). 5.3. Ramprogram för det åländska jämställdhetsarbetet 2012-2015 I landskapsregeringens mål jämte Ramprogram för jämställdhetsarbetet på Åland 2012-2015 står följande: 7

Våld mot kvinnor och barn är ett av de grövsta brotten mot grundläggande mänskliga rättigheter och jämställdhet, tillika som det är en hälso- och kriminalpolitisk fråga. Men att vi idag erkänner och synliggör våld mot kvinnor och deras barn betyder att det åländska samhället tar det könsrelaterade våldet på allvar både som ett samhällsproblem och ett individuellt problem. Hemmet är fortfarande den farligaste platsen för en kvinna på Åland. Våld, fysiskt, psykiskt och sexuellt utgör ett allvarligt hot mot kvinnors hälsa och välbefinnande. Barn som upplever våld är ingen enhetlig grupp, de är flickor och pojkar och har olika livssituation och behöver därför olika typer av stöd och hjälp. Forskning visar att 30 till 75 procent av barn som växer upp i våldsamma relationer har själva blivit slagna. Den stora spridningen beror på att studierna använt olika urval, metoder och definitioner av våld. I majoriteten av fallen är det papporna som slår, även om också mammor utsätter sina barn för våld. 5.4. Barns utsatthet Rädda Barnen uppskattar att vart tionde barn i Sverige är med om att deras mamma misshandlas. I förordet till Barn som bevittnat våld tar man upp, att barn som blivit vittne till våld kan fara lika illa som de som blir utsatta för våldet. Trots det finns det barn och ungdomar som inte får den hjälp och stöd som de behöver. Barnen skyddar ofta sina föräldrar på bekostnad av sin egen hälsa. Ofta är de inte heller medvetna om sambandet mellan förhållandena i familjen. Barnen är inte ofta heller medvetna om sambandet mellan förhållandena i familjen och deras eget beteende eller den egna ohälsan. I Sverige har man gjort en nationell utvärdering angående stöd till barn som bevittnat våld mot mamma. Man har kommit fram till följande slutsatser och rekommendationer: Barn som bevittnat våld mot mamma har i betydligt högre utsträckning än barn i allmänhet olika symtom på psykisk ohälsa. De utgör därmed en riskgrupp som behöver uppmärksammas och många har behov av stöd och behandling. Därför behöver samhället arbeta såväl preventivt som stödjande och behandlande för att lindra kortsiktiga och förhindra långsiktiga konsekvenser av våldet. Baserat på undersökningens resultat rekommenderar vi följande: Barn som bevittnat våld mot mamma och utvecklat en egen problematik har nytta av insatser som riktas direkt till dem. De bör därför erbjudas sådana insatser. Insatserna bör utformas mot bakgrund av bästa aktuella kunskap på området och ha tillräcklig omfattning för att barnet ska förbättras. Verksamheter inriktade på att ge stöd till barn som bevittnat våld mot sin mamma, och till deras mammor, är uppskattade och bidrar på ett positivt sätt till barnens psykiska hälsa. Kunskapen om olika metoders värde är dock fortfarande bristfällig, 8

och det finns därför anledning att stödja fortsatt metodutveckling i verksamheterna liksom fortsatt utvärdering av dem. Tillgången till effektiva behandlingsmetoder för barn som traumatiserats av att uppleva våld mot sin mamma, och därmed utvecklat en egen problematik, måste förbättras inom barn- och ungdomspsykiatrin. Det finns annars risk för att verksamheter med inriktning på barn som bevittnat våld mot mamma kommer att användas som ersättning för barnpsykiatrisk vård trots att de ofta saknar de resurser och den kompetens som detta förutsätter. Socialtjänsten, och barn- och ungdomspsykiatrin, måste utforma sitt arbetssätt så att föräldrar och barn ges möjlighet att berätta om förekomst av våld i familjen, genom att man vid åtminstone något tillfälle talar enskilt såväl med vardera föräldern som med barnen. Strukturerade riskbedömningar av barnets och mammans situation saknas ofta trots att regelbundet umgänge upprätthålls med en pappa som utsatt mamma, och ibland även barnet, för våld. Dessutom finns det i dessa fall ofta risk för att pappan har allvarliga alkoholproblem. Det är därmed svårt att bedöma vilka risker barnet utsätts för och om barnens rätt till skydd är tillgodosett. Metoder för strukturerade risk- /skyddsbedömningar för barn som har bevittnat våld i familjen behöver utvecklas och spridas till dem som arbetar i socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatri. Barns rätt till nödvändig behandling måste stärkas, så att inte barnens svårigheter lämnas obehandlade på grund av föräldrars oenighet. De föreslagna förändringarna rörande socialtjänstens ansvar avsedda att underlätta för barn att få behandling inom t.ex. BUP, även om en vårdnadshavare motsätter sig detta, behöver följas noga med avseende på hur de fungerar i praktiken. Barn har rätt till skydd från våld. Om inte våldet mot mamma upphör kan inte barnen tillgodogöra sig andra insatser och deras hälsa äventyras. Åtgärder som bidrar till att våldet upphör behöver prioriteras. 6. Personlig assistens 6.1. Antalet ärenden Det har varit tre klienter som varit missnöjda i frågor som berör den personliga assistansen. Ålands Förvaltningsdomstol har handlagt fyra ärenden. Två av dem avslogs och i två ärenden upphävde förvaltningsdomstolen socialnämndens beslut och återförvisade ärendet tillbaka till socialnämnden. 6.2. Vem kan få personlig assistens Enligt handikappservicelagen avses med personlig assistans den nödvändiga hjälp som en gravt handikappad har behov av hemma eller utanför hemmet 1) i de dagliga sysslorna, 2) i arbete och studier, 3) i fritidsaktiviteter, 4) i samhällelig verksamhet, samt 5) i upprätthållande av sociala kontakter. 9

Syftet med personlig assistans är att den ska hjälpa en gravt handikappad att göra sina egna val när det gäller ovanstående funktioner. För att personlig assistans ska ordnas förutsätts att den gravt handikappade har resurser att definiera assistansens innehåll och sättet att ordna den. Man anses som gravt handikappad om man har ett långvarigt eller framskridande handikapp eller en sådan sjukdom att man nödvändigt behöver en annan persons hjälp och upprepade gånger per dag. Man har inte uteslutit någon grupp från att få personlig assistans på grund av funktionshindrets eller sjukdomens art, diagnosen eller åldern. I RP 166/2008 nämns några sjukdomar: Multipel skleros, vissa muskelsjukdomar och ALS är sjukdomar som framskrider och som kraftigt kan påverka en persons funktionsförmåga. Vid vissa medfödda ovanliga sjukdomar samt vid postpolio-syndrom kan hjälpbehovet öka när sjukdomen framskrider. Vid svårbehandlade epilepsier och vissa neurologiska sjukdomar kan hjälpbehovet vara mycket stort. Man lyfter även fram personer med synskada, som klarar sig själva i bekanta miljöer, men som i vissa funktioner när de är utanför hemmet nödvändigt behöver hjälp av någon annan. Också när det gäller t.ex. neurologiska skador och utvecklingsskador kan gestalningsproblem förekomma i en obekant omgivning. Man kan inte få personlig assistens om sjukdomen eller funktionshindret beror på normalt åldrande. I fråga om alla långtidssjuka eller funktionshindrade personer, oavsett funktionsnedsättning eller sjukdom, skall man bedöma rätten till personlig assistans utgående från varje persons individuella situation. Personlig assistans i de dagliga sysslorna, arbete och studier ska ordnas i den utsträckning det är nödvändigt för den gravt handikappade. För fritiden ska personlig assistans ordnas minst 30 timmar per månad, om inte ett lägre timantal räcker för att tillförsäkra den gravt handikappade nödvändig hjälp. Personlig assistens är en subjektiv rättighet som en person med grav funktionsnedsättning har. 6.3. Olika sätt att ordna personlig assistens Det finns tre olika sätt att ordna den personliga assistensen: 1. Arbetsgivarmodellen Kommunen ersätter klienten för de kostnader, inklusive de avgifter och ersättningar som en arbetsgivare ska betala enligt lag. 2. Servicesedel Klienten får en servicesedel till ett skäligt värde, med vilken klienten själv kan ordna sin assistens. 10

3. Egna tjänster eller köptjänster Kommunen ordnar själv assistensservicen genom att köpa tjänsten från en offentlig eller privat serviceproducent. Kommunen ordnar servicen själv. Kommunen kan också ingå avtal om servicen med en annan kommun eller andra kommuner. När det bestäms på vilket av dessa tre sätt den personliga assistensen skall ordnas, skall man beakta klientens egna åsikter och önskemål. Kommunen är inte skyldig att ordna servicen enligt alla tre alternativ. Det skulle dock vara bra om det finns fler än ett alternativ. REFERENSER Lagstiftning: Lag om klientens ställning och rättigheter (FFS 812/2000). Landskapslag (1995:101) om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård. Lag om service och stöd på grund av handikapp (FFS 380/1987. RP 166/2008. Böcker: Isedal Per (2001). Meningen med våld. Stockholm: Gothia. Handböcker: Social- och hälsovårdsministeriets handböcker 2003:3. Klientens ställning och rättigheter inom socialvården. Hemsidor: Justitiekanslerns hemsida. http://www.justitiekanslern.fi Justitieombudsmannens hemsida. http://www.ombudsman.fi Social och hälsovårdsministeriet. http://www.stm.fi Socialporten. http://www.sosiaaliportti.fi Rapporter: Socialstyrelsen (2005). När mamma blir slagen. Att hjälpa barn som levt med våld i familjen. Stockholm. Socialstyrelsen (2011). Stöd till barn som bevittnat våld mot mamma. Resultat från en nationell utvärdering. Göteborg: Göteborgs universitet. Övrigt: Ålands landskapsregering (2012). Ramprogram för det åländska jämställdhetsarbetet 2012-2015. 11