Material - dimensioner och kvaliteter

Material - dimensioner och kvaliteter SÖDRA RÅDA GAMLA KYRKA, FÖRUNDERSÖKNING 1 GÖRAN ANDERSSON SEPTEMBER 2004 ANNA BLOMBERG - ROBERT CARLSSON - BENGT-ARNE CRAMBY KINA LINSCOTT - STIG NILSSON - MAGNUS SJÖHOLM

2(29) Hantverksskolan i Mariestad och Timmerdraget har genomfört Förundersökning 1 på uppdrag av Södra Rådaprojektet. SÖDRA RÅDAPROJEKTET c/o Gullspångs kommun Box 80 54 822 Hova www.sodrarada.se HANTVERKSSKOLAN I MARIESTAD Stockholmsvägen 66 542 32 MARIESTAD www.dacapo.mariestad.se TIMMERDRAGET Box 709 831 28 Östersund www.timmmerdraget.org

Södra Råda, Förundersökning 1 3(29) Innehåll Sammanfattning...4 Förutsättningar...5 Frågeställning och tillvägagångssätt...5 Virkesdimensioner...8 Virkesdimensioner sammanfattning...12 Virkeskvalitéer...12 Årsringar... 12 Årsringar sammanfattning...15 Grenvarvsavstånd... 16 Grenvarvsavstånd sammanfattning...18 Kvistförekomst och kviststorlek...19 Kvistförekomst sammanfattning... 20 Raka och rätvuxna stockar och sprickbildning... 20 Spån... 23 Bearbetning... 26 Resultat... 26 Referenser...27

Södra Råda, Förundersökning 1 4(29) Förundersökning 1, april 2004 Inom ramen för Södra Rådaprojektet ska den nedbrunna medeltida timmerkyrkan rekonstrueras. På uppdrag av Södra Rådaprojektet har Hantverksskolan Dacapo genomfört Förundersökning 1 i syfte att klarlägga virkesdimensioner och virkeskvalitéer i Södra Råda gamla kyrka och jämföra detta med andra timrade kyrkor ifrån samma period. Förundersökning 1 är den första i en serie av sex planerade förundersökningar med material- och teknikhistorisk inriktning som ska söka klarlägga de byggnadstekniska problem som man står inför i samband med rekonstruktionen. 1 Förundersökningen genomfördes av Anna Blomberg, slottsarkitekt, Anna Blomberg Arkitektkontor. Robert Carlsson, timmerman, Byggnadsvård Qvarnarp/ Hantverksskolan Dacapo. Bengt-Arne Cramby, timmerman, Hantverksskolan Dacapo. Kina Linscott, arkitekt, Hantverksskolan Dacapo. Stig Nilsson, timmerman, Stig Nilsson Byggservice/Timmerdraget. Magnus Sjöholm, timmerman, Flors snickeri/ Högskolan på Gotland. Göran Andersson, antikvarie, samordningsansvarig, Timmerdraget. Fältmaterial, bearbetat material från deltagarna, fotografier samt slutlig rapport förvaras i original på Hantverksskolan i Mariestad. Sammanfattning Undersökningen har studerat virkesdimensioner och materialkvalitéer i brandresterna på Södra Råda gamla kyrkplats samt i annan tillgänglig dokumentation. Främst gäller det relationen mellan nödvändiga dimensioner och önskvärda kvalitéer hur mycket av olika önskvärda egenskaper har prioriterats sedan man funnit de efterfrågade längderna och dimensionerna? Jämförelser har gjorts med de medeltida timmerkyrkorna i Hammarö, Tångeråsa, Pelarne och Granhult. Virkesdimensionerna i Södra Råda gamla kyrka har redovisats i rapporten Timmerdimensioner och 1 Andersson G, Förslag till program för nationellt nätverksprojekt för rekonstruktionen av Södra Råda gamla kyrka, rapport 2002 virkeskvaliteter. Syllarna i Södra Råda byttes ut vid restaureringen 1913. De uppgivna måtten på de gamla syllarna stämmer ganska väl med måtten på de befintliga syllarna i koret på Hammarö kyrka. Väggtimret i Södra Råda har samma tjocklek som i de övriga undersökta kyrkorna medan höjden på de enskilda stockarna var genomsnittligt betydligt mindre än i de andra kyrkorna. Sparrarna i taklaget i Södra Råda var klenare än de övriga kyrkorna beroende på att takkonstruktionen var ett ås-sparrtak snarare än en renodlad takstolskonstruktion. För att undersöka virkeskvalitéerna och i någon mån torkmetoder har årsringstäthet, grenvarvsavstånd, kvistförekomst/kviststorlek, växtvridenhet och sprickbildning studerats. Södra Rådas väggtimmer har ungefär samma årsringstäthet som smålandskyrkorna Granhult och Pelarne. De mer närliggande Hammarö och Tångeråsa har ett mer tätvuxet virke. Alla kyrkor har i detta avseende en så hög kvalité att det minst motsvarar Knivfura enligt dagens virkesklassning. Virket till Södra Råda har vuxit på magrare marker än virket till de övriga kyrkorna. Jämför man med årsringstätheten ovan kan man konstatera att virket till Södra Råda har vuxit på magrare marker men i glesare bestånd än de närliggande Hammarö och Tångeråsa. Hammarö kyrka skiljer ut sig genom att ha en mycket hög andel kvistfria stockar eller stockar med nästan bara fin kvist. Väggtimret i Södra Råda hade i jämförelse med de övriga fyra kyrkorna relativt lite kvist och inte särskilt hög andel grov kvist. Södra Råda ligger ur denna synpunkt närmare Hammarö än de övriga tre kyrkorna enligt vår bedömning och det finns anledning att tro att det i dessa två kyrkor har varit en efterfrågad kvalité som har styrt virkesuttaget. Väggtimrets växtvridenhet är ytterst måttlig i alla kyrkor utom Tångeråsa som visar en större andel vridna märgsprickor. Sprickbildningen i Södra Råda och Hammarö är mindre än i de övriga kyrkorna, där virket i något fall förefaller vara mycket snabbtorkat med stora sprickor som följd. Vi kan hittills konstatera att Södra Råda gamla kyrka höll hög klass när det gäller materialkvalitéer. Den

Södra Råda, Förundersökning 1 5(29) övergripande frågan var relationen mellan dimension och kvalité. Två solklara fall träder fram. I Granhult och Pelarne har man, när man ansett sig vara i ett godtagbart bestånd, huggit ned det som man behövt i längd och grovlek och då inte valt bort de träd som har haft en relativt stor andel med grov kvist. Det samma bör kunna sägas om virkesuttaget till Tångeråsa kyrka. Hammarö intar något av en särställning när det gäller främst rätvuxenhet och kvistförekomst. När det gäller dessa egenskaper så är vår bedömning att virket i Södra Råda har en något sämre kvalité än i Hammarö, men jämfört med de övriga kyrkorna är den väsentligt bättre. I Södra Råda och Hammarö finns det också anledning misstänka att man ägnat större omsorg åt virkeshanteringen så att torkprocessen har minskat sprickbildningen. Man kan naturligtvis tänka sig att den jämförelsevis höga kvalitén i Hammarö och Södra Råda kyrkor är en slump. De bestånd som var tillgängliga och hade de efterfrågade längderna och grovlekarna hade också sådana växtbetingelser att de övriga kvalitéerna följde automatiskt. Mera troligt är ändå att man hade kunskapen och möjligheten att välja de bestånd som man ville beskatta. Det är också möjligt att man i dessa bestånd mera noggrant valt ut enskilda individer som motsvarat kraven. Den stora likheten mellan Södra Råda och Hammarö när det gäller den ovanliga lösningen med sakristian och en del byggnadsdetaljer bekräftas även av att kravet på materialegenskaperna förefaller ha varit likartade och skiljer sig från de övriga undersökta kyrkorna. Om det är beställaren eller byggmästaren som har ställt dessa krav är en intressant men svårbesvarad fråga. Förutsättningar Södra Råda gamla kyrka brann ned till grunden i november 2001. Idag återstår den grundläggning som gjordes i samband med restaureringen 1913 samt ett nästan komplett, men brandskadat syllvarv. Längs norra delen av kyrkan återstår ytterligare 4-5 timmervarv. Resten av det byggnadsvirke som återstod efter branden förvaras under ett skyddande tak intill kyrkan. Samtliga virken är kraftigt brandskadade. 2 Carlsson R, Timmerdimensioner och virkeskvaliteter. Rapport dec 2002. Kyrkobyggnaden är alltså i det närmaste totalförstörd och de rester som finns kvar av konstruktionen kan geen del, men ganska få, svar på hur kyrkan var byggd. Den befintliga dokumentationen i form av foton, ritningar och övriga handlingar ger ytterligare upp-lysningar men fortfarande är en lång rad detaljfrågor obesvarade. För denna undersökning av virkesdimensioner, materialkvaliteter och bearbetningsmetoder ger den typen av handlingar ganska god vägledning för vilka dimensioner av virke som använts, men det gäller främst timmerstommen. För taklaget är dessa källor, främst ritningar, oprecisa men ger hyggliga, ungefärliga värden för de delar som redovisats. När det gäller materialkvalité och bearbetning kan foton ge en del upplysningar, men varken foton eller annat dokumentationsmaterial är framställda i syfte att belysa dessa frågor. Brandresterna kan säga en del om materialkvalitéer och nästan ingenting om bearbetningsmetoder. När det gäller de olika bearbetningsmetoderna är det några få cm 2 på en del stockar som kan studeras. De ganska fåtaliga iakttagelser som kan göras i brandresterna måste därför jämföras med undersökningar av likvärdiga byggnader för att frågor kring främst kvalitéer och bearbetning ska kunna besvaras. Frågeställning och tillvägagångssätt I samband med programarbetet för rekonstruktionen av Södra Råda gamla kyrka gjordes undersökningar av Södra Råda kyrka samt två mindre pilotstudier av de närliggande Hammarö och Tångeråsa kyrkor. Detta finns redovisat i rapporten Timmerdimensioner och virkeskvaliteter. 2 Här finns också en närmare genomgång för hur och vad som ska undersökas för att dimensioner och kvaliteter inför en rekonstruktion ska bli klarlagda. I denna rapport görs därför bara korta summeringar av detta samtidigt som det konkreta tillvägagångssättet redovisas. Den helt övergripande frågeställningen i denna undersökning av dimensioner och kvalitéer är främst relationen dem emellan. Man kan med hänsyn till att det rör sig om byggnadsdelar som ska svara mot olika, speciella krav rötbestädndighet, formstabilitet, visst estetiskt utseende tänka sig att man sökte särskilda egenskaper som hög andel kärnved, rätvuxenhet och tätvuxenhet, att det ska vara kvistfritt osv. Till det kommer kraven på dimensioner som ska tillgodose byggnadsmetoden, krav på rumsstorlekar och

Södra Råda, Förundersökning 1 6(29) hållfasthet i form av tryck och drag. Om alla önskade dimensionskrav och kvalitetsegenskaper ska uppfyllas kan det bli fråga om mycket sällsynta träd. Frågan är vad av detta som har prioriterats. Eller snarare: dimensionskraven är i flera avseenden absoluta - ombyggd och medeltidskyrkan utgör nu koret i en betydligt större kyrka. Bortsett västgaveln i den gamla kyrkan som är riven och en helt ny takkonstruktion är det ändå fullt möjligt att i övrigt göra meningsfulla Södra Råda, Hammarö och Tångeråsa kyrkor presenteras närmare i Lagerlöf E, Medeltida träkyrkor. 2, Västergötland, Värmland, Närke, 1985. Granhult och Pelarne kyrkor presenteras i Ullén M, Medeltida träkyrkor. 1, Småland samt Ydre och Kinda härader i Östergötland, 1983. längder för rumsstorlekar, grovlekar för hållfasthet, jämngrovt för att det ska bli en rationell timring osv. hur mycket har man därefter tillgodosett krav på önskade kvaliteter? Utöver undersökningar vid två tillfällen av timmerresterna i Södra Råda har Hammarö, Tångeråsa, Granhult och Pelarne kyrka undersökts. Dessa fyra timmerkyrkor har valts för att de är uppförda vid ungefär samma tid (ungefärligt perioden 1220-1350) som Södra Råda gamla kyrka (c a 1320) och är till volym och virkesdimensioner också jämförbara. Hammarö kyrka betecknas som en systerkyrka till Södra Råda då den ovanliga planformen är närmast identisk med Södra Råda. Även andra detaljer var likartat utförda och de bedöms vara nästan samtida. Idag är Hammarö kyrka kraftigt 3 Den storslagna kyrkan i Tidersrum har inte undersökts i denna omgång då den till dimension, kvalité och rumsvolym bedöms skilja sig för mycket från de övriga för att jämförelser ska vara relevanta utifrån de aktuella frågeställningarna. jämförelser mellan de bådakyrkorna. De tre övriga kyrkorna har genomgått relativt små förändringar: sakristior har byggts till och öppningen mellan kor och långhus har efter reformationen kraftigt förstorats 3. Vid arbetet med dessa fyra kyrkor har arbetsgruppen delat upp sig på två arbetslag bestående av en arkitekt och två hantverkare. De undersökta delarna har mätts och fotograferats. Utöver mätbara värden har hantverksmässiga iakttagelser och bedömningar gjorts och antecknats i korta beskrivningar i löpande text. Merparten av de insamlade uppgifterna i denna undersökning har registrerats antingen genom uppmätningsritningar (detaljer) eller tabeller över antal, avstånd osv. Vid registreringen har vi utgått från samma litterering av väggarna i samtliga kyrkor. Därefter benämns väggstockarna med 1, 2, 3 osv vidare nedifrån, där den understa stocken (syllen) i korets södra vägg alltså får beteckningen KS 1. Littereringen av väggstockar i timmerbyggnader är vanligen en annan och

Södra Råda, Förundersökning 1 7(29) oberoende av väderstreck, men terminologin vid kyrkobeskrivningar utgår alltid från väderstreck och vi har därför valt att använda det även här. Vi förutsätter också som i gängse beskrivningar att koret är placerat rakt i öster. Littereringen gör att närmast varje byggnadsdel i en timmerkonstruktion kan märkas individuellt. Det gör också att man automatiskt kommer att tänka hantverksmässigt, i timmervarv, vilket är mycket viktigt för att förstå en timmerkonstruktion. Exempelvis är höjderna i äldre timmerkonstruktioner sällan absoluta i termer av centimeter, fot eller tum. De är snarare ungefärliga och anpassade till de enskilda timmervarven. En öppning som ett fönster kan av både konstruktiva och estetiska skäl var placerade på ett visst sätt i stockvarven i en vägg. Det är därför viktigt, som ett komplement till en exakt mätning, att i höjdled ange mellan vilka stockvarv och hur i den övre respektive den undre stocken fönstret är placerat. L Långhus K Kor sa Sakristia va Vapenhus N Norr Ö Öster S Söder V Väster I förekommande fall anges stockar på var sida om en öppning med angivelsen mot vilket väderstreck de ansluter. Ex: stockarna i långhusets östra vägg som finns norr om koröppningen = LÖ N. Därefter anges numret på stockvarvet räknat nedifrån - LÖ N 4. Södra Råda gamla kyrka. Fönster i sakristian. Nischen är utformad i tre stockvarv och påbörjas i överkanten av varv 6, skär helt igenom varv 7 och avslutas i överkanten av varv 8 (en kraftig märgspricka i den övre stocken kan lura ögat att tro att detta är skarven till nästkommande timmervarv). Foto Nordiska museet (?).

Södra Råda, Förundersökning 1 8(29) Virkesdimensioner De genomsnittliga timmerhöjderna som anges är mätta mitt på väggarna om inget annat anges. Något av de bilade stockarnas ursprungliga dimension kan vara borthugget i samband med stockens dragning, vilket kanske är orsaken till att märgsprickorna inte alltid är centrerade. Om måttsättningen av byggnadsmaterialet var bestämd i träets färska eller i dess torra tillstånd är en fråga som ska undersökas men som kan vara svår att svara på. Slutligen kan man notera att en förmodligen försumbar komprimering av de enskilda timren uppstår vid en liggtimrad stommes sjunkning. Sjunkningen tas upp genom att timren trycks in i varandra när toppunkter i långdrag och annat pressas samman. Södra Råda I Timmerdimensioner och virkeskvaliteter framgår virkesdimensionerna för de delar som varit möjliga att undersöka. För taklagets trobrädor kommer vi troligtvis aldrig att finna något underlag utan blir hänvisade till dimensioner i andra medeltida timmerkyrkor. De absolut minsta toppmåtten under bark på de träd som ska väljas ut, ska därför vara 25-26 cm under bark. Toppmåtten på rundvirket är det minsta möjliga eftersom man är tvungen att ha mer ved att ta av då man ska räta upp långkrökar i talltimret. Om syllarna ska hålla originalmått kan det bli fråga om att välja träd som har grovlek på 38-48 cm under bark på 12 meters höjd. Ritningar från 1983 visar att högbenen över långhuset håller måtten 4 x 5 och 8,26 m på längden. Hanbjälkarna är 4 x 4 i längder om 3 m. Över koret är längden på högbenen 5,7 m. De övre åsarna i långhuset är 7 x 12, de inre åsarna håller måtten 6 x 10. I samma ordning är åsarna över koret 6 x 9 respektive 6 x 8. Sakristians pulpettak bärs av 3 sparrar som minst håller en längd på 2,25 m. Valvet är uppbyggt av till synes naturligt krokigt virke som har ett höjdmått på mellan 3-4. Man kan ana det naturvuxna krökarna på närgångna fotografier av målningarna i valven. Sammanfattningsvis, undantaget syllstockar (som var både bredare och högre, se nedan) och de tre översta stockarna i långhusets och korets långväggar (som var 7 breda), blev resultatet för väggtimret att - timmertjockleken var 15 cm (troligen färskt mått) - väggtimrets medelhöjd var 22,5 cm (mitt mätt) - avsmalningen på färdigt byggnadstimmer var 5 mm/ - väggtimrets minsta höjdmått (lilländan) var 19,5 21 cm (skarpkant) Hammarö I Hammarö kyrka kan man på några få ställen mäta väggtimrets tjocklek till mellan 13 och 14 cm. Mätningar av stighöjder visar att toppdimensionen på de färdiga timren pendlar mellan 19,9-30,5 cm. Timrens medelhöjd var 23,8-26,4 cm på de olika väggarna. Korets södra syll, KS 1. Uppm. A Blomberg. Hammarö kyrka, koret från SÖ. Foto G Andersson.

Södra Råda, Förundersökning 1 9(29) Syllarna i koret förefaller vara ursprungliga och stämmer väl med uppgifter om syllarnas storlek i Södra Råda som byttes ut vid restaureringen 1913. Den östra syllen var 47 cm hög medan bredden inte gick att mäta. Den södra syllen mätte 18 x 43 cm, se nedan. Inget ursprungligt taklag finns bevarat, bortsett från en eventuell sparre, halvklova, som mäter 8 x 11 cm. Sakristians stomme i Hammarö kyrka är inte lika illa skarvad som i Södra Råda där man har använt sig av generalskarvning i knutraden mellan sakristia och långhus på norra väggen. Man får därmed intryck av att sakristian i Råda är byggd utifrån ett hastigt beslut under pågående byggprocess, medan man i Hammarö haft sakristian med sig redan vid virkesuttagningen och fått fram de längder som erfordrats till en fullgod stomme. Tångeråsa Bild Tångeråsa kyrka från syd. Foto M Sjöholm I Tångeråsa kyrka är väggtimren 13,5 till drygt 14 cm tjocka. Röstet är i de övre delarna uppbyggt av 3 plank. Toppdimensionen på de färdiga timren i Tångeråsa pendlar mellan 23,4-27,5. Timrens medelhöjd är 24,7-27,8 cm. Syllarna i koret (KS 1 och KN 1) är 15 x 22 cm. Det gick inte att avgöra om dessa är ursprungliga, men det förefaller otroligt att syllarna ursprungligen skulle ha varit lägre än väggtimret i övrigt. Syllarna i långhusets långväggar är 20 x 34 cm och den västra väggens syll är 20 x 23 cm. Ett medeltida taklag finns bevarat vars delar utgörs av illa berett timmer som håller måtten dåligt. Här kan man studera en provkarta av i stort sett alla tänkbara tillredningsfel. Dess högben mäter ibland 11 x 15 cm, de övre hanbjälkarna håller i vissa fall dimensionen 10 x 11 cm och de undre och sannolikt sekundära hanbjälkarna kan hålla måttet 11 x 8,5 cm i tvärsnittet. Att medelhöjden varierar mellan de olika väggarna i både Hammarö och Tångeråsa kyrkor gör att man ibland har haft svårt att få timringen att gå i varv, det har dock aldrig gått så långt att man tappat knuten (stockvarven hamnar på samma höjd i kort- och långvägg och man kan då inte hugga ett hak i den

Södra Råda, Förundersökning 1 10(29) underliggande stocken för nästkommande stock) även om man ibland varit på god väg. Avsmalningen hos de färdiga väggtimren varierar mellan 0 mm/m och nästan 11 mm/m. Räknar man fram ett snittmått hamnar det på lite drygt 5 mm/m. Denna avsmalning ligger troligtvis inte långt från trädstammarnas naturliga avsmalning i en tät skog under den här tiden. Granhult Väggtimret i Granhult har främst studerats på insidan av långhusets västra gavel. Timret är av furu och tjockleken är mellan 14 och 15 cm, mätt i (den något förstorade) södra dörröppningen. Väggtimrets medelhöjd, mätt mitt på västväggen är 28,8 cm. Timrets avsmalning är där i genomsnitt 6,6 mm/m, och varierar mellan (den rakaste stocken) 0,7 mm/m och 17,5 mm/m. Timmerstockarna har grövre dimensioner längre ner i stommen än högre upp. Väggtimrets minsta höjdmått i toppändan är 23 cm och medelvärdet för toppändan är 27,2 cm. De medeltida panelbrädor som suttit i långhusets västgavel har nyligen (1999 eller 2000) tagits ner vid en renovering och en del av dessa sparades och ligger lösa på vinden. Brädorna är kluvna ur frodvuxet grantimmer. Takpanelen (taktron) är till största delen av gran och någon av furu. Takstolarna är till största delen av furu (kvartsklov) och någon av gran (halvklov). Takstol nr 1 från väster har barkkant och skulle kunna dateras dendrokronologiskt. En avkapad sparre (nr 6 från väster) visar att virket i takkonstruktionen är mycket tätvuxet. Sparren består av ett halvklov (gran?). Den prickade linjen visar stockens troliga tjocklek. Uppm. K Linscott.

Södra Råda, Förundersökning 1 11(29) Pelarne Väggtimret har undersökts på insidan av tornets norra sida och på ett mindre parti av långhusets norra sida. Timret är av furu och tjockleken är mellan 14 och 15 cm, mätt i tornets öppning mot långhusvinden. Tjockleken på timret i långhuset har inte kunnat mätas. Väggtimrets medelhöjd, mätt mitt på tornväggen är 26,9 cm, på långhusväggen är den 29,8 cm. Timret är nästan helt rakt, avsmalningen är mindre än 0,5 mm/m i tornet, stockarna är där mellan 5,10 och 5,20 m långa. Två stockar är helt raka och har ingen avsmalning alls, den största avsmalningen är på 0,4 mm/m. Avsmalningen på norra långhusväggen kan inte mätas eftersom bara en mindre del av väggen är synlig. I tornet är väggtimrets minsta höjdmått i toppändan 24 cm och medelvärdet för toppändan är 26,3 cm. Motsvarande minsta mått i långhuset är 27,5 cm, medelvärdet är där 29,3 cm. Långhusets östra gavelröste är uppbyggt av brädor. Brädornas medelhöjd mitt på röstet är 35,1 cm. Långhusets takstol är av furu och alla delar är fulltimmer. Högbenen över både långhuset och koret är konsekvent satta med rotändan nedåt. Inga dimensioner är exakt lika och inga ytor är plana, de är konvexa eller konkava och huggna lite ur vinkel. Takstolsvirket ser ut att vara hugget med ögonmått och ex. finger- eller handsbredder som mätverktyg, även om takstolens yttermått måste vara mer exakta än skärningspunkterna i takstolens olika delar. Ytorna är mycket omsorgsfullt bearbetade, täljda och hyvlade (skavda). Syllarnas dimensioner har inte varit möjligt att mäta trovärdigt varken i Granhult eller Pelarne. Pelarne kyrka, långhusets takstol, längdsnitt mot söder, anteckningar på äldre uppmätning. Måtten i nedersta raden anger variationer i bindbjälkens ovansida. Måtten i mellersta raden anger variationer i högbenens dimension i brösthöjd. Måtten i övre raden anger variationer i strävornas dimension i brösthöjd. SR= Sträva rotända. ST= Sträva toppända. HR= Högben rotända

Södra Råda, Förundersökning 1 12(29) Virkesdimensioner sammanfattning Syllarna i Södra Råda byttes ut vid restaureringen 1913 när kyrkan ställdes på en ny stengrund. De nya syllarna var 30-33 cm. De gamla och troligen medeltida syllarna var enligt uppgift 17 tum höga, 42,5 cm. I Granhult och Pelarne har syllstockarna inte kunnat mätas. Tångeråsa kyrka har syllar i långhusets norra och södra väggar som motsvarar de nya syllarna i Södra Råda, i gavelväggarna är de klenare. Om dessa är ursprungliga har vi ännu inte kunnat bedöma. I Hammarö kyrka mättes korets södra och östra syllar och de bedömdes vara ursprungliga. De överensstämmer med måtten på de gamla syllarna i Södra Råda och var 43 respektive 47 cm höga. Hammarö kyrka kommer att vara den bästa kyrkan för att undersöka syllvarvskonstruktioner och bottenbjälklag i de fortsatta undersökningarna av konstruktioner och byggnadsteknik. Då kan ytterligare uppgifter om kvalité samlas in. I långhusets östra syll, LÖ 1, kan det vara möjligt att mäta upp bredden på den gamla koröppningen. Väggtimret i Södra Råda hade en tjocklek på 15 cm och en genomsnittlig stighöjd på 22,5 cm. De övriga kyrkorna hade väggtjocklekar på 13,5-15 cm. Stighöjderna i de andra undersökta kyrkorna var högre än i Södra Råda, i genomsnitt för de andra kyrkorna var stighöjden 27,4 cm. I det här sammanhanget är det en ganska dramatisk skillnad och de träd som valdes ut till Södra Råda var betydligt klenare än träden till de övriga kyrkorna. Närmast Södra Råda när det gäller dimensionen av väggtimret är Hammarö som var 25,1 cm högt i genomsnitt för de uppmätta väggarna. Väggtimrens avsmalning i Södra Råda har uppskattats till c a 5 mm/m och det är ungefär lika med de övriga kyrkorna. Väggtimrens medelhöjd varierar faktiskt något mellan de olika väggarna i Hammarö och Tångeråsa och så kan också ha varit fallet i Granhult och Pelarne. Det finns exempel på hur man varit nära att tappa knuten, men det går också att se hur man försökt att rätta till det. Den här typen av iakttagelser knyter ihop frågorna om tillgängliga resurser och urvalet av timmer med kunnigheten om timringsmetoden. Detta kommer att belysas ytterligare i kommande undersökningar. Dimensionerna på taklaget i Södra Råda är uppskattat utifrån uppmätningsritningar. Taklaget har även studerats på de övriga kyrkorna (Hammarö saknar medeltida takkonstruktion) och dimensioner har registrerats. Men då takkonstruktionen i Södra Råda skiljer sig så markant från de övriga kyrkorna Södra Råda har en ås-sparrkonstruktion med högt monterade hanbjälkar, de övriga kyrkorna har en ren takstolskonstruktion är de klenare dimensionerna på högben m. m. i Södra Råda inte jämförbara. Viktiga iakttagelser i de övriga kyrkorna när det gäller taklagets dimensioner är att måtten (ff a i virkenas tvärsnitt) inte är så precisa. Detta ska hänföras till bearbetningsprocessen och kommer också att studeras ytterligare i kommande undersökningar. Virkeskvalitéer Årsringar Årsringarna har mätts för att få en uppfattning om de skogsbestånd som virket har växt i. Uppgifterna kommer att ligga till grund för vilka typer av skogsbestånd som kan vara aktuella inför utsyningen av virke till rekonstruktionen. Betingelserna i ett bestånd påverkar tekniska och estetiska egenskaper. Som nämnts kan man anta att man i första rummet valt virke som uppfyllt dimensionskraven och att man därefter, i olika hög utsträckning, prioriterat andra önskvärda egenskaper. I en självföryngrad skog där plantorna står tätt och inte gallras som i modernt skogsbruk, växer träden upp under stor konkurrens och ger små avstånd mellan årsringarna (Tätvuxet). Om träden börjar växa på en gynnsam, öppen yta med mycket solljus (som efter en genomgripande skogsbrand eller på igenväxt åkermark) blir det glesare mellan de första årens årsringar (Frodvuxet). Om plantorna står tätt och växer upp utan någon gallring sluter sig träden till ett gemensamt krontak efter c a 30-40 år och då är det endast de övre grenarna som exponeras för solljuset. Det ger ett årsringsmönster med glesare årsringar under dessa första år och sedan en ofta dramatisk ökning av tätheten mellan årsringarna. Om plantorna däremot växer upp under stor konkurrens om solljuset redan från början i skuggan av några eller många högre träd kan avståndet mellan årsringarna bli mycket tätt redan från början (Undertryckt skog). Om skogen på ett eller annat sätt gallras så att det blir glesare mellan träden (i de flesta skogsbestånd under medeltiden är nog den vanligaste gallringen naturliga skogsbränder eller svedjor för odling eller fodertäkt) är detta direkt avläsbart i ett ökat avstånd mellan årsringarna de

Södra Råda, Förundersökning 1 kommande åren. Om detta inte sker förblir det ett jämt avtagande avstånd mellan årsringarna (Jämnvuxet). En tät skog ger också skydd mot tryck från vindlaster som träden annars kompenserar genom en ojämn tillväxt på olika sidor av stammen (tvärsnittet i 13(29) stammen blir ovalt) som ger spänningar i virket (Tjur). Tjur är av mindre betydelse för väggtimmer, men för exempelvis spräckning och bearbetning av olika former av brädor är det en stor nackdel. Bestånd som ger de ovan angivna egenskaperna, d v s tät skog där varje individ i hård konkurrens strävar rakt upp, ger andra eftersträvansvärda kvalitéer som raka stammar (Rakvuxet) och liten växtvridenhet (Rätvuxet), även om det senare sambandet är osäkrare. Ovanstående egenskaper bedöms i dagens skogsbruk enligt skogsvårdsstyrelsens föreskrifter och de olika virkesklasserna mäts enligt virkesmätarföreningarnas (VMF) bestämmelser.4 En återkommande jämförelse avseende årsringstätheten görs nedan med de bästa kvaliteterna: Tall, klass 1 som ska ha 3,3 årsringar/cm och till Knivfura som ska ha 4 årsringar/cm). Pelarne kyrka. Årsringarna kan iakttas i en avkapad bindbjälke i takstolen vid skorstenen. Stocken är jämnvuxen och tätvuxen från början (1). Antalet årsringar 0-6 cm från kärnan är 36, årsringstätheten är 6 st/cm. En urglesning har skett efter ca 35 år (2). Den yttersta veden är åter mycket tätvuxen (3). Avbildning ca skala 1:2. Frottage B-A Cramby. 4 Virkesmätning och virkesklasser, se: Skogsstyrelsens föreskrifter om virkesmätning, SKSFS 1999:1 (www.svo.se/minskog/templates/ Page.asp?id=11239) samt Virkesmätningen, VMF (www.virkesmatning.se/vmr virkefo.htm)(2004.10.27). Södra Råda Bland de brunna timmerresterna i Södra Råda undersöktes 3 stockar. Väggbandet på korets norra vägg (KN, beteckning 153 i dokumentationen av brandresterna) mättes i rotändan och hade 22 årsringar i området 0-6 cm och 25 st årsringar i området 2-8 cm. Det ger värden på 3,6 st/cm resp. 4,2 st/cm. Väggbandet i långhusets norra vägg (LN, nr 56 brandrest.) hade 18 årsringar i rot- och toppända i området 0-6 cm och 16 resp. 20 årsringar i rot- resp. toppända i området 2-6 cm. Medelvärdet för dessa värden blir 3 st/cm. Ytterligare en stock i långhusets norra vägg (LN) mättes (nr 57 brandrest.). Rotändan hade där 50 och toppändan hade 51 årsringar (0-6 cm). I området 2-8 cm fanns det 51 i roten och (mer än) 40 i toppändan. Medelvärdet för denna stock är 6,6 st/cm. Ytterligare uppgifter om årsringarna kommer att ges av de 12 prover som lämnats in i september 2004 för dendrokronologisk analys: Nr enligt brandrestdokumentation 48 56 rot 57 rot 98 153 228 Enligt litterering ovan (ytterligare stockar) LVN 1-4 LN 3 och 5 Axeln som burit klocka i klockstapeln

Södra Råda, Förundersökning 1 14(29) De mest frodvuxna stockarna ger en kvalitet motsvarande dagens Tall, klass 1 (3,3 årsringar/cm) till Knivfura (4 årsr./cm). Den tredje stocken från långhusets norra vägg är dubbelt så tätvuxen som de två övriga. Termen frodvuxen i detta sammanhang ska ses i jämförelse med det samtida virket, inte i jämförelse med dagens virke vilket framgår av värdena ovan där medeltidens frodvuxna virke kan jämställas med specifikationen för dagens bästa och mest tätvuxna kvaliteter. Fler än de mätta stockarna bedömdes. Bilden var för de flesta stockarna densamma: en relativt snabb tillväxt i ungdomsveden de första 20-30 åren för att därefter ganska snabbt minska i tillväxt. Många stockar har anmärkningsvärt tvärt minskat i tillväxt, vilket tyder på en stor konkurrens när trädens krontak har slutit sig. Ett mindre antal stockar är mycket tätvuxna ända ifrån märgen (ex. nr 57 ovan) vilket tyder på att dessa stått undertryckta ända från början. Årsringarna var med få undantag koncentriska, vilket också visar att de stått i ett relativt tätt bestånd utan påverkan från vind- (eller snö-) laster. Stockarna i vapenhuset ifrån 1600-talet skiljde ut sig extremt mycket från det övriga virket. De var mycket frodvuxna, även med dagens mått mätt, hela vägen från märg till yta. Det tillgängliga virket eller synen på virkeskvalité är radikalt annorlunda för denna lilla tillbyggnad ungefär 300 år efter kyrkan uppfördes. En axel som burit en av klockorna i den gamla klockstapeln finns bevarad och den uppvisar ett minst lika frodvuxet virke som i vapenhuset. Hammarö I Hammarö kyrka undersöktes stockarna 3-6 och 11-15 i korets norra vägg (KN), stockarna 11-15 i korets södra vägg (KS) samt stockarna 6-7 i sakristians östra vägg (SÖ). De två stockarna i sakristian har mätts 2-8 cm från märgen och sju av stockarna 0-6 cm från märgen. För övriga stockar mättes på möjliga ställen 0-8 cm från märgen med ungefärliga värden beroende på svårigheter att mäta av olika slag. För samtliga stockar gjordes också en bedömning av årsringstätheten i hela tvärsnittet, d v s om det förblir lika, blir tätare eller möjligen glesare längre ut i stocken. Det genomsnittliga värdet för de stockar (9 st) där en komplett mätning för 6 cm kunde göras är 39 årsringar. Medianvärdet är 36 årsringar/6 cm. Detta ger ett genomsnittligt antal årsringar på 6,5 st/cm. Inkluderar vi samtliga mätta och bedömda stockar (15 st) blir medelvärdet 8,1 st/cm. Fem av stockarna är riktigt tätvuxna och har 9,3 12 årsringar per cm. Två av stockarna har påtagligt glesare mellan sina årsringar, 3,3 st/cm. Endast några få iakttagelser av kvalitén på syllarna i Hammarö kunde göras. KN 1 var jämnt tätvuxen och LÖ 1 var helt kvistfri. Virket i Hammarö är betydligt mer tätvuxet än dagens Tall, klass 1 eller Knivfura. Genomsnittligt är det närmare dubbelt så tätvuxet och i fem av de 15 undersökta stockarna är det 3-4 ggr så tätvuxet. De två mest frodvuxna stockarna ligger i varv 3 (KN) och varv 14 (KS). De fem riktigt tätvuxna stockarna ligger i varv 6 (SÖ) och varv 11-13 i korets södra och norra väggar. Ingen av syllarna, som troligtvis kan vara original, är undersökta med avseende på årsringar då det inte var åtkomligt. Det är rimligt att anta att man som syllar lade stockar av högsta kvalité och i det skulle kunna ingå att de var mycket tätvuxna. Undersökningen ger i varje fall i övrigt ingen indikation på att man ur denna synpunkt tagit mer tätvuxet längre ned i byggnaden och mer frodvuxet högre upp. De riktigt tätvuxna finns i varv 6 såväl som riktigt högt upp och det finns en frodvuxen stock i varv 3. Tångeråsa I Tångeråsa kyrka var endast 3 stockar åtkomliga för årsringsmätning (synligt ändträ). Det var dels två stockar som suttit i korets norra vägg och nu förvarades i långhuset under predikstolen samt en stock i långhusets östra vägg 3,5 m ovan golvet (littereringen av stockarna svår att göra exakt). Stockarna är mätta 0-6 cm från märgen och det gjordes också en bedömning av årsringstätheten i hela tvärsnittet, d v s om det förblir lika, blir tätare eller möjligen glesare (efter genomhuggning/gallring eller brand) längre ut i stocken. Det genomsnittliga värdet för mätområdet var 37 årsringar inom 0-6 cm. Det ger ett genomsnitt på 6,2 st/cm. Utanför mätområdet blir alla tre stockarna påtagligt mer tätvuxna. De två stockarna i koret blir efter 45-50 års växt så tätvuxna att det i det ena fallet inte går att mäta (utan rejäl förstorning) och i det andra fallet rör det sig om 17 årsringar/cm.

Södra Råda, Förundersökning 1 15(29) Väggtimret i Tångeråsa kyrka är i de mätta områdena 1,9 ggr mer tätvuxet än riktlinjerna för Tall, klass 1 (= 3,3 årsringar/cm). Utanför detta ökar tätheten mellan årsringarna markant. Av de tre stockarna, som är förhållandevis lika utifrån kriteriet, går inte att utläsa om man valt olika kvalitet högt upp eller lågt ner timmerstommen. Granhult Sammanlagt 7 olika virken undersöktes avseende årsringstäthet. I dörröppningen på södra väggen kan årsringarnas täthet anas men inte säkert räknas. Stockarna är där till största delen mycket tätvuxna, de har vuxit undertryckt i tät skog. Men stigluckan kan på goda grunder antas vara gjord av de stockar som kapades bort när man öppnade väggen mellan kor och långhus. Stockarna är timrade utan såtar och bearbetningstekniken av ytan är densamma som inne i kyrkan. Väggtimret i stigluckan är av fura och varierar mellan 16-37 årsringar i mätområdet 0-6 cm. Det ger ett genomsnitt på 24,3 årsringar på 6 cm, d v s 4 st/cm. Dessa är frodvuxna vid kärnan men mycket tätvuxna längst ut. Takstolen är till största delen av furu (kvartsklov) och någon gran (halvklov). En taksparre i långhuset (LS/nr 6 fr. V) av fura kunde studeras i änden och bedömdes som mycket tätvuxen. En panelbräda till gavelröstet som låg lös på vinden var av gran och hade 2 årsringar/cm. Takpanelen (taktron) är till största delen av gran och någon furu. Granvirket är mycket frodvuxet. Det väggtimmer som mättes i Granhult hade 4 årsringar/cm vilket motsvarar dagens riktlinjer för Knivfura. Trots det så bedöms detta som frodvuxet i förhållande till årsringstätheten längre ut i stockarna och i förhållande till andra stockar i kyrkan. Pelarne Väggtimret har studerats på insidan av tornets norra sida och på ett mindre parti av långhusets norra sida. Även långhusets östra gavelröste har undersökts, det är uppbyggt av plank (fulltimmer). Årsringarna kan ses i en öppning i tornets östsida. Timret är av fura och varierar mellan 12-37 årsringar i mätområdet 0-6 cm och är betydligt tätare i området 2-8 cm. Det ger ett genomsnitt på 23,3 årsringar på 6 cm, d v s 3,9 st/ cm. Stockarna är där till största delen frodvuxna vid kärnan men sedan mycket tätvuxna längre ut, d v s de har vuxit undertryckt och mognat i tät skog. Endast två delar av takkonstruktionen, en bindbjälke och en trobräda, kunde studeras med avseende på årsringstätheten. Båda var mycket tätvuxna med 36 (6 st/cm) årsringar respektive 45 (7,5 st/cm) årsringar i området 2-8 cm. Det väggtimmer som mättes i Pelarne hade 3,9 årsringar/cm vilket motsvarar dagens riktlinjer för Knivfura. Längre ut i stockarna är det mer tätvuxet. Både taktsolsvirket och tron som studerades var mer tätvuxna än väggtimret. Årsringar sammanfattning De ganska få ställen med synligt ändträ som varit åtkomliga för mätningar i de olika kyrkorna bekräftar den erfarenhet vi har ifrån medeltidens profana byggnader. Virket har i de flesta fall vuxit upp i täta bestånd. Ibland har de stått undertryckta från början med mycket täta årsringar ända ifrån kärnan. Mer vanligt är att de börjat växa på ytor med relativt gott om solljus i början men eftersom de varit självföryngrade och stått tätt utan gallrings-åtgärder, så har virket snabbt blivit mer tätvuxet när krontaket har slutit sig. Grovt sett har Södra Rådas virke c a 4 årsringar/cm i mätområdet liksom smålandskyrkorna Granhult och Pelarne. De mer närliggande Hammarö och Tångeråsa har ett mer tätvuxet virke, c a 6 årsringar/ cm. Alla kyrkor har alltså en kvalité som motsvarar Knivfura enligt dagens virkesklassning. Detta gäller mätområdet ganska nära märgen, längre ut blir ligger årsringarna betydligt tätare i samtliga kyrkor. Inför en utsyning av virke i dagens skogar är det viktigt att särskilt uppmärksamma även det senare förhållandet och att det kan leda till svårigheter. De flesta skogar idag är genomgallrade en eller två gånger och ger betydligt glesare avstånd mellan årsringarna längre ut i stocken. Snarast är det i bondeskogar som skötts utan nämnvärd inverkan av moderna skogsbruksmetoder, i misskötta skogar eller rena reservatsbestånd som virket till rekonstruktionen ska hämtas. Det jämvuxna, tätvuxna trädet ger ett tungt, hårt och starkt virke. Om stockarna dessutom är mogna (en

Södra Råda, Förundersökning 1 16(29) många gånger efterfrågad kvalité som inte har varit möjligt att undersöka) när de avverkas ger det en hög kärnandel: virket blir rötbeständigt p g a kärnans högre hartshalter och fuktkvoten blir lägre i stocken, vilket kan ge mindre märgsprickor. Det jämnvuxna och tätvuxna virket gör det också lättare att bearbeta till jämna, släta ytor. Intressant att jämföra är det tätvuxna medeltida virket i Södra Råda gamla kyrka med det nästan extremt frodvuxna virket i vapenhuset från 1600-talet och i klockstapeln (uppgifter om byggnadsår saknas). Även idag uppvisar en del bestånd kring Södra Råda samma årsringsmönster och frodvuxenhet, men det bör delvis kunna hänföras till ett skogsbruk med regelbunden gallring av skogen. 1600-talsvirket bör i varje fall ha vuxit under mycket gynnsamma förhållanden, troligtvis på ett ordentligt avbränt område eller på övergiven inägomark. Jämförelsen mellan 1300-talets skogar och 1600-talets och dagens skogar är mycket svår att göra. Men man kan ändå ställa frågan: kan det vara så att växtförhållandena i Råda-området varit detsamma under en mycket lång tid, d v s även under 1300-talet? Och har medeltidens kyrkobyggare, som efterfrågat kvalitetsegenskaperna vi beskriver i denna rapport, inte funnit det i Södra Råda utan hämtat sitt virke från skogar som ligger på en helt annan trakt? Man har hur som helst haft en helt annan syn på vad som varit tillräckligt gott virke på 1300-talet och under 1600-talet, då man moderniserade kyrkan med det nya vapenhuset i väster. Grenvarvsavstånd Grenvarvsavstånden har studerats för att få en uppfattning om boniteten i de områden som virket till kyrkorna hämtades ifrån för c a 700 år sedan. Anledningen till att försöka uppskatta den historiska boniteten är att få en uppfattning om i vilken typ av skogsmark man ska söka idag: mager, medelgod eller frodig mark? Det är detta kriterium tillsammans med årsringstätheten ovan som ska ge riktlinjer för vilken typ av bestånd som ska sökas när virket till rekonstruktionen ska väljas. I den mån som övriga kvalitéer (nedan) inte följer av beståndets egenskaper - som slutenhet, frodig, medelgod eller mager mark kan det därefter handla om att välja enskilda individer med särskilda egenskaper om vi kan konstatera att så måste ha varit fallet. Avståndet mellan ett träds grenvarv motsvarar längden på dess årliga toppskott.toppskottslängden är en indikator på ett bestånds bonitet, men det avspeglar även väder under tillväxtsäsongen och beståndets slutenhet. Grenvarvsavstånden omvandlas till bonitetsklasser eller ståndortsindex, exempelvis T26, vilket innebär att tallen (T) når 26 meter när den är 100 år. Södra Råda Sex av stockarna ifrån brandresterna mättes. Den tätvuxna stocken (se Årsringar ovan) nr 57 har ett genomsnittligt grenvarvsavstånd på 34,5 cm. För stock nr 61 (brandrestdok.) blev värdet 32,5 cm och väggbandet (översta stocken) i norra väggen (nr 56, brandrest.) har ett genomsnittligt avstånd på 50,6 cm. LN 3 hade 35,1 cm, LN 4 hade 43,6 cm och LN 5 har ett grenvarvsavstånd på 39,2 cm. Det genomsnittliga avståndet mellan grenvarven på de fem stockarna blir 39,3 cm. Hammarö I Hammarö kyrka undersöktes stockarna 10-11 i korets norra vägg (KN) samt stock 1 i långhusets norra vägg (LN) och 1, 11 och 14 i långhusets östra vägg (LÖ). Syllen i LÖ var kvistfri och kvistvarven i de övriga varierade mellan 40-50 cm med ett medelvärde på 44 cm. Två stycken golvplank (ålder okänd) förvaras i kyrkan. De är av jämnvuxen, tätvuxen kvalité. Fler golvplank förvaras i klockstapeln. Tångeråsa I kyrkan undersöktes stockarna 4-5 i långhusets södra vägg (LS). I övrigt undersöktes olika delar av taklaget. Väggtimret i Tångeråsa är av betydligt mer skiftande kvalitet än i Hammarö, nästan kvistfria stockar blandas med stockar med grov kvist. En av väggstockarna hade medelvärdet 61 cm mellan kvistvarven, den andra var en närmast kvistfri rotstock. Stockarna i gavelröstena var kvistfria. I takstolsvirket varierade avståndet mellan 33-52 cm (mv = 44 cm). Två undersökta trobrädor hade medelvärdet 35 cm mellan kvistvarven.

Södra Råda, Förundersökning 1 1729) Granhult Sammanlagt 19 stockar i långhusets västra vägg (LV) undersöktes. Avståndet mellan grenvarven varierade mellan 37-52 cm och medelvärdet för väggen är 44 cm. Det förekommer allt från kvistfria till grovkvistiga stockar. Västgaveln har två riktigt grovkvistiga och ganska vresiga stockar och två helt kvistfria. Övriga faller däremellan, 5 stockar har både grov och fin kvist. De medeltida panelbrädor som suttit i långhusets västgavel har nyligen (1999 eller 2000) tagits ner vid en renovering och en del av dessa sparades och ligger lösa på vinden. Brädorna är kluvna ur frodvuxet grantimmer. Takpanelen (taktron) är till största delen av gran och någon furu. Granvirket är mycket frodvuxet. EXEMPEL PÅ DOKUMENTATION AV GRNVARVSAVSTÅND OCH TYPER AV KVIST Granhults kyrka, elevation av gavelväggens insida mot väster, stockarna LV 1-19. Notera att man i varv 9 är på väg att tappa knuten (de små strecken till vänster och höger visar hur stockarna i södra och norra väggen ansluter). För att kompensera detta och komma rätt i knutningen har man lagt två toppändar åt samma håll i västväggens 10-11:e varv. T = Topp, R = Rot, = grov kvist, * = kvist, + = fin kvist. Skala 1:50 (original i skala 1:20). Uppm. K Linscott, R Carlsson, B-A Cramby.

Södra Råda, Förundersökning 1 18(29) Granhult, LV grenvarvsavstånd bedömning av kvistförekomst/typer Stock Från rotända Grenvarvsavstånd Medel Typ kvist till första kvist värde LV 1 Ej åtkomlig LV 2 Ej åtkomlig LV 3 68 cm 72/40/38/33/21/21/34/36/33/43/59/56/50/60 44,3 cm Grov kvist LV 4 Kvistfri LV 5 283 cm 29/30/33/43/47/32/49/49/51 40,3 cm Medel kvist LV 6 146 cm 43/18/27/38/47/43/40/27/53/43/30/34 37 cm Fin +grov kvist LV 7 48 cm 33/69?/33/31/95?/48/42/25/46/46/41/48/51 41,0 cm Fin kvist LV 8 4 cm 60/27/42/34/45/27/55/43/57/60/54/68/60 48,6 cm Medel kvist LV 9 Kvistfri LV 10 100 cm 33/36/37/70/144?dolt parti/58/47/48/36 45,6 cm Medel kvist LV 11 161 cm 39/31/196?dolt parti/91?/45/98? Fin kvist LV 12 46 cm (rot?) 46/49/55/236?dolt parti/46/53/59/59 52,4 cm Medel kvist LV 13 81 cm 38/43/39/59/134?dolt parti/34/57/54/58/52 44,8 cm Fin kvist LV 14 86 cm 35/40/35/65/111?/75?/44/107?/37 Fin kvist LV 15 60 cm 26/54/33/40/24/54/31/38/45/45/34/36/57/50 40,5 cm Fin +grov kvist LV 16 58 cm 49/60/58/36/32/28/26/30 39,8 cm Fin +grov kvist LV 17 11 cm 73/34/25/70/27/30/42/68/27 44,0 cm Fin +grov kvist LV 18 205 cm (rot?) 58/37/144?dolt parti/55/52/50/52 50,6 cm Fin +med kvist LV 19 15 cm 37/42/31/46/47/48/121?dolt parti/45/43/48/40/49/45 Medelvärdet 44 cm antyder att man tog timret i en skog som växte på bördig mark. I beståndet har man tagit alla stockar som höll de mått man önskade, d v s ett kvalitetskriterium som stockar utan kvist eller små kvistar har varit underordnat dimensionskravet. som höll de mått man önskade och man har inte valt bort de grovkvistiga. Takstolvirket förefaller vara mer senvuxet och komma från ett bestånd med betydligt lägre bonitet. Pelarne I kyrkan har 8 stockar i tornets norra vägg (TN), 8 stockar i långhusets norra vägg (LN), 8 stockar i rösten på långhusets östra vägg (LÖ) samt 6 virken i korets takstol undersökts. Medelvärdena mellan grenvarven blev 45 cm i tornet, 48,6 cm i långhusets norra vägg och 47,8 cm i gavelröstet. I väggarna förekommer allt från fint kvistiga till grovkvistiga stockar, någon enstaka är helt kvistfri. Övriga faller däremellan och har både grov och fin kvist. I långhusväggen är hälften av alla stockar grovkvistiga, fem av tio. För takstolsvirket är medelvärdet 37,2 cm mellan grenvarven. Grenvarvsavstånden i väggtimret antyder att man har tagit timret i en skog som vuxit på bördig mark. Att man använt både finkvistiga och grovkvistiga stockar visar att man i skogsbeståndet bör ha tagit alla stockar Grenvarvsavstånd - sammanfattning När det gäller grenvarvsavstånden skiljer Södra Råda gamla kyrka ut sig. De genomsnittliga grenvarvsavstånden i de olika virkena i de övriga kyrkorna ligger på 44-46 cm. I Södra Råda är avståndet 39 cm. En genomsnittlig toppskottslängd om 40 cm motsvarar grovt ett minsta ståndortsindex på T22, med andra ord varken mager eller frodig skogsmark. Grenvarvsavståndet kan även indikera ett bestånds slutenhet, varför T22 får ses som ett riktvärde. (Metoden med ett index bygger i stort sett på värden som härrör från ett ordnat bruk av skogen. Det finns anledning att anta att de medeltida skogarna i trakten var mer slutna än det vi ser idag, det antagna indexet kan alltså ha varit något högre.) Men klart är att virket till Södra Råda har vuxit på betydligt magrare marker än virket till de övriga kyrkorna.

Södra Råda, Förundersökning 1 19(29) Jämför man med årsringstätheten ovan kan man konstatera att virket till Södra Råda har vuxit på betydligt magrare marker men i glesare bestånd än de närliggande Hammarö och Tångeråsa. Att boniteten i skogarna där virket till Södra Råda togs var genomsnittlig med dagens mått mätt - och att en jämförelse med de övriga kyrkorna visar på en betydligt lägre bonitet förbryllar när man jämför med 1600-talets och dagens förhållanden i Råda (se också ovan: Årsringar sammanfattning). Kvistförekomst och kviststorlek Kvistförekomsten är delvis redovisad ovan vid Grenvarvsavstånd där boniteten undersöktes. Här görs en samlad bedömning av förekomsten och kvistarna grovlek. Anledningen att studera detta är återigen att få en bild av virkesuttaget till en medeltida kyrka. I en fullmogen och tät skog dör de lägre kvistarna successivt uppåt (mest framträdande för fura). De dör tidigare, d v s i unga år när stammen inte är så grov, ju tätare skogen är. De små kvistarna övervallas av kommande års tillväxt av vår- och höstved. Det är i detta parti som det närmast kvistfria virket finns. Ju längre tid trädet får stå i en tät skog med lite solljus desto längre bit av stammen kommer att innehålla små och övervallade kvistar. De stockar som inte tagits i de lägre delarna av trädet, utan vid övergången till kronan är ofta ganska lätta att urskilja, med fina eller medelgrova kvistar som övergår till grova. Frågan är ännu en gång hur har dimensioner kontra andra virkesegenskaper prioriterats? Storleken på och förekomsten av kvistar har både tekniska och estetiska aspekter. Förekomsten av mycket och relativt grov kvist i väggtimmer är sällan något stort bekymmer i profan bebyggelse och man har i många fall accepterat det. Bearbetningen blir tyngre, men då ingen hög ytfinish har eftersträvats har man kunnat godta kvistarna. Det finns uppgifter om att man valt grovkvistiga stockar i bottenvarven på profana hus för att de har armerat stocken och gjort den starkare. Det går att se att det är så i flera 17-1800-talshus, men troligast är att man där har sökt de högre hartshalter som finns i de grova kvistarna och som skulle kunna öka livslängden på de stockar som varit mest utsatt för fukt. I klenare dimensioner, som ex.taksparrar, påverkas istället hållfastheten negativt av kvistar som upptar en större del av tvärsnittet. Vid en högre förädlingsgrad än väggtimmer och vid krav på ytor som ska bearbetas släta med handverktyg är det en nackdel med alltför många och grova kvistar. Ska man spräcka virke till sparrar och framförallt brädor kan bara fåtaliga och små kvistar accepteras. Och beroende på kravet att ytorna ska var släta, bilade eller hyvlade, så är graden av släthet helt beroende av hur lite och hur små kvistar man har i sitt virke. Men oavsett om resultatet blir alldeles slätt så kan det ju återstå uppfattningar om att kvistiga respektive kvistrena ytor är fina eller fula. De hartsrika kvistarna avger också sina ämnen betydligt längre än det övriga virket och kan ställa till bekymmer vid ex. målning av träytorna. De iakttagelser som gjorts nedan kan inte jämföras med dagens mätregler för virkesklassning. Dagens virkesklassning utgår från vad som kan bedömas på stockens mantelyta som har betydligt mindre kvist än längre in i stocken enligt resonemanget ovan. Iakttagelserna i dessa fem medeltida kyrkor har gjorts på ytor som när det gäller väggtimret ligger c a 3 tum från märgen (centrum av stocken). När det rör sig om brädor från denna tid är det i regel fråga om centrumutbyte där man tagit två-tre brädor på var sida om kärnan, d v s uttagen är gjorda 3 tum från kärnan eller närmare. Ytterligare en aspekt på kvistar utgör virkesutbytet i en trädstam. Exemplet med långhusets västvägg i Granhults kyrka (ovan) visar både stockar som tagits nära roten och många som tagits i övergången till kronan. Man skulle då, i varje fall teoretiskt, kunna tänka sig att man för väggtimret hade ett virkesutbyte så att man tog rotstocken till långväggen och nästa stock (som går upp i kronan) till de kortare gavelväggarna. Men det är inte rimligt därför att man skulle, trots den ringa avsmalningen, få klenare stockar i gavelväggarna än i långväggarna och snart komma ur varv och tappa knuten. Det finns rationella, arbets- och virkesbesparande skäl till att inte heller behugga rotstockarna så hårt att de skulle passa till gavelväggarnas timmerdimensioner. I de ganska många fall som det förekommer grova kvistar från övergången till kronpartiet får vi istället tänka oss att den undre och mindre kvistiga delen många gånger använts till virke som ska klyvas och bearbetas vidare till takbrädor, paneler och andra snickerier.

Södra Råda, Förundersökning 1 20(29) Södra Råda En bedömning av kvistförekomst och kvisstorlek gjordes i Timmerdimensioner och vedkvaliteter. Ett fåtal mätningar och studier av fotografier visade att väggtimret på flera ställen var närmast kvistrent, eller hade fina kvistar (som en blyertspenna) och ett ganska litet inslag av grövre kvist. En jämförelse gjordes med det nya timmer som användes vid restaureringen 1913 där det nya timret hade ett betydligt större antal medelgrova eller grova kvistar. Vid denna undersökning gjordes en samlad bedömning av väggtimret. De flesta stockar har fina (eller ibland inga) kvistar i nedre delen (rotändan) och grövre kvistar (upp till 40 mm) i den övre delen av stocken. Hammarö En samlad bedömning av väggtimret visar att det förekommer flera närmast kvistfria stockar och att kvistarna i övrigt är små eller ibland medelgrova. Jämfört med Södra Råda är kvaliteten ur denna synpunkt högre (mindre kvist) i Hammarö. Tångeråsa I Tångeråsa var kvistförekomsten betydligt rikare än i Södra Råda. Fler kvistar och framförallt har man tillåtit en hel del stockar med riktigt grova kvistar. Granhult I långhusets västra vägg undersöktes 16 stockar. Kvistförekomsten varierade stort. Det förekommer allt från kvistfria till grovkvistiga stockar. Fem av stockarna hade både fin och grov kvist. Det förefaller som man inte har valt med särskild hänsyn till detta kvalitetskriterium (kvistfritt eller fin kvist) utan istället tagit alla stockar i ett bestånd som hade önskvärda dimensioner. Kvistförekomst - sammanfattning Om man jämför de fem undersökta kyrkorna avseende kvistförekomsten/storlek på kvistar kan man konstatera att Hammarö skiljer ut sig genom att ha en mycket hög andel kvistfria stockar eller stockar med nästan bara fin kvist. Tångeråsa, Granhult och Pelarne innehåller ett mycket blandat sortiment. Det förekommer stockar som är kvistfria, har både fin och grov kvist, samt en del stockar som har nästan bara grova kvistar. I de tre senare fallen bör man kunna dra slutsatsen att liten kvistförekomst inte var något prioriterat kvalitetskriterium utan man tog de träd som höll lämpliga dimensioner (samt ev. uppfyllde andra kvalitetskrav) inom ett bestånd. I Hammarö kan man i varje fall tänka sig att man önskat sig stockar med få och fina kvistar och att detta alltså varit ett urvalskriterium. Men det är naturligtvis inte säkert, man kan ju ha tagit stockar ur ett bestånd som uppfyllt andra kriterier (ex. tätvuxenhet, rätvuxenhet, moget/ utvuxet) - eller tagit enskilda stockar som uppfyllt detta - och då har det närmast kvistfria följt med på köpet. Väggtimret i Södra Råda hade i jämförelse med de övriga fyra kyrkorna relativt lite kvist och inte särskilt hög andel grov kvist. Södra Råda ligger ur denna synpunkt närmare Hammarö än de övriga tre kyrkorna enligt vår bedömning och det finns anledning att fundera på samma sätt som när det gäller Hammarö - kvistarna är så relativt få och små att detta kan vara en efterfrågad kvalité som har styrt virkesuttaget. För att anknyta till sammanfattningarna ovan kan man också undra om dagens bonitet i Råda var densamma under medeltiden. Det borde då ge relativt grova kvistar i ett bestånd som var något glesare jämfört med Hammarö och Tångeråsa. Frågan kan ställas igen: var växte virket med den jämförelsevis höga kvalité som användes vid kyrkobygget i Södra Råda? Pelarne I Pelarne undersöktes sammanlagt 16 stockar varav 8 i tornets norrvägg och 8 i gavelröstet över långhusets östvägg. I ex långhusväggen är 5 stockar grovkvistiga, d v s bedömningen blir densamma som för Granhult ovan att man inte valt ut särskilt kvistfria eller finkvistiga stammar. Raka och rätvuxna stockar och sprickbildning Raka stockar är ett självklart kriterium för att kunna timra effektivt. När man timrar såtlöst, som i de undersökta kyrkorna, behugger man stocken på alla fyra sidorna (till ett rektangulärt tvärsnitt). För att detta ska bli så virkes- och kraftbesparande som möjligt så bör stockarna vara raka (= liten, jämn