fula fiskar en verklig osanning eller en sann overklighet.

Ett spel av ljus och mörker vad händer under havsytan? Det vi inte ser men ser spår av. Runt omkring oss finns massor av tecken. Synligt osynligt, dolt eller avslöjande, falskt eller sant. Bakom bilderna finns en annan bild, en annan verklighet. Plast och skräp har blåst från land till hav där plast långsamt bryts ner och blir till mikroplast. Fisken uppfattar plasten som maneter och tar det som föda. Genom Fotografiskt projektarbete via zoom, HDK Valand, Göteborg, sommaren 2021 och besöken på Havets Hus i Lysekil samt den marina återvinningscentralen i Kungshamn där Erik Goksøyr, Tomas Eriksson och Stephen Andreasson intressant berättade och visade den plast som kommer in och återvinns. Med bilder och text uppmärksammas plasten som driver in från Skagerrak till Ramsviks klippor. PLASTDUNK PLASTICUM RECEPTĀCULUM

Plastpåse tar 10-20 år En plastpåse kan vara gjord på många olika typer av plast, en vanlig sådan är polyethylene. Många djur i havet äter eller fastnar i plastpåsar vilket ofta leder till deras död. En plastpåse bryts ner av biologiska processer på ca 10-20 år, men små partiklar kallade mikroplast är kvar och bryts ner väldigt långsamt eller inte alls. EUROPEISK HUMMER HOMARUS GAMMARUS

PLASTHINK PLASTICUM AQUALIS

SILL CLUPEA HARENGUS En plastpåse kan vara tillverkad av många olika typer av plast, en vanlig sådan är polyethylene. Många djur i havet äter eller fastnar i plastpåsar vilket ofta leder till deras död. En plastpåse bryts ner av biologiska processer på ca 10 20 år, men det finns små partiklar kallade mikroplast är kvar och bryts ner långsamt eller inte alls.

DIFLASKA INFANS SUGERE LAGOENA

RÖDSPÄTTA PLEURONECTES PLATESSA

Mötet med havstruten Plötsligt blev det så tydligt, det som länge inte kunde ses, det som försiggår under ytan blev synligt över ytan. Spåren av tecken gav sig till känna. Tyngden över och under ytan gör sig påmind och visar sig. Den 3 augusti 2021 var jag med om ett möte som lämnade spår hos mig. Vandrande på klipporna på jakt efter plast, tittande ner mot vattnet och där något som skymtade mot solen, något genomskinligt, nästan osynligt, en tråd som satt fast i tången. Jag följde den spända tråden ut mot vattnet och fick se en ung trut inlindad i fiskelinan. Hon kämpade och stångades liggande på stenen som låg i anslutning till vattenytan i kampen av att bli av med fiskelina och flöte. Hon låg nära vattenytan och flaxade med sina vingar. Hon var fast, ju mer hon kämpade desto mer lindades linan in i hennes vingar. Hon hade dykt ner för att hitta föda men istället dykt och trasslat in sig i en fiskelina. Linan gjord av plast, stark, tålig, evig, lång, en dödslina. Bredvid henne satt en annan trut och ville hjälpa till. Hon skrek på andra fåglar för att uppmärksamma att hennes vän är fast i en dödsfälla. Magnus plockade upp truten, höll vingarna tätt och fast ihop. Det var inte var första gången han hjälpte trutar som fastnat i spökfiske. Med van och fast hand tog han truten i sina båda händer. Truten, rädd, chockad och orkeslös men ändå kraft kvar att försvara sig med öppen mun och bet i den hand som ville rädda henne. Jag försökte dra loss linan från tång och sjögräs, drog och drog och linan blev bara längre och längre. Linan gjorde spår i fingrarna, ju mer jag drog desto grövre spår lämnades i handen. Den gick inte att besegra. Jag hämtade en sax. Linan trasslades runt fötterna på truten och krokens vassa spetsar med hullingar bet sig fast i benen. Hon bet mig, hon visste inte bättre. Ett bett som nafsade i handen. Inte så hårt men lite hud försvann från fingrarna, det kändes inte i stunden. Jag drog ut krokens vassa mardrömslika hullingar ur benen som hade virvlat runt hennes ben. Blodet, rött, intensivt på hennes smala ben med krokiga fötter. En hulling med bakåtvänd spetsig tagg ut genom benen. Ingen annan väg var möjlig. Det gjorde ont. Jag klippte av linan över ryggen, under halsen, under revbenen och runt fötterna. När linan var avklippt gick det att dra ut plastlinan bort från trutens kropp. Nu var hon befriad från dödslinan med dess vassa krok och flöte. Magnus lade truten på stenen men hon ville inte flyga. Han lade henne i en grästuva där hon skyddades av dess strån som ett fågelbo. Ett lugn tycktes nu infinna sig i trutens kropp. Där fick hon återhämta sig såvida inte minken kom och tog henne om natten Det tar 600 år för en fiskelina att brytas ner till mikroplast. Många fiskelinor är idag gjorda av nylon eller kevlar, båda kompakta plastmaterial som tar lång tid att brytas ner. Under tiden de bryts ner så kan de orsaka stor skada eftersom de fungerar som spöknät, vilket innebär att fiskeredskap fortsätter att fiska men som ingen vittjar. Många marina djur fastnar i linorna och får simma med dem resten av livet eller i värsta fall fastnar de tills de dör. PLASTPÅSAR PLASTICUM CŌLEĪ

OLJETRATT PETROLEUM FUNDIBULUM

MAKRILL SCOMBER SCOMBRUS

Petflaskor är gjorda av plast, polyethyleneterephthalate även kallat PET. Dessa produkter är väldigt hållbara och bryts bara långsamt ner i mindre bitar i havet. PET försvinner egentligen aldrig. Det tar 450 år för petflaskan att försvinna men mikroplasten är kvar vilket kan orsaka stor skada i hela ekostystermet under oöverskdålig tid. Petflaska 450 år Petflaskor är gjorda av plast, polyethyleneterephthalate även kallat PET. Dessa produkter är väldigt hållbara och bryts bara långsamt ner i mindre bitar i havet. PET försvinner egentiligen aldrig. Det tar 450 år för flaskan att försvinna men mikroplast är kvar vilket kan orsaka stor skada under oöverskdålig tid i hela ekostystermet. PETFLASKA POLYETYLENTEREFTALAT LAGOENA

HAVSKATT ANARHICHAS LUPUS

FISKKROK OCH PLASTLINA PISCIS HAMO ET PLASTICUM FUNIS

Återvunnen plast från havet av Marina Återvinningscentralen i Kungshamn Här tar de hand om marint avfall som samlats in från strandstädning, uttjänta fiskeredskap samt spök-fiskenät och burar från havet. Från stränderna i Sotenäs kommun samlades det in över 34 ton marint avfall under 2018. Därefter bearbetas materialet och nya produkter skapas.

fula fiskar handlar om hur plasten integrerar i havet där fisken bor. Plasten i haven bryts ner till microplast och blir till små partiklar men försvinner aldrig. Fisken får i sig plasten och blir förstoppad vilket i sin tur påverkar hela näringskedjan. Dessa bilder ska få betraktaren att se vad som försiggår under havsytan. Vi ser ut över vattnet och det ser lugnt och stilla ut men under ytan pågår ett liv som här uppmärksammas visuellt.