Mäns våld mot kvinnor ett policydokument

Mäns våld mot kvinnor ett policydokument Länsgruppen för Kvinnofrid i Jönköpings län

Förord Mäns fysiska, sexuella eller psykiska våld mot kvinnor är ett allvarligt hinder för jämställdhet. Mäns våld mot kvinnor inkräktar på och förhindrar kvinnors åtnjutande av sina mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, och är en manifestering av historiskt ojämlika maktförhållanden mellan män och kvinnor. Varje år utsätts tiotusentals kvinnor i Sverige för våldsbrott. I många fall handlar det om brott som begås av en man som är närstående till kvinnan. Mäns våld mot kvinnor utgör ett allvarligt samhällsproblem som måste angripas på bred front. Denna typ av våld utgör också ett hinder för en hållbar samhällsutveckling. För det myndighetsövergripande arbetet rörande mäns våld mot kvinnor bildades i september 1998 Länsgruppen för Kvinnofrid i Jönköpings län bestående av företrädare för berörda myndigheter och frivilligorganisationer i länet. Dess uppgift är bland annat att bidra till kunskapsutvecklingen och att ta fram konkreta lösningar för arbetet med att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Länsgruppen ska vara drivande och ta initiativ till informations- och utbildningsinsatser. För ett framgångsrikt arbete med att bekämpa mäns våld mot kvinnor krävs att samverkan utvecklas på olika nivåer och efter lokala förutsättningar. För fler exemplar kontakta Bodil Käll Landstinget i Jönköpings län 036-324213 ISBN 978-91-633-1382-0 2

Innehållsförteckning Förord...2 Mäns våld mot kvinnor i ett jämställt samhälle...5 Länsgruppens uppgift...6 Vad har Länsgruppen gjort?...6 Myndigheternas ansvar...7 Länsstyrelsen... 7 Kommunerna... 8 Landstinget... 9 Polismyndigheten... 10 Åklagarkammaren... 10 Kriminalvården... 11 Migrationsverket... 11 Frivilligorganisationerna...13 Kvinnojourer... 13 Brottsofferjourer... 14 Andra frivilligorganisationer... 14 Länsgruppen för Kvinnofrid...15 3

Mäns våld mot kvinnor i ett jämställt samhälle Mäns våld mot kvinnor är en av de mest allvarliga hälsoriskerna för kvinnor världen över. Detta våld sker i tysthet, oftast i hemmet utan insyn utifrån och i skydd av respekten för privatlivet. Kvinnor som blir utsatta lever under stark press, stor rädsla och isolering. Ofta har de ansvar för barn som tvingas bevittna våldet, vilket utgör en ytterligare påfrestning. För de flesta av dessa kvinnor innebär det en stor ansträngning och rädsla att försöka ändra sin livssituation. Hemmet där man ska kunna känna sig trygg utgör ingen sådan plats för dessa kvinnor och barn och de har oftast inga andra frizoner. Ett av regeringens delmål för jämställdhetspolitiken är att Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Relationer mellan självständiga kvinnor och män som präglas av ömsesidig respekt, hänsyn och tolerans utgör själva grunden för ett jämställt samhälle. I sådana samhällen har kvinnor och män också samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Sverige betraktas ofta som det mest jämställda landet. På många områden råder dock obalans i maktförhållandet mellan kvinnor och män. Mäns våld mot kvinnor är förknippat med föreställningar om kvinnors och mäns olika roller i samhället. Det är numera väl dokumenterat, i både forskning och annan litteratur, att det våld som män riktar mot kvinnor ofta har sitt ursprung i fördomar och föreställningar om att män är överordnade kvinnor. Denna typ av våld kan därför inte förklaras på samma sätt som annan våldsbrottslighet. Våld är den mest extrema handlingen för att mannen ska behålla sin maktposition och kontroll över kvinnan samt ett sätt för män med dålig självkänsla att befästa sin manlighet. För att på ett framgångsrikt sätt kunna bekämpa mäns våld mot kvinnor, krävs därför kunskaper om maktförhållandena mellan könen. Det våld kvinnor utsätts för av män är av en sådan omfattning att det måste betecknas som ett allvarligt samhällsproblem. Regeringen har påtalat att det är angeläget att samhällets samlade insatser i högre utsträckning tas i anspråk för att förebygga och stoppa mäns våldsbrott mot kvinnor och för att stödja kvinnor som utsätts för eller riskerar att utsättas för denna typ av våld. Det påpekas även angelägenheten av att ökad uppmärksamhet riktas mot män som är eller riskerar att bli förövare av denna brottslighet. Det våld som män riktar mot kvinnor som de har eller har haft en nära relation till är ett exempel på denna obalans. Denna typ av brott kan ses som det yttersta uttrycket för kvinnoförtryck. Mäns 5

våld mot kvinnor drabbar också barn, som far illa då de tvingas bevittna våld och i vissa fall själva bli slagna. Det är viktigt att barnens situation och deras behov uppmärksammas. Länsgruppens uppgift Länsgruppen för Kvinnofrid har funnits sedan 1998. Gruppen bildades genom ett regeringsuppdrag att arbeta myndighetsgemensamt för att bekämpa och förebygga mäns våld mot kvinnor. Uppdraget är slutfört men länsgruppen har beslutat fortsätta stödja arbetet på regional nivå så länge behov av ytterligare insatser kvarstår. Länsgruppens arbete syftar till att minska våldet mot kvinnor, öka medvetenheten om mäns våld mot kvinnor och stödja det myndighetsgemensamma arbetet på regional och lokal nivå. Länsgruppens uppgift är också att uppmärksamma barn som lever i våldsnära miljöer samt unga kvinnor i patriarkala familjestrukturer. En stor utmaning de närmaste åren är också att medverka till att utarbeta strategier för att förebygga att män blir förövare. I stora delar handlar länsgruppens arbete om att på olika sätt förebygga våld mot kvinnor. Den allra viktigaste insatsen för att förebygga detta våld är att sprida kunskap och information och att arbeta aktivt med värderingar och attityder. Länsgruppen för Kvinnofrid kommer de närmaste åren bland annat att skapa förutsättningar för samarbete mellan myndigheter och frivilligorganisationer medverka till att kunskapsnivån höjs avseende mäns våld mot kvinnor medverka till att sätta fokus på frågan verka för att det lokala arbetet utvecklas främja metod- och kompetensutveckling för personal som i sitt arbete möter våldsutsatta kvinnor, deras barn och förövarna erbjuda erfarenhetsutbyte mellan berörda aktörer i länet Vad har Länsgruppen gjort? Länsgruppen för Kvinnofrid har under åren arrangerat ett stort antal konferenser, utbildningar samt träffar där frågor som rör mäns våld mot kvinnor behandlats. Det har bland annat varit en temadag 1999 våld mot kvinnor, regional konferens 2001 våld mot kvinnor och våld i hederns namn 2005. Målgrupp har varit de personer som arbetar med eller kommer i kontakt med drabbade kvinnor. 6

Myndigheternas ansvar Länsstyrelsen Länsstyrelsen har som uppdrag att verka för att de jämställdhetspolitiska målen får genomslag i länet. Ett av delmålen är som tidigare nämnts att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Kvinnor och män, flickor och pojkar, ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Länsstyrelsen har därför ett ansvar att driva opinion, sprida kunskap och initiera projekt syftande till att undanröja föreställningar om kvinnors och mäns skilda roller. Män som starkt har präglats av patriarkaliska strukturer/kulturer har svårt att acceptera kvinnors rätt att göra fria val. Kvinnofridsfrågan är central i Länsstyrelsens jämställdhets- och integrationsarbete. Länsstyrelsen ska inom ramen för sitt tillsynsansvar över socialnämndens verksamhet följa och uppmärksamma frågor om mäns våld mot kvinnor samt verka för regional samverkan kring dessa frågor. Målet för Länsstyrelsens verksamhet inom socialtjänstområdet är att verka för hög grad av rättssäkerhet, laglighet och kvalitet samt att bidra med ökad kunskap om utveckling i länet beträffande insatser inom socialtjänstens ansvarsområde. Länsstyrelsens tillsyn och uppföljning består av såväl hantering av enskilda ärenden som uppföljning av verksamheter. Våldsutsatta kvinnor som vänt sig till socialtjänsten för att få hjälp har möjlighet att framföra klagomål till länsstyrelsen om de upplever sig olämpligt bemötta av socialtjänsten. Inom ramen för tillsynsverksamheten ska Länsstyrelsen uppmärksamma hur socialtjänsten lever upp till socialtjänstlagens krav på insatser när det gäller kvinnor som utsätts för och barn som bevittnar våld eller andra övergrepp. I Länsstyrelsens uppgifter ingår dessutom att informera och ge råd till allmänheten i frågor som rör socialtjänsten samt biträda socialnämnderna med råd i deras verksamhet. 7

Kommunerna Till socialnämndens uppgifter hör att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp. Socialnämnden skall särskilt beakta att kvinnor som är eller har varit utsatta för våld eller andra övergrepp av närstående kan vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin situation. Socialnämnden skall också särskilt beakta att barn som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot närstående vuxna är offer för brott och kan vara i behov av stöd och hjälp. Socialtjänstlagen (SoL) 5 kapitlet 11 Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt samhällsproblem och kommunernas socialtjänst är en viktig aktör för våldsutsatta kvinnor. Enligt socialtjänstlagen har kommunerna ansvaret för att dessa kvinnor får adekvat stöd. Förutom det yttersta ansvaret för alla i kommunen framgår det av 5 kapitlet 11 SoL att det bland annat hör till socialnämndens uppgift att verka för att den som utsatts för brott och dennes närstående får stöd och hjälp. Socialtjänsten har dessutom ett särskilt ansvar för att uppmärksamma hemmavarande barn i våldsutsatta nära relationer. Socialnämnden skall i frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa samverka med samhällsorgan, organisationer och andra som berörs, 5 kapitlet 1a SoL. Socialtjänsten ska vara lättillgänglig för kvinnorna och kunna erbjuda insatser efter varje kvinnas behov. Stödet ska ges utifrån ett bra bemötande och vara av god kvalitet. Kommunerna ska planera för akuta insatser såväl som för långsiktigt stöd till kvinnorna. Ibland krävs det att kommuner går samman för att kunna erbjuda alla kvinnor ett individuellt stöd. Det kan handla om skyddat boende eller om stöd till särskilt utsatta grupper av kvinnor såsom kvinnor med missbruksproblem, kvinnor med funktionsnedsättning samt kvinnor med utländsk bakgrund. Kommunerna ska samarbeta med andra aktörer, både myndigheter och frivilliga för att kunna erbjuda bästa möjliga råd och stöd till kvinnan. Kommunala handlingsplaner lyfts ofta fram som ett effektivt verktyg för kommunernas arbete för våldsutsatta kvinnor. I Jönköpings län har samtliga 13 kommuner antagit sådana handlingsplaner. 8

Landstinget Enligt hälso- och sjukvårdslagen, är målet en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Detta innebär god kvalitet, trygghet i vården, omtanke och respekt för patientens självbestämmande samt att så långt som möjligt utforma och genomföra vård och behandling i samråd med patienten. I hälso- och sjukvårdslagen finns bestämmelser om att förebygga ohälsa och om skyldighet att verka för att förebygga sjukdom och skada. För att uppnå dessa mål betonas vikten av att beakta psykosociala faktorer samt att ha en helhetssyn. Kvinnor som kommer till hälso- och sjukvården på grund av misshandel och sexuella övergrepp är utsatta för ett multitrauma. Dessa kvinnor är psykiskt, fysiskt, rättsligt och socialt skadade. De är dessutom ofta anhöriga till förövaren. Detta gör att deras situation är extremt svår. Hjälpbehovet varierar beroende på kvinnans allmänna livssituation och på hur länge misshandeln pågått samt om det finns barn med i relationen. Anmälningsskyldighet föreligger vid kännedom eller misstanke om att barn far illa. Sjukvården ska uppmana och vara ett stöd för kvinnan om hon vill göra en polisanmälan. Sjukvårdspersonal har alltid rätt att göra en polisanmälan om kvinnan gett sitt samtycke. Landstinget i Jönköpings län har tagit fram handlingsprogram avseende omhändertagande av kvinnor som blivit utsatta för mäns våld. Ansvar för att upptäcka våldet samt att ha ett psykosocialt förhållningssätt gäller alla yrkeskategorier inom hälso- och sjukvården. Kvinnor som utsatts för våld i hemmet berättar sällan spontant när de söker vård, om vad de utsatts för, men däremot svarar de på frågor om de ställs på ett empatiskt och icke fördömande sätt. Landstinget har ansvaret att ge adekvat medicinskt och psykosocialt omhändertagande genom att ha kunskap inom området upptäcka misshandel, våga fråga uppmärksamma barn och deras behov bemöta, behandla och vårda motivera och stödja kvinnan till en förändrad livssituation ha en ändamålsenlig dokumentation samverka med andra myndigheter 9

Polismyndigheten De övergripande målen för polisen är att minska brottsligheten och att öka människors trygghet. Verksamheten ska utgå från medborgarnas intresse. I detta ligger bland annat att förkorta tiden från brottsanmälan till dom och verkställighet. Vid inträffat våldsbrott, som kommer till polisens kännedom, ska anmälan regelmässigt upprättas och förundersökning inledas. När anmälan gjorts beträffande ett våldsbrott mot en kvinna ska fastställd handlingsplan med tillhörande åtgärdskort följas. Av handlingsplanen framgår att följande rutiner gäller säkra bevis i så nära anslutning till brottet som möjligt ge åklagaren grund för att väcka åtal även om kvinnan senare ej vill medverka i fortsatt utredning medverka till att kvinnan får den hjälp och det stöd som kan ges Av åtgärdskortet framgår att förhör ska hållas med kvinnan senast dagen efter händelsen, förhöret ska om möjligt videofilmas att ärenden med känd gärningsman ska redovisas inom en månad från dagen för anmälan att underrätta socialförvaltningen när barn far illa Polisen har skyldighet att informera den våldsutsatta kvinnan om hennes rättigheter när det gäller att genomföra hot- och riskbedömning enligt SARA 1 -modellen behov av målsägandebiträde som ska fungera som ett stöd för kvinnan och bevaka hennes intressen frågan om hennes behov av besöksförbud möjligheten till att få sig tilldelat ett trygghetspaket att få kontakt med myndigheter, organisationer och andra som kan lämna kvinnan stöd och hjälp att åklagaren under vissa förutsättningar kan föra talan om skadestånd i anledning av brottet Åklagarkammaren Hösten 2006 utsågs en åklagare på åklagarkammaren i Jönköping till relationsvåldsspecialist. Specialisten har till uppgift att ansvara för att samordna åklagararbetet på åklagarkammaren inom området 1 SARA står för Spousal Assault Risk Assessment Guide. SARA-modellen används som underlag för en riskbedömning av framtida partnervåld. 10

för relationsvåld och sexualbrott. I detta ligger bland annat att leda det operativa arbetet för de åklagare inom myndigheten som arbetar med sådan brottslighet, att i samverkan med polisen och andra myndigheter utveckla arbetsformer och arbetsfördelning, göra kvalitetsbedömningar av utredningar och svara för kvalitetsutvecklingen av förundersökningar. Åklagarkammaren i Jönköping har som målsättning att upprätthålla sin höga lagföring avseende våld mot kvinnor och förbättra den ytterligare. Åklagarkammaren vill också verka för att minska mörkertalet genom att underlätta för kvinnor att anmäla våld och medverka i förundersökningar. Kriminalvården Kriminalvården i Sverige är sedan den 1 januari 2006 en myndighet. Myndigheten är indelad i verksamhetsområden. Verksamhetsområdet Jönköping omfattar Jönköpings län. Kriminalvården skall verka för att minska risken för återfall i brott. Detta görs bland annat genom brotts- och missbruksrelaterade program som har till uppgift att påverka och skapa förutsättningar för insikt och utveckling till ett liv utan droger och brott. Mäns våld mot kvinnor är ett brott. Det är viktigt att behandling ges inom ramen för ett straff. Samhället gör då tydligt för brottsoffret vem som ansvar för våldet. Kriminalvårdens erfarenhet av behandling inom straffets ram är hittills positiv. Kriminalvården utvecklar brotts- och missbruksrelaterade program som har forskningsförankrad effekt på återfallsbenägenheten i brott. De program som används granskas av en vetenskapligt sammansatt acrediteringspanel. Programmet IDAP bedrivs sedan våren 2007 av Frivården i Jönköping. Målgruppen är män som utövar våld eller andra former av kontrollerande beteende mot kvinnor i nära relation. Programmet inleds med en riskbedömning av framtida partnervåld enligt SARA-modellen. Efter 27 programtillfällen i grupp följs programmet upp enskilt med varje man. De misshandlade kvinnorna har parallellt en egen stödkontakt. Syftet med stödet till kvinnan är att öka kvinnans säkerhet. Programmet IDAP bedrivs även på vissa anstalter. Migrationsverket Migrationsverket är Sveriges centrala utlänningsmyndighet. Det innebär att myndigheten bland annat ansvarar för att fatta beslut i asylärenden och att de asylsökande tas emot och får en bostad medan deras asylansökan prövas. Migrationsverket fattar också beslut i ärenden som rör arbets- och uppehållstillstånd och medborgarskap. 11

I verksamheten träffar Migrationsverket på kvinnor som utsatts för våld eller riskerar att utsättas för våld. I utredningar och bedömningar som görs på myndigheten ingår bland annat att pröva kvinnors skyddsbehov och övriga grunder för uppehållstillstånd, hjälpa kvinnor som utsatts för våld att komma i kontakt med rätt instans för råd och stöd, försöka motverka att kvinnor utsätts för våld genom de rättsliga redskap som finns i prövningen av uppehållstillstånd. På Migrationsverkets asylenheter prövas de sökandes skäl för asyl. I asylprocessen kan det finnas kvinnor som utsatts för våld. Det kan vara kvinnor som flytt från sitt hemland efter att ha utsatts för övergrepp på grund av sin ras, nationalitet, sociala tillhörighet och religiösa eller politiska uppfattning. Allt fler kvinnor åberopar att de utsatts för förföljelse på grund av sitt kön. Det innebär bland annat att de känner fruktan för att vid ett återvändande till hemlandet straffas för att de till exempel motsätter sig kränkande eller diskriminerande åtgärder som tvångsgifte, och social utstötning. Det kan handla om att de riskerar könsstympning, tvångssterilisering, tvångsabort, misshandel, hedersrelaterat våld, våldtäkt eller annat sexuellt våld. En del kvinnor söker skydd för att de har fastnat i handeln med människor. Vid bedömningen av asylskäl prövas bland annat om den asylsökande har rätt till flyktingstatus enligt 4 kapitlet 1 Utlänningslagen Utl.L (2006:219) eller om han/hon är skyddsbehövande i övrigt enligt 4 kapitlet 2. Anhöriginvandring, som prövas av Migrationsverkets tillståndsenheter, är den grund som genererar flest uppehållstillstånd i Sverige. Det handlar då om anknytning till äkta make, sambo eller annan närstående. I tillståndsverksamheten försöker Migrationsverket motverka att kvinnor utsätts för våld och hot i hemmet genom att använda främst två rättsliga redskap. Ett sätt är att avslå en ansökan om en kvinna med stor sannolikhet kommer att utsättas för våld eller annan allvarlig kränkning av sin partner i Sverige. En påtaglig risk för att en kvinna kommer att fara illa kan till exempel vara att det framkommer att den i Sverige bosatte partnern gjort sig skyldig till våldsbrott mot närstående eller till sexualbrott. I samband med att vi fick en ny utlänningslag 2006 som mera harmonierar med övriga länder inom EU, har dock möjligheterna att avslå en ansökan på denna grund begränsats till att gälla personer som inte är gifta med varandra eller etablerade sambor. Det innebär att någon riskbedömning inte får göras gällande par som redan är gifta eller sambo och att dessa omständigheter inte längre utgör grund för avslag av ansökan i dessa fall. 12

Ett annat redskap är möjligheten att bevilja en kvinna fortsatt uppehållstillstånd i Sverige trots att hennes anknytning till Sverige har upphört, om hon utsatts för våld eller annan allvarlig kränkning av sin partner och tvingats lämna honom på grund av detta. Utlänningar som får uppehållstillstånd i Sverige på grund av nyetablerade relationer till personer bosatta i Sverige, får tidsbegränsade tillstånd 5 kapitlet 8 Utl.L. Normalt beviljas tillstånd i två år första gången, och först därefter permanent uppehållstillstånd, under förutsättning att förhållandet består. Det innebär att man enligt huvudregeln måste lämna landet om förhållandet upphör inom två år. Detta kan för en kvinna innebära att hon, för att inte riskera utvisning, känner sig tvingad att stanna kvar i ett förhållande som präglas av våld. Med tanke på detta infördes en bestämmelse i lagen som innebär undantag från regeln att inte bevilja fortsatt uppehållstillstånd om förhållandet upphör, om den främsta anledningen är att kvinnan eller hennes barn utsatts för våld eller kränkningar. I nya Utlänningslagen regleras det i 5 kapitlet 16 3 stycket 2 p. Frivilligorganisationerna Kvinnojourer Samarbete mellan kvinnojourerna och de olika myndigheter som kommer i kontakt med kvinnor som utsatts för mäns våld är särskilt viktigt. Till skillnad från myndigheterna arbetar kvinnojourerna specifikt med mäns våld mot kvinnor och är därför experter på sexualiserat våld. Begreppet sexualiserat våld används för att synliggöra att våldet har en könsdimension, som en del i en patriarkal samhällsstruktur och därför måste förstås utifrån maktförhållanden mellan könen. Sexualiserat våld, eller mäns våld mot kvinnor, inbegriper olika former av fysiskt, psykiskt och sexuellt våld som misshandel, våldtäkt, sexuella övergrepp och trakasserier samt könshandel. Eftersom kvinnojouren inte är någon myndighet utan är en frivilligorganisation känner kvinnor ofta att det är lättare att vända sig dit när de behöver stöd och hjälp. Vid kontakt med kvinnojouren får kvinnan vara anonym och slipper bli registrerad. Kvinnojouren för inga journaler och har ingen rapportskyldighet till myndigheter. I kvinnojouren möts kvinnan av medsystrar som är beredda att lyssna. Förutom telefonjour kan kvinnojouren erbjuda stödsamtal och tillfälligt boende för såväl kvinnan som medföljande barn. Dessutom kan kvinnan få stöd vid besök hos läkare, polis, socialtjänst, vid rättegångar och andra besvärliga situationer. 13

Kvinnojourerna informerar och utbildar ofta om mäns våld mot kvinnor, inte minst i skolorna. Många flickor mår dåligt på grund av den kvinnosyn som råder. För att arbeta förebyggande och stärka flickor har tjejjourer startats på olika håll. Hit kan flickor och unga kvinnor vända sig för att tala med unga medsystrar om problem som allt från ensamhet, rädsla och mobbning till ätstörningar, självskadebeteende och övergrepp. Brottsofferjourer Brottsofferjouren arbetar med att informera och hjälpa personer som utsatts för brott. Kvinnor som utsatts för våld kan antingen vända sig till en brottsofferjour eller kvinnojour. Brottsofferjourerna bedriver ett betydelsefullt ideellt arbete för att hjälpa kvinnor som utsätts för våld. Brottsofferjourerna kan erbjuda råd och stöd när det gäller kontakterna med myndigheter och försäkringsbolag, stöd i samband med rättegång och annan hjälp som brottsoffer kan vara i behov av. Stödperson för personlig kontakt är en viktig arbetsform för brottsofferjourerna. Stödpersonerna har till uppgift att ta personlig kontakt med brottsoffer och i första hand lyssna och hjälpa dem att formulera sina känslor, upplevelser och bekymmer att upprätthålla kontakter för fortsatt samverkan och rådgivning så länge detta bedöms erforderligt att lämna stöd och information inför rättegång och inför aktuella myndigheter och institutioner att vid behov hänvisa till eller förmedla hjälp från expertis av social, juridisk, psykologisk eller medicinsk art eller förmedla kontakt med annan sakkunnig hjälp, som kan vara nödvändig Andra frivilligorganisationer Det finns flera frivilliga krafter i samhället som arbetar med dessa och närliggande frågor. Dit hör bland annat de frikyrkliga organisationerna samt invandrar- och handikapporganisationerna. 14

Länsgruppen för Kvinnofrid Iris Dovrén Råsbrant, Länsstyrelsen i Jönköpings län Emma Johnsson, Länsstyrelsen i Jönköpings län Karin Westling, Länssamordnare för kommunerna i Jönköping län Maria Duckås, Landstinget i Jönköpings län Christina Polland, Landstinget i Jönköpings län Torbjörn Sporrong, Polismyndigheten i Jönköpings län Anna Mårtensson, Åklagarkammaren i Jönköping Ingegerd Almgren, Kriminalvården Malin Olsson, Kvinnojourernas länsförbund Göran Kedvall, Brottsofferjourerna Hanna Bennerdt, Migrationsverket i Jönköping Michaela Hecht Gunnarsson, Migrationsverket i Jönköping 15