Statsrådets skrivelse till Riksdagen med anledning av ett förslag till direktiv från Europaparlamentet och rådet (vidareutnyttjande och kommersialisering av handlingar från den offentliga sektorn) I enlighet med 96 2 mom. grundlagen översänds till Riksdagen Europeiska gemenskapernas kommissions förslag av den 5 juni 2002 till Europaparlamentets och rådets direktiv om vidareutnyttjande och kommersialisering av handlingar från den offentliga sektorn samt en promemoria om förslaget. Helsingfors den 17 oktober 2002 Minister Suvi-Anne Siimes Konsultativ tjänsteman Juhani Korhonen
2 FINANSMINISTERIET PROMEMORIA EU/080702/0506 17.10.2002 FÖRSLAG TILL DIREKTIV OM VIDAREUTNYTTJANDE OCH KOMMERSIALISERING AV HANDLINGAR FRÅN DEN OFFENTLIGA SEKTORN 1. Bakgrund Den 5 juni 2002 lade Europeiska kommissionen fram ett förslag till direktiv om vidareutnyttjande och kommersialisering av handlingar från den offentliga sektorn (KOM(2002) 207 slutlig). Förslaget till direktiv lades fram i telekommunikationsrådet den 18 juni 2002. Det slutliga direktivet fanns tillgängligt för medlemsstaterna först den 9 juli 2002 och kommissionen lade fram förslaget i rådets telearbetsgrupp den 12 juli 2002. Förslaget till direktiv bygger bland annat på grönboken "Information från den offentliga sektorn: en värdefull resurs för Europa" (KOM(1998) 585), som antogs av kommissionen i slutet av 1998 och behandlar utnyttjande av kunskap från den offentliga sektorn i informationssamhället. Medlemsstaterna fick tillfälle att yttra sig om grönboken. Den finska regeringen lämnade ett utlåtande den 31 maj 1999 (Eurodoc: EU/020299/0169, E-ärende E 3/1999). Grönboken och målen med den var positiva i ett finländskt perspektiv, ansåg regeringen. Den 23 oktober 2001 lade kommissionen fram ett meddelande om utnyttjande av information från den offentliga sektorn (KOM(2001) 607 slutlig). I meddelandet tar kommissionen ett mer strukturerat grepp om temat än i grönboken. Dessutom organiserade kommissionen i februari 2002 ett samråd på Internet om meddelandet och ett arbetsdokument om förslaget till direktiv för alla intresserade. De vidareutnyttjande aktörerna (företagen) var mycket positivt inställda och pekade i linje med sina tidigare kommentarer klart ut direktivet som lämpligaste form för att hantera frågorna, uppger kommissionen i förslaget till direktiv. De myndigheter och andra organisationer eller företag som innehar data uttryckte vissa farhågor beträffande förslaget, främst när det gäller avgiftsfrågan. Men de tenderade ändå ofta att dela åsikten att villkoren för vidareutnyttjande av offentlig information inom hela Europa kan och bör förbättras. Den finska regeringen lämnade inget bidrag till det informella samrådet. Förslaget ingår också som ett led i handlingsplanen "eeurope 2002 - Ett informationssamhälle för alla" (KOM(2000) 330 slutlig). 2. Motivering Den offentliga informationen erbjuder en stor potential för innehållsproduktionen i Europa. I ett ekonomiskt perspektiv är exempelvis geografiska uppgifter, trafikinformation och företagsinformation intressanta. Detsamma gäller information om ekonomi och samhälle. Tillgång till tillförlitliga informationstjänster med räckvidd över flera medlemsstater är ett värdefullt hjälpmedel för företag. Bättre möjligheter att utnyttja offentlig information inom ramen för ett harmoniserat regelverk kommer att inverka positivt på investeringar och innovationsverksamhet på informationsmarknaden, eftersom regelverket gör att reglerna blir klarare och öppenheten ökar. Det finns skäl att tro att detta i sin tur kan leda till tillväxt och ökad konkurrenskraft hos den digitala innehållsbranschen och gagna konsumenterna. Det rent ekonomiska värdet av informationen från den offentliga sektorn i Europeiska unionen är i sig en stor möjlighet och har enligt kommissionen uppskattats till omkring 68 miljarder euro (cirka 15 % av den samlade marknaden för innehållsproduktionen i Europa vars värde uppgår till 433 miljarder euro). Det är jämförbart med värdet av verksamheten i branscher som advokatbyråer
3 och tryckerier. Ett effektivare utnyttjande av de ekonomiska möjligheter som ligger i informationen kommer att leda till större verksamhet och fler jobb i de digitala innehållsföretagen. Många av de nya jobben kommer att uppstå i små och medelstora företag. Det finns emellertid en del hinder för att utnyttja information från den offentliga sektorn. Det är faktum att nationell lagstiftning och myndighetspraxis skiljer sig åt mellan medlemsstaterna eller är oklara. Detta har varit en hämsko för framväxen av en välfungerande Europaomfattande informationsmarknad. Också många praktiska problem ställer hinder i vägen för utnyttjande av information från den offentliga sektorn. Det finns inte alltid information om vilka uppgifter och databaser som är tillgängliga. Varken gemenskapen eller medlemsstaterna tillhandahåller självklart sammanställningar om informationskällor inom den offentliga sektorn. När länderna lagrar information med hjälp av divergerande tekniska standarder kan det bli kostsamt att utnyttja informationen. Dessutom ställer den språkliga mångfalden vissa krav. I grönboken och meddelandet jämförde kommissionen i flera sammanhang läget i Europa med reglerna i USA, där tillgången till och utnyttjandet av federal information är reglerad med hjälp av tydlig lagstiftning. I USA omfattas information från den offentliga sektorn inte av upphovsrätten och det finns inga begränsningar för vidareutnyttjande. I Förenta staterna är kostnaderna begränsade till marginalkostnaderna för reproducering och spridning. 3. Förslagets huvudsakliga innehåll Förslaget till direktiv är relativt kortfattat (14 artiklar). Direktivet har bestämmelser om tillämpningsområde, definitioner samt villkor och principer för vidareutnyttjande. Direktivet skall gälla alla existerande handlingar hos offentliga myndigheter i medlemsstaterna som är allmänt tillgängliga. I förslaget ingår vissa begränsningar av tillämpningsområdet. Direktivet skall antas med stöd av artikel 95 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Enligt motiveringstexten bidrar förslaget till att målen i artikeln beträffande den inre marknaden kan uppnås. Enligt artikeln skall en inre marknad inrättas smidigt och reglerna för marknaden harmoniseras. 3.1. Mål Direktivet fastställer en minimiuppsättning gemenskapsregler för vidareutnyttjande och kommersialisering av handlingar från den offentliga sektorn. Offentlig information är en viktig råvara för många digitala informationsprodukter inom informationsoch innehållsindustrin. Syftet med direktivet är att sörja för att samma grundläggande villkor tillämpas för alla aktörer på den europeiska informationsmarknaden i fråga om vidareutnyttjande av offentlig information. Vidare skall villkoren för vidareutnyttjandet redovisas öppnare och omotiverade snedvridningar av marknaden avlägsnas. Målen för förslaget är att underlätta skapandet av gemenskapsomfattande informationsprodukter och informationstjänster som bygger på information från den offentliga sektorn att främja privata företags gränsöverskridande användning av information från den offentliga sektorn för att skapa förädlade informationsprodukter och informationstjänster att begränsa snedvridningen av konkurrensen samt att undvika att olika utvecklingstakt i medlemsstaterna vad gäller vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn leder till ytterligare olikheter. Däremot avser direktivet inte att ändra bestämmelserna om rätt till insyn och information i medlemsstaternas nationella lagstiftning. 3.2. Bestämmelser och principer Syfte och tillämpningsområde (artikel 1)
4 Direktivet gäller bara för handlingar som är allmänt tillgängliga, såvida de inte omfattas av något undantag angivet i direktivet. Direktivet skall inte gälla Verksamhet som inte omfattas av den offentliga verksamheten. Direktivet skall inte tillämpas på handlingar som inte omfattas av den offentliga verksamhet som bedrivs av berörda offentliga myndigheter. Kommersiell verksamhet är ett exempel på verksamhet som inte omfattas av reglerna. Immateriella rättigheter som tredje man innehar. Direktivet skall inte tillämpas på handlingar för vilka tredje man innehar immateriella rättigheter. Dataskydd. Direktivet tillämpas inte på handlingar som innehåller personuppgifter (såvida inte vidareutnyttjande av sådana personuppgifter är tillåtet enligt bestämmelser i gemenskapslagstiftningen och den nationella lagstiftningen). Offentliga radio- och TV-företag som inte omfattas av definitionen av offentlig myndighet. Kulturella institutioner och utbildningsinstitutioner. Direktivet skall inte tillämpas på handlingar som finns hos skolor, universitet, forskningsinrättningar, arkiv och bibliotek, museer, orkestrar, operahus, balettkårer och teatrar. Oftast omfattas den information som tillhandahålls av dessa av immateriella rättigheter som tredje man innehar. Definitioner (artikel 2) Artikel 2 i förslaget innehåller definitioner på bl.a. begreppen offentlig myndighet och handlingar. Också dessa bestämmelser påverkar tillämpningen av direktivet och har samband med den nationella lagstiftningen, särskilt den så kallade offentlighetslagen. Offentlig myndighet avser statliga, regionala eller lokala myndigheter; organ som lyder under offentlig rätt; sammanslutningar av en eller flera sådana myndigheter eller av ett eller flera sådana organ som lyder under offentlig rätt. För definitionen av offentlig myndighet har man utgått från definitionerna i direktiven om offentlig upphandling. Begreppet offentlig myndighet omfattar offentligt finansierade eller offentligt styrda organ. Statliga företag ingår inte. Definitionen av handlingar i förslaget till direktiv är bred. Med handling avses allt innehåll, oberoende av medium (på papper eller lagrat i elektronisk form eller i form av ljudinspelningar, bildinspelningar eller audiovisuella inspelningar) eller varje del av sådant innehåll. Begreppet handling täcker med andra ord alla former av innehåll, från audiovisuellt material till databaser, och innehållet behöver inte finnas i digital form. Allmänt tillgänglig handling är alla handlingar till vilka tillgång beviljas enligt gällande regler i medlemsstaten. Förslaget bygger på de befintliga bestämmelser om tillgång till offentlig information som redan tillämpas i medlemsstaterna. Det innebär således att direktivet inte kommer att gälla handlingar om allmän säkerhet, försvaret, rikets säkerhet och statens agerande i domstolsförhandlingar, såvida de inte omfattas av särskilda regelverk. Inte heller handlingar eller delar av dem som innehåller kommersiellt känslig information, däribland affärshemligheter, omfattas av direktivet, förutsatt att det finns nationella bestämmelser om tillgång till information som gäller för den typen av handlingar. Dessutom föreskrivs att alla handlingar som används av offentliga myndigheter som utgångsmaterial för informationsprodukter eller informationstjänster som de marknadsför är allmänt tillgängliga. Vidareutnyttjande avser personers eller rättssubjekts användning handlingar som finns hos offentliga myndigheter, för kommersiella eller icke-kommersiella ändamål. Allmän princip för vidareutnyttjande (artikel 3) Den bärande principen i förslaget är att om offentliga myndigheter tillåter vidareutnyttjande av handlingar som är allmänt tillgängliga, skall dessa handlingar kunna vidareutnyttjas för kommersiella och icke-kommersiella ändamål i enlighet med de villkor som fastställs längre fram i direktivet. Artikeln förpliktar, enligt motiveringen, inte offentliga myndigheter att medge vidareutnyttjande av bestämda handlingar,
5 men medlemsstaterna anmodas att försöka styra in de offentliga myndigheterna på en väg där handlingarna blir tillgängliga för vidareutnyttjande. Hur förpliktelsen i artikel 3 förhåller sig till bestämmelserna om avgiftspriciper i artikel 6 diskuteras mer ingående i avsnitt 4.2 utifrån immateriella rättigheter, särskilt med avseende på upphovsrätten. Tillgänglighet (artikel 4) Syftet med artikeln är att ge beställaren möjlighet att välja form och språk bland dem som finns tillgängliga för en viss handling (t.ex. att välja bland olika elektroniska dataformat). Elektronisk överföring är att föredra. Men offentliga myndigheter är inte skyldiga att framställa handlingar i, eller anpassa dem till, andra dataformat eller på andra språk än de redan tillgängliga. Tidsfrist och krav i händelse av avslag (artikel 5) Artikeln har bestämmelser om tidsfrister för behandlingen av begäran om tillgång till en handling (artikel 4.1 och 4.2), skyldighet för offentliga myndigheter att i händelse av avslag underrätta sökanden om skälen för avslaget (artikel 4.3) och sökandens möjligheter att överklaga (4.4). Offentliga myndigheter skall enligt artikel 4.1 behandla en begäran om vidareutnyttjande och ge sökanden tillgång till handlingen inom en rimlig tid. Dessutom skall sökanden få svar inom en tid som inte är längre än den tidsfrist som gäller för behandlingen av begäran om tillgång till handlingen. I artikel 4.2 föreskrivs att offentliga myndigheter skall behandla begäran och leverera handlingarna till den som framställer begäran inom högst tre veckor från det att begäran inkommit, om inga tidsfrister har fastställts. Artikeln gäller främst fall där förhandsgodkännande krävs för vidareutnyttjande av handlingar. I många fall behövs inget sådant godkännande, och informationen får då utan vidare tas från Internet och utnyttjas vidare. Principer för avgiftssättning (artikel 6) I förslaget till direktiv föreslås principer för en kostnadsorienterad avgiftssättning. Där avgifter tas ut bör de samlade inkomsterna från medgivande av tillträde till eller vidareutnyttjande av sådana handlingar inte överstiga kostnaden för framställning, reproducering och spridning av dem, inklusive en rimlig vinstmarginal. Detta skall naturligtvis inte hindra den offentliga myndigheten från att ta ut lägre avgifter för vidareutnyttjande av handlingen, eller från att tillhandahålla handlingen kostnadsfritt. Icke-diskriminering (artikel 7) För att konkurrensvillkoren skall vara lika för alla bör avgifter och andra villkor för kommersiellt vidareutnyttjande vara ickediskriminerande (artikel 7.1). Syftet är att skapa likvärdiga möjligheter. Likaledes bör villkoren vara icke-diskriminerande för andra, liknande organisationer som vidareutnyttjar informationen för ickekommersiella ändamål (artikel 7.2).Vissa offentliga myndigheter bedriver också kommersiell verksamhet, som ligger utanför den offentliga verksamheten, vid sidan av sina offentliga uppgifter. De avgifter och övriga villkor som är förbundna med tillhandahållande av offentlig information för sådan kommersiell verksamhet bör vara desamma som de som tillämpas för tredje man som begär sådan information (artikel 7.3). Öppenhet (artikel 8) Genom denna artikel föreskrivs öppenhet i villkoren för vidareutnyttjande (avgifter och andra villkor). Alla tillämpliga avgifter för vidareutnyttjande av handlingar som finns hos offentliga myndigheter skall vara fastställda i förväg (artikel 8.1). Också alla övriga tillämpliga villkor för vidareutnyttjande av handlingar skall vara klart uttryckta (artikel 8.2). Dessutom föreskrivs att avgifterna och villkoren skall vara offentliggjorda, på elektronisk väg om detta är möjligt och lämpligt. Underlättande av vidareutnyttjande (artikel 9)
6 Medlemsstaterna skall sörja för att standardiserade licensavtal för kommersiellt utnyttjande av offentlig information finns tillgängliga online, och att de kan behandlas online. Detta innebär inte att det kommer att finnas en europeisk mall för dessa standardlicenser online. Det är medlemsstaterna själva som skall avgöra på vilken beslutsnivå dessa standardlicenser skall upprättas. God affärssed Förbud mot exklusiva avtal (artikel 10) I artikel 10 begränsas möjligheten för offentliga myndigheter att ha exklusiva avtal om utnyttjande av offentlig information. Detta gäller när sådana avtal på ett otillbörligt sätt begränsar konkurrensen eller det kommersiella vidareutnyttjandet av information. I vissa specialfall kan ett exklusivt avtal dock vara berättigat (artikel 10.2). Det slutgiltiga beslutet om huruvida en viss situation motiverar exklusivitet, och om den därmed inte skall bedömas medföra otillbörlig konkurrensbegränsning, skulle fattas från fall till fall i enlighet med artikel 86 i fördraget. Slutbestämmelser (artikel 11 14) Slutbestämmelserna är sedvanliga bestämmelser om genomförande (artikel 11), ikraftträdande (artikel 13) och adressater (artikel 14). Dessutom föreslås att direktivet skall ses över senast tre år efter dess ikraftträdande(artikel 12). Översynen skall särskilt gälla direktivets tillämpningsområde med avseende på vilka offentliga myndigheter som skall omfattas. Den skall också avse direktivets övergripande. 4. Konsekvenser för lagstiftningen i Finland Effekterna av förslaget skall främst bedömas med avseende på vår lagstiftning om upphovsrätt, avgiftsprinciper, personuppgifter och offentlighet. 4.1. Lagstiftningen om avgiftsprinciper I förslaget till direktiv föreslås principer för en kostnadsorienterad avgiftssättning (artikel 6). Där avgifter tas ut bör de samlade inkomsterna från medgivande av tillträde till eller vidareutnyttjande av sådana handlingar inte överstiga kostnaden för framställning, reproducering och spridning av dem, inklusive en rimlig vinstmarginal. Förslaget hindrar inte den offentliga sektorn från att ta ut lägre avgifter för vidareutnyttjande av handlingar, eller från att tillhandahålla handlingar kostnadsfritt. Principerna för avgiftssättning stämmer i stort sett överens med de principer som myndigheter och inrättningar i Finland enligt lagen om grunderna för avgifter till staten skall följa när de lämnar ut uppgifter. 4.2. Upphovsrättslagstiftningen Den allmänna principen för vidareutnyttjande i artikel 3 gäller upphovsrätten och upphovsrätten närstående rättigheter. Enligt artikel 1.2 b tillämpas direktivet inte på handlingar eller delar av handlingar för vilka tredje man innehar immateriella rättigheter. Enligt skäl 18 i ingressen och motiveringen påverkar direktivet inte förekomsten av immateriella rättigheter eller det faktum att offentliga myndigheter kan vara ägare till dem, och det medför inte heller någon begränsning av utövandet av dessa rättigheter utöver de gränser som anges genom direktivet. Förpliktelserna enligt direktivet skall enligt skäl 18 i ingressen gälla endast i den mån som de förpliktelser som införs är förenliga med bestämmelserna i internationella avtal om skydd av immateriella rättigheter. Direktivet skall således genomföras med beaktande av bland annat bestämmelserna i Bernkonventionen och TRIPS-avtalet inom ramen för WTO-avtalen. Direktivet kommer emellertid enligt förslaget att påverka det sätt på vilket offentliga myndigheter själva kan utöva sina immateriella rättigheter. I förslaget läggs väl avvägda gränser fast för offentliga myndigheters utövande av immateriella rättigheter. Förslaget innebär heller inte ett avskaffande av det nuvarande skyddet av immateriella rättigheter, t.ex. rättsmedel mot
7 obehörigt vidareutnyttjande, eller att man tar bort möjligheten att införa villkor för vidareutnyttjande och därigenom att genom licenskrav undanta oönskade former av vidareutnyttjande. Förslaget gäller främst sådana berörda handlingar vars innehåll består av verk eller annat material som skyddas av upphovsrätten. Skyldigheten för offentliga myndigheter att tillåta att dessa handlingar vidareutnyttjas innebär en så kallad tvångslicens i upphovsrättsligt avseende. Bestämmelserna innebär att användaren direkt med stöd av lag eller på grund av en förpliktelse i lag måste beviljas licens. Men innehavaren av rätten får ta ut en ersättning. Det kan finnas särskilda kriterier för ersättningar och avgifter. I direktivet ingår kriterierna i artikel 6. Förslaget påverkar inte eller påverkar bara i begränsad omfattning de handlingar som i Finland inte omfattas av upphovsrätten eller upphovsrätten närstående rättigheter. Detta bygger på att alla handlingar som inte omfattas av denna typ av särskilda rättigheter och som de facto finns tillgängliga för allmänheten redan nu är fritt tillgängliga. Myndigheterna kan inte ställa några villkor i fråga om användningen av dem eller informationen i dem. Det bör noteras att informationen i de handlingar som är skyddade av upphovsrätten eller upphovsrätten närstående rättigheter och som de facto är tillgängliga för allmänheten redan nu är fritt tillgängliga för alla. Användningen av informationen begränsas bara av det särskilda skyddet för databaser som ingår i direktivet om rättsligt skydd för databaser (sui generis-skydd). Oavsett upphovsrätten och upphovsrätten närstående rättigheter kommer direktivet sannolikt att påverka handlingar som är allmänt tillgängliga men inte i en form eller på ett sätt som tillåter att de vidareutnyttjas enligt bestämmelserna i direktivet. Enligt artikel 2.3 avser handling allt innehåll, oberoende av medium (i den finska versionen av direktivet finns ett fel i fråga om medium): på papper lagrat i elektronisk form eller i form av ljudinspelningar, bildinspelningar eller audiovisuella inspelningar. Enligt denna definition gäller förpliktelserna i direktivet nästan alla objekt som är skyddade genom upphovsrättslagen: verk, utövande konstnärers framförande av verk, ljudupptagningar, bildupptagningar, kataloger, bandade radio- och televisionssändningar, databaser och fotografier. I förslaget sägs det inte ut vad exakt som omfattas av vidareutnyttjande enligt bestämmelserna. Detta inverkar på tillämpningens överenstämmelse med internationella överenskommelser och direktiv. Om man inte vill införa begränsningar av formerna för vidareutnyttjande kommer vidareutnyttjande sannolikt att omfatta åtminstone: överföring av innehållet i en handling mellan olika medier tillhandahållande för allmänheten av innehållet i en handling genom försäljning, uthyrning eller utlåning (spridning) eller genom att innehållet förmedlas till allmänheten på trådbunden eller trådlös väg med hjälp av radio- eller TV-sändning eller på något annat sätt, t.ex. över datanät översättning, förkortning, arrangemang, ändring eller någon annan typ av bearbetning av innehållet. Förslaget påverkar tre direktiv inom området immateriella rättigheter (direktiv 92/100/EEG om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området, direktiv 96/9/EG om rättsligt skydd för databaser och direktiv 2001/29/EG avseende upphovsrätt och därtill hörande rättigheter i informationssamhället) och medför ändringar i vissa bestämmelser i dem. Förslaget kräver att vår upphovsrättslag ändras för att myndigheterna skall vara skyldiga att medge licens för verk och annat skyddat material som ingår i handlingar som omfattas av direktivets tillämpningsområde. Kriterierna för ersättningar skall skrivas in i lämpliga lagrum. 4.3. Offentlighetslagstiftningen
8 Lagen om offentlighet i myndigheternas verksamhet (622/1999, nedan offentlighetslagen) är den viktigaste lagen som reglerar tillgången till informations- och kunskapsmaterial i vårt land. De flesta register som är avsedda för allmänt bruk som befolkningsdatasystemet, handelsregistret, företags- och organisationsdatasystemet och fastighetsregistret är reglerade i särlagstiftning. Lagstiftningen i Finland har gått in för en bred offentlighetsprincip. Huvudregeln är att handlingar från myndigheterna är offentliga och var och en har rätt att få information om dem. Offentlighetsprincipen är i första hand en princip som fullföljer de demokratiska grundläggande fri- och rättigheterna. Enligt kommissionen avser direktivet inte att ändra medlemsstaternas nationella bestämmelser om tillgången till handlingar. Artikel 1 föreskriver emellertid att minimiuppsättningen regler skall gälla både kommersiellt och icke-kommersiellt utnyttjande (artikel 1.1). Överlag innehåller förslaget en lång rad bestämmelser som omfattas av vår offentlighetslagstiftning, till exempel artikel 2 5 och 7. I artikel 2.1 anges vilka offentliga myndigheter bestämmelserna om handlingar skall tillämpas på. Modellen är tagen ur gemenskapslagstiftningen om offentlig upphandling. Definitionen stämmer inte överens med lagstiftningen i Finland. Bestämmelserna om vilka handlingar direktivet skall gälla (artikel 2.3) ger rum för en hel del tolkning om man jämför dem med vår offentlighetslag. I förslaget kan till exempel ett register i sin helhet sannolikt omfattas av rätten att få information. Enligt finsk lagstiftning gäller rätten att få information vissa sammanhängande anteckningar i en handling, inte hela registret. Den föreslagna artikel 3 föreskriver att om offentliga myndigheter tillåter vidareutnyttjande av handlingar som är allmänt tillgängliga, skall dessa handlingar kunna vidareutnyttjas för kommersiella och icke-kommersiella ändamål i enlighet med villkoren i direktivet. Förslaget bygger på presumtionen att en myndighet särskilt tillåter att information som är allmänt tillgängligt vidareutnyttjas. Vår nationella lagstiftning känner inte till denna typ av tillståndsförfarande. I Finland liksom också i till exempel Sverige är anonymitetsprincipen en viktig princip i offentlighetslagstiftningen. Den förbjuder som regel myndigheterna att fråga för vilket ändamål en handling skall utnyttjas. Myndigheterna får inte ens kontrollera identiteten på den som begär att få en handling (se 13 1 mom. offentlighetslagen). Syftet med utnyttjandet är relevant vid tillämpningen av vår lagstiftning. Myndigheterna får för det mesta reda på syftet bara när personuppgifter lämnas ut ur personregister i kopia eller i elektronisk form, när hemligstämplade uppgifter lämnas ut eller när uppgifter lämnas ut med stöd av speciallagstiftning. De föreslagna bestämmelserna om tidsfristen för behandlingen av en begäran om tillgång till en handling (artikel 5.1 och 5.2) och om överklagande (artikel 5.4) stämmer i stort sett överens med vår lagstiftning i Finland. Direktivet understryker vikten av att alla återanvändare behandlas lika (artikel 7, artikel 10). I 17 offentlighetslagen sägs att myndigheterna skall bemöta alla som får information jämlikt. Principiellt sett medför förslaget således inga problem med avseende på den nationella lagstiftningen. Artikel 7.2 gäller icke-kommersiellt vidareutnyttjande av handlingar. Alla gällande villkor för ickekommersiellt vidareutnyttjande av handlingar får inte diskriminera mellan jämförbara kategorier av återanvändare. Med denna formulering måste också alla bestämmelser som gäller utväxling av sekretessbelagt material mellan myndigheterna omvärderas. Med avseende på offentlighetslagstiftningen i Finland är förhållandet mellan rätten till information enligt offentlighetsprincipen och kommersiellt vidareutnyttjande av handlingar från myndigheterna det största problemet. Vår nationella lagstiftning tar sikte dels på att medborgarna skall ha så stor rätt till information som möjligt, dels på att kommersiellt vidareutnyttjande av handlingar för det första kräver att informationen kan behandlas i en form som går att utnyttja kommersiellt och för det andra att informationen kan lämnas ut elektroniskt eller i någon annan form av massutlämnande.
9 Myndigheten har prövningsrätt när det gäller att bestämma om uppgifter får behandlas i en form som går att utnyttja kommersiellt (21 ) och om uppgifter lämnas ut elektroniskt (16 2 mom.) eftersom kommersiellt vidareutnyttjande har ett annat syfte än offentligt utnyttjande. Förslaget ger inga klara besked om en medlemsstat har rätt att i större omfattning begränsa den rätt att få information som ingår i offentlighetsprincipen när det gäller att lämna ut uppgifter för kommersiellt vidareutnyttjande. Om svaret är nekande kan direktivet leda till ett större behov att belägga handlingar med sekretess. 4.4. Lagstiftningen om personuppgifter Primärt skall direktivet inte gälla personuppgifter (artikel 1.2 b). Men det berör personuppgifter när vidareutnyttjande är tillåtet med stöd av nationell lagstiftning eller gemenskapsregler. Förslaget är otydligt när det gäller det nationella spelrummet inom lagstiftningen. Därför går det inte att ta ställning till om direktivet kan medföra ett större behov av att tillåta att offentliga personuppgifter, som information om offentligt anställdas löner, får vidareutnyttjas kommersiellt. 5. Ekonomiska effekter Om målen för direktivet kan omsättas kommer de enligt vissa bedömningar att ha stora ekonomiska och sysselsättande effekter i hela Europa. I motiveringen till förslaget görs bedömningen att värdet av informationen inom den offentliga sektorn uppgår till cirka 68 miljarder euro. Det finns inga uppgifter att tillgå om värdet av den information som myndigheterna i Finland innehar. Det går inte att fullt ut bedöma vilka förändringar direktivet medför för Finland och i vilken omfattning det främjar informationsindustrin i Finland och genererar nya arbetstillfällen. I princip kan man utgå från att förslaget har positiva effekter i dessa hänseenden. Förslaget har sannolikt inga större effekter på den offentliga ekonomin. Ovan i avsnitt 4.1 görs bedömningen att förslaget har mycket små effekter på Finlands lagstiftning om grunderna för avgifter till staten. Direktivet ger visserligen rum för tolkning och det är svårt att bedöma vilka effekter det har på avgiftsbelagd verksamhet inom enskilda myndigheter. I direktivet förbjuds ensamrätter (artikel 10) eftersom de utgör en omotiverad begränsning av konkurrensen eller av vidareutnyttjande av information. Den bärande principen är att alla som vill vidareutnyttja information skall behandlas lika och icke-diskriminerande. Detta medför inga problem vare sig på ett principiellt plan eller med avseende på vår nationella lagstiftning. Men i praktiken betyder bestämmelserna att inga avtal om ensamrätt får ingås om direktivet antas. Än så länge finns det inga uppgifter om i vilken omfattning denna typ av avtal förekommer inom offentlig förvaltning och hur stort ekonomiskt värde de i så fall har. 6. Regeringens ståndpunkt Regeringen ser positivt på utgångspunkterna i förslaget till direktiv och målen att främja möjligheterna att vidareutnyttja information från den offentliga sektorn kommersiellt och att ta fram samordnade förfaranden för att utveckla innehållsindustrin i Europa. Regeringen omfattar kommissionens syn att offentlig information och vidareutnyttjande av informationen kan vara en viktig resurs i den ekonomiska verksamheten på den inre marknaden, särskilt inom framtagningen av nya (digitala) informationsprodukter för medborgare och företag i EU när de offentliga myndigheterna inte skulle kunna stå för dem. Förslaget stämmer mycket väl överens med de bestämmelser och principer som tillämpas i Finland och annanstans. Även om utgångspunkten uppges vara att förslaget inte inverkar på de nationella bestämmelserna om tillgången till handlingar, förefaller många av bestämmelserna efter en preliminär utredning ändå att innebära att förslaget kan ha vissa konsekvenser för den nationella offentlighetslagstiftningen. När frågan behandlas måste Finland se till att författningen antas med hänsyn till att
10 offentlighetsprincipen spelar en stor roll för demokratin, anser regeringen. Dessutom bör Finland vara uppmärksamt på att direktivet inte får medföra något tryck på att inskränka medborgarnas rätt att få information. Regeringen har ännu inte formulerat någon mer ingående hållning till förslaget.