Telemeddelande (A) Sid. 1(8) Mnr ABUJ/20110430-1 2011-03-28 Abuja Lundgren/Holmström UD-AF Dnr 38 ECOWAS- Basfakta 2011 Yta: Befolkning: Befolkningstillväxt: BNP: Cirka 5 miljoner kvadratkilometer (hälften så stort som USA) Ca 360 miljoner Ca 2,5 procent per år BNP/invånare: Ca 850 USD (2010) Ekonomisk tillväxt: Ca 5 procent (2010) Handel med Sverige: Tillkomst: Medlemsstater: Ca 305 miljarder USD (något mindre än Sydafrikas ekonomi) (2010) Den svenska exporten till Västafrika uppgick 2010 till 6,3 miljarder SEK, varav Ericsson stod för en betydande andel. Den svenska importen uppgick till 700 miljoner SEK samma år. Genom Lagos-fördraget 1975, som ersattes av Cotonou-fördraget 1993. Benin, Burkina Faso, Elfenbenskusten, Gambia, Ghana, Guinea-Bissau, Guinea, Kap Verde, Liberia, Mali, Niger Nigeria, Senegal, Sierra Leone och Togo. Elfenbenskusten är tillfälligt suspenderat pga. oegentligheterna efter presidentvalet 2010. Mauretanien lämnade organisationen 2002. Tchad
2(8) erhöll observatörsstatus 2011. Säte: Organ: Västafrikas mänskliga utvecklingsidex: Största givare till ECOWAS: Abuja, Nigeria Statschefssammanträdet är ECOWAS högsta beslutande organ som möts minst en gång per år. Ordförandeskapet i ECOWAS roterar och innehas åren 2009-2011 av Nigeria. Ministrarna i regionen sammanträder i olika rådsformat. ECOWAS sekretariat ombildades 2007 till en kommission vars nuvarande ordförande är ghananen James Gbeho. Andra institutioner är ECOWAS-parlamentet, ECOWAS-domstolen samt ECOWAS utvecklingsoch investeringsbank. Civila samhället i Västafrika relaterar till ECOWAS genom det oberoende West Africa Civil Society Forum. 8 av de 20 sista länderna på Förenta Nationernas mänskliga utvecklingsindex för 2010 är västafrikanska. Genomsnittet för regionen är strax under 0,5 lägst i världen. Europeiska Unionen, Spanien, Tyskland, Storbritannien och USA. Utvecklingssamarbete med Sverige: Besöksutbyte med Sverige: Sverige och ECOWAS har ett ramverksavtal från februari 2006 som reglerar det bilaterala utvecklingssamarbetet. Sverige ger stöd till olika ECOWAS-program: bekämpning av lätta vapenspridning i regionen, stärkande av regionens kapacitet inom handelsförhandlingar, samt vattenförvaltning och naturresurshantering. Stöd utgår också till den regionala planen för anpassning till klimatförändringar. Ett bidrag till ECOWAS institutionella kapacitetsuppbyggnad förbereds för tillfället. Stödet till ECOWAS kommer att utökas inom ramen för den svenska strategin för det regionala utvecklingssamarbetet i Afrika. ECOWAS-kommissionens dåvarande ordförande Mohamed Ibn Chambas besökte Sverige i april och oktober 2009. Kabinettssekreterare Frank Belfrage
3(8) besökte ECOWAS/Abuja i november 2009. Allmänt Med Västafrika avses oftast de femton länder som idag deltar i den regionala samarbetsorganisationen ECOWAS (Economic Community of West African States) som av många tillsammans med EAC (East African Community) anses vara Afrikas mest aktiva regionala organisation. ECOWAS grundades 1975 på initiativ av Nigeria och Togo och hade från början som främsta mål att etablera en frihandelszon i Västafrika. Organisationen har dock allt eftersom utvecklats till att bli ett alltmer komplext politiskt och ekonomiskt samarbetsorgan. Idag deltar 15 västafrikanska länder i ECOWAS, nämligen Benin, Burkina Faso, Elfenbenskusten, Gambia, Ghana, Guinea-Bissau, Kap Verde, Liberia, Nigeria, Sierra Leone, Mali, Niger, Senegal och Togo. Elfenbenskusten har tillfälligt uteslutits som en reaktion på den sittande presidentens vägran att avgå efter valförlusten i presidentvalet 2010. Tchad erhöll observatörsstatus i gemenskapen 2011. Västafrika utgör en heterogen samling länder vad avser storlek, språk, demokratisk utveckling, stabilitet och fredlig utveckling, respekt för mänskliga rättigheter, samt ekonomisk och social utveckling. Samtidigt är det en region vars länder i många avseenden står inför likartade problem och vars medlemsländers utveckling är beroende av hela regionens utveckling. Utbryter en kris eller en konflikt i ett land får denna regionala konsekvenser i form av bland annat ekonomiska påfrestningar i, och flyktingströmmar till, grannländerna. Säkerhetsläget i regionen är på sina håll tämligen instabilt. I Liberia och Sierra Leone pågår återuppbyggnaden efter långvariga inbördeskrig. I Guinea och Niger har militärkupper nyligen genomförts. I mars 2009 mördades Guinea- Bissaus president och överbefälhavare och den rådande situationen med drogkarteller och kriminella organisationer som tar mer och mer plats gör landet än oroligare. Den politiska situationen i Elfenbenskusten är fortsatt instabil efter 2002 års inbördeskrig och 2010 års presidentval. ECOWAS långsiktiga mål är att främja samarbete och integration genom att bl a upprätta en ekonomisk och monetär union i Västafrika. Den ekonomiska utvecklingen i de flesta av regionens länder har de senaste åren varit god och regionens ekonomier prognostiseras av internationella valutafonden (IMF) växa med 4,3 procent under 2011.
4(8) ECOWAS interna struktur ECOWAS leds av en kommission 1 som består av en president, en vicepresident och sju kommissionärer 2. Kommissionen har den verkställande makten och ansvar för att implementera regionala målsättningar och program. Kommissionen representerar ECOWAS i internationella sammanhang och har sitt huvudkontor i Abuja, Nigeria. Viktiga policybeslut avgörs dock av ECOWAS statsöverhuvuden, vilka möts minst en gång per år. Beslut från dessa möten är bindande för medlemsstaterna. ECOWAS budget finansieras av organisationens medlemsstater, fonder och bistånd. 2008 stod biståndsgivare för 26 procent av ECOWAS budget (på ungefär 100 miljoner USD), medan 56 procent (varav 81 procent från den tull på 0,5 procent som tas ut på all varuimport till ECOWAS) av budgeten finansierades av medlemsstaterna. Ungefär hälften av utgifterna gick till administration. Ministerrådet, som representerar samtliga medlemsstater, möts ungefär två gånger per år och består av de ministrar från medlemsländerna som är ansvariga för de frågor som ska dryftas (exempelvis jordbruksministrar för jordbruksfrågor). Medlemsländernas utrikesministrar övervakar ECOWAS dagliga aktiviteter, förbereder högnivåmöten och beslutar i löpande ärenden som dyker upp mellan sådana möten. ECOWAS har också ett parlament som består av 115 representanter från alla medlemsländers nationella parlament. De väljs inte direkt utan utses av respektive medlemslands parlament. Parlamentet kan inte fatta beslut utan fungerar endast som ett rådgivande organ till regionens statsöverhuvuden. ECOWAS har också en egen domstol. Domstolen ser till att ECOWAS fördrag efterföljs av medlemsländerna och avgör tvistefrågor dem emellan. Medlemsländers domstolar kan även vända sig till ECOWAS-domstolen för att erhålla hjälp med tolkning av gemenskapens lagar. Enskilda medborgare kan överklaga nationella domstolsbeslut till ECOWAS domstol ifall nationella domar strider mot ECOWAS-fördraget. Domstolen ligger i Abuja, Nigeria. 1 ECOWAS sekretariat ombildades till kommission 2007. 2 De sju kommissionärerna är ansvariga för ett av följande ansvarsområden: Administration och finans; Jordbruk, miljö och vattenresurser; Mänsklig utveckling och kön; Infrastruktur; Makroekonomisk policy; Politiska frågor, fred och säkerhet; samt Handel och fri rörlighet.
5(8) ECOWAS har även en egen utvecklings- och investeringsbank- ECOWAS Bank for Investment and Development (EBID). Banken förvaltar och fördelar organisationens kapital, som består av bankens ränteintäkter och bidrag från regionens medlemsstater och biståndsgivare. Under 2008 godkändes lån på drygt 93 miljoner USD. Huvudkontoret ligger i Lomé, Togo. ECOWAS planerar för en västafrikansk monetär union med den gemensamma valutan Eco. Enligt nuvarande planer kommer valutan att introduceras 2015. Den monetära institutionens huvudkontor ligget i Freetown, Sierra Leone. ECOWAS har även inrättat ett organ - West Africa Civil Society Forum (WACSOF) för att institutionalisera dialogen mellan regionens civila samhälle och ECOWAS-kommissionen. WACSOF har endast en rådgivande funktion. Regionens fransktalande länder (förutom Guinea, men inklusive portugisisktalande Guinea-Bissau) har redan en fungerande monetär- och tullunion genom UEMOA (Union Economique et Monétaire Ouest Africaine) som etablerades i början av 1970-talet. Den gemensamma valutan är CFA-franc. UEMOA liknar det reformerade ECOWAS och är uppbyggd efter samma modell som Europeiska Unionen. För närvarande har UEMOA åtta medlemsstater: Benin, Burkina Faso, Côte d Ivoire, Mali, Niger, Senegal, Togo och Guinea-Bissau. Integrationsprocessen har underlättats av att UEMOA ärvt liknande redovisnings- och rättssystem, har en gemensam valuta och ett gemensamt språk. Den ekonomiska integrationen har varit särskilt framgångsrik och medlemsländerna har nu en gemensam redovisningsstandard, ett gemenskapt regelverk för investeringar och en gemensam aktiebörs. Den interna handeln uppgår dock fortfarande endast till elva procent av den totala. Den långsiktiga målsättningen är att slå samman ECOWAS och UEMOA. ECOWAS har ett säkerhets- och medlarråd som ansvarar för att lösa de kriser som uppkommer i regionen. Säkerhets- och medlarrådet möts på statsöverhuvud-, minister- och ambassadörsnivå. Rådet fattar beslut om ECOWAS militära styrka, ECOMOG (Economic Community of West African States Monitoring Group), ska ingripa i en konflikthärd. ECOMOG kommer inom kort att ersättas av ESF (ECOWAS Standby Force) med
6(8) huvudkontor i Abuja. Till sin hjälp har säkerhetsrådet en organisation för tidig varning utspridd över hela regionen. Nigeria är den klart största bidragsgivaren till ECOMOG både ekonomiskt och militärt. ECOWAS styrkor ECOWAS främsta styrka anses vara säkerhetsfrågor. Man har vid flera tillfällen skickat egna militärförband och medlare för att lösa olika medlemsländers interna konflikter och säkerställa regional säkerhet. Regionens gemensamma militärstyrka, ECOMOG (ESF), ingrep bland annat i Sierra Leone 1997, Guinea-Bissau 1998, Liberia 2003 och i Elfenbenskusten 2003. På senare år har ECOWAS kommit att lägga mer och mer fokus på konfliktförebyggande arbete och demokratifrämjande. Man organiserar t ex workshops mellan olika grupper i konfliktbenägna länder. Det styrande mottot har varit att utan fred och säkerhet är fortsatt ekonomisk utveckling omöjlig. Man har även utbildat valobservatörer från medlemsstaterna i syfte att främja demokrati. Dessa valobservatörer har det senaste året övervakat valen i Niger, Sierra Leone, Elfenbenskusten och Guinea. Ytterligare en framgångssaga är utvecklingen inom banksektorn. Banktjänster, främst lån och tillgång till börsmarknader i regionen har förbättrats avsevärt, och till stor del letts av den privata banken Ecobank, som bildades genom ett privatsektorsinitiativ av ECOWAS 1985. ECOWAS svagheter Så kallade "mjuka" politiska frågor har aldrig varit en av ECOWAS styrkor. Detta är inte överraskande eftersom socialpolitik kostar pengar och de västafrikanska länderna generellt sett inte är rika. Sedan 1990-talet har dock ECOWAS introducerat en rad initiativ för att förbättra situationen. Nyligen tillsatte t ex ECOWAS-kommissionen en kommissionär med ansvar för mänsklig utveckling och jämställdhet. ECOWAS-kommissionen lider även av personalbrist. Endast 800 personer arbetar på kommissionen (EUkommissionen har jämförelsevis 25 000 anställda) och sedan ett par år tillbaka finns ett anställningsstopp som hindrar nyanställningar. Implementeringen av antagna protokoll är ofta bristfällig. Ett tidigt exempel är protokollet för fri rörlighet för personer inom regionen som antogs 1979. När oljekrisen slog till utvisade Nigeria trots protokollet - över en miljon ghananer. Att en av ECOWAS grundare satte nationella intressen i första
7(8) rummet har inte hjälpt integrationsprocessen och har använts som ursäkt av övriga medlemsstater för att göra samma sak. Fortfarande finns stora brister vad gäller enskilda medborgares fria rörlighet inom regionen, något som förmodligen är det tydligaste exemplet på medlemsstaternas oförmåga att genomföra beslut fattade på statschefsnivå på ett effektivt sätt. Ibland skiljer sig ord och handling åt vad gäller medlemsländernas engagemang. Ofta beror detta på att statsöverhuvuden engagera sig på regional nivå men sedan inte implementera beslutade reformer på nationell nivå. Detta har lett till att integrationsprocessen gått långsamt. ECOWAS grundas på totalt 52 protokoll och konventioner. Att hälften av alla medlemsstater ratificerat färre än hälften av dessa protokoll är en tydlig indikation på att gemenskapens beslut inte står särskilt högt på nationella beslutfattares agenda. Till och med de starkaste anhängarna av regional integration, t ex Ghana, har fortfarande kvar att ratificera en femtedel av protokollen. Officiellt önskar ECOWAS transformeras från ett ECOWAS of the States till ett ECOWAS of the People. Vad gäller interna konflikter har man dock stött på patrull. Flera medlemsstater fortsätter att trycka på vikten av nationell suveränitet, varför en intervention av ECOWAS förmodligen skulle kräva en officiell inbjudan av regeringen. Detta gör att ECOWAS även fortsättningsvis är mer riktat på sina medlemsländers säkerhet än invånarnas. Förhållandet mellan länderna i regionen Nigeria dominerar på många sätt ECOWAS och landets samtycke är inom många områden nödvändigt för att driva igenom sakfrågor. De flesta medlemsländer ifrågasätter inte Nigerias hegemoni då landet står för över 60 procent av ECOWAS BNP och 40 procent av dess befolkning. Man skulle dock gärna se att Nigeria tog mer hänsyn till övriga medlemsstaters intressen. De ekonomiska skillnaderna inom regionen är betydande. Nigeria, Ghana och Elfenbenskusten har relativt utvecklade ekonomier och står för 81 procent av ECOWAS BNP medan länder som Liberia, Sierra Leone, Mali och Niger ligger långt efter och tillsammans står för endast fem procent av regionens BNP. Medan övriga medlemsstater sökt tillgång till den nigerianska marknaden har Nigeria delvis motsatt sig regional ekonomisk integration eftersom man inte trott sig erhålla några betydande fördelar av att öppna sina gränser.
8(8) Skillnaden mellan anglo- och frankofona länder ska inte överdrivas, bl a för att lokala språk och kulturer ofta går över nationsgränserna. Vad gäller ambition på fred- och säkerhetsområdet har dock de anglofona länderna generellt visat sig vara mer villiga att ta i med hårdhandskarna vad gäller fred och säkerhet. Sverige och ECOWAS Sverige tecknade ett ramavtal med ECOWAS 2006. Avtalet syftar till att stödja arbetet för ett fredligt och tryggt Västafrika, främja ett effektivt och hållbart regionalt samarbete, samt förstärka ECOWAS institutioner, bl a dess kommission. Sverige har också undertecknat en avsiktsförklaring om upprättandet av en gemensam finansieringsmekanism för ECOWAS kapacitetsuppbyggnad. Bristande finansiell absorptionsförmåga och personalbrist inom ECOWAS-kommissionen har dock hittills delvis begränsat möjligheten till finansiellt stöd. Den nya samarbetsstrategin för regionalt utvecklingssamarbete fastlägger att den svenska samverkan med ECOWAS ska fokuseras på områdena fred och säkerhet, handel och ekonomisk integration, samt miljö och klimat. För tillfället förebereds t ex ett bidrag för att hjälpa till att utveckla och implementera ECOWAS handlingsplan för klimatförändringar. Sverige har utökat sitt engagemang i Västafrika genom att bland annat utöka utvecklingssamarbetet med Liberia och Sierra Leone och uppgradera sektionskontoren i Mali och Burkina Faso till ambassader. Förutom de två sistnämnda har Sverige ytterligare två ambassader i Västafrika - i Nigeria och Liberia. Sverige stöder, genom Sida, också West Africa Network for Peacebuilding (WANEP) för att stärka civila samhällets fredsbevarande kapacitet och Kofi Annan International Peacekeeping and Training Centre (KAIPTC) som utbildar och forskar om fredsbevarande insatser. LINDGÄRDE