2011 NYA NUMMER VARJE MINUT FULLT MAX MONSTER MYSIGA SAGOTIDNING Allting om sagor i ett fantastiskt exemplar Ta en titt inuti denna finfina tidning för att lära dig om de tre olika sagorna En otroligt finfin bild Bild 1 Fakta om mig: Namn: Johan Hjalmar Max Nilsson Ålder: 14 år Boende: Rudeboksvägen och Grisslevägen Skola: Gunnesboskolan, 7B En bild på mig Bild 2 Sida 1: Vad är en fabel? Vad är en konstsaga? Vad är en folksaga? Sida 2: Min egna fabel. Sida 3: Min egna recension. Sida 4: Min egna nyhetsartikel Sida 5, 6: Mitt egna reportage Pris: 300,00
Sida 1 Vad är en fabel? En fabel är en historia där djuren spelar en mänsklig roll, där de pratar och tänker. Fabler har också alltid en sensmoral, en lärdom som beskriver sagan. Sensmoral är ett budskap som berättaren vill att läsaren ska tänka på, man växer som människa om man följer sensmoralens betydelse. En väldigt söt (men inte pratande) katt Bild 3 Vad är en konstsaga? Ett hemligt budskap är något som finns med i konstsagor. Författare som Selma Lagerlöf, Astrid Lindgren och H.C. Andersen är författare som skriver denna typ av sagor. Kejsarens nya kläder, Den fula ankungen och Den lilla flickan med svavelstickorna är exempel på konstsagor. Den livslevande H.C. Andersen Bild 4 Vad är en folksaga? En folksaga är en speciell typ av sagor som brukar följa ett antal regler. Folksagor brukar aldrig ange tid och plats och de brukar inte heller vara särkilt långa. Det goda mot det onda är någonting som brukar återkomma (tänk på t.ex. de tre små grisarna ). Magiska ting och pratande djur är bara få exempel på underliga saker som brukar uppkomma (tänk på magiska feer och pratande katter). Slutet på en saga är alltid lyckligt och oftast så börjar sagan likadant som den slutar (tänk på Hans och Greta ). Detta är magi Bild 5
Sida 2 Max Monster Mysiga Sagotidning Min egna fabel: Apan och kolibrin Det var en gång en girig apa och en vis kolibri. En morgon vaknade apan till en känsla av hunger. Bananträdet som han bodde i stod i blom och bananerna var större än någonsin. Apans mun vattnades när han såg den stora klasen av bananer och ett par minuter senare var hela klasen uppäten. Nu återstod bara ett antal bananskal tio meter nedanför grenen där han satt. Men hungern var ej borta och han la märke till en lika stor klase med bananer ett par meter framför sig. Nu dök kolibrin upp. - Jag ger dig rådet att inte äta fler bananer. Apan ignorerade det kloka rådet och började med en gång äta bananer med stor glädje. Nu var han flera meter ifrån sitt bo och grenen började bli smal. Apan var nu klar med denna klase och nu var apan mätt. Kolibrin gav ännu ett råd: - Jag råder dig starkt att inte äta mer bananer. Apan var nu så arg att han började gå ut till den sista klasen längst ut på grenen, bara för att bevisa motsatsen för kolibrin. Nu tog det längre tid för klasen att försvinna, men efter ett tag låg till och med denna klasens bananskal på marken. Apans mage var nu så stor och tung att grenen bröts och apan ramlade ner från tio meters höjd. Lyckligtvis så landade han i den stora högen av bananskal och upp kom alla bananerna. Apan låg nu på marken lika hungrig som innan. Sensmoral: Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket Ja, det är en apa Ja, det är en kolibri Nej, det är inte en måne, det är en banan Bild 6
Sida 3 Max Monster Mysiga Sagotidning Recension om Kejsarens nya kläder Författare: H.C. Anderson En annan konstsaga från Hans Anderson, men den lika bra som t.ex. den fula ankungen? Det skulle jag kunna konstatera. Historien handlar om en stor kejsare i en obestämd stad som gillar att visa sig själv, med fint utseende. Dagen kommer då två bedragare kommer till staden som tycker sig själva till vävare. Kungen finner nu intresse av dessa nya vävare och beordrar dem till att sy ett valfritt plagg till nästa dagens underhåll. Dessa vävare är speciellt kända för att kunna sy sådana plagg vilket bara människor som saknade oduglighet kan se. Detta lurandet leder till att alla trodde sig se kläderna och att vävarna tjänar ett mångfald av guldmynt. Människorna i staden kan såklart inte se några kläder, men eftersom de inte vill att andra ska få veta om deras oduglighet så låtsas dem. Detta leder till att alla i den stora staden ljuger och ingen vill berätta deras sanna tankar. Denna saga är väldigt bra skriven, men det beror på vilken version av sagan du läser (du kan nå original berättelsen på H.C. Andersons hemsida). Jag finner dock sättet som Anderson skriver på svårt att läsa, beroende på hans sätt att skriva talspråk. Jag finner också att sagan får fram historien på ett ihågkommet sett. Jag gillar speciellt delen där det lilla barnet är mognare än en hel stad fylld med vuxna personer, det får en verkligen att tänka. Denna konstsaga håller sig till alla åldrar, precis som Andersons andra böcker. Barn i unga åldrar kan reflektera över sagan och kanske se det gömda budskapet i boken och för äldre män och kvinnor som har missat denna klassiska sagan, är det ett måste. Max Nilsson De två vävarna med klänningen i mitten Bild 7
Sida 4 Naken Händelse Inträffar Kungen Kungen stod i centrum vid en chockerande incident som ägde rum under karnevalen igår kväll. Kungens vävare var orsaken till dessa kläder som kungen bar Klockan 18.00 igår kväll kom Kungen marscherande ut till folkets prat. Detta pratet gick snabbt över till den sortens tystnad som kallas knäpp. Folket riktade nu glas och ögon till den nakna kungens fina klädsel. Detta plagg var vävt och sytt på den fåfänga kungens sidas befallning av de två vävarna. Men de två vävare sydde endast kläder som bara den som saknade oduglighet kunde se. Vi har frågat kungens betjänt hur detta kunder hända: - Jag såg ingenting, men jag kunde inget säga, jag skulle förlora mitt jobb. Tydligen så hade alla i staden följts vävarnas spel, t.o.m. kungen själv. Alla förutom denne pojke: - Han hade ju inga kläder på sig. Denne pojke var otroligt nog den enda som vågade gå ur en ström full av fiskar. Följande händelse var att person efter person vågade säga sin sanning och till slut var den hela framme. Dessa vävare hade nu tjänat ett mångfald av mynt och sedan flytt till nästa stad. Så går det när man är fåfäng. En väldigt finfin kejsare som ritades av en väldigt finfin person Bild 8
Sida 5 Mitt egna reportage: Sagotidningen följer kungens chockartade dag Max monster mysiga sagotidning följer den kungens nakna händelse på stora torget. En detaljerad beskrivning av den kungliga paraden och allt som ledde upp till den dagen. Kungen vaknar i sin fem kvadratmeters stora säng, klockan slår sju gånger i jämn takt och kungen bryter ut i en gäspning. Detta är kungens stora, men normala, dag. Allting är inövat och repeterat in i minsta detalj, paraden, festen, efterfesten, betjänternas stora tal till kungen och kungens stora tal till folket som sedan följs av stora, nästan hjärtfyllda, applåder är inövat och repeterat till sista detalj. Betjänten stormar nu, snabbt men kontrollerat, in i den överdrivet stora sängkammaren och lägger den handgjorda träbrickan, med fina inristade blommor och blad, på den överdrivet stora sängen. Kungen känner, som vanligt, ingen hunger så här tidigt på morgonen. Kungen frågar nu om den enda detaljen som inte är färdig in i minsta detalj, det vill säga kostymen som kungen skall bära under paradens gång. Denna kostym är sydd av de välkända vävarna som kungen hade besvärat, deras verk skulle vara de finaste verken inom syvetenskapen. Haken var att bara de som saknade oduglighet kunde lägga ett öga på dessa underbara plagg, så sade vävarna i alla fall. Det är nu bevisat att vävarna var ett par skojare som bara var ute efter pengar. Betjänten stormar nu ut genom kammaren och innan kungen hinner stiga upp ur sängen så är han tillbaka med ett tillfredsställande svar: kostymen är klar. Kungen skiner nu upp i ett leende som inte syns på ansikten ofta. Denna kostym skulle vara den finaste kostymen genom tiderna. Men betjänten låter osäker, han säger till tidningen att denna osäkerhet kom från synen han fått av kostymen, ingenting. Kungen känner genast vilja att se den klara kostymen med sina egna ögon, och dessa ögon ser såklart ingenting. Med tanke på att man saknade oduglighet i skallen, så säger de ingenting till varandra eller någon. Dagen fortsätter och fler kungliga personer kommer och tittar på det underbara plagget, men ingen kan något se. Istället står man och tittar på ett stort mellanrum med endast luft och en ensam klädhängare som tar plats. Ingen säger något. Pojken bland folkmassan Bild 9
Sida 6 Timmen är nu slagen och den kungliga paraden ska snart ta plats på det stora torget. Kungens betjänt öppnar nu dörren till vävkammaren och kungen stiger in med ögonen stängda, i förhoppning att kunna se plagget när dörrarna och ögonen öppnas, men han inget ser. Kungen klär av sig de kläder han har på sig och tar på sig de nya. Naken står kungen och betraktar sin nakna kropp i spegeln. Det samma gör betjänterna, de säger ingenting. Ut genom dörren och igenom korridoren går kungen, smått osäkert och generat, och möts av förvånande blickar och små tjut. Porten öppnades och han möts av vrål från folket som välkomnade kungen till dagens parad. Snabbt sänkts vrålet till en sådan ljudvolym där en syrsa kan klart och tydligt höras. Folket inspekterar kungens plagg med sådana ögon att man direkt kan se vilka som inte kan se kostymen, allihopa. Medan kungen går runt fontänen på stora torget så bryts tystnaden av en liten ynklig röst som säger följande: han har ju inga kläder på sig. Denna röst sprider sig mellan person och person och till slut så vet alla om varandras tankar om kungens plagg. Paraden avbryts och kungen sätter på sig sina gamla kläder. Vi har frågat ett antal personer om händelsen på torget: Kungens betjänt säger följande: - Rädslan över tanken att kungen avskedar mig är värre än att dra en lögn, om alla andra såg denna klänning så spelade det ingen roll om jag drar en lögn. - Hur kändes det att gå ut med en naken kung till ett hundratal av människor. - Jag försökte inte tänka på något, eller titta på något. Pojken som hade den ynkliga rösten säger följande: - Var jag den enda som la märke till kungens nakenhet? - Nej, men du var den enda som sade någonting. - Hur kommer det sig? - Jag antar att du är den enda som var klok nog att inte bry sig om andras tankar. Kungen säger följande: - Att bli rånad och lurad av två av de bästa vävarna är någonting som är något av det mest pinsamma som har hänt mig. Hur skall jag se de andra kungarna i ögonen? - Kan jag fråga vad som följde efter att du förstått att du inga kläder bar. - Jag tog den arabiska kungens turban och virade den runt min bara kropp och sedan rusade jag igenom mitt ståtliga slott till min överdrivet stora garderob, tog på mig den första bästa plagget. - Varför var inga av dina andra plagg bra nog? - Jag antar att min fåfänghet förde mig till en dålig situation, som vanligt. En av vävarna säger dessa ord: - En person som gör allt för sitt utseende, Kungen, en person som ger en allt för sitt utseende, en person som inte tänker och förlorar alltid hela stycket.