En bok om mig Veronica Larsen
Tack mamma och pappa för att jag finns
2011 Veronica Larsen
En bok om mig
September 1985 föddes jag, Veronica Paulina Maria Larsen. Det här är en bok om vad som varit viktigt i mitt liv. Och är viktigt. En hyllning till livet om man så vill.
att drömma
När jag var nio år svarade jag att konstnär eller arkitekt, det ska jag bli när jag blir stor. I skolan ritade jag allrahelst eller skrev med fin stil. En sommar när jag var tolv, fick jag gå på konstskola i en hel vecka. Jag ritade en björk med kolkrita, knådade fram en gumma av lera och gjorde en kanin av hönsnät och gips. Mest av allt önskade jag att den veckan aldrig skulle ta slut.
att ha syskon
Jag och mina yngre syskon badar vid Revudden. Som storasyster får man ta ansvar från första stund som förebild och extramamma. Ibland var det mer jobbigt än kul. Jag minns det som att alltid ha någon att leka med och krama om. Den här bilden ligger sist i mitt fotoalbum och gör mig alltid glad när jag tittat klart.
att ta en bild
Jag ber min syster springa över stranden för att få en spännande bild. Vi är på semester med familjen på Gotska Sandön. En semester av sanddynor, vasstuvor och hav. Resultatet såg jag först när vi framkallade bilden ett halvår senare. Jag kom ihåg att hon skrattade mycket när hon sprang.
att hitta motivation
Året efter gymnasiet körde jag upp tre gånger och kuggade alla tre. Besviket förstod jag inte riktigt varför. Insikten kom när jag fem år senare satte mig i förarsätet på en bil igen. Motivation. Nu ville jag verkligen ta körkort. Det var tufft, det var svårt och jag kände mig inte alls lika bra som för fem år sedan, men den 27 december 2010 var körkortet mitt. Jag har nog aldrig varit så stolt som då.
att skriva
hade enormt roligt med Pippi, Ronja och Den första kurs jag tog på Högskola var Litteraturvetenskap. En termin som avslutades med en uppsats. Jag skrev om hjältesagan i barnlitteraturen och Harry Potter. Att få djupdyka inom ett intressant ämne sätter verkligen igång mig. Då kan jag sitta timme in och timme ut.
att leda
KÅRANEN 2 MARS 2010 WETTERSTRAND MÄLARDALENS STUDENTKÅRS TIDNING MARIA + VAL IGEN: KÅRFULLMÄKTIGE GUIDE : SKRIV DET PERFEKTA CV :T MDH - STUDENTER I ARBETSLIVET STOR EVENEMANGS- KALENDER PLAY THE LEADER Efter ett år som skribent på Mälardalens högskolas kårtidning blev jag chefredaktör för tidningen. Självklara saker som att lämna in material i tid, ställa upp på sena artiklar och bidra med idéer hade lönat sig tänkte jag. Men ledarskapet kom inte att handla om det. Jag fick lyssna, peppa, medla och ta tuffa beslut. Och skriva så att pennan glödde.
att älska
Min kille heter Axel och är det finaste som finns. Vi är lika mycket barn båda två. När vi inte har krig med våra strumpor fyndar vi på loppis. Jag älskar god mat, det gör han också. Axel är mitt största fan och min jobbigaste coach. Förhoppningsvis blir vi stora tillsammans.
att vara nära
Marie blev min bästa kompis i sjuan. Vi fann varandra på sommarlovet innan högstadiet när vi tältade på gräsmattan utanför mitt hus. Hon tyckte killar var spännande och jag försökte förstå varför. Jag har fortfarande ångest över den enda gången som jag sagt något elakt till henne. Jag har väldigt lätt för att vara snäll och väldigt svårt för att inte vara det. Hon är fortfarande min bästa vän.
att upptäcka
Här vandrar jag över den norska gränsen. Resa vill jag göra ofta. Att resa är att upptäcka, inte bara sin omgivning utan även sig själv. För mig är det viktigt att vara uppdaterad med världen och jag vill hellre lära mig lite om allt än mycket om lite. Inspirerad blir jag av bloggar, böcker, tidningar och människor.
att bli lycklig
Jag är lycklig när den här bilden tas. Jag spelar ett musikspel där det gäller att kunna låttexter. Sånt tycker jag om. Musik har alltid haft en plats i mitt liv. Om jag vill sjunga och spela? Nej inte nödvändigtvis, hellre lyssnar jag på, läser och skriver om musik.
Författare, att ge ut en bok; det önskar jag mig när jag blåser ut mina födelsedagsljus. Det, och en familj som mår bra. Ett jobb att trivas med vill jag också ha. Jag kommer aldrig vilja att livet ska ta slut, för så roligt är det - livet.