Det går inte att. när det otänkbara händer

barn barn 1 nr3.2011

LEDARE INNEHÅLL när det otänkbara händer Det är som att komma till världens rand. Till en plats där allt har tagit slut. Ödeland. Och samtidigt så många spår av livet som har upphört. foto Per-Anders Pettersson Atsushi Murata, 17, överlevde tsunamin i Japan. sid 8 Det går inte att föreställa sig. Att förlora ett barn - eller en förälder. Att förlora sitt hus och hem. Alla sina saker. Sitt jobb. Sitt fritidshem. Sin vardag. Allt det som vi så ofta tar för givet. Och ändå händer det. I Japan är det snart ett år sedan marken skakade och en jättelik tsunami svepte in över land och förändrade kartan för tusentals människor. Både den yttre och den inre. För självfallet blir livet aldrig det samma efter en sådan omfattande katastrof. Det blev alldeles uppenbart när vi besökte de värst drabbade områdena längs den nordöstra kusten inför det här numret av tidningen. Barnen kämpar fortfarande med förlusterna och med att återfinna tryggheten. Och känslan för havet är inte den samma. Men jag slogs också av, som så många gånger förr i extrema situationer, vilka otroliga inneboende resurser människor har att möta de mest extrema händelser. Det finns osynliga krafter inom oss som mobiliseras och ger sig till känna när de måste. Även kriser som den här kan leda till någon sorts utveckling. Eller som Atsushi Murata, 17, uttryckte det:»jag har förlorat mycket. Men jag har också fått en erfarenhet som har gjort mig starkare. Jag uppskattar det jag har på ett annat sätt idag«. Han ägnade en hel eftermiddag när vi var där åt att smycka balkongen till sitt temporära hem med bjärta julgranskulor»för att skapa lite glädje för dem som går förbi. För det kan de behöva«. Många uttryckte för oss hur plågsamt det var att leva i just temporära hus. Man längtade efter stabiliteten, tryggheten och strukturerna som finns i en vanlig vardag och ett riktigt hem. I det här numret av tidningen kan du läsa mer om situationen i Japan och om hur Rädda Barnen arbetar i katastrofer. Sophie Arnö Chefredaktör Marie Mörth om arbete i katastrofer sid 22 Gary Shaye om Haiti två år senare sid 30 Liriel, 8, är rädd för läskiga ljud sid 40 Beata Boucht är frilansande illustratör och grafisk formgivare. - I mitt yrke strävar jag efter att använda min röst till att göra skillnad och därför är det naturligtvis ett drömjobb att få illustrera för tidningen Barn. Det är enormt engagerande att få en inblick i vilket fantastiskt jobb Rädda Barnen gör, hjärtat bultar lite extra varje gång. Linda Forsell är frilansfotograf med bas i New York. Just nu arbetar hon med ett globalt projekt om våld mot kvinnor. I det här numret av tidningen Barn har hon träffat barn från olika länder och pratat med dem om deras rädslor. - Det var väldigt intressant. Deras rädslor visar hur lika vi är men också hur olika förutsättningar vi har. Per-Anders Pettersson är bildjournalist. För det här numret av tidningen Barn har han besökt Japan ett år efter katastrofen. -Man kunde verkligen se hur tsunamin hade gått fram och ödelagt hela fiskebyar och samhällen. Hur mycket jobb det fortfarande är att rensa upp och sedan bygga upp på nytt. Det var intressant att se Rädda Barnens omfattande projekt. rädda barnen kämpar för barns rättigheter. Vi väcker opinion och stöder barn i utsatta situationer i Sverige och i världen. Vi är en folkrörelse som stöds av 280 000 medlemmar och givare. Rädda Barnens huvudpartners är Accenture, Advokatfirman Vinge, Axfood, Clas Ohlson, God El/God Fond, Ikea, Postkodlotteriet, Santa Maria, samt Swedbank Robur. ordförande: Inger Ashing generalsekreterare: Elisabeth Dahlin barn: Barn tidningen om barns rättigheter ges ut av Rädda Barnen med 4 nr/år. Medlemmar och månadsgivare får tidningen gratis. För icke beställt material ansvaras ej. Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera insänt material, samt att publicera materialet elektroniskt. Eftertryck och utdrag med angivande av källa är tillåtet. För signerade bidrag svarar författarna. issn nr: 1404-8965 redaktion: 08-698 90 00 chefredaktör: Sophie Arnö, sophie.arno@rb.se reporter: Nadja Debove, nadja.debove@rb.se art director: Pompe Hedengren formgivare: Livia Petré ansvarig utgivare: Elisabeth Dahlin tryck: Sörmlands Grafiska, på miljövänligt papper. TS-kontrollerad upplaga 124 200 ex. prenumera tionsärenden: Barbro Fredriksson, barbro.fredriksson@rb.se 08-698 92 59 adress: Barn, Rädda Barnen, 107 88 Stockholm Besöksadress: Landsvägen 39, Sundbyberg e-post barn@rb.se Hemsida: www.raddabarnen.se/ tidningenbarn annonser: Nadja Debove 08-698 92 23 omslag: Per-Anders Pettersson medverkande i detta nummer: Johan Augustin, Beata Boucht, Linda Forsell, Kristina Granqvist, Johan Gratzer, Luca Kleve-Ruud, Kent Klich, David Magnusson, Per-Anders Pettersson, Sven Rosell, Elin Toft, Anna Treutiger. plusgiro: Rädda Barnens plusoch bankgiro 90 20 03-3. Medlemsavgift: 200 kronor, plusgiro 90 01 11-6. Månadsgivare 100 kronor i månaden. För mer information ring 08-698 90 30.

FOTO ROGER TURESSON Författaren Susanna Alakoski talar på Rädda Barnens verksamhetskonferens. sverige Ny rapport om barnfattigdom I mitten på mars släpper Rädda Barnen sin årliga statistik om barnfattigdom. Även den här gången är siffrorna nedbrutna på kommun- och stadsdelsnivå. Vi hoppas att rapporten ska leda till att den ekonomiska utsattheten bland barn i Sverige uppmärksammas och tas på allvar, säger Karin Fagerholm, projektansvarig på Rädda Barnen. Siffrorna från i fjol visade att 220 000 barn lever i ekonomisk utsatthet - och att risken för att leva fattigt var störst bland barn med utländsk bakgrund och bland barn till ensamstående föräldrar. Rädda Barnen granskade även den ekonomiska familjepolitiken och kunde visa att dess fattigdomsreducerande effekt avtagit under 2000-talet. Den nya rapporten kan laddas ned från www.rb.se eldsjäl: viveka Varje vecka lägger Viveka Hallberg, 55, ned närmare 15 timmar på sitt ideella arbete. Hon är ordförande i Rädda Barnens lokalförening i Vetlanda. Hur hinner hon? Det gör jag inte alltid, men det ideella arbetet finns där som en självklar del i mitt liv. Det är ett aktivt val som jag har gjort. En av de verksamheter hon är engagerad i är Läxhjälpen. Dit kommer barn med somaliska och arabiska som modersmål för att få hjälp med sitt skolarbete. Jag får energi av att träffa barnen och att plugga med dem. Och den energin ger mig lust att fortsätta kampen för att alla barn ska få det bättre. Viveka Hallberg tror att hon nog alltid har varit en»rädda Barnare«fast utan att veta om det. Jag har alltid värnat om de små, om de som inte får vara med och om de som har problem för att saker inte är som de ska vara. En av de största utmaningarna i arbetet tycker hon är att se till att alla kommunens verksamheter sätter barnets bästa i fokus. Det går ju inte att sluta arbeta ideellt förrän det arbetet är avklarat. TEXT: KRISTINA GRANQVIST FOTO: DAVID MAGNUSSON Rätten till vård stärks Fram till nu har sjuk- och hälsovård endast kunnat ges till ett barn om bägge föräldrarna samtycker. Nu föreslår regeringen att socialnämnden i vissa fall ska kunna ersätta den ena vårdnadshavarens medgivande. Det här är ett viktigt steg för att stärka barnen och tillgodose deras behov, säger Agneta Åhlund, Sverigechef, Rädda Barnen. Satsning mot mobbning Rädda Barnen gör nu en ökad satsning på arbete mot mobbning. Vi kommer att utbilda våra medlemmar i hur de kan påverka skola och lokala beslutsfattare, säger Henrik Dahl, Rädda Barnen. Fokus ligger på värderingar, vuxennärvaro, föräldradialog och inte minst - elevernas inflytande. Konkreta insatser planeras också. Medlemmar kommer att ställa upp som rastvänner. Vi ska även lansera en metod för hur man tillsammans med eleverna kan jobba med lika behandlingsplaner. foto rädda barnen kunligt besök Kronprinsessan Victoria och prins Daniel har besökt Rädda Barnens huvudkontor för att informera sig om organisationens verksamhet. Fantastiskt med en framtida regent som så tydligt visar på både äkta engagemang och stor kunskap om barns rättigheter, säger Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin. Lärare får nya verktyg I Värmland ska skolpersonalen bli bättre på att uppmärksamma barn som far illa. Det är Rädda Barnen som utbildar tillsammans med socialtjänsten. Dessa barn finns mitt bland oss och det är viktigt att alla har de redskap som krävs för att hjälpa dem, säger Teresa Dahlström, projektledare på Rädda Barnen. Utbildningen handlar bland annat om anmälningsplikt och om uppföljning. Den har varit mycket uppskattad. barn 4 nr1.2012 barn 5 nr3.2011

FOTO: LANE HARTHILL/RÄDDA BARNEN Rädda Barnen har vidareutbildat över 2 000 lärare i Haiti. Linel Borgelin i huvudstaden Port-au-Prince är en av dem. Sakta återhämtning för Haiti Sedan jordbävningen i Haiti för två år sedan har Rädda Barnen kunnat nå 1,2 miljoner människor med hjälp. Det handlar om allt från sjukvård och rent vatten, till bostäder och kontanta bidrag. Vi ser tecken på framsteg, men fortfarande bor en halv miljon människor i provisoriska tält, säger Gary Shaye, Rädda Barnens landchef i Haiti. Barn som lever under dessa förhållanden är extremt sårbara för sjukdomar och orkaner. Nu är det ett halvt år kvar till nästa orkansäsong, och vi behöver en långsiktig lösning innan en ny nödsituation uppstår. Rädda Barnen har samlat in 128 miljoner dollar till det femåriga återuppbyggnadsarbetet, men fortfarande saknas resurser. En stor del av pengarna ska gå till utbildning; både till att bygga nya jordbävningssäkra skolor och till att vidareutbilda lärare. världen foto farzana wahidi Färre dör i Afghanistan Barnadödligheten i Afghanistan har halverats. Det visar en ny undersökning från inhemska myndigheter. Andelen barn som dör före femårsdagen har minskat från ett av fem till ett av tio barn. Detta visar att det går att åstadkomma förbättringar i sjuk- och hälsovård, även under extremt komplicerade förhållanden, säger Mats Lignell, Rädda Barnen i Afghanistan. Brasilien förbjuder barnaga Strax före jul fattade ledamöterna i Brasiliens parlament beslut om att förbjuda barnaga i landet. Rädda Barnens samarbetspartner i Brasilien har i många år arbetat för detta. Lagen innebär också att lärare och läkare kan bötfällas om de inte anmäler misstänkta fall av barnmisshandel till myndigheterna. Man föreslår även att barn och unga som utsatts för aga ska erbjudas specialisthjälp. Nu återstår för senaten att slutligen rösta igenom lagen.»» De unga har nått fantas tiska resultat, kullkastat diktaturer och skickat vågor av hopp över hela världen.«fn:s generalsekreterare Ban Ki-moon om den arabiska våren. FN stärker barns rättigheter FN:s generalförsamling har precis antagit ett nytt så kallat tilläggsprotokoll till Barnkonventionen. Det innebär att barn som fått sina rättigheter kränkta, men inte fått möjlighet att få sin sak prövad i en nationell domstol, nu kan få det av en internationell kommitté bestående av barnrättsexperter. Detta innebär att barns röster äntligen blir hörda och tagna på allvar på ett nytt sätt, säger Sara Austin från NGO-koalitionen som länge drivit frågan. Vård saknas i Elfenbenskusten Ett år efter det turbulenta presidentvalet i Elfenbenskusten är de humanitära behoven i landet fortsatt stora. En stor utmaning är att få hälsovården att fungera. Det blev skrämmande tydligt när jag besökte våra kliniker där mammor med sjuka och undernärda barn köade för att få näringspåsar och vaccinationssprutor, säger Rädda Barnens generalsekreterare Elisabeth Dahlin som nyligen besökt landet. Den nya regeringen har utlovat gratis sjukvård för alla barn, men än så länge har det löftet inte infriats. prylen: vatten»ååh, ååh vatten. Stan är full av vatten «sjunger Robert»Robban«Broberg om Stockholms unika överflöd. På många andra platser i världen råder i stället kronisk vattenbrist. I dag saknar närmare en miljard människor tillgång till rent vatten. De allra flesta bor i Afrika söder om Sahara. Vattenbristen har flera orsaker. Torka och ökenutbredning är kanske de mest uppenbara. Föroreningar påverkar också. I Kina till exempel kan 20 procent av vattnet inte längre användas för att dricka eller vattna grödor med eftersom det är för smutsigt. Även konflikter påverkar vattenbristen. Rent dricksvatten används helt enkelt som vapen. Under kriget i Irak var exempelvis bombningar av vattenreningsverk vanliga. I andra länder händer det att stridande parter förgiftar varandras brunnar. Bristen på vatten får svåra konsekvenser. Bara för att ta några exempel: Varje dag dör 5 000 barn under fem år på grund av smutsigt vatten. I Haiti, efter jordbävningskatastrofen, har hundratusentals människor insjuknat i den vattenburna sjukdomen kolera. Och i Etiopien är det inte ovanligt att flickor ägnar fem timmar om dagen åt att hämta vatten och därför tvingas sluta skolan. Rent vatten är en mänsklig rättighet. Den angår alla. Organisationen World Economic Forum anser att från och med år 2015 krävs det årliga investeringar om 772 miljarder dollar för att lösa vatten- och sanitetsfrågan. Om inget görs nu kommer efterfrågan på vatten att överstiga tillgången med 40 procent inom 20 år. Värst blir situationen i växande städer världen över. TEXT: NADJA DEBOVE FOTO: GETTY IMAGES barn 6 nr1.2012 barn 7 nr3.2011

efter. vagen Klockan kvart i tre, den 11 mars 2011, drabbades Japan av en av de kraftigaste jordbävningarna någonsin. Cirka en timme senare rullade en jättelik tsunami in och ödelade hela den nordöstra kusten. Det var kallt. Snön föll stilla. Idag ett år senare har barnen börjat finna tryggheten igen. Men känslan för havet är inte den samma. TEXT SOPHIE ARNÖ FOTO PER-ANDERS PETTERSSON

Tokyo Katastrofen i korthet: Den 11 mars 2011, klockan 14.46 lokal tid, inträffade den kraftigaste jordbävning Iwate Miyagi Fukushima som drabbat Japan sedan mätningar påbörjades. Den uppmätte 9,0 på Richterskalan och hade sitt epicentrum utanför landets nordöstra kust, cirka 380 kilometer från huvudstaden Tokyo. Jordbävningen utlöste en kraftfull, mer än tio meter hög tsunami, som slog sönder hela samhällen längs kusten i Fukushima, Iwate och Miyagi. Landets höga beredskap och välutvecklade larmsystem gjorde att många hann sätta sig i säkerhet. Men närmare 16 000 människor dog och mer än 4 000 är fortfarande saknade. Ett kärnkraftverk i Fukushima skadades och läcker fortfarande. Området närmast runtomkrig det är evakuerat. japan Huvudstad: Tokyo Yta: 377 900 km2 Antal invånare: 128 milj Statsskick: Konstitutionell monarki Religioner: Shintoism 50%, buddhism 44%, kristendom 1% BNP/capita: 42 820 USD (2010) Arbetslöshet: 4,7 % (juli 2011) Jag hinner inte mer än kliva av planet i Tokyo förrän ett larm börjar ljuda från högtalarna i ankomsthallen. Det följs av en saklig, lugn och mekanisk röst som upprepar:»detta är ett jordbävningsalarm, detta är ett jordbävningsalarm...«plötsligt blir jag medveten om mina fötter mot rullbandet. En kvinna fångar upp min blick och säger»...det är ingen fara. Det här händer hela tiden. Men du kanske ska gå av bandet bara. Och blir det ett större skalv är det bra att hålla sig undan från fönstren«. Jordbävningar är en del av vardagen i Japan. Landet skakas varje år av ungefär 1 500 skalv. Små skalv, som inte orsakar någon skada, sker dagligen. Men det som hände den 11 mars 2011, liknade ingenting annat. -Bilarna gungade som på höga vågor, asfalten sprack upp, berättar en japansk kollega senare samma eftermiddag. Gång på gång hör jag människor säga samma sak: De hade aldrig kunna föreställa sig en sådan katastrof. Jordbävningen som hade sitt epicentrum utanför landets nordöstra kust mätte 9.0 på Richterskalan och orsakade även en drygt tio meter hög tsunami som raderade ut hela samhällen. Värst drabbade blev de norra provinserna Iwate, Miyagi och Fukushima där även kärnkraftverket skadades. Dagen därpå färdas jag i bil genom ett sömnigt, grå-vitt vinterlandskap där övervintrande sharonfrukter lyser som små glödande solar från trädens kala grenar. Vägen slingrar över berg och genom dalar. Och så kommer vi fram till den nordöstra kusten. Det första som möter oss är samhället Higashi Matsushima. Jag är inte förberedd, fast jag har sett bilder. Det är som att komma till världens rand. Till en plats där allt har tagit slut. Ödeland. Och samtidigt så många spår av livet som har upphört. Kläder i en lerig hög, utspridda leksaker, böcker som någon kanske har älskat. Jag tänker på mina barn. På hur kallt vattnet var. På hur det skulle vara om vi behövde springa... Det är en omöjlig tanke. Och ändå. Det var vad som hände här. Idag är det enda spåret av liv två gula grävskopor en bit bort, som metodiskt arbetar med att riva ner resterna av ett urblåst hus. Vi går dit och möter en av de män som deltar i arbetet. Han heter Toshimito Sugawara och brukade bo här. Han hade en affär som sålde nudlar, berättar han. Men eftersom allt är förstört så jobbar jag med röjningsarbetet. Men jag klarar inte att gå här ensam på kvällen. Det är så tyst nu. Dagarna som följer kommer vi till stad efter stad som på samma vis drabbats av varierande grad av förödelse. Risfälten som en gång var en så viktig del av livet Atsushi Murata, 17, förlorade mycket i katastrofen. Men han tycker också att han har fått en erfarenhet som har gjort honom starkare. Idag vårdar han glädjen och livet på ett annat sätt. går inte längre att odla, havet går inte att fiska eftersom jorden är täckt av salt och vattnet fullt av slam. I Omagarihama är ett jättelikt skepp strandat flera 100 meter in på land. I Rikuzentakata står ett ensamt pinjeträd kvar på ödslig mark som tidigare var en stolt skog av 70 000. Människorna finns längre inåt land, de flesta i temporära hus som uppförts av staten. Och många vill berätta. När jag såg vattnet välla in blev jag väldigt rädd och sprang så fort jag kunde till en skola i närheten, upp på fjärde våningen, säger Atsushi Murata, 17, som nu går på ett gymnasium för att utbilda sig till bagare. -Jag blev kvar i samma byggnad i fem dagar, innan vattnet hade sjunkit undan tillräckligt för att vi skulle kunna ta oss ut. Elektriciteten var utslagen och fönstren var krossade så det var Det jag såg när jag till sist kunde vada ut går inte att beskriva. Döda. Skadade... väldigt kallt. Vi drog ner gardinerna och svepte in oss för att försöka hålla oss varma. -Det jag såg när jag till sist kunde vada ut går inte att beskriva. Döda. Skadade... Och jag blev helt chockad över att se hur mitt hem, där vi levt ett lyckligt liv, hade blivit helt förstört. Takako Makabe är fröken på ett fritidshem och tog med sig alla barn upp på taket när vågen rullade in. De blev också kvar i byggnaden i flera dagar. -Det svåraste var när maten tog slut, berättar hon. När jag inte kunde ge något att äta till de barn som jag alltid brukade ta hand om fast de kom till mig och vädjade»fröken, fröken, jag är hungrig«. Många berättar också om hur de tappade bort sina nära och kära i kaoset. Kako Usui var helt övertygad om att hennes dotter Ena Usui, 8, var död innan de återfann varandra efter tio dagar. Det är svårt att berätta om. Orden stockar sig i halsen. Mina föräldrar hade hittat Ena och tagit med henne till ett hus uppe i bergen. > Kako Usui var säker på att hennes dotter Ena, 8, hade omkommit i vågen. Det tog tio dagar innan de hittade varandra igen. barn 10 nr1.2012 barn 11 nr1.2012

Den ensamma tallen en symbol för hopp och överlevnad Kuststaden Rikuzentakata var en gång känd för sin natursköna tallskog bestående av 70 000 träd längs havet. Men när tsunamin svepte in över land jämnade den allt med marken. Utom ett träd. En gänglig tall som nu har blivit en nationell symbol för hopp och överlevnad. Lokala medborgargrupper har under det senaste året arbetat för att rädda det fuktskadade trädet med hjälp av olika metoder, allt från att sätta upp skyddande folie runt stammen till att pumpa havsvatten ur den omgivande jorden. Trots dessa insatser har man nu dragit slutsatsen att det inte är möjligt att spara den ensamma tallen eftersom den inte längre kan ta upp näringsämnen genom sina ruttna rötter. Istället hoppas man att ett skott från trädet ska kunna tas till vara och planteras i en annan tsunamidrabbad skog längs kusten.

Ny syn på rädda barnen i japan > Jag såg vågen komma och förstöra våra hus. Jag saknar mina leksaker.«länge efter det har vi bokstavligen klamrat oss fast vid varandra, säger hon och tittar på dottern som står allvarlig bredvid. Det är uppenbart att katastrofen hade praktiska såväl som känslomässiga konsekvenser. Närmare 16 000 människor dog. Drygt 4 000 är fortfarande saknade. Mer än 100 000 barn påverkades genom att de förlorade anhöriga, sina hem, sin skolgång och sina rutiner. - Jag saknar vår soffa och mina leksaker, säger Oikawa Heneka, 8, som går på fritidshemmet där Takako Makabe är fröken. - Jag tänker fortfarande på det varje dag. Kenta Endo, 17, som går på ett jordbruksgymnaisum i Ishinomaki, berättar att han fortfarande kan ha svårt att sova. - Jag är orolig. De pratar hela tiden i medierna om risken för att det ska hända igen. Jag tänker att jag måste förbereda mig... De borde prata mer om hur vi ska överleva istället. Samtidigt så har livet långsamt börjat återgå till någon slags vardag igen. Japanska staten har lovprisats för sin respons och förmåga att snabbt svara på de drabbades behov. Överallt pågår röjningsarbetet och återuppbyggnaden. Idag har alla som förlorade sina hem fått flytta in i temporära hus och alla barn har kunnat börja skolan igen. -Men det finns fortfarande ingenstans att gå på fritiden, inga parker, inga lekplatser, skolgårdar eller leksaksaffärer, och ingen gatubelysning, konstaterar Miyuki Akasaka, som är en av Rädda Barnens medarbetare i norra Japan. - Just mörkret på kvällarna är något som Staden Otsuchi i Iwateprovinsen är som en spökstad. De hus som står kvar visar tydligt hur högt vågen nådde. Upp till tredje våningen är alla fönster urblåsta och allt bohag har kastats kring i en enda röra, möbler, kläder, kylskåp - och bilar. många pratar om. Få vågar gå ut och hem till en kompis, eftersom det inte är upplyst. Rädda Barnen i Japan var snabbt på plats efter katastrofen och etablerade verksamhet längs hela den nordöstra kusten. - Staten var otroligt effektiv när det gällde materiella resurser, men de hade inte tänkt på barnens specifika behov, berättar Mitsue Tashiro, som ansvarar för Rädda Barnens program på plats. Ett exempel hon tar upp är barnens situation i evakueringscentren (ofta inrättade i skollokaler), där många familjer bodde flera månader efter katastrofen. Det var trångt och många vuxna var stressade och irriterade. Därför inrättade vi barnvänliga platser där barnen fick ett eget utrymme att leka och prata med trygga 20 procent av världens jordbävningar äger rum i Japan och landet är väl känt för sin höga katastrofberedskap. Efter jordbävningen för ett år sedan har staten snabbt reparerat basal infrastruktur, som vägar och kommunikativa nätverk. 40 000 temporära hus har byggts och lika många till är på gång. Drygt hälften av de 25 miljoner ton bråte som tsunamin lämnade efter sig har röjts. Men återuppbyggnadsarbetet kommer att ta år. Och de enorma behoven har skapat en ny öppenhet gentemot frivilligorganisationer som Rädda Barnen. - Till en början var det inte lätt för oss att bli inbjudna av de lokala myndigheterna för att göra behovsanalyser i de drabbade distrikten, säger Hiro Miyashita, ansvarig för återbyggnadsarbetet inom japanska Rädda Barnen. Man var helt enkelt inte van att ge frivilligorganisationer en roll som partner. Man såg dem på sin höjd som uppdragsstagare. - Men tack vare katastrofens omfattning och våra personliga kontakter kunde vi till sist komma igång och öppna barnvänliga platser och även bidra med utbildningar och materiella resurser. Idag är vi uppskattade som en viktig partner i återuppbyggnadsarbetet. Den viktigaste lärdomen under arbetet det senaste året har varit hur viktigt det är att tydligt definiera sitt uppdrag, vad man kan bidra med och inte. -Vi har också insett vikten av att ta förberedande kontakter i nya lokalsamhällen, för att snabbt kunna komma igång om det händer något. Han tycker också att betydelsen av barns deltagande har blivit uppenbar. - De har många idéer om hur de vill återuppbygga sina samhällen. Deras engagemang ger hopp till den åldrande befolkningen. Dessutom skapar deras deltagande i planeringsprocessen ett ägandeskap som gör det mer troligt att de stannar i sina lokalsamhällen framöver. barn 14 nr1.2012 barn 15 nr1.2012

Många familjer som livnärde sig på fiskeri och jordbruk har förlorat sin verksamhet. Rädda Barnen delar nu ut stipendier till unga som studerar på lantbruks- och fiskerigymnasier i de drabbade distrikten. Att se dem bygga vidare på traditionella kompetenser ger hopp även för äldre generationer.

vuxna om de ville. Det blev också en avlastning för deras föräldrar som ju hade väldigt mycket praktiskt att ordna med. I det initiala skedet delade Rädda Barnen i Japan även ut praktiska förnödenheter som filtar och varma kläder, förstahjälpen kit, skolluncher och skolväskor. Senare har man även utbildat lärare i hur de kan identifiera barn med särskilda behov och utrustat skolor och temporära bosättningar med lekplatser och material. En annan viktig verksamhet är att man erbjuder transporter till och från idrottsanläggningar längre inåt landet. >> >> Se Många barn håller på med olika sporter, till exempel baseboll är väldigt stort här i Japan, säger Mitsue Tashiro. - Nu när deras idrottsanläggningar är förstörda är det viktigt att de ändå kan få möjlighet att fortsätta. Barnens fritidsaktiviteter är också till stor glädje för föräldrarna och lokalsamhället. Det bygger starka band att man spelar ihop, ses och hejar på sina barn. Rädda Barnen delar också ut stipendier (på 3 000 kronor i månaden under tre år) till elever som utbildar sig inom jordbrukeller fiske på gymnasiet. -Många familjer som jobbar inom dessa sektorer har drabbats väldigt hårt. Även om själva skolan är avgiftsfri för deras barn så är det många kringkostnader. Masahiro Fukushi, 17, går på fiskegymnasiet i Miyako och är en av dem som hoppas på ett stipendium. Hans familj levde på fisket och har nu förlorat både sitt hus och sin verksamhet. Nu deltar föräldrarna istället i arbetet med att röja upp i staden. Jag undrar hur tsunamin har förändrat hans känsla för havet, han som vill bli ingenjör och jobba på en båt i framtiden. - Jag älskar fortfarande havet, förklarar han. Men jag är lite rädd. Jag brukade fiska och det vågar jag inte nu. Och jag saknar att bada men är inte redo för det än. Går det att beskriva hur en sådan här erfarenhet förändrar en? - Jag tänker mycket mer på att man måste stödja varandra nu. Det är viktigt att jobba ihop! Och jag tar mer ansvar. omnia aut aut etur auditis inctend ionseque parchil etus, ut aliquod modia volorec ullibus et iur autatem Insatsledaren:»»Jag trodde att mitt hjärta skulle stanna«< Stephen McDonald, ledde Rädda Barnens katastrofrespons i Japan under de första fyra veckorna. Vilka var dina första tankar när du kom till de drabbade områdena? -Jag och några kollegor körde tio timmar upp från Tokyo över natten, och kom fram till Sendai tidigt på morgonen den 12 mars. Det första vi såg var att folk hade bildat långa köer för att få bränsle, mat och vatten. När vi kom ända fram till kusten så trodde jag att mitt hjärta skulle stanna när jag såg omfattningen av förödelsen. På vilket sätt skilde sig den här katastrofen från andra som du har arbetat i? -För det första så satte regeringen in en mycket snabb och effektiv respons, något vi vanligen inte ser. Evakueringscenter uppfördes och människors mest basala behov möttes inom några dagar. Med tanke på japanernas höga beredskap insåg vi snabbt att vi bara skulle behöva bidra med en väldigt nischad respons. Vad kunde Rädda Barnen bidra med som inte redan tillhandahölls av regeringen? -Det vi kunde göra var att stärka värdet på regeringens insatser genom att specifikt uppmärksamma och stödja barnen, till exempel på evakueringscentren. Vilka var de främsta utmaningarna under de första veckorna av arbetet? -Framför allt att få access till områden där Rädda Barnen inte hade arbetat tidigare, men också att stötta och coacha vår personal i hur de skulle hantera oron kring strålningen från kärnkraftsreaktorerna i Fukushima. -Senare var det en utmaning att hjälpa arbetslaget skala upp insatsen i nivå med det finansiella stöd som vi fick. Det innebar stora förändringar för teamet. Vilka ser du som de största utmaningarna framöver? -Jag tror den största utmaningen kommer handla om hur man ska säkerställa att vi använder de resurser vi fått på bästa sätt. Vilka var de viktigaste lärdomarna från den här katastrofen? -Hur viktigt det är att vara förberedd även i länder där vi normalt inte tror att vi ska behöva gå in med en katastrofrespons. Japanska staten har lovprisats för sin respons och förmåga att snabbt svara på de drabbades behov. Överallt pågår röjningsarbetet och återuppbyggnaden. Idag har alla som förlorade sina hem fått flytta in i temporära hus som de här - och alla barn har kunnat börja skolan igen. Men det finns fortfarande ingenstans att gå på fritiden, inga parker, inga lekplatser, skolgårdar eller leksaksaffärer, och ingen gatubelysning. barn 19 nr1.2012

Rädda Barnens medarbetare Tomoko Tsuda (längst till vänster) tittar på den modell som Asuka Chiba, 14, och Mizuki Taguci, 14, har varit med och byggt. Den visar hur de vill att deras samhälle ska se ut när det byggs upp igen. Tack alla huvudpartners för att ni hjälper oss att göra världen lite barnvänligare Med stöd från Clas Ohlson får fler barn i Nepal möjlighet till en säker, kvalitativ och mer utvecklande förskolemiljö. De har också samverkan med Rädda Barnens CSR center i Kina. IKEA är engagerad i flera projekt med Rädda Barnen. Ett exempel är Oss föräldrar emellan för tryggare barn. Santa Maria hjälper utsatta barn i Colombia till en bättre utbildning. Via Banco Humanfonden som förvaltas av Swedbank Robur, stödjer fondsparare Rädda Barnens arbete med att ge barn i krigsoch katastrofl änder tillgång till utbildning. RÄDDA BARNEN i Japan Rädda Barnen har varit etablerade i Japan sedan 1986. Fokus för arbetet har tidigare varit barns deltagande och barnfattigdom. När jordbävningen och tsunamin drabbade landet förra året etablerade man inom ett par dygn ny verksamhet i de nordöstra provinserna. Till en början bidrog man med mat, filtar och kläder. Man öppnade också barnvänliga platser för att ge barn som evakuerats utrymme att leka och finna stöd hos trygga vuxna, samtidigt som man avlastade deras föräldrar. Idag arbetar organisationen framförallt för att barn i de drabbade provinserna ska få möjlighet att vara delaktiga i återuppbyggnadsarbetet. En femårsplan har upprättats. Det är en känsla han delar med Atsushi Murata, han som tidigare berättade om kylan och hur han svepte in sig i gardinen. -Jag har förlorat mycket, konstaterar han. Men jag har också fått en erfarenhet som har gjort mig starkare. Och jag har fått en större känsla av ansvar. -Förut ville jag ha en massa saker; tv och snacks, mer och mer. Nu har jag förlorat allt och uppskattar det jag har på ett annat sätt. Familjebanden har också blivit mycket starkare. Stolt visar han oss sin balkong i det temporära huset. Där har han dekorerat hela balkongräcket med bjärta julgranskulor. Jag vill skapa lite glädje för dem som går förbi här! När vi senare besöker en av de»barnledda klubbar«som startats av Rädda Barnen blir det också tydligt att skapande ger hopp om framtiden. Deltagarna har jobbat med att ta fram förslag på hur de vill att deras lokalsamhälle ska se ut när det byggs upp igen barn 20 nr1.2012 och idag har de samlat föräldrar och lokala myndighetspersoner för att presentera de modeller som de har byggt av papp och andra material. Stolt visar de upp sina drömstäder: parken en plats där gamla och unga kan mötas, konsertlokalen och bion»där folk ska kunna koppla av och se en film«, idrottsarenan, alla gatlyktorna och en minnesklocka mitt på torget. Det är otroligt viktigt att få vara delaktig, att kunna göra något för sig själv, att få uppleva att ens röst räknas, konstaterar Rädda barnens medarbetare Miyuki Akasaka. Och barnen själva är påtagligt nöjda efter presentationen. De vuxna lyssnade. En man som skulle öppna ett affärscentrum sa till och med att man skulle kunna bygga en modell av deras modell och placera där. - Den postiva responsen betyder otroligt mycket, säger Asuka Chiba, 14, som har varit med och gjort bygget. Vi måste fortsätta kämpa. -Och om jag inte tänker framåt så kanske jag går vilse, tappar vägen som jag ska gå. * Vinge bidrar Pro Bono med juridisk kompetens och rådgivning vad gäller Rädda Barnens nationella som internationella verksamhet. Pengarna från PostkodLotteriet har varit med och delfinansierat en stor mängd projekt. De viktigaste arbetsområdena är att se till att alla barn får gå i skolan och att inga barn ska behöva utsättas för våld. Vill du också samarbeta med Rädda Barnen? Ring Jonas Olsson på tel 08-698 91 36 eller Henrik Persson på tel 08-698 92 82. GodEl och systerbolaget GodFond har stöttat Rädda Barnen sedan företagen startades. De har valt att stödja Rädda Barnens arbete i katastrofdrabbade länder. Med stöd från Axfood genomför vi utbildningsprojekt i Elfenbenskusten. Axfood stödjer även projekt som genomförs i Sverige. Accenture bidrar med management- och konsulttjänster för att löpande förbättra Rädda Barnens verksamhet samt stödja projekt i utvecklingsländer och lokalt.