RAPPORT FRÅN ZAMBIA I november besökte Ulla och jag familjen Linyama i Zambia 5 dagar. Ett besök som var efterlängtat från båda parter. Vi togs verkligen emot med stora famnen. Det visade sig att Michael byggt ett 5x5 meter stort hus veckorna innan vi skulle komma. Han och Martin höll på så länge att de nästan inte hann möta oss vid flyget. Martin var tillfälligt på farmen men bor annars i TBZ, ca 30 mil västerut. Huset hade han byggt av dels fullkantade brädor, dels bakar. Fönster var inte att tänka på. Mitt västerländska jag tänkte: kunde han inte använda sina pengar till något viktigare. men så är det! Det fanns tom toalett och dusch. Vi kom sent till farmen när nästan alla sov, men vi hade knappt vaknat morgonen därpå förrän vi hörde odi, odi utanför. Det var mamma Grace som inte kunde hålla sig längre. Hon ser fortfarande pigg ut. Snart kom Ellas också för att hälsa innan hon gick till jobbet. Och alla fyra barnen skulle krama oss innan Michael körde dem till skolan. Martin skulle förstås resonera som alltid. Grace Ellas Martin Att stödet från faddergruppen uppskattas visas så tydligt. Ulla och jag fick ta emot så mycket värme från alla.
Michaels hus är nu färdigbyggt, men taket skall läggas om. Grace hus ser däremot ut precis som för 7 år sedan. Inget är renoverat efter branden. Michaels och Ellas hus - framsidan Michaels hus köket Grace hus -framsidan. Längst till vänster är garaget, som används som rum av Mako. I huset bor Grace, Lubinda, Wamunyima, Etambuyu, Mubita, Muulo och hennes äldre bror Muke. Mbawemi bor där när hon inte är i skolan. Martin och Kevin bor också där när de är på farmen. I vardagsrummets tak syn spåren efter branden. FADDERBARNEN Vi träffade alla fadderbarnen utom Christopher. Tyvärr fick jag ingen bild på Lenifa. Nawa träffade vi en stund i hennes skola. Mbawemi besökte vi i hennes skola och hon visade oss runt (med viss stolthet). De övriga går inte på internat, så dem träffade vi en hel del. Muulo har nu gått ut 9:an och bor hos Grace. Är intresserad av dans. Framtiden mycket osäker Nawa Har också gått ut 9:an. Kan troligen fortsätta. Har gått i en bra skola, men var svårt sjuk en period. Var lite dämpad när vi mötte henne. Mbawemi Är i samma läge som Nawa. Tycks ha anpassat sig bra i sin skola. Etambuyu Går nu ut 6:an. Såg glad och frisk ut. Lite blyg för oss, som hon inte känner så väl. Lenifa Går också ut 6:an nu. Inte samma festliga unge som för 7 år sedan, men verkar trygg. Mubita Går ut 3:an nu. Verkar glad och lika hjälpsam som alla de andra. Gillade att spela kort.
Lenifa Går ut 2:an. Gjorde ett härligt intryck så liten hon är. Fick mitt hjärta att klappa extra. Muulo Muulo är en förtjusande tonårsflicka, glad och säker. Väldigt vacker och vill gärna vara modern och posera. Hjälpsam som alla de andra. Framtidsutsikterna är mycket osäkra. Nawa När man träffar de här flickorna är det lätt att glömma att de är tonårsflickor. De uppträder så vuxet. Etambuyu Mubita Kevins barn bor i Grace hus, vilket innebar att vi inte såg dem lika ofta som Lenifa och Lungowe. De såg friska och pigga ut. När vi besökte deras skola fick Ulla berätta lite om Sverige, vilket gav alla fyra barnen lite extra status.
Lungowe Lungowe är mycket allvarlig för sin ålder. Hon verkar mycket observant, och satt gärna och lyssnade när Michael, Ulla och jag pratade. Jag läste för henne och Lenifa ur en engelsk översättning av Pippi Långstrump. Båda flickorna lyssnade intensivt, men rätt som det var kröp Lenifa ner på golvet och plockade ihop korten som de lekt med innan. När hon var klar kröp hon upp i sängen igen. Hon hade lyssnat hela tiden. Mbawemi När vi kom ut till Mbawemis skola kom hon springande till oss och kastade sig om halsen på Ulla och sedan mig. Det blev en lång kram och jag kände hela tiden hur hennes hjärta slog häftigt, häftigt. Vi märker så väl att hon känner en speciell tillit till oss. Favoritämnen: teckning och matte. Det verkar som att hon klarar av att ta sin bromsmedicin själv regelbundet. MICHAEL Äggproduktionen har kommit igång bra och flyter på. Michael har stora återförsäljare som han menar kan ta emot ännu mer. Vi var och lämnade ett bilflak med ägg i Soweto. Bilen har Michael som lån av en granne som också är äggproducent. Michael har en enastående förmåga att bli vän med alla människor. Ekonomiskt är han på väg att hämta sig. Han har skulder som han nu koncentrerar sig på att betala tillbaka. Han har kommit överens med alla tre skolorna om att få betala terminsavgifterna i efterskott. Kan han få in Nawa på en billigare skola underlättar det liksom att Muulo nu inte längre drar några terminsavgifter.
Ett av Michaels problem gäller vattenpumpen. Den vi hjälpte honom att köpa fungerar inte längre. Den höll inte tätt och förstördes. Han använder nu en som är betydligt mer ineffektiv än en riktig solenergipump. Brunnen med sina slangar och elanslutningar ser mest ut som VAspecialistens mardröm. Han försörjer hela farmen med ström från solcellerna på taket. På natten stöttat han med kraft från ett dieselaggregat som han lånar av en granne. Dieselaggregatet står i ett av de hönshus som inte är befolkat av äggläggare. I ett utrymme i huset har Michael 4 batterier som väger 70 kg vardera. Sladdar överallt. Skomakarns barn... De solceller han har är inte moderna och ger inte fullt så mycket som de borde. Han har också lite för mycket skuggning av träden omkring.
SMÅSKOLAN En morgon följde vi med de fyra barnen till deras lilla skola. Medan vi väntade på rektorn, tillika ägarinnan ställdes barnen upp för inspektion av klädsel innan de fick gå in i samlingssalen för morgonsamling. Undervisningen skedde fortfarande på engelska. Lenifa är flickan längs till höger på bilden. Lungowe håller handen för pannan.mubita böjer sig fram och knyter skon. Småskolans rektor var lite stolt över besöket och berättade om oss vid morgonsamlingen. Skolan hade barn från 4 år upp till 6:an (12 år). De minsta förstod inte så mycket av vad Ulla berättade.
Detta är Mbawemis skolbyggnad. Både den och Nawas såg verkligt välvårdade ut. På denna skolan gick inte heller så många elever. Det fanns plats för fler.