MÄLDKEMINS BETYDELSE FÖR MIKROBILOGISK TILLVÄXT OCH SPORULERING

MÄLDKEMINS BETYDELSE FÖR MIKROBILOGISK TILLVÄXT OCH SPORULERING Eva Nordkvist Examensarbete 20p VT 2005 Skoghallsbruk, StoraEnso Handledare: Margareta Sandström 1

INNEHÅLLSFÖRTECKNING sid 1. Introduktion 4 2. Massa och kartong tillverkning 5 2.1 Råvara 5 2.2 Massa tillverkning 5 2.3 Kartongtillverkning 5 2.4 Mäldkemikalier 6 3. Bakterie problem inom pappersindustrin 6 3.1 Gynnsam miljö med blandad flora 6 3.2 Bakterieproblem 7 3.3 Bakterier på Skoghall 7 4. Bakteriell tillväxt 8 4.1 Cellcykel 8 4.2 Näringsbehov 8 4.3 Temperatur 8 4.4 PH 8 5. Bakteriell stress 9 6. Sporulering 9 6.1 Ultimat skydd hos vissa bakterier 9 6.2 Morfologi 10 6.3 Kostsam process 10 6.4 Reglering 10 6.4.1 Global reglering 10 6.4.2 Initiering 11 6.4.3 Process 11 6.4.4 Groning 12 7. Material och metoder 12 7.1 Försök I- Daglig variation 12 7.2 Försök II- Vattenanalys 13 7.3 Försök III- Renodlade parametrar 13 7.3.1 Blekt och oblekt fiber 13 7.3.2 Hartslim, alun och neutrallim 13 7.3.3 Temperatur 14 7.3.4 ph 14 7.3.5 Glukos och stärkelse 14 7.3.6 Kväve och fosfor tillsats 15 7.3.7 BMA och Bentonit 15 2

8. Resultat 16 8.1 Försök I- Daglig variation 16 8.2 Försök II- Vattenanalys 17 8.3 Försök III- Renodlade parametrar 18 8.3.1 Blekt och oblekt fiber 18 8.3.2 Hartslim, alun och neutrallim 19 8.3.3 Temperatur 20 8.3.4 PH 21 8.3.5 Glukos och stärkelse 22 8.3.6 Kväve och fosfor tillsats 23 8.3.7 BMA och Bentonit 24 9. Diskussion 25 9.1 Försök I- Daglig variation 25 9.1.1 Jämvikt på KM8 25 9.1.2 Rengöringsstopp 26 9.2 Försök II- Vattenanalys 26 9.2.1 Likartade variation 26 9.2.2 Mineraler och metaller 26 9.2.3 Kolhydrattillgång 26 9.2.4 Kväve och fosfor 26 9.2.5 Hartssyra 27 9.3 Försök III- Renodlade parametrar 27 9.3.1 Adapterad bakterieflora 27 9.3.2 Temperatur 27 9.3.3 ph 28 9.3.4 Mäldkemikalier 28 9.4 Övrigt 29 10. Slutsats 29 11. Framtid 29 12. TACK 30 13. Referenser 30 Bilaga 1. Analys metoder för vatten analys Bilaga 2. Bakteriella tillväxtfaser 3

1. INTRODUKTION Skoghallsbruk är en integrerad massa och kartongfabrik inom Stora Ensokoncernen. På bruket finns det två kartongmaskiner, KM7 som togs i bruk på 70-talet och KM8 som togs i bruk på 90- talet; båda producerar kartong till olika typer av livsmedelsförpackningar. På bruket ställs det höga krav på renlighet och kvalitet. I produktionen görs löpande kvalitetskontroller både på massans och den färdiga kartongens egenskaper. Eftersom kartongen kommer att vara i kontakt med olika livsmedel kontrolleras även bakterie och sporhalter i den färdiga kartongen och på maskinerna. Det finns inga lagar som reglerar hur mycket bakterier det får vara i den färdiga kartongen utan bara rekommendationer och kundernas krav. Låga mikrobiella värden eftersträvas eftersom bakterier kan orsaka problem i både tillverkningsprocessen genom att förstöra ingredienser och bilda biofilm och i den färdiga kartongen genom att orsaka missfärgningar (prickar) samt påverka lukt och smak. Trots att maskinerna i stort sett använder samma råvaror och har en likartad process utmäts normalt en högre bakteriehalt och en lägre sporhalt på KM8 jämfört med KM7. Någonting på KM7 begränsar den bakteriella tillväxten och främjar under okända förhållanden sporulering medan KM8 har en miljö som gynnar bakteriell tillväxt och hämmar sporulering. Höga halter av sporer uppmäts ibland i kartongen från KM7 men inga höga värden för sporer har uppmätts på KM8. Undersökningar har visat att sporerna som orsakar de höga nivåerna huvudsakligen tillhör en helt ofarlig Paenibacillus sp. Vid dessa höga nivåer är populationen enformig till skillnad från då lägre nivåer uppmäts då floran är blandad. Problem med bakterier i kartong uppstår framför allt när bakterierna befinner sig i sporform, eftersom sporer har en betydligt högre resistens mot höga temperaturer och överlever maskinens torkparti där vegetativa bakterier normalt dör. Flera undersökningar har gjorts på bruket, men hittills har ingen av dessa studier gett svaret på orsaken till den stundtals höga sporbildningen på KM7. Målet med arbetet var att undersöka hur olika fabriksbetingelser påverkar bakteriell tillväxt och sporbildning, så att dessa betingelser i framtiden kan undvikas och förhindra sportoppar i kartongen. 4

2. MASSA OCH KARTONGTILLVERKNING 2.1 Råvara Huvudingrediensen vid massa och kartongtillverkning är ved. Ved är uppbyggd av cellulosa (42%), hemicellulosa (30%), lignin (21-27%) och en mindre mängd extraktivämnen (3%) (Borg 1989). Den exakta mängden för de olika komponenterna varierar mellan olika träslag. Likaså varierar längden på cellulosafibern vilket ger massor med olika egenskaper vilket utnyttjas vid kartong och papperstillverkning. 2.2 Massatillverkning Omarbetning av ved till massa med frilagda fibrer kan ske på olika sätt. Man skiljer i huvudsak på kemisk och mekanisk massa. För båda metoderna gäller att veden avbarkas och mals till flis. Vid kemisk massa tillverkning avlägsnas lignin och extraktivämnen under kokning med kemikalier (vitlut; hydroxid- och vätesulfitjoner). Vid tillverkning av mekanisk massa friläggs fibrerna genom malning och ligninet finns i huvudsak kvar på fibrerna. Båda processerna syftar till att avlägsna så mycket extraktivämnen som möjligt. Massorna renas sedan ytterligare genom flera tvättsteg innan den antingen transporteras till blekeriet eller direkt mot kartongmaskinen. På Skoghalls bruk tillverkas blekt och oblekt barrsulfatmassa- som är en kemisk massa samt blekt och oblekt CTMP. CTMP betraktas som en mekanisk massa även om kemikalier (natriumbisulfit) tillsätts vid tillverkningen. Blekningen sker med hjälp av syrgas, peroxider, klordioxid och komplexbindare. 2.3 Kartong tillverkning Kartong tillverkas i flera olika kvalitéer med specifika egenskaper. Kartongen är uppbyggd av tre huvudskikt; bakskikt, centerskikt och ytskikt, vilka tillverkas från olika massasorter. Genom tillsats av olika kemikalier förfinas massans egenskaper ytterligare, vilken kemikalie som tillsätts och hur mycket, styrs av vilken kartongkvalité som tillverkas. Massan från massafabriken leds genom flera tankar där kemikalie tillsats och spädning sker i flera steg. Slutligen pumpas massan ut på en viraduk där den formas till en kartongbana. En första avvattning sker på viran innan kartongen kommer till presspartiet vars funktion är att öka torrhalten och förbättra kartongens mekaniska egenskaper. Nästa parti kartongen passerar är torkpartiet där vatteninnehållet reduceras från 60 % till 6% genom en gradvis temperatur stegring. För att förbättra tryckbarheten av kartongens ytskikt bestryks vissa kvalitéer efter torkpartiet. Slutligen rullas kartongbanan upp på stora rullar, så kallade tambourer. På fabriken finns ett utskottssystem i vilket spillmassa från kartongmaskinen, defekta rullar och annat kartongspill mals ner och återanvänds. Massan lagras i utskottstornen innan den används i kartongens mittskikt. Även vatten återcirkuleras i ett bakvattensystem. Återcirkulationen av massa och vatten har dock en negativ bieffekt, koncentrationen av organiska och oorganiska av ämnen lösta i vattnet ökar vilket i sin tur kan leda till ökade bakteriella koncentrationer, korrosion och lukt (Thompson m fl 2001, Suihko m fl 1997.) 5

2.4 Mäldkemikalier Att ge massan rätt egenskaper så kallad mäldberedning är en komplicerad process med specifika recept för varje kartongkvalité. Ingredienser som ingår är bland annat sulfit, stärkelse, fyllnadsoch retentionsmedel, harts- och neutrallim, polymer, BMA eller Bentonit, alun, bikarbonat, komplexbindare, våtstyrkemedel och färg. Stärkelse används för att ge kartongen bättre styrkegenskaper, förbättra tryckegenskaper och minska damning. Stärkelsen är katjon aktiv och binder till negativa partiklar i mälden som t.ex. fiber. Hartslim och neutrallim tillsätts för att ge kartongen hydrofoba egenskaper och öka dess resistens. Värmen i torkpartiet gör att limpariklarna fälls ut, sprider sig och binder till ytan på fibern. Alun (AlSO 4 ) tillsätts i kombination med hartslim och höjer dess effekt genom att binda både till hartslimmet och fibern. Bentonit och BMA är två varianter av finpartiklad lera som används tillsammans med polymer för att ge retention dvs. att så mycket som möjligt av en tillsatt ingrediens följer med i kartongen när den lämnar viran. Den minusladdade polymerkedjan bildar en så kallad flock genom att binda ihop fyllnadsmedel, små fibrer och pigmentpartiklar. Flocken binder även till större fibrer. Leran bidrar genom att bilda bryggbindingar mellan olika flockar vilket gör att dessa ökar i storlek och lättare kan hållas kvar på viran. Fyllnadsmedel är vanligen finfördelade mineraler vilka tillsätts för att fylla ut porerna i kartongen och förbättra dess tryckbarhet och ytjämnhet. Bikarbonat används för att få ett stabilare mäldsystem med rätt ph. Våtstyrkemedel ökar kartongens våta styrka och består av konsthartser som kondenseras till icke vattenlösliga hartser när pappret torkas. Blå och violett färg tillsätts för att ge kartongen ett vitare intryck. Sulfit tillsätts för att motverka oxidation av fettsyror. Fettoxidationsprodukter kan ge upphov till lukt- och smakpåverkan hos de livsmedel som förpackas. 3. BAKTERIER INOM PAPPERSINDUSTRI 3.1 Gynnsam miljö med blandad flora Miljön på ett pappersbruk är gynnsam för bakteriell tillväxt. En temperatur från 30º till 55ºC (även varmare system finns) och ett ph mellan 4-10 är en passande miljö för en stor mängd bakterier. Dessutom sker ett ständigt tillskott av näringsämnen från massan och de olika mäldkemikalierna vilket ytterligare stimulerar tillväxt. Bakteriefloran på ett pappersbruk domineras av aeroba arter och är mycket blandad. Bakteriekoncentrationen i massan är betydligt höge än i den producerade kartongen. I undersökningar gjorda av Suihko m fl (1997) identifierades sammanlagt 177 olika arter från 32 taxa från fyra olika pappersbruk i Finland. Flera av arterna var obeskrivna och representerade nya släkten vilket tyder på en högt specialiserad bakterieflora. Vissa arter från bland annat släktena Bacillus och Paenibacillus förekom på alla av de undersökta pappersbruken. 6

3.2 Bakterieproblem Bakterier orsakar problem i både tillverkningsprocessen och i produkten. Slam från slembildande bakterier kan täppa igen viror och andra filter. Bakterier som bildar biofilm är svåra att få bort vid rengörning. Många mikroorganismer bryter ner massaingredienser som tex. cellulosafiber, stärkelse vilket påverkar massans egenskaper, bland annat kan viskositeten och ph förändras. Bakterier kan även påverka produktkvalitén genom att orsaka färgförändringar och prickar samt ge kartongen lukt och smak (Väisänen m fl 1998). Om kartongen skall användas till livsmedelsförpackningar finns en risk att bakterier från kartongen börjar tillväxa och kontaminerar innehållet. Problemen gäller främst arter som bildar sporer. Mesofila bakterier i vegetativ fas dör normalt i maskinens torkparti men i sporform överlever dessa i betydligt högre grad och hamnar i kartongen. Suominen m fl (1997) visade dock att kartongen i sig fungerar som en effektiv mikrobiologisk barriär. Binderrup m fl (2002) erhöll ett likvärdigt resultat när bakteriehalter för fuktig och torr kartong jämfördes vid odling på agarplatta och kunde inte påvisa någon skillnad mellan behandlingarna. Bakterier kommer in i systemet via de olika råvarorna (t.ex. vatten och fiber). Eftersom det är svårt att komma åt kontaminationskällorna inriktas insatserna på pappers- och kartongbruken på att hålla nivåerna så låga som möjligt. Traditionellt har nivåerna hållits nere med tillsats av olika biocider, dessa doser har tyvärr stegrats med tiden pga. ökad resistens hos bakterierna. Alternativa metoder som UV strålning, värme och tryckbehandlingar kombinerat med noggrann rengöring har börjat användas på bruken för att minska biocidberoendet. 3.3 Bakterier på Skoghall Mikrobiellt sett har KM8 normalt en högre mikrobiellhalt i maskinen men en lägre halt i kartongen jämfört med KM7. Då höga mikrobiella halter uppmäts i kartong från KM7 har dessa toppar orsakats av sporer tillhörande en ofarlig Paenibacillus sp. och sporerna har suttit i kartongens mittskikt. I studier gjorda av Grönlund (2004) undersöktes sporhalten i kartong mot tillsatt mängd av olika mäldkemikalier (hartslim, sulfit, stärkelse, bentonit, våtstyrkemedel samt DTPA) utan att finna någon korrelation. Även den totala bakteriehalten på en punkt i produktionen (uttag B041) jämfördes mot; ph, temperatur, konduktivitet, redox-potential, kolhydrater, mineraler, svavelföreningar, kväveföreningar samt fosforföreningar och även vid dessa undersökningar kunde ingen tydlig korrelation observeras. Vid kvantitativa mikrobiella analyser efter tillsats av alun, våtstyrkemedel, sulfit, olika metaller, betryckning samt blekt och oblekt massa har ingen eller endast en marginell effekt observerats. Vid analys av bakvattnen (Lindberg L 2000) från KM7 och KM8 har bland annat ph, temperatur, konduktivitet, TOC (totalt organiskt kol), total-kväve mellan de två maskinerna jämförts utan att hitta några stora skillnader. Maskinerna använder i stort sett samma råvaror och är uppbyggda på likartat sätt men vissa detaljer skiljer förutom åldern på maskinerna. KM7 har de senaste åren uteslutande tillverkat kartong av blekt fibermassa medan KM8 även producerar kartong innehållande oblekt massa. Limning med hartslim sker främst på KM8. Bentonit används som retentionsmedel på KM8 medan KM7 använder BMA. 7

4. BAKTERIELL TILLVÄXT 4.1 Cellcykel De flesta bakterier tillväxer och förökar sig genom celldelning. En cellcykel börjar med en tillväxtfas då cellen ökar sin storlek och sin intracellulära aktivitet. I nästa fas replikeras genomet och slutligen delas cellen till två identiska dotterceller. Tiden det tar för en cellkultur att dubblera sitt antal kallas generationstid, och kan variera från 20 minuter till flera timmar beroende på art och miljö (Prescott m fl 1999). 4.2 Näringsbehov För tillväxt behöver bakterier kol, kväve, fosfor, syre, väte och svavel vilka utgör huvudkomponenterna i cellens lipider, kolhydrater, proteiner och nukleinsyror. Katjoner av kalium, kalcium, magnesium och järn är också nödvändiga i relativt höga doser och bidrar med livsnödvändiga funktioner i enzym och cofaktorer. Dessutom behövs små mängder av så kallade spårämnen och hit räknas mangan, zink, kobolt, molybden, nickel och koppar. Den första gruppen ämnen behövs i g/l medan katjonerna i mg/l och spårämnena i µg/l. Näringsbehovet och näringskällor varierar mellan olika mikroorganismer och kan även variera inom en art pga. mutationer(prescott m fl 1999). 4.3 Temperatur Bakteriell tillväxt är temperaturberoende. Varje bakterieart har ett specifikt temperaturintervall där tillväxt sker. Intervallets start- och sluttemperatur är ej fixerad utan påverkas även av ph och näringstillgång. En optimal tillväxttemperatur när tillväxthastigheten är på max ligger förskjuten mot den övre delen av tillväxtintervallet. Förskjutningen beror på att enzymatiska reaktioner ökar sin hastighet vid en temperaturhöjning. En allt för hög temperatur är dock farlig eftersom enzym, transportproteiner och andra protein tappar sin funktion och börjar denaturera. En hög temperatur påverkar även cellmembranet negativt, lipidlagren disintegrerar och smälter (Russell 1990). Genom att gradvis höja temperaturen kan man öka tillväxtmaximum hos en bakterie. En temperaturökning leder till syntes av värmetåliga enzymer och en förändrad membrankomposition. Membranet stabiliseras genom en minskad andel mättade fettsyror (Phadtare m fl 2000). Endast en marginell skillnad i primärsekvens skiljer mellan enzymvarianterna. Denna skillnad har dock stor effekt på sekundär strukturen och den termofila varianten innehåller fler disulfidbryggor och elektrostatiska interaktioner (Russell 2003). 4.4 ph Bakterier kan leva längs hela ph skalan, de flesta bakterier är dock neutrofila och har ett tillväxtoptimum mellan ph 5,5-8 (Prescott m fl, 1999). Organismer påverkas av två olika ph värden, cytoplasmats och omgivningens. Signifikanta förändringar i något av dessa ph värden leder till stressade bakterier med lägre tillväxt (Beales 2004). Cellens biosyntes och metabolism är starkt beroende av att ph inne i cellen är stabilt. De flesta mikroorganismer har ett neutralt ph i cytoplasmat och använder flera olika system som tex. protonpumpar och aktiv transport för att reglera och stabilisera detta ph (Beales 2004). En stor ph gradient mellan omgivningens ph och cytoplasmans ph kan ge ett ökat protonupptag som i sin tur förändrar ph i cytoplasmat. 8

En yttre ph förändring kan bland annat förstöra plasmamembranet samt inhibera enzym och membrantransportproteiner. Förändringen kan även reducera tillgängligheten av näringsämnen och transformera toxiska ämnen så att dessa lättare tas upp eftersom ph påverkar ämnenas joniseringsgrad och biokompabilitet. 5. BAKTERIELL STRESS Bakterier och andra encelliga mikroorganismer är speciellt känsliga för förändringar i sin närmiljö eftersom deras rörlighet ofta är begränsad och de endast har ett tunt membran som skiljer dem från sin omgivning. Förändringar av en mängd kemiska och fysiologiska faktorer som t.ex. näringstillgång, temperatur, ph, vattentillgänglighet, syretillgång, tryck och strålning inducerar olika stressresponser i bakterien. Responserna kan delas in i specifika eller och generella responser. En specifik stressrespons ger en ökad tolerans specifikt mot den faktor som utlöst responsen och är vanligt vid förändring av tex salthalt, temperatur, metalljonkoncentration, ph och strålning. Cellen stimuleras att syntetisera specifika enzym och antikroppar vilka ökar toleransen mot den faktor som stressar cellen. Om stressen försvinner förlorar bakterien den högre toleransnivån. En generell stressrespons ger ett ökat skydd mot flera faktorer samtidigt oberoende av vad som inducerat responsen. Exempel på generella responser är sporulering, adaptiva mutationer och ökad kompetens (dvs. tar lättare upp DNA från omgivningen). 6. SPORULERING 6.1 Ultimat skydd hos vissa bakterier Sporulering är en celldifferentieringsprocess i vilken en vegetativ cell omvandlas till en högresistent metaboliskt inaktiv spor. Sporformen utgör effektivt skydd i en farlig miljö eftersom den har en betydligt högre resistens mot t.ex. värme, strålning, oxiderande ämnen, organiska och kemiska lösningsmedel, sura och alkaliska miljöer, hydrolysiska enzym, mekanisk påverkan och tryck. (Errington 2003, Setlow 2000). Sporer har även en funktion vid spridning, eftersom bakteriers rörlighet är mycket begränsad. Bakterier förflyttar sig över längre distanser huvudsakligen med hjälp av luft eller vatten och vid denna transport har bakterier i sporform högst överlevnads chanser (Marquis m fl 2001). Alla bakterier kan inte bilda sporer. Förmågan att bilda sporer är vida spridd och sporbildande arter och arter som inte är kända sporbildare är integrerade i fylogenetiska träd baserade på 16S rrna gener (Onyenwoke m fl 2004). Sporernas morfologi varierar för de olika grenarna och även mellan mer närbesläktade arter. Firmicutes, grampositiva bakterier med lågt C+G mol % innehåll bildar så kallade endosporer (omnämns som sporer i denna text). Till denna grupp tillhör arten Bacillus subtilis på vilken det mesta av den kunskap som finns om sporulering idag är baserad på. 9

6.2 Morfologi Sporens morfologi skiljer sig på en rad punkter från med den vegetativa cellen och dessa skillnader bidrar till sporens höga resistens. Sporkärnan saknar energirika ämnen som ATP och NADH och har ingen metabolisk aktivitet. DNA helixen stabiliseras av DPA (dipicolinic acid), SASP (Small Acid Soulable proteins) och en hög mineraliseringsgrad (höga nivåer av divalenta joner). DPA är en sporspecifik syra som bildar starka kelatiska bindningar med DNA-helixen. SASP är sporspecifika proteiner vilka binder och skyddar DNAt. Cytoplasmats ph är 1-1,5 enheter lägre i sporkärnor jämfört med vegetativa cellkärnor och vatteninnehållet i en sporkärna ligger mellan 25-30% jämfört med 75-80% i vegetativa cellkärnor (Setlow2000). En vegetativ cellkärna omges av ett plasmamembran och en cellvägg medan en sporkärna utöver dessa två skyddande lager omges av ytterligare fyra skyddslager (se figur 1). Ett så kallat cortex bestående av ett tjockt skal elastisk peptidoglykan omger sporens cellvägg. Elasticiteten är viktig för att bibehålla kärnans relativa fuktighet. Utanför cortex finns ett yttre cellmembran med en motsatt orientering jämfört med det inre plasmamembranet, vilka både utgör viktiga permeabilitetsbarriärer. Flera proteinlager vilka tillsammans kallas sporhölje, omger det yttre cellmembranet och skyddar bland annat mot lytiska enzym och andra toxiska kemikalier. Ytterst ligger det så kallade exosporum, ett komplext nätverk bestående av olika protein, kolhydrat och lipid komponenter vars funktion är okänd (Setlow 2000, Marguis m fl 2003). Figur 1. Morfologisk uppbyggnad av en spor. 6.3 Kostsam process Sporulering är en kostsam irreversibel process som används restriktivt. Uppbyggnaden av sporens skyddslager kräver mycket energi och processen leder inte till någon tillväxt eftersom en vegetativ cell i regel genererar en spor och således måste denna spor tillväxa för fortlevnad. En miljöförbättring efter ett initieringsbeslut ger konkurrerande icke sporulerande bakterier temporär fördel eftersom sporbildning tar lång tid, minst 8 timmar i 37 C för B. subtilis under vilken de konkurrerande arterna kan tillväxa. I processen förloras både cellmassa och DNA, Bacillus subtilis förlorar halva sitt cellulära DNA och mer än halva cellmassan (Sonenhein 2000) 6.4 Reglering 6.4.1 Global reglering Den globala regleringen sköts av olika sigmafaktorer, medan mindre regulatoriska enheter och transkriptionsfaktorer ansvarar för uttrycksnivåer och tajming för ett stort antal sporspecifika gener. En viktig transkriptionsfaktor vid initiering är Spo0A som direkt eller indirekt kontrollerar hundratals gener aktiva vid sporbildning. Aktiviteten av Spo0A regleras genom fosforylering, en 10

fosforylerad Spo0A stimulerar sporbildning. Fosforyleringsgraden styrs i sin tur av olika kinaser vilka reagerar på olika stimuli och interagerar i komplexa nätverk (Errington 2003, Barák m fl 2005). En annan viktig positiv regulator är sigmafaktor H (σ h ). I B. subtilis initierar σ h transkription av minst 49 promotorregioner vilka kontrollerar minst 87 gener. Det finns även andra system som t ex CodY och AbrB vilka fungerar som negativa regulatorer(errington 2003). 6.4.2 Initiering Bakterier stimuleras att bilda sporer vid näringsbrist i kombination med hög celldensitet (Errington 2003, Sonenshein 2000). Vid näringsbrist försöker cellen först finna alternativa näringskällor genom att transkribera andra enzym, antibiotika eller använda alternativa transportsystem. Om en ny källa hittas fortsätter cellen tillväxa, vanligen i en långsammare takt. När även denna källa tömts på energi och ingen ny källa går att finna initieras sporulering. Initieringen är en komplicerad process där en stor mängd interna och externa signaler från separata regulatoriska system tas emot och bearbetas av ett komplext maskineri. Bakterierna får bland annat information om sin cellkoncentration genom ackumulering av artspecifika ämnen i den extracellulära omgivningen (Aertsen 2004). Någon enskild specifik näringsbrist har inte visat sig initiera sporbildning inte heller exponering för andra stressande faktorer som temperatur och ph har initierat sporulering (Setlow 2000). Tidigt i sporuleringsprocessen frisätts även två faktorer vilka dels hämmar sporbildning hos konkurrenter och dels orsakar lysering av icke sporulerande celler (Errington 2003) 6.4.3 Process Det finns indikationer på att näringsbristen intracellulärt känns av genom en minskning i av den intracellulära GTP koncentrationen alternativt en koncentrationsökning av ppgpp eller en kombination av båda (Sonenhein 2000). Ett första morfologiskt tecken är asymmetrisk celldelning vilket initierats av höga halter SpoIIE och FtsZ. Den mindre försporen innesluts i modercellen vilket ger försporen dubbla cellmembran, ett vanligt plasmamembran och ett extra felorienterat yttre membran. Under efterföljande stadier syntetiseras cortex mellan de två membranen och exosporum utanför försporens yttre membranet. Under processen minskar sporkärnan sin metaboliska aktivitet samtidigt som dess mineraliserings- och dehydreringsgrad ökar. Sporen frisätts slutligen efter att modercellen lyserar (figur 2). 11

Figur 2. Sporulering. Den vegetativa cellen omvandlas till en spor genom en komplicerad process i flera steg. 6.4.4 Groning Vid groning ombildas sporen till en vegetativ cell. En specifik faktor (olika för olika arter) startar processen som tar minst 1 timme för B. subtilis. En motsatt process till sporulering sker, alla skyddande lager som byggts upp bryts ner, mineraliseringen och dehydrering i kärnan återgår och SAPA bryts ner och bidrar till aminosyrapoolen. 7. MATERIAL OCH METODER 7.1 Försök I Daglig variation Fyra uttagspunkter Utskottstorn KM7 (Sp7) respektive KM8 (Sp8) och Inlopp maskinkar centerskikt 2 KM7 (Cs7) respektive KM8 (Cs8) valdes för att undersöka den mikrobiella variationen med täta intervall. Uttag från de fyra uttagspunkterna gjordes 2-5 gånger per dag under en tvåveckors period 21/2-24/3 2005 samt fem extra dagar för Sp7 och Sp8 den 3/5, 10-12/5 och 17/5. Vid varje provuttag noterades ph och temperatur. Proverna analyserades sedan kvantitativt med avseende på total bakteriehalt och sporhalt enligt SCAN-C 60:02/P 81:02 (petrifilmsmetod) med tillägg att bakterierna fick tillväxa i 3 dygn vid 30 samt att prover för sporanalys upphettades till 80 C i 10 minuter. 12

7.2 Försök II Vattenanalys Filtrat från Sp7 och Sp 8 den 11, 12 och 17 maj 2005 analyserades (för analys metoder se bilaga 1) med avseende på följande parametrar: TOC (totalt organisk kol) Total-N Total- P Total- S Sulfat Klorid K, Ca, Mn, Fe, Mg, Zn Kolhydrat analys (monosackarider, disackarider, stärkelse) Extraktivämnesanalys Samtidigt utfördes kvantitativanalys av total bakterie och sporhalt (se försök I). 7.3 Försök III Renodlade parametrar Laboratorieförsök med renodlade parametrar utfördes för att se hur bakterietillväxt och sporulering påverkas av enskilda parametrar. De parametrar som testades var; blekt och oblekt fiber (försök 1-3), alun, hartslim och neutrallim (försök 4-6), temperatur (försök 7-9), ph (försök 10-12), glukos och stärkelse (försök 13-16), kväve och fosfor tillsatts (försök 17-23) samt BMA och Bentonit (försök 24, 25). Kvantitativ analys (se försök I) utfördes vid start och efter ett varierat antal timmar. 7.3.1 Blekt och oblekt fiber Försök 1. 5g blekt långfiber från KM 7 (press) respektive 5g oblekt långfiber från KM8 (F091) späddes med 195g vatten och lösningarna steriliserades genom autoklavering. 5g massa från Sp7 (utskottstorn KM7) alternativt 5g massa från Sp8 (utskottstorn KM8) sattes till lösningarna. Proverna fick tillväxa i 30 C. Prov för kvantitativ analys togs ut efter 24 timmar. Försök 2. 5g blekt fiber alternativt 5g oblekt fiber späddes med 195g vatten och steriliserades. 5g massa från Sp7 tillsattes och proverna fick tillväxa i 30 C. Total bakterie och sporhalt analyserades efter 24 timmar. Försök 3. Utfördes som försök 1 med undantag att kvantitativ analys gjordes efter 7 timmar. 7.3.2 Hartslim, Alun och Neutrallim Försök 4. Till massa från Centerskikt 2 KM7 (Cs7) tillsattes antingen enbart Hartsslim eller kombinerade doser av; Hartslim och Neutrallim; Hartslim, Neutrallim och Alun samt Neutrallim, Alun och dubbel dos Hartslim (alla övriga doser motsvarade fabriksdosering). Behandlingarna gjordes i duplikat, ett av duplikaten behandlades initialt i 55ºC i 30 minuter för att sedan tillväxa i 37 ºC under resterande del av försöket. Det andra provet tillväxte endast i 37ºC. Prov för kvantitativ analys togs efter 1, 3 och 24 timmar. Försök 5. Steriliserade lösningar bestående av 2,5g blekt fiber och 97 g blekt bakvatten (bl. v.) användes. Till lösningarna tillsattes antingen Alun, Neutrallim eller en kombination av båda motsvarande fabriksdoserning. Slutligen tillsattes 3g massa från Sp7 och proverna fick tillväxa i 40ºC. Uttag för kvantitativ analys gjordes efter 3 och 24 timmar. 13

Försök 6. Prover med massa från Cs7 ph justerades med hjälp av svavelsyra och lut till ph 5,5, 6,1 och 7,4, två prov för varje ph. Hartslim motsvarande fabriksdos tillsattes till ett av proverna för varje ph. Alla prov placerades i 40ºC och uttag för kvantitativ analys gjordes efter 1, 18 och 24 timmar och efter 4 dygn. 7.3.3 Temperatur Försök 7. Massa från Cs7 placerades i 37º, 40º eller 46 C. Efter 6 och 30 timmar togs prover för analys. Försök 8. Massa från Cs7 placerades i 37 C och 40 C för tillväxt. Några av proverna behandlades initialt med en fluktuerande temperatur enligt tabell 1. Prover för analys togs efter 3 och 24 timmar. Försök 9. Prover innehållande 20g Sp7 späddes med 160g sterilt vatten och placerades i 37, 42 eller 50 C. Även här testades en fluktuerande initial temperaturbehandling enligt tabell 1. Prover för analys togs efter 2 och 21 timmar. 7.3.4 ph Försök 10. Prov innehållande 8g massa från Sp7 spädd med 350g steriliserat blekt bakvatten. ph justerades med hjälp av lut (NaOH) och svavelsyra till ph 6, 6.8, 7.2 och 8 och placerades i 37 C. Efter 1,5 timme justerades ph i två prov från ph 7,2 till ph 8,2 respektive 6,2. Efter ytterligare en timme delades dessa prov i två delar. En del ph justerades ytterligare en gång tillbaka till ph 7 den andra delen förblev oförändrad. Prov för analys togs efter 3, 5 och 24 timmar. Tabell 1, Temperatur behandlingar i försök 8 och 9. Start temperaturen var från tid 0 till 1h i försök 8 och mellan 0-0,5h i försök 9. Mittemperatur varade i 1h och sluttemperaturen varade därefter upp till 24h för båda försöken. Försök Prov Temperatur ( C ) start mitt slut 8 1 37 40 37 2 9 1 2 3 4 40 37 50 37 50 37 42 42 42 42 40 42 42 50 37 Försök 11. Lösningar bestående av 5g blekt fiber och 195 g blekt bakvatten steriliserades och 5 g massa från Sp7 tillsattes. Lösningarnas ph justerades med saltsyra till ph 9.0, 8.2, 7.9, 7.2, 7.0 respektive 6.5. Proverna fick tillväxa 30 C och efter 20 timmar togs prover för analys. Försök 12. Prover massa från Cs7 ph justerades med svavelsyra och lut till ph 5.6, 6.1 samt 7.4. Proverna fick tillväxa i 40 C och prover för analys togs efter 18, 24 och 84 timmar. 7.3.5 Glukos och stärkelse Försök 13. Till prover bestående av 5g massa från Sp7 och 195g steriliserat vatten tillsattes 0,16g 3%-ig stärkelselösning eller 0,2g glukos, även en kombination bestående av 0,16 g stärkelse och 0,2g glukos tillsattes. Proverna placerades i 37 C och uttag gjordes efter 2, 4, 21 och 27 timmar samt efter 4 dygn. Försök 14. Till prover med massa från Cs7 tillsattes 1,6 respektive 3,2g glukos eller 1,6 respektive 3,2g stärkelse eller en kombination med 0,8g av stärkelse och 0,8g glukos. Proverna 14

fick tillväxa i 40 C och uttag gjordes efter 4, 21, 27, 30 timmar och efter 2 dygn. Försök 15. Till prov bestående av 4g Sp7 och 90g blekt bakvatten tillsattes 0,5g eller 1.0g 3% stärkelselösning. Proverna placerades i 30 C och analys gjorde efter 5 och 7 dygn.. Försök 16. Till prov bestående av 5g massa från Sp7 spädd med sterilt vatten 195g tillsattes 0,4g respektive 0,8g 3.5% glukos. Proverna placerades i 30ºC och uttag gjordes efter 20 timmar. 7.3.6 Kväve och fosfor tillsats Försök 17. Prov innehållande 10g Sp7 späddes med 90g blekt bakvatten och 0.1, 0.2, 0.3 och 0.4g av antingen 0,1M K 3 PO 4 eller 0.1 M (NH 4 ) 2 SO 4 tillsattes då de placerades i 30 C. Prov för analys togs efter 18timmar. Försök 18. Till 90g massa från Cs7 tillsattes antingen 0.2 g av 1.0 M KNO 3, 0.1M K 3 PO 4 eller 1.0M (NH 4 ) 2 SO 4. Proven tillväxte i 37 C och uttag gjordes efter 22 timmar. Försök 19. 5g massa från Sp7 späddes med 195g sterilt vatten och till proverna tillsattes antingen 0,1g 0,1M K 3 PO 4 eller 0,2g 0.1M (NH 4 ) 2 SO 4 eller en kombinerad dos av båda. I en tredje typ av behandling tillsattes även 1g 3,5 % glukos. Kulturerna fick tillväxa i 30ºC och prover för analys togs efter 20 timmar. Försök 20. Till massa från Cs7 som ett dygn tidigare fått tillsats av antingen 1,6 eller 3,2g glukos eller motsvarande mängd stärkelse och hade tillväxt i 40ºC tillsattes 0,2g eller 0,1g av både (NH 4 ) 2 SO 4 och K 3 PO 4. Proverna placerades nu i 37ºC. Analys gjordes efter 20 timmar. Försök 21. Till prover bestående av sterila lösningar av 5g blekt långfiber spädd med antingen sterilt vatten eller blekt bakvatten tillsattes 5g massa från Sp 7 samt 0,1 respektive 0,2g K 3 PO 4. Proverna placerades i 37ºC. Uttag för analys gjordes efter 1.5, 20, 28 och 41 timmar. Försök 22. Prov innehållande 95g massa från Cs7 fick tillsats av antingen 0,1 respektive 0,2 g KNO 3 eller 0.1 respektive 0.2g K 3 PO 4. Proverna placerades i 40ºC och uttag för analys gjordes efter 2, 20, 26 och 44 timmar. Försök 23.4g massa från Sp7 späddes med 90g blek bakvatten och proverna fick kombinations doser av 1M KNO 3 och 0,1M K 3 PO 4 på 0,2g eller 0,5g av respektive kemikalie. Två av proverna fick dessutom även tillsatts av 0,5g respektive 1,0g 3,5 % stärkelse lösning. Proverna fick tillväxa i 37 C i 24 timmar. 7.3.7 BMA och Bentonit Försök 24. Prover bestående av 5g massa från Sp7 späd med 90g sterilt vatten fick tillsats av Bentonit motsvarande 0.7, 0,85, 1, 1.2 samt 1.3 fabriksdoser. Proverna placerades i 40ºC och uttag för kvantitativ analys gjordes efter 5 och 72 timmar. Försök 25. Till sterila lösningar av 195g blekt bakvatten och 5g blekt långfiber tillsattes 5g massa från Sp7 samt BMA i tre olika koncentrationer motsvarande 2, 4 och 6 fabriksdoser. Proverna placerades i 30 C och prov för analys togs ut efter 24 timmar. 15

8. RESULTAT 8.1 Försök I- Daglig variation För att undersöka om ett dagligt uttag för mikrobiell analys är representativt för hela dygnet och hur den dagliga variationen skiljer sig mellan KM7 och KM8 gjordes fyra provuttag; Utskottstorn KM7 och KM8(Sp7 och Sp8) och inlopp maskinkar centerskikt KM7 och KM8 (Cs7 och Cs8). Utskottstornen är lagringstankar för utskottsmassa och anses ha en stabil miljö som främjar bakterietillväxt. En koppling mellan höga värden i kartongen från KM7 och höga värden i Sp7 har observerats. Maskinkaren är spädtankar där massan späds till en fiberkoncentration på 3,5%. Provpunkten valdes eftersom sporerna vid höga sporvärden i kartongen från KM7 främst återfunnits i centerskiktet. I kvantitativ analys av total bakteriehalt och sporhalt utfördes under perioden 21/2-4/3 2005 på totalt 30 prover från vardera Sp7, Sp8, Cs8 och 29 prov från Cs7. De totala bakteriehalterna och sporhalterna under perioden visas i figur 3a och 3b. KM7 cfu/ml 1,E+08 1,E+07 1,E+06 1,E+05 1,E+04 1,E+03 1,E+02 1,E+01 1,E+00 Totalhalt Sp7 Sporhalt Sp7 Totalhalt Cs7 Sporhalt Cs7 a) 2005-02-21 2005-02-22 2005-02-23 2005-02-24 2005-02-25 2005-02-26 2005-02-27 2005-02-28 2005-03-01 2005-03-02 2005-03-03 2005-03-04 KM8 cfu/ml 1,E+08 1,E+07 1,E+06 1,E+05 1,E+04 1,E+03 1,E+02 1,E+01 1,E+00 Totalhalt Sp8 Sporhalt Sp8 Totalhalt Cs8 Sporhalt Cs8 b) 2005-02-22 2005-02-23 2005-02-24 2005-02-25 2005-02-26 2005-02-27 2005-02-28 2005-03-01 2005-03-02 2005-03-03 2005-03-04 Figur 3. Total bakteriehalt och sporhalt i utskottstorn (Sp) och inlopp maskinkar centerskikt 2 (Cs) på kartongmaskin a) KM7 och b) KM8 från den 2005-02- 21 till 2005-03-05. 16

Högre mikrobiella nivåer uppmättes under hela perioden i utskottstornen jämfört med i centerskiktet på respektive maskin, det två halterna (total bakteriehalt och sporhalt) följs åt vid uttagspunkterna på respektive maskin. Den totala bakteriehalten på KM8 var under hela perioden är högre än på KM7 och sporhalten var högre på KM7 jämfört med KM8. Både den totala bakteriehalten och sporhalten fluktuerade mer på KM7 än på KM8. Den största fluktuationen uppmättes i utskottstorn KM7, både i ett dagligt perspektiv men även i ett lägre perspektiv. Temperatur och ph under mätperioden låg relativt konstant för respektive provpunkt, (tabell 2). ph för båda maskinerna ligger konstant runt 7,8 i utskottstornen och runt 7,2 i maskinkaren. Medeltemperaturerna på KM7 är högre än motsvarande medeltemperaturer för KM8. I utskottstornet KM7 är medeltemperaturen 42,8 C medan motsvarande värde på KM8 är 39,6 C. Ingen korrelation mellan temperatur respektive ph och höga mikrobiella halter har observeras (data visas inte). Tabell 2. Beräknad medeltemperatur och medel ph i utskottstorn (Sp) och centerskikt (Cs) på KM7 och KM8 under perioden 2005-02- 21 till 2005-03-05. Sp7 Sp8 Cs7 Cs8 ph medel 7,9 7,8 7,2 7,2 max 9,9 7,9 7,9 7,4 min 7,7 7,7 6,9 7,0 Temp C medel 42,8 39,7 46,1 43,4 max 45,6 41,6 48,5 45,7 min 39,5 37 41 39,1 8.2 Försök II- Vattenanalys Massorna från utskottstorn KM7 och KM8 (Sp7 och Sp8) undersöktes för att hur dess innehåll varierar och om denna variation kan kopplas till den mikrobiologiska skillnaden mellan den två maskinerna. Resultat från vattenanalys av filtrat Sp7 och Sp8 den 11,12 och 17/5 och uppmätta mikrobiella halter dessa dagar visas i tabell 3och 4. Värdena varierar mellan de olika uttagen och mellan maskinerna och det är svårt att se några tydliga skillnader. Ett värde som skiljer mellan maskinerna är koncentrationen av hartssyra som är betydligt högre på KM8 jämfört med KM7 (tabell 3). Andra värden som skiljer mellan Sp7 och Sp8 är kaliumhalt och fosforhalt, vilka är lägre på KM7 (tabell 4). Nitrathalten är något högre på KM7. En av dagarna uppmättes relativt höga sporvärden (>1500cfu/ml) i Sp7. Bakvattenanalysvärdena för denna dag skiljer sig inte mer jämfört med de andra två dagarna. En skillnad är en högre zinkhalt (4mg/l) denna dag, jämfört med (<1mg/l) de övriga dagarna. 17

Tabell 3. Mängd lösta kolhydrater och extraktivämnen i filtrat från utskottstorn KM7 och KM 8. KM7 2005-05-11 KM7 2005-05-12 KM7 2005-05-17 KM8 2005-05-11 KM8 2005-05-12 KM8 2005-05-17 Galaktos ug/l 35 20 10 32 19 16 Glukos ug/l 408 396 652 487 272 134 Mannos ug/l 0 0 0 0 0 0 Arabinos ug/l 124 124 74 89 57 59 Xylos ug/l 48 55 356 71 64 71 Ramnos ug/l 0 0 0 0 0 0 Sackaros ug/l 76 38 13 89 9 0 Okänd oligomer ug/l 113 99 104 179 105 216 Stärkelse ug/l 1860 5560 4910 11 1820 4760 Fettsyra totalt ug/l 296 325 303 303 271 301 Fettsyra fri mättad ug/l 186 104 181 117 98 181 Fettsyra fri omättad ug/l 38 42 22 46 45 32 Esterifierad fettsyra mättad ug/l 48 152 74 124 93 62 Esterifierad fettsyra omättad ug/l 24 27 26 16 35 26 Hartssyra ug/l 1132 1884 1540 4071 4688 3883 Bakteriehalt cfu/µl 178 756 21 554 131 174 Sporhalt cfu/ml 60 2700 10 100 0 5 Tabell 4. Mängd lösta metalljoner, kol, kväve, svavel och fosfor i filtrat från utskottstorn KM7 och KM8. KM7 2005-05-11 KM7 2005-05-12 KM7 2005-05-17 KM8 2005-05-11 KM8 2005-05-12 KM8 2005-05-17 Total organiskt kol ( TOC) mg/l 98 106 122 84 55 95 Total kväve mg/l 5,1 5,1 5,2 5,4 2,9 3,8 Total fosfor mg/l 0,092 0,055 0,164 0,253 0,153 0,31 Total svavel mg/l 66 75 73 110 75 83 Nitrathalt mg/l 0,7 0,8 0,8 0,4 0,2 0,6 Sulfathalt mg/l 201 222 219 331 223 275 Klorid mg/l 18 19 18 16 13 14 Ca mg/l 5 15 12,0 40 33 46,0 Fe mg/l <1 <1 <1 <1 <1 <1 Mg mg/l <1 1 1,0 3 3 2,0 Mn mg/l <1 <1 <1 <1 <1 <1 K mg/l 2.0 2,1 1,9 4,0 2,9 3,1 Zn mg/l <1 4 <1 <1 <1 <1 Bakteriehalt cfu/µl 178 756 21 554 131 174 Sporhalt cfu/ml 60 2700 10 100 0 5 8.3 Försök III-renodlade parametrar Försöken syftade till att kartlägga hur mikrobiell tillväxt påverkas av olika renodlade parametrar. 8.3.1 Blekt och oblekt fiber I de tre försöken inokulerades massa från utskottstorn KM7 (Sp7) respektive KM8 (Sp8) till sterila fibersuspensioner bestående av blekt eller oblekt långfiber och vatten. I försök 1 (figur 4) har den högsta tillväxten skett i prov innehållande oblekt fiber för båda massainokulaten. 18

I försök 3 (figur 5) kan ingen förändring av total bakteriehalt observeras i prov inokulerade med Sp7, nivåerna ligger på sin startkoncentration för båda typerna av fiberlösning. I prov innehållande blekt fiberlösning inokulerade med Sp8 kan en minskning i total bakteriehalt observeras medan prov innehållande oblekt fibersuspension har tillväxt. 9,0E+06 8,0E+06 7,0E+06 6,0E+06 5,0E+06 4,0E+06 3,0E+06 2,0E+06 1,0E+06 0,0E+00 Försök 1, Total bakteriehalt 8200000 4800000 4100000 2000000 2300 370000 Sp7 Sp7 Sp7 Sp8 Sp8 Sp8 I försök 2 (figur 6) har Sp7 en högre tillväxt i prov med blekt fiber vilket är ett motsatt resultat jämfört med de två övriga försöken. Sporhalten påverkades inte i något av de tre försöken utan värdena låg konstant på sin startkoncentration under alla försök. start konc. press F091 start konc. press F091 Figur 4. Försök 1,Total bakteriehalt i prov innehållande 5g blekt (press) eller oblekt fiber (F091) och 195g sterilt vatten inokulerade med 5g massa från utskottstorn KM7 (Sp7) eller KM8 (Sp8) 24 timmar efter inokulation i 30 C. Försök 3, Total bakteriehalt Försök 4, Total bakteriehalt 3,0E+05 2,5E+05 2,0E+05 1,5E+05 1,0E+05 5,0E+04 0,0E+00 2600 2500 2300 130000 71000 270000 Sp7 Sp7 Sp7 Sp8 Sp8 Sp8 start konc. press F091 start konc. press F091 8,0E+05 7,0E+05 6,0E+05 5,0E+05 4,0E+05 3,0E+05 2,0E+05 1,0E+05 0,0E+00 750000 270000 40000 Sp7 Sp7 Sp7 start konc press F091 Figur 5. Försök 3. Total bakteriehalt i prov innehållande 5g blekt (press) eller oblekt fiber (F091) och195g sterilt vatten inokulerade med 5g massa från utskottstorn KM7 (Sp7) eller KM8 (Sp8) 7 timmar efter inokulation i 30 C. Figur 6. Försök 2, Total bakteriehalt i prov innehållande 5g blekt (press) respektive oblekt fiber (F091) och 195g sterilt vatten inokulerade med 5g massa från utskottstorn KM7 (Sp7) 24timmar efter inokulation 30 C. Resultaten tyder på att oblekt fiber är gynnsammare för bakteriell tillväxt samt att bakterierna är väl adapterade till sin normala växtplats. 8.3.2 Hartslim, alun och neutrallim I försök 4 (figur 7) tillsattes hartslim, alun och neutrallim motsvarande fabriksdosering till massa från Cs7. Kontrollproven har i försöket högst tillväxt. Tillsats av enbart hartslim har en hämmande effekt medan kombinationen neutrallim-hartslim har högre tillväxt men lägre än kontrollproven. Tillsats av alun har ytterligare sänkt halterna. Ingen skillnad mellan de två temperaturbehandlingarna (konstant 37 C och initialt 55 C) kan observeras. 19

I de andra två försöken (nr. 4 och 5) kan samma tendenser observeras dvs. att alun och hartslim hämmar tillväxt medan neutrallim stimulerar densamma (data visas ej). Spornivåerna har inte påverkas i något av försöken utan ligger konstant på sin startkoncentration <10cfu/ml vilket indikerar att sporulering inte induceras vid tillsats av antimikrobiella ämnen eller av temperaturvariationer Försök 4, Total bakteriehalt 3,0E+04 2,5E+04 2,0E+04 1,5E+04 1,0E+04 5,0E+03 0,0E+00 0 5 10 15 20 25 30 timmar (h) kontroll Hlim Hlim+Nlim Hlim+Nlim+Al Hlimx2+Nlim+Al Figur 7. Försök 4,Total bakteriehalt i massan från Cs 7 vid tillsats av hartslim (hlim), neutrallim (nlim) och alun (al) i doser motsvarande normal fabriksdosering upp till 24 timmar i temperatur 37 C (försök 4). 8.3.3 Temperatur I försök 7 och 8 i vilka massa från Cs7 tillväxt i temperaturer från 37 C till 46 C är resultaten inte helt enstämmiga. I försök 7 (figur 8) kan ingen tydlig skillnad mellan tillväxt i 37º, 40 º respektive 46 C observeras. I försök 8 (figur 9) kan en högre bakteriekoncentration observeras i prov som tillväxt i 42 C jämfört med prov som tillväxt i 37 C skillnaden är dock liten. De prov som i försök 8 initialt haft en temperaturfluktuation visar en indikation på en något lägre tillväxt jämfört med konstant behandlade prover. De prov som initialt haft en högre temperatur och sedan flyttats till en lägre har en koncentration som ligger närmare sitt konstanta prov än det prov som initialt haft en lägre temperatur. I försök 9 (figur 10) tillväxte massa från Sp7 i 37º, 42º eller 50 C. Högst tillväxt kan observeras i prov från 37 C. De prov som tillväxt i högre temperaturer påvisar betydligt måttligare tillväxt, lägst för 50 C där ett inte skett någon egentlig tillväxt alls. De prover som initialt haft en stigande temperatur har samma koncentration som motsvarande konstantprov för sluttemperaturen. Prover som initialt haft en sjunkande temperatur från 50 till 37 C har en lägre koncentration än det konstanta 37 C provet, medan de prov som gått från 50º till 42 C har högre nivå än 42 C konstant behandling. 20