Socialförsäkring. Anmälan. Utredning. Relevanta regler. (Dnr )

Socialförsäkring Försäkringskassan får kritik för att under utredningen av ett ärende om sjukpenninggrundande inkomst ha begärt in uppgifter från en bank utan att ha haft stöd för det (Dnr 5933-2018) Beslutet i korthet: Vid utredningen av en enskilds sjukpenninggrundande inkomst (SGI) begärde Försäkringskassan in kontouppgifter från en bank med hänvisning till bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i 110 kap. 31 och 33 socialförsäkringsbalken (SFB). Försäkringskassans rätt att begära in uppgifter med stöd av dessa bestämmelser omfattar endast utredningar som rör bostadsbidrag och bostadstillägg. I beslutet uttalas att Försäkringskassan således saknade behörighet att i ett ärende om SGI begära in de aktuella uppgifterna från banken med hänvisning till dessa bestämmelser. Den omständigheten att uppgifterna begärdes med stöd av 110 kap. 33 SFB gav banken den felaktiga signalen att den var skyldig att lämna ut de begärda uppgifterna. I beslutet förtydligar JO att Försäkringskassan inte kan begära in uppgifter med stöd av 110 kap. 31 och 33 SFB om en enskild har bostadsbidrag eller bostadstillägg men utredningen rör ett annat ärendeslag. Anmälan I en anmälan till JO klagade AA på Försäkringskassans handläggning i ett ärende om sjukpenninggrundande inkomst för BB. Han anförde bl.a. följande: Försäkringskassan begärde in uppgifter om bankkonton och hänvisade till 110 kap. 31 och 33 socialförsäkringsbalken (SFB) som avser bostadsbidrag och bostadstilllägg men inte sjukpenninggrundande inkomst. Försäkringskassan begärde dessutom kontoutdrag för en längre period än vad utredningen krävde och avvisade honom som ombud med stöd av falska påståenden. Utredning JO hämtade inledningsvis in handlingar i ärendet. Anmälan remitterades därefter till Försäkringskassan som i sitt remissvar uppgav bl.a. följande (bilagor här utelämnade): Relevanta regler Enligt 110 kap. 33 SFB ska banker och andra penninginrättningar på begäran lämna uppgifter enligt 110 kap. 31 första stycket SFB till Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och allmän förvaltningsdomstol i ärenden om äldreförsörjningsstöd, bostadsbidrag och bostadstillägg. När det behövs för bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av SFB får Försäkringskassan enligt 110 kap. 14 l SFB göra en förfrågan hos den försäkrades arbetsgivare, läkare, anordnare av 414

personlig assistans eller någon annan som kan antas kunna lämna behövliga uppgifter. Utredning Förfrågningar som gjorts i pågående kontrollärende Den 24 maj 2018 tog en kontrollutredare över utredningen gällande BB:s sjukpenninggrundande inkomst. Det pågick sedan tidigare två kontrollutredningar avseende BB där utredaren bedömde att det fanns felaktigheter i lämnade uppgifter. Det fanns därför skäl för att göra en fördjupad utredning av BB:s rätt till sjukpenninggrundande inkomst. I ett av kontrollärendena hade en utredare tidigare begärt in ett kontoutdrag för en viss period enligt 110 kap. 31 och 33 SFB för att utreda BB:s rätt till bostadsbidrag. Den 25 maj begärde kontrollutredaren in kontoutdrag för perioden l januari 24 maj 2018 enligt 110 kap. 31 och 33 SFB för att utreda BB:s sjukpenninggrundande inkomst. När BB:s ombud ringde till Försäkringskassan i början av augusti uppmärksammade kontrollutredaren att BB inte var beviljad bostadsbidrag efter den 31 december 2016. Beslut om avvisning av ombud Försäkringskassan beslutade den 3 september 2018 att avvisa AA som ombud för BB. I bifogat beslut lämnas en redogörelse till varför beslutet har fattats. Försäkringskassans slutsatser Förfrågningar som gjorts i pågående kontrollärende Anledningen till att kontrollutredaren inte uppmärksammade att BB inte var beviljad bostadsbidrag under 2018 berodde på att det i Försäkringskassans handläggarsystem inte finns någon samlad informationsbild där det framgår vilka aktuella ersättningar som är beviljade eller har varit beviljade. Dessa uppgifter får istället hämtas från olika system hos Försäkringskassan beroende på vilket ärendeslag det gäller. Efter att BB:s ombud ringt i augusti 2018 upptäckte utredaren en post i Försäkringskassans handläggningssystem där det framgick att bostadsbidrag hade utbetalats till BB den 20 mars 2018. Utredaren uppmärksammade dock inte att detta bidrag avsåg perioden 2016-01-01 2016-12-31. Ärendeslaget var nytt för handläggaren som därför inte uppmärksammade att det fanns registrerade utbetalningar under året som avsåg tidigare år. Handläggaren känner sedan tidigare väl till vid vilka tillfällen som 110 kap. 14, 31 och 33 kan användas. Handläggaren har blivit uppmärksammad på sitt misstag i det aktuella ärendet och är nu observant på under vilken period bostadsbidrag har beviljats när hon ska begära ut kontoutdrag enligt nämnda lagrum. Utredarna på den enhet som idag handlägger aktuella ärendeslag kommer inom kort få en repetition om när man får ställa frågor enligt 110 kap. 31 SFB eller 110 kap. 33 SFB får bara användas för förfrågningar avseende vissa i bestämmelsen utpekade förmåner, som inte längre var aktuella i utredningen om BB:s sjukpenninggrundande inkomst. Om Försäkringskassan hade hänvisat till rätt lagrum, dvs. 110 kap. 14 SFB, hade den aktuella banken inte fått signalen att banken var skyldig att lämna ut uppgifterna, utan hade själv haft att avgöra lämpligheten i detta. Utredarens misstag innebär ett omotiverat integritetsintrång som Försäkringskassan beklagar. Myndigheten ser givetvis allvarligt på det inträffade. 415

Beslut om avvisning av ombud Det framgår av bifogat beslut om avvisning av BB:s ombud att ombudet på olika sätt allvarligt har misskött sitt uppdrag på ett sådant sätt att det har försvårat utredningen i BB:s ärende. Beslutet har fattats i enlighet med 14 andra stycket förvaltningslagen (2017:900) och är utförligt motiverat. Mot denna bakgrund anser Försäkringskassan att hanteringen av beslutet att avvisa BB:s ombud har varit korrekt. Vad det tidigare ombudet har anfört i anmälan till JO föranleder inte någon annan bedömning. AA fick tillfälle att kommentera remissvaret. I ett beslut den 18 mars 2020 anförde JO Thomas Norling följande: Bedömning Försäkringskassan ska säkerställa att felaktiga utbetalningar inte görs inom socialförsäkringen. I denna uppgift ingår att kontrollera och utreda ärenden där Försäkringskassan av olika skäl misstänker att en försäkrad har fått eller försökt få ersättning utan att ha rätt till den. För att allmänhetens förtroende för myndighetens objektivitet inte ska rubbas är det viktigt att Försäkringskassans utredningar bedrivs på ett opartiskt och sakligt sätt och under ordnade former. Av 110 kap. 13 första stycket socialförsäkringsbalken (SFB) framgår att Försäkringskassan ska se till att ärendena blir utredda i den omfattning som deras beskaffenhet kräver. Det innebär bl.a. att det är Försäkringskassan som leder utredningen och som bestämmer vilket underlag som behövs för att kunna göra en korrekt bedömning i det enskilda fallet. De befogenheter som Försäkringskassan har för att kunna uppfylla denna utredningsskyldighet regleras i 110 kap. 14 SFB där det bl.a. anges att myndigheten, när det behövs för bedömningen av ersättningen eller i övrigt för tillämpningen av SFB, får göra förfrågningar hos den som kan antas kunna lämna behövliga uppgifter. JO har i ett tidigare beslut JO 2017/18 s. 312 riktat allvarlig kritik mot Försäkringskassan för att under utredningen av ett ärende om försäkringstillhörighet bl.a. ha begärt in utredningsmaterial från en bank med hänvisning till bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i 110 kap. 31 och 33 SFB trots att dessa inte var tillämpliga. Av utredningen i det nu aktuella ärendet framgår att BB ansökte om sjukpenning, graviditetspenning och föräldrapenning. Med anledning av detta inledde Försäkringskassan en utredning av BB:s sjukpenninggrundande inkomst (SGI). SGI-utredningen togs över av en kontrollutredare hos Försäkringskassan som den 25 maj 2018 begärde kontouppgifter från Swedbank med hänvisning till 110 kap. 31 och 33 SFB. Myndighetens rätt att begära in uppgifter med stöd av 110 kap. 33 SFB omfattar för Försäkringskassans del endast utredningar som rör bostadsbidrag och bostadstillägg. Försäkringskassan saknade således behörighet att i ärendet om SGI begära in de aktuella uppgifterna från Swedbank med hänvisning till bestämmelsen i 110 kap. 33 SFB. Myndigheten kunde i stället med stöd av 110 kap. 14 SFB ha sänt en förfrågan till banken om att komma in med de underlag som Försäkringskassan bedömde vara relevanta för utredningen. En sådan förfrågan innebär inte någon skyldighet för mottagaren att lämna ut de uppgifter som efterfrågas. Den omständigheten att uppgifterna begärdes in med stöd av 110 kap. 33 SFB gav 416

banken den felaktiga signalen att den var skyldig att lämna ut de begärda uppgifterna. Någon bedömning av om uppgifterna lämpligen borde ha lämnats ut gjordes följaktligen inte, och BB:s integritet beaktades inte. Försäkringskassan har i remissvaret till JO uppgett bl.a. att handläggaren numera är observant på under vilken period bostadsbidrag har beviljats när hon ska begära ut kontoutdrag enligt nämnda lagrum. Jag ställer mig frågande till vad Försäkringskassan menar med detta. Resonemanget ger intryck av att Försäkringskassans uppfattning är att bestämmelserna om uppgiftsskyldighet i 110 kap. 31 och 33 SFB kan tillämpas beträffande utredning av något annat än bostadsbidrag under förutsättning att den enskilde uppbär sådant bidrag under den period som förfrågan omfattar. Så är givetvis inte fallet. I det nu aktuella ärendet rörde Försäkringskassans utredning SGI, och bestämmelserna i 110 kap. 31 och 33 SFB hade därför inte varit tillämpliga även om BB hade haft ett pågående ärende om bostadsbidrag. Noteras kan att Försäkringskassan sedan den 8 november 2018 redogör för den korrekta tillämpningen av bestämmelserna i Försäkringskassans Vägledning 2014:1 version 11, s. 37. Jag ser allvarligt på Försäkringskassans felaktiga hantering av ärendet och Försäkringskassan förtjänar kritik för det inträffade. Det som AA har framfört rörande avvisande av honom som ombud föranleder ingen vidare åtgärd eller uttalande från min sida. Försäkringskassan har utan lagstöd skickat en förfrågan till en bank för att få in uppgifter om någon annan än den försäkrade (Dnr 7011-2018) Beslutet i korthet: I ett kontrollärende om en försäkrads rätt till bostadstilllägg skickade Försäkringskassan med stöd av bestämmelsen i 110 kap. 14 1 socialförsäkringsbalken, SFB, en förfrågan till en bank för att få in kontouppgifter om någon annan än den försäkrade. Banken lämnade ut de begärda kontouppgifterna till Försäkringskassan som registrerade uppgifterna i den försäkrades ärende. De inhämtade kontouppgifterna kommunicerades även med den försäkrade. Frågan i ärendet är om Försäkringskassan med stöd av bestämmelsen i 110 kap. 14 SFB har rätt att göra en förfrågan för att få in uppgifter om någon annan än den försäkrade. Enligt första punkten i bestämmelsen får Försäkringskassan när det behövs för bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av socialförsäkringsbalken göra förfrågan hos den försäkrades arbetsgivare, läkare, anordnare av personlig assistans eller någon annan som kan antas kunna lämna behövliga uppgifter. I beslutet konstaterar JO att förarbetena till bestämmelsen inte ger något stöd för att Försäkringskassan skulle ha möjlighet att göra en förfrågan för att få in uppgifter om någon annan än den försäkrade. I 110 kap. 14 SFB görs en uppräkning av de rättsliga subjekt som Försäkringskassan kan göra en förfrågan hos. Av uppräkningen framgår tydligt att de uppräknade subjekten är kopplade till just den försäkrade. Systematiken i 110 kap. SFB och 417

ordalydelsen i bestämmelsen i 110 kap. 14 SFB talar enligt JO:s mening mot att Försäkringskassan med stöd av bestämmelsen kan göra en förfrågan för att få in uppgifter om någon annan än den försäkrade. Bestämmelsen i 110 kap. 14 1 SFB ska i stället tolkas så att den endast ger myndigheten rätt att göra en förfrågan för att få in uppgifter om just den försäkrade. I beslutet kritiseras Försäkringskassan för att utan lagstöd ha skickat en förfrågan till banken för att få in uppgifter om någon annan än den försäkrade. Anmälan I en anmälan till JO klagade AA på Försäkringskassan och uppgav i huvudsak följande: Hans särbo BB fick bostadstillägg från Försäkringskassan. Efter att en anonym anmälan kommit in till Försäkringskassan inledde myndigheten en utredning om BB:s rätt till bostadstillägg. I utredningen begärde Försäkringskassan in uppgifter från både BB:s och AA:s bank. AA fick inte någon information om detta av Försäkringskassan utan fick reda på det genom BB. Eftersom han själv inte hade något aktuellt bidragsärende hos Försäkringskassan var det fel av myndigheten att begära in uppgifter från hans bank. Försäkringskassan borde inte heller utan hans samtycke ha visat upp hans bankuppgifter för BB. AA framförde även vissa klagomål mot Handelsbanken för att den lämnat ut hans uppgifter till Försäkringskassan. Utredning JO begärde att Försäkringskassan skulle yttra sig över AA:s anmälan. I sitt remissvar uppgav Försäkringskassan följande: Relevanta regler och handläggningsrutiner Enligt 110 kap. 33 socialförsäkringsbalken (SFB) ska banker och andra penninginrättningar på begäran lämna uppgifter enligt 110 kap. 31 första stycket SFB till Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och allmän förvaltningsdomstol i ärenden om äldreförsörjningsstöd, bostadsbidrag och bostadstillägg. När det behövs för bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av SFB får Försäkringskassan enligt 110 kap. 14 l SFB göra en förfrågan hos den försäkrades arbetsgivare, läkare, anordnare av personlig assistans eller någon annan som kan antas kunna lämna behövliga uppgifter. Utredning Den 27 december 2017 kom det in en anonym anmälan till Försäkringskassan om att AA:s särbo BB egentligen bodde tillsammans med AA samtidigt som hon fick bostadstillägg. Försäkringskassan startade då en utredning gällande hennes rätt till ersättningen. Utredaren tog kontakt med BB:s hyresvärd den 17 januari 2018 och fick uppgifter som styrkte den uppgift som lämnades i den anonyma anmälan. Utredaren tog kontakt med PostNord den 18 januari och fick även därifrån uppgifter som styrkte den uppgift som lämnades i den anonyma anmälan. 418

Försäkringskassan fattade den 22 januari ett interimistiskt beslut att hålla inne BB:s ersättning från februari till dess att ett slutligt beslut hade fattats. AA hörde av sig till utredaren den 23 januari och framförde att det inte var relevant att Försäkringskassan kände till hans boendesituation. Den 29 januari skickade BB in synpunkter på det interimistiska beslutet. Utredaren skickade den 14 februari en skriftlig begäran till Handelsbanken om uppgifter gällande BB:s konto. I skrivelsen framgick det att Försäkringskassan begärde uppgifterna med stöd av 110 kap. 31 och 33 SFB. Samma dag skickade utredaren en förfrågan till Handelsbanken gällande AA:s konto. I skrivelsen framgick att förfrågan gjordes med stöd av 110 kap. 14 SFB. I de kontoutdrag som kom in från Handelsbanken den 22 februari framkom det uppgifter som styrkte trovärdigheten i de uppgifter som BB:s hyresvärd lämnat. Den 28 februari skickade utredaren en kommuniceringsskrivelse till BB med en redovisning av de uppgifter ur AA:s kontoutdrag som var relevanta för ärendets utgång. BB skickade sina synpunkter på det som stod i kommuniceringsbrevet till Försäkringskassan den 4 och den 26 mars. Hon skrev inte något om de uppgifter som fanns om AA:s kontoutdrag. Försäkringskassan fattade ett slutligt beslut den 3 april om att dra in BB:s bostadstillägg. Av beslutet framgick att Försäkringskassan hade begärt kontoutdrag från både BB:s och AA:s bank. Det skulle i stället ha stått att Försäkringskassan hade gjort en förfrågan till AA:s bank. Försäkringskassans slutsatser Utredaren gjorde en förfrågan till Handelsbanken om att få del av AA:s kontoutdrag för att se om det fanns eventuella överföringar mellan AA och BB samt om det fanns andra ekonomiska kopplingar mellan dem. Försäkringskassan beklagar att beslutet som fattades den 3 april innehåller en felskrivning om att en begäran om uppgifter sänts till AA:s bank i stället för att en förfrågan skickats dit. Försäkringskassan beklagar även att beslutet inte innehöll en tydligare motivering om hur de uppgifter som hämtats in från AA:s bank påverkade bedömningen i ärendet. Chefen för den aktuella enheten har haft en dialog med utredaren angående detta. Chefen har även tagit upp dessa frågor på enhetens arbetsplatsträff. AA kommenterade remissvaret och framförde framför allt synpunkter på Försäkringskassans bedömning av BB:s rätt till bostadstillägg. JO hämtade därefter in akten i BB:s ärende om bostadstillägg från Försäkringskassan. I ett beslut den 13 mars 2020 anförde JO Thomas Norling följande: Bedömning Inriktningen på min granskning Jag vill till att börja med klargöra att Handelsbanken inte står under JO:s tillsyn. De klagomål som AA fört fram mot banken kommer därför inte att kommenteras av mig. Jag vill även klargöra att det inte är JO:s uppgift att uttala sig om myndigheternas bedömningar och beslut i sakfrågor, t.ex. rätten till bostadstilllägg. Jag kommer därför inte heller att uttala mig om det som AA anfört i den delen. 419

Den fråga som är föremål för min bedömning i detta ärende är om Försäkringskassan med stöd av bestämmelsen i 110 kap. 14 1 SFB har rätt att göra en förfrågan för att få in uppgifter om någon annan än den försäkrade. Rättsliga utgångspunkter Av 110 kap. 13 första stycket SFB följer att Försäkringskassan ska se till att ärenden blir utredda i den omfattning som deras beskaffenhet kräver. Detta innebär bl.a. att det är Försäkringskassan som leder utredningen och som bestämmer vilket underlag som behövs för att ta ställning i ett ärende. Av bestämmelserna i 110 kap. 4, 7 8 och 13 andra stycket SFB framgår att den som ansöker om en förmån är skyldig att lämna de uppgifter som är av betydelse för bedömningen av frågan om ersättning och att uppgifter om faktiska förhållanden ska lämnas på heder och samvete, om inte särskilda skäl talar mot det. Regler om Försäkringskassans utredningsbefogenheter finns bl.a. i 110 kap. 14 SFB. Enligt första punkten i bestämmelsen får Försäkringskassan när det behövs för bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av socialförsäkringsbalken göra förfrågan hos den försäkrades arbetsgivare, läkare, anordnare av personlig assistans eller någon annan som kan antas kunna lämna behövliga uppgifter. Utöver bestämmelserna ovan finns det regler om uppgiftsskyldighet för andra än parter, och dessa ger bl.a. Försäkringskassan ytterligare utredningsbefogenheter för vissa ärendeslag. Försäkringskassan ges t.ex. befogenhet att med stöd av 110 kap. 31 och 33 SFB begära in uppgifter från banker och andra penninginrättningar som avser en namngiven person när det gäller förhållanden som är av betydelse för rätten till bostadsbidrag och bostadstillägg. Tillämpningen av 110 kap. 14 SFB Av utredningen i ärendet framgår att Försäkringskassan efter att ha fått in en anonym anmälan påbörjade en utredning av BB:s rätt till bostadstillägg. I den utredningen begärde Försäkringskassan den 14 februari 2018 in uppgifter från BB:s bank med stöd av 110 kap. 31 och 33 SFB. Samma dag skickade Försäkringskassan även en förfrågan till AA:s bank med stöd av 110 kap. 14 SFB för att få del av hans kontoutdrag för en viss period. I beslutet den 3 april 2018 om BB:s rätt till bostadstillägg, liksom i det föregående kommuniceringsbrevet, anges att Försäkringskassan har begärt kontoutdrag från både din och AA:s bank. Uttryckssättet ger sken av att myndigheten tillämpat bestämmelserna i 110 kap. 31 och 33 SFB även i fråga om AA. Försäkringskassan har i sitt remissvar refererat till detta som en felskrivning och anfört att beslutet var bristfälligt motiverat. Frågan om huruvida bestämmelsen i 110 kap. 14 SFB ger Försäkringskassan rätt att göra förfrågningar om någon annan än den försäkrade berörs inte i remissvaret. Av Försäkringskassans vägledning 2004:1 s. 38 framgår emellertid följande: I vissa kontrollutredningar kan det vara av vikt att man får kontouppgifter eller kontoutdrag som gäller andra än den enskilde. Det finns inte någon 420

skyldighet för banken att lämna dessa uppgifter. Däremot så kan Försäkringskassan göra en förfrågan till banken om att få en kontrolluppgift för nån annan med stöd av 110 kap. 14 1 p SFB. Det är då upp till banken att avgöra om man vill lämna uppgiften till Försäkringskassan eller inte. Försäkringskassans generella uppfattning är således att bestämmelsen ger myndigheten rätt att i fall som det förevarande göra förfrågningar om någon annan än den försäkrade. Jag kan för egen del konstatera att påståendet i vägledningen saknar hänvisning till praxis, förarbeten, doktrin eller något annat som skulle kunna ge stöd för myndighetens uppfattning. Av förarbetena (se prop. 2008/09:200 s. 557 f.) framgår endast att 110 kap. 14 1 SFB närmast motsvaras av 3 kap. 8 a tredje stycket 2 och 20 kap. 8 fjärde stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). 3 kap. 8 a tredje stycket AFL hade följande lydelse: Försäkringskassan skall, om det behövs för bedömningen av rätt till sjukpenning eller åtgärder enligt 7 b eller 22 kap., under sjukperioden 2. göra förfrågan hos den försäkrade, den försäkrades arbetsgivare, läkare eller någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter. 20 kap. 8 fjärde stycket AFL hade följande lydelse: Även i andra fall än när det är särskilt föreskrivet får Försäkringskassan för bedömningen av rätten till ersättning som Försäkringskassan betalar ut enligt denna lag 1. göra förfrågan hos den försäkrade eller någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter, och 2. besöka den försäkrade. Enligt min mening ger inte de tidigare bestämmelserna eller förarbetena till dem något stöd för att Försäkringskassan skulle ha möjlighet att göra en förfrågan för att få in uppgifter om någon annan än den försäkrade. JO har tidigare kritiserat Försäkringskassan för att myndigheten i ett arbetsskadeärende hämtade in en patientjournal gällande den försäkrades dotter. I ärendet fann JO att begreppet namngiven person i 8 kap. 7 lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring endast avsåg den försäkrade själv och att Försäkringskassan alltså saknat lagstöd för att hämta in patientjournalen från den försäkrades dotter (se JO 2008/09 s. 345). Motsvarande bestämmelse finns numera i 110 kap. 31 SFB som har följande lydelse: Myndigheter, arbetsgivare och uppdragsgivare, anordnare av personlig assistans samt försäkringsinrättningar ska på begäran lämna Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten, Skatteverket och allmän förvaltningsdomstol uppgifter som avser en namngiven person när det gäller förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av denna balk. Reglerna om den enskildes skyldighet att lämna uppgifter tillsammans med officialprincipen syftar till att ge Försäkringskassan ett underlag för att kunna bedöma om den enskilde i förekommande fall är försäkrad för en förmån i SFB. När det däremot gäller att bedöma rätten till en sökt förmån eller storleken på en sökt förmån eller redan utbetald förmån samt andra förhållanden som kan 421

vara av betydelse för rätten till en förmån, kan Försäkringskassan behöva vidta ytterligare utredningsåtgärder. Det finns då krav på en precisering av vilka utredningsåtgärder som Försäkringskassan kan tillgripa för att kunna bedöma vad den försäkrade egentligen har rätt till (se prop. 2008/09:200 s. 557). Sådana preciseringar av Försäkringskassans utredningsbefogenheter finns bl.a. i 110 kap. 14 SFB. I 110 kap. 14 SFB görs en uppräkning av de rättsliga subjekt som Försäkringskassan kan göra en förfrågan hos. Av uppräkningen framgår tydligt att de uppräknade subjekten är kopplade till just den försäkrade. Systematiken i 110 kap. SFB och ordalydelsen i bestämmelsen i 110 kap. 14 SFB talar enligt min mening mot att Försäkringskassan med stöd av bestämmelsen kan göra en förfrågan för att få in uppgifter om någon annan person än den försäkrade. Bestämmelsen i 110 kap. 14 1 SFB ska i stället tolkas så att den endast ger myndigheten rätt att göra en förfrågan för att få in uppgifter om just den försäkrade. En annan ordning vore orimlig och har för övrigt inte heller återfunnits i praxis eller doktrin. Det är således min uppfattning att Försäkringskassan inte hade rätt att skicka en förfrågan till AA:s bank, och Försäkringskassan förtjänar kritik för det inträffade. Avslutningsvis kan jag konstatera att Försäkringskassans felaktiga förfrågan även ledde till att AA:s bank lämnade ut de begärda uppgifterna till Försäkringskassan, att uppgifterna sedan registrerades i BB:s ärende och att Försäkringskassan slutligen kommunicerade uppgifterna med BB. Enligt 28 kap. 1 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller sekretess hos Försäkringskassan för uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i ärende enligt lagstiftningen om bl.a. allmän försäkring. Mot bakgrund av att Försäkringskassan inte ens har haft rätt att skicka en förfrågan till AA:s bank borde myndigheten inte utan AA:s samtycke ha registrerat uppgifterna i BB:s ärende, och uppgifterna borde inte heller utan AA:s samtycke ha kommunicerats med BB. Det inträffade innebär att AA:s integritet inte beaktades av Försäkringskassan. För detta förtjänar Försäkringskassan kritik. Jag förutsätter att Försäkringskassan vidtar de åtgärder som behövs för att förhindra att något liknande inträffar igen. Försäkringskassan kritiseras för att i ett arbetsskadeärende ha begärt in en stor mängd handlingar med sekretesskyddat innehåll utan att ens överväga om det var möjligt att avgränsa begäran (Dnr 7851-2018) Beslutet i korthet: Försäkringskassan har med anledning av att AA ansökt om ersättning för särskilda hjälpmedel enligt arbetsskadeförsäkringen begärt att få ut bl.a. hennes samtliga befintliga journaler. Någon närmare specificering, t.ex. genom att ange vilken typ av hjälpmedel det var frågan om 422

eller vilken typ av besvär som hjälpmedlen avsåg, gjordes inte i beställningen. Detta fick till följd att ett stort antal medicinska journaler lämnades till Försäkringskassan. Många av dessa avsåg helt andra medicinska frågor än de som var relevanta i ärendet. För att vissa besvär ska anses bero på en arbetsskada krävs att övervägande skäl talar för att det finns ett orsakssamband mellan bl.a. ett visst olycksfall och besvären. I beslutet uttalas att det vid den bedömningen kan vara nödvändigt att begära in ett omfattande medicinskt underlag för att t.ex. kunna utreda om det finns konkurrerande skadeorsaker. Samtidigt är det väsentligt att det inte görs ett större ingrepp än nödvändigt i den enskildes integritet. Endast sådana handlingar som behövs ska begäras in. Det innebär att Försäkringskassan i varje enskilt fall måste bedöma om och hur en förfrågan om medicinska handlingar kan avgränsas. Till detta kommer den proportionalitetsavvägning som Försäkringskassan ska göra enligt 5 förvaltningslagen. Det är sålunda inte tillåtet för Försäkringskassan att slentrianmässigt begära in allt material som rör en viss person. Försäkringskassan får kritik för att inte på något sätt ha avgränsat sin begäran om att få ut journaler m.m. eller ens övervägt om så kunnat ske. Anmälan I en anmälan som kom in till JO den 21 november 2018 framförde AA klagomål på Försäkringskassans handläggning av hennes ärende om ersättning för särskilda hjälpmedel. Hon anförde bl.a. att hennes ansökan avsåg handledsstöd och att det saknades anledning för Försäkringskassan att begära in alla hennes journaler som bl.a. innehöll känslig information om andra angelägenheter, t.ex. från besök hos en ungdomsmottagning. I en komplettering till anmälan klagade AA också på att flera handläggare hos Försäkringskassan hade haft tillgång till hennes journaler och att journalerna hade skickats till henne med vanlig post och inte med rekommenderad post. Utredning Anmälan och kompletteringen till anmälan remitterades till Försäkringskassan som i sitt remissvar anförde följande: Utredning Den 20 september 2018 kom en ansökan om ersättning från arbetsskadeförsäkringen in från AA. Av ansökan framkom att ett olycksfall i arbetet skett den 20 maj 2014. Den 25 september skapades två separata ärendeakter hos Försäkringskassan. Ett ärende avseende ansökan om livränta från maj 2014 och en för ansökan om ersättning för särskilda hjälpmedel, 800 kr för handledsortoser. Den 2 oktober skickade Försäkringskassan ett bekräftelsebrev till AA om att ansökan kommit in. Den 23 oktober ringde Försäkringskassans handläggare till AA som informerar om att behandlande läkare gör bedömningen att AA kan vara tillbaka i arbete inom 6 månader. 423

Ansökan om livränta Den 23 november fattade Försäkringskassan beslut om avslag avseende ansökan om livränta. Av beslutet framgår att frågan om den anmälda skadan är en arbetsskada inte har prövats eftersom det framkommer att AA inte har en bestående nedsättning av förmågan att skaffa inkomst av arbete. Ansökan om ersättning för särskilda hjälpmedel Den 5 oktober skickade Försäkringskassan ett brev till AA med begäran om att skicka in kvitton eller annat underlag som visar på kostnader för särskilda hjälpmedel. Den 15 oktober ringde AA till Försäkringskassan och meddelade att kvitton skulle skickas in. Samma dag flyttade Försäkringskassans handläggare medicinska underlag från tidigare ärendeakter i ärendehanteringssystemet till ärendet om särskilda hjälpmedel. Samma dag begärdes även medicinska underlag in från tidigare vårdgivare. Den 23 oktober e-postade AA in ett kvitto på 380 kr. Den 29 oktober och den 2 november inkom medicinska underlag från AA:s vårdgivare. Den 2 november inkom också ett brev från Journal- och arkivservice Region Skåne som meddelade att de inte lämnade ut underlaget i sin helhet eftersom de ansåg att det innehöll irrelevanta uppgifter rörande AA. Den 5 november ringde AA och ifrågasatte varför Försäkringskassan begärt in så omfattande medicinska underlag. Samma dag skickades förslag till beslut om avslag på ansökan om ersättning för särskilda hjälpmedel till AA. Förslaget till avslag motiverades av att kvittot avsåg kostnader som inte omfattades av försäkringen. Den 16 november ringde AA till Försäkringskassan för att få hjälp att förstå förslaget till beslut. I samtalet framkom att Försäkringskassan misstolkat det inskickade kvittot. AA framförde samtidigt önskemål om att byta handläggare. Den 27 november ringde Försäkringskassan den vårdgivare som ställt ut kvittot. Vårdgivaren bekräftade att kvittot avsåg egenavgift för hjälpmedel och inte sjukvård. Den 11 december bytte Försäkringskassan handläggare i ärendet. Samma dag lämnades en förfrågan till försäkringsmedicinsk rådgivare (FMR). Den 3 januari 2019 yttrade sig FMR i ärendet. Den 8 januari skickade Försäkringskassan ett förslag till beslut om avslag till AA. Den 14 januari ringde AA till Försäkringskassans handläggare. Hon framförde synpunkter på förslaget till beslut samt på hur det medicinska underlaget behandlats. Försäkringskassans slutsatser Den medicinska utredningen En myndighet får ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot. Detta följer av 5 tredje stycket förvaltningslagen (FL). Enligt 110 kap. 13 socialförsäkringsbalken (SFB) ska Försäkringskassan se till att ärendena blir utredda i den omfattning som deras beskaffenhet kräver. Enligt 110 kap. 14 SFB får, när det behövs för bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av denna balk, Försäkrings- 424

kassan bland annat göra förfrågan hos den försäkrades arbetsgivare, läkare eller någon annan som kan antas kunna lämna behövliga uppgifter. Innan Försäkringskassan börjar utreda ett ärende är det viktigt att avgöra vilken information som behövs för att kunna fatta beslut. De åtgärder som vidtas i en utredning ska vara behövliga för att bedöma rätten till ersättning eller i övrigt för tillämpningen av socialförsäkringsbalken. Alla åtgärder som vidtas måste vara proportionerliga i förhållande till ändamålet. För att utreda AA:s ansökan om arbetsskadelivränta och om ersättning för särskilda hjälpmedel begärde Försäkringskassan in underlag från flera olika vårdgivare utan begränsning med avseende på anmälda besvär. Från Region Skåne lämnades delar av underlaget inte ut av integritetsskäl och Försäkringskassan ifrågasatte inte detta. När Försäkringskassan gör bedömningen att medicinska underlag från vårdgivare behövs för att utreda en ansökan går det visserligen inte alltid att på förhand veta exakt vilka uppgifter i underlagen som är relevanta för utredningen, men det bör ändå gå att anpassa en förfrågan utifrån diagnos och besvärsbild. För att avgöra om övervägande skäl talar för samband mellan olycksfallet eller den skadliga inverkan och den försäkrades medicinska besvär måste en rad olika faktorer vägas in vid sambandsbedömningen. Det är vanligt att konkurrerande orsaker till de besvär som anges ha orsakats av till exempel ett olycksfall i arbetet framkommer i de medicinska underlagen. På samma sätt kan ett sådant befintligt skick som kan tala till en försäkrads fördel ibland bara visas genom medicinska underlag som inte i första hand berörde besvär som angetts i ansökan. I det aktuella fallet handlade prövningen om arbetsskadelivränta för handledsbesvär till följd av ett olycksfall och ersättning för särskilda hjälpmedel för handledsortoser. Dessa omständigheter borde ha föranlett Försäkringskassan att överväga en begränsning av förfrågan. Förfrågan till vårdgivare borde initialt ha begränsats till att endast omfatta underlag som avsåg de aktuella handledsbesvären. Hade myndigheten efter svar bedömt att det fanns behov av ytterligare underlag borde en ny förfrågan gjorts. Vid utredningen av ärendet med anledning av JO:s remiss har Försäkringskassan kunnat konstatera att den aktuella situationen hanteras mycket knapphändigt i Försäkringskassans stödjande dokument. Vi kommer därför se över dessa och bygga ut informationen som ges till handläggarna om hur reglerna ska tillämpas. Vid ett handläggarbyte, oavsett anledning, kan den nya handläggaren inte undgå att ta del av samtliga handlingar i ärendets akt för att kunna göra ett rättssäkert och effektivt arbete. I aktuellt fall kan emellertid ifrågasättas om hela det befintliga medicinska underlaget som tagits in för prövning av livränta hade behövts i ärendet om särskilda arbetshjälpmedel. Försäkringskassan kan inte förstöra inkomna handlingar. Försäkringskassans handlingar i akterna utgör allmän handling då de upprättats på myndigheten eller inkommit hit. En sådan kan inte tas bort hur som helst utan bara gallras enligt arkivlagstiftningen. Försändelsen Det anges i Försäkringskassans stödprocess Säkerhet på Försäkringskassan att försändelser ska skickas i förslutet kuvert och om det är stora mängder känslig information, såsom i aktuellt fall, ska det skickas med rekommenderat brev. Försäkringskassan har vid kommuniceringen av beslutsunderlaget använt sedvanlig postgång. Försäkringskassan har visserligen inte haft skäl att förvänta sig att posten lämnas någon annanstans än i mottagarens brevlåda, men eftersom brevet var så stort borde det ha skickats rekommenderat. 425

Sammanfattning Försäkringskassan konstaterar att handläggningen av ärendet inte levt upp till de krav som ställs enligt god förvaltningsstandard. Försäkringskassan beklagar detta och de olägenheter det medfört för AA. Försäkringskassan kommer ta med frågan om att begränsa förfrågningar till vården i myndighetens generella arbete med att förstärka rättssäkerheten inom myndigheten. I ett beslut den 18 maj 2020 anförde JO Thomas Norling följande: Rättsliga utgångspunkter Den fråga som jag i huvudsak har valt att inrikta min granskning på gäller om Försäkringskassan i ett ärende om ersättning för särskilda hjälpmedel på grund av en arbetsskada har haft fog för att begära ut ett så omfattande medicinskt underlag som skett. Enligt 40 kap. 11 första stycket 3 socialförsäkringsbalken (SFB) ersätter arbetsskadeförsäkringen nödvändiga kostnader för särskilda hjälpmedel. Med arbetsskada avses enligt 39 kap. 3 SFB en skada till följd av ett olycksfall eller en annan skadlig inverkan i arbetet. I samma bestämmelse anges att en skada anses ha uppkommit av en sådan orsak om övervägande skäl talar för det. Enligt 110 kap. 13 första stycket SFB ska den handläggande myndigheten se till att ärendena blir utredda i den omfattning som deras beskaffenhet kräver. Inom ramen för denna utredningsskyldighet får den handläggande myndigheten, när det behövs för bedömningen av frågan om ersättning eller i övrigt för tillämpningen av SFB, enligt 14 1 samma kapitel bl.a. göra en förfrågan hos den försäkrades läkare eller någon annan som kan antas kunna lämna behövliga uppgifter. I 31 samma kapitel föreskrivs vidare bl.a. att myndigheter på begäran av Försäkringskassan ska lämna uppgifter som avser en namngiven person när det gäller förhållanden som är av betydelse för tillämpningen av SFB. Bestämmelsen i 110 kap. 31 SFB är sekretessbrytande och innebär tillsammans med 10 kap. 28 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, att den allmänna sjukvården är skyldig att överlämna uppgifterna oavsett om de kan omfattas av sekretess enligt 25 kap. 1 OSL. Enligt den bestämmelsen gäller sekretess inom hälso- och sjukvården för en uppgift om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Uppgifterna omfattas dock i regel av sekretess även hos Försäkringskassan enligt 28 kap. 1 OSL. Enligt den bestämmelsen gäller sekretess för bl.a. en uppgift om en enskilds hälsotillstånd och andra personliga förhållanden om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs. Enligt 5 tredje stycket förvaltningslagen (2017:900), FL, får en myndighet ingripa i ett enskilt intresse endast om åtgärden kan antas leda till det avsedda resultatet. Åtgärden får, enligt samma bestämmelse, aldrig vara mer långtgående än vad som behövs och får vidtas endast om det avsedda resultatet står i 426

rimligt förhållande till de olägenheter som kan antas uppstå för den som åtgärden riktas mot. Bestämmelsen i 5 FL ger uttryck för proportionalitetsprincipen. Principen innebär i detta fall att en avvägning måste göras mellan å ena sidan intresset av att Försäkringskassan fattar ett korrekt beslut enligt 110 kap. 13 SFB och å andra sidan intresset av att den enskildes integritet skyddas. I utredningar om ärenden enligt arbetsskadeförsäkringen är det många gånger nödvändigt att inhämta sekretesskyddat underlag från sjukvården. Det innebär att kretsen som får tillgång till sekretesskyddade uppgifter om den enskilde vidgas. Det innebär också att uppgifterna får ett något svagare sekretesskydd eftersom sekretessreglerna inom socialförsäkringen och sjukvården är olika. Så som beskrivits tidigare gäller hos Försäkringskassan rakt skaderekvisit enligt 28 kap. 1 OSL medan ett omvänt skaderekvisit ska tillämpas inom hälso- och sjukvården enligt 25 kap. 1 OSL. JO har tidigare riktat allvarlig kritik mot Försäkringskassan när myndigheten på ett sätt som framstod som slentrianmässigt begärt in ett alltför omfattande underlag från en bank. Eftersom myndigheten inte ansågs ha stöd för åtgärden bedömde JO att den utgjorde ett omotiverat integritetsintrång (JO 2017/18 s. 312). Bedömning Vid bedömningen av om övervägande skäl talar för ett orsakssamband mellan ett visst olycksfall och vissa besvär kan det, så som Försäkringskassan har uppgett i sitt remissvar, vara nödvändigt att begära in ett omfattande medicinskt underlag. Det kan behövas för att t.ex. undersöka om det finns några konkurrerande skadeorsaker eller om den enskilde har någon särskild sårbarhet. Eftersom Försäkringskassan inte alltid kan veta vad det står i journalhandlingarna är det ofta svårt för myndigheten att på förhand avgöra vad som behövs i ett aktuellt arbetsskadeärende. Samtidigt är det väsentligt att det inte görs ett större ingrepp än nödvändigt i den enskildes integritet. Endast sådana handlingar som behövs ska begäras in. Det innebär att Försäkringskassan i varje enskilt fall måste bedöma om och hur en förfrågan om medicinska handlingar kan avgränsas. Till det kommer den proportionalitetsavvägning som Försäkringskassan ska göra enligt 5 FL. Försäkringskassan bör sålunda alltid överväga om en begäran kan specificeras på något sätt. Detta är särskilt viktigt när förfrågan ställs till en serviceenhet som hanterar journaler för flera vårdinrättningar, såsom Journal- och arkivservice i Region Skåne [numera Regionarkiv syd; JO:s anm]. I Försäkringskassans förfrågan om att få ta del av AA:s journaler hos Journal- och arkivservice i Region Skåne angav myndigheten att AA hade ansökt om ersättning för särskilda hjälpmedel och livränta. För att kunna bedöma om hon hade rätt till det angav myndigheten att den behövde kopior av samtliga befintliga journaler, remisser, remissvar och röntgenutlåtanden. Såvitt framgår av utredningen har Försäkringskassan inte ens övervägt om förfrågan kunde preciseras exempelvis genom att ange vilka hjälpmedel det var frågan om, vilken typ av besvär hjälpmedlen avsåg att behandla, vid vilka kliniker som rele- 427

vant underlag kunde finnas eller vilken tidsperiod som var relevant. Detta resulterade i att ett stort antal medicinska journaler lämnades till Försäkringskassan. Många av dessa avsåg helt andra medicinska frågor än de som var relevanta i AA:s arbetsskadeärende. En närmare precisering hade kunnat hjälpa Journal- och arkivservice att inte behöva söka fram och lämna ut uppgifter, t.ex. från en ungdomsmottagning, som uppenbart saknade betydelse för bedömningen av AA:s rätt till ersättning för särskilda hjälpmedel i form av handledsortoser. Jag är kritisk till det inträffade och Försäkringskassan förtjänar kritik för att myndigheten inte avgränsade sin begäran av handlingar utifrån vad handläggningen av AA:s ärende krävde eller ens övervägde om så kunde ske. Vad AA uppgett i övrigt ger inte anledning till någon åtgärd eller något uttalande från min sida. Försäkringskassan får allvarlig kritik för att inte ha utrett möjligheten att anpassa formerna för en utredningsåtgärd till den enskildes behov och för bristfälliga beslutsmotiveringar när sjukpenningen drogs in (Dnr 1959-2019) Beslutet i korthet: Försäkringskassan hade kännedom om AA:s svårigheter att närvara fysiskt vid möten i myndighetens lokaler. Trots det och trots att AA bett om och föreslagit alternativa mötesformer utredde inte Försäkringskassan den möjligheten. I stället drog myndigheten in AA:s. sjukpenning när han uteblev från de möten hos Försäkringskassan som han hade kallats till. I beslutet uttalar JO att för det fall den enskilde framför önskemål om en anpassad mötesform eller om det på något annat sätt kommer fram att det finns behov av att anpassa den planerade utredningsåtgärden får det anses ligga i myndighetens utredningsansvar att ta ställning till i vilken utsträckning det är möjligt. Försäkringskassan bör, enligt JO:s uppfattning, också dokumentera att ett sådant ställningstagande har gjorts. JO konstaterar vidare att en enskild som har invändningar mot formerna för en utredningsåtgärd inte kan anses ha vägrat att delta i den innan myndigheten har utrett frågan och tagit ställning till om det finns ändamålsenliga alternativ. I beslutet konstaterar JO även att Försäkringskassans interimistiska beslut om att dra in AA:s sjukpenning är bristfälligt motiverade. Anmälan I en anmälan till JO klagade AA på Försäkringskassan och anförde bl.a. följande: Försäkringskassan beslutade i december 2018 att bevilja honom sjukpenning för perioden den 1 november 2018 13 mars 2019. I januari 2019 fattade Försäkringskassan ett interimistiskt beslut om att dra in hans sjukpenning fr.o.m. den 23 januari 2019 eftersom han inte kommit till en s.k. SASSAMkartläggning som skulle ha genomförts i myndighetens lokaler. Efter att ha tagit 428

del av beslutet kontaktade han sin handläggare och bad att på grund av sina sociala besvär få delta i kartläggningen via länk eller vid ett möte i sin bostad. AA anförde vidare att han hade fått tillbaka sin sjukpenning men att Försäkringskassan kort därefter hade bokat en ny tid för SASSAM-kartläggning, även denna gång i myndighetens lokaler. Han hade för avsikt att delta i mötet men fick en kraftig panikattack och kunde inte gå in. Försäkringskassan fattade därefter åter ett interimistiskt beslut om att dra in hans sjukpenning, denna gång utan att hänvisa till någon bestämmelse. När han kontaktade sin handläggare fick han veta att bedömningen baserades på fler faktorer än vad som framgick av beslutet. Han upplyste åter handläggaren om att han inte hade något emot att delta i en SASSAM-kartläggning men att han ville att utredningen skulle genomföras vid ett hembesök eller per telefon. Utredning JO hämtade in och granskade handlingarna i AA:s ärende. Försäkringskassan uppmanades därefter att redogöra dels för hur myndigheten hade resonerat inför ställningstagandet att inte tillmötesgå AA:s begäran om att få genomföra SASSAM-kartläggningen på något annat sätt än genom att fysiskt närvara i myndighetens lokaler, dels för sin generella syn på möjligheten att i vissa fall erbjuda alternativa mötesformer. Försäkringskassan uppmanades vidare att redogöra för sin syn på under vilka förutsättningar en enskild kan sägas ha vägrat att delta i en åtgärd om det har funnits alternativa former för genomförandet. Myndigheten uppmanades slutligen att yttra sig över utformningen av de interimistiska besluten att inte längre betala ut sjukpenning till AA. Försäkringskassan anförde följande i sitt remissyttrande: Det specifika ärendet JO efterfrågar en redogörelse för hur myndigheten resonerat när man intetillmötesgått AA:s önskemål om att delta i SASSAM-kartläggningen på annat sätt än genom ett fysiskt möte. Av dokumentationen i ärendet framgår inte att AA har framställt ett sådant specifikt önskemål. Det finns därför av naturliga skäl inte heller något dokumenterat resonemang kring detta. Däremot kan Försäkringskassan konstatera att myndigheten fått flera impulser från AA där han uppger att han inte klarar av att genomföra planerade insatser i form av fysiska möten såsom avstämningsmöte, arbetsplatsbesök och planerad upptrappning av arbetstid redan innan handläggaren kallade till möte för SASSAM-kartläggning. Efter att AA uteblivit från det första inplanerade SASSAM-mötet har handläggaren även dokumenterat uppgifter från AA om att han har svårigheter med att genomföra ett personligt möte. Liknande uppgifter från AA inkom i samband med det andra planerade SASSAM-tillfället. Försäkringskassan borde, med den information som fanns, ha undersökt AA:s svårigheter att delta vid ett fysiskt möte och tagit ställning till om det fanns alternativa, mer lämpliga, former för utredning. Försäkringskassan konstaterar att så inte gjorts och att ärendet därför inte har hanterats på ett tillfredsställande sätt i detta avseende. Försäkringskassan beklagar hanteringen och har också framfört en ursäkt till AA. 429

Försäkringskassan avser, att sprida information inom avdelningen för sjukförsäkring om vikten av att ta ställning till både behovet av och formen för utredning utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Försäkringskassan kommer även se över behovet av förtydliganden i myndighetens rutiner och styrdokument. Möjligheten att i vissa fall finna alternativ till fysiska besök i myndighetens lokaler De utredande åtgärder som Försäkringskassan vidtar ska vara behövliga för att bedöma rätten till ersättning eller i övrigt för tillämpningen av socialförsäkringsbalken. Utredning kan ske på flera olika sätt. Det är omständigheterna i det enskilda ärendet som avgör om och hur en viss utredningsåtgärd ska vidtas. Utredningsåtgärden ska alltså vara behövlig och ändamålsenlig. Om en enskild framför önskemål om att utredning ska genomföras i annan form än vid ett fysiskt möte eller om det i övrigt framkommer att den enskilde saknar förutsättningar att genomföra utredning i fysisk form bör detta vara möjligt förutsatt att ändamålsenligheten inte kräver ett fysiskt möte. Vad gäller specifikt SASSAM är detta en utredningsmetod som handläggare inom sjukförsäkringen ska använda när det behövs fördjupad utredning av faktorer kopplade till individ, medicin eller arbete. Förkortningen står för Strukturerad arbetsmetodik för sjukfallsutredningar och samordnad rehabilitering. Metoden genomförs i samband med ett personligt möte med den enskilde, där SASSAM-kartan ger struktur för samtalet. SASSAM bygger på delaktighet. Det innebär att personen själv beskriver sitt sjukdomstillstånd och hur det påverkar hens möjligheter att arbeta. Med delaktighet menas också att personen får möjlighet att aktivt påverka sin situation genom att delta i kartläggningen och den fortsatta planeringen. SASSAM som metod bygger alltså på ett personligt möte men kan till viss del ske i alternativa former. Till exempel kan viss utredning ske per telefon. Utredning i samband med personligt möte kan ske i Försäkringskassans avsedda möteslokaler eller, efter en säkerhetsbedömning, i annan lokal samt som hembesök. Under vilka omständigheter kan en enskild sägas ha vägrat att delta i en åtgärd om det funnits alternativa former för genomförandet? Utredningsåtgärderna ska vara behövliga och ändamålsenliga (jfr ovan). Om ändamålsenligheten kan uppnås med en alternativ form bör det inte ses som att den enskilde vägrat att delta. En bedömning måste givetvis göras i det enskilda fallet. Ett ställningstagande till frågan om en enskild vägrat att delta i en åtgärd kräver dels en utredning av den enskildes uppgivna skäl, dels ett ställningstagande till dessa skäl i förhållande till bestämmelsen i 110 kap. 53. Möjligheten att dra in ersättning ska användas med försiktighet. Utformningen av de interimistiska besluten den 24 januari samt 8 februari 2019 Varken det interimistiska beslutet den 24 januari eller det interimistiska beslutet den 8 februari har utformats i enlighet Försäkringskassans riktlinjer (2005:14) Att skriva kommuniceringsbrev och beslutsbrev i Försäkringskassan. Beslutsbreven brister vad gäller motivering och saknar helt eller delvis hänvisning till de bestämmelser som ligger till grund för beslutet. 430