ÅLÄNDSK UTREDNINGSSERIE 2006: 3 Fiske och dess förvaltning i Mariehamn Erik Neumann Benny Holmström Mars 2006 ISSN 0357-735X
1 FISKET OCH DESS FÖRVALTNING I MARIEHAMN Erik Neuman, Skärgårdsutveckling SKUTAB AB, Pl 6704, SE-74294 Östhammar Benny Holmström, Ålands landskapsregering, Fiskeribyrån, PB 1060, AX-22111 Mariehamn Innehållsförteckning Sammanfattning 2 Inledning 3 Genomförda undersökningar 3 Ägoförhållanden 4 Förvaltningen av stadens vatten 4 Yrkes- och binäringsfiske 4 Fritidsfiske i Mariehamn 6 Mariehamnarnas fritidsfiske i andra kommuner 8 Fisketurism 10 Synpunkter på förvaltningen av stadens vatten 10 Erkännanden 12 Referenser 12
2 Sammanfattning Ägoförhållanden, fiske och den lokala fiskeriförvaltningens verksamhet redovisas för Mariehamn. Förhållandena år 2004 belyses genom två olika enkäter, som skickats till alla yrkes- och binäringsfiskare samt till ett slumpmässsigt urval hushåll i Mariehamn. Information om yrkesfisket har också inhämtats från loggböckerna för 2003 samt genom intervjuer. Undersökningen utgör femte och sista etappen i ett arbete, som omfattar hela Åland. Projektet kommer att avslutas med en sammanfattande rapport för hela landskapet. Mariehamns vattenområde är mycket litet jämfört med övriga åländska kommuners. Det utgörs helt av enskilda vatten och ägs till helt övervägande delen av staden. På dess vatten får i Mariehamn bosatta fiska fritt med handredskap och 60 m nät per hushåll. Privata vatten finns främst längst söderut. Det enda större området med samfällda vatten ligger längst i nordost. I Mariehamn är 32 registrerade fiskare bosatta, varav elva är att betrakta som yrkesfiskare. Uppskattningsvis ett tiotal fiskade i hemkommunen. Fyra av dem uppges ha fiskat mer eller mindre regelbundet för försäljning. Sex yrkesfiskare var havsfiskare. Förutom dessa fångade elva personer mer än ett ton år 2003. Enligt loggböckerna landade Mariehamns fiskare sammanlagt ca 1000 ton strömming, 600 ton torsk, 16 ton lax, 9 ton av vardera sik och abborre, drygt 4 ton gös samt av övriga arter drygt 3 ton. Inom staden fiskar man främst sik, abborre, gös, flundra och ål. Fritidsfiskeenkäten gav 278 användbara svar. Endast 12 % hade fiskat i Mariehamn. De hade i genomsnitt fångat lite mindre fisk än vad man gjort i flertalet andra åländska kommuner. Årsmedelvärdet var 51 kg, varav gäddan stod för 20 och abborren för 13 kg. De som bara fiskat i andra kommuner tog mer fisk, i medeltal 69 kg. Också för dem var gädda och abborre viktigast. I båda fallen låg abborren i topp hos husbehovsfiskarna och gäddan hos sportfiskarna. Bland dem som fiskat utanför Mariehamn finns alla åländska kommuner företrädda, men Föglö och Lemland ligger klart högst. De flesta har fritidshus och har med få undantag fiskat mest i den kommun där detta ligger. Turister får inte fiska på de vatten staden äger, men turistföretagare i Mariehamn skulle gärna se att deras gäster fick lösa fiskekort. På vissa av de övriga små vattnen fiskar turister i ringa omfattning. Endast en fiskeguide är bosatt i Mariehamn, men han utnyttjar nästan enbart vatten i grannkommunerna. De yrkes- och fritidsfiskare som fiskar på stadens vatten har redovisat sina åsikter om förvaltningen av dessa. När det gäller den kanske viktigaste frågan, fiskereglerna, går åsikterna isär. Fyra av sex svarande yrkes- eller binäringsfiskare vill att man skall få fiska med fler nät. Drygt hälften av 30 fritidsfiskare ansåg, att fiskereglerna är bra, och ingen ville tillåta yrkesfiske.
3 Inledning Sedan 1999 pågår en kartläggning och dokumentation av fiske och förvaltning i Ålands skärgård. Arbetet inleddes som en del av ett forskningsprojekt finansierat av Nordiska ministerrådet ("Förvaltningsmodeller för Östersjöns skärgårdsfiske, inkl. vattenbruk"). Projektet leddes av Skärgårdsutveckling AB i Sverige och slutrapporterades 2002 (Sandström m fl 2002). I den åländska delstudien (Neuman & Holmström 2001) ingick en allmän beskrivning av det åländska skärgårdsfisket, inklusive fritidsfisket, och en redogörelse för fiskerätt och förvaltning. Dessutom redovisades mer detaljerat ägoförhållanden, fiske och den lokala fiskeriförvaltningens (fiskelagens) verksamhet i kommunerna Brändö, Eckerö och Saltvik, vilka tillsammans ansågs kunna representera åländska förhållanden. Landskapsregeringen, som medverkade i projektet, och fiskarenas intresseorganisation, Ålands fiskare, ansåg kartläggningen vara av central betydelse för den framtida fiskeriförvaltningen. Man beslöt därför, att Ålands fiskare skulle fortsätta dokumentera förhållandena i övriga kommuner med hjälp av Skärgårdsutveckling AB. Arbetet bedrivs som ett projekt benämnt "Uthållig förvaltning av fisket i Ålands skärgård" och finansieras av landskapsstyrelsen och Europeiska Gemenskapens fond för fiskets utveckling. Under 2002-2003 behandlades Geta, Hammarland, Lemland och Kökar (Neuman & Holmström 2003), under 2003-2004 Finström, Sund, Vårdö och Sottunga (Neuman & Holmström 2004) samt under 2004-2005 Jomala, Lumparland, Föglö och Kumlinge (Neuman & Holmström 2005). Härmed rapporteras Mariehamn, varmed alla åländska kommuner behandlats. Projektet kommer att avslutas med en sammanfattande rapport för hela Åland. Genomförda undersökningar Undersökningarna genomfördes huvudsakligen under 2005 och avser fisket inom Mariehamns stad (figur 1) men även där bosatta personers fiske på andra vatten. Ägarstrukturen har kartlagts med hjälp av lantmäteriverkets databaser och presenteras med hjälp av en karta. Vi skiljer mellan följande ägarkategorier (se Neuman & Holmström 2001), vilka dock inte alla är representerade i Mariehamn: a) " fiskelag" (gemensamt ägda av samfälligheter under organiserad förvaltning) b) "samfällt" (gemensamt ägda utan organiserad förvaltning) c) " privat" (skiftade) d) "landskapets allmänna vatten" (allmänt vatten utan fastighetsbeteckning) e) "landskapets enskilda vatten" (fastigheter i landskapets ägo). Olika kategoriers fiske under 2004 har studerats genom en enkät till samtliga registrerade yrkesoch binäringsfiskare och en till ett slumpmässigt urval av 500 hushåll. Den senare skickades ut två gånger i början av 2004 och sändes även till de i staden bosatta yrkesfiskarna. För att betraktas som egentlig yrkesfiskare skall man få minst 50 % av sin nettoinkomst från fisket, och för en binäringsfiskare gäller minst 20 %. Yrkesfiskarnas fiske har beskrivits med hjälp av enkäterna, loggböcker för år 2003 (kommunuppdelat material för 2004 var ej tillgängligt) samt intervjuer med några, som fiskar på stadens vatten. Fritidsfiske brukar klassificeras som antingen husbehovsfiske eller sportfiske. Det förra bedrivs främst med nät och andra mängdfångande redskap, medan sportfiskaren bara använder handred-
4 skap, främst kast- och metspö samt trollingutrustning. Fritidsfiskarna har studerats med hjälp av enkäten till hushållen. Dessa fick två versioner, en för dem som fiskat inom staden och en för övriga. Motivet för att skicka ut den andra var att mariehamnare, som fiskar utanför staden, sannolikt utgör en stor och därmed betydelsefull andel av fritidsfiskarna på Åland. Resultaten av de flesta frågorna i fritidsfiskeenkäten kan presenteras som fördelningar mellan svarsalternativ, men i två fall har mer invecklade beräkningar krävts. I det ena efterfrågades antalet fisketillfällen fördelade över olika årstider. För att få en årssiffra har vi slagit samman personernas fiske olika årstider efter de i frågan givna intervallens mitt, d v s 1-5 gånger har blivit 3, 6-15=10,5, 16-30=23, medan fler än 30 givits värdet 40. I det andra fallet fick man ange fångsterna för abborre, flundra, gädda, gös, sik, strömming och öring samt "annan art" genom kryss i olika viktintervall. Medelfångster för olika grupper har beräknats från klassmitten för intervallen, d v s 1-5 kg=3 kg, 5-10=7,5 kg, 10-25 =17,5 kg, 25-50= 37,5 kg, 50-100= 75 kg, 100-300= 200 kg och 300-500= 400 kg. Den högsta klassen - mer än 500 kg ges värdet 1000. En digitaliserad karta från lantmäteribyrån i Mariehamn har använts för att med hjälp av kartprogrammet ArcView GIS Version 3.1 presentera information om ägoförhållandena inom kommunens vattenområde. Uppgifter om stadens fiskeförvaltning har erhållits från dess fritidsnämnd. Ägoförhållanden Mariehamn grundades 1861 genom att man bröt ut en halvö med omgivande vatten ur Jomala kommun. Stadens vattenområde är därför mycket litet jämfört med övriga åländska kommuner, endast 9 km 2 eller 904 ha (Christer Nystedt, lantmäteribyrån i Mariehamn). Det omges huvudsakligen av Jomala kommun men i sydväst av Lemlands kommun. Mariehamns vattenområde utgörs helt av enskilda vatten och ägs till helt övervägande delen av staden (figur 1). Små privata vatten finns främst längst söderut runt Styrsö. På ostsidan finns ett sådant vid Östra Ytternäs, och på västsidan är större delen av fastlandssidan av Ytternäsfjärden i sydväst privatägd liksom vattnet utanför varvsområdet i inre Svibyviken i norr. Ett större område med samfällda vatten finns i Slemmern i nordost och några små runt Ytternäs. Förvaltning av stadens vatten De vatten som ägs av staden förvaltas av stadens fritidsnämnd, som består av sju politiskt tillsatta personer. Nämndens beslut verkställs av stadens förvaltning. Förutom vattnen inom kommunen äger staden också mindre områden vid Kobbaklintar och södra Järsö. Nämnden beslutar om vem som får fiska och hur men bedriver i övrigt ingen fiskevård och övervakar inte heller fisket. I Mariehamn bosatta personer får fiska med handredskap och ett eller två nät (maximalt 60 m nät) per hushåll. Gäddan är fredad i Slemmern fr o m 20 april t o m 31 maj. Yrkes- och binäringsfiske I Mariehamn är 32 registrerade fiskare bosatta, varav nio besvarade våra enkäter och några intervjuades. Elva var att betrakta som yrkesfiskare. Begränsningen till två nät per fiskare på stadens vatten och Mariehamns ringa vattenyta gör att relativt få, uppskattningsvis ett tiotal, fiskade i hemkommunen. Fyra av dem uppges ha fiskat mer eller mindre regelbundet för försäljning.
6 Sex yrkesfiskare var havsfiskare. Några personer fiskar i grannkommunerna, ofta i Lumparn. De flesta av stadens fiskare har andra yrken och fiskar i många fall på fritiden i andra kommuner, som de härstammar ifrån, och där de har tillgång till fiskevatten. Tre av havsfiskarna hade torsk som viktigaste målart, som de fiskade i södra och centrala Östersjön och huvudsakligen landade i Danmark och Sverige. En av dem fiskade även lax och små mängder av flera andra arter. Av de övriga trålade en strömming och en fiskade lax, medan den sjätte arbetade på ett fiskefartyg i Nordatlanten. Förutom havsfiskarna fångade elva personer mer än ett ton år 2003. Fyra fiskade lax i kombination med främst sik, och en kombinerade torsk med abborre, gös samt mindre mängder sik, gädda och ål. De övriga satsade i stort sett helt på fjällfiske. Två koncentrerade sig på sik, medan de återstående fyra hade en bredare inriktning med abborre eller gös som viktigaste arter. Enligt loggböckerna landade Mariehamns fiskare 2003 sammanlagt 1070 ton strömming, 603 ton torsk, 16 ton lax, 9,4 ton sik, 8,9 ton abborre, 4,3 ton gös, 1,5 ton gädda samt av flundra, regnbåge och öring tillsammans 1,8 ton. Nedan behandlas de som fiskar i Mariehamn och besvarat enkäterna och/eller intervjuats. Inom staden fiskas huvudsakligen sik, abborre, gös, flundra och ål. Man fiskar främst med nät med 45 mm maskstorlek, några dessutom med grövre maskor för flundra, medan ålen fångas med ryssjor. Tre av de svarande använder snipor eller andra inombordare i sitt fiske, någon dessutom en mindre snurrebåt; två fiskar enbart med en sådan. Av sex svarande sålde fem till uppköpare, en av dem även till privatpersoner, medan den sjätte drev torghandel. Tre sålde enbart rensad fisk, två både rensad eller förädlad och orensad, medan torghandlaren sålde mycket fileterad eller på annat sätt förädlad fisk. Fem hade tillgång till kyllager. När det gäller problem för dem som fiskar inom staden, klagar man främst på små fiskevatten och begränsningen till två nät. Sälproblem påtalas också av några. Åtminstone en fiskare har råkat ut för sälskador i staden i Västerhamn. Fritidsfiske i Mariehamn De svarande Fritidsfiskeenkäten skickades till 500 hushåll i Mariehamn. Av de totalt 308 (62 %) svarande hade endast 36 eller 12 % fiskat i Mariehamn. De behandlas i detta kapitel och de mariehamnare som fiskat i andra åländska kommuner i nästa. Av de 36 svaren från dem som fiskat i Mariehamn var 32 användbara. Alla utom en var bosatta i staden. De flesta, 61 %, hade en fastighet där, men endast två ägde vatten, i båda fallen samfällda. Fiskets betydelse Beträffande fiskets betydelse fördelade sig de 32 svarande mellan fyra svarsalternativ enligt följande: "avgörande för val av boendeort eller sommarstuga" 0 %, "ganska mycket" 38 %, "lite" 50 % och "obetydligt" 13 %.
7 Fiskets bedrivande Trettio personer har uppgivit sin fiskeinriktning. Femton såg sig som husbehovsfiskare, tio som sportfiskare och fem som både husbehovs- och sportfiskare ( kombinationsfiskare ). Alla 32 har fiskat på stadens vatten och två tredjedelar (21) bara på dessa. Den största fiskeinsatsen gjordes under vintern (december-mars), främst beroende på att sex av totalt elva fiskande då fiskade 16-30 gånger. Minst fiskades under våren (april-maj), då nio av de elva fiskande bara fiskat 1-5 gånger. Under sommar och höst fiskade fler personer, tjugo respektive nitton, men nästan alla mindre än 15 gånger. Av 31 svarande fritidsfiskare hade 19 % fiskat endast 1-5 gånger per år och 15 % fler än 25 gånger (tabell 1), vilket är en låg andel jämfört med andra kommuner (Neuman & Holmström 2003, 2004 och 2005). Det vanligaste intervallet var 16-25 gånger (12 personer eller 38 %). Tabell 1. De fiskandes fördelning (%) efter antal fisketillfällen per år. Fisketillfällen 1-5 6-10 11-15 16-25 26-35 36-45 45- Fördelning 19 16 13 38 6 3 6 Fångster Fångsterna 2004 av olika arter angavs genom kryss i olika viktintervall (se Genomförda undersökningar ). Trettitvå svarade. Fyra (13 %) hade fått mindre än 10 kg under året och sju (22 %) 10-20 kg. Drygt hälften (54 %) låg mellan 30 och 70 kg. Endast två tog mer än 100 kg. Medianvärdet låg mellan 40 och 50 kg. Tabell 2. Andelen (%) av olika fiskarkategorier som fångat en viss art. Husbehovsfiskare Husbehovs- och Sportfiskare (15 svarande) sportfiskare (5) (10) Abborre 93 60 40 Gädda 67 81 90 Sik 67 75 0 Flundra 53 75 10 Strömming 47 31 30 Gös 13 0 10 Öring 7 38 10 De flesta hade fått abborre och gädda (tabell 2). Abborren dominerade bland husbehovsfiskarna, gäddan bland sport- och kombinationsfiskarna. Även sik och flundra var viktiga för husbehovsoch kombinationsfiskarna. Ser man till genomsnittlig fångstmängd för alla fritidsfiskare, gav gäddan störst fångster genom dess stora dominans hos sportfiskarna (tabell 3). Abborren kommer på andra plats men stod för de största fångsterna hos husbehovs- och kombinationsfiskarna. De förra tog också en hel del sik, strömming och flundra, medan de senare fått mer gös än de andra grupperna. I genomsnitt har
8 fritidsfiskarna fångat lite mindre fisk (medelvärdet i tabell 3) än i flertalet tidigare studerade kommuner (Neuman & Holmström 2003, 2004 och 2005). Tabell 3. De olika fiskarkategoriernas årsmedelfångster (kg). Husbehovs- Husbehovs- och Sportfiskare Medelvärde fiskare sportfiskare Gädda 10 18 32 20 Abborre 14 20 5 13 Sik 10 5 0 5 Strömming 8 0 6 5 Flundra 7 2 1 3 Gös 2 7 2 4 Öring 1 0 2 1 Summa 53 51 48 51 Fiskkonsumtion Trettiotvå personer har uppgivit hur ofta de ätit fisk de själva fångat i Mariehamn. Här noteras låga siffror jämfört med andra kommuner. Två tredjedelar hade ätit sådan fisk mindre än tio gånger under året. Endast två personer (6 %) uppgav mer än 25 gånger. Skador på redskap och fångst orsakade av säl, skarv och mink Endast en person har haft besvär av säl, skarv och/eller mink. Han vet ej vilket djur det är frågan om. Det förstör strömmingen i nätet men ej redskapet. Av de övriga 30 svarande har 13 bedrivit fiske, som skulle kunna störas. Mariehamn är alltså betydligt mindre drabbat av dessa problem än övriga Åland. Mariehamnarnas fritidsfiske i andra kommuner De svarande Fritidsfiskeenkäten skickades till 500 hushåll slumpvis valda ur Mariehamns adressregister. Av totalt 308 svarande hade 272 inte fiskat i Mariehamn. I första utskicket svarade 204 av dessa och i det andra 68. Sammanlagt 246 svar bedömdes som användbara. Av dessa hade 237 sin fasta bostad i Mariehamn. Nittioen av 235 svarande (39 %) ägde vatten i andra kommuner, 30 av dem privat vatten. Fiskets betydelse Fiskets betydelse bedömdes av 237 personer enligt följande: "avgörande för val av boendeort eller sommarstuga" 6 %, "ganska mycket" 21 %, "lite" 28 % och "obetydligt" 44 %. Andelen, som anser fisket ha avgörande betydelse eller betyda ganska mycket, var alltså 27 %. I andra kommuner låg den mellan 26 och 55 % (Neuman & Holmström 2003, 2004 och 2005). Fiskets bedrivande Bland 240 svarande var 82 (77 %) husbehovsfiskare, nio (8 %) sportfiskare och sexton (15 %) både husbehovs- och sportfiskare ( kombinationsfiskare ), medan 133 inte hade fiskat alls. Nittiotre hade fiskat i åländska vatten, varav en tredjedel betalat för att få fiska.
9 Åttionio personer har angivit vilken åländsk kommun de fångat mest fisk i år 2004. Föglö och Lemland låg högst med 16 respektive 15 %. Lägst andelar hade Sottunga (1 %), Eckerö (2 %), Lumparland (3 %) och Finström (4 %). De övriga kommunerna låg mellan 6 och 9 %. De flesta - 79 - av dem som svarat på denna fråga ägde fritidshus. Med några få undantag har man fiskat mest i den kommun där man har sitt fritidshus. Av 92 svarande hade 22 % fiskat 1-5 gånger (tabell 4) och 26 % fler än 25 gånger; det senare är en lägre andel än i flertalet kommuner (Neuman & Holmström 2003, 2004 och 2005). Tabell 4. De fiskandes fördelning (%) efter antal fisketillfällen per år. Fisketillfällen 1-5 6-10 11-15 16-25 26-35 36-45 46-55 56-75 75- Fördelning 22 18 11 23 9 8 3 1 5 Fångster Åttioåtta personer redovisade sina fångster (se Genomförda undersökningar ). De flesta har fiskat abborre och gädda (tabell 5). Husbehovs- och kombinationsfiskarna fiskade också ofta sik och flundra. Var fjärde fritidsfiskare fångade gös. Tabell 5. Andelen (%) av olika fiskarkategorier som fångat en viss art. Husbehovsfiskare Husbehovs- och Sportfiskare (68 svarande) sportfiskare (12) (8) Abborre 96 100 63 Gädda 74 92 75 Sik 63 67 25 Flundra 50 67 25 Gös 28 25 25 Strömming 25 25 13 Öring 16 25 0 Tabell 6. De olika fiskarkategoriernas årsmedelfångster (kg). Husbehovs- Husbehovs- och Sportfiskare Medelvärde fiskare sportfiskare Gädda 21 14 53 23 Abborre 23 16 6 21 Sik 9 6 1 8 Gös 8 1 1 6 Strömming 7 1 0 5 Flundra 5 9 1 5 Öring 1 1 0 1 Summa 74 48 62 69
10 Alla kategorier fångade mycket gädda (tabell 6) men husbehovs- och kombinationsfiskarna något mer abborre. Dessa båda grupper tog ganska mycket sik och flundra, husbehovsfiskarna även gös och strömming. Fångsterna av öring var mycket små, bland sportfiskarna obefintliga. Dessa avvek starkt genom stora fångster av gädda och små av de andra arterna. Husbehovs- och sportfiskarnas fångster var större än i flertalet tidigare undersökta kommuner (Neuman & Holmström 2003, 2004 och 2005). En husbehovsfiskare påvekar resultatet starkt. Han uppgav sig ha fångat bl a mer än 500 kg gädda och 300-500 kg gös. Skulle han inte ha ingått, skulle gruppens fångst av gädda sjunka till 6 kg, den av gös till 2 kg och medelvärdet till 53 kg. Fiskkonsumtion Nittioen fritidsfiskare har uppgivit hur ofta de ätit fisk de själva fångat i kommunen. Svaren fördelade sig enligt följande: mindre än tio gånger per år 29 %, 10-25 gånger 14 %, 26-50 gånger 25 % samt mer än 50 gånger 5 %. Nästan en tredjedel åt alltså fisk man själv fångat mer än 25 gånger per år. Skador på redskap och fångst orsakade av säl, skarv och mink Säl hade skadat redskap eller fångster för fem och skarv för en av 90 svarande. Sjuttiosex fiskade med redskap, som skulle kunna skadas. Andelen drabbade var alltså 8 %. Fisketurism Turister får inte fiska på de vatten staden äger. På vissa av de övriga små vattnen fiskas i mindre omfattning. Endast en fiskeguide är bosatt i Mariehamn, men han utnyttjar nästan enbart vatten i grannkommunerna, främst i Jomala väster om staden. Några guider bosatta i andra kommuner har sina båter i Mariehamn men bedriver sin verksamhet i huvudsak utanför staden, mest öster om den. Fisketurismen har alltså mycket liten omfattning i kommunen. Synpunkter på förvaltningen av stadens vatten I fritidsfiskeenkäten, som även delades ut till yrkes- och binäringsfiskarna, finns ett antal frågor rörande konflikter och förvaltning. Svaren från dem som fiskat inom kommunen redovisas nedan. Vad gäller yrkesfiskarna har även synpunkter, som kommit fram i yrkesfiskeenkäten och vid intervjuerna, lagts in i redovisningen. Fem eller sex yrkesfiskare har svarat på de olika frågorna och mellan 28 och 32 fritidsfiskare. Möjligheter att fiska med nät, ryssja, sax och långrev Tre av sex yrkesfiskare ville få fiska med fler redskap och lika många på större vatten. En var nöjd med sina fiskemöjligheter. Av 28 svarande fritidsfiskare ville åtta inte fiska med redskapen ifråga, och tio var nöjda med sina villkor. Endast tre ville använda fler redskap, medan tolv ville fiska på större vatten. Inflytandet över förvaltningen av stadens vatten Tre av fem yrkesfiskare ville öka inflytandet för sin grupp, en dessutom för de lokala fritidsfiskarna. En förespråkade ökat samarbete mellan grupper, och en var nöjd med dagens situation. Frågan besvarades av alla de 32 fritidsfiskare, som fyllt i enkäterna någorlunda fullständigt. Tolv ansåg det vara bra som det är, och tio ville förstärka samarbetet mellan grupper. Endast fem ville
11 ge sin egen grupp mer inflytande, och bara två respektive en tyckte, att yrkesfiskare och turistföretagare skulle få mer att säga till om. Fem hade ingen åsikt. Fiskevård Ingen av yrkesfiskarna ansåg, att staden borde satsa mer på fiskevård. Tretton av 32 fritidsfiskare ansåg, att den borde göra det och lika många att det är bra som det är. Endast tre ville införa fiskekort för att skapa resurser för fiskevård. Fem uppgav ingen åsikt. Fisketryck Fyra yrkesfiskare var av uppfattningen att ingen grupp fiskar för mycket, och en ansåg, att husbehovsfiskarna gör så. Tio av 32 fritidsfiskare ansåg, att ingen fiskar för mycket, och tolv hade ingen åsikt i denna fråga. Bland de få som tyckte att någon kategori fiskade för mycket utpekade fyra yrkesfiskarna, två husbehovsfiskarna och fyra turistfiskarna men ingen de lokala sportfiskarna. Fiskeregler Två av sex yrkesfiskare fann stadens fiskeregler bra, men tre ville tillåta yrkesfiske och en fler nät. Två är beredda att betala fiskekort eller fiskevårdsavgift och är också villiga att märka sina flöten. En anser, att yrkesfiske kunde vara fritt under tiden oktober-april, då fritidsfisket är obetydligt. Drygt hälften (17) av 30 fritidsfiskare ansåg, att fiskereglerna är bra, och sju hade ingen åsikt. Två tyckte, att nätfiske bör förbjudas, och tre att fler nät per person bör tillåtas. Tre var av åsikten, att turistfiske med guider bör tillåtas, men ingen ville tillåta yrkesfiske. Från staden uppges, att turistföretagare i Mariehamn gärna skulle se att deras gäster fick lösa fiskekort på stadens vatten. Konflikter I den sista frågan ombads man att uppskatta betydelsen av konflikter, som kommer fram i samband med fisket på stadens vatten. Konflikter mellan olika grupper av fiskare, fiskare och icke-fiskare, fiske och naturskydd samt mellan fiskare och myndigheter och andra konflikter skulle graderas som varande av ingen, liten, måttlig eller stor betydelse. Man kunde också uppge ingen åsikt. Bland yrkesfiskarna graderade tre konflikten mellan fiskare och myndigheter som stor och en som måttlig. En höll konflikten mellan fiskare och icke-fiskare för att vara av måttlig betydelse, medan den femte svarande inte hade någon åsikt. Det stora flertalet fritidsfiskare, 21-23 av 30, hade ingen åsikt om någon av konflikterna. När det gäller betydelsen av konflikter mellan olika grupper av fiskare svarade två personer ingen, en liten, en måttlig och en stor. Beträffande övriga konflikter svarade fem eller sex ingen och en eller två liten.
12 Erkännanden Arbetet finansierades av Ålands landskapsstyrelse och Europeiska Gemenskapens fond för fisket. Carl Storå och Fredrik Lundberg, Ålands fiskare, medverkade i planering och genomförande. Kari Saulamo, Helsingfors universitet, gjorde databearbetningarna av fritidsfiskeenkäten och Andreas Persson, Uppsala universitet, utarbetade inmatningsprogrammet. Referenser Neuman, E. & B. Holmström. 2001. Fisket och dess förvaltning i Ålands skärgård. Åländsk utredningsserie 2001:11. Neuman, E. & B. Holmström. 2003. Fisket och dess förvaltning i Geta, Hammarland, Lemland och Kökar. Åländsk utredningsserie 2003:4. Neuman, E. & B. Holmström. 2004. Fisket och dess förvaltning i Finström, Sund, Vårdö och Sottunga. Åländsk utredningsserie 2004:2. Neuman, E. & B. Holmström. 2005. Fisket och dess förvaltning i Jomala, Lumparland, Föglö och Kumlinge. Åländsk utredningsserie 2005:3. Sandström, O., B. Holmström, A. Lappalainen, E. Neuman, H. Ojaveer, P. Salmi, C. Storå, R. Varjopuro & M. Vetemaa. 2002. Förvaltningsmodeller för Östersjöns skärgårdsfiske och vattenbruk. TemaNord 2002:521.