öppen horisont 2012 Fräknefejden Orienteringen firar 50 år Evert Svensson "Palme var ett fynd" Jubileum 90 år på 150 sidor Utbytesstudenter Svensk musik populär i Japan
Fånga läsaren! Ljungskile folkhögskolas kamrat- och vänförening öppen horisont 2012 ANSVARIG UTGIVARE Jan Lindvall PROJEKTLEDARE Lena Bengtsson REDAKTIONSCHEF Viktoria Oskarsson FOTOGRAF Hedda Berander LAYOUT Fredrik Janlind Emil Gustafsson REPORTRAR Erik Weiefors Carl Thanner Sofia Andersson Cristian Jonsson Kristian Risenfors Skrivarkurs på distans Journalistiskt skrivande för dig som söker ett effektivare språk. Ny kurs startar i januari 2013. Sista ansökningsdag 1 december. Ljungskile folkhögskola 459 80 Ljungskile Telefon: 0522-68 69 47 E-post: exp@ljungskile.fhsk.se www.ljungskile.org vandrarhem året runt! Bo på vårt ADRESS OCH TELEFON Öppen Horisont Ljungskile folkhögskola 459 80 Ljungskile tel: 0522-68 69 00 HEMSIDA www.ljungskile.fhsk.se (folkhögskolan) www.lfkv.se (Ljungskile folkhögskolas kamrat- och vänförening) E-POST exp@ljungskile.fhsk.se KURSGÅRDEN tel: 0522-68 69 70 boka@kustkonferens.se POSTGIRO Kamrat- och vänföreningen: Plusgiro: 54 95 24-7 Bankgiro: 5328-6001 Glöm inte att ange ditt namn vid betalning av medlemsavgiften! Stanna i Ljungskile över natten. På folkhögskolans vandrarhem har du nära till hav, skog och sjö. Boka ditt rum på telefon 0522-68 69 70. Pris från 225:-/vuxen, barn från 95:-. Öppet året runt! Välkommen! www.ljungskile.org TRYCK Munkreklam, Munkedal 04 22 23 12 04 KRÖNIKA Folkhögskolan ska ge alla kraft till utveckling JAZZ En levande musikform 06 PALME "Han var ett fynd" 09 JUBILEUM En djupdykning i skolans historia 10 FLYTT Folkhögskolan tar sig in i anrikt cityhus FÖRÄNDRINGAR Stort intresse för rektorstjänst och Västkustgården ska byggas om 12 Ann-Kristin Falkeby Hennes liv på folkhögskolan 14 VARG Inget vargrevir på Bredfjället 15 ORIENTERING 16 KÖPCENTRUM Galleriorna är vår tids kyrkor 18 JAPANER Förenas i blyghet 19 KAMRATER "Jag har fått ut otroligt mycket av medlemsskapet" 20 LFKV:S FRAMTID Verksamheten läggs ner nästa år? MINNEN Erik Brandt minns tillbaka i tiden 22 BILDKOLLAGE Skapandeveckan är i full gång 23 BILDKOLLAGE Skapandeveckan i full gång Stor uppslutning i lerig fejd
Vi vill ge kraft till utveckling Folkhögskolans roll är att vara en kraft till utveckling. Den nordiska folkhögskolan har spelat en viktig roll i samhällets utveckling i mer än 100 år och Ljungskile folkhögskola har gjort det i 90 år. Redan från början fanns två sidor av uppdraget, nämligen att ge möjlighet åt individer att utvecklas och att peka på brister i samhällets förmåga att erbjuda denna möjlighet till alla. En av folkhögskolans roller idag är att ge stöd åt människor i utanförskap för att de skall kunna närma sig arbetsmarknaden. Det gör vi framgångsrikt och vi får resurser av samhället för att vi gör det. För att spela rätt roll räcker det inte att följa med i utvecklingen. Det krävs att vi spanar in i framtiden hur ser det samhälle ut som våra kursdeltagare skall leda om tjugo år? Världen över finns en stor grupp unga vuxna utan jobb. Det är möjligt att de kommer att finna en väg till försörjning och meningsfullt liv utanför det vi kallar arbetsmarknaden. Kanske formar de ett liv med mer mening än vad det är inne i ekorrhjulet? Folkhögskolan har unika förutsättningarna till insiktsfulla samtal om dessa frågor eftersom vi lever med de som kommer att forma framtidens samhälle. Det civila samhället brukar definieras som en arena, skild från staten, marknaden och det enskilda hushållet där människor organiserar sig och agerar tillsammans för gemensamma intressen. Folkhögskolan är en viktig del av det civila samhället. Det finns krafter som i första hand vill se frivilliga organisationer spela en serviceroll, ta hand om samhällets brister, som att vara en bro mellan utanförskap och arbetsmarknad. Det är säkert rätt att även spela den rollen, men vi måste också satsa kraft på den andra sidan av uppdraget, den att påverka samhällets utveckling. Det kan vi göra genom att samtidigt fråga oss vad det beror på att det just nu är stora grupper av unga vuxna världen över som inte får jobb. Vi skall utrusta våra deltagare med verktyg för att analysera vår samtid. Vi skall ge dem lust att kritiskt granska och engagemang att förändra. När vi gör det blir folkhögskolan en kraft till utveckling idag. Folkhögskolan kommer att behövas i den rollen även i framtiden. Tomas Rydsmo, rektor på Ljungskile folkhögskola Jazz en levande musikform Många möjligheter. På Ljungskile folkhögskolas afroinriktning kan man söka in på samtliga Paradox allt fler skickliga jazzmusiker kommer fram samtidigt som det blir allt svårare att försörja sig på musiken. Lars Jansson har lyckats. Elvira Seger hoppas på samma sak. Båda bor i Ljungskile, där det spisas ovanligt mycket jazz. Svinstian, som också kommit att kalllas Swingstian, är en typisk replokal på Ljungskile folkhögskola. Golvet, en brun tovig heltäckningsmatta, ockuperas av pärmar, notblad, sladdar och instrument. Mitt i denna kreativa röra står tre musiker och kämpar med ett arrangemang deras lärare satt ihop. Basisten Max Sjödin spelar med vantar och mössa. Saxofonisten Elvira Seger kommenterar kylan: Ja, nu är det kallt men på sommaren blir det stekhett, så är det. Hon sätter igång metronomen, räknar in Etsuko Ogura på pianot och tar ett stadigt tag i saxofonen och stampar takten med sina silvertejpade tofflor. Vit strumpa i ena, svartblommig i andra. Hon kommer av sig. Låten är svår. Det var på ett jazzläger när hon var 13 år som jazzen förtrollade henne. Favoritskivan blev ett loppisfynd med Oscar Peterson. Jazzen är drömmen men hon vet om att det är svårt. Det är få som kan leva på det. Många jobbar vid sidan om, som typ musiklärare. De flestas ambition är nog inte att slå kommersiellt heller, i alla fall inte i den här musikgenren, säger Elvira. I slutet av november ska hennes band vara förband åt Lars Jansson trio på jazzklubben L jazz i Ljungskile. Lars Jansson är en världsetablerad jazzmusiker och håller med om Elviras resonemang. Allt fler yngre och skickliga musiker kommer fram men allt fler blir också tvungna att kombinera musiken med en annan utbildning. Mycket på grund av nedladdning, Spotify och dåligt be instrument med jazzprofil: jazzsång, jazzpiano/brukspiano, elgitarr, elbas/kontrabas, blås, trummor med mera. talt. Min son Paul, som spelar i trion, är snart färdigutbildad pilot. Ska man spela på en jazzklubb en fredagskväll och får 600 spänn i gage är det svårt att klara sig, säger han. Själv har Lars Jansson aldrig känt sig pressad av kommersiella intressen. Han har alltid prioriterat konstnärlig frihet och levt efter den utan att sälja sig. Elvira Seger. I år är det jubileum. För exakt 25 år sedan var Lars Jansson med och startade upp jazzklubben L jazz i Ljungskile. En klubb som satte lilla Ljungskile på den stora jazzkartan. Det började med en jazzkurs på folkhögskolan som sedan utmynnade i jazzklubben som i dag lockar kända namn till orten. Efter 15 år som husband släppte Lars Jansson sina ansvarsområden i klubben. Lars Jansson. Lars Jansson 61 år Tips på inkörsportar till jazzens värld: Lars Jansson Trio Ballads Jan Johansson Jazz på svenska John Coltrane Ballads Elvira Seger 20 år Tips på inkörsportar till jazzens värld: Esbjörn Svensson Trio Tuesday wonderland Frank Sinatra "Vad som helst, allt är najs." Elin Larsson Group Let you in Tips Om du vill lyssna på Elvira Seger och Lars Jansson: Lars Jansson trio spelar på Ljungskilegården torsdag 29 november. Förband är Elvira med flera. Jazz anses av många som svår och avancerad musik som kräver skarpsinnade lyssnare. Det är synd. Jazz är inte en produkt, det är en levande musikform som ska upplevas, säger han. Om jazz spelades en kort stund vare dag i svensk TV tror jag att fler skulle få upp intresset och fastna. Massmedias makt. Nu är vår publik oftast äldre. Men det finns hopp. Elvira Seger är ett. Jazz är fantastiskt, så mycket mer än påtisdag-på-tisdag. Man vet aldrig vart det ska ta vägen när man börjar. När jag spelar så får jag en melodi i huvudet som blixtrar ut i fingrarna. Det är en fantastisk här och nu-känsla som man får även som lyssnare. I Svinstian har nu musikerna rest sig upp. De har bytt låt, en låt de kan bättre. Efter ett vasst pianosolo från Etsuko Ogura är det Elvira Segers tur, känslan infinner sig, tonerna från saxofonen strömmar ut och höjer temperaturen. TEXT: Kristian Risenfors
"Olof Palme var ett fynd" Olof Palme. Älskad och hatad. Vem var han egentligen, utöver den karismatiske statsministern i talarstolen? Evert Svensson, vän och före detta medarbetare, tar oss med på en resa som tog sin början i mitten av femtiotalet. På Kongahällagatan i Kungälv ligger radhusen tätt. I ett av husen bor Evert Svensson, 87. Han står i köket, i full gång med att bre leverpastej på ett knäckebröd och med en stor kastrull lingon kokandes framför sig. Rårörda lingon som, enligt en missnöjd Evert, ser alldeles för vattniga ut i grytan. Solen kastar sitt sken längs det avlånga köket. Närmast fönstret står ett runt bord med duk och trästolar omkring, alla försedda med varsin sittdyna. Det är varmt och gemytligt. Bekräftar bilden av ett svenskt folkhem. Evert Svensson är en bevandrad man med en lång bakgrund inom den socialdemokratiska politiken. Han kom till riksdagen år 1957, då Tage Erlander var statsminister. De var i symbios med varandra, Palme och Erlander. För honom betydde Palme mycket eftersom Tage själv inte var särskilt talförd. Han växte upp med att läsa och skriva. Palme kunde tyska, engelska och franska. Han blev fixaren, som hade lätt för att formulera sig, säger han. Palme var ett fynd. Olof Palme och Evert Svensson kom till riksdagen ungefär samtidigt, men det var först då Evert blev ordförande för den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen som de verkligen kom i kontakt med varandra. Han minns en karismatisk, men också distanserad man. Han gick alltid och funderade och kunde verka frånvarande. Han kunde sitta i ett sammanträde och läsa en promemoria och verka som om han inte lyssnade, fastän att han gjorde det. Han sysslade alltid med två saker samtidigt. Palme var alltid aktiv i den meningen att han satte sig in i saker och ting och han arbetade mycket med sina tal. Palme hade alltid många omkring sig PERSONLIG REPRESENTANT. Palme brukade utnyttja Broderskapsrörelsens kongresser för att tala om internationella frågor. På den punkten möttes vi verkligen och vid några tillfällen blev jag ivägskickad för att avlyssna och rapportera. Vi hade en vän i honom säger Evert Svensson. som alla hjälptes åt. Det var ett arv från Tage Erlander. Hans medarbetare blev kända som Erlanders pojkar och där ingick bland andra Olof Palme och Ingvar Carlsson. Det är socialdemokratin när den är som bäst, säger Evert. Han fortsätter berätta om Broderskapsrörelsens kongress som Palme besökte 1965. Evert Svensson träffade honom innan besöket. Han gjorde klart att de hade hört tillräckligt om hur tillväxten gett människor möjligheter i form av telefoner och bilar, det krävdes någonting annat. Palme tog fasta på vad Evert sa. Talet blev berömt som ett kritiskt anförande mot Vietnamkriget. Evert citerar: Det är en illusion att tro att man kan möta kraven på rättvisa med våld och militära maktmedel. Kaffet har kallnat och solens bleka sken täcker vardagsrummet. Stora och små tavlor fyller tapeterna, inte en kvadratmeter får vara ifred. I bokhyllan, som bara rymmer en liten del av alla böcker Evert Svensson äger, står ryggarna tätt. Återkommande ord är: politik, historia, religion, Palestina och Palme. Under Olof Palmes tid som statsminister upplevde Socialdemokraterna både mycket låga och höga siffror. Han fick ofta råd av sina Text & Foto: Sofia Andersson Evert Svensson Riksdagsledamot (s) 1957-1991 Ordförande i Broderskapsrörelsen 1968-1986 President för The International League of Religious Socialists 1983-2003 Delegat till FN och Europeiska Säkerhetskonferensen samt ledamot av Europarådet Ordförande i Kamrat- och vänföreningen Författare till böcker som Vägen till Palestina - Två folk och ett stycke jord och Vägen ut ur fattigdomen: välfärdsstaten Sverige närmaste inom partiet att ta det lugnare i debatter, då han kunde uppfattas som aggressiv. Olof Palmes sätt att angripa högern och blanda sig i internationella frågor gjorde honom till en kontroversiell ledare som väckte känslor hos de flesta. Hat och beundran. Men hur kommer det sig då att denne karismatiske, ambitiöse och kunnige person var så hatad? Det fanns ett arrogant drag hos honom, minns Evert. Eftersom han var född och uppvuxen på Östermalm, kände han högerkrafterna och deras resonemang. Han kunde därför gå ut väldigt hårt. Han tog till kraftorden diktaturens kreatur när han pratade om Tjeckoslovakiens styre. Vid ett annat tillfälle kallade han Spaniens ledare Franco för satans mördare. Palmes inblandning i Vietnamfrågan väckte stor uppmärksamhet internationellt efter Jultalet på juldagen 1972, efter att USA bombat Hanoi. Städer som genom tiderna utsatts för blodiga grymheter räknas upp, följt av Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972. Nyligen gick dokumentären Palme upp på de svenska biograferna. I filmen visas ett klipp då statsministern möter Moderaternas, då Högerpartiets, partiledare Gösta Bohman i en tvstudio. Bohman kritiserar Palme för att uttala sig i sådana ordalag som han gör i Jultalet och säger att det inte anstår en statsminister. Evert Svensson reagerade starkt. Jag undrar personligen, vad tänkte Bohman? Tusentals människor bombades ihjäl och så ger han sig på Palme för att ta till ett för hårt språk, det är ju absurt! Jag gillade hans djärvhet, säger Evert Svensson. Han var inte dumdristig, men han tog risker. Evert Svensson visar vägen till ett annat rum, med ytterligare en bokhylla. Han fingrar
försiktigt på några bilder som han sedan räcker över. De visar en vinterklädd Palme med fackla i handen. Bakom går Evert med ett fast grepp om den vietnamesiska lotusblomman. Vi tyckte att Arafat från PLO skulle komma hit, och när vi föreslog det för Palme sa han Vill han komma är han välkommen. Det var ingen tvekan, trots att han begrep att det skulle bli en väldig uppståndelse. Jag såg bortom arrogansen, för han var i själva verket en stor humanist, säger Evert. Som ett exempel på Palmes humanistiska gärningar berättar Evert om år 1956 då Palme ingick ett skenäktenskap med en flicka som hade det besvärligt i Öststaterna. Han gav henne därmed möjligheten att lämna sitt land. Jag tror vi alla tolkade det som ett drag av hans medkänsla. Han räddade henne. Det var en lördag i februari, en lördag Evert Svensson alltid kommer att minnas. En riksdagsledamot ringde och gav dödsbeskedet, varpå Evert kastade sig på första bästa flyg till partistyrelsens verkställande utskotts akuta sammanträde. Ja, vad säger man? Det var en chock, en händelse man inte glömmer. Allt finns kvar som en film i huvudet. Det är nästan som ett dödsfall i familjen SERGELS TORG 1968. Från vänster: Olof Palme, Evert Svensson, Nhuyen Tho Chyan. Palme hade lovat tala på Vietnamdemonstrationen, men när det stod klart att Nordvietnams Moskvaambassadör skulle hälsa på uppstod oro i regeringen. Någon sa till Palme att han borde sjukanmäla sig, varpå han svarar men jag är ju inte sjuk...?. Jag tycker det är så bra! Han ville inte smita på det fega sättet. säger Evert Svensson. Evert Svensson saktar ner tempot då han pratar. Det blir tyst. Han pekar på knäckemackorna framför sig. Men du äter ju ingenting! Framför oss ligger foton och biografier utspridda på bordet. Evert återvänder till köket och lingonen. Med sig bär han minnet av en god vän, en handlingens man. Olof Palme. Recension: Filmen om Palme En bild på en rutig kavaj, dränkt i blod, samtidigt som ett knastrande telefonsamtal spelas upp. Det känns som att hela biosalongen håller andan. En man har blivit skjuten på Sveavägen den 28 februari 1986. I polisradion framkommer det snabbt att det inte är vilken man som helst, utan Sveriges statsminister Olof Palme. I filmen får vi en inblick i Olof Palmes liv. Mobbad i ung ålder, Tage Erlanders högra hand, gift trebarnsfar och det han är mest känd för: att ha varit. Sveriges statsminister. Med material från dåtidens television, privata filminspelningar och nygjorda intervjuer med kollegor och familjemedlemmar bjuds publiken på vem den socialdemokratiske politikern var. Bilderna från sommarhuset på Fårö visar en glad, lycklig och engagerad familjefar, och visst ser jag samma sak när Olof Palme visas i bild under sina politiska uppdrag. Bilden av den kontroversiella politiker som Olof Palme var visas tydligt genom scenen då han i ett tal 1972 använde sig av starka ord mot USA:s tillvägagångssätt i Vietnamkriget. Han jämförde USA med nazisterna. Det finns en scen i filmen där publiken får se en vardaglig och humoristisk sida av statsministern. Ett filmteam och flera andra journalister har följt med Olof Palme hem. Han säger hej då till journalisterna men vänder sig snabbt mot filmteamet igen och säger: "Nu får ni inte filma för jag ska ta fram nyckeln från gömstället", och så skrattar han. Kameramannen skrattar tillsammans med Palme och stänger av sin kamera. I slutet av filmen visas en bildserie med tystnad från sönerna Mårten, Mattias och Joakim Palme. Effektfullt och gripande. Nästa år är det 27 år sedan Olof Palme mördades. Varför har det inte gjorts en film om honom tidigare? Att göra en dokumentär är absolut det rätta formatet att spegla en sådan historia som Olof Palmes liv och död bär på. Text: Viktoria Oskarsson FOTO: Pressbild Djupdykning i skolans historia I samband med skolans jubileum i april ger Ljungskile folkhögskolas kamrat- och vänförening ut en bok om skolans historia. En antologi där 90 år skildras på 150 sidor. Huvudförfattare till boken är Inger Dejke, Jan Lindvall, Åke Lundell, Jan-Erik Perneman och Per Nordqvist. De arbetar just nu med att samla och sovra fakta och historiska ögonblick. Boken blir en uppföljare till grundaren Birger- Magnus Hellerstedts bok Vidder och Vägskäl från 1960. Tonvikten kommer ligga på åren efter 60-talet. Per Nordqvist är bokens redaktör och författare. 1968 kom han till skolan och jobbade först som lärare i psykologi och pedagogik och sedan som rektor 1981 till 2000. På den tiden jag var rektor var vi den största folkhögskolan i Sverige med många studenter. Vi hade dessutom omkring 10 000 kortkursdeltagare per år. Det var en spännande period. Sammanlagt jobbade han 32 år på skolan och har många minnen. Att peka ut ett specifikt minne är svårt. Det fanns stunder av både glädje och sorg, berättar han. Han minns dock en händelse som han hoppas kommer få plats i boken. På 80-talet tog riksdagen fram ett förslag om bidragstak för Sveriges folkhögskolor. Förslaget innebar att Ljungskile skulle mista en tredjedel av dåvarande statsbidrag. Detta hade slagit hårt mot skolans ekonomi. Men rektor och styrelse tog kampen och lobbade mot förslaget. Protesterna nådde riksdagshuset. Ljungskile och Karlskoga folkhögskolor skonades. Detta kom att kallas Lex Ljungskile. Per Nordqvist satt då på läktaren i riksdagshuset. När jag kom tillbaka till Ljungskile ställde jag mig på ett bord i matsalen och förmedlade beslutet att skolan inte skulle drabbas, säger han. Författare. Per Nordqvist har jobbat 32 år på folkhögskolan, varav 19 som rektor. Nu är han aktuell som redaktör för boken om skolans 90-åriga historia. Till skillnad från Birger-Magnus Hellerstedts bok ska författarna låta många bilder ta plats. Skolan har tillsammans med hembygdsföreningen i Ljungskile ett fantastiskt bildarkiv. Tack vare samarbetet har de äldre bilderna källhänvisning, något de senare tyvärr saknar. Per Nordqvist skriver om skolans ekumeniska värderingar och vilka rektorer, kurser och styrelseordföranden skolan haft. Hittills har han gått igenom samtliga protokoll från föreningen och skolans årsberättelser. Att sovra i det framställda materialet har inte varit lätt. Innan vintern träffas författarna för att se hur långt de har kommit. Ännu finns varken titel eller kapitelrubriker. Texterna ska vara klara till årsskiftet och Per Nordqvist tror att de klarar deadline. Det är intressant att forska i skolans historia och då blir det ibland för mycket text. Man måste stryka mycket. Eftersom Ljungskile folkhögskolas kamratoch vänförening sannolikt läggs ner nästa år har boken blivit extra angelägen att göra. Föreningen har länge kämpat med ett lågt antal medlemmar. Men nedläggningen förvånar inte Per Nordqvist. Den har länge varit väntad. När skolan kom till trakten på 20-talet var den mycket ifrågasatt. Byborna trodde att den skulle fördärva samhället på grund av den liberala ideologin skolan följde. Särskilt kyrkan såg hotet och bjöd på hårt motstånd, men i dag ses den som en viktig knytpunkt för byns kultur. Jazzklubben och filmstudion kom till exempel till tack vare folkhögskolan, berättar Per Nordqvist. Dessutom bidrog skolan till att Sveriges första ekumeniska församling kom till på 50-talet. Skolan har betytt otroligt mycket för byn. Många boende i Ljungskile har gått kurser på skolan. Folk som har hyrt ut rum har tillsammans med affärerna tjänat pengar. Skolan är också välkänd utanför Ljungskile, säger han. TEXT: Cristian Jonsson Foto: HEDDA BERANDER
Folkhögskolan tar sig in i anrikt cityhus Stort intresse för rektorstjänst Lokaler i snart 140 år gamla Viktoriahuset mitt på Linnégatan i Göteborg. Det kommer Ljungskile folkhögskola kunna åtnjuta från och med september 2013. Det här huset ger spännande utmaningar, säger rektor Tomas Rydsmo. Det började med ett samtal från Färneboskolan i Österfärnebo utanför Sandviken, som undrade om Ljungskile folkhögskola ville ta över deras filial i Viktoriahuset på Linnégatan 21 i centrala Göteborg. En sådan möjlighet får man inte varje dag, säger Tomas Rydsmo. Det mesta stämde för oss. Vi skulle vilja erbjuda volontärkurser, men då krävs bidrag från Sida. Han berättar att det är hård konkurrens mellan folkhögskolor om bidragen. Färneboskolan hade ett sådant samarbete, och vi tänkte oss att det kanske följde med om vi tog över deras filial. Men så är inte fallet. Tomas Rydsmo säger att skolan ändå vill finnas i Viktoriahuset för att få mer kontakt med de olika föreningarna i huset. Flera solidaritetsföreningar, som exempelvis rör Afrika och Latinamerika, har sina verksamheter där. Vi vill gärna komma in i det nätverket. En av Ljungskile folkhögskolas huvudmän, KFUM, står för hyran på 18 000 kronor i månaden. Det rör sig om tre lokaler i Viktoriahuset. Två till KFUM som flyttar sitt Göteborgskontor dit, och ett ämnat för gemensamma Filial i detta hus. Rektor Tomas Rydsmo är exalterad över att Ljungskile folkhögskola får ta del av lokaler i Viktoriahuset. Främst på grund av de spännande grannarna. projekt mellan folkhögskolan och KFUM. Utan dem hade det inte gått. Det är alltså inte ekonomiskt riskfyllt för oss. Vi kommer vara med och starta projekt som ger bidrag till hyran, säger Rydsmo. Till exempel kan det vara aktuellt med en kurs för de som inte har gymnasiebehörighet. TEXT: CARL THANNER FOTO: SOFIA ANDERSSON Viktoriahuset Byggdes 1875. Var en folkskola avsedd för 744 skolbarn i varierande åldrar fram till 1975. I huset ligger välbesökta Hagabion och även olika solidaritetsföreningar som arbetar med frågor som rör kultur, miljö, fred och solidaritet. Intresset för att jobba som rektor på Ljungskile folkhögskola är stort. 63 personer sökte den utannonserade tjänsten och av dessa återstår i skrivande stund fyra kandidater. Vi söker en person som är prestigelös och van med delat ledarskap, säger rektor Tomas Rydsmo. I fem år har Tomas Rydsmo och Ann-Kristin Falkeby jobbat tillsammans som rektorer på Ljungskile folkhögskola. Den senare har bestämt sig för att läsåret 2012/13 blir hennes sista efter närmare 20 år på skolan. Rekryteringsarbetet är i full gång. Det är viktigt med pedagogiskt ledarskap och idéburen verksamhet, vi söker någon Västkustgården ska genomgå en omfattande renovering och ombyggnad. Kostnaden beräknas uppgå till mellan 10 och 15 miljoner kronor. som passar in i den bilden. Gruppen som jobbar med rekryteringen består av två representanter för styrelsen, fackliga företrädare för skolans personal samt nuvarande rektor Tomas Rydsmo. De har träffat nio sökande och sex av dem är fortfarande aktuella för jobbet. Personen som skolan söker ska dessutom ha högskoleutbildning och gärna arbetserfarenhet som lärare eller rektor. Många delade ledarskap brukar bestå av en man och en kvinna, men så måste det inte bli, säger Tomas Rydsmo. Fast, om två sökande har samma kompetens så är det fördel att vara kvinna. I början av december ska rekryteringen vara klar och tjänsten ska tillträdas i augusti 2013. TEXT: ERIK WEIEFORS När folkhögskolan flyttade till Ljungskile 1928 var Västkustgården ensam byggnad. Då låg internat, lektionssalar och kök i samma byggnad. Under 30-talet skedde en byggnadsexpansion, bland annat invigdes Hakegården och Kilsgården som härbärgerade internatelever och lektionssalar. Nu nästan 90 år senare är tanken att Västkustgården återigen ska rymma logi, kurser och kök. Den här gången för skolans gäster. Dessutom kommer balkongen byggas ut på Västkustgårdens norra sida och det blir ett tak över gången från receptionens entré till Biblioteksgården. Elkablar, avloppsrör, ventilation och hiss kommer bytas ut. Samtliga ytskikt ska På jakt. Tomas Rydsmo ingår i gruppen som har hand om rekryteringen av hans kollegas ersättare. Västkustgården ska byggas om renoveras, målas och tapetseras. Det är också tänkt att tillgängligheten för rullstolsburna ska öka genom att förlänga hissen två våningar. Arbetet tror skolans styrelse kommer kosta 10 till 15 miljoner kronor. Våning fyra och fem kommer rymma boende och WC för att öka intäkterna. Hösten 2013 hoppas de att arbetet är klart. TEXT: CRISTIAN JONSSON Skolan grundas som Västkustens Ungdomsskola i Restenäs Flyttar till Ljungskile Birger-Magnus Hellerstedt, rektor och grundare, slutar Byter namn till Ljungskile folkhögskola Ett riksdagsförslag om bidragstak hotar skolan 1923 1926 1928 1944 1957 1968 1969 1971 1982 2013 Skolan flyttar till Gläborg utanför Munkedal Blir krigssjukhus där 1313 patienter vårdas Kursgården och biblioteksbyggnaden byggs Skolans sporthall byggs Västkustgården byggs om 10 11
Trivs. Som elev på Ljungskile folkhögskola var Ann-Kristin Falkeby mycket i biblioteket. Fritidsledarnas klassrum låg precis intill och många timmar spenderades här. Text: Erik Weiefors Foto: Hedda Berander Hennes liv på folkhögskolan 1976 kom en tjej från Lund till fritidsledarlinjen i Ljungskile. Utbildningen var på fyra terminer men tjejen kom att stanna mycket längre än så. Först som elev, sedan lärare och till sist rektor. 2013 blir Ann-Kristin Falkebys sista år på Ljungskile folkhögskola. Hon möter upp i receptionen. Trots att det har blivit kväll är humöret på topp och hennes energi smittar av sig. Som rektor har hon blivit intervjuad många gånger och vanan är hela tiden närvarande. Hon slår sig ner i soffan i Västkustsalen. Ann-Kristin ville läsa till fritidsledare. Hon fick en enda rekommendation. En vän berättade att det var Ljungskile folkhögskola som hade den bästa utbildningen. Det räckte med en referens. En ansökan och ett positivt antagningsbesked senare var hon på väg från Lund till Ljungskile. Om det var lätt att söka var det svårare att hitta till den lilla orten på bohuskusten. Ann- Kristin fick skjuts av sin bror dagen innan terminsstarten, men när de kom till Göteborg trodde hon att de kommit alldeles fel. Jag hade fått för mig att Ljungskile låg söder om Göteborg, men så var det naturligtvis inte. Det var sex mil kvar att köra, säger hon och skrattar. De kom fram så småningom och hon fick sitt rum på andra våningen i Hakegården. Studierna kom igång och känslan att ha hittat rätt var lika snabbt på plats. Det var ett arbetssätt som passade mig. Studierna blev vad man gjorde det till och det fanns stora möjligheter att vara aktiv och utvecklas. Terminerna passerade och Ann-Kristin tänkte flytta hem till Lund efter avslutade studier, om det inte hade varit för kärleken. Gunnar Falkeby var lärare på fritidsledarlinjen och an ledningen till att planerna ändrades. På den tiden var lärarna jämnåriga med eleverna och det var inte ovanligt att man träffades på fritiden, säger hon och förklarar att det inte sågs som något förbjudet eller olämpligt. Att kärleken för människor samman på Ljungskile folkhögskola var inte första och verkligen inte sista gången. Ann-Kristin berättar att förbiresande äldre par brukar hälsa på skolan under somrarna med historier om hur de träffades när de studerade här. Det har alltid varit så. Jag tror det beror på att man är på väg vidare i livet och utvecklas. Sen träffar man någon i samma situation, med en liknande utveckling. Sen lever man tätt inpå varandra förstås, filosoferar hon med ett leende. Istället för att resa tillbaka till Lund blev västkusten hemma för Ann-Kristin. Hon jobbade på olika ställen inom fritidsverksamheten i Bohuslän och vidareutbildade sig innan det uppstod en möjlighet att återvända till folkhögskolan där allt började. 1993 startade YFK, den yrkesförberedande kursen. Arbetslösheten var hög och staten sköt till pengar för att stödja de individer som behövde mest hjälp. Ann-Kristin Falkeby fanns med och byggde upp YFK från starten och hon trivdes verkligen med att åter vara på Ljungskile folkhögskola. Det är det roligaste jag har varit med om i yrkeslivet. Fast det är samma sak att vara lärare, oavsett vilken linje man pratar om. Varje individ är unik och man ska som pedagog möta alla med samma respekt och lyhördhet, säger hon på sin välbevarade skånska dialekt. Ann-Kristin och Gunnar Falkeby jobbade tillsammans på skolan fram till 2007. Året efter slutade även dåvarande rektorn Lars Oredsson. Ljungskile folkhögskola stod utan rektor. Jag hade inte tänkt söka tjänsten men flera av mina kollegor övertygade mig. Det var helt rätt beslut och jag var redo för en ny utmaning. Återigen blev hon rekommenderad. Ja, man kan tro att jag inte fattar några beslut själv, skrattar hon. När pensionen väntar till våren har det blivit fem år på positionen som rektor. En händelserik och spännande tid. Jag trivs med att vi har en stimulerande verksamhet där man får stort utrymme för sin egen person, det är få ställen i världen som har så högt i tak som vi har. Det är en speciell arbetsplats med flytande gräns mellan arbete och fritid, man måste gilla att ha det så. Ett tillfälle som både är omtalat och omskrivet i skolans historia är den tragiska händelsen i januari 2010. En förvirrad elev låste in sig på toaletten och polis tillkallades. Eleven, som var beväpnad med kniv, uppträdde hotfullt och sköts i benet av polisen. Det var så oerhört dramatiserat i media. Visst var det tragiskt för eleven men det var över på två timmar. Vi samlade alla i Grundtvigsalen för information och återgick sedan till studierna, berättar Ann-Kristin och förklarar att hon blev mer upprörd av medias bevakning än av själva händelsen. Vi fick beröm för hanteringen efteråt. Det var ingen kritik mot skolan utan tvärtom, vi hanterade det bra. Nu har Ann-Kristin ett knappt läsår kvar på Ljungskile folkhögskola, trots att hon bara är 61 och skulle kunna jobba några år till. Hennes man Gunnar som var den som fick henne att stanna på den lilla orten på västkusten för dryga trettio år sedan går också i pension till sommaren. Då är det färdigarbetat för paret som är förknippat med folkhögskolan. 2011 bestämde jag mig. I och med att Gunnar går i pension också så passar det bra. Jobbet jag har är krävande och man kan inte göra det på halvtid. Det är allt eller inget som gäller och fram till pensionen har jag fullt fokus på jobbet. Vad händer när sommaren kommer och hon ska gå från jobbet, med en späckad vardag och ett stort ansvar, till pensionens ledighet? Omställningen kommer att gå bra. Jag börjar med semester som vanligt, men efter sommaren kommer det att märkas en skillnad. Sen finns det mycket ideellt arbete att utföra. Är man föreningsmänniska så hittar man alltid något att göra. Jag kommer inte ligga på soffan i alla fall, eller visst kan jag det, för att läsa en bra bok till exempel. Tiden har gått fort och solen har hunnit gå ner utanför fönstret till Västkustsalen. Ann-Kristin Falkeby har berättat sin historia på Ljungskile folkhögskola. Nu ska hon snart börja på nästa kapitel i livet pensionen men tro inte att hon kommer att sitta still för det. Jag kommer att få tid att göra det jag tycker om. Vara ute i naturen, cykla och resa runt i Sverige. Sen gillar jag att skapa. Som att tälja, smida eller sticka. Är du duktig? Nja, att göra något med händerna är roligt men strumpor kan jag köpa i affären. Kollegor om Ann-Kristin Jag har lärt mig mycket av henne. Ann- Kristin är bra på att organisera och göra struktur som är lätt att förstå. Hon är lätt att jobba med för vi tänker på samma sätt. Nu är hon chef men vi har behållit samma relation som tidigare. Pelle Tärnström, lärare på YFK som jobbade ihop med Ann-Kristin 1999 2006 En jätteduktig lärare som passade bra på YFK där det finns särskilda behov. Hon var bestämd och tydlig. Hon tvekade aldrig att åta sig olika uppdrag. Vi bodde båda nära skolan och umgicks även privat. Jag har bara positiva minnen av henne. Lars Oredsson, rektor på Ljungskile folkhögskola 2000 2008 12 13