Värnamo porten till möbelriket Förstudie, projektplan rapport

Värnamo Porten till Möbelriket belriketstaden från pinnar till betong! 1

1. Bakgrund och förutsättningar. Värnamo porten till möbelriket Förstudie, projektplan rapport Industrialiseringen runt det förra sekelskiftet förändrade det svenska samhället i grunden. Alltfler lämnade ett en osäker naturahushållning på landet för att söka en bättre framtid där pengarna styrde torparen blev industriarbetare. Städerna växte och köpingar blev järnvägsknutar. Järnvägen banade väg för andra tekniska nymodigheter, ensamarbete blev grupparbete och händerna fick hjälp av maskiner. För den arbetsvillige och kreativt begåvade öppnades många möjligheter, var och en som ville och vågade kunde bli sin egen lyckas smed. Nya inkomster födde nya behov, konsumtionen ökade, liksom standarden, i hem som kunde inredas med allt fler och allt bättre möbler. I västra Småland finns sedan gammalt en av Sveriges starkaste företagarregioner, präglad av många småföretag och låg arbetslöshet. Företagarandan utvecklades tidigt till en viktig del i den regionala identiteten och företagande blev ett naturligt livsval. Företagarandan gick i många fall hand i hand med den frikyrkliga traditionen i regionen. De magra och karga jordarna begränsade förutsättningarna för åkerbruk men öppnade för kreativitet och alternativa inkomstkällor. En industriell metallhantering växte fram redan under 1600- och 1700-talen. Lokal sjömalm användes för gjutning. Jordarna var fattiga men skogarna var rika, på fur, bok och björk. Att tillverka pinnstolar, för att sälja på den lokala marknaden, blev tidigt en viktig bisyssla för bönderna. Hantverket utvecklades och på många gårdar kom man att ägna sig åt saluslöjd. Under 1800-talet blev även snickerier viktiga, framförallt i Vaggeryd och Värnamo, där pinnstolen blev en karakteristisk produkt. Järnvägen och elektriciteten utvecklade kommunikationer och produktionsmetoder också på landsbygden. I och kring Värnamo, som har kallats porten till den småländska entreprenörsandan, snurrade hjulen allt snabbare. Här kom ett genombrott för småindustrin inom flera branscher mekanisk industri, gummi, textil, läder. Den kanske mest profilerade under 1900-talets första halvsekel med många nyetableringar också på landsbygden var möbelindustrin. 2 Arkivbilder: Historiska sällskapet Gamla Wernamo

Inom nuvarande Värnamo kommun etablerades en mängd större och mindre möbelfabriker, såväl i tätorten som på landsbygden, i exempelvis Rydaholm, Bor, Gällaryd och Horda. Bara i Värnamo stad fanns som mest ett fyrtiotal möbelföretag, med allt från några stycken, till ett par hundra, sysselsatta. Indirekt försörjde möblerna fler med maskinerna följde behovet av mekaniska verkstäder, snart nog sattes också olika underleverantörer i arbete. Möbeltillverkning sågs som ett gediget hantverk, där insatserna gällde hela produkten, maskinerna var till hjälp men någon löpande-band-princip var inte att tala om. En skicklig yrkeskår växte fram, där många gick från att vara anställd till att etablera egen verksamhet. Möblerna livnärde många och entreprenörsandan var stark, det var sällan långt mellan fabrikerna. Produkter från dessa fabriker skulle återfinnas i många svenska hem, inte bara i Värnamobygden, eller ens bara i Småland. Ett av dem uppmärksammades tidigt också långt utanför landets gränser redan 1894, vid världsutställningen i Antwerpen, fick Wernamo Möbelfabrik en av sina tidiga medaljer. Genom Bruno Mathsson kom Värnamo så småningom att etableras som en viktig svensk designort, med ett världsbekant varumärke. Inte ens det riktigt gedigna kan dock stå emot konjunkturens vindkantringar, något som såväl anställda som ägare fick känna av. I tider av ekonomisk nedgång sattes inte nya möbler överst på inköpslistan. Under vissa tider blev permitteringarna många, man fick vänja sig vid en viss otrygghet i väntan på nästa produktionsuppgång. En ny tid med alltmer maskinstyrda och automatiserade produktionsmetoder, med inhemsk priskonkurrens och en ökad import av billiga produkter, med en ekonomi alltmer anpassad till internationella marknader tvingade undan för undan möbelfabrikerna att slå igen. Även om senare tiders villkor medfört nedläggningar, lever traditionen vidare. Värnamo har idag två verksamma, viktiga och välrenommerade företag i möbelbranschen Bruno Mathsson International och Källemo. Båda är högt rankade för en produktion baserad på innovativ formgivning med konstnärliga förtecken. I Rydaholm finns Trio Snickeri AB. Vid sidan av dessa finns i kommunen flera företag med produktion inom inredning och design, i tätorten t.ex. Kateha mattor och Blond belysning, i Rydaholm Scapa Bedding och Lundqvist Inredningssnickeri. På flera platser finns också mindre trä- och snickeriföretag med olika inriktning. Värnamo intar alltså en central position också i dagens möbel- och inredningsbransch, där intresset för kvalitet och kreativitet, liksom känslan för miljö och material, hela tiden växer. Bruno Mathsson Kathea Blond Belysning 3 Trio Snickeri

Möbelindustrins roll i Värnamobygdens historia och identitet, är i högsta grad värd att lyftas fram, inte minst sett ur dagens allt mer sekulariserade perspektiv. Ur publik synpunkt kan Värnamos läge knappast vara bättre, där E4:an, huvudstråket från eller mot kontinenten, möter väg 27 som leder vidare in i Möbelriket och Glasriket. Ett sedan länge etablerat besöksmål är Bruno Mathsson Center, med utställning och arrangemang kring 1900-talets mest inflytelserika svenska möbeldesigner. Traditionen förs vidare av Källemo vars showroom är en spännande arena för dagens nyskapande design. Till detta ska läggas det nyligen öppnade Vandalorum, en betydande mötesplats för konst och design, också med internationella mått. Att också Värnamos möbeltraditioner lever vidare, långt utanför landets gränser, stärker ytterligare tanken på att öka och utveckla kommunens attraktion genom att utveckla ett besöksmål med fokus på möbelindustrihistoria och möbelhantverk. Detta skulle ge Värnamo en profil som möbelcentrum och en tydligare identitet i Möbelriket. Styrkan ökar ytterligare om det också kan omfatta begreppet inredning, inte minst med tanke på flera idag verksamma företag på orten. Förutsättningarna är goda historien ligger och väntar, det geografiska läget är perfekt, viktiga medaktörer finns, liksom möjliga lokaler. Idén har vid de presentationer och möten som hittills hållits, mötts av ett mycket positivt gensvar. Malcolm Kvarnströms Möbelverkstad, ca 1920 16 15 Källemo showroom, 2000-talet 4

2. Lite lokal möbelindustrihistoria. 2:1. Utanför staden Gällaryds Möbel-och träindustriaktiebolag Fr. Magnussons Möbelfabrik Hults Möbel- & Snickerifabrik Horda Möbelfabrik Möbelfabriken Linden, m.fl. Rydaholms Möbelfabrik, m.fl 5

Rydaholm. Under första halvan av 1900-talet etablerades flera möbelfabriker i Rydaholm, det småländska stationssamhället ansågs ha stor utvecklingspotential. Flera av dem fick namn efter naturen Eken, Svanen, Björken, Örnen I Horda hette fabriken Linden. Då kunde Rydaholm kallas Möbelindustrins Mekka, tids nog fanns inga fabriker kvar. Alla fick de sin speciella historia, somliga som familjeföretag, andra som kollektivt ägda. Samtliga sökte en egen profil och nisch inom småländsk möbelproduktion. Anställda vid Rydaholms Möbelfabrik, 1930-talet Rydaholms Möbelfabrik. Grundad 1910 som Ivars möbelfabrik. Företaget tillverkade hela möblemang. 1922 byggdes en ny fabrik och namnet ändrades till Rydaholms Möbelfabrik, under ledning av Emil Rydby, 1957 ombildades rörelsen till aktiebolag under namnet Rydaholms Möbelfabrik Emil Rydby AB. Två år senare ödelades stora delar av fabriken i en brand. Dessa byggdes aldrig upp igen men verksamheten levde vidare fram till 1970-talet. Under de sista åren producerades huvudsakligen bord och pinnstolar för export. Rydaholms Snickerifabrik Rydaholms Snickerifabrik och Möbelfabriken Svanen. Snickarmästare Karl Pettersson i Upplid, som i det tidiga 1900-talet gjorde sig känd som skicklig tillverkare av stilmöbler, grundade tillsammans med kompnjonen Oskar Johansson Rydaholms Snickerifabrik. Sedan byggnaden vid Fabriksgatan, brunnit ner till grunden 1941, uppfördes en ny modern fabrik vid Sveavägen under namnet Möbelfabriken Svanen. Företaget drevs vidare av Karl Petterssons son Gustav Svanbring och senare av dennes söner Karl-Gustav och Gunnar. Konkurrensen i branschen var stor och villkoren hårdnade i en allt modernare värld. Svanen höll sig dock flytande ända till i mitten av 1980-talet, då nya ägare kom med nya planer. Inget av Rydaholms företag har haft en så stor omsättning av ägare och så många omstruktureringar inom loppet av ett par årtionden. En tid hette det Svania, senare Scapa Contract och Sydostinvest, för att senare bli Almen. Så småningom blev det Lundqvists Inredningar. 6

Anställda vid Möbelfabriken Björken, i början av 1940-talet Rydaholms Möbelindustri, Möbelfabriken Björken. I början av 1930-talet valde några anställda vid Emil Rydbys fabrik att tillsammans starta Rydaholms Möbelindustri. I ledningen fanns Yngve Karlström som snart ville öppna eget. Den fabrik han byggde i samhällets östra del fick namnet Möbelfabriken Björken och produktionen kom igång under sommaren 1939. Så kom kriget, kännbart också för en nystartad möbelfabrik i Småland. Redan vid nyåret 1940 var fabriken fylld av produkter, möbler och halvfabrikat, som blev allt svårare att avyttra. Rörelsekapitalet sinade, framtiden syntes dyster. Bekanta och tidigare anställda samt några leverantörer på orten, bidrog med nödvändigt kapital, 2.000 kr var, och företaget kunde ombildas till aktiebolag. Det skulle följa både goda och sämre tider för Björken. Efter en brand våren 1940 gav krigsåren förhållandevis goda resultat, möbler levererades över hela landet. Nya tider kom med nya intressenter, i början av 1980-talet var IKEA en betydande kund. 1986 såldes företaget till Sydostinvest. Anställda vid Möbelfabriken Eken, andra halvan av 1930-talet Möbelföretaget Eken. Hade sin bas i en toffelfabrik som drevs utan framgång under några år. 1931 etablerades i samma lokal på Fabriksgatan också Johnsson och Hagmans möbelfabrik. 1936 ombildades företaget till Möbelfabriken Eken. En brand satte 1957 tillfälligt stopp i produktionen, innan en ny fabrik stod klar vid Sveavägen. Också Eken kom med tiden att ingå i Sydostinvest. Kafferast på Möbelfabriken Örnen Möbelfabriken Örnen AB. Örnen kom sist in i raden av traditionella möbelfabriker i Rydaholm, 1944, då några unga entreprenörer tog initiativet till bygget av en fabrik vid Industrigatan. Det tänkta namnet var AB Möbelkvalitet men Örnen ansågs faktiskt vara mer förtroendeingivande. Bord och bokhyllor kom att bli viktiga ingredienser i produktionen, men Örnen blev kanske mest bekant för sina matsalsmöbler, produkter som exporterades till såväl Amerika som Kanarieöarna. 7

Hults Möbel- & Snickerifabrik Hults Möbel- & Snickerifabrik. Startades av snickarmästare Wiktor Boij, som också var byggmästare. För att skapa sig verksamhet när byggnadsarbetet låg ner under vintern, byggde han en liten verkstad i Hult, som utvecklades till Hults Möbel- & Snickerifabrik. Fabriken byggdes till 1932 och maskiner anskaffades. Tio år senare brann fabriken ner efter ett åsknedslag. En ny fabrik byggdes och nya maskiner köptes. Några av dem som drabbats av nedläggningen av möbeltillverkningen i Värmeshult, fick i stället arbete i Hult. Som mest sysselsattes åtta personer. Så småningom minskade verksamheten och avstannade med Wiktor Borgs bortgång 1963. Fr. Magnussons Möbelfabrik, Bor. Startades av Frans Magnusson i Värmeshult, mellan Bor, Gällaryd och Horda. Fadern, från Bodafors, arbetade på Lundbergs i Värnamo, tillsammans med kamrer August Pettersson startade Magnusson en möbelfabrik i lokaler på Skolgatan i Värnamo, där man hade utställning i ett skyltfönster mot Skolgatan. I lokalen var därefter Brages cykelverkstad. August Pettersson ville bli sin egen och startade det som sedermera blev APM. Frans Magnusson fick möjlighet att köpa två gårdar i Värmeshult med kvarn och sågverk och 8

fortsatte som ensam ägare till en möbelfabrik med 20-30 anställda. Efter ett åsknedslag 1940 brann fabriken ner och blev aldrig återuppbyggd. De tidigare anställda bildade ett kooperativ och byggde en fabrik vid utfarten av Gällaryd mot Ohs, av samma typ som möbelfabriken i Värmeshult. Också produktionen inriktades efter tidigare program. Fabrikschefen, Bernadotte Pettersson, kom från Lindens möbelfabrik i Horda. Fabriken levde ännu vid början av 1950- talet. Anställda vid Horda Sågverk och Horda Möbelfabrik, tidigt 1900-tal Horda Möbelfabrik, återuppbyggd efter branden 1917 Horda Möbelfabrik. När järnvägen i 1900-talets början drogs genom Horda by, startades ett ångdrivet sågverk. Ångmaskinen gav också byns invånare elektriskt ljus. I övrigt bestod sågverkets maskinpark av en ramsåg, en cirkelsåg, en kantbänk och en hyvel. Med en tusenlapp var i aktiekapital kunde fem herrar 1910 starta en möbel- och snickerifabrik. Redan från början fanns god efterfrågan på firmans möbler, efter sex år hade man byggt ut. Nästan omgående, 1917, ödelades allt i en brand. De optimistiska ägarna valde att bygga nytt och att expandera. Det blev 1 000 9

kvadratmeter och ett aktiekapital på 25 000. Flera utbyggnader väntade och i början av 1930- talet sysselsatte man ett tjugotal möbelsnickare. Produktionen dominerades av matsalsherrums- och kontorsmöbler av utländska träslag. Man sålde över hela landet och ingick i Sveriges Möbelindustriförbund. 1945 förstördes fabriken av en ny brand. Ett betydande lager, beställningar, ritningar och mallar, gick upp i rök. Försäkringar täckte det ekonomiska värdet och så småningom bestämdes att en ny fabrik skulle byggas, i en annan del av samhället. Den stod färdig hösten 1945, modern och med en breddad produktion. Konkurrens och kundbortfall tvingade dock till sist fram en nedläggning fem år senare. Fabriken såldes till ASEA, trä avlöstes av svetstråd och flera av möbelsnickarna skolades om till metallarbetare. Betsning av bordsskiva på Möbelfabriken Linden Möbelfabriken Linden. Sedan Horda Möbelfabrik brunnit, 1945, lämnade några av de anställda företaget för att öppna eget. Tillsammans bildade de AB Möbelfabriken Linden, och på hösten samma år stod ännu en ny anläggning färdig i den rika floran av lokala möbelfabriker. Redan året därpå, en kort tid efter Linden s nyetablering, lämnade två av ägarna företaget för att starta ännu en möbelfabrik, den tredje i Horda. Detta företag blev dessvärre inte tillräckligt framgångsrikt, utan avvecklades redan efter några år och fastigheten såldes till ASEA. Linden, däremot, blev en betydande tillverkare av i första hand matsals- och sängkammarmöbler, med försäljning både till grossister och möbelhandlare. När verksamheten så småningom inriktades mer mot bordsfabrikation sysselsattes ett femtontal anställda. De nya ägare som 1969 tog över Linden, byggde till och moderniserade, de hade vittgående planer, med nya och mer statusbetonade produkter. Det rullade på några år, men det stora genomslaget uteblev. Efter att ha sålts vidare 1976, lades företaget till sist ner 1981. En anknytande fabrik Hjälshammars Träindustri/Smålandsslöjd. (Ur: Hjellshammars By uti Wernamo Socken av Evert Apelmo) 10

2:2 Värnamo stad E 4 Lindström & Söner Möbelfabriken Göta E Johanssons Möbelfabrik Sjölander & Co Karl Mathsons Möbler Lundbergs Nya Möbelfabriken Möbelfabriken Haga Bruno Mathsson International Källemo Funkis Möbler 11

Anställda vid Värnamo Möbelfabrik (Lundbergs, Pinnstolsfabriken ) Värnamo Möbelfabrik (Lundbergs). Denna första och största fabrik, etablerades 1878 på Storgatan 28 i Breitholtz garveri av K Axel Hägg, som också grundat Bodaforsfabrikerna i Sandsjö. 1891 blev fabrikör Carl Lundberg, från Sävsjö, delägare och fabriken fick tillnamnet Lundbergska fabriken. Eftersom tillverkningen dominerades av pinnstolar, kallades fabriken i folkmun också Pinnstolsfabriken. Med tiden övergick produktionen alltmer till bostadsmöbler. 1892 övertog Lundberg ensam fabriken och drev den fram till 1908, då han blev verkställande direktör. Samma år ombildades företaget till Wernamo Stol- och Möbelfabriks Aktiebolag samt Wernamo Mekaniska Aktiebolag. 1914 slogs de samman till Värnamo Möbelfabriks och Mekaniska Verkstads Aktiebolag, med disponent Ruben Forsström som chef. Samma år meddelade man Statens Järnvägar att man ville tillverka "signaleffekter". Orderbrist hotade annars att stänga den verkstadsmekaniska delen av företaget. 1917 tog disponent R J:son Wallin över ledarskapet. Några beställningar från SJ kom inte, den Mekaniska Verkstaden hade stora problem och lades ner under 1920-talet. I stället inriktades produktionen mot storskalig stoltillverkning för bostäder och kontor. 1918 hade Svenska Möbelfabrikerna i Stockholm som även ägde Bodaforsfabriken köpt upp alla aktier och drev fabriken med Wallin i spetsen till 1922. De följande cheferna hette R. Eklöf, Erik Kullman och Erik Alervall. Med bas i den tidiga tillverkningen av pinnstolar utvecklades produktionen till att omfatta kvalitetsmöbler för hem och kontor samt inredningar av offentliga miljöer, i ex. biografer, affärer, banker och båtar. Svenska Amerikalinjens Stockholm försågs till viss del med träinredningar tillverkade i Värnamo. En betydande del av produktionen gick på export. Som mest arbetade 400 personer i fabriken. 1970 avvecklades företaget och tre år senare revs byggnaderna. Johansson & Svensson Möbelverkstad. Grundades 1903 av Frans Edvard Johansson och Carl Anders Svensson. 1925 övertogs fabriken av Johansson och bytte namn till Edvard Johanssons Möbelfabrik. Den utvecklades genom nytänkande, rationaliseringar och specialisering från en ganska obetydlig firma till ett företag med god konkurrenskraft. Produktionen omfattade i huvudsak kakelbord, satsbord och tevagnar. 12

Nya Möbelfabriken. Grundad 1906. Företaget expanderade och fabriken byggdes ut flera gånger, 1910, -15, -24 och -27. 1924 omvandlades rörelsen till aktiebolag. Maskinutrustningen utvecklades enligt tidens krav. En stor del av produktionen omfattade, liksom på Göta nedan, kvalitetsmöbler i skulpterad ek. Arbetare vid Möbelfabriken Göta. Axel Rolander Möbelfabriken Göta. Grundades 1912 av Axel Ståhlfors, Johan Peter Lindh och Frans M Johansson. Upprinnelsen till fabriken var att Jochnick & Norrman behövde gjutningsmodeller till sin fabrik. Dessa modeller gjordes av Axel Ståhlfors och Johan Peter Lindh till vilka man hyrde ut lokaler. Företaget drevs i hyrda lokaler på Jönköpingsvägen fram till 1917 då den egna fabriken var färdigbyggd. 1928 byggdes fabriken till med en vinkelbyggnad vilket ökade golvytan med en tredjedel. Från att i första hand ha omfattat ekmöbler kom produktionen att berikas också med andra träslag. Maskinparken moderniserades löpande efter tidens krav på effektivitet. Maskinerna kunde dock inte ersätta hantverket, flera bildhuggare var knutna till företaget, som 1937 ombildades till aktiebolag. En bit in på 1950-talet hade man ca 20 anställda. Som mest arbetade här ett 50-tal personer. En av de mest kända var bildhuggare Axel Rolander som både drev egen rörelse och smyckade möbler åt Göta. Sådana möbler krävde både plats och pengar, många kom att återfinnas på välbärgade gårdar i Skåne. Lindström & söner Lindström & söner AB. Grundad 1917. Ombildad till aktiebolag 1940. Från starten i ett gårdshus, där 8 man tillverkade pinnstolar, utvecklades produktionen mot fler möbeltyper och antalet anställda hade så småningom fördubblats. Firman flyttade till egen lokal 1922 och 1936 till en ny fabrik på Jönköpingsvägen. Antalet anställda var på 50-talet 16 personer. 13

Möbelfabriken Haga Möbelfabriken Haga. Grundad 1920 av flera fabrikörer Karl Nilsson, Frans Haglund, Anders Karlsson, Gustav Emanuelsson, August Sjöström, Sigvard Sjöström, Alfred Walther, Axel Johansson, August Wahlgren, Frans Lundberg och Gotfried Hultén. Fabriken, som uppfördes 1919, byggdes ut flera gånger, 1923, -28 och -31. Tillverkningen bestod huvudsakligen av matsals-, sängkammar-, och herrumsmöbler i olika träslag. Under senare år gjordes även butikinredningar. Som mest arbetade här cirka 25 personer. Fabriken lades ner 1979. Möbelfabriken Funkis. Grundad 1933 av K.B Kvarnström, Edvin Johansson, Walle Håkansson och Tage Bergkvist. Verksamheten startade i en nybyggd och tidstypisk fabrik vid Malmövägen. Denna kom senare att utvecklas och ytterligare moderniseras. Under 1930-talet var man specialiserad på funkismöbler, i första hand av björk, helt i tidens anda. Så småningom övergick man till att producera ekmöbler i en betydligt massivare renässanstil. Under 50- talet var åtta personer anställda här. Sjölander & Co. (Sjölanders Slöjdindustri). Grundad 1935 av Karl Sjölander och dennes far W Sjölander. Företaget tillverkade ljusstakar, leksaker och prydnadsföremål i trä, efter bra modeller och i hög kvalitet. Mycket kom så småningom att gå på export. Firman byggdes ut vid flera tillfällen, kapaciteten och omsättningen mångdubblades. Under 50-talet hade fabriken ett 20-tal anställda. Verksamheten sysselsatte också flera hemarbetande. 14

Sjölander & Co Firma Karl Mathsson. Grundad 1911 av fabrikör Karl Mathsson. Firman drevs till en början i hyrda lokaler på Tånnögatan 15 och flyttade senare till hyrda lokaler i dåvarande Hörlingska fastigheten, Storgatan 53. 1922 stod den nuvarande bostadsbyggnaden vid Tånnögatan färdig och där inrymdes också möbelverkstaden. (Fastigheten ingår idag i Bruno Mathsson Center). 1950 uppförde företaget en ny fabrik vid Nydalavägen. Anläggningen ritades av Karls Mathssons son, arkitekt Bruno Mathsson och var i sitt slag revolutionerande, uppförd direkt på marken, med stora väggpartier av glas och med varmvattenrör i golvet. Mathssons möbelsnickeri grundades på hög kvalitet såväl i tillverkningen av klassiska stilmöbler som i senare decenniers banbrytande designmöbler, ex. de världskända Bruno Mathsson-stolarna. Exporten kom att bli betydande. Karl Mathssons företag, startat i det tidiga 1900-talet, utvecklades genom hans son till ett av Sveriges viktiga och världskända varumärken och gick in i nästa sekel som Bruno Mathsson International. Collection Källemo AB. Företaget grundades 1970 av Sven Lundh, efter avvecklingen av Källemo Möbelfabrik i Vaggeryd, i slutet av 1960-talet. Källemo har samarbetat med flera danska formgivare och med Jonas Bohlin och Mats Theselius, som utvecklat möbeldesignen mot ett koncept där gränserna mellan begreppen bruksföremål och konst alltmer suddas ut.18 15

Fler möbelfabriker i Värnamo Albin Anderssons & Son Möbelfabrik. Samma fabrik som Möbelindustribolaget Andersson & Son. Filip Andersson Robert Anderssons Konstsvarveri, startades 1907 av fabrikör Robert Andersson. 1908 uppfördes en egen fabrik på Skolgatan och 1948 flyttade verksamheten till en större fabrik vid Malmstensgatan. Här tillverkades polerade och lackerade svarveriprodukter och handmålade slöjd- och leksaker i trä. Robert Andersson är bland annat känd för sina ljusstakar. Bergkvist & Co Möbelfabrik, etablerades 1922. Stolfabriken Buffalo. Byggnadsinredningar Karlsson & Co. Startades 1946 av bröderna Ivar, Olle och Thore Karlsson samt Orvar Odd Hansén. Fabriken tillverkade speciellt köksinredningar men också andra typer av inredningar. Arbetsstyrkan uppgick till mellan fyra och sex personer. Byströms Möbelfabrik. Samma fabrik som Möbelfabriken Skandia. Startades cirka 1910 och tillverkade leksaker och möbler. CA Carlström Möbelfabrik. Fast & Söner Möbelverkstad. Harry Gustavsson Möbelverkstad. Hultén & Carlsson Möbelverkstad. Bröderna Johansson (Svensbygget). EGE-möbler. Samma fabrik som Bröderna Johanssons Möbelfabrik. Grundades 1934 av bröderna Eric och Gustav Johansson. Göte Johansson E.G. Karlsson Möbelfabrik. Startades 1913. Ernst Karlsson (MatbordsKarlsson). Herman Karlsson Möbelverkstad. Startades cirka 1933. Karlströms Möbelfabrik. Kvarnströms Möbelverkstad. Grundades cirka 1920. Gustav Lindbergs Byggnadsinredningar. Bröderna Magnusson. Fabriken Fabian Mattsson. Gunnar Mattssons Snickeri. Modeller och Möbler. Startades i slutet av 30-talet. Noréns Möbelfabrik. Startades 1907. Nya Möbelfabriken. Grundades 1906 av Gustav Pettersson, Gustav Claesson och Gustav Lindberg. Arbetsstyrkan var cirka 12 man och produktionen bestod huvudsakligen av tyngre möbler i skulpterad ek. Nya Möbelfabriken. Olofssons Möbelfabrik. Grundades 1936 av John Olofsson. Här tillverkades mest matsalsmöbler. fabriken sysselsatte cirka 15 personer. A. Palms Möbelfabrik. N. August Petterssons Möbler. Möbelfabriken Skandia. Möbelfabriken Solid. Grundades cirka 1935. Möbelfabriken Svea. Startades 1917. Kennet Sjölander. Sigvard Sjöström Möbelfabrik. Allan Ståhlfors Möbelfabrik. Svenningsson. Grundades 1944 av Olof Svenningsson och Arvid Johansson. Svenska Möbelfabriken. Hilding Svensson. Vallin & Co Industri AB Möbeln. Werséns Möbelfabrik. Startades cirka 1907. Värnamo Byggnadsinredningar. Värnamo Byggnadssnickeri. Startades 1925 av fabrikör Gustav Lindberg. Under 50-talet var arbetsstyrkan 12 man. Här utfördes snickeriarbeten och byggnadsinredningar men mot slutet specialiserade man sig på ytterdörrar. Värnamo Fanérfabrik. Startades cirka 1935. Värnamo Träförädlings AB. Hette från början Värnamo tvättklämmefabrik. Värnamo Träindustri. Grundades 1935 av Bengt Liljeqvist och Åke Johnsson. Tillverkade mest träinredningar. Arbetsstyrkan var som mest runt 10 man. 16

den0 1960-talet) Bildhuggare i Möbelfabriken Göta Axel Rolander längst bort i bild 2:3 Hantverk och form. Den kvalitativt höga nivån hos de småländska företagen har förenat hantverkskunnande med en öppenhet för impulser utifrån. Flera av 1900-talets nyskapande möbelformgivare har småländska rötter. De svenska möblernas rötter finns i naturen, klimatet, traditionen och industristrukturer och deras förändring löper parallellt med samhällsutveckling och förändrade livsmönster. Vissa möbelindustrier anlitade bildhuggare/träsnidare för att förädla sina produkter. Från utsågade ämnen, efter förlagor eller egna ritningar, höggs eller skars motiven/mönstren i relief eller som friskulptur. Resultatet kunde bli en självständig dekoration eller utgöra en del i en möbel, både som ornament och i figurativ form. En av de främsta, Carl Axel Rolander, var knuten till Möbelfabriken Göta i Värnamo. Han föddes 1881 i Byarum 0ch avled i Värnamo 1952. Han hade varit elev hos Sven Boberg och snidade också porträttbyster, figurer och djurskulpturer. 2:4 Utställningar och medaljer. Wernamo Stol- & Möbelfabrik (Lundbergs) var hovleverantör till H.K.H. Kronprinsen och chef för Nordens enda stol- & möbelfabrik, som å verldsutställningar tilldelats guldmedaljer. Medaljregnet tog sin början 1894, vid utställningar i Luleå och Antwerpen, fortsatte 1895 i Lübeck, Amsterdam och Atlanta, 1896 i Montreal, Mons och Danzig och avslutades 1897 i Bryssel. Det var säkert inte utan självförtroende direktör Lundberg visade upp firmans produkter i kungliga huvudstaden. Den 27 november 1900, kunde man i tidningarna läsa om en nyöppnad utställning: vid själva den förnäma Birger Jarlsgatan. Där har nu Wernamo Möbelfabrik, i kraft af sina många pris och medaljer från alla möjliga nationella och internationella expositioner, helt sonika slagit upp butiken, sedan Bodafors i Stockholm är hemmavant sedan flera år. I lördags avslöjade dubbelhovleverantören från Wernamo sina skatter för Stockholmspubliken, som nog faller i vissa grubblerier över sina infödda fournissörer, då den ser visserligen enkla, men vackra, stilfulla, och omsorgsfullt arbetade möbler bjudas ut så mycket billigare än den är van vid. Men Wernamopatronens oblyghet stannar ej härvid. Han bjuder också på finfina bufféer, soffor, m. m., i både antik och modem dräkt, däri han tävlar med våra konstsnickare och herr Max Sachs i fråga om varan, men, även underbjuder i fråga om priset 17

Kvittofrån 1901, undertcknat av fabrikör Lundberg själv 2:5 Nöjen för hög och låg. Wernamo Möbelfabrik gav människor arbete och inkomst, men hanterade också deras snålt utmätta ledighet. Fabriken styrde både vardag och helg och skapade ett slags bruksmentalitet i ett samhälle med fabriken i centrum och med, disponenten, fabrikör Carl Lundberg som regent. Tryggheten var inte villkorslös, systemet byggde på lojalitet mot dess regler. Var man måste veta sin plats och vara nöjd med sin lott. Många som startade eget i Värnamo hade börjat hos Lundberg men gjort sig omöjliga när de engagerade sig i fackföreningsrörelsen. Samtidigt visste herrarna vid rodret att nöjda och glada arbetare gjorde ett bättre jobb och gav således också bättre avkastning. Bilden ovan visar hur idylliskt det kunde se ut på Lagan vid förra sekelskiftet, när några av Värnamos invånare for på utflykt. Det var fest och stor uppslutning när föreningarna ställde till med något. Två pråmar fullastade med logemedlemmar drogs av ångbåt nedför Lagan och över Vidöstern till Färjans ö eller Körsbärsholmen. Ångbåten ägdes av fabrikör Lundberg och hyrdes ut till föreningar för nöjesresor. Fabrikören deltog ofta själv, i vit kostym. Hans ångbåtskapten Store-Klas, var stor och stark och kunde kasta av ilskna eller överförfriskade rallare. Också passagerare från Hånger och Åminne hade tillgång till båtresorna, innan järnvägen på den sidan sjön var färdig. 18

Lundbergs första ångbåt invigdes på 1890-talet. Båtarna var också viktiga transportörer av virke till möbeltillverkningen. Länge skulle många Värnamobor minnas hur de varje morgon väcktes av ångvisslan från möbelfabrikens båt. Fabrikör Lundberg ordnade inte bara med rekreation på vatten, utan också i vatten. Han tog initiativ till att ett badhus inrättades vid fabriken. Också allmänheten var välkommen att löga sig. Den tioöring det kostade att bli ren i något av de två badkaren, tillföll Stol- och Möbelfabrikens sjukkassa. Lundberg, som gifte sig med en danska, introducerade också fotbollen på hemmaplan. Sedan han på 1890-talet, under ett besök i sin blivande hustrus hemland, sett danska grabbar sparka boll, tog han med sig en läderkula hem till sina unga arbetare, att roa sig med på rasterna. Han hade också makt och möjlighet att, OS-året 1896, arrangera en egen, lokal olympiad: Den 1 maj då folk å andra platser i fåvitsko antingen hängifva sig åt utsväfning eller demonstration, hade vi olympiska spel för oss i Vernamo skrifver en korrespondent till Smålands Allehanda. Där Lagan löper ut i Vidöstern finnes på östra flodstranden, en fager plätt. som i dagligt tal nämnes Osudden, och här höllos på eftermiddagen de friska lekarne. Der uppsattes redan på morgonen sågade stänger, räcken och andra idrottsinstrument, utslogos kapplöpningsbanor, m.m. Det var egaren af Vernamo möbelfabrik som anordnat allt detta till en vederqvickelse och förströelse för sina arbetare. Klockan tre på eftermiddagen bar det af dit ut med hela härskaran af arbetare, 250 stycken, placerade i en stor pråm. dragen af fabrikens ångare "Vidöstern", i hvilken befunno sig särskildt inbjudna gäster hos hr Lundberg. Fabriksmusiken spelade så att det klang öfver halfva Östbo. Å den omtalta idrottsplatsen tillbragtes sedan eftermiddagen på det mest livffulla sätt, medelst kappränning ocb kraftprof, längd- och höjdsprång, deklamation och sång. Arbetarne undfägnades under tiden med dels kaffe, dels smörgåsar och svagdricka, men någon sprit förekom ej, behöfdes icke heller. Ty glädjen stod andå högt i sky. Under aftonens lopp sjöngs en hög visa om Vemamofabriken, ur hvilken vi tillåtit oss låna följande versrader: Uti sin snöhydda nordpolens son, på häl n ej hvila mer gitter, Nej, nu den trånfyllda eskimån uti patentstolar sitter. Nu moja de sig, de gubbar smorda. Och äta valspäck vid salsbord, gjorda i Vernamo. Och om Andrée kommer frisk och sund till pol n och förut ej kolar, Så skall han sätta kring dess rund ett dussin Vernamostolar. Om löjtnant Dyberg till Venus flyger, en liten sängstol han med sig smyger från Vernamo. Klockan 9 på qvällen skedde återkomsten till Vernamo, vid hvars kaj det hurrades ganska betydligt för herr Lundberg af hans arbetare ocb gäster, för hvilka senare hr L. sedermera gaf supé i sin elegants våning. På det viset och på grund af denna olympiska fest vid Osudden var det tyst i Vernamo under 1 maj och ingen såg man heller som för mycket märg i benen hade. Troligt är att man inte på bättre sätt kan "demonstrera" än vi gjorde den dagen i den goda och förståndiga köpingen. (Ur Östgötaposten 1896-05-08) Som driftig och framsynt företagsledare var Carl Lundberg också aktiv i Värnamos politiska liv. Hans ställning var stark, hans ord vägde tungt. Med självklar pondus satt han med vid rodret, när den goda och förståndiga köpingen skulle styras mot en framtid som industristad. 19

2:6 Inte bara konkurrens och konjunkturer hotade. I augusti 1940 slog blixten ned i Värmeshult och ödelade möbelfabriken. Många tvingades lämna orten för att söka nytt arbete. På 1960-talet bodde bara ett fåtal familjer kvar. Det lilla samhället skulle dock blomma upp igen, låt vara i begränsad omfattning. Fem år efter branden i Värmeshult gick också Horda Möbelfabrik upp i rök. Horda Möbelfabrik efter branden 1945 Det var inte de enda gångerna åska och eld drabbade möbelindustrin och dess människor. Allt som oftast har tidningarna under historien noterat eldens härjningar: Eldsvådan i Värnamo. Såsom torde vara bekant inträffade i Vernamo vid middagstiden i fredags en ganska hotande eldsvåda uti Vernamo stol- och möbelfabrik (ej sko- och läderfabrik, såsom telefonmeddelandet missuppfattades). För inläggande af några värmeledningsrör voro arbetena för dagen afstannade och för att åstadkomma ljus vid detta arbete begagnades några fotogenlampor. En sådan exploderade och spred eld bland torra pinnar och dylikt i den stora fabriksbyggnaden. Det befanns temligen snart, att två fabriken tillhöriga boningshus i det ena bodde fabrikens egare hofleverantören Lundberg och i det andra verkmästaren och stora fabriksbyggnaden ej kunde räddas, hvadan brandkårens ansträngningar måste koncentreras på att rädda de stora virkesupplagen och det närbelägna postkontoret. Trots alla ansträngningar spred sig dock elden till virkesupplagen, hvilka till en del nedbrunno. Deremot lyckades man rädda den närbelägna, nyuppförda stora fabriksbyggnaden. Mellan kl. 9 och l på qvällen kunde man anse elden begränsad, men eftersläckningen pågick hela natten och följande förmiddag. Under släckningsarbetet blefvo fyra personer ganska svårt skadade af nedrasande tegelpannor och dylikt. De vårdas nu på köpingens lasarett. Postkontoret, hvilket var i högsta måtto hotadt, utrymdes, och alla papper räddades genom postmästarens energi. Deremot blef postmästare Sylvans dyrbara bo nästan alldeles förstördt. Hotleverantören Lundberg har bestämt att alla arbetarne skola erhålla sin fulla aflöning, äfven om de ej kunna fullt sysselsättas tills den brunna fabriksbyggnaden blifvit åter uppförd. Sjelf står hofleverautör Lundberg för närvarande husvill. Det brunna var försäkradt i "Svea" för 81,000 kr., i "Skåne" för 5,500 kr. samt i "Länets allmänna brandförsäkringsbolag för fastigheter på landet" för 11,000 kr, enär det brunna virkesupplaget var mycket lågt försäkrat. (Östgötaposten, 12 februari 1898-12-02) 20

Småländsk snickerifabrik nedbrunnen. Till G. P. meddelas från Värnamo: I J. Ä. Nords möbelfabrik i Värnamo utbröt vid halv sextiden på måndagseftermiddagen en eldsvåda, som på mindre än en timme lade hela fabriksbyggnaden i aska. Jämte fabriken förstördes en del inneliggande virkeslager, maskiner och färdiga möbler. Hela skadan torde belöpa sig på mellan 30 och 10 tusen kr. Fabriken sysselsatte sex arbetare. (10 augusti 1925). Nords Möbelfabrik Nords Möbelfabrik. Etablerades 1919 av J.A. Nordh tillsammans med dennes åtta söner. Här tillverkades mest matsals- och sovrumsmöbler. Bränder och fallande konjunkturer hotade inte bara möbelproduktionen i stort. I dyrtider drabbades också den enskilde, tillverkaren såväl som kunden. Det kunde hända att möbelfabrikören fick mer eller mindre artiga förfrågningar om anstånd med betalningen. Depressionsåret 1933 fick Frans Magnusson, som för övrigt själv hade en stor familj att försörja, nedanstående kortfattade anhållan. Det kostade på att driva möbelfabrik. 21

Detalj av bord, snidat av Axel Rolander Häggs Snickeri i Bredaryd, 2011 3. Projektet 3:1 Mål och syfte. Projektet ska genom olika publika insatser och informationsformer, presentera möbelindustrin inom nuvarande Värnamo kommun, i första hand ur ett historiskt perspektiv men med fokus också på nutid och framtid. Projektets syftar till: att stärka den lokala identiteten genom att spegla och presentera en viktig hantverks- och industrihistoria och en betydande möbel- och designtradition i och kring Värnamo; att, sammantaget och i samverkan med andra insatser, stärka och utveckla orten/regionen; att ytterligare öka kommunens attraktivitet och profil genom att skapa ett lokalt förankrat besöksmål samt att ge Värnamo ett historiskt, kulturellt och turistiskt signum. Projektet genomförs i samverkan med andra aktörer inom området Möbelriket Småland, Designregion Småland, Träcentrum, TMF m.fl., berörda kommuner och länsorgan, nu aktiva och betydande möbelföretag (Bruno Mathsson, Källemo, m.fl.) och andra tillämpliga företag, samt med lokala aktörer inom historia, kultur och turism (ex. Vandalorum, Gummifabriken, Apladalen och Historiska Sällskapet Gamla Wernamo). Projektet bör samordnas med annan planerad verksamhet, ex. ett tänkt Formens Hus i Lammhult och beröra också fler orter inom kommunen/regionen. Projektet lägger stor vikt vid kulturturistiska värden och pedagogiska möjligheter och kan fortlöpande utvecklas och kompletteras. 22

3:2 Tänkta intressenter/områden. Huvudintressent: Värnamo kommun, turism/kultur/näringsliv Övriga: Gummifabriken Apladalen Historiska Sällskapet Gamla Wernamo Vandalorum Andra berörda kommuner/länsorgan Verksamma möbel- och inredningsföretag i kommunen/regionen Möbelriket Småland Designregion Småland Träcentrum i Nässjö Bransch- och intresseorganisationer inom trä- och möbelsektorn, ex. TMF. Skolor och högskolor Arkitekter/inredningsarkitekter/designers 3:3 Genomförande och resultat. Huvudmålet är att skapa en permanent presentation, utställning/besöksmål, med bas i den lokala möbelindustrihistorien och designtradition. Utställningen formas och byggs för att också öppna för flexibla och tillfälliga presentationer och events. Utställningens huvudinnehåll ges en central och egen plats i lämplig lokal. Fastigheten som föreslås för ändamålet f.d. Fälths tryckeri på Lagmansgatan (bild nedan) är ritad av arkitekt Ludvig Seda, som under en period på 1950-talat arbetade hos Bruno Mathsson och som därefter hade egen arkitektverksamhet i Värnamo. Huset byggt på 1960- talet har, med sitt formspråk och med sitt centrala läge med närhet till både Bruno Mathsson Center och Apladalen, alltså en självklar identitet och plats i sammanhanget. I dagsläget ägs och förvaltas fastigheten av Värnamo kommun. Vissa presentationer kan göras också på andra platser och i redan befintliga besöksmål (ex. Apladalen, Vandalorum, Gummifabriken, Formens Hus i Lammhult) för att öka intresset och också erbjuda vidare perspektiv. Historiska sällskapet Gamla Wernamo är en viktig samarbetspartner vad gäller den historiska basen. Vid möten med Värnamo Hembygdsförening har talats om möjligheten att låta lämpliga delar i projektet knytas till och utveckla, verksamheten i Apladalen. 23

Övriga delar: En mobil och variabel satellitutställning som kan fungera som inslag vid andra, anknytande arrangemang och som reklampelare på andra platser, för att stärka Värnamos värde som besöksmål och ytterligare understryka kommunens centrala position vid E 4: an och Sydsvenska krysset. Specialdesignade skyltar vid respektive historisk miljö, en till projektet kopplad turkarta, ett upplägg för geocashing. Program och arrangemang som fokuserar på design/möbler/inredning och som kan belysa sambandet mellan människans fysiska och själsliga behov och uttryck, spegla industrihistorien, m.m. Böcker. 1. En bok som speglar möbelindustrins historia och nutid i Värnamo, samt dess betydelse för utvecklingen i kommunen. 2. En rikt illustrerad bok med motiv och ämnen från Värnamos då och nu, en Värnamobok som kan locka fler till kommunen, fungera som souvenir och som gåva i olika sammanhang. Till projektet fogas löpande information, både i tryckt form och på nätet. Värna mo Möbelf abrik (Lundb ergs), grunda d 1891. 1908 ombild ad till Verna mo Stoloch Möbelf abriks Aktieb olag samt Werna mo Mekani ska Verkst adsakti ebolag, 1914 samma nslaget till Värna mo Möbelf abriks och Mekani ska 24

3:4 Framtida möjligheter. Tänkbart är ett samlande och återkommande arrangemang med fokus på möbler-inredningdesign, med deltagare också från andra länder kan bredda och lyfta projektet ännu ett steg. Ett samarbete över nationsgränsen kan också bli möjligt, t.ex. med Danmark som har liknade traditioner inom området. Detta skulle kunna genomföras i form av ett EU-projekt. Samtal har bl.a. förts med Camilla Wallin Kupferberg, projektledare för Smålands Sjörike, ett Leader- projekt för utveckling av turism/historia/besöksmål i Bolmenregionen, som omfattar satsningar inom Värnamo-, Hylte-, Ljungby-, och Gislaveds kommuner. 3:5 Organisation. Huvudman i nuvarande stadium är Värnamo Kulturförvaltning i samverkan med Värnamo Turism. Varefter projektet utvecklas formas en brett sammansatt referensgrupp. Ur denna utses en ledningsgrupp, med representanter för Värnamo kommun, berörda organisationer, institutioner samt övriga huvudaktörer. Till sammankallande och utförare har utsetts en projektledare (Magnus Engberg) som i samverkan med övriga medverkande ansvarar för planering och rapportering. Möten med tilltänkta intressenter/medverkande sker fortlöpande (se bifogad rapport). 3:6 Tidplan. 2011: Förstudie och förprojektering. Avslutas 2011-12-31. 2012: Mobil utställning innehåll, gestaltning, material, produktion. Färdig till hösten 2012. (Ev. i samverkan med VFF). Powerpoint/CD-presentation av hantverks- och industrihistoria innehåll, produktion. Färdig under hösten 2012. (I samverkan med VFF). Trycksaker till mobil utställning. Bok 1 möbelindustrin i Värnamo kommun text, bild, layout, tryck. Utgivning hösten 2012. Sökning och inköp av möbler, m.m. till utställningar. Löpande under året. Skyltar, fas 1 (ca 20 st.) innehåll, form, produktion, montering. Löpande under vårensommaren-hösten 2012. 2013: Permanent presentation/utställning (basen i ett nytt besöksmål) gestaltning, produktion, teknik. Informationsmaterial kopplat till permanent presentation, besöksmål. Skyltar, fas 2 (ca 10 st). Bok 2, Värnamobok text, bild, layout, tryck. Utgivning till sommaren 2013. 3:7 Ekonomi. Nu pågående arbete omfattar förstudie och förprojektering (planering och utveckling, information och kontaktskapande samt därtill kopplade resor, möten, upprättande av rapport, ansökningar, m.m.) Denna inledande fas (160.000 kr) har finansierats via bidrag från KK-stiftelsen/Drivkrafter för nya näringar (50 %) samt Värnamo kommun (50%) och avslutas vid årskiftet 2011-12. 25

För att utveckla och genomföra projektet krävs ytterligare finansiering. Tänkta finansiärer är Värnamo kommun, Regionförbundet Jönköping, Länsstyrelsen, sparbanksstiftelsen Alfa, m.fl. I första hand tas ytterligare kontakter med Värnamo kommun samt därefter med Länsstyrelsen och Regionförbundet i Jönköpings län. Informativa kontakter med Länsstyrelsen och Regionförbundet togs i augusti 2011 och med Sparbanksstiftelsen Alfa i oktober. Kostnaden för 2012 beräknas till ca 1,2 milj. kr. Häri ingår kostnader för en mobil utställning, del av skyltning, bok 1, m.m., samt kostnad för projektledare (research, planering, text, form, etc.) samt till detta kopplade kringkostnader. (Se bifogad kostnadsberäkning). Kostnaden för 2013 beräknas till ca 1,3 milj kr. Huvudparten av dessa är kopplade till gestaltning och färdigställande av den permanenta presentationen. (Se bifogad kostnadsberäkning). För finansiering under 2012 söks i första hand medel från Värnamo kommun. Därefter kommer bidrag att sökas också på regional nivå. Förutsättningen för detta är dock att Värnamo kommun inledningsvis avsätter medel till projektet. För finansiering av insatser 2013 kommer, förutsatt att projektet kan utvecklas vidare under 2012, bidrag att i god tid sökas från berörda intressenter, på lokal-, regional och nationell nivå. Utöver de kostnader som beräknats enligt denna projektplan tillkommer kostnader för tillhandahållande och iordningsställande av lämpliga lokaler. Beviljade medel ska ses som en investering som på sikt gynnar och stärker attraktionskraften i första hand i Värnamo kommun, men som också tillför regionen, besöksnäringen, samt trä- och möbelbranschen viktiga värden. Magnus Engberg, projektledare, oktober 2011 Magnus Engberg Kulturproduktion 26