5. Djur och produktionsutrymmen 5.1. Djur Idag finns det i Finland fem djurarter som uppföds för pälsproduktion: blåräv, silverräv, mink, iller och finnsjubb, dvs. farmad mårdhund. Dessutom uppföds s.k. artkorsningar som man får genom att korsa blåräv och silverräv. Antalet avelsdjur på farmer i Finland år 2004 (www.stkl-fpf.fi) Minkar: ca 480 000 Blåräv: ca 460 000 Silverräv: ca 30 000 Finnsjubb: ca 22 000 Iller: ca 290 5.2. Produktionsperioder Arbetet på pälsfarmen under de olika årstiderna följer produktionsdjurens utvecklingscykel. Under årscykeln har man två mål; välmående valpar på våren och via goda produktionsförhållanden skinn av hög kvalitet på hösten. Foderåtgången under de olika årstiderna varierar enligt antalet djur och djurens behov. Variationerna i fodret enligt årstid och kvalitet påverkar kväve- och fosforutsläppen. Årscykeln sker enligt följande mönster: December-februari Genom att uppehålla en god kondition hos avelsdjuren garanteras friska och pigga djur för vårens parning. Februari-maj Parningstiden sträcker sig från februari till april. Syftet är att alla reproduktiva honor ska paras och bli dräktiga. April-juli Dräktighets-, valpnings- och digivningstiden infaller på våren. Blåräven föder i genomsnitt 5,5 valpar, silverräven ca 3, finnsjubb 5,9 och mink 4,6. Hälsotillståndet hos de dräktiga honorna och födda valparna övervakas dagligen. Välmående honor är lugna och friska. Under digivningstiden bör valparna vara jämnstora, rena, rörliga, ha glansiga pälsar och vara väl utvecklade. Juli-november I början av uppfödningsperioden avvänjs valparna från honan. Valpar av blåräv och finnsjubb avvänjs vid ca 8 veckors ålder och minkvalpar vid 8-10 veckors ålder. Efter avvänjningen växer en välmående valpkull jämnt och stadigt och valparna är pigga, i god kondition och äter bra. På senhösten väljs avelsdjuren ut. P Ä L S F A R M A R E N S M I L J Ö H A N D B O K 5-1
November-december Pälsningen sker på senhösten. Vid pälsningen behandlas skinnet på följande sätt: skrapas rent från fett roteras tillsammans med sågspån i en trumma så att allt fett uppsugs av spånet dras på s.k. tana torkas i rumstemperatur i torrt utrymme tas av tanan eftertorkas kammas De färdiga skinnen lagras i svalt utrymme, registreras och levereras för försäljning. 5.3. Byggande av produktionsutrymmen 5.3.1. Allmänna krav på pälsfarmer Allmänna krav på pälsfarmer (Hänvisning: del 2 lagstiftning, JSM:s lagstiftning och byggnadsanvisningar): Pälsdjursfarm ska placeras på skyddat område, på inhägnad plats som ej störs av motortrafik eller annat buller (JSM-BBA C1.2.7.). Pälsdjursfarmen ska med tanke på flygtrafiken utmärkas på behörigt sätt (D 134). Farmområdet ska inhägnas eller på annat sätt utrustas med stängsel eller plank som hindrar djuren från att rymma (JSM, 16/VLA/1999). Byggnadsområdet ska vara torrlagt med täckta eller öppna diken ifall marken i sig själv inte är genomsläpplig (JSM-BBA C1.2.7.). Gnagare och andra skadedjur ska bekämpas på pälsfarmen (JSM, 16/VLA/1999). Utrymmen som används för pälsning skall ligga tillräckligt långt från pälsdjurens förvaringsutrymmen (JSM, 16/VLA/1999). Burarna ska utformas och placeras så, att djuren lätt kan hanteras och inspekteras och att goda ljus- och klimatförhållanden fås för djuren (JSM-BBA C1.2.7.). Pälsdjurens burar, inhägnader och andra förvaringsutrymmen ska placeras så, att djuren har hörsel- och synkontakt med det som försiggår på farmen. Dessutom ska djuren ha möjlighet till socialt umgänge med individer av samma art om detta beteende är typiskt för arten (JSM, 16/VLA/1999). På farmen bör finnas reservation för att vid behov ändra en del av farmen till karantänutrrymme (JSM, D 123). Pälsdjurens burar, lyor och drickskoppar ska tvättas regelbundet och desinfekteras i samband med eventuell smittsam sjukdom. Djuren får inte placeras så, att de utsätts för foder-, vatten- eller gödselspill (JSM-BBA C1.2.7.). Utfodrings- och dricksanordningarna ska utformas och placeras så, att förorening av djur, foder och vatten förhindras (JSM-BBA C1.2.7.). 5-2 P Ä L S F A R M A R E N S M I L J Ö H A N D B O K
Kraven på burstorlek för pälsdjur ändras före utgången av år 2010. Om man skall installera nya eller förnyade burar före den 1.1.2011 skal nya burar uppfylla de nya kraven för utrymme,, vilket innebär 30 % mer skugghus för samma antal djur (Jord- och skogsbruksministeriets beslut om de burar som uppfyller de nya kraven, vilket innebär 30 % mer skugghus för samma antal djur (Jordoch skogsbruksministeriets beslut om de djurskyddskrav som päls djurshållningen bör uppfylla JSM 16/VLA/1999). Krav som bör uppfyllas för att miljöskyddsmålen ska nås (Miljöskyddsanvisningar för pälsdjursfarmer MM 2000) Förläggningsplats för pälsfarmen/bra läge torr plats flack sluttning vinkelrätt i förhållande till höjdkurvorna bullerfri plats i övrigt lämpligt med tanke på verksamheten får inte vara belägen på översvämningsområde eller område som inte kan grundtorrläggas hot som produktionen medför för grundvatten på grundvattenområde ska avlägsnas genom att - flytta farmen - genomföra andra vattenskyddsåtgärder tillräckligt avstånd från vattendrag och objekt som utsätts för störning - avståndet till bostadshus från liten och medelstor pälsfarm samt hall >200m - avståndet till bostadshus från stor pälsfarm > 400 m - avståndet till rekreationsområde från liten pälsfarm och hall > 300 m - avståndet till rekreationsområde från medelstor pälsfarm > 500 m - avståndet till rekreationsområde från stor pälsfarm > 1000 m Torrläggning, avgränsning och vattenbehandling Torrläggning omgivande vatten hindras från att nå farmområdet med hjälp av omkretsdiken grundtorrläggning med öppen dikning och/eller täckdikning markutformningar för att förhindra dammar Inhägnader pälsfarm bör i regel inhägnas (16/VLA/1999) Hantering av avloppsvatten vätska som samlats på gödselunderlagen sugs upp i strö eller insamlas i behållare och sprids på åkrarna nya skugghus ska ha täta underlag och vattnet ska samlas upp i behållare hanteringen av vatten på gamla pälsfarmer varierar med storleken: De största pälsfarmerna - kemisk behandling eller liknande metod - näringstätt underlag Medelstora pälsfarmer: åtgärderna avgörs från fall till fall med beaktande av miljöförhållandena - kemisk behandling eller liknande metod - grusfilter - näringstätt underlag Små pälsfarmer: åtgärderna avgörs från fall till fall - samma nivå som på medelstora farmer såvitt möjligt P Ä L S F A R M A R E N S M I L J Ö H A N D B O K 5-3
Pälsfarmens konstruktioner Nya skugghus vattentäta underlag gödselunderlagens upphöjning > 30 cm dricksvattenanordningar med läckagespärr förlängda takskägg > 30 cm utanför springburen eller vattenrännor avledning av takvatten rekommenderas Gamla skugghus gödselunderlagens upphöjning > 30 cm, upphöjningen bibehålls med halmhack 10-30 cm förlängda takskägg > 30 cm utanför springburen eller vattenrännor dricksvattenanordningar med läckagespärr avledning av takvatten rekommenderas Hallar gödseln behandlas som torrgödsel vattentäta underlag Utfodringsanordningarnas tvättvatten uppsamling i behållare spridning på åker under barmarkstid, slamhantering, uppsugning i torv eller liknande på plats som är godkänd av myndighet Fodertillverkning på pälsfarmen tillvaratagande av tvättvatten och foderrester samt återanvändning i foder uppsamling av tvättvatten i sluten behållare Drift och underhåll av pälsfarm omsorgsfull drift bekämpning av gnagare, fåglar och andra skadedjur under burarna strö i form av halm, spån eller torv. Torv som har bättre dräneringsegenskaper rekommenderas. Torvlagrets tjocklek ca 15 cm. I samband med avlägsnande av gödsel rekommenderas extra lager på 10 cm och 5 cm 1-2 gånger. slitaget på bädden förhindras med ett halmhackslager på 10-30 cm, vilket vid behov påfylls då gödsel avlägsnats regelbunden kontroll av dricksanordningarnas skick, alltid i samband med utfodring och eventuell reparation genomförs omedelbart avlägsnande av snö från farmområdet rekommenderas omsorgsfull skötsel av reningen av vatten från farmen (=avloppsvatten) självdöda djur transporteras till anläggning med tillstånd för behandling eller grävs ner på vederbörligt sätt (Obs. gäller glesbebyggt område och obetydligt antal) efter att produktionen upphört eller avbrutits ska gödseln avlägsnas direkt och anmälan om upphörandet eller avbrottet tillställas myndighet som beviljat tillstånd 5-4 P Ä L S F A R M A R E N S M I L J Ö H A N D B O K
Hantering och nyttoanvändning av gödsel Gödsellager på rävfarmer ska gödsel avlägsnas 1-2 gånger i året och på minkfarmer 3-5 gånger mellanlager för gödsel ska ha en storlek på 0,5 m 3 /blårävshona och 0,25 m 3 /minkhona. Obs. numera ca 70 % av nämnda värden. mellanlager ska anläggas ifall gödseln inte omedelbart sprids som gödselmedel eller kompostering inte sker inom 1-2 veckor efter avlägsnandet av gödseln Mellanlager större mängder vatten får inte samlas, marken får inte vara vattengenomsläpplig fast taktäckning eller övertäckning med strö avledning av vätska till urinbrunn ifall det inte finns någon taktäckning. Urinbrunnens volym = 0,1 m x mellanlagrets yta Kompostering Kompostering kompostering för att förstöra sjukdomsalstrare kompostplattans yta är minst lika stor som mellanlagrets yta blandningsämne till en mängd av minst 50 % av gödselmängden tillsätts i gödseln Gödselspridning gödsel förhindras från att rinna av i vattendrag gödsel får inte spridas på frusen eller snötäckt mark marken bör bearbetas inom 4 timmar efter att gödseln spridits en skyddszon på 30 100 m beroende på terräng bör anläggas runt vattendrag, källor och brunnar en skyddszon på ca 10 m bör anläggas kring huvuddiken spridningen baseras på en näringsanalys, men om det inte finns en analys kan man utgå ifrån att strögödsel av räv innehåller 11,5 kg fosfor och strögödsel av mink 9,5 kg fosfor per kubikmeter. OBS: av tabellvärdet för fosfor beräknas 40 % av ovannämnda mängd vara användbart för växter. Halterna avser obehandlad gödsel. För att utreda spridningsmängderna krävs en näringsanalys av gödseln eller komposten. det bör finnas tillräckligt med åkerareal för gödselmängden eller odlingsavtal eller avtal med annan mottagare av gödsel (1 ha åker/20 rävhona eller 1 ha åker/45 minkhona) Hantering av övrigt avfall Lagring av kroppar på farmen underlaget för kropparna betäcks med spån så att luften kan cirkulera under kropparna och därmed påskynda nerkylning kropparna läggs i tunna lager underlaget placeras på skyddad plats utom synhåll kropparna bör övertäckas efter dagens slut avhämtning av kropparna bör ske minst en gång i veckan alla kroppar bör köras bort från farmen före slutet av februari Behandling av fett i spånet förbränning i tillräckligt hög temperatur, > 850 grader kompostering. Obs. kräver en sluten reaktor.. Slam från avloppsreningsverk och slambrunnar får inte föras ut direkt på åkern. Bör behandlas på ett sätt som minskar mängden sjukdomsalstrare (bl.a. kompostering, kalkstabilisering) P Ä L S F A R M A R E N S M I L J Ö H A N D B O K 5-5
5.3.2.Burstorlek Mink och iller Valparnas genomsnittliga antal per avelshona är fyra. En valp kan placeras i samma bur som honan, men de övriga valparna flyttas till skilda burar med två valpar per bur. Det bör i allmänhet finnas en hane per fem honor. Minkarnas skugghus indelas i sektioner, vars längd i regel är ca 2-2 450mm. Inom en sektion ryms 12-14 burar. Längden på skugghuset (dubbelradigt) per avelsdjur (hanar + honor) bör vara 400 mm och längden per minkavelshona 550 mm. Det sistnämnda värdet ska tillämpas då riktkostnaden fastställs. Varaktigt får det finnas endast en fullvuxen mink per bur. Illrarna får för trivselns skull vara flera. Bottengallrets maskstorlek är 8,8 cm 2 och bottengallrets trådtjocklek 1,8 mm. För valparnas skull ska minkburens botten under diperioden vara försedd med ett tillräckligt tätmaskigt skyddsnät (valpnät). Burens bredd ska vara minst 30 cm, längden utan lya minst 70 cm och höjden minst 45 cm. För mink tillåts även en klätterbur vars mått framgår av figur 5.1. Den övre buren kan även placeras direkt ovanpå den nedre. Övre delens mått ska vara 2 x 850 cm 2, för två minkar. Den totala bottenytan för fyra minkar måste i klätterburet således vara minst 4250 cm2. Öppningens yta och hyllornas yta medräknas inte i bottenytan. Hyllorna är inte lagbestämda men JSM rekommenderar användningen av dem även i klätterburar. Till måttet bör läggas även öppningens yta, eftersom denna inte är golv. T.ex. 12 x 12 cm = 144 kvadratcentimeter, bottenyta totalt 1700 cm 2 + cm 2 = 1850 cm 2 5-6 P Ä L S F A R M A R E N S M I L J Ö H A N D B O K
Klätterburar för mink Minkkien kiipeilyhäkit 2080 305 50 305 50 305 50 305 50 305 50 305 305 2435 50 305 50 305 50 305 50 305 50 305 50 3 Antalet djur per bur: 4 minkar eller moder med valpar 380 380 460 460 tterburar för mink kkien kiipeilyhäkit 270 Klätterburar för mink Minkkien kiipeilyhäkit 270 Planritning, burserie med sex delar 2080 305 50 305 50 305 50 305 2435 50 305 50 305 Skärning 50 305 305 50 305 50 305 50 305 50 305 50 305 50 305 305 Leikkaus 2435 50 305 50 305 50 305 50 305 50 305 50 305 15"=380 24"=610 460 460 mink yhäkit Skärning 305 460 380 380 270 270 Dansk eller finsk lucktyp Tanskalais- tai suomalaistyyppinen luukku I exemplet fanerlya av dansk typ med ledad topplucka ( kan ställas i olika lägen ) och öppningsbar botten. Esimerkissä tanskalaismallinen vaneripesäkoppi nivelöidyllä luukulla ( säädettävissä eri asentoihin) sekä avattavalla pohjalla. 2435 270 33"=840 Leikkaus 50 305 50 305 50 305 50 305 50 305 50 305 1260 340 380 270 18"=460 18"=460 Skärning Leikkaus 6"= Alternativ / Vaihtoehto Gallerhylla - Verkkohylly (Ej obligatorisk - Ei pakollinen) Nippbevattning - Nippajuotto Planritning, burserie med sju delar 340 A 15"=380 24"=610 Eläinmäärät / Djurmängder 15"=380 24"=610 9"=230 24"=610 g 270 380 460 Leikkaus 33"=840 1260 Lucka, Danskdansk eller finsk eller lucktyp finsk typ - 4 minkkiä tai naaras pentuineen Tanskalais- tai suomalaistyyppinen luukku - 4 minkar eller hona med valpar Exempel på dansk lya av I exemplet fanerlya av dansk typ plywood med ledad med topplucka ledlucka ( kan ställas i olika lägen (reglerbar ) och öppningsbar i olika ställningar) botten. Gallerhylla - Verkkohylly samt med botten (Ej obligatorisk - Ei pakollinen) Esimerkissä tanskalaismallinen Nippbevattning - Nippajuotto som går att öppna. 18"=460 18"=460 vaneripesäkoppi nivelöidyllä luukulla ( säädettävissä eri asentoihin) sekä avattavalla pohjalla. 6"= 340 340 18"=460 18"=460 270 33"=840 6"= 1260 Alternativ / Vaihtoehto Näthylla (inte obligatorisk) 18"=460 18"=460 Gallerhylla - Verkkohylly (Ej obligatorisk - Ei pakollinen) Nippbevattning - Nippajuotto Vattningsnippel Genomskärning, klätterbur, alternativ 1. Klätterbur för mink Minkkien kiipeilyhäkki 340 24"=610 Eläinmäärät / Djurmängder 9"=230 24"=610 18"=460 18"=460-4 minkkiä tai naaras pentuineen - 4 minkar eller hona med valpar Gallerhylla - Verkkohylly (Ej obligatorisk - Ei pakollinen) Nippbevattning - Nippajuotto Klätterbur för mink Minkkien kiipeilyhäkki 340 18"=460 18"=460 Klätterbur för mink Minkkien kiipeilyhäkki 6- eller 7 -delad bur, plan och skärning 1:20 6- tai 7Genomskärning - osainen häkki, pohja, jaklätterbur, leikkaus 1:20 alternativ 2. 40 6"= Exempelritningar av minkarnas klätterburar som planritningar och genomskärningar P Ä L S F A R M A R E N S M I L J Ö H A N D B O K 5-7
6 p 12/33 6 p 12/33 6 p 12/33 2578 cm2 2578 cm2 2578 cm2 33" 33" 33" 12" 2" 12" 2" 12" 2" 12" 2" 12" 2" 12" 12" 2" 12" 2" 82" 12" 2" 12" 2" 12" 2" 12" 12" 2" 12" 2" 12" 2" 12" 82" 7 p 12/33 2" 12" 2" 12" 7 p 12/33 82" 7 p 12/33 2578 cm2 2578 cm2 2578 cm2 33" 33" 33" 12" 2" 12" 2" 12" 2" 12" 2" 12" 2" 12" 2" 12" 12" 2" 12" 2" 96" 12" 2" 12" 2" 12" 2" 12" 2" 12" 12" 2" 12" 2" 12" 2" 12" 96" 2" 12" 2" 12" 2" 12" 6 p 15/28, vaihtoehto, jos syvempi 96" häkki ei sovi 6 p 15/28, vaihtoehto, jos syvempi häkki ei sovi 6 p 15/28, vaihtoehto, jos syvempi häkki ei sovi 2705 cm2 2705 cm2 2705 cm2 28" 28" 28" 15" 1" 15" 1" 15" 1" 95" 95" 95" Antalet djur per bur: en hona med valpkulle eller två minkar under uppfödning. Exempelfigurer av lagenliga uppfödningsburar för mink. Höjden av alla burar 460 mm eller 18 tum. 5-8 P Ä L S F A R M A R E N S M I L J Ö H A N D B O K
Räv (JSB byggnadsbestämmelser och -anvisningar JSM-BBA C1.2.7.) Valparnas genomsnittliga antal per avelshona är 5,5. En valp kan placeras i samma bur som honan, men de övriga valparna flyttas till skilda burar med två valpar per bur. Det bör i allmänhet finnas en hane per fem honor. Rävarnas skugghus indelas vanligen i 2 400 mm långa sektioner. Inom en sektion ryms fyra avelsburar eller högst sex uppfödningsburar. Längden på skugghuset (dubbelradigt) per avelsdjur (hanar + honor) bör vara 2 000 mm och längden per rävavelshona 2 400 mm. Det sistnämnda värdet ska tillämpas då riktkostnaden fastställs. I tabellerna 5.2 5.4 framläggs rävfarmens platsbehov per djur.. Bottengallrets maskstorlek är <11,5 cm 2 och bottengallrets trådtjocklek > 2,1 mm. Avelsdjurens bottengaller ska vara plastbeklätt. I alla rävburar måste bottengaller vara plastbeklätt före utgången av 2010. Om nya eller förnyade bur installeras före detta skall de vara med plastbeklätt bottengaller (16/VLA/1999) Rekommenderad storlek på lyorna Längd Bredd Höjd 700...1100 mm 400... 500 mm 400... 500 mm P Ä L S F A R M A R E N S M I L J Ö H A N D B O K 5-9
5-10 P Ä L S F A R M A R E N S M I L J Ö H A N D B O K
5.3.3. Skugghus Vid byggandet av produktionsutrymmen för pälsdjur bör man beakta följande aspekter i anslutning till djurens välbefinnande: Burarnas planlösning, säkerställande av en god hygien och möjligheter till tillsyn och skötsel (JSM-BBA C1.2.7) Det ska finnas ett ordnat regn- och solskydd för pälsdjuren Ett oisolerat, lättkonstruerat skugghus anses ekonomiskt och funktionellt mest ändamålsenligt. Ett sådant skugghus har två burrader och en gång i mitten. Utrymmesbehovet per skugghusenhet på 2,5 lm enligt de nya bestämmelserna: - mink 28 uppfödningsplatser, 14 avelsplatser - räv 8 tillväxtplatserplatser, 6 avelsplatser Figur 5.3. Tvåradigt skugghus för mink (JSB byggnadsbestämmelser och anvisningar C1.2.7.) Vid användning av klätterburar avviker skugghusets mått från de traditionella. P Ä L S F A R M A R E N S M I L J Ö H A N D B O K 5-11
Skugghuset anläggs på en ca 30 cm hög sandbädd. Mitt i skugghuset löper en gång med en rad av djurburar på vardera sidan (Figur 5.3 och 5.4). Skugghuset ska vara väl förankrat i grunden eller marken så att det motstår vindtrycket. Djuren bor i burar i skugghusen och varje djur har en egen plats som markeras med ett eget kort. Djurens avföring faller ner genom burens nätbotten. Därigenom hålls djuren torra och rena, vilket minskar förekomsten av parasiter och sjukdomar. En torr och yvig päls ger också god värmeisoleringsförmåga. Burar för olika djurarter skiljer sig från varandra. Minken och illern har alltid en lya, medan rävarna för hygienens skull har lya bara under valpningstiden. Eftersom rävarna vill hålla ett öga på sin omgivning finns det en observationshylla i deras burar. Figur 5.4. Tvåradigt skugghus för räv (JSB byggnadsbestämmelser och anvisningar C1.2.7.) 5-12 P Ä L S F A R M A R E N S M I L J Ö H A N D B O K
5.3.4. Uppfödningshallar För större farmer är det ofta av ekonomiska, funktionella och miljömässiga skäl motiverat att bygga en hall med utrymme för flera burrader. Inre höjden i en sådan hall bör vara minst 3 m (JSM-BBA C1.2.7). Forskning om uppfödning av rävar i hallar pågår och de preliminära resultaten verkar lovande. Den riktgivande bottenytan för en rävhall är 7...8 m 2 /avelshona. (Tabell 5.5.) Uppfödning av minkar i hall har mottagits väl bland farmarna. Uppfödning i hall har konstaterats fungera bra med avseende på produktion, miljöeffekter och arbetsförhållanden. Halluppfödning är ett bättre alternativ också med tanke på säkerhet och passagekontroll. Nackdelen är att byggnadskostnaderna är högre än för skugghus. Under de senaste åren har man i Finland byggt många minkhallar samt några räv- och sjubbhallar. I dessa hallar testas olika tekniska lösningar och halluppfödningen är sannolikt en del av den strukturomvandling som pälsbranschen för närvarande genomgår. 5.3.5. Gödselstäder Lagret för gödsel och fast gödsel bör vara så stort att lagrad gödsel och gödselblandningar kan spridas på odlade åkrar under den tid då marken är ofrusen. Av pälsfarmer förutsätter man 12 månaders lagringstid. Undantag från ovannämnda dimensionering är möjlig om gödseln överlåts till någon som drar nytta av den och som kan ta emot den med stöd av tillstånd enligt miljöskyddslagen, eller om gödseln överlåts till en annan jordbrukare eller för att användas direkt eller om den lagras i vederbörligen anlagd och täckt gödselstack. Meddelande om undantaget ska göras i god tid till kommunens miljömyndighet. Gödselstäderna och gödselrännorna ska vara vattentäta. Mellanlagring av gödsel Storleken på ett mellanlager för gödsel är per avelsminkhona 0,25 m³ och per avelsrävhona 0,50 m³. I praktiken har det visat sig att gödselmängden är 30-50 % mindre än tidigare värden. Den riktgivande lagringsvolymen för fast gödsel, dvs. för gödselstadens storlek, får man genom att multiplicera gödselstadens bottenyta med vägghöjden (minst 0,5 m) plus en meter. En öppen gödselstad bör ha 0,5 m höga fasta väggar och höjdskillnaden mellan körramp och botten ska vara minst 0,5 m. I praktiken är väggarnas höjd 1,0 1,5 m. Även regnvatten och snö som faller direkt på gödselstaden bör beaktas. En del av regn- och smältvattnet avdunstar och en del sugs upp i ströet. Vätskemängden som samlas under ett år beräknas till minst 0,1 kubik/kvadratmeter, vilket bör beaktas vid dimensioneringen av behållare. Vätskan leds till en sluten brunn, antingen till en urinbehållare eller till en särskild flytgödselbassäng vars mått är 0,1 m x gödselstadens yta. Genom att förse urinbehållaren med tak förhindras snö och regnvatten från att hamna i behållaren. Därigenom behöver man inte beakta regnvatten då man dimensionerar behållaren.. Gödselstadens underlag ska vara vattentätt och bestå av antingen vattentät asfalt eller betong. Utanför ska finnas en torr körramp/lastningsplatta med hård botten. Ytavrinning av regnvatten bör undvikas. Av motiverade skäl kan man anlägga en gödselstad som är större än den som framställts. Om en öppen torrgödselstad planeras så, att den kan förses med tak behövs inga urinbrunnar. P Ä L S F A R M A R E N S M I L J Ö H A N D B O K 5-13
Den öppna torrgödselstaden bör vara väl ventilerad och ytterhöljet därför glest eller försett med luckor. Av praktiska skäl bör den fasta delen av väggen, betongkanterna, i en täckt gödselstad ha en höjd på minst 1,5 m. Övre delen av väggen kan bestå av gles brädfodring. Höjddifferensen mellan körramp och marknivå bör i takförsedda lager för fast gödsel vara minst 30 cm. (Figur 5.5.) Gemensamma gödselstäder och kompostering Utgångspunkten vid dimensioneringen av en gemensam gödselstad är storlekskraven som angetts ovan. I en gemensam gödselstad komposteras gödseln i allmänhet direkt. Kompostunderlaget kan bestå av en vattentät kompostplatta där gödseln lossas på en 30-40 cm tjock torv- eller annan ströbädd i ca 1,5-dubbla lager och omedelbart blandas i det tillsatta ströet. Ströet som behövs för komposteringen följer delvis med gödseln från farmerna. Vätska som eventuellt samlas på kompostplattan sugs upp av torven. I enlighet med myndighetskrav bör plattorna ha en lutning som innebär att vatten rinner mellan komposthögarna till den sida där gödseln tas emot och därifrån vidare till en sluten brunn. Det sista kravet på komposteringsområdet är att det finns klart avgränsade områden för mottagning av gödsel, kompostering och eftermognad. Komposthögarna är 1-1,5 m höga och 2-3 m breda. Högarna bör svängas 3-4 gånger under höstens lopp och i oktober samlas till en eftermognadshög som är 4-5 m hög och 6-8 m bred. 5-14 P Ä L S F A R M A R E N S M I L J Ö H A N D B O K
5.4. Pälseri Pälseriet ligger vanligen i anslutning till skugghusen på farmområdet. Pälseriets storlek beror på produktionen. Byggnaden indelas i tre olika avdelningar: en förbehandlingsavdelning 30 %, en avdelning för vidarebehandling och torkning av skinn 40 %, en avdelning för slutbehandling/ efterlagring 20 % samt sociala utrymmen 10 % av det totala behovet av utrymmen. Hur stora utrymmen som behövs för pälsningen varierar i hög grad mellan olika pälsfarmer. 5.5. Lagerutrymmen Foderlager Foder levereras från fodercentraler och förvaras i isolerade fodersilor som till storleken varierar enligt antalet djur. Från fodersilon lossas saftfodret direkt i utfodringsanordningarna. Silorna är byggda på ett vattentätt underlag som är försett med brunn. Tvättvattnet från silorna och utfodringsanläggningarna kan samlas upp och från täta brunnar ledas vidare till avloppsreningsverk för behandling eller sugas upp i torv och komposteras. På vissa farmer har man under senare år som ett alternativ byggt isolerade kylutrymmen för lagringen av djurfoder. En sådan kylförvaring gör det möjligt att hålla större foderpartier på farmen. Lager för strö/lyor För strö och lyor har man byggt särskilda förvaringsutrymmen. Dessa utrymmen är antingen separata eller hopbyggda. Utrymmen för strö kan byggas även i anslutning till en gödselstad för fast gödsel och gödselstadens utrymme kan utnyttjas också på annat sätt. Lagret för lyor bör vara klart separerat från utrymmena där gödsel lagras. Maskinhall/verkstad På större farmer kräver maskinparken en särskild maskinhall och/eller verkstad. På mindre enheter är dessa utrymmen oftast byggda i anslutning till pälseriet. Reparationshallen bör vila på ett hårt underlag och vara försedd med oljeavskiljningsbrunn. Utrymmet bör ha ändamålsenliga förvarings kärl för spillolja och andra avfallsfraktioner. Kärlen för spillolja bör vara försedda med märkning i enlighet med gällande krav. Svarta och klara oljor samt flytande bränslen och fönstertvättmedel bör förvaras skilt. För att kunna suga upp oljig vätska från marken bör det alltid finnas spån eller torv i verkstaden. P Ä L S F A R M A R E N S M I L J Ö H A N D B O K 5-15
5.6 Kostnader för grundläggning och underhåll av pälsfarm Riktgivande kostnader för grundläggning av en pälsfarm: Grundläggningsarbeten 17 % Stomarbeten, tak, golv 25 % Burar och utfodringskonstruktioner 50 % Annat 8 % Grundläggningskostnaderna varierar avsevärt beroende på förhållandena på byggnadsplatsen. Grundläggningskostnaden år 2007 är ca 400 euro/lm, moms 0 %. Kostnaderna för anläggande av en hall är 35 % dyrare än för ett skugghus (Sjölund 2002). Grundandet av en pälsfarm medför kostnader även för miljötillstånd och byggnadslov, företagsgrundande, konstruktioner och anläggningar för passagekontroll, byggande av infrastruktur, maskiner och utrustning som behövs på farmen samt för lager och andra produktionsutrymmen. Även kostnaderna för anskaffning av de första avelsdjuren bör medräknas då pälsfarmen grundas. Underhållskostnader Kostnaderna för underhåll av pälsfarmen är till en början större än försäljningsinkomsterna. Den som tar beslutet att satsa på avelsdjur får räkna med 1,5-2 års arbete innan investeringarna ger avkastning. (Kylmänen 1984). Farmens utgifter exklusive kapitalkostnader är ca 50 euro/producerat rävskinn och försäljningsinkomsterna 25-100 euro/producerat rävskinn. Produktionskostnaden för minkskinn exklusive kapitalkostnader är 20 euro/skinn och försäljningsinkomsterna 20-35 euro/producerat minkskinn. Foderkostnadernas andel av de rörliga kostnaderna är ca 70 %, löneutgifternas andel ca 25 % och de övriga utgifternas andel ca 5 % (Puhakka 1986). Kostnaderna är störst under perioden från juli till november, då drygt 75 % av hela årets foderförbrukning sker. Foderkostnadernas andel av pälsfarmens försäljningsinkomster varierar storligen från år till år. Priset på pälsskinn påverkar foderpriset med ungefär ett års fördröjning, eftersom avtal om foderinköp i allmänhet baseras på föregående års försäljningspris på skinn (Puhakka 1986). Under de bästa åren uppgår kostnaderna för foder till endast 45 % av försäljningsinkomsterna, medan andelen under de sämsta åren är drygt 80 % (PSTK). Investeringsstöd Investeringsstöden till pälsfarmer i Finland har sjunkit sedan 1980-talet och särskilt under den tid landet tillhört EU. Idag kan JSM bevilja bidrag för miljövårdsinvesteringar och för introducerandet av nya pälsdjursarter för produktion. Typiskt för pälsnäringen är den höga självförsörjningsgraden och få är de etablerade pälsfarmer som erhållit produktionsstöd. 5-16 P Ä L S F A R M A R E N S M I L J Ö H A N D B O K
Följande investeringsstöd är tillgängliga för investeringar år 2010: för farmens byggnadskostnader vid flyttning från grundvattenområden, bidrag 45 % för nya burar enligt djurskyddsbestämmelserna, bidrag 22 % för nybyggande, grundrenovering och utvidgande av skugghus, oisolerade djurhallar, foderförvaringsutrymmen och gödselstad samt för farmens inhägnande med ett sådant stängsel som hindar djuren att slippa ut från farmområdet, bidrag 10 % för byggnadsinvesteringar av åretruntbevattningssystem och gemensam gödselstad för två eller flera farmer samt för vattentätt underlag i de redan befintliga skugghusen, bidrag 20 % för investeringar för förbättring av arbetsmiljön, bidrag 15 % för nybyggande, grundrenovering och utvidgande av skugghus, oisolerade djurhallar, foderförvaringsutrymmen och gödselstad samt för farmens inhägnande med ett sådant stängsel som hindrar djuren att slippa ut från farmen, räntestödslån 70 % för investeringar för förbättring av arbetsmiljön, räntestödslån 70 %. Tilläggsinformation om investerings- och startstöd ger de lokala ELY-centralernas landsbygdsavdelningar. (Karleby, Sakari Virta, e-post: sakari.virta@ely-keskus.fi, tel. 050 312 8672, Soini Kattilakoski, e-post: soini.kattilakoski@ely-keskus.fi, tel. 050 312 8575 och Heikki Rautio, e- post: heikki.rautio@ely-keskus.fi, tel. 050 312 8627. I Vasa Stig-Göran Bonn, e-post: stig-goran. bonn@ely-keskus.fi, tel. 050 312 8537 och Maria Swanljung, e-post: maria.swanljung@ely-keskus.fi, tel. 050 312 8654). 5.7. Pälsdjursfoderblandningscentral När pälsdjursproduktionen var mindre blandades foder på farmerna för hand. Vid ökad konsumtion behövdes foderkvarnar, allt större fodertillverkningsanläggningar och kraftkällor för dessa. När produktionen växte måste man börja importera foderråvaror från utomlands och blanda dem maskinellt. Pälsdjursuppfödningens koncentration i Vasa län möjliggjorde uppkomsten av regionala organisationer, bl.a. foderblandningscentraler (Westermarck 1991). Inom norra Finlands område grundades en foderkommitté år 1968. Fodercentralnätets utveckling möjliggjorde pälsdjursproduktionens rationalisering och utvidgning (Weijola 1989). I Finland fungerar för närvarande 10 foderblandningscentraler, vilka är aktiebolag som producenterna äger. 6 av dessa ligger inom SÖP:s område i svenskspråkiga Österbotten, 3 inom PSTK:s område och 1 inom Savolax-Karelens område. Dessutom tillgodoses pälsdjursnäringens utfodring genom flera centrallager och fryserier som är verksamma i Björneborg, Mariehamn, Gustavs, Nystad och Korsnäs. Destrueringsanläggningar som har sin verksamhet i Honkajoki, Nykarleby, Kaustby och Kortesjärvi tillverkar proteinhaltigt mjöl och djurfett av slaktavfall och pälsdjurskroppar. Ägandegrunden i foderblandningscentralerna är bolagsform, men den förknippas med en stor portion kooperativ idealism och producenternas samarbetsvilja. Foderblandningscentralernas uppgift har varit anskaffning och lagring av råvaror, tillverkning och förvaring av foder samt dess distribution till pälsdjursfarmerna. Pälsdjurens foderkonsumtion når sin kulmen på hösten, men utbudet av proteinfoder, vårströmming, kulminerar på våren och slaktavfall kommer jämnt under hela året, så att foderblandningscentralerna behöver ha utrymmen för djupfrysning och kallager. Foderblandningscentralerna har också finansierat pälsdjursfarmernas verksamhet genom att ge dem kredit på räkningar. P Ä L S F A R M A R E N S M I L J Ö H A N D B O K 5-17
I en del farmer, drygt 50, tillverkar man fortfarande fodret själv och i pälsproduktionens randområden används i viss utsträckning industriellt tillverkade foder. Dessa foder består av helfoder i form av granulat. Fodret utfodras antingen automatiskt eller uppsugs i vatten och ges som färskfoder i grötform. Största delen av pälsproducenterna, ca 98 % av totalt 1400 farmer, använder färskt pälsdjursfoder som tillverkas i fodercentralerna. Den årliga mängden foder som tillverkas i fodercentralerna uppgår till ca 400 milj. kg. Fodercentralernas verksamhet övervakas i enlighet med ett egenkontrollprogram (HACCP) som är godkänt av EVIRA. Övervakningen sker genom EVIRAS:s inspektionsbesök två gånger i året och genom kontrollbesök av EU-inspektörer. Övervakningen är anknuten till förordning nr 1774/2002, på basis av vilken man kontrollerar sådan verksamhet som omfattas av förordningen, medräknat animaliska ämnens spårbarhet. 5.8. Fryseri Foderförbrukningen är som störst under perioden juli-november. Under denna tid tillverkas 75 % av pälsdjursfodret. Foderråvaror levereras året runt och foderfisk huvudsakligen på våren och hösten. För att säkerställa utfodringen behövs fryskapacitet och fryserier där foderråvarorna kan förvaras. En del av frys- och lagringsutrymmena är byggda i anslutning till foderblandningsanläggningarna. Fryslagren är i allmänhet fulla i slutet av juni och tomma i november. För att förstöra virus och bakterier och vissa parasiter rengörs och desinfekteras lagren innan de fylls på nytt. Dessa organismer kan nämligen bevara sin infektionsförmåga i frysutrymmen i åratal och med fodret kan sjukdomsalstrarna sprida sig till djuren i en farm/farmer och få sjukdomen att bryta ut. Fryserier där det finns sjukdomsalstrare kan vara effektiva smittkällor och reservoarer för olika smittsamma sjukdomar. Rengöring och desinfektering av fryserier och de lokaliteter där fodertillverkning sker bör därför höra till de årliga rutinåtgärderna. Dessa åtgärder är särskilt nödvändiga då smittsamma sjukdomar har förekommit i foder- och pälsningscentralens medlemsfarmer. Jord- och skogsbruksministeriet ger detaljerade anvisningar om hur en grundlig desinfektion bör genomföras. Desinfektionsmedel kan sprutas på väggar eller spridas med gas. Desinfekteringen kan även ske med het vattenånga som kommer med tillräckligt tryck (Förhindrande av spridning av smittsamma sjukdomar hos pälsdjur, JSM:s allmänna anvisningar D 134). 5-18 P Ä L S F A R M A R E N S M I L J Ö H A N D B O K
5.9. Pälsningscentral Pälsningscentraler för mink och räv. Pälsningen har länge varit pälsproduktionens flaskhals. Genom att bygga gemensamma pälserier har man kunnat effektivisera produktionsprocessen, på samma sätt som fodercentralerna tidigare. Hösten 2002 grundade Turkistuottajat Oyj en pälsningscentral för minkar i Kaustby. Furfix Oy, dotterbolag till Turkistuottajat Oyj, svarar för centralens verksamhet. Minkkroppar körs från farmer centralt till Kaustby för vidare behandling Pälsningscentralens kapa citet är för närvarande ca 700 000 minkskinn per år. En stor del av pälsfarmerna i Finland ligger inom 100 km:s avstånd från Kaustby. I olika delar av Österbotten har under senaste åren startat flera pälsningscentraler för pälsning av räv Anläggningarnas bearbetningskapacitet varierar från några tusen till 100 000 rävskinn per år. Tack vare djupfrysning kan pälsningsperioden fortsätta ända till februari-mars (Finsk pälstidskrift 5/2002). Om pälsningscentralen tar emot djur med smittsam sjukdom, ska kropparna eller de obehandlade skinnen skickas till pälsningscentralen som en separat försändelse och vid en tidpunkt som har avtalats särskilt. Förpackningarna ska förses med tydlig varning om smittfara. Efter det att pälsningscentralen har hanterat den infekterade varan ska pälsningscentralens lokaliteter desinfekteras (Förhindrande av spridning av smittsamma sjukdomar hos pälsdjur, JSM:s allmänna anvisningar D 134).. 5.10. Förbränningsanläggning Enligt Europaparlamentets och rådets förordning nr 1774/2002 kan kroppar av självdöda pälsdjur brännas. Miljöministeriets samt jord- och skogsbruksministeriets myndigheter klassificerar inte pälsade pälsdjurskroppar som sådant avfall enligt avfallslagen som omfattas av den på avfallsförbränningsdirektivet 2000/76/EY baserade förordningen om avfallsförbränning nr 362/2003. Förordningen skulle förutsätta hårdare krav på förbränningen av avfall samt tillstånd för förbränning av pälsdjurskroppar av förbränningsanläggningen. Pälsdjurskroppar klassificeras som hela kroppar och förbränningen av kropparna kan genomföras i enlighet med EU-förordningen 1774/2002 i > 850 graders temperatur under 2 sekunders tid. Förbränningsanläggningarna i Finland har ingen direkt beredskap att ta emot obehandlade kroppar eller kroppmassa. Kroppmassan kunde tekniskt brännas i anläggningar för virvelbäddsförbränning, men detta skulle kräva investeringar i mottagningssilor och matningssystem till ett värde av ca 0,5 0,8 miljoner euro. Anläggningarna borde investera i ånguppvärmda isolerade mottagningssilor samt system för matning direkt i panna. Större avfallsförbränningsanläggningar har inte varit intresserade av så här små partier. Efter hand som tekniken utvecklas är det sannolikt att även pälsdjurskroppar inom några år kommer att hanteras genom virvelbäddsförbränning i pannor som drivs med fasta bränslen. Värmevärdet för en ofrusen kropp är ca 25 MJ/kg, då det för torv är 20 MJ/kg. Värdet baseras på kroppens konsistens; fett 40 %, vatten 40 % annan torrsubstans 20 % samt på värmevärdet för fett 40 MJ/kg. P Ä L S F A R M A R E N S M I L J Ö H A N D B O K 5-19