BILAGA 1 Frånluftbehandling vid Lidköpings ARV INLEDNING Reningsverken i svenska städer och samhällen ligger av naturliga skäl i lågpunkten nära vattenrecipienten. Det finns idag en klar tendens i Sverige av ett ökat exploateringstryck i närheten av vatten, vilket i flera fall påverkar reningsverken. Detta är något som samhället måste hantera. Idag är avståndet från Lidköpings reningsverk till bebyggelse ca 600 meter. Målet är att kunna bygga bostäder inom ett avstånd av 50-100 meter. Den framtida bebyggelsen kommer att vara placerad främst öster, söder och väster om reningsverket. Förhärskande vindriktningar i Lidköping är sydvästlig vind (33 %). Sydlig respektive västlig vind står för 19 % och 10 %. EXEMPEL FRÅN LUKT OCH ÅTGÄRDER FRÅN ANDRA ANLÄGGNINGAR Vi har gått igenom erfarenheterna från 11 reningsverk som är belägna nära bebyggelse. Nedan redovisas först information över två anläggningar med bebyggelsen på ca 50 meters avstånd. Därefter en sammanställning av de slutsatser vi har dragit av informationen från samtliga anläggningar. Margretelunds avloppsreningsverk, Roslagsvatten Margretelunds avloppsreningsverk ligger norr om Stockholm. Det är dimensionerat för ca 40 000 personekvivalenter. Huvudman för anläggningen är Roslagsvatten AB. Reningsverket är helt inbyggt. Frånluften samlas upp och behandlas i två behandlingsenheter som ligger i serie, bark/kompostfilter samt ozonaggregat. Denna utformning har reningsverket haft sedan åtminstone mitten av 1990-talet. Närmaste bostäder ligger ca 50 meter från reningsverkets slamhantering. Vid förhärskande vindriktning ligger bostäderna i lä av reningsverket. Det har inte förekommit klagomål på lukt förrän våren 2006. Därefter har det till och med vintern 2006/2007 förekommit klagomål då och då. Under våren 2007 slutade man ta emot septiskt slam vid reningsverket för att undvika överbelastningen av rötkamrarna och undvika lukt. De omkringboende klagade trots detta på lukt.
Brandholmens reningsverk, Nyköping Brandholmens reningsverk behandlar avloppsvatten från Nyköpings stad. Reningsverket är helt inbyggt förutom luftningsbassänger för kväverening. Reningsverket har varit inbyggt sedan 1970-talet. All frånluft behandlas. Man har tidigare haft ozonaggregat som inte fungerade tillfredsställande. Nu behandlar man frånluften i kompostfilter med alspån. Det finns väldigt många villor runtomkring reningsverket. Det är ca 50-60 meter från tomtgränsen till närmaste villa, vilken ligger i norr. Det finns dock en liten skogsridå mellan reningsverket och villaområdet. Västliga-sydvästliga vindar är förhärskande. Cirka 120-130 meter öster om reningsverket finns ytterligare ett villaområde. Mellan reningsverket och detta område har man uppfört en skyddsplantering. Man hade inte fått något klagomål på lukt de senaste två åren innan denna information inhämtades. Sammanfattning och slutsatser av inhämtade erfarenheter från ett antal (11 st) reningsverk: Två av reningsverken är helt inbyggda med bebyggelse inom 50 meter från reningsverket, på dess läsida vid förhärskande vindriktning. Det ena har inga problem med luktklagomål (Hundested) medan det andra (Margretelund) tidigare har haft problem med lukt som har påverkat verksamheten. Det finns två reningsverk där bebyggelsen ligger på 50-100 meters avstånd från reningsverket, på dess läsida (Nyköping och Helsingör). Inget av verken rapporterar att de omkringboende upplever något problem med lukt. Det finns tre reningsverk där bebyggelsen ligger på ca 200 meters avstånd från reningsverket (Simsholmen, Husqvarna och Lyngby; bebyggelsen ej på läsidan av de två förstnämnda av verken vid förhärskande vindriktning medan vindsituationen är okänd för det sistnämnda reningsverket). Inget av verken rapporterar att de omkringboende upplever något problem med lukt trots att ett par klagomål per år kommer på Husqvarna. Slutsatser Av ovanstående inhämtning av erfarenheter från reningsverk nära bebyggelse kan man dra följande slutsatser: Positiva erfarenheter finns av att åtgärda luktproblem genom inbyggnad av anläggningsdelar och behandling av frånluften. Det finns också en anläggning som betonar att läskydd i form av växtlighet har positiv effekt för att undvika luktpåverkan. Det finns goda exempel på reningsverk som ligger 200 meter från bostäder eller närmare. Men risk för luktstörningar vid driftproblem i avloppsprocesserna ökar då också. Bostäder bör kunna lokaliseras på 100 meters avstånd från ett reningsverk om åtgärder för att samla upp illaluktande luft vidtas och man behandlar den med avancerad reningsteknik. Skorsten kan krävas.
Vid 50 meters avstånd minskar säkerhetsmarginalerna betydligt. DAGENS ANLÄGGNING FÖR FRÅNLUFTBEHANDLING I LIDKÖPING Idag finns ett öppet bark-/kompostfilter vid reningsverket för frånluftbehandling. Det är av stor vikt att följa upp driften av ett bark-/kompostfilter genom att mäta torrhalt på massan, eventuellt befukta densamma samt att då och då fräsa massan för att åtgärda den kanalbildning som förr eller senare sker. Denna lösning kan ge bra reningsresultat när den som fungerar som allra bäst. Däremot är vår samlade erfarenhet från många projekt rörande luktfrågor att det sällan kan ge någon säker, stabil drift utan perioder med sämre funktion. För de framtida krav som ställs bortses från denna metod. FRAMTIDA SLAMBEHANDLING I LIDKÖPING Reningsverket kommer i framtiden enbart bestå av vattenbehandling. Det slam som uppstår pumpas utan föregående behandling i vått tillstånd via nylagd tryckledning till den planerade slambehandlingsanläggning som kommer att byggas vid dagens avfallsanläggning utanför Lidköping. Den lukt som uppstår vid den slambehandlingsanläggningen är inget som påverkar det studerade projektet. Dessutom elimineras den risk för lukt pga passage av lastbila för transport av slam förbi bostäder. FRAMTIDEN VID LIDKÖPINGS RENINGSVERK Det finns idag kunskap och tekniska lösningar samt, inte minst, erfarenheter från genomförda projekt, för att vidta åtgärder ledande till ett närmande av bostäder till reningsverkens nära omgivning. Det finns dock alltid en risk för att något oförutsett inträffar. Reningsverket har en viktig funktion att fylla i samhällets infrastruktur och kan inte stängas av vid uppkomst av lukt utan måste vara i drift för att lösa sin uppgift att skydda vattenrecipienten och de människor och övriga organismer som nyttjar vattnet som resurs och rekreation med mera. Man kan konstatera att Lidköping genom beslutet att flytta all behandling av slam från reningsverket har tagit ett första viktigt steg att minska riskerna för lukt eftersom denna anläggningsdel ger upphov till potentiellt flest problem med lukt utanför den normala driftsituationen. FÖRSLAG PÅ ÅTGÄRDER MOT LUKT De framtida skyddsavstånd som Lidköpings kommun eftersträvar, 50-100 meters avstånd mellan reningsverk och bebyggelse, kräver omfattande åtgärder jämfört med dagens situation.
Vi föreslår att hela reningsverket byggs in och att all frånluft behandlas. Förslaget baseras på att bioreaktorelen (denitrifikation, BOD-oxidation och nitrifikation) byggs över. Vi utgår ifrån att betongvalv byggs. Det utrustas med manluckor för åtkomst vid nedtömning och underhåll i bassängerna. Varje bassäng utrustas med en manlucka i vardera änden för att därigenom kunna ventilera utrymmet innan nedstigning sker. Dessutom kommer naturligtvis manluckor finnas vid respektive omrörare. Vidare utrustas valvet med ett antal glasburkar utrustade med lampa på insidan för att man kan ska kunna inspektera bassängernas ovanyta på ett antal ställen. Slamlagren däckas över. Punktutsug sker från under överdäckning/överbyggnad. Därigenom kan antalet omsättningar i rumsvolymen ovan överdäckningen hållas nere utan att äventyra arbetsmiljön. Detta innebär minskat flöde till frånluftbehandling, mindre frånluftbehandling och minskat uppvärmningsbehov vintertid. Försedimentering och mellansedimentering byggs inte över. Slamlagren däckas över och frånluften under övertäckningen sugs ut separat. Frånluften transporteras via frånluftfläkt till frånluftbehandling. Några av de metoder som skulle kunna vara lämpliga här är: skrubber (ozon), biofilter samt fotooxidation ( bestrålning med UV varvid ozon bildas) följt av kolfilter (där restozon förstörs). Vi bedömer att biofilter är lämpligast här. Metoden är väl beprövad. Det finns gott om dokumenterade resultat över reningsgrad på alla installerade anläggningar med denna metod, vilket tyvärr inte kan sägas om övriga metoder. Livscykelkostnaden är dessutom något lägre än för fotooxidation + kolfilter. Man slipper också hälsoriskerna med ozon i samband med en helt inbyggd anläggning. BIOFILTER FÖR FRÅNLUFTBEHANDLING Biofiltret är helt inbyggt. Frånluft från reningsverket leds in till en rumsvolym ovan filterbädden. Luften passerar bädden och leds ut genom och därefter under det mellangolv som filtermaterialet är placerat på. Filtermaterialet är drygt 1 meters mäktighet. Filtermaterialet består av icke-biologiskt nedbrytbart material. Materialet kommer därför inte brytas ned till jord med tidens gång utan kommer bibehålla sin porösa, homogena struktur. Filtermaterialet pastöriseras för att döda alla bakterier och svampar. Därefter ympas filtermaterialet med mikroorganismer som är specifika för vilken industri (här: kommunalt reningsverk) från vilken frånluft ska behandlas. Pastöriseringen och inympningen syftar till att ge största möjliga aktivitet av mikroorganismer som är delaktiga i nedbrytningen av luktämnen. Detta ger större reningseffekt än traditionella biofilter. Man kan genom en gastät dörr gå in och inspektera filterbäddens ovanyta, efter att luftflödet har stängts av eller om man är utrustad med adekvat skyddsutrustning. I taket ovan filterbädden finns dysor/sprinklers för intermittent, behovsanpassad befuktning av bädden. Denna typ av biofilter finns installerad på ett antal reningsverk, anläggningar för rötning av avfall, slakterier och andra livsmedelsindustrier. Denna typ av biofilter finns installerad både vid Kungsängsverket i Västerås och Kungsängsverket i Uppsala sedan ca 10 år sedan. Ja, reningsverken har samma namn i dessa städer. Ramböll har
projekterat båda dessa frånluftbehandlingar. Regelbundna mätningar görs av svavelväte, merkaptaner och ammoniak på luften till och från filtren. Reningsgraderna ligger över 95 %. Dessutom finns denna teknik installerad vid flera livsmedelsindustrier (slakteri och foderfabriker) och kadaverdestruktionsanläggningar i Sverige där lukten är avsevärt mycket värre än från reningsverk. BEDÖMNING AV RIMLIGT SKYDDSAVSTÅND Baserat på förutsättningarna och de åtgärder som vi rekommenderar bedömer vi att man skulle minska skyddsavståndet till 100 meter. Att sänka det till 50 meter skulle troligen kunna vara möjligt men riskerna för att tillfälliga störningar i avloppsprocesserna mm får genomslag på luktbelastning till omgivningen ökar. För att säkrare kunna ge ett väl underbyggt råd måste man naturligtvis göra en fördjupad luktutredning än vad som har varit möjligt inom ramen för detta uppdrag. En sådan fördjupning specificeras under kvarstående arbeten att göra nedan. Först efter en sådan utredning kan skyddsavstånd och skorstenshöjd fastställas. KVARSTÅENDE ARBETEN ATT GENOMFÖRA För att man med säkerhet ska kunna säga exakt hur nära man kan placera bostäder och hur hög en skorsten behöver krävs att spridningsberäkningar genomförs. En spridningsberäkning baseras på luktprovtagning vid det Lidköpings reningsverk eller på litteraturvärden. Vi rekommenderar att provtagning av lukt sker på plats för att få ökad säkerhet om det är aktuellt med 50 meters skyddsavstånd. Utifrån kartmaterial görs en luktspridningsmodell. Vid framtagandet av modellen tas hänsyn till omgivande bebyggelses storlek, höjder, spridning och antal byggnader. Spridningsberäkningen är baserad på AERMOD-modellen. Effekter av byggnader modelleras med BPIP-PRIME. Väderdata inhämtas från närmaste meteorologiska station med stöd av en meterolog. Detta kommer att ge ett säkert svar på rimligt skyddsavstånd, skorstenshöjd samt sannolikhet/risk för och frekvens av förnimmelse av lukt.