Olle Ludvigsson kommer till Gissleparken i Gislaved för att prata EU. I förra valet till EUparlamentet deltog bara var fjärde LO-medlem. "Om vi vill ha ett rödare och mer rättvist EU måste folk gå och rösta, säger han.
Han vill bygga ett rödare europa Fackkämpen Olle Ludvigsson är på turné. Han är på väg in i EU-parlamentet. Men först måste han få arbetarna att gå och rösta om Europa inte ska bli ännu blåare. Text: HARALD GATU Foto: NIKLAS MAUPOIX På Gislaved Gummi går en skiftgående reparatör som varit förbannad på EU. Hans namn är Kaarle Heino. Han jobbade tidigare på däckfabriken och var däckklubbens siste ordförande när fabriken lades ned för sju år sedan. EU gav Portugal tillåtelse att ge Gislaveds portugisiska systerfabrik ett rundnätt statsstöd. En påse pengar som ansågs ha utgjort dödsstöten mot Gislavedsfabriken. Den som då hamnat i Gislaved för att prata EU hade haft en tuff match att gå. Nu kom Olle Ludvigsson till Gislaved för att prata EU. Han är andra namn på Socialdemokraternas lista till EU-parlamentsvalet den 7 juni. Kaarle Heino kunde inte gå på mötet, han gick eftermiddagsskiftet den dagen. Men han hade en åsikt. Jag ska rösta. Självklart. Vi måste få dit vårt folk. I Olle Ludvigssons bakgrund finns en detalj som handlar om världen, om omvärlden. Hur stor den kan vara, hur mycket större den blivit och hur beroende vi är av den.»arbetarrörelsens värderingar behövs. EU är alldeles för blått.«det där är inget nytt. Ett litet land som Sverige har alltid varit beroende av sin omvärld. Vi säljer det mesta av det vi tillverkar utomlands och på så vis får vi in pengar till folkhushållet. Ett recept som fungerat i halvtannat sekel vid det här laget och som Ludvigsson har skäl att återkomma till. Om omvärlden stängde sig mot oss och reste murar så skulle den bilkris Olle Ludvigsson, tills nyligen ordförande för Volvo verkstadsklubb, sett på nära håll det senaste halvåret te sig som en mild västanfläkt. När världen rest murar förr har det slutat med förödelse. Ute i Europa och runt om i världen rasar krisen just nu. Kanske den värsta sedan trettiotalsdepressionen. Om dagens kris gör att Europas stater slutar samarbeta och i stället dammar av nationalismen? Den som säger det till Olle Ludvigsson möts av en mörk blick. Det vore bedrövligt, säger han. Katastrof, helt enkelt. De röstade nej både till EU och EMU. Vi hade det bra som vi hade det, sa de alltid, Anniki Salomonsson och Pia Erlandsson i IF Metallklubben på Gislaved Gummi. Nu ska de försöka få folk att gå och rösta i valet till EU-parlamentet den 7 juni. Vad man än tycker om EU så är det viktigt att vi har företrädare därnere som tänker som vi. Ett rött Europa vore bättre än dagens blåa. Det handlar inte längre om ja eller nej, säger de. Det är historia. Nu handlar det om vänster eller höger. Men, säger Annikki, EU är så långt borta för folk. Så väldigt långt borta. Och politik är för många någonting pestsmittat. Pia: Säg ordet politik och axlarna sjunker på folk. Så är det bara. Omvärlden var mycket konkret för den Olle Ludvigsson som en gång på 1950-talet var en dagens arbete nr 5 maj 2009 5
De röstade nej till EU och EMU. Men nu ska de försöka få folk att rösta i valet till EU-parlamentet. Det handlar inte om ja och nej utan att vi ska få in vårt folk, säger Anniki Salomonsson och Pia Erlandsson. Nevena Curko ˇ har bott i Sverige i 19 år och kommer från Kroatien. Överallt misstror folk EU, säger hon. liten fiskarpojke i Göteborgs norra skärgård, på Hälsö, en av Öckeröarna som brukar beskrivas som ett pärlband av tio bebodda öar mellan Marstrand och Vinga. Ingen förbindelse fanns med fastlandet mer än den båt som dagligen anlöpte öarna. Med båten levererades de förnödenheter öarna hade behov av. Det gav Olle hans första jobb som femtonåring. Som springpojke på Öckerö Domus hämtade han hem femtiokilos säckar med potatis från bryggan. Alla samhällen är öar beroende av andra. Ett land är också en ö, sammanflätad med omvärlden. Mellan den femtonårige och nu sextioettårige Olle Ludvigsson skiljer inte särskilt mycket i formell teoretisk utbildning. Han har tagit sig fram ändå och är nu alltså på väg att ta sig in i EU-parlamentet som andranamn på Socialdemokraternas lista. Där behövs folk med andra erfarenheter. Framför allt behövs arbetarrörelsens värderingar. EU är alldeles för blått. Just detta säger han i Gislaved. Härifrån och från andra industriorter ska Europa färgas rött, hoppas facket. Om folk bara går och röstar, vill säga. Ju sämre valdeltagande, desto blåare EU. Olle Ludvigsson tog plats på Gissleparkens»Jag gillar inte allt som EU gör. Men 60 procent av besluten som fattas av EU berör oss.«scen där Alcazar, Mikael Wiehe och After Shave nyligen uppträtt. På det nötta dansgolvet hade sammanträdesborden ställts upp i rader med pennor, block och en liten röd skrift från facket, Ett rött Europa för jobb och rättvisa. IF Metallavdelningens årsmöte fyllde lokalen till sista plats. En sak var han medveten om när han tittade ut över årsmötet. Valet kan inte vinnas om inte människorna som sitter och tummar på den lilla röda skriften går ut och propagerar för att folk ska rösta. Och han vet att många av dem, sannolikt en majoritet, röstade nej både till EU och EMU. Som Anniki och Siv från Gislaved Gummi. Gislaved Gummi tillhörde en gång Konsumägda däckfabriken Gislaved AB. När tyska Continental köpte däcktillverkningen avknoppades det som hette division tekniskt gummi till ett eget självständigt bolag. I dag ägs det av Hexagon i Malmö och har femton fabriker i Asien, Mexiko, Östeuropa och Gislaved och Laxå. Ett företag som når ut över hela världen och vars anställda i Gislaved kommer från olika hörn av världen. Ett företag är också som en ö och beroende av vad som händer i omvärlden. Just nu behöver världen mindre av packningar till värmeväxlare. 27 procent av LO-medlemmarna röstade i EU-valet 2004. De är 146 i Gislaveds-fabriken, 80 färre än i höstas då omvärlden rasade ihop. Bland de 146 finns Nevena Curko, ˇ Sandra Vega, Draginja Goga, Eva Lönnqvist. Ingen av dem vet om de ska gå och rösta. Politikerna sitter bara i Bryssel, långt från folket. Så säger vi här och så säger man också hemma i Kroatien, säger Nevena. Alla lurar alla, man tappar förtroendet. Eva står och tar väck gummit i pressen där fartygspackningarna görs. Hon säger: Det där med EU sköter sig självt. Det är så långt bort. Jag är inte det minsta intresserad. Men, säger hon. Jag borde väl vara. Vi påverkas ju, vare sig vi vill eller inte. Men jag bryr mig egentligen bara om en enda sak. Arbetslösheten. Har man som jag tre barn på väg ut så tänker man mest på det. Om de ska få jobb. Förtidsrösta från den 20 maj Medborgarna i alla 27 medlemsländer röstar mellan 4 och 7 juni. I Sverige röstar vi söndagen den 7 juni. Senast den 20 maj ska alla röstkort ha skickats ut. Där finns information om din vallokal. Det går att förtidsrösta från den 20 maj. Man röstar på ett parti, men det går att personrösta genom att sätta ett kryss i rutan framför en kandidat på valsedeln. På valmyndighetens sida www.val.se finns mer information om valet. I dag har Sverige 19 av 785 platser i parlamentet. Efter valet får vi 18 av 736 platser. Om Lissabonfördraget träder i kraft får vi 20 av 750 platser. Lågt valdeltagande 2004 röstade 38,4 procent av svenskarna. 27 procent av LO-medlemmarna, 43 procent av TCO-medlemmarna och 61 procent av SACO-medlemmarna röstade. Av Sveriges 19 platser har Socialdemokraterna 5, Moderaterna 4, Junilistan 2, Vänsterpartiet 2, Folkpartiet 1, Centerpartiet 1, Kristdemokraterna 2, Miljöpartiet 1, Feministiskt Initiativ 1. 6 dagens arbete nr 5 maj 2009
Eva Lönnqvist har jobbat på Gislaved Gummi i elva år. EU? Nej, det bryr jag mig inte om. Men jag borde väl. Jag bryr mig bara om en sak. Arbetslösheten. Den skrämmer mig. dagens arbete nr 5 maj 2009 7
Kärt återseende. Olle Ludvigsson träffar Ann-Britt Åhman, gammal Volvo-kompis från bakaxelfabriken i Lindesberg. Senare ställer hon sig upp och skäller ut IF Metalls krisavtal som för kvällen är ett hetare debattämne än EU. I mitten Bo-Lennart Persson, tidigare Metallombudsman i Anderstorp. Varken Nevena, Sandra, Draginja eller Eva dök upp på avdelningens årsmöte i Gissleparken på kvällen. Men både Annikki och Pia syntes i det lokalfackliga minglet innan årsmötet började. Sedan kom Olle Ludvigsson i gång. Inga overheadbilder, ingen flashig power pointpresentation på datorn, ingen högläsning ur något manus. Han berättade om sig själv, om Öckerö, om pappan som var fiskare men som tyckte sonen skulle ägna sig åt något annat, om hur han gick verkstadsteknisk yrkesskola och fick plats på propellerfabriken i Mölndal. Hur han blev uppsagd på grund av arbetsbrist och en dag råkade gå förbi Volvo Torslanda. På den tiden räckte det att man gick förbi fabriken för att få jobb. Jag sa till mig själv: högst ett år. Det blev 41. Han berättade om sina sju år på monteringsbanan, hur han som ende svensk bland invandrade kamrater fick lära sig nya saker om den omvärld som för en 19-årig montör plötsligt blev så mycket större. Han berättar om det fackliga arbete som EU-valen är ett avstamp inför riksdagsvalet. Tänk fyra år till med Reinfeldt, säger Ludvigsson. Å herregud, svarar någon ur publiken. han började som skyddsombud och som med tiden kom att ta honom ut i världen till samarbete med kamrater i andra länder. Utan internationellt samarbete står sig löntagarna slätt, säger han. Och det måste också gälla på det politiska planet. Jag gillar inte allt som EU gör. Men 60 procent av besluten som fattas av EU berör oss. Då måste vi också vara med och påverka. Framför honom fanns ett hundratal personer som rent statistiskt borde utgöras av en majoritet gamla nej-röstande. Oavsett om vi röstat ja eller nej så har vi i grunden samma värderingar. De värderingarna behövs inom EU. Men värderingarna tar sig inte till parlamentet av sig självt. Vi har en av de starkaste valorganisationer som finns. Om vi får fart på den kan inget stoppa oss. Kom ihåg att EU-valet också har bäring på rikssdagsvalet nästa år. Tänk er fyra år till med Reinfeldt. Utifrån scengolvet hördes ett å herregud. Vid frågestunden efter Ludvigssons tal blir det inte mycket diskussion om EU. I stället får han ta emot det ena beska inlägget efter det andra om IF Metalls krisavtal. Efter ett tiotal inlägg bryts mötet för kaffe och landgång och det skrattas och snackas vid borden. På väg ut stöter vi ihop med Anniki och Pia från Gislaved Gummi. De ser nöjda ut. Vi känner oss peppade nu, säger Anniki. Då har Olle Ludvigsson redan hunnit ut till parkeringen och startat sin Volvo V70 Classic. Turnén som ska bära ända till EU-parlamentet drar vidare. Men först åkte han hem till sitt Öckerö. Tre som delar på makten Makten inom EU fördelas mellan folket, medlemsländerna och Europa som en helhet. EU:s ministerråd företräder medlemsstaterna. En minister från varje EU-lands regering deltar vid rådets möten. Vilken minister som deltar beror på vad mötet handlar om. Europaparlamentet företräder medborgarna. Varje EU-land utser sina parlamentariker i allmänna val och påverkar därmed parlamentets politiska sammansättning. Europeiska kommissionen företräder EU:s gemensamma intressen. Varje land har en fast kommissionär. Kommissionen lägger fram lagförslag och ska se till att EU:s politik genomförs korrekt. Kan ändra i förslagen Parlamentets makt har ökat med tiden. Parlamentet har till exempel vetorätt över budgeten, tillsätter egna utredningar, kan avsätta kommissionen och kan förhindra att ett land blir medlem i unionen. Kommissionen lägger lagförslagen, men parlamentet kan både ändra i förslagen och stoppa dem helt om inte en kompromiss nås. 8 dagens arbete nr 5 maj 2009