2020-02-11 09:00 CET Heder och samvete Sveriges dolda historia i rampljuset Heder och Samvete Skriven av Maria-Pia Boëthius, 1991 Max H. Larsen NA18A Boken Heder och Samvete beskrivs av författaren själv som en argumenterande faktabok för efterkrigsfödda, riktad till alla födda efter andra världskriget. I boken diskuterar Boëthius kring hur Sverige agerade under andra världskriget, valen som gjordes av dåvarande samlingsregering och om vår så kallade neutralitet. Boken berättar även om svensk censur, neutralitetsbrott och hur vi agerade som lydstat åt Tyskland, vilka alla var nya punkter för mig.
Man kan lugnt säga att Boëthius inte tycker om Sveriges dåvarande regering, och hon beskriver dåvarande utrikesminister Christian Günther, justitieminister K. G. Westman samt UD (utrikesdepartementet) väldigt negativt, och hon är väldigt negativt inställd till deras val och politik. Boken berättar till en början om vilka händelser som ledde till att Sverige kallade till samlingsregering (bland annat på grund av finlandskriget) och berättar sedan vidare om vad som hände i Sverige under krigstiden. Detta inkluderar hur vi lät tyska soldater passera genom vårt land med vapen, hur vi exporterade malm samt kullager till Tyskland, och hur vi låtsades som om vi inte visste något om förintelsen. Boken innehåller även flera utdrag från dagböcker som politikerna själva skrivit, vilket ger en bättre inblick i hur folk tänkte under krigstiden i Sverige, vilket är ganska intressant eftersom inga historieböcker tar upp detta så vitt jag vet. I historieböckerna beskrivs Sverige som en neutral stat under andra världskriget, vars enda mål var att stanna utanför kriget till varje pris. Detta är en ärofylld uppgift, men enligt Boëthius var vi varken speciellt neutrala eller ärofyllda, utan snarare en tysk lydstat eller i bästa fall en halvneutral stat med en förkärlek till Tyskland. Motiveringen att vi inte ville råka hamna i krig var en ursäkt som användes som grund för flera dumma beslut. I boken berättades det en del saker som faktiskt fick mig att häpna, till den grad att jag behövde läsa om stycket flera gånger bara för att se att jag läst rätt. Här kommer ett par exempel ifrån boken som förvånade mig: Transporten och genomfarten av tyska soldater genom Sverige Vi kom att delta i kriget, passivt och på tyskarnas sida, genom att ge tillstånd till transitering av tyska soldater genom Sverige och en lång rad andra eftergifter. / / I verkligheten var det 2 140 000 (två miljoner etthundrafyrtio tusen) tyska soldater som transporterades till och från Norge och Finland på den svenska järnvägen under drygt tre år från juni 1940 till augusti 1943 då transiteringen upphörde, sen det blivit tydligt att tyskarna skulle förlora kriget. (Boëthius, 1991, Heder och Samvete, sid. 27 28). Jag visste att tyska soldater har fått lov att åka genom Sverige under kriget, men denna siffra var för mig helt absurd när jag läste den första gången. Sverige, som skulle vara en neutral stat tillät över 2 miljoner tyska soldater passera genom Sverige och har på så sätt bidragit till död och förintelse, som kanske hade kunnat hindras om vi inte hade tillåtit genomresa för dessa
soldater. Sveriges regering berättade dock inte detta för folket utan kallade det alltid bara för något annat, som exempelvis resor av humanitär karaktär, som man beviljade transitering för. Anledningen till att vi tillät detta var enligt Boëthius att Sveriges regering mottog larmrapporter om vilka tyskarnas krav var och vad som kunde hända om vi inte gav efter. Vi började tillåta transitering efter att tyskarna tagit över Danmark och Norge, och de behövde använda sig av våra järnvägar för att transportera sig norrut eller söderut i Norge. Att tillåta transiteringen var att gå emot neutralitetslagarna, något som K. G. Westman själv bekräftar i ett utdrag ur hans dagbok, som finns att läsa på sida 30 i Heder och Samvete. Detta brott mot neutralitetslagarna innebär att vi förde en anpassningspolitik till Tyskland, vilket inte var helt nytt för mig, men som ändå blir en tankeställare. Skrämmande siffror och fakta. Sveriges export av järnmalm och kullager till Tyskland Det finns ganska många som anser att Sveriges största svek under andra världskriget inte handlade om de långtgående eftergifterna för Nazityskland eller neutralitetsbrotten utan om Sveriges vidlyftiga export av järnmalm till Tysklands vapen- och rustningsindustri. I de tyska kanonerna, kulsprutorna, tanksen och stridsflygplanen fanns det högklassiga, svenska järnet. (Boëthius, 1991, Heder och Samvete, sid. 60) Att Sveriges största export under kriget var järnmalm var inget nytt för mig, men det som förvånade mig var den mängd vi faktiskt transporterade. Enligt Boëthius transporterade svenskarna 45 000 ton malm varje dag till Tyskland, och inte bara på lagliga sätt. Sverige hade tydligen kommit överens med England om att vi enbart fick exportera en viss mängd järnmalm till Tyskland, men UD ljög om siffrorna, enbart för att vi skulle stå på bättre fot med tyskarna. Det som gör det hela väldigt svårt för mig att förstå är att hela min uppväxt har jag fått höra att Sverige minsann inte varit i krig på 200 år och att vi inte deltog i andra världskriget på något sätt, men vi sålde material som användes för att mörda miljoner människor. Sverige har alltså inte aktivt deltagit ett i krig, men vi har aktivt varit med och förlängt kriget genom att bidra med råvaror och material. Detta motsäger sig självt. Det är inte bara jag som delar denna uppfattning; Boëthius berättar vidare om en amerikansk diplomat som ska ha sagt att tyska plan flög tack vare svenska kullager och dödade amerikanska pojkar. Vad var det svenskarna inte visste om judarna? Enligt Boëthius visste svenskarna om diskrimineringen som judarna utsattes för från och med 1933, men att många på den tiden enbart såg det som överdriven propaganda. I
pressen bekymrade man sig dock inte så mycket för hotet som judarna utgjorde enligt Hitler, utan snarare om den judiska invandringen. Man oroade sig så mycket att riksdagen beslutade sig för att ändra lagar och därmed kom motion 603 (vilket innebar att enbart nationalhänseende närstående invandrare tilläts komma in i landet) som ett förslag år 1936. Detta innebar i princip att man ville behålla Sverige åt svenskarna, inte olikt den politik vissa partier för idag. En sak som brukar anföras som exempel på hur tyskarna behandlade judarna är att man stämplade ett stort rött J i de judiska medborgarnas pass. Detta J kom till på Sveriges begäran. (Boëthius, 1991, Heder och Samvete, sid. 76) Det ovanstående citatet är ytterligare ett av de stycken jag fick läsa flera gånger för att förstå innebörden. Sverige begärde att tyskarna satte ett rött J i judiska pass, så att vi kunde avvisa dem vid gränsen. På grund av vår begäran fanns det ett flertal judar som inte kunde fly, då de blev avvisade vid länders gränser. För mig innebär detta att de judar som inte kunde fly och sedan dog på grund av det, är delvis Sveriges fel. Enbart för att vi var rädda att judar skulle invandra till Sverige och ta våra jobb. Samma Sverige som sade sig vara neutralt och ett fritt land där alla fick leva. Allt för att göra tyskarna till behag och för att vår egen rädsla skulle stillas. Det är svårt för mig att förstå hur stor innebörd detta faktiskt har, då jag inte levde då. Allt jag kan göra är att jämföra och likna detta med flyktingars positioner idag, och hur vissa länder vägrar ta emot dem. Det känns som att världen och Sverige inte lär sig av sina misstag. Svensk censur; hur samlingsregeringen censurerade svenska tidningar och kritiker Idag är Sverige väldigt stolta över vår yttrandefrihet och tryckfrihet, men under andra världskriget verkade vi inte ha något emot att censurera tidningar och annat som kritiserade Tyskland på något sätt. Torgny Segerstedt, chefredaktör vid Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, kritiserade nazismen redan på 20-talet och fick sin tidning beslagtagen gång på gång. Sveriges samlingsregering valde att censurera allt som var kritiskt till Tyskland för att förhindra att kriget kom till Sverige. Detta är helt galet. Jag tror knappast att Tyskland skulle ha invaderat Sverige på grund av en tidningsartikel eller en utsändning, utan enbart av politiska anledningar. Att Sveriges press och tidningsförlag gick med på censuren säger mig också att pressen egentligen inte lade någon vikt vid att berätta och rapportera fakta till svenska folket, utan att de mest fungerade som ett verktyg för regeringen att kontrollera massorna. Samma taktiker används idag och har bildat ett väldigt känt begrepp, Fake News.
Jag måste säga att detta är en av de böcker som verkligen berört mig. Jag har självklart läst om Sverige under andra världskriget innan, men alla böcker jag har läst har aldrig diskuterat någonting, utan det har alltid varit Sverige var neutralt, och bidrog inte till kriget på något sätt.. Detta innebär att jag har varit helt felinformerad i hela mitt liv. Jag hade ingen aning om hur många gånger Sverige kränkte neutralitetslagarna, eller att vi var så negativt inställda till judar långt innan kriget började. Helt ärligt har denna bok fått mig att tycka ganska illa om Sverige under krigstiden och min nuvarande bild är att vi var en ganska klen och feg stat, som enbart vände kappan efter vinden och inte var ett dugg neutrala. Jag har inte funnit information om dessa siffror eller händelser någon annan stans än i denna bok. Inte heller har jag någonsin hört någon politiker ens nämna detta. Våra brott har helt enkelt fallit i glömska. Efter att ha läst denna bok tycker jag definitivt att den borde införas som obligatorisk läsning i historieämnet redan i grundskolan, för att vara så missinformerad som jag varit under min uppväxt är ingenting som borde upprepas. Maria-Pia Boëthius har lyckats ändra min syn på mitt eget land under en viss tidsperiod, vilket är något som ingen lyckats med innan. Vill du komma i kontakt med skribenten? Skriven av Max H Larsen, 17 år, Mölnlycke (Göteborg) ML18013@harryda.se Den här texten är en av många unga röster som finns publicerade på Hear Us Out. Hear Us Out är en gratis publiceringsplattform för ungdomar i Sverige att publicera artiklar om ämnen de är engagerade i med syfte att nå
journalister och press. Nu letar vi efter journalister i Sverige som vill vara med och genomföra en demokratisk aktion med syfte att hjälpa unga röster att bli hörda - genom att ge en bort er ledarsida till en ungdom för en dag. Kontaktpersoner Anna Wemming Presskontakt Head of Marketing Communications & Brand anna.wemming@mynewsdesk.com +46 (0)70-430 31 60 Jourhavande presskontakt Presskontakt hello@hear-us-out.com