David Liljemark Tidigare utgivna böcker: Inte ett rätt (Optimal Press, 1996) Maxine (Optimal Press, 1998) Susanna & Bo (Optimal Press, 1999) David Liljemark (Optimal Press, 2000) Susanna & Bo (kompletterad pocketutgåva, Optimal Press, 2002) Ritman Katz underbara värld (Optimal Press, 2003) Ritman Katz & Mannen med Påskö-ansiktet (Optimal Press, 2005) Äppelkindat bus (Komika, 2009) Boltzius (Ordfront Galago, 2009) Orkestern (Nilleditions, 2012) Pixiböcker (på Bonnier Carlsen. Medförfattare: Christian Kastén): Knisen & Knåkan har tårtkalas (2003. 2:a uppl. 2006. Japansk utg. 2007. 3:e uppl. 2012 i Pixibox Kalas) Knisen & Knåkan går och badar (2005. 2:a uppl. 2008. 3:e uppl. 2012 i Pixibox Semester) Knisen & Knåkan lär sig dansa (2011) Dvd: Jakten på Bernhard och andra filmer av David Liljemark (Folkets Bio, 2011) David Liljemark 2012 Heidruns Förlag Fensbol 39, S-685 93 Torsby www.heidruns.se Grafisk form Björn Schagerström Satt med Janson Text Tryck Bulls Graphics, Halmstad, 2012 isbn 978-91-86699-10-9 Dä ä a tt bra möe gött fölk en sku kunn tillägne den här boka, ja dä blir söm rene teflon-kat loga, öm ja grönner för möe på t. Män nu ska vi int bli sentimentale, fast dä vore a tt ett generalfel å int unnerstå säj te å särskilt nämne Bjoerne ˇ å Larsa, för all tôling unner biljardspelinga gennöm åra, å Jaköb för däsamme, unner di årena vi delte läginhet tesammens, utsocknes. Å sali Gustaf förstöss, män dä behövver en int före på tal egäntelig; Gustaf ä allti mä en.
Dä ha satt säj på hôvve Framför lagen eller Christensöns häster å jakten på en sup 9 Har I hört öm nazisten söm flöt öpp unner Försbergs brygge? 19 Den trättende frisören 25 Fôgglera 31 Hölla 35 Har I hört öm jägörn? 39 Annika 43 Sven R. Häggs plånbok 47 I2 55 Har I spelt Alfapet på värmländske nönn gang? 63 Tyckör n 69 Gött kaafï 73 Den värmländske trädgårdsmästaren 79 Har I hört öm träa? 89 Tre haikuer 93 Hemlige öppdrag 95 Har I hört öm den magiske anslagstavla? 101 Frå A te Ö 105 Hos psykolog n 107 Ja drömde e natt öm den Värmländske Örna 111
Har i spelt alfapet på värmländske nönn gang? Nävvasäjjelö?! sa Enokssön, Alfapet på värmländske? Javesst, sa ja, dä kan vi föll spele? När dä nu regner för möe för te örke ställ säj å feske i älva. Va halu hitte på nu, sa Fibakssön, ska Alfapet på värmländsk gå å spele på riktit? Nå, fortell, berätt nu! D ä ska a tt gå, sa ja, dä ä inga könstiheter, egentelig. Vi speler söm vanlit å därmä jämt, fast på värmlännske da. Så får en kansk lättere för te finne på ol å lägge, när en int behövver göre sä te på reckssvensk. Men äddä nog mä Ö:n da? undrede Enokssön, en del Ö:n lärer ju gå öt, öm en ska lägge söm en taler. Äller ska vi rite precker äller tåckne däre tak på nöre vanlige O:n? Dä finns ju na blanke brecker åggh, öm dä kärver tessä, sa ja, så ja töcker vi speler mä di brecker vi har å följer regglera. Inga specialbehanggling Värmlann årner t! Ja, fram mä spele! sa Fibakssön å börste smulera fra bole, Värmlann årner t! 63
Män va ska vi ha söm rättesnöre nu da? sa Enokssön, va ska vi hölle öss ätter för te avgöre di delikatere spörsmåla nu, vi har ju ittna bruk uttåv Svänske Ackademins Ordliste länger? SAOL? sa ja, nä, vi slör i Warmland, förstöss! Här har ja senerste opplaga tå Knut Warmlands Värmländsk Ordbok. Di värmske dialekteras ordskatt samled å presentert å Knut Warmland, ja dä ä fint nock, dä ä fint! Så finns ole int hos Warmlann, då äddä inga värmländsk! Klôbbat! sa Enoksson å drämde timglase i bole, delte ut di oransche breckhöllera ur den gamle dammige spelkartöngen å vänne öppåner på alle bokstafsbreckera. Vi drog öpp varsin, Fibakssön feck ett A han sken öpp, för nött A feck han allri i småskola å fick därmä börje. Han plöcke tessä rest n å sine sju brecker å när vi annre gjort däsamme sku han te å lägge ut. Fast dä dröjde. Bliilä nö äller? sa ja, Ja va blilä fölläj? sa Enokssön. Timglase renner ut, blext n! Logn er, logn er! sa Fibakssön. Nu har ja nött bra å lägge ut, pöjver, å värmlännskt gött äddä åggh: KÖRV. Dä va ett fint ol sa ja å räckne ihop p ängen hanses, å generöst å lägge Ö:t mett på den präktige stjärna i metten, så dä ble tillgänglit för öss annre åggh. Dä ä värmlännskt gemyt å spörtslihet dä! I sanning, sa Enokssön söm stog på tur, ja ja får lägge ÖJ, å dä begynner en ju möa meninger mä i dä vardaglige. Öj sekreter n, räckn ihopp nu å skriv öpp et! Ja räckner, ja skriver, sa ja, men dä va jaggu mä int möe utdeling på ett sjupoängit J, må ja säjje. Iblann kan dä vare bra å göre vaddi säjer öt fleckera i pobbertét n: å hölle litte påssä. Men gjort ä gjort, lagt ä lagt å nu äddä ja söm lägger ut SKÖJERE. Å spele rullede på. Tia geck, timglase ble vänt å vänt, å ordena förmede säj söm e körsordsutklädd klätterhortensia på 64
spilbräda. Men så sku Fibakssön lägge ut OG. Og? sa ja, dä ä ju nörske dä! Ja sku stave t ÅGGH, så hör en rektit att en ä i Värmlann. Men OG ä väl tjockt å gött dä mä? sa Fibakssön, dä og, mener ja. Tjockt å gött söm tuggtobback! Ja, d ä att mange gedigne värmländske dektere söm ha skreve ut et söm OG, sa Enokssön, så vi ä nock böjde te å godkänne t. ÅGGH, dä ä väl mäst du sjöl söm körer mä dä? Va sier den store Warmland? Warmland i all äre, sa ja, men ja rätter mä främst ätter ega tonge ja, å hur já hörer tongmåle vores. Nådá, vi ska föll int vare för knusslige, vi godkänner OG åggh. Dåså, sa Enokssön, då kan ja lägge ut VÄSE här, å dä ä på tre ganger ordpoäng! Nej nej, dätte går inte sa ja. Int Väse. Vafalls, sa Enokssön, sku inte Väse vare fint nock? Dä ä ett egennamn! sa ja, vi sku ju int sänke standard n på spelinga å bände hej vilt söm en förbrytere på regglera, bare för d ä på värrvlännsk! Hm... sa Enokssön, funderte litte å la ut nye brecker i ett annet hörn, FERNOV då? FERNOV? sa ja å Fibakssön, FERNOV, va i jäsingen ä dä? Tja, Fernow egentelig sa Enokssön, män di har ju inga brecker mä döbbel-ve... Fernow, han mä Beskrifning öfver Wärmeland! Ja ja, gamle Erik Fernow, sa ja, för hökar n, han känner en a tt te! Män käre du, Enokssön, du kan ju inte lägge författernavn! Inga namn sa vi nyss! Men ja tyckt Fernow ä ju så värmlannsanknutet dä kan bli... sa Enokssön. Dä hjälps int! sa Fibakssön, söm fattet galöppen, du får 65
int lägge SELMA en gang! Jäsingen, dä va hårde reggler... muttrede Enokssön å gne säj öm skägge. Ömsider feck han dock te ett rektit bra å slugt ol: KLÖVIG, mä Ö:t på tre ganger bokstafspoäng å flere små bonusol ikring på köpe, så han va nock gla att vi hadd hindre n litt mä regilboka. Sen va dä da mi tur, å dä sågg a tt kärvt ut för mä, breckera mine liknede mäst en sönnersprakad monolog uttåv en finsk immigrant i Wales, på fyllan å mä för stort bitskydd i gape. En enda vokal hadd ja, ett U, så ja fick försöke spele därätter: Nu lägger ja UU, sa ja. UU? sa Enokssön, Va ska dä vare? Tja, sa ja, söm i Uu va gött kaafi, t exämpl. Uu, mä bare två u:n?, sa Fibakssön, Uu? Dä ska ju vare ötminstingens en fem te sju stöcken U:n, öm dä ska höres å kännes, att d ä värklit gött kaafï! Feset å försiktit, uu, tegjort Kallstamål söm e fisförnäm litta fröken! Uu, vhad ghott kaffeh! Nä, då kan en like gärne gå över te reckssvenska direkt, å flytte utsocknes! UUUUUUUU va äcklit! Ja feck stå övver e runde, å bytte ut ett par brecker istäel, dä fanns bare ett par kvar, men va kunn en göre, när konsonantera hängd en i hasera söm Lecablôck. Den finske immigranten i Wales gjords ä likväl påmind, fortfarend full men kanske åtminstönd utta bitskydd. Mä é nyplöckad vokal sku ja nock kunne fundere ut nö redigere å lägge te näste gang, trodd ja. Men så ätter Fibakssön, söm la ett rinnende BLOG över e poängstinn röruta å tog öpp di siste breckera, så vaddä Enokssön före mäj å jaggumä öm dän luvern int la ut alle sine sju brecker, på öpplöppsvarve å allt! Han byggde mot ett VE, söm i början på ett VEKLABB söm ja sjöl la ut tidliger, när spelinga gick litt bätter för mä, å bokstaverte därmä stölt ut: D-R-E-T-H-Ö-V-V-E, sa n, Enokssön, DRETHÖVVE 66
blilä! Femti bonuspoäng temmäj, å ni annre får dra av minus för breckera I har kvar! Nå sekreter n, va bliilä? Logn i störma nu! sa ja, DRETHÖVVE ä faktist ett sammensatt ol! Å sammensatte ol, dä tillöter icke regglera. Så ja beklager, dä blir a tt te å unnerkänne... Va sägelu? sa Enokssön, dä ä väl vesst ett unickt ord! Dret ä dret, å hövve ä hövve, män ett drethövve, dä ä a tt nö annet! Va säjer Warmland..., begynte ja, blötte tommen för te bläddre, men Fibakssön avbröt mä: Du ä ett drethövve sjöl öm du int godkänner dätte! Tåcken grandióser final, å fullständit värmlännskt, söm dä ska va femti välförtjänte extrapoäng te hömmen, å därmä jämt! Ja, så ble rä. Enokssön vann mä sett drethövve å dä va hömmen väl unt. Å när vi senn all tre lyft öpp hövv a ifrå di slutlit uträknede poängsiffrane, hadd neckat samstämmit öt att di va rektige å stämde, kaste vi varsett glysöga på skådeplats n för den nyss timade ordkönstbatalja, å jaggu öss alle öm int bokstävera hadd lagt sä på bräda söm den värmlänske lannskapskarta åggh! Vi stirre på t all sammen, gape å glodde, tittede tyst på hinanden, gnugge ygera å titte sen tebakers på spilbrä t igen. Nog hade Värmlann årne t! Klöcka slog midnatt å vi tyckt vi hörd e örn flaxe i mörkre uttaför fönstre. Nå, näste gang ska vi döpe öm gatera i Monopol te Kallstagater, rite öm Risk så en speler öm lannskape vores, å skrive öm Trivjal Pörsjot te fråger enköm om Värmlann. Spänning, pöjver, spänning! 67