Nr. 1. 2013. Patrik skriver om Carema i Falkenberg Sid 7. Höstkylan tog staden i besittning Novell av Jasmine sid 18-19

Nr. 1. 2013 Patrik skriver om Carema i Falkenberg Sid 7 Höstkylan tog staden i besittning Novell av Jasmine sid 18-19

Innehållsförteckning 1. Framsida; bild tagen vid Ätran i Januari 2013. 2. Innehållsförteckning 3. Coachen 4. Simon Says 5. Kåseri Göran 6. Sylvesterloppet del 1, av Mikael 7. Carema Care, Patrik 8 Novell av Jasmine 9. Höstkylan tog staden i besittning 10. Empowerment, Stina och Cindy presenterar sig. 11. Britts korsord 12. Rolf uppfinning forts. 13. Rolf uppfinning fort. 14. Sverige konferens ur min synvinkel, Ola 15. Sverige konferens ur min synvinkel, Ola 16. Recept av Britt, VM Kaka 17. Kultursida Hantverkarnas ATELJE 18. Reportage 19. Kos- monaut 20. Tack till sponsorer 21. Tack till sponsorer 22. Stödmedlem/ Näverksträff Unga vuxna och korsordslösning 23. Klubbhus i världen 24. Klubbhus i Sverige Redaktionen Folk är rädda, väldigt rädda för de som känner sig själva. De har en särskild kraft, en särskild utstrålning och en särskild karisma som kan locka unga livfulla människor ut ur traditionens fångenskap. Problemet är att en upplyst människa inte kan förslavas eller fängslas. Varje geni som lärt känna sitt inre blir med nödvändighet svår att införliva i vårat samhälle, hon kommer ständigt att vara en omstörtande kraft. Den stora massan vill inte bli störd även om de lever i armod är de vana vid att leva i armod och vem som helst som inte lever i detta armod blir en främling. Den upplysta människan är den mest främmande människan i världen, hon tillhör inte något eller någon, kan inte begränsas av någon organisation, av någon stat eller något samhälle, av något land. Årsmöte 2013 Joel Hedegaard Den 11.e februari hade föreningen Fontähusets Vänner ett mycket positivt årsmöte här på Fontänhuset. Alla stödmedlemmar och medlemmar på huset var inbjudna. Fokus på mötet var att verksamheten just nu har en god ekonomi och det är glädjande för alla att vi nu kan se framemot ett blomstrande år för verksamheten. Jan Ertsborn fd. ordförande i styrelsen höll i mötet med alltid lika beundransvärd pondus och utstrålning som han säkert också delar med sig i Sveriges Riksdag. Vi är mycket stolta över att ha Jan kvar i Fontänhus familjen. Nya ledamöter valdes in i styrelsen såsom Bernard Morken och till valberedningen Christofer Forslind. Vi kommer att presentera dem lite mer i kommande nummer. 2

2013! Nytt år och nya möjligheter. Coachen har ordet! Vi har precis haft vårt årsmöte vilket var en festlig tillställning med underhållning av livemusik från huset. Mötet var positivt vilket till stor del hänger samman med att det äntligen är en relativt stabil ekonomi, skönt. Vi har påbörjat processen med att certifiera huset och om allt faller på plats så blir själva certifieringsbesöket ske senare i höst. Vi kommer att arbeta med självcertifieringen fram till dess på olika sätt. Det ske löpande under den arbetsinriktade dagen, på temadagar och speciella certifieringsdagar med styrelsen. Certifieringen är ett kvitto på hur vi fungerar utifrån riklinjerna som ligger till grund för Fontänhusfilosofin. Själva processen är ett utmärkt tillfälle för intern utbildning i filosofin och en tid till eftertanke och att vara självkritisk till hur vi jobbar i huset. Vi har även bestämt att inleda en dialog med kommunen om ett utökat boendeprogram då vi ser att det är ett område där medlemmar har fått större problem och att vi skulle på ett bra sätt kunna stötta och göra ett bra jobb. Nästa vecka (v8) så bär det av på en skidresa med familjen. Jag ser fram emot lite skidåkning, fint vinterväder och mycket tid tillsammans men när jag kommer tillbaka så skulle det gärna få komma lite vårtecken. (längtar till våren och doften av nyklippt gräs). // Lennart Låt Hjärtat va me Låt lungorna, benen, huvudet också vara med och du får en balans. Lägg till frisk luft och skön natur. Glada tillrop och genast har vi en skön mix. Vandringarna på Himmelskull (119m över havet) i Heberg runt de tre sjöarna har gjort många mycket gott. Flertalet av oss får sällan upp pulsen i vår vardagslunk, vilket kroppen egentligen vill ha som en belöningen. När man tagit en backe och kroppen pulserar av andfåddhet då skickas goda vibrationer tillbaka till hjärnan och den säger -tack det var skönt, det gör vi om. När vi gjort det 2-3 ggr under den trevliga promenaden, så känner du hur självförtroendet växer och hjärnan får en "fläkt av friskhet". Vi brukar göra en liten uppvärmning, när vi använder oss av en "vägpinne" för att träna upp balansen och koordination. Det är faktiskt otroligt roligt att se hur vi leker oss fram till en god balans som vi sedan har nytta av på små, snirkliga stigar över "stock och sten". Vi har sköna raster på stockar eller i vindskydd. Äter och dricker av det var och en tar med sig. Skratt och stim kan ibland skrämma upp ett intet ont anande rådjur. Men ojoj vilken naturupplevelse. Ibland väljer vi rätt kläder och skor, ibland inte, men det märker man först efteråt. Det är så gott att få erfarenhet i något så praktiskt. Vill du också låta hjärtat vara med - vi går på onsdag efter lunch. Kolla dag!! Välkomna medlemmar som styrelsefolk med en mix av handledare. Inplanerade vandringar i vår: 6/3, 20/3, 17/4, 15/5, 12/6. Kl 12:30 åker vi från huset! //Ulf och Jonna 3

Börjar bli så sjukt trött på alla diskussioner om att det och det är nazistiskt/kränkande. Deras avsikter tror jag är antingen att de inte vill ha med icke svenska människor att göra, eller att ta bort saker i samhället som verkar nazistiskt och/eller kränkande osv. Visst, jag förstår mycket väl att man vill ta bort allt som är kränkande för andra människor. Men man måste ju inse att det finns en gräns även för detta. Det värsta som finns för mig personligen är när man gör skillnad på människor. Det finns inget värre. Men det som händer i Sverige i dag med att förbjuda pepparkaksgubbar för barnen, vissa glassar för deras namn osv Jag tycker inte om när man gör skillnad på människor, men om man tänker ett steg till, vad leder allt detta till? Jag är helt övertygad om att det kommer att slå stenhårt tillbaka och vi får ett land där man är rädd för allt som inte ser ut som svenskt. Alla barn som växer upp idag kommer att präglas oerhört mycket av det. Tyvärr tror jag inte att de med denna uppväxt kommer att respektera andra människor bättre. Jag tror tvärtom att om man tar bort allt för dem som inte är svenskt så kommer de att bli anti allt som inte är svenskt. Med andra ord, alla dessa diskussioner som figurerar i samhället i dag om att vi ska ta bort det och det för att det har en annan färg osv skapar ett mer svenskfientligt samhälle. Kolla runt där du bor eller läs tidningen så kommer du se att svenskfientligheten har ökat i Sverige. Det ser vi inte bara av att det dyker upp fler hakkors på allmänna platser i samhället, utan även om man läser och följer debatter. Jag tycker de har blivit hårdare inriktade på svenskfientlighetsrelaterade frågor. Som sagt så tror jag att mycket av detta beror på att vi helt plötsligt har börjat förbjuda saker som i sin tur har gjort att många människor är rädda för det som inte är svenskt. Är det verkligen ett sådant samhälle, där vi är rädda för allt som inte är svenskt, som vi vill ha? Jag tror att de flesta skulle svara nej på den frågan. Jag och många med mig vill att alla i detta land och över hela jorden, framför allt barnen, ska leva i ett samhälle, där alla spelar efter samma spelregler, att alla är lika mycket värda 4 oavsett hudfärg, religion, handikapp o s v. Ett samhälle där man bara ser likheterna och inte letar och hänger upp sig på allas olikheter. Med andra ord ett tryggt och stabilt samhälle där alla respekterar alla. Vem vill inte ha ett sådant samhälle? Vi är ju födda olika av vår skapare. Det ger oss personlighet och integritet. Hur roligt skulle det vara om alla var identiskt likadana? Det läskiga är att rädslan ökar hela tiden och den fick ett ordentligt uppsving i senaste riksdagsvalen. Behöver inte säga mer om det, tror ni förstår vad jag menar. Min önskan är att alla vi tillsammans ska försöka få ett bra samhälle som fungerar. Men det samhället innefattar inte bara Sverige utan hela jorden. Alla länder på hela jorden måste kunna samarbeta och hjälpa varandra. För vi är alla människor. Vi hör ihop. Vi måste försöka att gemensamt skapa en sådan jord/ samhälle. För Moder Jords skull och för hela mänskligheten och framförallt för barnens skull.

Jag sitter tänkande på en sten bredvid en landsväg, känner lukten av skogens underbara dofter, går sakta mot grinden, fattar tag i mitt livs svåraste steg rädslan, öppnar grinden kliver med tunga steg mot den låsta rädslan, Vågar jag? Min skydds ängel ge mig kraft att vinna över rädslan Jag lockas av den underbara lukten, ett steg närmare frigörelsen av min rädsla för skogen. Kommer fram till en porlande bäck, sätter mig ner hör fåglarnas sång bäckens lugnande brus. Sedan reser jag mig upp och känner mig redan lättad av min börda. En ekorre hoppade från gren till gren. Jag har vunnit. Tack min ängel, tack min skog, tack bäcken och min lilla ekorre. Att tro på något ger oss kraft. Låt vingarna bära dig dit du har bestämt. Ditt första vingslag tar dig upp ovanför molnen där en stjärna blinkar så starkt mot mig. Jag tänker blott den ger mig kraft att nå lyckans land. Sakta jag svävar mot ingen mans land så stark i min lilla värld men ändå så stor. Sakta jag dalar ned mot min strand. Där sitter jag nu och spelar en sång för oss alla i ingen mans land. Lyckan kommer lyckan går den du älskar skall du få. En liten fågel på sin flykt söker sig mot fjärran land Till de stora ängar och slår sig ned Där växer kattfot och blå viol En liten pojke det var jag, med håret fladdrande fram och tillbaks Den lilla fågeln nu till redet skall Lägga sig i lugn och ro Kvällen nalkas med stora steg Lilla pojken sig söker fram Vid en torva somnar han Alla sova i lugn och ro. Göran Hadders 5

Del 1 06:45. Klockan ringer och jag tar famlande min medicin och somnar om. 08:00. Klockan ringer återigen och motvilligt inser jag att nu kan jag inte kompromissa om att gå upp. Efter ynkliga 4 timmars sömn kliver jag in i duschen för att på något sätt piggna till om det nu skulle vara möjligt. När jag är klar gör jag i ordning lite frukost och sätter mig framför tv:n, pappa skall inte komma och hämta mig förens strax efter 9 så jag har gott om tid. Jag blir klar med frukosten och hinner nästan att packa klart min väska innan pappa kliver innanför dörren. Vi sätter oss i bilen och jag halar fram Depeche Mode skivan som min syster gav mig i julklapp. Med bra musik och gott humör, med en aningen pirrig känsla i magen (i alla fall i min mage) så rullar vi ut på vägarna och mot Göteborg. I två veckor hade jag sett fram emot den är dagen Nyårsdagen, och Sylvesterloppet. När jag är på väg till starten, ringer jag min löparkompis Martin och förklarar för honom var han ska hämta sin nummerlapp, vi bestämmer också att vi ska ses innan start och tjöta lite. Precis när jag hunnit till startområdet så ser jag en löpandes Martin och jag hojtar till. Vi växlar några ord och han fortsätter bort för att hämta sin nummerlapp. Jag joggar bort mot en fotbollsplan där jag värmer upp och ser till så att pulsen kommer upp i varv. 10 minuter innan starten säger jag och min far hejdå och jag påpekar att om 49 minuter är jag tillbaka. Just 49 minuter är under 50 minuter och under 50 minuter var målet att jag skulle springa de 10 km på. Starten närmar sig och jag får ingen skymt utav Martin. Jaja tänker jag, han kommer ändå bara att se ryggen på mig när jag sticker i väg Del 2 Kommer i nästa nummer så jag hoppas att ni orkar vänta till dess. Mvh Mikael Melander! Det är inte alla som skulle kunna tänka sig att springa en mil på självaste nyårsafton mitt i Göteborg, men jag är en av dem. Efter ungefär en timmas bilåkning så kommer vi in i Göteborg och tar sikte mot Heden där jag och några andra hurtigbullar skulle starta loppet. När vi kommer fram och parkerat, letar jag upp stället där jag skall hämta min nummerlapp. Det vimlade av tränings klädda människor i alla åldrar som verkade ha samma tanke som mig, fy vad kul detta ska bli. 6

Carema Care Personlig assistans Carema Care personlig assistans startade i Falkenberg den 1 Oktober 2012 och riktar sig till barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder i hela Falkenberg. Tanken är att verksamheten kommer att utvecklas samt att dem kommer att utöka till ytterligare städer i framtiden. För närvarande så har Carema Care 5 anställda varav en är vikarie. Carema Care erbjuder assistans på dina villkor. Verksamheten finns för att stödja dig i din vardag. På deras lokala servicekontor arbetar medarbetare med bred kompetens och stort engagemang. Du som kund har alltid sista ordet om allt som rör din assistans. Verksamheten lägger upp assistansen efter senaste beslut kommun/försäkringskassa utifrån gällande lagstiftning och kollektivavtal. Allt som rör dig och din familjs privatliv är skyddat genom sekretesslagstiftningen. Alla anställda får information om sekretess och undertecknar detta redan vid intervjutillfället inför en eventuell anställning. Sekretess gäller livet ut för anställda. Kvaliteten uppstår i mötet mellan dina personliga assistenter och dig varje dag, i varje ögonblick. Carema Care erbjuder även handledning till grupper vid behov. Falkenberg personlig assistans är ansluten till KFO (Kooperationens arbetsgivarförening). Carema Care följer kollektivavtalet för personlig assistans. Närstående Som närstående till den som behöver personlig assistens är du ett livsviktigt stöd. Verksamheten samverkar med dig på uppdrag av kunden. För dem är samverkan med dig centralt eftersom du utgör en resurs som ingen av dem kan ersätta. Verksamheten lyssnar till dig som är närstående och arbetar som personlig assistent och tar tillvara dina kunskaper och erfarenheter. Carema Care vill bygga en långvarig relation med dig som kund. För att du ska känna dig trygg och trivas med verksamheten så erbjuder Carema Care väl sammansvetsade personalteam, vars jobb är att underlätta din vardag på dina villkor. Assistenter Alla anställda har en relevant utbildning och erfarenhet av personlig assistans. Verksamheten arbetar nära kunder och assistenter, familjekänslan och omtanken är hög. Ingen uppgift är för liten. Samarbete är förutsättningen för en god och fungerande assistans. Familjekänslan förstärks genom julfest och täta personal- och kundträffar. Kontakt: yvonne.carlsson@carema.se Utbildning för assistenterna sker efter varje kunds behov. Verksamheten köper vissa externa utbildningar som t.ex. från Röda Korset första hjälpen och akut omhändertagande. Reppotaget är gjort av : Patrik Qvarnström 7

Höstkylan hade till sist tagit den tysta staden i besittning Dan sitter som vanligt med cigaretten i handen. Det enda som är ovanligt är hans nyrakade haka. Den massiva slöja som röken skapar täcker snabbt det lilla rummet. Hon blundar mjukt och försöker ivrigt flyta iväg med röken. Men när hon öppnar ögonen är hon fortfarande kvar. Hennes förr så små och mjuka barnhänder är fortfarande grova och smutsiga och hennes naglar är fortfarande spruckna. sedan. Den hette Skönheten och Odjuret, i vilken han sade sig vara odjuret och hennes mor var skönheten. Hon hade haft det vackraste av hår, varje gång hon borstade det såg det ut som om hon hanterade det ädlaste av guld, hennes isblåa ögon påminde om den blåaste himmel dit molnen aldrig nådde och hon hade haft ett leende som skulle kunna stoppa all världens krig om hon bara hade fått chansen. Han suckar ljudligt, tittar ut genom det smutsiga fönstret och hon ser att hans tankar inte är kvar i det hus som de båda befinner sig i. Från den plats på golvet som hon har krupit ihop på ser hon bara himlen från samma fönster, och hon inser snabbt att det är lika grått utanför som det är inomhus. Det gälla och frenetiska ljudet av kitteln väcker honom från hans dröm, och han tittar runt omkring sig som om han precis har blivit påkommen med att stjäla. Hon tittar med en orolig blick på honom, när han plötsligt inser att även han är kvar i det lilla huset. När han mödosamt reser sig upp från den knarriga stolen ramlar askan av från hans cigarett och lämnar efter sig ett smårykande filter. Han stannar och granskar händelsen en stund innan kittelns ljud än en gång tar övertaget om honom. Hon sitter med benen uppdragna mot bröstet när hans håliga skor virvlar upp dammet runt omkring dem. Hans hasande sätt att ta sig fram till köket påminner henne om en saga han hade läst för henne för några år Minnet av hennes mor drog in henne i en underbar dagdröm. Men pappans suckande och klinkande med porslinet fick henne att komma till sans. Hon reste sig sakta upp från golvet, hennes stillasittande position har fått det att värka i kroppen. När hon kommit upp borstar hon av sig dammet som har bosatt sig på hennes trasiga kläder. Hon försöker så gott hon kan att få stripor av det smutsblonda håret ur ansiktet, men hennes fingertoppar är så upprivna att minsta beröring känns som rakblad mot hennes känsliga hud. Hon kikar försiktigt in i köket och gömmer sig halvt bakom väggen. Det enda hon ser från sitt gömställe är den ljusgula kitteln som har tagits av från spisen. Efter en stund av tystnad närmar hon sig ytterligare och ser sin far sitta vid matbordet med en rykande kopp te framför sig. Han fingrar på den smutsblåa koppen medan hans blick åter igen vandrar iväg till drömmarna om vad som kunde ha varit. Hon studerar honom noga. 8

Alla hans brister blir så tydliga där han sitter utan några som helst barriärer runt omkring sig. Hans feta, bruna hår som hon hade lekt med som yngre, hans grova fingrar som hon hade tagit tag i som nyfödd, hans kärleksfulla gråa ögon som hade tittat in i hennes och fått henne att skratta när hon var rädd för monster under sängen. Hela han som en gång hade skyddat henne från allt det onda i världen. Allt var nu bara ett skal, ett skal som påminde dem båda om vad de hade men nu har förlorat för alltid. Hans blodsprängda ögon ger ifrån sig förtvivlan, förtvivlan av minnena. Han plågas av att han inte kan skapa nya med den person som han har hållit av allra mest. Hon vill bara skrika rakt ut att hon är kvar, kvar i samma sorg som han. Att hon fortfarande är kvar i det hus som en gång var fyllt med solsken och glädje. Det hus där varje morgon fylldes av den underbara aromen av nygräddade pannkakor samt nymalda kaffebönor. Där skratt och kärlek hade varit en vardag. Det enda som nu fyller huset är dammråttor och den distinkta doften av oro och sorg. Nu när han sitter där ensam, omgiven av inget annat än sina egna tankar, tittar han ut genom fönstret. Regnet som har börjat falla och dränker sakta bort allt solsken. Höstkylan hade till sist lyckats ta staden i besittning. 9 På marken hade de sista nedfallna löven bildat ett enda stort lapptäcke i rött och orange och kala trädgrenar överlappade varandra på var sida om den stilla trädgårdsgången som ledde upp till huset. Inget som tydde på liv förekom där ute. Med blicken fortfarande fokuserad utåt, så reste han plötsligt på sig. Koppen med te hade till slut slutat att ryka men hon såg att inget av vätskan var försvunnen. Han gick runt bordet, ut ur köket. Han stannade och såg på henne med en blick som uttryckte hopp. Hon tittade tillbaka, försökte sig på ett leende. Men hon fick inget tillbaka. Han fortsatte sin underliga vandring genom huset, mot ytterdörren. Utomhus hade himlen öppnat sig och släppt ut världens alla droppar ur sina celler. Men det till trots så gick han ut, med håliga skor och lika trasiga kläder. Hon följde sakta efter, orolig och fundersam på vad hennes far tänkte göra. Skrivet av Jasmine

Vad är Empowerment Ett viktigt sätt att övervinna maktlöshet är genom att delta som representant i olika styrelser, såsom styrelser för politik, utbildning, kvalitetsförbättring, psykiatri och forskning.. När du har fått tillgång till dessa kommer du att göra viktiga kontakter som kan leda till förändringar. Du kan då även ta in andra. Gå ut och gör så mycket du kan genom att tala offentligt för att ändra attityder, öka medvetande och ta kontak. Det ska finnas en möjlighet att ge utbildning i Empowerment. Vi som utbildar har börjat kräva att människor ska ges återhämtning från psykiska funktionshinder, ex. vårdplanering efter sjukhusvistelse. Varje kommunal anläggning bör ha en kommitté för mänskliga rättigheter. Självhjälp och medlemsstyrda sociala klubbar/föreningar såsom Fontänhuset är viktiga för att övervinna isolering som många med psykiska funktionshinder erfar. Det är ett lönsamt alternativ och komplement till det professionellt baserade systemet. Det främjar också självständighet och ansvar i stället för beroende och avsaknad av ansvar. Självhjälpsgrupper leder till många av de förändringar som sker i arbetet med vår målgrupp inom psykiatrin t.ex. boendestöd, sysselsättning, klubbhus, etc. I själva verket startades Fountain House av en självhjälpsgrupp kallad Vi är inte ensamma (Wana). Vi måste påminna oss om dessa organisationer och var de har sina rötter och att de hålls ansvariga för vårt medlemskap. Oavsett ditt bästa uttrycksmedel, utveckla och utnyttja det. För vissa är det att skriva, för andra konst, film, teater eller internet vilka alla är viktiga kanaler för att få ut vårt budskap om att vi är högpresterande människor som alla andra med en röst som måste höras och tas på allvar. //Stina Hejsan! Mitt namn är Cindy och jag är 25 år. Har precis börjat här på Fontänhuset och tycker att det är väldigt roligt att gå hit eftersom det finns många olika aktiviteter att välja på, nästan så att man har möjligheten att aktivera sig efter humöret. Jag är bosatt i Falkenberg och trivs väldigt bra. På fritiden brukar jag lyssna på musik, måla, pyssla, baka.m.m och det är saker som jag känner att jag även har möjlighet att sysselsätta mig med här och kanske till och med utveckla på vissa områden vilket känns inget annat än positivt. Jag har förut varit på andra ställen för att aktivera mig men det som känns speciellt med Fontänhuset är att det är 100% frivilligt att gå hit och man kan sätta upp sina egna mål efter sina egna förutsättningar utan att någon annan ska ha något att säga till om och känna att man går hit för att man själv har valt det istället för någon myndighet som tex försäkringskassan eller liknande. Dessutom ett plus i kanten är att här finns många trevliga människor i alla åldrar, alla är olika och unika. När man kommer hit så kan man aldrig drabbas av en känsla av utanförskap eftersom man blir alltid uppsnappad av någon charmig människa som drar igång en. Spelar ingen roll om man är trött. När man kommer hit blir man alltid pigg och de dagarna som man inte är här så är det nästan som att man längtar hit. Jag har precis börjat här och vet inte riktigt vad jag ska skriva mer men jag kan inte säga annat än positiva saker om att vara här och att jag ser framemot att vara här ett tag framöver. //Cindy 10

Britts korsord 1 A B C D E F G H I 2 3 4 5 6 7 8 9 Vågrätt Lodrätt 1 A-H Händer i Rio i febr. A 1-9 Ett land 2 A-C De Janeiro B 1-2 Elsa Ingvarsson 2 E-H Snickarbod B 8-9 Olga Johansson 3 C-F Slår man gräs C 1-7 Gillar vi 4 A-E Förkyld D 3-6 Sitter i den 4 G-H Gåva D 8-9 Betyg 5 C-D Kvinnoklinik E 1-4 Intresserad 5 F-H på smörgås E 6-9 Sött 6 C-E Öra på Engelska F 1-3 En Ö 6 G-H På på Engelska F 7-9 Ljus färg 7 E-G Mask G 1-2 Betyg 8 A-B Knock Out G 4-9 Tänka 8 D-H Färg H 1-6 Känd sångerska 11

En uppfinning som väntar på bedömning av PRV Nu har jag sett första programmet av serien Uppfinnarna. Det första intrycket var lite av besvikelse, men jag tror fortfarande att det finns möjlighet till Patent. Ansökan den här gången kostade tre tusen kronor, därför blev min ansökan också amatörmässig. Tidigare använde jag mig av ett patentombud och det kostade mig 35 000 kronor. Det är pengar som jag nu betalat tillbaka med en del av mitt arv efter min bror. Så man kan påstå att det hitintills gått med stort minus. Hörselskyddet har jag i form av en prototyp, men det blev nej från de ställen som var intresserade. De fick se mitt patentombudsarbete, ett företag som heter Hellbergs. Men de svarade att: vi inte behöver din uppfinning. Den här gången har jag alltså skrivit min egen ansökan. Jag vet att det är skrivet av en amatör. Jag tror emellertid att min uppfinning har betydelse för Elbilsbranschen. Det kommer att underlätta för batteriet, och det kommer att förlänga sträckan man kan köra på en laddning. När jag såg presentationen på TV 4, blev jag glad att de hade uppmärksammat min uppfinning. Jag tyckte att det kändes som man menade att min uppfinning inte kommer att fungera. Det vänder jag mig emot! När jag var i Stockholm tycker jag att Antonio och jag hade förväntningar vända mot oss. De gjorde ju ändå ett stort reportage. Nu har det gått några dagar sedan jag såg programmet 1 november. Vad jag kan förstå på de människor jag pratat med. Det delar sig i två läger, de som tror på uppfinningen, och de som inte tror på uppfinningen. Hur kan världen vara så delad? När världen delar upp sig så, så förstår man att tro i alla sammanhang är ifrågasatt och uppdelad i olika grupperingar. Tro som är missriktad är naturligtvis fanatisk om den är skild från sanningen. Men sanningen om min uppfinning kan faktiskt avslöja sig i framtiden. När jag tror på min uppfinning så tror jag med en tro som är absolut. Det finns inga tvivel hos mig, annars hade jag gett upp för länge sedan. Att min uppfinning fungerar är jag övertygad om. Min Gud har tränat mig till en absolut tro genom livet, det har varit en förväntan som inte ger upp, utan den är stadig och säker på sitt mål. Frågan är emellertid, hur ska jag gå till väga? Jag väntar ännu besked från PRV. Min tanke är att jag ska ringa PRV, och vara en lobbyist. För kan man argumentera för en uppfinning så är man nästan som en affärsman. Man kan tala med en tjänsteman så att han eller hon börjar tro samma som jag. Jag ringde verkligen PRV, men de verkar vara övertygade på sin linje, att det inte fungerar. I sådana fall finns bara en sak att göra att bevisa uppfinningen med hjälp av en prototyp. Det kan bli dyrt, men jag tror det är värt priset. Det finns en tro hos mig som inte ger upp. Visst kan det kosta mycket pengar, men en investering som bevisar uppfinningen, tror jag är värd sitt pris. När man har en vision om att det ska lyckas då ska man inte ge upp, utan arbeta med uthållighet. Jag vet och jag tror att min Gud är med mig! Så varför ska jag inte fortsätta. 12 Det här blir lite som en dagbok, Just nu, har jag de närmaste dagarna som gått haft kontakt med Nevs, det företag som har köpt Saab. Inte heller nu vet jag vad som ska hända, Nevs bara skriver med datasvar att vi ska svara inom kort. Min önskan är: att någon ska ställa sig positiv till min uppfinning. I annat fall finns bara en sak att göra, att skaffa fram bevis på att min uppfinning fungerar. Jag tror jag i det här läget behöver ha en bekännelse att PRV kommer ge mig patent på min uppfinning, Elbilsanordningen. Jag vet att det är lätt när man får ett förhandsbesked, att det inte blir patent, då är det lätt att vara som en papegoja. Något kan fortfarande hända till min fördel, att i detta läge ha en positiv bekännelse är viktigt. Jag vill tro att det blir patent fram till jag får deras besked, att också vara positiv, trots att de säger nej, är viktigt. Det kan verka tokigt men det är i detta läge jag behöver vara positiv. Min tro säger mig att det ska gå!

Jag tittade på de uppfinningar som man fått patent på tidigare i USA och England. De var lika min uppfinning men jag har en variant som inte funnits tidigare, den varianten är unik, och jag har berättat den för Nevs. Jag väntar på deras svar! De svarar med datasvar för det mesta och bryr sig inte om att ge mig något besked, jag väntar på deras besked. På PRV svarade de att vi har fysiska lagar i naturen och kan inte godkänna ditt unika patent. Jag väntar en omvändelse på PRV. Den tror jag på! Jag vill gärna visa bilder på min uppfinning som jag gjorde förra vintern. Det tog ungefär fyra månader att bygga den, den är byggd i trä. Det var denna jag hade med mig i Stockholm. I Stockholm gjorde TV-bolaget Meter ett reportage med mig och Antonio, en söndag, det tog i tid mer än fyra timmar. Min äldsta bror har spelat in reportaget! Det var intressant att han ändå har ett intresse för min uppfinning. Han har också varit med och testat uppfinningen. När den rullade så bra och fort som den gjorde blev jag mycket glad. Hur fort och starkt måste inte uppfinningen rulla när man kör i motorvägsfart 110 km per timma. I TV var hastigheten 50 km per timma. Just nu har jag lagt in bilder på uppfinningen. Det här blir mitt sista reportage, vad gäller uppfinningar. Ni kanske känner igen min uppfinning från TV4, programmet Uppfinnarna, den 1:e november. När jag ser bilderna här vid sidan, känner jag mig glad! Som ni kanske ser har jag använt ganska billiga medel för att bygga den här uppfinningen. Jag fick göra sönder min egen cykel som var 25 år gammal, resten hamnade på Återvinningen. Materialet är kostnadsberäknat till runt 2000 kronor. Det är i den här prisklassen jag kan satsa på en uppfinning just nu. Tänk vad dyrt det skulle bli att bygga en hel elbil för mig, därför hoppas jag på Nevs resultat, för jag tror att de vill pröva min uppfinning. Som ni förstår kan jag inte berätta slutprodukten. Den är hemlig! *Nevs=National Electric Vehicle Sweden Falkenberg Rolf Karlsson Uppfinnare En uppfinnare är en person som hittar en implementerbar lösning på ett allmänt problem. Juridiskt sett är en uppfinnare en person som innehar ett patent. För att erhålla ett patent krävs att uppfinningen har "uppfinningshöjd", dvs att "det nya" inte redan finns "inom räckhåll" för en fackman. Bland aktiva svenska uppfinnare är Håkan Lans den mest kända. De för närvarande mest produktiva svenska uppfinnarna är Bengt Lindoff och Mats Leijon som har ungefär 100 patent vardera. //Redaktionen 13

SVERIGE KONFERANSEN Sverige konferensen är ett viktigt forum som alla vet, så ju närmare vi kom, började jag tvivla på vad jag hade där att göra. Nåväl, hade jag tagit f-n i båten fick jag ro han i land. Onsdagen den 21 november startade vi vår färd mot Malmö med Lennart vid ratten och Eva vid sidan om, i baksätet fanns en trio bestående av Birgitta Stina samt undertecknad. Väl i Malmö visade Lennart och Eva prov på god navigering. Jaha det här börjar ju bra, när talare nummer tre äntrade talarpodiet sjönk modet högst avsevärt men det var en pigg ordning, talade engagerat och medryckande samt rörde sig över scenen Tapio Salonen heter denne man tillika professor i socialtarbete, mycket intressant. Så rullade eftermiddagen på med olika talare. Trots dimma (normal väder) och galna bilister angjorde vi Malmö högskola i god ordning där konferensen skulle avhållas. I foaje n till Högskolan blev vi registrerade och utrustade med namnbrickor som var pyntade med en liten pärlblomma, trevligt. Vidare försågs vi med en orange tygkasse med ett ordstäv på. På min kasse stod det Efter regn kommer sol vilket är sant. Efter lunch började övningarna. Mia och Anita /handledare på M-Ö huset/ hälsade oss välkomna och över lämnade ordet till Carina Nilsson Kommunalråd från vård och omsorg vilken följdes av Gilbert Tribo regionsråd, puh! 14 Det mest minnesvärd var Jan-inge Nilssons / medlem i M-ö huset/ framförande. Jag fick även lära mig ett nytt ord, STIGMA, det ni! Detta var något nytt,intressant. Nu är det så visst att jag har aldrig känt mig särdeles stigmatiserad men ok. Jag är öppen för nya påhitt. Så förflöt eftermiddagen Vid 17 tiden var dagen slut och så även jag. Se bild. Vi förflyttade oss till vandrarhemmet som vi skulle bo på vilket jag kan rekommendera centralt och bra. Efter en kort vila promenerade vi till M-ö huset för mingel kväll. Detta var mycket skojigt och trevlig så här mellan skål och vägg att träffas och få ett ansikte på olika namn är alltid bra. På femte våningen var det en konstutställning, Mycket fin och bra, en otrolig kreativitet i både färg och garn det var särskilt en bild som berörde mig starkt, dess namn var Gränsland, Denna bild har följt mig sedan jag såg den. Vi bjöds på en väl smakande buffé och mera mingel. Ja, jag hade så när glömt musik underhållningen. Otroligt vad en del kan sjunga fint. Den oförliklige Lars Erik var ute med kulturhåven och hade sånär trasslat in mig. Minglandet fortsatte i god ordning under kvällen jag hann även med ett besök på den fantastiska innergården, den ni!! Åter på vandrarhemmet gällde det att summera dagen. Svårt!

UR MIN SYNVINKEL Torsdagen började med en god frukost följt av transport till högskolan. Väl där var det bara att följa strömmen av orange kassbärare. Första passet var gemensamt, ämnet var Har samhällets syn på Fontänhuset förändrats. Intressanta talare som gjorde det lättsmält. Efter en styrkande kopp java började de olika seminarier. Själv gick jag på ett som hette: Vem blir medlem på Fontänhuset Möter vi de behov som finns? Ja, säg det. Men det sades ett och annat tänkvärt. Efter lunchen gick jag på ett seminarium angående: Våra samarbetspartners idag. Hur ser våra behov ut inför framtiden? I ärlighetens namn ska jag säga, jag kommer inte ihåg ett skvatt, men det var säkert bra. En styrkande kopp kaffe och jag var redo för seminariet: Personalen, krav, utbildning och utveckling snyggning av fasaden inför kvällens begivenheter. Festkvällen avlöpte på högskolan. Kvällen började med mingel och bubbel i glasen/ cider/ efter en stund kallades det till bords. Fri placering, själv fick jag Inger Blennow, styrelse ordf i M-öhuset, till bordet. Ett mycket trevligt möte med en blandning av allvar och skoj. Vidare satt en grupp förtjusande qvinnor från Åland vid samma bord. Det var suveränt att språkas vid, själv är jag svårt förtjust i detta örike och dess innevånare. Under kvällens lopp bjöds det på underhållning i form musik och dans. Kvällens komfransier och sägare var Mia,handl, och den oförliknige Göte. Göte lovade att på nästa konf. Nä,jag höll på att glömma mig att det som sades i M-ö skulle stanna i M-ö. Det var ett bra röj på dansgolvet till strömmen tog slut. Efter en stärkande promenad i en lugn och stilla stad var det gott att krypa till kojs. Lagom till jag var på väg att somna small ett skott på gatan utanför, det var ju skönt ett gatufolket höll stilen fast vi var där. Fredagen började en närande frukost vilket gjorde en redo för dagens övningar på högskolan. Kl.1000 äntrade en hel galen Norman scenen detta var Mr Tourette, vid namn Pelle Sandstrak förf och föreläsare. Denne man lyckades på ett enastående och medryckande sätt ge touretts syndrom ett ansikte. Det var en otroligt om tumlande timma. Vid den efter följande öppna mikrofonen sades nog en del bra saker men så dags var min hjärna full proppad och ner stängd. Sammanfattnings vis kan följande sägas: Det är nyttigt att komma ut och träffa andra Hus och medlemmar för att förstå att man är del i något stort, MYCKET stort. Detta möte leddes av vår egen, kommendant,lennart; detta gjorde han med den äran själv funderade jag mest på vad gör jag här. Dagens knog i skyttegravarna närmade sig slutet och jag var tämlige slut i pallet. Tillbaka till vandrarhemmet för en kort luta och allmän till- //Ola 15

Smör Kransar cirka 60st 100 gram smör 2 ägg 11/2 dl socker 5 dl vetemjöl ½ tsk hjorthornsalt Till utbakning: ½ ägg 3 msk pärlsocker Smörj plåtarna. Blanda hjorhornsaltet med en del av mjölet. Vispa upp äggen. Rör smöret och sockret. Lägg till äggen med mjölblandningen. Mjöla bakbordet och lägg upp degen. Arbeta in resten av mjölet. Låt degen stelna. Rulla den i smala längder. När de är lika stora delar, forma dessa till kransar. Pensla och vänd dem i pärlsocker, grädda kransarna i svag ugnsvärme, 200 grader.. Britts recept 16 VM Kaka 3st ägg 3dl strösocker 3dl vetemjöl 2tsk bakpulver 1dl kokande vatten Smaktillsats: 2tsk vaniljsocker eller 2msk kakao Socker och ägg vispas 3-5 minuter. Därefter tillsättes mjölet som först blandas med bakpulvret och eventuellt smaktillsats i smeten. Det kokande vattnet i röres försiktigt. Gräddas i smord och beströdd form i 175 grader ca 30 minuter, nedre botten.

j Hantverkarnas ATELJE har hittat till hissrummet på 2 vårningen! PREMIÄREN ÄR Onsdagen den 6 februari kl 13,30 16,00 ALLA är välkomna att göra lite av varje, tex; sy, virka, lappa och laga, rita, måla, skriva, fota, småsnickra, tälja och mycket mer. Kom gärna med idéer, tips och trix! OBS! Allt material står var och en för själva, men vi kan säkert låna av varandra! Har du något du gör hemma som aldrig blir färdigt tag gärna med dej det, så får du det färdigt i trevligt sällskap. Vi hjälper varandra! Vi är nämligen en handledarlös grupp men absolut inte handlingslösa Varje onsdag fram till sommaren är - Hissrummets ATELJE öppet för alla. VÄLKOMMEN TILL ATELJEN LÄRA SKAPA BEARBETA UTVECKLA KONST mm 17

Reportage från Som ett led i vår ambition att besöka alla sponsorer för ett reportage åkte vi denna gång till Kosmonaut. Där träffade vi Peter Nilsson som är VD för företaget. Peter är en mycket öppen och hjärtlig person som varmt berättade om företagets historia. Idag har Kosmonaut c:a 30 anställda Kosmonauter och företaget är totalleverantör inom eventproduktion. Peters syster Annika är sedan 2010 också engagerad där hon bland annat är säljansvarig för tryckeriet. Kosmonaut erbjuder allt från konceptutveckling, monterdesign och projektledning till professionell produktion och logistik. Företaget drivs utefter kosmonautanda sk. tre budord : Alltid i tid; Alltid Jajamensan och alltid Lite bättre. Peter som är född i Falkenberg arbetade som ung på pappas Shellmack. Därefter flyttade han till Stockholm där han studerade Reklam och Media. Han har även utbildat sig inom branschen i New York. Peter arbetade sedan som kundansvarig och produktchef för ett företag i Stockholm då han blev headhuntad till Bonnier Multimedia där han arbetade som eventansvarig. Kosmonaut startade i Stockholm 1999 och flyttade till Falkenberg 2003 när första barnet var på väg. I Falkenberg hade Peter stor nytta av sina tidigare kontakter inom Näringslivet. Just nu arbetar man bland annat med Melodifestivalen där man bygger montrar för TELIA som är en sponsor till eventet. Allting byggs på plats i Falkenberg och fraktas över hela landet. Peter kom i kontakt med Fontänhuset via en handledare på Fontänhuset och han säger själv att han anser att Fontänhuset har en viktig roll i samhället och gör ett betydelsefullt arbete. Därför har han valt att samarbeta med Fontänhusrörelsen. 18

Kosmonaut Fontänhuset har åtnjutit kunskap och samarbete i form av praktikplats på företaget och som viktig ambassadör att ändra attityder om psykisk ohälsa. Kosmonaut har sponsrat rikligt med material såsom vår världskarta i matsalen som visar alla Fontänhus i världen och vår värdefulla sponsortavla där alla våra sponsorer syns med sin logga. Från tryckeriet har vi fått hjälp med tryck på kläder och marknadsföringsmaterial. Fontänhuset kan skriva under på att de tre budorden alltid följs då vi blir alltid vänligt bemötta Och hjälper alltid till trots att det är en stressig bransch. Vi fick en rundvandring både i verkstad och tryckeri med Peter. Vi som gjorde reportaget var: Pidde, Stina, Malin och Sofie från Fontänhuset 19

20

Cari och Bosse Bergquist Peter Wolfhagen PG Skoglund Patrik Hanell 21