Förundersökning 5. Södra Råda gamla kyrka Interiör dörrar och fönster. GÖRAN ANDERSSON oktober 2007

Transkript

1 Förundersökning 5. Södra Råda gamla kyrka Interiör dörrar och fönster GÖRAN ANDERSSON oktober 2007 ANNA BLOMBERG - ANNE-CATHERINE BONNIER - ROBERT CARLSSON - PATRIK JAREFJÄLL TOMAS KARLSSON - KINA LINSCOTT - STIG NILSSON - MAGNUS SJÖHOLM

2 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) Innehåll Sammanfattning... 3 Förutsättningar.. 4 Frågor och tillvägagångssätt 5 Södra Råda gamla kyrka i arkiv och litteratur 7 Medeltidens kyrka... 7 Förändringar sedan medeltiden 11 Vad vi vet och inte vet Medeltidens kyrkorum och en sammanfattning 20 Fönster och dörrar i de övriga kyrkorna 22 Hammarö..22 Tångeråsa Tidersrum 23 Granhult Pelarne Stenberga.. 31 Referenser... 32

3 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) Förundersökning 5, oktober 2005 Inom ramen för Södra Rådaprojektet ska den nedbrunna medeltida timmerkyrkan rekonstrueras. På uppdrag av Södra Rådaprojektet har Hantverksskolan Dacapo genomfört Förundersökning 5 för att undersöka det hantverksmässiga utförandet av främst fönster och dörrar i Södra Råda gamla kyrka och jämföra detta med andra timrade kyrkor ifrån samma period. Förundersökning 5 är den femte i en serie av sex planerade förundersökningar med material- och teknikhistorisk inriktning som ska redovisa de byggnadstekniska problem som man står inför i samband med rekonstruktionen. 1 Beslut har under förundersökningsfasen fattats som innebär att det är det medeltida utförandet som så långt som möjligt ska rekonstrueras. Förundersökningen genomfördes av Anna Blomberg, slottsarkitekt, Anna Blomberg Arkitektkontor Anne-Catherine Bonnier, docent, Riksantikvarieämbetet Patrik Jarefjäll, snickare/smed, Hantverksskolan i Mariestad Tomas Karlsson, snickare, Hantverksskolan i Mariestad Stig Nilsson, timmerman, Stig Nilsson Byggservice Kina Linscott, arkitekt, Hantverksskolan i Mariestad Magnus Sjöholm, timmerman, Flors snickeri/högskolan på Gotland Göran Andersson, samordningsansvarig, Hantverksskolan i Mariestad Fältmaterial, bearbetat material från deltagarna, ritningar, fotografier samt slutlig rapport förvaras i original på Hantverksskolan i Mariestad. Sammanfattning De undersökta kyrkorna är ur ett snävt Södra Råda-perspektiv svåra att jämföra. Endast Hammarö och Tångeråsa är som Södra Råda gotiska kyrkor med relativt lägre väggbandshöjd och välvda innertak, medan de romanska smålandskyrkorna har högre ansatta, platta innertak. Rumsupplevelsen skiljer sig åt och det förefaller som om de romanska kyrkorummen varit, om möjligt, ännu mörkare än Södra Rådas inre var under medeltiden. De relativt sett stora fönsterytorna i Södra Rådas kor ger också intrycket att detta var mer upplyst i förhållande till de romanska koren. Samtliga kyrkor har ursprungligen haft en sydportal. I ett par fall är dessa infästa direkti timmerväggarna och inte som i Södra Råda, i svärd eller karmstycken. Om misstankarna kan bekräftas kring utformningen av Södra Rådas dörromfattning förefaller den vara en ganska avancerad konstruktion. Dörrbladen i de flesta undersökta kyrkorna är relativt grovt bearbetade. De har spräckta plank eller brädor av fur eller ek som sedan har bilats och därefter hyvlats med skave. Men varken bilning eller hyvling har haft som mål att få en helt släthyvlad yta utan mera att korrigera eventuella skevheter och större skador från spräckmomentet. I Södra Råda fanns troligen fem fönster i den medeltida kyrkan. Två av dessa fanns kvar vid branden och har dokumenterats vad avser utformningen. Grunderna för 1 Andersson G, Förslag till program för nationellt nätverksprojekt för rekonstruktionen av Södra Råda gamla kyrka, rapport 2002

4 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) tidigare antaganden om att det inte funnits något fönster mot norr och att exempelvis det lilla fönstret i korets södra vägg inte var medeltida - trots att storlek, placering och utformningen av dess nischer mycket väl stämmer med ett medeltida utförande är inte helt klarlagda. Från fönstren i de övriga kyrkorna kan vi hämta närmare information om tillverkningsprocessen och i samtliga fall har de huggits med yxa direkt ur väggarnas timmerstockar och saknar alltså karmstycken eller gåtar. Fönstren är mycket små med en dageröppning på i genomsnitt c a 20 x 50 cm. I de romanska kyrkorna sitter de generellt mycket högt upp under taket. I samtliga kyrkor i undersökningen har triumfbågen väggen mellan långhus och kor förstorats när kyrkorna förvandlades från katolska till protestantiska kyrkor. I de protestantiska kyrkorna fick predikan, det talade ordet, mycket större betydelse och fokus under mässan och i kyrkorummet förflyttades från koret. Detta öppnades upp och var inte på samma sätt enbart ett rum förbehållet präst och medhjälpare. Hur snabbt denna förändring skett vet vi inte, sannolikt är den i de flesta fall genomförd under 1600-talet. Men i Granhults kyrka dröjde det ända till 1819 innan triumfbågen vidgades! Koröppningen i Södra Råda förstorades 3,5 gånger när kyrkan förvandlades till en protestantisk kyrka. Ljuset i långhuset femdubblades med de nya fönstren insatta. I den medeltida katolska kyrkan, med sin knappt famn-breda triumfbågsöppning, var nästan bara det från öster upplysta högaltaret synligt inne i koret ifrån menighetens långhus. Att under medeltiden komma från gårdens bostadshus in i kyrkans rum måste ha varit en mycket annorlunda upplevelse. I det vanliga bostadshuset fanns inga fönster och inga bilder överhuvudtaget. I församlingens gemensamma kyrka fanns allt detta, raffinerat iscensatt. Förutsättningar Södra Råda gamla kyrka brann ned till grunden i november Nu återstår den grundläggning som gjordes i samband med restaureringen 1913 samt ett nästan komplett, men brandskadat, syllvarv. Längs norra delen av kyrkan återstod ytterligare 4-5 timmervarv. Resten av det byggnadsvirke som fanns kvar efter branden förvaras under ett skyddande tak intill kyrkan. Samtliga virken är kraftigt brandskadade. Spår efter dörrinfattningar och fönster är utraderade. Kyrkobyggnaden blev alltså i det närmaste totalförstörd och de rester som finns kvar av konstruktionen kan ge en del, men ganska få, svar på hur kyrkan var byggd. Den befintliga dokumentationen i form av foton, ritningar och övriga handlingar ger ytterligare upplysningar men fortfarande är en lång rad detaljfrågor obesvarade. För den här undersökningen av dörrar och fönster finns en hel del uppgifter i arkivmaterialet som främst består av ritningar och fotografier. De flesta ritningar är från restaureringsinsatserna i början av 1900-talet, men det finns även ett par detaljritningar av den gamla sydportalen från Det finns en mängd fotografier av främst interiören ända fram till branden Ritningar och foton kan ge oss en uppfattning om utförande och tillstånd från och med det sena 1800-talet. För den här typen av undersökningar, där material och hantverksmässigt utförande är av avgörande betydelse, finns nästan ingen information i ritningsmaterialet utöver

5 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) själva formerna. Där finns inga noteringar om materialval och kvaliteter, inget om de använda verktygen eller bedömningar av de metoder som använts eller hur det utförts. De ytterst fåtaliga iakttagelser som kan göras i brandresterna och den kunskap vi kan hämta från arkiv och litteratur måste därför jämföras med undersökningar av likvärdiga byggnader för att frågor kring material och bearbetningsmetoder ska kunna besvaras. Denna undersökning bygger vidare på resultaten i Förundersökning 1-4. Frågor och tillvägagångssätt Av medeltidens snickerier, inredning och utsmyckning fanns mycket lite kvar i kyrkan när den brann ned. Dopfunten, triumfkrucifixet och kalvariegruppen, några mindre skulpturer, ett processionskrucifix, sydportalen och dess förminskade dörrblad, den intakta dörren med omfattning mellan kor och sakristia samt två medeltida fönster var det som hade bevarats. Medeltidens välbevarade måleri i både långhus och kor var mycket uppmärksammade och korets målningar från 1323 konserverades i mitten av 1980-talet. Den övergripande frågeställningen i direkt anslutning till rekonstruktionsarbetet är för närvarande främst knutna till själva byggnadsprocessen. Frågorna är, liksom i föregående förundersökningar, hur det faktiskt gjorts, in i minsta detalj. Hur kunnigt och noggrant är det utfört, vilken samlad kompetens är byggnaden i sin helhet och i sina detaljer ett uttryck för? Slutledet i den frågeställningen är naturligtvis funderingar kring vem eller vilka byggde även om namn och historiska personer kommer att utebli. I tidigare undersökningar har vi sysslat med bygget av grund, stomme och takkonstruktion och materialval och materialhantering i samband med detta. Det är moment i skapandet av byggnadens yttre skal. Den primära och praktiska funktionen är given: att skapa ett klimatskydd för kyrkans inre och människorna som använde den. Men kyrkans yttre form är naturligtvis inte bara resultatet av praktiska, materiella hänsynstaganden utan svarar också mot den religiösa funktion som byggnaden hade. När vi nu tittar närmare på detaljer som dörrars och fönsters placering och utformning måste vi också ägna tankar åt kyrkans inre. Något naivt måste man därför fråga sig vad man hade en kyrka till på medeltiden? Hur såg det ut inne i kyrkan och hur användes den? Kyrkan byggdes för att inviga och frälsa själar för tron, för att övertyga och behålla tvivlare, för att lära om skillnaden mellan det goda och det onda och att uppoffringar har varit och är nödvändiga för trons budskap om vägen till ett gott och evigt liv. Den byggdes till ett heligt Guds hus som genom uppbyggliga och förmanande bilder, tröstande och förlåtande helgon invid altaren och att man genom mässan och andra ritualer kunde erbjudas religionens grundläggande uppgift: den rätta vägen för att ett slitsamt jordeliv skulle bli meningsfullt. Att kyrkan byggdes, inreddes och smyckades för att uppfylla dessa funktioner - Bibelns berättelser i korrekt scenografi och ett rum för ritualerna, d v s hela det liturgiska programmet svarade biskopen och prästen. I inledningen av nästa

6 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) kapitel om Södra Råda gamla kyrka görs därför en fiktiv rundvandring i kyrkan strax efter att mäster Amund avslutat målningarna av långhusets väggar och tak. Den igensatta sydportalen fotograferades före och efter restaureringen Den har också mätts upp invändigt och dörrbladet som flyttades till den nya västportalen är fotograferad vid flera tillfällen. Men några ytterligare anteckningar kring utförande och materialval finns inte och vi måste göra närgångna studier av den befintliga dokumentationen samtidigt som jämförelser med andra, bevarade portaler från samma tid görs. Även dörren mellan kor och sakristia är dokumenterad tidigare genom fotografier och två ritningar och samma frågor och tillvägagångssätt gäller även för denna. För fönstren är dokumentationen inte lika omfattande och även här blir frågorna och genomförandet detsamma. Att försöka utreda fönstrens placering är av avgörande betydelse för förståelsen av det medeltida kyrkorummets utformning. Endast två fönster var bevarade och spår efter ytterligare fönster är inte dokumenterade även om de med säkerhet funnits. En jämförelse av fönsterplaceringar med andra kyrkor måste också göras. Då ljusförhållande måste ha skiljt sig dramatiskt mellan det medeltida, katolska kyrkorummet och de senare århundradenas protestantiska kyrka, görs avslutningsvis några jämförelser kring det. Utöver litteraturstudier och undersökningar av arkivmaterialet kring Södra Råda har kyrkorna i Hammarö i Värmland, Tångeråsa i Närke, Tidersrum i Östergötland och Granhult, Stenberga samt Pelarne kyrkor i Småland undersökts. Vid arbetet med dessa byggnader delade arbetsgruppen upp sig på två arbetslag där antikvarie, arkitekt och hantverkare ingick. De undersökta delarna har mätts och fotograferats. Utöver mätbara värden har hantverksmässiga iakttagelser och bedömningar gjorts och antecknats i korta beskrivningar i löpande text. Merparten av de insamlade uppgifterna i denna undersökning har registrerats genom uppmätningsritningar (detaljer) och en del fotografier. Litterering LV LN LS LÖ N LÖ LNsa KN KS KÖsa KÖ L Långhus K Kor sa Sakristia va Vapenhus N Norr Ö Öster S Söder V Väster I förekommande fall anges stockar på var sida om en öppning med angivelsen mot vilket väderstreck de ansluter. Ex: stockarna i långhusets östra vägg som finns norr om koröppningen = LÖ N. Därefter anges numret på stockvarvet räknat nedifrån - LÖ N 4. Vid registreringen har vi utgått från samma litterering av väggarna i samtliga kyrkor. Därefter benämns väggstockarna med 1, 2, 3 osv. vidare nedifrån, där den understa stocken (syllen) i korets södra vägg alltså får beteckningen KS 1.

7 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) Södra Råda gamla kyrka i arkiv och litteratur Medeltidens kyrka Med hjälp av kända uppgifter i skrifter och arkiv görs här inledningsvis ett försök till rundvandring i kyrkan så som den kan ha tett sig för en besökare omkring Beskrivningen är gjord för att ge en trovärdig bild av kyrkan innan förändringarna på grund av reformationen och församlingens ökande befolkningstal, men är inte invändningsfri. Efter denna tidsbild följer kommentarer kring vad vi säkert vet och vad som är mera osäkert. Där redovisas också detaljer kring dörrar och fönster m m som är det centrala i denna undersökning av kyrkans medeltida utförande. Trädörren till det lilla vapenhuset är enkel och man kliver över tröskelstocken in på det stenlagda golvet. Vapenhuset ligger nära västgaveln på kyrkans södra sida och har samma släta timmerväggar som kyrkan. Mot kyrkans södra vägg har den timrats på stolpar som ställts mot väggen runt portalen. Vapnen hänger man av sig på träkrokar inslagna i timret i väggen till vänster. Portalen består av två svärd i vardera sidan och ett överstycke. Den knappt två meter höga dörröppningen är rundad upptill i en svag rundbåge. Timmerstockarna i kyrkväggen har fasats kraftigt på både in- och utsida för att passa in i svärden. Både svärd och överstycke har profilerade inner- och ytterkanter. I överstycket finns två utskurna rosetter. T v: sydportalen byggdes igen med plank och ett fönster när ingången flyttades till västgaveln. Foto ATA.. Den gamla dörren kapades och återanvändes i den nya ingången. Bilden tagen från vapenhuset som byggdes på 1600-talet. Foto: Gabriel Hildebrand, RAÄ, Dörrens utsida är omålad och har ett lås med nyckelskylt och dörring. Den är gjord av två breda furuplankor och hänger på gångjärn, ett i den nedre delen och två i den övre. De tre smidda gångjärnsbanden är alla lika breda som dörren och är smidda runt gångjärnstappen och fästa på insidan. På utsidan syns också märken efter infästningen av de två narorna som finns på dörrens insida. När man öppnar dörren ser man att tränarorna 2 Beskrivningen bygger på En bok om Södra Råda gamla kyrka 1963, Lagerlöf 1985, Ullén 2000 samt Harrison 2002.

8 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) har profilerade kanter och att dörren är målad med motiv som föreställer en tornering mellan en bock och en galt. Inne i kyrkan, efter att ha klivit över portalens tröskelstock, måste man vänta en stund för att vänja sig vid mörkret. I kyrkorummet finns bara två små fönster så mäster Amunds nästan nygjorda målningar i sina starka, i huvudsak röda, blå och gula färger, upplevs mest som i ett mystiskt dunkel. Längs långväggarna står enkla träbänkar för de besökare som inte orkar stå under mässan. I övrigt är det nästan tomt på det stora trägolvet. Tittar man uppåt ser man att långväggarna nästan omärkligt övergår i treklövervalvet. Man kan se bilderna i de nedersta valven, ana de snidade repstavarna vid valvens skarvar men det översta valvet är så mörkt att det är svårt att se alla bilder. En bit innanför dörren står dopfunten i täljsten på sitt fundament. Inte långt från dopfunten hänger ett snöre ned från taket. I detta drar klockaren när primklockan ska ringa under mässan. I hörnet till vänster mot gaveln står en lång ljusstav. Kyrkorummet sett mot koret i öster. Dopfunten stod tidigare i kyrkans västra del där kameran är placerad. Koröppningen, triumfbågen, var bara en tredjedel så bred under den katolska tiden. Till vänster om öppningen stod ett Mariaaltare och till höger ett Helgakorsaltare. Triumfkrucifixet till höger hängde tidigare ovanför eller stod framför triumfbågen. Fönstren var under medeltiden betydligt färre och mindre. Foto ATA. Går man mot koret så finns det ett Mariaaltare på kvinnosidan, till vänster om koröppningen. I skåpet ovanför altaret finns en målad träskulptur i ek av Maria med Jesusbarnet och en lite reliefskulptur. Reliefskulpturen visar hur djävulen uppmanar kung Herodes att döda gossebarnen i Betlehem. Genom koröppningen, som är en famn bred, ser man högaltaret med sin stenskiva belyst av ett större fönster i gavleväggen ovanför altaret och ett litet fönster till vänster, i den södra korväggen. Till höger om koröppningen har man nyligen tagit ner truimfkrucifixet från väggen ovanför öppningen och placerat på väggen. Den korsfäste Jesus omges nu av Maria och Johannes som Amund målat på kontursågade brädor som fästs i timmerväggen. Under figurerna står Helgakorsaltaret. Tittar vi in i koret, där vi som vanliga församlingsbor bara har tillträde när vi ska bikta oss eller ta emot nattvarden, står högaltaret längst bort vid östra gavelväggen. Koret är bara hälften så stort som det stora kyrkorummet och golvnivån är här ett steg högre upp. Väggarna är lite lägre men övergår på samma sätt som i kyrkorummet i innertakets

9 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) treklövervalv. Till vänster om altaret brukar prästen stå när han läser dagens heliga evangelium. Till vänster syns också dörren till sakristian. Golvet därinne är lite lägre än i koret. Dörren är gjord av tre brädor, hänger på två gångjärn och hålls samman av två smidda gångjärnsband som går i hela dörrens bredd på båda sidor. Den rundbågiga öppningen har en omfattning som är rikt profilerad, skuren direkt ur timret. Sakristian är svagt upplyst av det enda lilla fönstret i sakristians östvägg. Här förvaras ett processionskrucifix och rökelsekar. Fönstren ovanför korets högaltare är sex stockvarv högt och hugget med sneda nischer direkt i timmerstockarna som ger ett förhållandevis bra ljus över altare och målningar i koret. Här är målningarna äldre och bakgrundsfärgen på väggarna är klarblått och i taket kraftigt röd. Bildberättelserna i vitt, grönt, svart, rött och blått är en hyllning till jungfru Maria. Högst upp ovanför högaltaret syns scenen med Nådastolen där Gud Fader håller den korsfäste Kristus. På varsin sida knäböjer Maria och Johannes Döparen som förbedjare för mänskligheten och ovanför Kristus huvud syns Den Helige Andes duva. Under Nådastolen syns tre apostlars martyrdöd genom korsfästelse och halshuggning. Hemskheterna fortsätter till höger på den södra korväggen med ytterligare tre exempel på martyrdöd. Koret mot norr med dörröppningen in till sakristian. Fönstret är inte medeltida. På väggarna skildras Marias död och upptagelse till himlen. Strax ovan bildens mitt börjar treklövervalvets nedre del. Här är Nya testamentets apostlar målade i gotisk inramning. Foto: Pål-Nils Nilsson, 1984, RAÄ. Till vänster, på väggen mot sakristian, ser vi berättelsen om Marias död och upptagelse till himlen. Scenen fortsätter med en bild på den östra korväggen. Ytterligare ett steg in i koret och vända mot den västra väggen, mot kyrkorummet, syns en scen med jungfru Marias kröning. Här finns också bilder med figurer med en närmare koppling till detta jordelivet: påven Klemens, den halshuggne Saint Denis - frankrikes förste biskop, kung Olov den helige, en biskop, två donatorer som bidragit till att bekosta målningarna och herrar Also och Bonde som nog var kyrkvärdar här när kyrkan invigdes. Här finns också en text som på latin talar om att målningarna gjordes 1323 när Petrus var biskop i Skara stift. Blickar vi slutligen upp mot taket syns Gamla testamentets profeter i mittvalvet och Nya testamentets apostlar i de båda sidovalven.

10 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) Återigen ute i det stora rummet undervisar oss målningarna här ännu tydligare om Bibelns budskap. Mäster Amund har använt en del bokillustrationer som förlagor när han täckte släthyvlade timmerväggar och takbrädor med olika scenerier. Nedtill avslutades väggmålningarna med ett målat draperi. De viktigaste motiven i långhuset är trosbekännelsen och berättelsen om Jesu lidandes historia. På den norra väggen, i en övre och en undre rad av bilder, finns den heliga trosbekännelsen i både ord och bild med början i väster. I öster, längst ned närmast korväggen, avslutas de med illustrationer till orden... de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Yttersta domen med de saliga till vänster och de förtappade till höger. Foto: Gabriel Hildebrand, 1992, RAÄ. När vi firar mässa vänder vi oss mot öster och kyrkans heligaste rum som är koret där prästen till största delen vistas under gudstjänsten. Högst upp på den östra väggen, triumfbågsväggen, ser vi Kristus som domare på den yttersta dagen. Till vänster, på Kristi högra sida har de saliga samlats och till höger drivs de förtappade till helvetet. Rakt under yttersta domen finns en bild av Maria som välsignas av Gud och intill finns en knäböjande och bedjande man med radband. Nedanför finns en bedjande riddare i rustning och hans sadlade häst. På båda sidor om denna bild kan vi se passionshistorien i fyra scener med början till vänster med nattvarden och korsfästelsen längst till höger. Berättelsen utvecklas sedan i ytterligare åtta bilder i den övre frisen på södra väggen som

11 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) börjar med judaskyssen och slutar med törnekröningen. I den undre raden syns scener när Jesus bär korset och avslutas med hur Maria gråter över sin döde son. Uppe i taket finns åttio medaljonger med olika motiv som i fem olika grupper berättar om Skapelsen, Maria och Jesu barndom, Den förlorade sonen, legenden om Sankt Eustachius samt olika fabeldjur. Innan vi går ut ur kyrkan finns på den stora västra gavelväggen bilder med varningar och påminnelser. Överst syns Dödens makt med ett benrangel som beskjuter en yngling med pilar och en öppen kista med maskar och ormar som visar allas vår förgänglighet. Profeten Jona slukas av valfisken men återuppstår och Sankta Margareta besegrar en drake. Väggen i övrigt skildrar dygder och laster och överst visas de sju huvuddygderna. Om man slutligen vänder sig mot ytterdörren har mäster Amund på vänster sida skildrat Sankt Görans kamp med draken vars stjärt ringlar sig bort till höger, ända bort mot gavelväggen. Till höger om dörren finns två djävlar som antecknar de som bryter mot åttonde budet Du skall inte bära falsk vittnesbörd mot din nästa. Förändringar sedan medeltiden 3 Redan under 1600-talet har sannolikt de flesta stora förändringarna av kyrkan genomförts. Som ett resultat av reformationen och förvandlingen av byggnaden till en protestantisk kyrka vidgades koröppningen till närmast korets fulla bredd. Även fönstren blev större och betydligt fler för att få en ljusare kyrka. Predikstolen byggdes 1689 och en stor altaruppsats som skymde det medeltida korfönstret tillkom Under 1680-talet byggs vapenhuset i väster och då flyttas alltså entrén till kyrkan med den medeltida dörren återanvänd står en läktare i långhusets västra del färdig tas en korportal upp och ett litet vapenhus byggs kring den på korets södra sida. I slutet av 1800-talet, sedan församlingen byggt ny kyrka 1859, iståndsattes kyrkan som museikyrka och då togs bänkinredning bort, läktaren revs och korportalen sattes igen och vapenhuset vid koret revs. Vad vi vet och inte vet Ovan nämndes att den fiktiva rundvandringen i kyrkan omkring år 1500 inte var invändningsfri. Det rika orginalmåleriet i både kor och långhus som gjort kyrkan så känd är mycket väl beskrivna och utförligt analyserade. Kring dessa råder bara en del oklarheter när det gäller skadade scener i koret och än mer på långhusets västra vägg. Expertisen är inte heller helt övertygad om att mansfigurerna på korets västra vägg som nämndes som donatorer och klockare verkligen är det. I övrigt stämmer uppgiften om att påvens namn 1323 var Klemens och att Petrus då var biskop i stiftet. VAPENHUS? Om det funnits ett vapenhus framför sydportalen är inte känt. Bilden av vapenhuset är istället hämtad från Rödön i Jämtland där vapenhuset till den medeltida kyrkan med det beskrivna utseendet upptäcktes Tillkallad expertis i form av Anne- Catherine Bonnier, RAÄ, och Peter Sjömar, Dacapo hantverksskola, bedömde det som tveklöst medeltida. Tre prov daterades senare dendrokronologiskt till talets slut vilket var märkligt då timringsteknik, träbearbetning, fönsterutformning, dörr och profileringar hade nära släktskap med 12- och 1300-talskyrkorna i södra 3 Lagerlöf 1985, Ullén 2000.

12 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) Sverige. Stigporten i Granhults kyrka är timrad på samma sätt och skulle kunna vara återanvändningen av timmer från ett medeltida vapenhus. Timringstekniken, s k såtlös timring, var tidigare inte känd i Norrland. 4 Bilden nedan, med skillnaden mellan mörkare och ljusare timmer, skulle kunna vara en möjlig gräns för vapenhuset västerut. Gränsen syns ingen annanstans runt portalen och något vapenhus är inte heller omnämnt annat än som möjligt från och med senmedeltiden 5 i litteratur eller arkiv, så skillnaden har troligen andra orsaker. Sydportalen synlig bakom spånen vid restaureringen Till vänster om portalen syns en lodrät markering mellan mörkare och ljusare timmer. Den undre ljusa stocken är ny. Foto ATA. SYDPORTALEN Sydportalen finns inte uppmätt ifrån utsidan. Två detaljritningar visar dels övergången mellan timmer och svärd i en planritning (skala 1:5, Hjort 1908) samt en plan och elevation av halva portalen sedd inifrån och profiler på timmerstockarna intill portalen (skala 1:20, 1:1, Storsletten/Wirén 1984). Ritningen från 1908 är lite klumpig och inte helt trovärdig. Men den bör redovisa principen för övergången mellan långhusets timmer och portalens svärd. 4 Vapenhuset var obyggt till en bod och stod undangömt bakom sockenmagasinet. Det upptäcktes av timmermännen Jerker Jamte och Lars Wagenius när de reparerade kyrkstallerna. En rapport med dendrodatering, beskrivning, ritningskoncept och tolkningar finns på länsstyrelsen i Jämtlands län. 5 Lagerlöf 1985.

13 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) Detalj av sydportalen, original i skala 1:5. Den liggande timmerstockens möte med det stående svärdet i portalen sett uppifrån. Ritningen anger inte in- eller utsida och det är också svårt att utifrån fotografier av portalen och dörrbladet avgöra det. Dörren bör i sydportalen ha varit inåtgående (tvärtom på sitt nya plats i västportalen) och då skulle haket/profilen längst ned t v kunna vara anslaget för dörrbladet. Måtten är i centimeter och svärdet är alltså 28 cm brett och 11 cm tjockt, väggtimret är 14 cm. Hjort 1908, ATA. Ritningen från 1984 visar portalen inifrån. Höjdmåttet på den ursprungliga dörröppningen blir här osäkert p g a det senare insatta fönstret. Av en ritning från 1908 (skala 1:25, Hjort/Nykvist) verkar dörröppningen ha varit 197 cm hög. Det är inte helt tydligt på ritningen var tröskelns nivå är men den ser ut att vara i överkant på syllstocken. (Det är inte helt otroligt att denna stock är den ursprungliga på ritningen. Trots att stora delar av syllvarvet byttes 1913 så bevarades syllstocken i väster, se bilden ovan, som nyligen dendrokronologiskt daterades som en ursprunglig stock.) Även breddmåttet kan hämtas från ritningarna från 1908 och där anges dörrens mått på en måttsatt planritning till 100 cm och att dörröppningen (det västra svärdets östra kant, troligen) börjar 190 cm från inre hörnet mellan väst- och sydvägg. På Wiréns elevation mot söder från 1984 (skala 1:50) kan samma mått skalas fram till 195 cm, breddmåttet på dörröppningen är detsamma i båda ritningarna. Portalens övriga utformning framgår av fotografierna (exteriör) och ritningen (interiör) nedan. Portalens ram utgörs av två svärd och ett överstycke. Svärdens infogning i timmerväggen har redovisats. Hur överstycket är infogat mot timmerväggen får bli en spekulation utifrån bilderna. I den trasiga delen till vänster syns en kort tapp i svärdets övre del. Men även nästkommande, övre timmervarv är spetsformat på samma sätt som de nedanför. Tappen får där inget fäste i timmerstommen vilket den måste ha för att dörröppning och stomme ska fungera. Av bilden (kraftigare förstorad än vad som redovisas här) kan man inte utläsa några spikar eller tränaglar som om det skulle rört sig om en bräda på in- och utsida som fästs ovan dörren. Istället ser det ut som att även överstycket är infogat enligt samma princip som redovisats för svärden. Överstycket skulle alltså i så fall även det vara 11 cm brett, en bjälke som lagts ovanpå svärden, och sedan fogats till svärden med tappar. Därefter har man fortsatt timringen av väggen med varvet ovanför dörren. I detta har man huggit in en liten nisch, lika bred som portalen plus fasningarna i stockarna på sidan, c a 2 cm djup och 5-6 cm hög.

14 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) Syllstocken/tröskeln har utfromats på motsvarande sätt nedtill. Att beräkna det liggande timrets sjunkmån i förhållande till det stående virket i svärden är inte helt lätt för att slutligen få en sådan tät anslutning mellan överstycke och överspännaren (nästkommande timmervarv) som syns på bilden. Möjligen kan man tänka sig att det trots allt till slut blivit något för stort tryck mellan överstycke och svärd och att den bortfallna biten i överstyckets vänstra del är ett resultat av det. Om det inte är den något våldsamma infästningen av fönstret som är orsaken, här förefaller i varje fall passningen varit mindre noggrann. Den igensatta sydportalen, båda fönstren är sekundära. Formen på portalens övre del framgår någorlunda tydligt av den yttre profileringen. Tyvärr är de inre profilerna svårare att tyda och det finns heller inga ytterligare redovisningar av detta annat än i ritningen ovan som är svår att sammanjämka med fotografierna. Notera att de båda rosetterna är olika utformade. Det ser ut som om den till vänster inte är riktigt färdiggjord. Foto ATA. Ritningen från 1984 nedan visar halva portalens insida. Till vänster detaljsnitt (1:1) av profileringen av stockarna i de fem näst nedersta varve intill portalen, syllen är inte medräknad. Längst till höger visas portalen med svärd och överstycke. På en

15 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) sektion av hela väggen (1:50) förefaller öppningen, trots skevheter, ha samma bredd upp till rundningen även om det är något svårt att avgöra bestämt. På en elevation av västväggen inifrån (1908, skala 1:25) är öppningen 5 cm smalare i sin översta del jämfört med bredden vid tröskeln. Elevation mot söder, ursprunglig skala 1:20, (Storsletten/Wirén 1984). Den övre skrafferade linjen är golvnivån. Strax till vänster om portalen syns en följare som förstärker väggen. Alldeles till höger om denna syns en liten kloss som redovisar syllstockens övre snedfasade profil ovan golvet. Nedhuggningen i syllen till tröskelns överkant motsvaras bara av snedfasningens höjd, c a 6 cm. Jämför man de båda fotografierna ovan, före respektive efter att den gamla syllstocken bytts ut, så verkar den nya stocken ha hamnat i nästan exakt samma position som den gamla. Profileringen av stockarna har gjorts i både över- och underkant upp till det sjunde varvet där det upphör. Längst till vänster är profilspåren ifrån timmerstockarna i Hammarö kyrkas kor, med det tänkta profiljärn som använts. Den undre skrafferingen visar väggens profil sedd uppifrån. Den nya öppningen i väster, där den gamla dörren återanvändes, är 163 cm hög. Dörren har rimligen kapats c a 35 cm för att passa i sin nya, rektangulära öppning. Att dörren har haft samma tryckta bågform som portalen är högst troligt. Rundbågiga dörrblad förekommer i flera av de jämförda timmerkyrkorna. Även sakristians öppning och dörrblad har en rundbågeform, även om den är mer halvcirkelformad och omfattningen är utförd på ett helt annat sätt. Om dörrbladet har kapats både upptill och nedtill går inte att avgöra utifrån ritningar eller foton. Överkanten dörrens draperimåleri skulle kunna jämföras med det omkringliggande väggmåleriet på södra väggen, men tyvärr slutar väggarnas draperimålningar på olika nivå på sidorna om dörren. Dörren har tre smidda gångjärnsband i dörrbladets fulla bredd som inte förefaller ha ändrats. Gångjärnsbanden är c a 3 cm breda, sitter på utsidan och har spikats i de två dörrplankorna med spikar som har krökts på insidan. På sin senaste plats i västra väggen förefaller dörren hänga på enkla gångjärnstappar som slagits in i timmerväggen. På sin ursprungliga plats har tapparna suttit i svärden. Gångjärnen var även där fästa på den vänstra sidan av öppningen sett utifrån, men om

16 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) dörrbladet suttit på insidan och varit inåtgående eller om det suttit på utsidan går inte att avgöra. Måleriet verkar ha gått helt ut till båda kanterna på dörrbladet vilket antyder att dörren suttit på insidan. Gångjärnsbanden är vikta runt tappen och avslutas mellan c a 6-12 cm in på dörrens insida. Den gamla dörren i vapenhuset från 1600-talet. Dörren kapades c a 35 cm och det mesta är nog taget i den övre delen även om det inte utifrån tillgänglig dokumentation går att säga det helt säkert. Foto: Gabriel Hildebrand, RAÄ, Dörrbladet är gjort av två plankor som uppges vara av fura. Plankorna är kilformade och den bredare plankan är mätt till cm. Denna förefaller vara lite mer vriden i veden, särskilt i sin övre del, än den andra plankan där veden förefaller spikrak. Den bredaste plankan är rimligen tagen nära roten. Båda plankorna förefaller vara kvistfria. Hur plankorna är fogade till varandra (spånt/fjäder) går inte att avgöra utifrån bilderna. På insidan sitter två naror med profilerade kanter, den översta helt nära dörrplankornas överkant. Båda avslutas ca 5-8 cm från dörrens sidor och bör rimligen vara utanpåliggande. Narorna har spikats från insidan, även dessa med ett

17 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) tiotal spik. Spikskallarnas storlek varierar och spikarna har inte satts i någon jämn rad i centrum av naran utan snarare med varannan spik ovanför centrum och varannan nedanför. På utsidan finns små, c a 2 x 2 cm, rombiska utskärningar i samma höjd som narorna. De är bara sex till antalet i varje rad. På det suddiga fotografiet från 1925 syns inte hur spikarna fästs på utsidan. Även nyckelskyltens och dörringens beslag, som uppges vara ursprungliga, har en rombisk form, c a 10 x 10 cm. DÖRREN TILL SAKRISTIAN Sakristiedörren finns endast dokumenterad från korsidan, dels med några dåliga fotografier efter restaureringen 1913 samt en måttsatt elevation (Hjort 1908) och en detalj av gångjärnet (skala 1:2, Hjort 1908). Dörr mellan kor och sakristia, måttsatt elevation av Hjort från Då ingen annan ritning än denna finns för portalen är det svårt att säga vad den 4 cm höga listen vid tröskeln är för något, om det hör till tröskeln eller dörrbladet. På bilderna efter restaureringen verkar inte denna list finnas med. Öppningen saknar omfattning i form av svärd och överstycke som i sydportalen. Istället är öppningen med sin rundbågiga övre del utformad direkt i timmerväggen. Timmervarven följer inte varandra åt med samma stighöjd på de båda sidorna om öppningen. Omfattningens profilering är skuren i direkt i stockarna och är knappt 22 cm bred. Enligt ritningarna från 1908 (sektion, skala 1:25, Hjort) så låg öppningen i överkant på det andra stockvarvet. Tröskeln låg enligt ritningen nedan

18 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) c a 15 cm över den dåvarande golvnivån. Öppningen är 177 cm hög och bredden är mätt till 85,5 cm i höjd med nyckelskylten och är något smalare, 84 cm, i den översta delen. Dörröppningen börjar 170 cm från korets västra vägg. Enligt detaljritningen saknades profilering runt portalen inne i sakristian. Inget trädslag finns angivet för de tre brädorna i dörren men om sydportalens dörr var av fura är det rimligt att anta att även denna var gjord av samma material. Inga foton kan berätta något ytterligare om materialkvalitén. De synliga bredderna på brädorna i höjd med nyckelskylten är från vänster till höger (c a): 27,9 cm, 22, 8 cm och 34,7 cm. Dörren öppnas in mot sakristian och hänger på två gångjärn. Gångjärnsbanden går på båda sidor om dörrbladet och är på sidan mot koret c a 5 cm breda närmast gångjärnstapparna och blir ca 3 cm innan de avslutas en bit från dörrens andra kant. Hur långt gångjärnsbanden går på sidan mot sakristian framgår inte av ritningarna.. Om spikarna är riktigt inritade på elevationen ovan förefaller det vara något få spikar i det undre bandet, jfr sydportalen. Om dörrbladet har naror på baksidan går inte att avgöra, det går på foton inte att sen några spikrader. Gångjärnen förefaller enligt detaljritningen att ha slagits in i ett hål helt igenom timmerväggen och där kilats på korsidan. Profilering runt dörren mellan kor och sakristia, Hjort 1908, ritningen förminskad. Dörrbrädorna är c a 20 mm tjocka och godset i gångjärnsbanden närmast tappen är c a 10 mm. Järnet genom timmerväggen är omkring 13 mm närmast tappen. Notera att järnet bör vara kluvet och att man slagit en liten kil ifrån korsidan. FÖNSTER Vid branden och troligen redan från 1700-talets mitt fanns det sammanlagt tio fönster i kyrkan. Ett av detta satt på långhusets västgavel, ett på den norra väggen och fyra stycken i väggen mot söder. I koret fanns det två fönster i den södra väggen samt det igensatta fönstret i korets östra vägg som finns avritat och fotograferat. I sakristian fanns det ett fönster mot norr och det lilla fönstret mot

19 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) öster som var det enda som var bevarat från byggnadstiden och som fortfarande användes. Uppfattningen är att det förutom de två lätt identifierade medeltida fönstren bör ha funnits ytterligare två fönster på långhusets södra sida samt eventuellt även ett fönster i korets södra vägg. Men inga spår av andra medeltida fönster har kunnat identifieras. Det innebär att fönstren i långhusets och det eventuella fönstret i korets södra väggar har suttit där de senare insatta fönstren monterades. De nya fönstren var betydligt större och har därför utplånat spåren efter de äldre och mindre. 6 Varför inte samma resonemang skulle kunna gälla för fönstret på den norra sidan är oklart. 7 Det förekommer eller har förekommit fönster i långhusens norrväggar i flera av de övriga medeltida timmerkyrkorna (se nedan). I den södra fasaden var två av fönstren mycket små, ett i koret och ett nära den tidigare sydportalen. Ingen detaljdokumentation av dessa fönster har återfunnits. Men slutsatsen att de inte är medeltida beror på att dessa fönster, liksom de större fönstren, har karmar och bågar av trä samt blyinfattade rutor, på insidan järngaller och målade foder av trä. 8 Innan de två medeltida fönstren redovisas närmare kan det vara intressant att se vad det innebär att fönstren var så mycket färre och så mycket mindre under medeltiden. Att på något sätt försöka få en relation till dunklet och mystiken som hävdas inledningsvis i detta kapitel. Utan att mäta i lux kan ändå en beräkning av fönsterytorna göras. Utgångspunkterna är medeltidens fem antagna fönster enligt ovan. Fönstren i den södra fasaden har beräknats efter måtten i de befintliga, mindre fönstren i kor respektive långhus, två i långhuset och ett i koret. Inget fönster i den norra fasaden har räknats med. Detta jämförs med det sena 1700-talets utförande med sammanlagt tio fönster, d v s så som kyrkan såg ut när den brann ned och så som nu levande besökare minns den. Den sammanlagda fönsterytan i kyrkan var under medeltiden 1,18 m 2. Det kan jämföras med 6,55 m 2 år 2001 då fönsterytan alltså var mer 5,5 gånger större. I koret var inte skillnaden så stor. Där hade ytan förstorats knappt 1,5 gånger. I sakristian hade ytan blivit 10 gånger större. Störst var skillnaden i långhuset där den sammanlagda fönsterytan hade ökat närmare 14 gånger. Den viktigaste skillnaden att uppmärksamma är hur ljusförhållandena mellan kor och långhus förändras. Under medeltiden var det 2,2 gånger mer fönsteryta i koret än i långhuset. Detta i ett rum som till volym var ungefär 3,5 gånger mindre! I slutet av 1700-talet hade detta förhållande ändrats så att det var 4,2 gånger mera fönsteryta i långhuset. En stor förändring i rumsupplevelsen mellan det medeltida, katolska kyrkorummet och senare tiders protestantiska kyrka är att korväggen öppnas upp, nästan till korets fulla bredd. I Södra Råda var denna förändring kanske mindre dramatisk än i de flesta andra kyrkor där öppningen i de flesta fall gjorts ännu större. Öppningen i Södra Råda kyrka blev efter förändringen c a 3,4 gånger större. Men frågan är om 6 Lagerlöf 1985, Ullén Ullén Lagerlöf Slutsatsen är säkert riktig och bygger troligtvis på detaljerade iakttagelser. Däremot är uppgiften inte helt riktig. De två minsta fönstren i kor respektive långhus har inte målade foder av trä, utan samma typ av nischer som huggits ut direkt i väggarnas timmerstockar som i de övriga två medeltida fönstren (fotografier, troligen från 1908). Med tanke på framförallt det lilla korfönstrets storlek och placering är det ju inte helt otroligt att en befintlig, medeltida öppning har förändrats något och att en fönsterbåge har sats in.

20 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) ändå inte skillnaden i ljusförhållandena hade en större inverkan på förändringen av rumsupplevelsen. Skalenliga teckningar av de medeltida fönstren i sakristians östra vägg (t v ) och i korets östra vägg. Det mindre fönstret är bara 13 x 39 cm i öppningen och korfönstret är 55 x 115 cm. Sakristian var omålad i sin helhet medan korets måleri täckte även nischerna i fönstret. Originalen i skala 1:10, odaterade, signaturen inte läsbar. De två fönster som med säkerhet är ursprungliga visas i teckningarna ovan. Liknande typer av fönster återfinns även i de övriga timmerkyrkorna. Fönsteröppningarna är formade direkt i väggtimret. Då det saknas förstyvande gåtar i öppningarnas sidor har man eventuellt förstärkt kring öppningarna med extra dymlingar, i varje fall kring det betydligt högre korfönstret som skär genom fem hela timmervalv. Sakristiefönstret är bara två stockvarv högt inklusive nischerna och skär igenom ett helt stockvarv. Nischerna är betydligt bredare i sakristians fönster. Korfönstret har haft en mittpost vars infästning i fönstret/timmerstommen inte framgår av någon dokumentation. Att den saknas kan bero på att den var skadad eller hade brustit och orsaken skulle kunna vara densamma som i resonemanget kring det stående och liggande virket i sydportalen. Fönstret var placerat ungefär en meter ovanför högaltaret. Sedan 1707 doldes det bakom en altartavla och troligen sattes fönstret igen då. På bilder från förra sekelskiftet och senare döljs det utifrån av spån. Medeltidens kyrkorum och en sammanfattning Som nämndes inledningsvis är tanken med rekonstruktionen av Södra Råda gamla kyrka att den nya byggnaden ska uppföras i sin medeltida utformning. Sedan kyrkan övergavs hade åtgärderna 1893 fram till restaureringen 1913 delvis syftat till att återta det medeltida, katolska kyrkorummet. Bänkinredningen och läktaren revs och

21 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) även den stora altartavlan från 1707 framme i koret togs undan. Altartavlan förvaras nu i Historiska museet tillsammans med rökelsekaret och primklockan som nämns i det här kapitlets inledande rundvandring. 9 Rundvandringen syftade till att försöka ge en uppfattning om hur kyrkorummet kan ha uppfattats och använts under senmedeltiden. Jämförelsen mellan det tidiga 1900-talets återskapade, medeltida karaktär och senmedeltidens faktiska utformning skiljer sig åt främst när det gäller entrén till kyrkorummet, ljuset inne i kyrkan samt avgränsningen mellan långhus och kor. Under medeltiden kom man in genom kyrkan ifrån söder i långhusets västra del. Portalen var högre än den som gjordes när ingången flyttades till västra gavelväggen. Här återanvändes den medeltida dörren. Dörrbladet kapades i sin övre del men behöll i övrigt sin medeltida utformning. Hur den rekonstruerade, medeltida portalen ska se ut mååste studeras något ytterligare. Sakristians dörr och omfattning (med sina restaurerade delar) förblev helt intakt ända fram till branden. Bortsett från att vi inte vet hur dörrbladets baksida såg ut och någon osäkerhet kring materialet vet vi ändå ganska väl hur den gjordes. Detaljdokumentation av lås och låsbeslag saknas. Vid restaureringen 1913 byttes stockarna under båda de medeltida dörröppningarna men de ser ut att ha blivit kvar tämligen exakt i sina positioner, framförallt när det gäller tröskelhöjderna, tack vare en kvalificerad restaureringsinsats av kunniga hantverkare. Fönsterytorna i museikyrkan var fem gånger större än i den medeltida kyrkan och därmed hade självklart förutsättningarna för insläpp av dagsljus ändrats dramatiskt. Främst var det långhuset som blev mycket ljusare och därmed förändrades, tillsammans med den väsentligt förstorade koröppningen, upplevelsen av relationen mellan det heliga koret och församlingens långhus. Av de medeltida fönstren fanns med säkerhet bara två kvar, ett mycket litet i sakristian och den medeltida kyrkans största fönster över högaltaret i koret. Utformningen av dessa fönster är dokumenterade, även om alla detaljer inte är helt klarlagda. Grunderna för tidigare antaganden om att det inte funnits något fönster mot norr och att exempelvis det lilla fönstret i korets södra vägg inte var medeltida - trots att storlek, placering och utformningen av dess nischer mycket väl stämmer med ett medeltida utförande är inte helt klarlagda. Koröppningen förstorades 3,5 gånger när kyrkan förvandlades till en protestantisk kyrka. Under Förundersökning 1 återfanns troligen den ursprungliga placeringen och storleken på den medeltida koröppningen i systerkyrkan i Hammarö. Med detta som en ledtråd ska fortsatta utredningar göras för att rekonstruera den medeltida triumfbågen med utgångspunkt i vad som saknades i de medeltida scenerierna på båda sidan om denna vägg. Förändringarna från det medeltida kyrkorummet till en protestantisk kyrka ligger troligen främst i upplevelsen av att medeltidens kyrka mycket starkare betonade koret med dess högaltare i centrum. Från dunklet i menighetens rum riktades fokus mycket mer på det framförallt från öster mer upplysta koret, där nästan bara högaltaret var synligt genom den mycket mindre triumfbågen. 9 En beskrivning av hur en primklockas upphängningsanordning på kyrkvinden har sett ut finns i Sjömar 1999.

22 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) Fönster och dörrar i de övriga undersökta kyrkorna I böckerna Medeltida träkyrkor, del I och del II 10 finns beskrivningar och analyser av både rivna och bevarade kyrkor. Beskrivningarna omfattar kyrkobyggnaden och dess inventarier samt en analys av en möjligt medeltida utformning. Detta har varit den huvudsakliga källan och utgångspunkten för nedanstående iakttagelser av dörrar och fönster i de olika kyrkorna. De insamlade uppgifterna är disparata då förutsättningarna har skiftat mycket när det gäller åtkomligheten. Då dokumentationen för varje byggnadsdel som varit åtkomlig är omfattande och bitvis väldigt detaljerad har inte all information för varje kyrka tagits med i denna rapport. För att undvika en enahanda upprepning har därför endast de registrerade iakttagelserna för Granhults kyrka presenterats i sin helhet i det följande. Många detaljer som kan vara viktiga för ett riktigt och trovärdigt rekonstruerat hantverksmoment är subtila och så svåråtkomliga att de är närmast omöjliga att registrera med foto eller på ritning. Även om det i någon kyrka varit lite eller nästan inget att undersöka har ändå besöken sammantaget gett iakttagelser och intryck hos deltagarna som är viktiga för den kunskap som behövs för rekonstruktionsprojektet. Nedan presenteras, förutom för Granhult, endast något fotografi per kyrka. Samtliga fältanteckningar och ritningar förvaras i original på Dacapo hantverksskola i Mariestad. Hammarö Hammarö kyrka var ursprungligen utformad på samma sätt som Södra Råda och de har därför betraktats som systerkyrkor. Hammarö ligger fågelvägen c a fem mil nordväst om Södra Råda men är idag kraftigt ombyggd. 10 Ullén 1983 (del I) och Lagerlöf 1985 (del II). Stenberga kyrka är beskriven av Granmo 1999.

23 Södra Råda gamla kyrka. Förundersökning 5 G Andersson, okt (34) Hammarö kyrka med medeltida långhuset och kor, den stora tillbyggnaden skymtar till vänster. Den lilla sakristian syns längst till höger och i den syns det minimala fönstret som liksom i Södra Råda är det enda bevarade. I den högra bilden visar fönstret som hade samma mått och utformning som motsvarande i Södra Råda. Fönstret ger en uppfattning om ljuset inne i de medeltida kyrkorna, det rörde sig närmast bara om ledljus och i övrigt fick man använda bloss och vaxljus. Korfönstret i den hitre, östra väggen är placerat på samma ställe som på medeltiden (och på motsvara ställe som i Södra Råda) men är idag kraftigt förstorat. Koret har även haft ett fönster på den södra väggen (t v) samt en portal där den nyare dörren sitter. Hela kyrkan är kraftigt ombyggd vid flera tillfällen, men under tidigare restaureringar har iakttagelser gjorts och det förefaller som om långhuset endast har haft ett fönster(!) som var placerat till höger om det nuvarande. Längst till vänster var sydportalen som registrerats i Förundersökning 2, placeringen är densamma som i Södra Råda. Den ursprungliga dörröppningen och dörrbladet mellan kor och sakristia visar stora likheter med Södra Råda och är noggrant uppmätt och registrerad under denna undersökning. Tångeråsa I Tångeråsa kyrka, koret från 1290-tal och långhuset från 1340-tal, syns var sydportalerna i långhus och kor har suttit, men de är helt igenbyggda med brädor så att inget annat än placeringen har registrerats. Dörrbladet mellan kor och sakristia, medeltida men med okänd datering, förvaras i kyrkstallet och har mätts upp och registrerats. Kyrkan har inte haft några fönster på norra sidan. I långhuset fanns två fönster på samma sätt som antas i Södra Råda, ett av dessa är bevarade och har dokumenterats i denna undersökning. I koret har funnits ett fönster i östväggen, men det är dolt bakom altartavlan. Spår efter placeringen av ytterligare två igensatta fönster finns i korets södra vägg som båda eventuellt kan vara medeltida. Tidersrum Kyrkan är från 1260-talet och är med sitt stora, romanska kyrkorum inte helt jämförbar med Södra Råda. De båda portalerna är exempelvis nästan dubbelt så höga. Några iakttagelser har ändå gjorts. Sydportalens dörrblad i långhuset har återanvänts i den nyare västportalen på samma sätt som i Södra Råda. Dörrbladet är