CBI:s informationsdag 2012

70 år i betongens tjänst! CBI:s informationsdag 2012 Snabbare, högre, starkare www.fotoakuten.se

CBI Betonginstitutet 100 44 Stockholm c/o SP c/o LTH, Byggn.material tel 010-516 68 00 Box 857, 501 15 Borås Box 118, 221 00 Lund fax 08-24 31 37 tel 010-516 68 00 tel 010-516 68 00 cbi@cbi.se www.cbi.se fax 046-222 44 27

1 Välkommen till CBI Betonginstitutets informationsdag! I år är det 70 år sedan Stiftelsen Svenska forskningsinstitutet för cement och betong vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm, oftast sammanfattad i förkortningen CBI, grundades. Vi som tillbringar en stor del av vår vakna tid på dagens CBI tycker att det finns anledning att uppmärksamma detta jubileum. Men är 70 år en lång tid? 70 år är ungefär två generationer. Min farfar Petrus var liksom jag väg- och vattenbyggare. Han föddes 1879 och examinerades från KTH år 1901. Bland hans kurskamrater fanns Ivar Kreuger som var en stor innovatör och hämtade hem modern armeringsteknik från USA till Sverige där hans firma Krueger & Toll tillämpade den i Ferdinand Bobergs NK på Hamngatan i Stockholm. Kreuger var en av dem som tog initiativet till Svenska Betongföreningen men hade inte tid att ta aktiv del i dess styrelse. Tändstickorna blev intressantare Min farfar var i början av sin karriär verksam som flottledsbyggare vilket är en bortglömd del av väg- och vattenbyggarnas breda arbetsfält men som kanske borde övervägas för en renässans. Finns det något miljövänligare sätt att frakta timmer på? Några av de litet gråhårigare i salongen har kanske träffat min pappa Carl-Helmer, född 1922 och civilingenjör modell K47. Han ägnade nästan hela sitt yrkesliv åt Gatukontoret i Stockholm. Han var länge engagerad i tunnelbanebygget men ansvarade under senare delen av karriären för underhållet av stadens många broar. En intressant detalj för oss idag är att han gjorde sitt examensarbete på CBI. Det handlade om mätning av sprickor i armerade betongbalkar. Min slutsats är att 70 år eller två generationer inte är en så väldigt lång period. Den genomgång som sammanfattas i denna skrift förmiddagens fem föredragshållare gjort av institutets historia inför jubileet ger ytterligare stöd för den. 1940-talets CBI:are skrev om cementets hydratation, betongens beständighet och motstånd mot avnötning, betongbeläggningar och sprickbildning i armerade betongkonstruktioner och det gör vi även idag. Kursverksamheten var viktig då som nu. En tredje sak vi har gemensamt är vår strävan att utvecklas och att skapa en betong med ännu bättre egenskaper. Härmed kommer jag osökt in på eftermiddagens olympiska tema; snabbare, högre, starkare. I denna rapport sammanfattar de sju föredragshållarna sina bidrag. I de första olympiaderna fanns även tävlingar i konst på programmet. Här finns också ett föredrag som fokuserar på adjektivet attraktivare. Vi kan inte bara se på de tekniska egenskaperna. Det hållbara samhället har tre dimensioner, den miljömässiga, den ekonomiska och den sociala. Varmt välkommen till 70-årsdagen! Johan Silfwerbrand

2

3 CBIs informationsdag 17 mars 2011 Hur det började och hur det fortsatte 5 Johan Silfwerbrand, CBI Betonginstitutet 1970-talet 11 Lars Johansson, CBI Betonginstitutet 1980-talet 15 Bo Göran Hellers, KTH 1990-talet 19 Åke Skarendahl, ÅSAB Kursverksamheten från 1940-talet till idag 21 Gunilla Teofilusson, CBI Betonginstitutet Snabbare: Regeringens Produktivitetskommitté för ökad produktivitet i anläggningsbranschen 23 Malin Löfsjögård, ordförande Produktivitetskommittén Snabbare: Industriellt betongbyggande leder till ökad produktivitet 25 Peter Simonsson, Trafikverket Högre: Bygga högt 29 Håkan Sundquist, KTH Starkare: Höghållfast och hållbar betong 33 Björn Lagerblad, CBI Betonginstitutet Robustare: Färsk betong som bättre håller måttet trots störningar 37 Peter Billberg, CBI Betonginstitutet Kvalitetssäkrare: Nya och förbättrade standarder för betongbygnade med högre och säkrare kvalitet 41 Markus Peterson, Svensk Betong Attraktivare: Gråa och gröna betong- och naturstensytor för attraktiva städer 45 Björn Schouenborg, CBI Betonginstitutet Internationellare: Nycklar till internationella FoU-projekt 47 Katarina Malaga, CBI Betonginstitutet

4

5 Hur det började och hur det fortsatte Johan Silfwerbrand CBI Betonginstitutet johan.silfwerbrand@cbi.se All vår början Industriforskningsinstitut var en nymodighet på 1940-talet. Syftet var att skapa en institution mellan industrin och högskolan. Även om de fanns flera personer inom industri, stat och teknisk högskola som hade stor betydelse för institutets grundande kan två personer lyftas fram speciellt. Den ene är professor Lennart Forsén (1889-1943) Den entusiastiske ingenjören [1] som levde ett rikt men kort liv växelvis inom akademin och industrin. Den andre är tekn dr hc Ernst J Wehtje (1891-1972) som var vd för Skånska Cementaktiebolaget 1936-47. I CBI:s vackra trapphus i Stockholm hänger Forséns porträtt med undertiteln Initiativtagare till Cement- och Betonginstitutet. I entrén finns en marmorvägg med Wehtje i silhuett. Tolv företag (tabell 1) stod bakom en donation till Wehtje på dennes 50-årsdag den 17 juli 1941. Donationen utgjorde grundplåt till den institutionsbyggnad som uppfördes 1943-44 och invigdes av dåvarande kronprins Gustaf (VI) Adolf den 17 maj 1945 [2]. Tabell 1. CBIs ursprungliga donatorer (Handlingar nr 2, s 4). Skånska Cementaktiebolaget Aktiebolaget Iföverken, Bromölla Aktiebolaget Gullhögens Bruk, Skövde Ölands Cement Aktiebolag, Degerhamn Cementa, Svenska Cementförsäljnings Aktiebolaget, Malmö Aktiebolaget Skånska Cementgjuteriet, Stockholm Slite Cement- och Kalk Aktiebolag Aktiebolaget Wisby Cementfabrik Aktiebolaget Karta och Oaxens Kalkbruk Skandinaviska Eternit-Aktiebolaget, Lomma Internationella Siporex-Aktiebolaget, Stockholm Hidinge Kalkverk Aktiebolag, Malmö Personerna Ett forskningsinstitut är liksom andra tjänsteföretag helt beroende av sina medarbetare. En uppskattning ger vid handen att ungefär 180 personer haft sin anställning vid Cement- och Betonginstitutet eller CBI Betonginstitutet en period mellan 1942 och mars 2012. I viss utsträckning har CBI varit en plantskola för betongindustrin, många är de medarbetare som gått vidare till höga tjänster inom näringslivet. Fram till 2007 pendlade antalet anställda mellan 30 och 45. Den 1 januari 2008 fusionerades CBI med en sektion inom SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut och antalet medarbetare växte snabbt mot 60 (figur 1).

6 80 70 60 Antal anställda 50 40 30 20 10 0 1940 1950 1960 1970 1980 1990 2000 2010 2020 Figur 1. Antalet anställda ( huvuden ) i CBI från 1944 till 2011. År 2008 fusionerades CBI i Stockholm och Lund med sektionen för byggmaterial vid SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut. Under åren 1990-92 var en informationsenhet CBI Betongforum med som flest fyra medarbetare organisatoriskt knuten till CBI. Ser man i backspegeln verkar CBI vara en trivsam arbetsplats att arbeta på, många medarbetare har arbetat väldigt länge på institutet och det har inte haft fler än sex institutschefer (tabell 2). Ingen har suttit längre än Georg Wästlund (26 år) som samtidigt var professor i brobyggnad vid KTH. Tabell 2. CBIs institutschefer 1942-2011. Direktör Stig Giertz-Hedström 1942-46 Prof. Georg Wästlund 1946-72 Prof. Sven Gabriel Bergström 1972-83 Docent Bo Göran Hellers 1983-88 Adj. prof. Åke Skarendahl 1988-2001 Prof. Johan Silfwerbrand 2002- Huset CBI:s Stockholmskontor (figur 2) är beläget inom Kungl Tekniska Högskolans universitetsområde på Östermalm i Stockholm. I institutets Handlingar nr 2 [3] kan man läsa följande om tomten: [den] har ett ändamålsenligt och vackert läge i omedelbar närhet till Statens Provningsanstalt, Statens Väginstitut och de planerade institutionsbyggnaderna för byggnadsteknik, brobyggnad och byggnadsstatik vid Kungl. Tekniska högskolan. Statens Provningsanstalt flyttade till Borås och namnändrades men blev 2008 majoritetsägare för CBI Betonginstitutet AB, så cirkeln är sluten. CBI disponerar en egen byggnad som invigdes 1945 och därefter byggts till två gånger, senast 1992. Fastigheten ägs av Statens Fastighetsverk. CBI betalar ingen hyra för fastigheten, men står efter en uppgörelse med SFV vid den senaste ombyggnaden för drift, underhåll och reparation.

7 Byggnaden omfattade från början följande: Två kemiska laboratorier, ett vågrum och ett grovlaboratorium i källaren. Fyra fysiska laboratorier varav tre är elektriskt skärmade. Blandningscentral Gjuthall Tre lagringsrum med reglering av RF Köldlaboratorium avsett för temperaturer ned till -20 C Fotolaboratorium Två mekaniska verkstäder och en snickarverkstad Tio kontorsrum Entréhall Röntgen- och elektronoptiskt laboratorium. CBI:s dåvarande personal hade stort inflytande på lokalernas utformning och byggnadens konstruktion vilken är utförd som ett helgjutet betonghus och konstruerat enligt den tidens senaste principer. Intressant är att man bara använde 275 kg cement per m 3 betong och ändå fick en hållfasthet som på 30-40 MPa. Även kriget satte spår i ett kraftigt skyddsrum (som är fullträffsäkert för bomber på åtminstone 100 kg ), vilket skulle rymma hela personalen men som idag används som arkiv. Andra moderniteter var vibrationsdämpning, takvärme(!), mätkablar mellan olika rum, modellförsök för att studera strömningen i ventilationsluften och induktiva givare ingjutna i betongen. Figur 2. Fastigheten på Drottning Kristinas väg på 1940- resp. 2010-talet. Forskningen Under 1940-talet genomförde CBI bl.a. följande studier [2]: De kemiska processerna vid portlandcementets hårdnande. Om betongens elasticitetsmodul. Undersökningar av betongbeläggningars motståndsförmåga mot avnötning samt åtgärder till förhindrande av dammbildning. Undersökning rörande sprickbildning i armerade betongkonstruktioner. Undersökning av trafiklastspänningar i betongbeläggningar. Kolorimetriska metoder för snabbanalys av silikatmaterial. Redan från början spände forskningen alltså över ett vitt fält, alltifrån cementkemi till armerade betongkonstruktioner. Betongbeläggningar var ett delområde och det tillhör fortfarande ett av CBIs specialiteter. Under 1950-talet forskade CBI bl.a. kring följande frågor [1]:

8 Temperaturspänningar i betongbeläggningar. Belastning och deformationer hos bjälklagsplattor av betong under byggnadstiden. Lagringstemperatur, lagringstid och betonghållfasthet. Förändringar i kalkstenen under förbränningens tidiga skede. Frysförsök med cementbruk. Betongens krypning. Under 1960-talet publicerades bl.a. följande studier: Undersökning av processen för förbränning av kalksten. Diffusions-, lösnings- och kristallisationsprocessen för kaliumhydroxid. Luftporsystemets betydelse för betongens frostbeständighet. Hydratationsvärme hos portlandcement. Receptets betydelse för färsk betongs konsistens. Armeringens lägesavvikelser. Perioden 1970-2000 redovisas i separata artiklar i denna skrift och det senaste decenniets forskning har ännu inte arkiverats. Tvärtom har en del av den pågående forskningen rötter i det tidiga 00-talet. Hit hör serier av projekt kring dels självkompakterande betong, dels tidig hydratation. Institutets initiativtagare professor Lennart Forsén publicerade banbrytande arbeten om hydratation och institutets första rapport hade titeln Chemical Processes in the Hardening of Portland Cement (Hedin, 1945). Nya cement, nya tillsatsmaterial, nya tillsatsmedel och nya mikroskop har dock förändrat förutsättningarna för denna grundläggande forskning. Forskningsfinansiering Grundplåten till CBI var en donation från cementindustrin. Donationen omfattade dels uppförande och inredning av en institutsbyggnad, dels driftsmedel under 10 år framåt. Det framgår inte av handlingarna när de ursprungliga donationsmedlen tog slut eller vilka företag som fortsatte att vara anslagsgivare. Men villkoren och finansiärerna har förändrats över tid (tabell 3, figur 3). Donatorerna ersattes 1973 av Stiftelsen Svenska Betongforskning som privat finansiär. Staten drog successivt ned sin finansiering och upphörde helt 1998. Systemet för basfinansiering ändrades 2003 då Stiftelsen Svenska Betongforskning ersattes av Konsortiet för finansiering av grundforskning inom betongområdet som består av sex cement- och betongföretag. År 2003 skapades också CBI:s intressentförening som successivt vuxit till över 40 medlemmar (2011). Den 1 januari 2008 fusionerades CBI (i Sthlm & Lund) med sektionen för byggmaterial (i Borås) vid SP samtidigt som SP blev majoritetsägare för det nya aktiebolaget CBI Betonginstitutet. SP har liksom andra statligt ägda forskningsinstitut en viss andel (varierande över tid men runt 15 %) statliga medel. Från 2008 får CBI Betonginstitutet ta del av sådana medel strategiska kompetensmedel för sin Boråsverksamhet och från 2009 även för verksamheten i Stockholm och Lund.

9 Tabell 3. Finansieringsformer. Finansiärer Årtal Donatorerna + olika statliga organ 1942-1972 Stiftelsen Svensk Betongforskning + 1973-1998 BFR & STU/ NUTEK Stiftelsen Svenska Betongforskning 1998-2002 Konsortiet 2003-2007 Konsortiet + RISE 2008- Andel av oms (%) 60 50 40 30 20 Anslag ind Anslag stat Övrig FoU Summa FoU 10 0 1972 1985 1995 2005 2010 Figur 3. Forskningsanslagens andel av totala omsättningen under fem olika år i institutets historia. Slutord Vid invigningen fredsvåren 1945 hoppades dåvarande kronprins Gustaf Adolf att institutet skulle bliva det svenska näringslivet till verklig gagn samt bliva till nytta för vårt land och folk. Jag tycker att 70-årsjublieet visar att CBI uppfyllt båda målen. Institutet har inte enbart överlevt lågkonjunkturer, energikriser, riksdagar med olika färger och flera olika finansieringsmodeller utan har också expanderat. Att institutet sedan 2008 är medlem av SP-familjen borgar för en ljus framtid. Moderna forskningsprojekt kräver bred kompetens och tvärvetenskaplighet och då är kombinationen av samarbete med SP:s enheter och dotterbolag och cement- och betongindustrin en utomordentlig grund att bygga vidare på. Referenser 1. Lindfors L-E: Den entusiastiske ingenjören Professor Lennart Forséns historia. Förlagsaktiebolaget Scriptum, Vasa, Finland, 2007, 166 s. 2. Svenska forskningsinstitutet för cement och betong Handlingar och meddelanden. Cementoch Betonginstitutet, Stockholm,1945-1973. 3. Beskrivning av Cement- och Betonginstitutets byggnad. Handlingar nr 2, Cement- och Betonginstitutet, Stockholm, maj 1945, 48 s.

10

11 1970-talet Lars Johansson CBI Betonginstitutet lars.johansson@cbi.se 1970-talet kännetecknas i stort av förändringar som skedde under påverkan av energikriser, framväxande miljörörelser, proteströrelser bland de unga och andra skeenden i samhället. Även för CBI var 1970-talet en tid av förändringar, sannolikt till viss del påverkade av dessa förändringar i samhället. CBI var från början i huvudsak ett materialforskningsintitut vilket är naturligt. Man fick vid starten överta viss personal, utrustning och pågående forskningsarbeten från Svenska Cementföreningens betonglaboratorium i Stockholm. Verksamheten var ända fram till i början av 1970-talet uppdelad i en kemisk, en fysikalisk och en teknisk avdelning. Forskningen finansierades genom anslag från de s.k. donatorerna (cement- och betongindustrin) och staten. Under medverkan av representanter från BFR, STU, högskoleinstitutioner, CBI, cementindustri, betongelementindustri och keramforskning gjordes år 1972 en utredning med syfte att utreda förutsättningarna för en samordning av forsknings- och utredningsarbetet inom cement- och betongområdet i Sverige. Efter denna utredning bildades stiftelsen Svensk betongforskning som därefter tillsammans med staten kom att finansiera CBI:s forskningsverksamhet och annan forskning i Sverige kring cement och betong. Samma år gjordes en omorganisation inom CBI, varvid verksamheten delades i tre grenar: forskning, uppdrag och information i enlighet med de arbetsområden som beskrevs i de nya stadgarna, som fastställdes för institutet år 1974 (CBI var då en stiftelse). Forskningen Innehållet i CBI:s forskningsrapporter från de 10-20 åren närmast före 1970 visar att Ca 70 % av dem handlar om kemi och struktur hos cementpastan samt egenskaper hos betong dvs. inre spänningar, krympning, hållfasthet osv. Resterande ca 30 % handlar huvudsakligen om betongens egenskaper i färdiga konstruktioner. Några av dessa handlar om betong- och betongelementtillverkning. Enligt de nya stadgarna från 1974 skulle CBI liksom tidigare arbeta med forskning, utredningar och information huvudsakligen inom materialteknologi. Emellertid kom arbetet under 1970-talet också till stor del att handla om andra områden såsom produktionsteknik och ombyggnad. Innehållet i forskningsrapporterna från år 1974 till 1984 ger en bild av fördelningen på olika forskningsområden. En tredjedel av dem handlar om materialteknik och resten om egenskaper hos färdiga konstruktioner, produktionsteknik m.m. Utvecklingen av nya produktionsmetoder, beständighetsproblem och därav uppkommande reparationsbehov hos vissa typer av betongkonstruktioner skapade ett behov av forskning inom dessa områden. Som exempel på forskning kring nya produktionsmetoder kan nämnas vakuumbehandlig av betong, pumpbetong, flytbetong, borttagning av betong vid ombyggnad reparation och rivning samt utförande av armeringsarbete.

12 Beständighetsfrågor som det forskades mycket kring var frostbeständighet och armeringskorrosion. Också före 1970-talet hade forskning kring frostbeständighet pågått medan armeringskorrosion var ett i stort sett nytt forskningsområde. Uppdrag Under CBI:s första tid fanns ingen uttalad uppdragsverksamhet, men pga. av att det efterhand kom ett ökande antal frågor utifrån till institutet, bildades en kontaktavdelning som skulle hjälpa företag med olika frågor rörande cement och betong. Långt före 1970 startade institutet också kurser för kontrollanter och arbetsledare för utförandeklass I. Vidare bedrevs besiktningsverksamhet för betongfabriker. Båda dessa verksamheter låg under de senare åren före 1970-talet under kontaktavdelningen. I samband med omorganisationen 1972 byttes benämningen kontaktavdelning mot uppdragsverksamhet. Samtidigt flyttades kurserna till informationsverksamheten. Under perioden 1950-1960 handlade de flesta utredningar inom kontaktavdelningen om antingen rena materialegenskaper hos betong och cementbruk eller om materialegenskaper hos betongen i konstruktioner och inverkan av utförandet på materialegenskaperna. Under nästa 10-årsperid hade denna andel av utredningarna minskat till knappt hälften och under 1970-talet till mellan ca 15 och 30 %. Uppdragen blev istället mer riktade ut mot praktiken och handlade ofta om undersökning och bedömning av utförda konstruktioner, såväl nya som äldre. På nya konstruktioner gällde utredningarna ofta orsaker till fel som uppkommit vid utförandet och på äldre konstruktioner bedömning av skador som uppkommit pga. bristande beständighet. Siffrorna i tabellen nedan visar exempel på denna förändring av uppdragens inriktning. Antal rapporter från uppdrag för några olika typer av uppdrag. Typ av uppdrag Tidsperiod 1951-1960 1961-1970 1971-1980 Brandskador 1 2 35 Utredningar om golv 2 19 46 Hållfasthet i färdiga konstruktioner 47 112 Sprickor befintliga konstruktioner 10 42 Skador i garage och p-däck 4 Reparation 22 Inom uppdragsverksamheten utfördes också vissa utredningar av forskningskaraktär, vilka låg utanför CBI:s ordinarie forskningsprogram finansierat av Stiftelsen svensk betongforskning och staten. Dessa utredningar finansierades av BFR, branschföretag eller av andra anslagsgivare. Två exempel på sådana utredningar är dels ett relativt stort projekt om balkonger där problematiken kring tillståndsbedömning, beständighet och reparation behandlades, dels ett projekt om slagseghet hos betongpålar.

13 Det kan vara intressant att jämföra 1970-talet också med 2000-talet med avseende på typen av utförda uppdrag. Medan många uppdrag under 2000-talet har gällt konstruktioner som skadats av armeringskorrosion t.ex. simbassänger, garage och p-däck, finns från 1970-talet endast 4 rapporter från uppdrag rörande armeringskorrosion. Armeringskorrosion var alltså inte ett vanligt problem under 1970-talet, men en framsynt forskning genomfördes, vilken lade grunden till de metoder som idag används vid tillståndsbedömningar. En annan intressant jämförelse gäller frostskador och frostbeständighet. Under 1970-talet gjordes 29 utredningar om detta, men endast 8 under perioden 2002-2011. Man kan tolka dessa siffror som att den forskning kring frostbeständighet som utfördes före och under 1970-talet har givit kunskaper vilka medfört att senare utförda konstruktioner i allmänhet har mycket bättre frostbeständigheten än de som uppfördes tidigare. Personal och arbetsförhållanden Under 1970-talet slutade flera av de äldre forskarna och relativt många nyanställningar gjordes, både av redan etablerade forskare och yngre relativt nyutexaminerade civilingenjörer. Flera av de yngre civilingenjörerna fick efterhand egna forskningsprojekt, men hade då först arbetat ett antal år inom uppdragsverksamheten, vilket gav en god grund för det fortsatta arbetet. Uppdelningen i forsknings- och uppdragsverksamhet var mer en administrativ uppdelning än en uppdelning av personalen i arbetsuppgifter. Under 1970-talet arbetade forskarna till stor del också med uppdrag och de som till större delen utförde uppdrag medverkade ofta också till viss del inom forskningsprojekten. Detta var en mycket stimulerande blandning av personal och arbetsuppgifter vilket resulterade i en god stämning inom institutet, hög arbetsmoral och bra resultat. Detta i sin tur bidrog till att stärka CBI:s goda namn.

14

15 1980-talet Bo Göran Hellers (CBI:s intitutschef 1983-1988) KTH, Arkitektur bogoran.hellers@arch.kth.se Jag är skeptisk till betong. Det är så dominerande i vår föreställning om byggnadsmaterial, det kan användas i de flesta situationer. Är det välförtjänt? Ger betongen valuta för pengarna? Ja, själva dominansen kan tolkas som ett svar på sådana frågor, men är svaret kanske slarvigt, givet av konvention snarare än efter grundlig analys? Det är alltid farligt att vara stor, bekvämlighet kan lätt lura av en den naturliga vaksamheten på förändringar. Är lättbetongen inte ett talande exempel på en fullständig dominans, som snabbt gick förlorad på 1970-talet? Men bara i Sverige, på andra håll, speciellt utanför Europa, är materialet i fortsatt stark tillväxt, delvis tack vare användningen av ett restmaterial som flygaska, som kiselkälla. Marknader mognar uppenbart i olika takt. På 1980-talet utmanades betongen på allvar. Det föregående decenniet, 1970-talet, hade bjudit på flera obehagliga överraskningar och hot, mot vår energiförsörjning genom dubbla oljekriser (1973, 1979) med åtföljande dramatiska prishöjningar och mot vårt förtroende för kärnkraften genom en nära härdsmälta i Harrisburg (1979). För energiberoende material, som cement, måste bränslefrågan ses över. Man försökte med alternativa bränslen, med trimning av tillverkningsprocessen och genom komplettering av bindemedlet med reaktiva restmaterial, som flygaska, slagg och kiselstoft. Den relativt nyväckta miljörörelsen var starkt pådrivande i denna utveckling, som faktiskt ännu pågår. Ett rent portland-cement är numera ovanligt och används endast för speciella syften, ett exempel på en specialisering som förutsätter kunskap om betong och dess tillämpning i vissa krävande miljöer. I leverantörernas språkbruk är betong numera ett samlingsbegrepp för ett rikt diversifierat utbud. Den allmänna bristen på energi har bidragit till specialiseringen, gjort materialet rikare och mera användbart. Men det betyder också, att materialet är på väg bort från generella tillämpningar försöken att göra betongen till ett allmänt material inom vägbyggnad hade ingen framgång, medan dess användning för särskilt belastade sträckor är motiverad. Den systematiska utbildning omkring betong och arbetsutförande, som utgår från CBI, har avgörande betydelse för att upprätthålla kvaliteten på de många olika betongarbetena i landet. På 1980-talet riktade sig miljörörelsen också mot en slösaktig användning av naturgrus. Här var betongen visserligen inte den största syndaren men kom snart i fokus. Ett sätt att minska behovet var att höja kvaliteten på betongen, vilket kräver mera bindemedel men ger möjlighet för smäckrare konstruktioner, d.v.s. mindre volymer. Den senare utvecklingen av krossad ballast från bergtäkter, som en generell ersättning för naturgrus, initierades under decenniet och har fullföljts i ett senare skede. För detta har krävts utveckling av ett speciellt bindemedel, vars egenskaper kompenserar för flisighet och kärvare konsistens. Likaså prövades hybrider för första gången, d.v.s. betong i samverkan med sparkroppar av lättbetong, som en metod att minska behovet av den äkta betongen. Senare har denna teknik kompletterats med förspänning, vilket leder till högre skjuvkapacitet. Den första vetenskapliga konferensen omkring beständighet hölls 1980, DBMC (Durability of Building Materials and Components). Underligt nog finns inga belägg på mätningar av nedbrytning före 1968. Snabbt har beständigheten därefter blivit en huvudfråga och föremål för djupgående

16 studier, inte minst för att skapa ett säkrare underlag för nödvändigt underhåll. Man måste förstå mekanismen i ett nedbrytningsförlopp för att kunna tillgripa rätta motåtgärder. Detta blev särskilt tydligt i samband med Ölandsbrons nödvändiga reparation efter endast ett tiotal års funktion. Bron byggdes 1968-73. Armeringen i stödbenen korroderade kraftigt efter en tid. Hur kunde detta komma sig? Man skyllde först på att man använt det bräckta havsvattnet till betongen. Det var naturligtvis oklokt men knappast en uttömmande förklaring, eftersom korrosionen var så ojämnt fördelad. Det var snarare den kapillära uppsugningen av havsvatten i stödbenen, i kombination med avdunstning från ytan, som ledde till ökande koncentration av kloridjoner omkring stålet, som följaktligen korroderade. Lösningen byggde på blästring av betongen, som efter utbyte av armering ersattes med betong med lågt vct för att motverka porositeten och fördröja uppsugningen. Efter motsvarande problem på Lidingö-bron, byggd på 1970-talet, kombinerades den nygjutna betongen med rostfri armering, som nu går ett segertåg över världen, inte minst vid armering av betong med kloridhaltig ballast. Betongens användning i Arktis aktualiserades under 1980-talet. Redan tidigare hade svenska insatser gjorts på Nordsjön i form av en produktionsplattform av betong. Initiativet övertogs dock snart av norska intressen, som därefter dominerade. Ett försök av Arendalsvarvet att lansera en flytande produktionsplattform med underrede av betong, konstruerad av mig, fick ett positivt gensvar på marknaden men realiserades aldrig. Nötningsprovningar på bottenstående konstruktioner för isgång mot betongen genomfördes i full skala. Dessa har nu fått förnyad aktualitet, då intresset åter riktas mot norr för att utvinna resurser, främst olja och gas, ur den frusna världen. Nötningstålighet, som växer med betongkvaliteten, ligger till grund för utvecklingen av en specialbetong som Densit, som lanserades på 1980-talet. Denna används i extremt slitande miljöer, som i cyklotroner. Kärnkraften registrerade en ny motgång vid Tjernobyl, som exploderade 1986 i samband med ett oförsiktigt experiment. Den förstörda reaktorn byggdes in i en sarkofag av betong. Diskussionen om en säker energiförsörjning har pågått sedan dess. Det är uppenbart, att idén om kärnkraft har lidit en betydande skada. Ändå finns det en utbredd tro på att kärnkraften är mänsklighetens öde, d.v.s. det enda tänkbara storskaliga alternativet till förbränning av kolväten. Mot denna tro står en lika stark övertygelse inom miljörörelsen, att solenergin skulle kunna bli ett sådant alternativ. Bl.a. betongen i byggandet måste försörjas med råvaror och energi. Efter förebild från Tyskland prövades på 1980-talet att utnyttja betongen inom verkstadsindustrin, t.ex. som material i stativ och andra bärande delar, som belastas med vibrationer. Betongen av medelkvalitet är starkt dämpande, effektivare än gjutjärn. Intresse för denna teknologi lever upp med jämna mellanrum, även för allmänna maskinelement som fiberarmerade kugghjul, och utnyttjas i specialindustrier i USA och Tyskland. Tråkigt nog har svensk verkstadsindustri ännu inte tagit upp denna möjlighet. (Intresset för dynamiska fenomen är ökande i Dresden är man ifärd med att byta ut stativet för ett klockspel i ett kyrkotorn från stål till trä och betong, som är skonsammare mot den bärande konstruktionen tack vare effektivare dämpning.) På 1980-talet skärptes kraven på ljudmiljö i våra bostäder och på arbetsplatser. Ett effektivt sätt att förbättra miljön är att öka tyngden i omgivande konstruktioner, genom att använda mera betong. Miljonprogrammets 16 cm i alla bjälklag växte snabbt till över 20, vid platsgjutning numera oftast 26. För att uppnå motsvarande kvalitet med förspända håldäck fordrades en kraftig pågjutning, oftast 6,5 cm. En tendens är nu att tillföra särskilda materialskikt som ljuddämpare, t ex stegljudsmattor av hårdpressad mineralull, för att klara uppställda krav. För luftljud finns möjligheten att tunga betongskikt kan ersätta den massiva konstruktionen.

17 Självavjämnande betongskikt för att underlätta platsarbetet prövades redan på 1970-talet. Tyvärr medförde en ofärdig produktidé, flytspackel, skador som diskuterades och åtgärdades under hela 80-talet. Tekniken, som var riktig till sin funktion, fick en dålig klang, vilket öppnade marknaden för mekaniska metoder som slipning. Med dagens avjämningsmassor har förtroendet återställts. Under miljonprogrammet, 1965-75, prövades betongelementbyggnad för första gången i större skala. Ungefär 160 000 lägenheter byggdes. Den staplade tekniken medförde dock vissa risker för s.k. fortskridande ras, om något bärande element slogs ut, genom olyckshändelse. Ett par uppmärksammade sådana händelser föranledde utvecklingen av regler, 1975. På 80-talet tog jag initiativ till en kompletterande teknik som skulle säkra de befintliga konstruktionerna. Denna föreligger sedan länge, men Boverket hävdar, att man inte har befogenhet att påtvinga fastighetsägarna något krav i efterhand. Själv anser jag, att en ansvarskännande fastighetsägare bör genomföra denna säkring, senast i samband med renovering, som nu är aktuellt för det osäkrade beståndet. Under 1980-talet kompletterades serien av betonghandböcker med ett band om Reparation. Det speglar medvetandet om att även betongkonstruktioner är utsatta för nedbrytning och måste underhållas, helst systematiskt med sikte på ett långt liv. När insatsen ska göras hänger samman med begrepp som säkerhet och ekonomi. Det gäller här, som för jämförbara konstruktioner, att inte komma för sent då riskerar man säkerheten, som kan vara dyrbar att återställa.

18 Här ska en figur in, finns som pdf.

19 1990-talet Åke Skarendahl (CBI:s intitutschef 1988-2001) ÅSAB ake.skarendahl@gmail.com Att en verksamhet upplever sin 70-årsdag med bibehållna grundtankar vad gäller sin uppgift liksom huvudsakliga drag i sin verksamhet innebär rimligen att grundtankarna varit viktiga och verksamhetsformen välvald. Satsingen på djup förståelse för ett område här cementbaserade material genom grundläggande forskning kombinerat med en kontinuerlig och nära samverkan med tillämpningen har visat sig vara en god affärsidé. Tillämpad forskning för att utveckla material och processer, medverkan i industrins innovationsprocesser, konsultation av expertkaraktär till hela värdekedjan, medverkan i industrins kvalitetsarbete och utbildning av praktiskt verksamma är allt högst relevant för sektorns kunder och företag. Industriforskningsinstitutet som idé har övertygat och kommer att övertyga under lång tid framöver. CBIs styrka som industriforskningsinstitut var grunden från starten, var så på 90-talet och kommer sannolikt att förbli det även fortsättningsvis. Efter en period av stark ekonomisk tillväxt i den svenska samhällsekonomin under en stor del av 80-talet kom en snabb nedgång i decenniets slut. Tillväxt byttes i recession och aktivitetsnivån och framtidstron minskade rejält i de flesta samhällssektorer. Desto mer glädjande var det då att kunna konstatera att CBIs bakomliggande industri agerade långsiktigt och visade en fortsatt tro på institutsidén. Resurser tillsköts av ett antal parter, CBI-fastigheten byggdes ut och styrelsen diskuterade omorinteringar och nysatsningar. Den inriktning i forskningsavseende som växte fram innebar ökade satsningar på i huvudsak två spår. Ett var fortsatt arbete med grundläggande förståelse för de cementbaserade materialen genom oorganisk kemi kopplad till en ökad satsning på mineralogi. Ett annat var förstärkning av forskning kring tillverkningsfrågor, speciellt färsk betongs arbetbarhet. Några specifika produktområden som bl.a. betongvägar var också prioriterade. En bakomliggande tanke var att kunna leverera forskning av hög internationell kvalité inom några valda viktiga delområden, för att sedan kunna använda den spetskunskapen i byteshandel med forskarkollegor i Sverige och internationellt och därmed få en bred kunskapsbas. Inom institutets övriga verksamhetsområden fortsatte verksamheten som tidigare i linje med industriforskningsinstitutets stabila idé. Att fortsätta behålla ett eget laboratorium var viktigt även om ökad samverkan med andra laboratorier var rimlig med tanke på ökande utrustningskostnader. Högklassiska bibliotekstjänster var nödvändiga för såväl interna och externa användare och en effektiv förmedling av information från institutets hela arbetsområde var självklart centralt för ett institut med breda intressentgrupper. Med tanke på såväl att forskningsverksamhet är gränsöverskridande som av resursskäl har CBIs forskning ofta varit internationellt anknuten. Ett exempel på vikten av detta arbetssätt var när den ansvarige på CBI för forskningen inom arbetbarhet deltog i en teknisk kommitté inom den globala forskningsorganisationen RILEM. Hemkommen från ett kommittémöte någonstans i världen kunde han berätta att tre japanska deltagare i mötet presenterat mycket intressant studier inom vad

20 de kallade vibration free concrete. CBI beslöt direkt att ta initiativ till att börja studera området och dessutom ta initiativ till ett globalt kommittéarbete inriktad på den nya tekniken. Inom några veckor hade CBI fått internationellt stöd för förslaget och stöd för att kommittén skulle ledas av CBI. En kommitté begränsad till 15 personer från 9 länder på 4 kontinenter installerades och kommittéen kom att få en central roll i det aktuella teknikområdet i det globala forskarsamhället under många år. Självkompakterande betong som så småningom blev det svenska namnet på teknologin var 90- talets stora satsning inom CBI. Institutets starka förankring hos företag inom cement, betongteknik och betongbyggande initierade snabbt ett mycket starkt engagemang av ett antal företag som startade egna innovationsprojekt. Genom ett starkt intresse från vissa beställare främst Vägverket kom tekniken mycket snabbt ut i praktiska försök i full skala. Forskningsmässigt valde CBI att fokusera på några få delfrågor och där eftersträva internationell spetskompetens. Reologi, tixotropi och modellering blev starka egna forskningsområden och den tidigare etablerade mineralogiska kompetensen blev betydelsefull för en satsning på finpartiklarnas roll. Det första internationella symposiet om självkompakterande betong arrangerades av CBI i Stockholm 1999. Deltagandet var stort och en viktig del var att företag deltog i en utställning och dessutom visade försök i full skala vid studiebesök. Omvärlden förändras ständigt och som en följd behöver strategier och strukturer ständigt omprövas. En viktig och positiv sådan omvärldsförändring var det arbete som skedde inom Europeiska Unionen när det gäller europeisk forskning och innovation. Harmonisering av regelverk, avskaffande av gränshinder för att möjliggöra fri rörlighet för produkter och tjänster, liksom fri rörlighet för individer skapade en ny spelplan. Europeisk samfinansiering av forsknings- och innovationsprojekt växte och förändringen fick avgörande betydelse för industriforskningsinstituten. Såväl grundläggande som tillämpad forskning liksom innovationsprojekt tillsammans med industrin påverkades. Forskare och innovatörer deltog i allt ökande utsträckning i gemensamma internationella projekt. Utvecklingen ställde krav på internationell öppenhet och närvaro i en utsträckning som små enheter har svårt att bära. Det svenska systemet med ett 25-tal fristående industriforskningsinstitut fick allt svårare att klara konkurrensen mot ett flertal andra länders stora, breda institut och behovet av en strukturförändring blev uppenbar. Samgåenden var inte bara nödvändiga utan även positiva för svenska industriforskningsinstituts forsknings- och innovationsverksamhet. Detta blev en viktig uppgift för 00-talet!

21 Kursverksamheten från 1940-talet till idag Gunilla Teofilusson CBI Betonginstitutet gunilla.teofilusson@cbi.se Under våren 1943 kom en förfrågan från Statens industrikommission huruvida institutet vore villigt att omhänderhava kommissionens betongtekniska kurser. I oktober 1940 började Statens industrikommission ge betongtekniska kurser för att utbilda kontrollanter för försvarets betongarbeten samt arbetsledare hos de entreprenörer som utförde dessa arbeten. Under det första året hölls 13 kurser, 186 elever, varav drygt hälften kom från det militära. Året efter utvidgades kursverksamheten och kurserna fick en mer allmän karaktär, fler betongfackmän engagerades som föreläsare, eftersom intresset från ingenjörer och entreprenörer var så stort. I början av 1943 ansåg Statens industrikommission att dess uppdrag att utbilda betongkontrollanter för militära arbeten i huvudsak var slutfört varför institutet övertog verksamheten den 1 juli 1943. Kurserna hette då Statens industrikommissions betongtekniska kurser, under ledning av Cement- och Betonginstitutet för att visa att det vara samma kurser som innan. Samma år, i december, föreslogs att institutet skulle ta initiativet till bildandet av en permanent opartisk betongkontrollantkår, vilket var i hög grad behövlig enligt Statens industrikommission. Under våren 1944 sammansattes ett arbetsutskott i syfte att ta fram stadgar och arbetsordning för Svenska Betongkontrollrådet, men det fanns djupgående meningsskiljaktigheter i gruppen så frågan bordlades och det blev inget råd då. Däremot rådde full enighet om värdet och betydelsen av de betongtekniska kurserna så arbetsutskottet tog fram detaljerade programförslag för innehållet i kurserna. Dessa indelades i en allmän kurs som var avsedd för arbetsledare och biträdande kontrollanter samt en högre kurs för arbetsledare och kontrollanter i ansvarig ställning. De allmänna kurserna omfattade 16 kursdagar och de högre skulle omfatta 23 kursdagar. Man kan säga att det var starten för CBIs kursverksamhet och även början på Klass I och Klass IIkurserna som fortfarande är vår verksamhets viktigaste utbildningar. När man läser vidare i verksamhetsberättelserna ser man hur kursverksamheten fortgår på ungefär samma sätt genom resten av fyrtiotalet, femtiotalet och en bra bit in på sextiotalet. Kurslängden är lika lång. Uppdelad på allmän och högre kurs. Den allmänna kursen blir så småningom betongkurs B som bland andra Svenska cementföreningen får ansvara för och den högre kursen blir A-kursen som då är CBIs ansvar. Hösten 1967 händer något! Inte bara högertrafik införs i Sverige utan man lägger även om CBIs betongtekniska A-kurser. Kurserna anordnas enligt ett nytt system med en grundkurs och en valfri fortsättningskurs i allmän betongteknik, betongvarutillverkning eller fabriksbetongtillverkning. För att erhålla betyg erfordras godkänd grundkurs och en valfri fortsättningskurs. Ett par år senare, 1969, minskades kurslängden till 2 veckor. Orsaken var att företagen hade svårt att frigöra sina arbetsledare en hel månad för att deltaga i kursen. Förändringarna kunde göras möjliga då inträdeskraven höjdes till att samtliga elever skulle ha genomgått Betongkurs för arbetsledare i klass II, den sk B-kursen innan de kunde påbörja A-kursen. Samråd hade då skett med dem som då gav B-kursen.

22 Från årsskiftet 1973/74 övertog Svenska Byggindustriförbundet och CBI betongkurs B. Man bildade också det året ett informativt och vägledande kursråd med representanter för Byggförbundet, CBI, Planverket, byggnadsinspektörernas förening, tjänstemannaorganisationerna och lokala kursarrangörer. Detta kursråd var då en föregångare till dagens Vidareutbildningsråd inom Svenska Betongföreningen, som bildades i början av 2000-talet alltså 30 år senare. Betongkurs B anordnades då över hela landet, vanligtvis av lokala Byggmästareföreninger, och 1974 var deltagarantalet över 1000. 1979 ändrades kursnamnen från Betongkurs A och B till Betongkurs Klass I och Klass II. Specialkurser började komma in på 70-talet och några av dem som omnämns i verksamhetsberättelserna är kurser om fibrer, lättballast, fukt i betong, korrosion, nya regelverk. Från mitten av åttiotalet intensifierades satsningarna på specialkurser då man hade ett flertal kurser om BBK varje år förutom kurser om betonggolv, balkonger, vintergjutningar, proportionering och ballast med flera. Det har tillkommit en rad behörighetskurser de senaste åren; undervattensgjutning, vattenbilning, betongreparationer samt bergförstärkning och reparation med sprutbetong. Numera har vi utbildningsplaner att följa som Svenska Betongföreningen fastställer. Dessa kan man läsa om i Betongföreningens rapport nr 8. Föreningens råd för vidareutbildning bevakar och utvecklar kursplanerna och säkerställer att kursverksamheten i landet håller en hög kvalitet. Hur ser kursverksamheten ut i dagsläget? Behörighetskurserna tar det mesta av vår tid och det är även bland behörighetskurserna vi har flest deltagare. Specialkurser ger vi några gånger per år då marknaden efterfrågar. Bland annat kurser om betonggolv, temperatursprickor, självkompakterande betong, balkongraparationer, regelverk mm. Närmast i tur är en kurs om den nya utförandestandarden som ska kunna erbjudas senare i vår. Så som den uppmärksamme läsaren kan se så är inte mycket nytt under solen, de flesta av dessa områden har vi gett specialkurser om i många årtionden. Hur ser kursverksamheten ut framöver? Antalet kursdeltagare har varierat över åren men stadigt legat mellan 150 och upp till över 300 per år för Klass I och Klass II-kurserna men numera ser vi att den siffran ökar. Det vi ser är att det inte bara är personer som behöver behörigheten som går dessa kurser utan fler och fler går kurs för sin egen kompetensutveckling, även yrkesarbetarna. Den trenden är stark och vi ser också att utvecklingen går mot personcertifiering. Dagens behörighet räcker inte till eftersom den är livslång. Har man en gång gått en sådan kurs och fortsatt arbetat med liknande arbetsuppgifter finns det inget krav om att man skall uppdatera behörigheten. Därför börjar beställare ställa frågan om man inte kan certifiera kompetensen istället, vilket innebär att man skall gå en uppdateringskurs med ett visst intervall för att hålla behörigheten levande. Det kan nog tänkas vara behövligt numera eftersom förändringstakten är betydligt snabbare i dag än den var bara för 20-30 år sedan. Nu kommer det kontinuerligt nya standarder och även de nationella regelverken uppdateras och ses över med kortare intervall än tidigare. Det kommer in utländska bolag och dessa behöver också svensk behörighet för att veta hur regelverken ser ut och hur man bygger för att klara kraven i Sverige. Deras kunskaper från annat land skulle kunna tänkas valideras för att sedan kunna kompletteras till svensk nivå. Framtiden för kursverksamheten ser alltså ljus ut. Kursdeltagarantalet ser inte ut att mattas av eftersom det numera är intressant för fler att höja sin kompetensnivå. Kursverksamhetens uppgifter kan komma att utökas till validering och certifiering av personer. Därför kommer vi att under året som kommer göra en grundlig summering av åren som gått innan vi rusar vidare mot ytterligare 70 spännande år!

23 Snabbare: Regeringens Produktivitetskommitté för ökad produktivitet i anläggningsbranschen Malin Löfsjögård Ordförande Produktivitetskommittén malin.lofsjogard@riksdagen.se Under perioden fram till 2021 totalt ska drygt 500 miljarder kronor satsas på investeringar, drift och underhåll av våra transportsystem inom statens åtgärdsplanering. Det innebär att infrastrukturen står för en betydande del av statsbudgeten. Att dessa skattebetalarnas pengar används så effektivt som möjligt är oerhört väsentligt. Enkelt uttryckt kan man säga att det gäller att få ut mer för de pengar som satsas. Det innebär att mer väg eller järnväg kan byggas eller underhållas för varje satsad skattekrona, alternativt att skattemedel kan användas för andra angelägna ändamål. Krav på ökad produktivitetsutveckling i anläggningssektorn har diskuterats flitigt på senare år. Regeringen gjorde bedömningen i propositionen Framtidens resor och transporter infrastruktur för hållbar tillväxt (prop. 2008/09:35) att anläggningsmarknaden har låg produktivitetsutveckling och att konkurrensen och innovationsförmågan är svag. Staten är den största köparen av infrastrukturinvesteringar och underhåll. Det innebär att staten som beställare och byggherre kan påverka hur anläggningsmarknaden utvecklas. Mot denna bakgrund inrättade regeringen Produktivitetskommittén i oktober 2009. Produktivitetskommitténs uppdrag enligt direktivet är att följa upp och analysera de statliga beställarnas (numer Trafikverkets) agerande för att förbättra produktiviteten och innovationsgraden i anläggningsbranschen, t.ex. genom ökad konkurrens. Syftet med uppdraget är att öka kunskapen om olika åtgärders effekter och därmed skapa underlag för framtida agerande. Produktivitetskommitténs arbete ska präglas av öppenhet och stora inslag av dialog med marknadens olika aktörer i syfte att tillvarata och sprida kunskap om åtgärders effekter och de iakttagelser som kommittén gör i sin uppföljning och analys. Kommittén ska utgå från de förslag till handlingsprogram som lämnats av Trafikverksutredningen i delbetänkandet De statliga beställarfunktionerna och anläggningsmarknaden (SOU 2009:24). Uppdraget redovisas halvårsvis till Näringsdepartementet och kommitténs analys och förslag till åtgärder ska slutredovisas senast den 30 juni 2012.

24

25 Snabbare: Industriellt betongbyggande leder till ökad produktivitet Peter Simonsson Trafikverket peter.somonsson@trafikverket.se Den relativt långsamma produktivitetsutvecklingen inom byggindustrin sägs ofta bero på byggindustrins enstycksproduktion, att produktionen oftast består av en temporär organisation och att objekten till allra största delen är platsbyggda. Arbete sker dock på många håll för att verka för förändring inom branschen. Initiativ tas från regering och riksdag i form av Produktivitetskommittén. Arbetet inom FIA (Förnyelse I Anläggningsbranschen) har pågått ett antal år och är i uppstarten av sitt (troliga?) fortsatta arbete. Enskilda företag satsar också i form av att vara delaktiga i olika forsknings- och utvecklingsprojekt, vilket bl.a. visar sig inom Bygginnovationens arbete där man beviljat anslag för utveckling av ett femtontal innovationsansökningar hittills sedan starten i höstas, ansökningar som leds eller ägs av företag. Den pågående globaliseringen och den växande konkurrensen på marknaden är två faktorer som pekas ut som möjliga orsaker till den ökande förändringsbenägenheten inom branschen. Ytterligare en faktor som påverkar intresset för förändring kan vara att antalet kunniga hantverkare minskar på marknaden. Det kan därför vara svårt att få tag på hantverkare till de planerade arbetsuppgifterna och därför är det kanske inte längre ekonomiskt försvarbart att använda tidskrävande och ohälsosamma arbetsmetoder. Andra faktorer vilka kan tänkas påverka det ökade intresset för alternativa produktionsmetoder kan vara kortare byggtid och av företagen större kalkylerade risker i projekt. Sammanfattningen av presentationen består av två olika delar. Den första delen handlar om forskning utförd på LTU inom ramen för ett doktorandprojekt. Flera fullskalestudier av produktion har genomförts, följts upp och studerats närmare i detalj. Flera olika vinklar har funnits under studierna; produktivitet, arbetsmetoder, arbetsmiljö, byggbarhet för att nämna några. Forskningsprojektet handlade delvis om praktiskt implementering av ny teknik inom anläggningsindustrin och delvis om teoretiska studier för hur en förändring ska kunna genomföras på en bredare front. Den andra delen av presentationen handlar om Trafikverkets arbete med att förändra sig som beställare. Förändringsarbetet ska t.ex. skapa möjligheter för branschen att utveckla innovativa lösningar och produktionsmetoder likt dem som presenterats i forskningsprojektet och därigenom öka produktiviteten i branschen. Trafikverket arbetar med olika former av förändringsarbete som t.ex. PIA-arbetet och fokus finns också på att skapa en renodlad beställarroll. Trafikverket har som mål att ha en långsiktig produktivitetsutveckling på 2-3 % per år och att sänka produktionskostnaderna med 10-15 % till år 2013. Sänkta produktionskostnader gäller inte specifikt brobyggande utan generellt för Trafikverket.

26 Avhandlingsdelen, forskning vid LTU Genom att kombinera en strävan av att skapa bästa möjliga byggbarhet under projekteringsstadiet för ett projekt samt ett så bra produktionsflöde som möjligt för arbetsuppgifterna på arbetsplatsen kan förutsättningar för en förbättrad produktivitet skapas. Detta har varit utgångspunkten i ett doktorand/forskningsprojekt på LTU under de senaste åren. Flera fullskaleprojekt har studerats samtidigt som en enkätundersökning genomförts för att försöka analysera aktörernas syn på byggbarhet och på dess påverkan på produktivitet på arbetsplatserna. Byggbarhet handlar om att projektera för enkelhet vid byggnationen genom att spendera tillräckligt med kraft och energi i projekteringen. Konstruerbarhet handlar om att använda tillgängliga resurser på ett optimalt sätt. Lean-teorier och -filosofier handlar om att skapa ett flöde av de ingående arbetsuppgifterna och se till att flödet sker utan avbrott. Det sker genom att skapa en bra planering av arbetsuppgifternas innehåll och deras inbördes ordning så att de kan utföras utan avbrott så att produktionen optimeras. För att möjliggöra en introduktion av t.ex. förtillverkade armeringsenheter, kvarsittande betongformar och självkompakterande betong (SKB) behövs det skapas enkelhet i byggfasen. Enkelhet skapas i de tidiga skedena av ett projekt och fortsätter sedan genom samtliga projekteringsstadier av ett projekt fram till starten för byggnation. Enkelhet skapas också genom att projekten projekteras så att det i förväg går att veta att de är praktiskt genomförbara i så stor utsträckning som möjligt. Alla involverade parter är därför tillsammans ansvariga för att skapa enkelhet i projekten. Fullskalestudier genomförda i doktorandprojektet visar att potentialen för att förbättra produktiviteten är stor. Vid införandet av förtillverkade armeringsenheter, t.ex. rullarmering och armeringskorgar, kan så mycket som 80 % av tiden spenderad på att armera traditionellt sparas om användning av rullarmering möjliggörs. Omkring 65 % av all tid spenderad på att gjuta traditionellt kan minskas om SKB används istället och om hantverkarna samtidigt instrueras med andra arbetsuppgifter då arbetet med att vibrera betongen vid gjutning inte längre behövs. Även arbetsmiljön blir förbättrad om alternativa arbetsmetoder möjliggörs, både förtillverkade armeringsenheter och SKB förbättrar arbetsmiljön med tre gånger i jämförelse med traditionella arbetsmetoder. Det ställs dock krav på att arbetet är väl planerat, kommunicerat och att hantverkarna är införstådda med sina arbetsuppgifter innan de startar arbetet för att en ökad produktivitet ska uppnås. En slutsats som framkommit inom doktorandprojektet är att om teorier om byggbarhet och produktionslösningar kombineras går det att öka produktiviteten inom anläggningssektorn. Genom att försöka använda byggbarhetens projektera för för att sedan kombinera det med att skapa enkelhet i byggandet genom att där använda lean-teorier kan anläggningsbyggandet ta ett steg framåt i produktivitet. Det blir möjligt om några viktiga faktorer hanteras på rätt sätt vid rätt ögonblick. Några av de viktiga faktorerna vilka är poängterade i avhandlingen är: Tidigt engagemang av entreprenören i projekten för att öka byggkunskapen i projekteringsfasen (ett resultat av en enkätundersökning). Projektera konstruktionerna i 3D och skapa lämpliga virtuella arbetsbeskrivningar för att hantverkarna ska kunna studera arbetsuppgifterna innan de ska utföras (ett resultat från fullskaleförsöken). Planera ingående arbetsuppgifter och deras materialanvändning och hantering noga med hjälp av lean-verktyg (ett resultat från fullskaleförsöken).