Genusforskning inom osteologin Monica Fridén-Rolstadaas, Johnny Karlsson & Lisa Strand

Genusforskning inom osteologin Monica Fridén-Rolstadaas, Johnny Karlsson & Lisa Strand Mennene som forsvant - hvordan forstå det tomme rommet som utvikler dikotomier å forstå alle de mekanismer som har skapt et genderperspektiv i arkeologisk teoretisk forskning er en monumental oppgave og rommer ikke dette prosjekt, men ved å presentere et kjent arkeologisk eksempel som Oseberg kan jeg peke på enkelte nøkkelfaktorer som viser hvordan gender er konstruert og naturalisert gjennom et heteronormativt tenk og mangelfull kildekritikk. Oseberg haugen med osebergskipet ble aldri totalgravd, men arbeidet holdt på fra 1903-4 under ledelse av Gabriel Gustavsson. Osebergskipet er ca 22 meter langt og ble bygt mellom år 815-820. det betyr at skipet var mellom 14-19 år gammelt da dets funksjon ble endret og det ble en del av gravritualet til Osebergkvinnene ca 835. (https://encryptedtbn0.gstatic.com/images?q=tbn:and9gcsfcdhgh0bxgs1fhkyfvi19fvyut7o9d0gwi1zqu7qet FAijXBrjg) Osebergskipet ble etter hvert et viktig symbol for nasjonsbygginga i Norge på begynnelsen av 1900-tallet. For å skape en Norsk identitetsfølelse ble Snorre Sturlasson (Forfatter fra Island som blant annet skrev Edda, Yngligesaga og Heimskringla utover 1220-tallet) bøker som støtter opp under en forståelse av en kontinuitet og identifisering av mektige slekter også i Norge. Den ene av de to, (det varierer mellom den gamle eller den unge) skal være er tolket som Dronning Åsa, Halvdan Svartes mamma og bestemor til Harald Hårfagre. Dronning Åsa er nevn i et paragraf i Ynglingesaga. Snorre hadde nok sine baktanker når han skrev, og hadde også egeninteresse utover publisering med sitt arbeid (Clunies Ross 1996). Denne dronningtittelen som er verifisert fra en skriftlig kilde blir gjerne omtalt, tilsynelatende uten kritisk refleksjon også nå, blant annet fra Per Holck (Universitetet i Oslo) som under headlineren Forskerne har nå avslørt Dronning Åsa som Osebergshaugens herskerinne fra 2007, sier at det sannsynligvis er Dronning Åsa ut fra strontiumanalyser tatt fra ben som var fra en eller begge kvinnene. (http://www.nrk.no/vitenskap-og-teknologi/1.3405117) Senere i artikkelen står det at forsøkene viser at kvinnene kommer fra Agder. Hvis man summerer opp den gjengse oppfatning av Dronning Åsa, er det at hennes eksistens i Ynglingeslekten er nevnt i en skriftlig kilde, der forfatter er kritisert for og spesielle interesser i å plassere Ynglingeslekten i dette spesifikke området (Agder), og nyere analyser som viser at disse kvinnene er fra Agder, dermed mest sannsynlig er en av disse Dronning Åsa. Det er ikke bare nasjonalfølelsen som bygges og gjenskapes av Oseberg skipet og Dronning Åsa, også det heteronormative. En mektig kvinne er bare mektig sett sammen med en mektigere mann, derav den

konfunderlige overskriften på dette innlegg. Kvinnen (en av disse to) må være en Dronning, noe annet er utenkelig sett ut fra skipsbegravelsens mektighet. Det er utenkelig at en kvinne kunne ha makt i datidens samfunn uten å være gift eller enke etter en mann som var mektig. Dette gjenspeiler mye av dagens (hos noen, gårsdagens ideal) og er mer beskrivende på nåtidens samfunn enn på Vikingtidens samfunn. Få forskere tør å granske sine egne forutinntattheter eller å reflektere over sin egen tolkningsbakgrunn. Paradokssalt er det veldig få skipsgraver som er funnet i Norge, Oseberg og Gokstad er unike. Mannen som er identifisert i Gokstad er tolked som en mektig høvding, mens kvinnen (en av disse) er bare mektig sett ut fra sitt forhold til sin mann, en konge. Andre forskere har gått lengre i tolkningen av Oseberg, Fedir Androshchuk artikkel i fornvännen fra 2005. for å forklare denne artikkelen må jeg ta et steg tilbake å skrive at det på et eller annet tidspunkt, troligvis like etter at skipet ble helt dekt av jord ha vært innbrudd i haugen, eller gravplyndring. Dette er ikke bare observert stratigrafisk, men skjelettene av kvinnene var ikke i den ordning som man hadde tenkt seg ved utgravningen tidlig på 1900 tallet. Den eldre kvinnen ble funnet ved siden av en av sengene, og store deler av den yngre kvinnens ben var borte. Androshchuk (2005) peker på at det er blitt identifisert et tredje par skosåler, (de to kvinnene hadde sine). dette tredje par skosåler ligger til grunnlag for Androshchuks teori om at det var en tredje person der, en mann, som ble dratt ut av dette innbruddshullet av gravrøvere. Den yngre kvinnen ble på dette tidspunktet med i tumultet, derav benmangelen. Denne tolkningen gjør at Skipsgraven blir en grav for en usynlig mann og kvinnene som er identifisert er troligvis offret som en del av ritualet. En av de få andre skriftlige kildene annet enn fra Snorre som beskriver rituelle aspekter ved død i premoderne religion er Ibn Fadlān år 921 (http://www.vikinganswerlady.com/ibn_fdln.shtml) som beskriver hvordan den rituelle prosedyren vedrørende en mektig persons død blir utført. De ulike stegene i gravritualet er beskrevet av denne forfatter, derav også offring av en slavinne, dette er selvsagt tolket gjennom hans øyne. Det er viktig også å poengtere at Snorre var kristen og Ibn Fadlān var muslim. Uansett, denne offringen av kvinnelige slavinner eller konebrenning er blitt brukt til å stadfeste kvinners rolle i vikingtidens samfunn som en motsetning til mannen, den passive som identifiseres og nevnes bare i forhold til sin mann eller sin rolle som mamma. Osteologi - läran om ben Inom osteologin studerar vi det skelettmaterial som tillvaratas i arkeologiska kontexter. Man kan väl se osteologin som en specialiserad gren av arkeologin som fokuserar på de biologiska kvarlevorna av människor och djur. På så vis har ämnet även en koppling till genetik, medicin och zoologi. Man identifierar ben till art och benslag, kön, ålder och dokumenterar olika spår av sjukdomar och trauman. Arbetssättet är naturvetenskapligt empiriskt. Det handlar om att räkna, väga, mäta, kvantifiera och gradera. Här finns ett visst motsatsförhållande mellan arkeologi och osteologi. Arkeologi har idag en mer humanistisksamhällsvetenskaplig inriktning och betonar människans kulturella aspekter, mellanmänskliga relationer, uppfattningar och samhällsstrukturer. Man har tydligare teoretiska ansatser. Inom osteologin handlar det mycket om människan som biologisk varelse och dess förhållande till naturen. Genusforskning har av naturliga skäl blivit en integrerad del av den arkeologiska vetenskapen och idag bedrivs en livaktig genusforskning med många olika inriktningar. I Storbritannien har arkeologin varit särskilt starkt influerad av amerikansk queer-teori (Dommasnes et al 2012:379). Den är inte lika företrädd i Skandinavien. Här har istället andra teman blivit populära. Som en konsekvens av diskussioner kring könsroller och stereotyper har maskulinitetsforskning vuxit fram som ett eget ämne (ibid 2012:381). Ett annat ämne som tillkommit under senare tid inom genderarkeologin är studiet av barndom under olika tidsperioder som blivit ett eget forskningsfält (ibid 2012:381) Genus inom osteologin? Går det att studera genus inom osteologi? Först lite om det biologiska könet som vi ofta fokuserar på. Biologiskt kön är inte så svartvitt som man kanske kan tro utan hos det allra flesta individer finns det en blandning av manliga och kvinnliga karaktärer i skelettet. När vi gör en bedömning av en individs kön blir det antingen en man, kvinna eller obestämd. Men de här etiketterna maskerar de variationerna i femininiteter och maskuliniteter som finns i kropparna. Man kan likna variationerna vid två normalfördelningskurvor som till stor del överlappar varandra. De flesta individer har en blandning av manliga och kvinnliga drag, där det ena vanligen överväger. Ytterst få har enbart manliga eller kvinnliga drag. När man bedömer biologiskt kön är det främst detaljer på bäckenet och kraniet som bedöms som särskilt tillförlitliga. För bäckenets del är skillnaderna mellan könen kopplade till biologin och barnafödsel. Det är det

mest tillförlitliga benslaget, men det är också skört och ofta fragmenterat i arkeologiska material, varför bedömning kan vara omöjlig. För kraniets del rör det sig om skillnader i utseende som uppkommer i samband med puberteten. Ett problem vid könsbedömningar av skelettmaterial är att de morfologiska dragen är starkt kopplade till hormoner. Därav är det svårt att göra tillförlitliga bedömningar av biologiskt kön på kvarlevor av barn. Även äldre individer kan vara svåra att könsbedöma pga av hormonella förändringar, särskilt kvinnor som kan få mer manliga anletsdrag efter klimakteriet, sannolikt på grund av förändringar i hormonsammansättning. Gender uppfattas inom arkeologi som något socialt konstruerat som befinner sig utanför kroppen. Medan kroppen uppfattas som enbart biologisk. Det är först i mötet med den yttre kultursfären och dess materiella kultur som den biologiska kroppen får ett genus. Men det kan finnas spår av genus även i den biologiska kroppen. Joanna Sofaer, en brittisk arkeolog och osteolog menar i sin bok The Body as Material Culture: A Theoretical Osteoarchaeology. att även kroppen kan ses som materiell kultur och att det finns genderrelaterade spår i skelettet. Hur man använder sin kropp bestäms av normer och förväntningar från omgivningen i den kultursfär man befinner sig i. Om man bortser från de rent biologiska aspekterna som kön, ålder och istället fokuserar på hur individer har använt sina kroppar och vilka spår dessa aktiviteter avsatt i skelettmaterialet går det att fånga in genusrelaterade spår (Sofaer 2006:105). Ett exempel som hon tar upp i sin bok rör arbetsfördelningen på den isolerade ön Ensay utanför Skottland. Enligt etnografiska källor fanns där under historisk tid en tydligt genusrelaterad arbetsfördelning mellan män och kvinnor. En syssla som var knuten till den kvinnliga sfären var att samla in torv som användes som bränsle och tång som användes som gödning på åkrarna. Det var en tung arbetssyssla och vid insamlandet användes speciella bärkorgar Creel (Sofaer 2006:110). De tunga bärkorgarna rätade ut den naturliga kurvaturen på ryggraden och skapade därmed en snedbelastning. Frekvensen av ledförändringar på ländkotor är också högst hos de kvinnliga skeletten och speglar därmed den genusspecifika arbetsfördelning som rådde på ön (ibid 2006:110). Jag har försökt samla in några svenska exempel på osteologiska arbeten där genus diskuteras, men det har inte varit helt enkelt. Till skillnad från arkeologin är det sällan som man har en medveten genusrelaterad teoretisk utgångspunkt vid undersökning av kvarlevor. Det är vanligare att spåren dyker upp av en tillfällighet och att man då diskuterar detta. I avhandlingen: Tracing Prehistoric Activities: Life ways, Habitual Behaviour and Health of Hunter-Gatherers on Gotland studerar Petra Molnar muskelfästen, artritis i leder och tandslitage för att försöka identifiera olika typer av aktiviteter hos människor på stenålderns Gotland. Utseendet på muskelfästen och asymmetrier mellan vänster och höger sida som kan associeras med bågskytte och spjutkastning/harpunering indikerar att dessa aktiviteter var särskilt vanlig hos män medan kvinnor uppvisar en mer bilateral användning av dessa muskler (Molnar 2008:20). Men det är komplicerat att knyta utseende och asymmetrier i muskelfästen till en specifik aktivitet, då det kan finnas andra aktiviteter som ger likartade förändringar. Och den mer jämna bilaterala utseendet hos de kvinnliga skeletten kan istället peka på ett mer varierat aktivitetsmönster som även inbegriper de aktiviteter som uppfattas som manliga. Petra Molnar studerade även tandslitaget bland de vuxna individerna och identifierar fem olika typer av slitage som kan kopplas till olika typer av aktiviteter. Även här fanns skillnader mellan män och kvinnor i hur man använt tänderna och vilka tänder som uppvisar de olika typerna av slitage. Hon menar att detta kan kopplas till arbetsfördelning och genusrelaterade sysslor (Molnar 2008) Om vi fortsätter på temat munnen, men istället vad man konsumerat så har Anna Kjellström mfl gjort en intressant studie av dieten bland Sigtunas tidigmedeltida befolkning. Det rör sig om skelett från Kvarteret Nunnan, en begravningsplats i utkanten av staden utan kyrkobyggnad. Sankt Lars, en stor kyrkobyggnad också den i utkanten av bebyggelsen. Den tredje begravningsplatsen kallas för kyrka 1 och är belägen centralt i staden. Kyrkans planform och läget indikerar hög status och ett samband med kungamakt (Kjellström et al 2009:2690). I studien undersöktes sammansättningen av kväve och kolisotoper bland könsbedömda män och kvinnor vid de tre olika kyrkogårdarna för att utröna om kosten reflekterar sociala skillnader dem emellan. Resultaten visar att variationen i diet är stor bland den manliga befolkningen och att det inte finns några tydliga mönster som särskiljer de männen begravda vid de olika kyrkogårdarna. Detta gäller även kvinnorna begravda vid Sankt Lars och i kvarteret Nunnan. Vid kyrka 1 formar däremot de begravda kvinnorna en distinkt grupp som i sin isotopsammansättning visar på en hög konsumtion av marin fauna fisk eller säl. Orsakerna bakom detta mönster är ännu obekanta men det är tydligt att det inte primärt är kopplat till det biologiska könet, utan att det också finns en dimension av social stratifiering i konsumtionsmönstren hos de begravda kvinnorna (Kjellström et al 2009:2697).

Det var några exempel där spår i skelettet kan kopplas till genus. Men våra uppfattningar om dåtidens människor präglas i hög grad av vår samtids uppfattningar om genus och vad som är manligt och kvinnligt. Och ibland blir det märkbart hur våra uppfattningar oreflekterat appliceras på forntida material. Särskilt tydligt blir det när man tittar på forskningshistoriken kring några enskilda fall som rönt ett särskilt intresse bland olika forskare och där uppfattningar förändras över tid. Fiskaren från Barum som ble til Bäckaskogskvinnan Andre juni 1939 ble ett skjelett utgravd ved Bäckaskogs slottsmark i Kiaby socken i Skåne, med seg i graven hadde individet ett flinteggspyd og ett rørbeinsmejsel. Funnet ble beskrevet i mediene som: «unika fynd i Skånes hittils äldsta grav. Femtusenårig man jordad med fågelpil som gravgods» «Att döma av skelettdelarna har det varit en ganska liten individ, ganska lent byggd, troligen manlig. Huvudformen är närmast av typen «kortskallig» med låg panna, ganska kraftiga ögonbrynsbågar samt bred nacke. Tänderna äro väl bevarade men mycket slitna» (Folke Hansen, Sydsvenska Dagbladet, 4/6 1939, i Sten m. fl. 2000:74) og «Han är inte mer än 150 cm lång, förklarar professor J.E. Forssander. Mannens byggnad är mycket klen men trots hans litenhet är det en fullständigt normal herre på 40 år. Inte en krympling på något sätt. D:r Hansen anser, att mannens huvudform pekar på en mycket primitiv ras, men i övrigt har man ännu icke studerat fyndet så noga, att något bestämt kan sägas» (R.A, Kristianstadbladet, 19/6 1939, i Sten m. fl. 2000:74). Som de selv sier i artikkelen har individet ikke blitt studert nøye, men likevel kommer man fram til at dette er en mann som er rundt 150 cm høy og i 40 årsalderen. Da skjelettet ble undersøkt i 1945 av Dahr; ble det beskrevet at alle delene av skjelettet var så grasiøst, at Dahr fikk inntrykk av at det var en kvinne, mens kraniet var et sted mellom typisk mannlig og typisk kvinnelig (Gejvall, 1970:282). Stenberger kaller Bäckaskogs skjelettet i 1964 en delikat bygd individ, trolig en mann, men muligens en kvinne. Gravgavene antyder en mann eller et yngre individ (Gejvall, 1970:282). I 1970 ble individet analysert av Nils-Gustaf Gejvall, hans analyse kom fram til at individet var 155 cm lang, noe som indikerer kvinne, basert på tannslitasje og suturene i kraniet ble det antatt at individet var rundt 40-50 år når hen døde. Undersøkelsen av øyenbrynsbuen (glabella), mastoid prosessen, underkjeven og eksterne occipitale utstikning (external occipital protuberance) ble antatt å være mannlig, både sett sammen og separat. Mål tatt av hodet på overarmen indikerte kvinne (40 mm, kvinne 45/mann 46 mm), samt mål av hodet på lårbeinet indikerte kvinne (42 mm, kvinne 45/mann 46mm). Bekkenbenet viste flere kvinnelige trekk enn mannlige. Etter kontakt med en amerikansk osteoarkeolog, J. L Angel kom Gejvall fram til at Bäckaskogsindividet hadde født opptil flere barn (10-12 stykker), og det ble derfor etter denne analysen bestemt at individet var faktisk en kvinne.

Referenser Androshchcuk, F. 2005 En man i Oseberggraven? Fornvännen 2005 Dommasnes, L. H. & Montòn-Subías. 2012. European Gender Archaeologies in Historical Perspective. In: European Journal of Archaeology 15 (3) 2012, 367-391. Gejvall, N-G. 1970. The Fisherman from Barum mother of several children! Paleo-anatomic finds in the skeleton from Bäckaskog. Fornvännen 4. Pp: 281-289 Kjellström, A., Storå, J., Possnert, G., Linderholm, A., 2009. Dietary patterns and social structures in medieval Sigtuna, Sweden, as reflected in stable isotope values in human skeletal remains. In: Journal of Archaeological Science 36 (2009) 2689-2699. Molnar, P., 2008. Tracing Prehistoric Activities: Life ways, Habitual Behaviour and Health of Hunter-Gatherers on Gotland. Theses and Papers in Osteoarchaeology No. 4. Stockholm University. Diss. Sofaer, J. R., 2006. The Body as Material Culture: A Theoretical Osteoarchaeology. Cambridge University Press. Cambridge. Sten, S m. fl. 2000. Barumkvinnan. Nya forskninsrön. Fornvännen 95. pp. 73-87 Upublisert: Cristina Spatacean 2006 women in the Viking Age. Death, life after death and burial customs Oslo Universitet Nettsider: http://www.vikinganswerlady.com/ibn_fdln.shtml http://www.nrk.no/vitenskap-og-teknologi/1.3405117