Förorenade områden i Gävle kommun

Förorenade områden i Gävle kommun Inventering av Svedens industriområde 2007-02-22 BYGG & MILJÖ Gävle kommun Maria Olofsson

Sammanfattning För närvarande pågår en rikstäckande inventering av förorenade områden som finansieras av Naturvårdsverket. Resultatet av inventeringen ska utgöra ett prioriteringsunderlag inför det fortsatta arbetet med att undersöka och, vid behov, sanera förorenade områden. Gävle kommun har prioriterat en inventering av Svedens industriområde i Valbo, som ligger inom vattenskyddsområde. Miljöfarliga verksamheter har bedrivits sedan början på 1900-talet, på vissa platser ända sedan 1800-talet. Många av industrierna ligger nära Gavleån och bostadsområden, och det planeras för fler bostäder i anslutning till vissa verksamheter. Syftet med inventeringen har varit att få kunskap om vilka verksamheter som bedrivits på Sveden genom åren och identifiera potentiellt förorenade områden. Inventeringen omfattar områden i Nybo, Smäcken och Åbyfors. En preliminär riskklassning har gjorts enligt Naturvårdsverkets Metod för Inventering av Förorenade Områden (MIFO), fas 1. Resultatet från inventeringen kan fungera som ett underlag för prioritering av fortsatta undersökningar. För att få kunskap om vilka verksamheter som bedrivits i området, verksamheternas omfattning, placering och vilka kemikalier som använts har arkivstudier, platsbesök och intervjuer genomförts. I Gävle kommuns centralarkiv finns äldre bygglovshandlingar, foton, kartor och böcker som varit till stor hjälp i inventeringen. Totalt har 13 objekt riskklassats. Inga miljötekniska markundersökningar har utförts. Resultatet av inventeringen sammanfattas i föreliggande rapport men de fullständiga riskklassningarna finns samlade i en MIFO-databas, som finns att tillgå på Länsstyrelsen i Gävleborgs län och hos Gävle kommun, Bygg & Miljö. På Svedens industriområde har det bedrivits industri i nästan 100 år. Dominerade branscher har varit träindustri och verkstadsindustrier där ytbehandling förekommit. Under inventeringen har det visat sig att de flesta verksamheter varit relativt små men att hälso- och miljöfarliga kemikalier använts i produktionen. Oljor, tungmetaller och lösningsmedel bedöms vara farliga kemikalier och detta i kombination med att spridningsförutsättningarna bedömts som stora och att grundvattnets känslighet är stor har medfört att riskklassningarna ibland höjts. Två objekt hamnade i riskklass två medan tio objekt tilldelades riskklass 3. Variationen inom riskklassen kan vara stor. Till följd av att vissa verksamheter är så gamla har det varit svårt att hitta uppgifter om vilka ämnen som hanterats och i vilka mängder. I de fall där uppgifterna är knapphändiga har riskbedömningen gjorts för ett troligt men dåligt fall. Endast ett fåtal objekt inom det inventerade området har genomgått miljötekniska markundersökningar. Därför behövs ett större kunskapsunderlag för att kunna bedöma vilka risker som är förknippade med objekten med avseende på föroreningar och spridningsförutsättningar. Bland de objekt som hamnat i riskklass 2 bedöms den före detta motorfabriken vara det objekt som bör prioriteras högst för vidare undersökningar.

1. Inledning... 2 1.1 Syfte och mål... 2 1.2 Bakgrund...2 1.3 Avgränsningar... 3 2. Metod... 3 2.1 Riskbedömning enligt MIFO... 3 2.1.1 Föroreningars farlighet... 3 2.1.2 Föroreningsnivå... 4 2.1.3 Spridningsförutsättningar... 4 2.1.4 Känslighet och skyddsvärde... 4 2.1.5 Samlad riskbedömning... 5 3. Områdesbeskrivning...5 3.1 Historik... 6 3.1.1 Åbyfors... 6 3.1.2 Nybo och Sveden... 6 3.2 Geologiska förhållanden... 6 3.3 Geohydrologiska förhållanden... 7 3.4 Skyddsobjekt... 7 3.4.1 Grundvattentäkt... 7 3.4.2 Gavleån... 7 3.4.3 Bostäder... 8 4. Resultat och diskussion...8 4.1 Riskbedömning av Svedens industriområde enligt MIFO... 8 4.1.1 Föroreningarnas farlighet... 8 4.1.2 Föroreningsnivå... 8 4.1.3 Spridningsförutsättningar... 8 4.1.4 Känslighet och skyddsvärde... 9 4.1.5 Samlad riskbedömning... 9 5. Kortfattad beskrivning av objekten... 10 5.1 Sveden 1:14. Riskklass 2... 10 5.2 Åby 1:182. Riskklass 2... 10 5.3 Nybo 10:1. Riskklass 3... 11 5.4 Åby 1:10. Riskklass 3... 11 5.5 Åby 1:177. Riskklass 3... 11 5.6 Åby 1:303, 1:304 och 1:317. Riskklass 3... 12 5.7 Sveden 1:80, 1:103 och 1:104. Riskklass 3... 12 5.8 Nybo 8:4. Riskklass 3... 12 5.9 Nybo 7:1. Riskklass 3... 12 5.10 Nybo 5:1. Riskklass 3... 12 5.11 Nybo 5:5, 5:6, 5:9 och 3:34. Riskklass 3.... 13 5.12 Åby 1:320 och 1:321. Riskklass 3... 13 5.13 Nybo 5:8. Riskklass 4... 13 5.14 Nybo 3:24. Ej riskklassad... 13 5.15 Nybo 10:3. Ej riskklassad... 13 6. Slutsatser och förslag till uppföljning... 13 7. Referenser... 15 1

1. Inledning I Sverige finns ett stort antal områden som genom åren förorenats av miljöfarliga verksamheter. För närvarande pågår en rikstäckande inventering av förorenade områden som finansieras av Naturvårdsverket. Resultatet av inventeringen ska utgöra ett prioriteringsunderlag inför det fortsatta arbetet med att undersöka och, vid behov, sanera förorenade områden. Inventeringen utförs enligt MIFO, Metodik för Inventering av Förorenade Områden, som utarbetats av Naturvårdsverket. Inventeringen delas upp i två faser där fas 1 innebär kart- och arkivstudier samt intervjuer och fältbesök. Resultatet leder fram till en preliminär riskklassning av objektet som grundar sig på vilken typ av verksamhet som bedrivits, under hur lång tid samt vilka kemikalier som använts. De objekt som anses utgöra störst risk för människors hälsa och miljön prioriteras därefter för ytterligare undersökningar i fas 2, där provtagning genomförs för att verifiera de antaganden som gjorts i fas 1. 1.1 Syfte och mål Syftet med inventeringen är att få kunskap om vilka verksamheter som har bedrivits inom Svedens industriområde i Valbo, Gävle kommun, och att identifiera och inventera potentiellt förorenade områden. Målsättningen är att utreda föroreningssituationen i området för att kunna prioritera ett fortsatt arbete med eventuella undersökningar och saneringar. 1.2 Bakgrund Gävle kommun har prioriterat en inventering av Svedens industriområde, där det på vissa platser bedrivits miljöfarliga verksamheter sedan början på 1900-talet. Sveden ligger inom Gävle-Valboåsens vattenskyddsområde och Gavleån gränsar i norr längs hela industriområdet. Vatten från Gavleån infiltrerar i åsen och används som dricksvatten för Gävles befolkning. Kring Svedens industriområde och i Åbyfors finns flera platser som anses kunna vara lämpade för bostäder. Inför eventuella ändringar av markanvändningen är det bland annat viktigt att studera områdets historik när det gäller miljöfarliga verksamheter och hur dessa kan ha påverkat miljön. För att kommunen i förlängningen ska kunna vidta åtgärder i form av ansvarsutredningar, vidare undersökningar och efterbehandling behövs ett underlagsmaterial där potentiellt förorenade områden är identifierade och riskklassade. Detta är också en viktig del i arbetet som syftar till att uppfylla kommunens lokala miljömål om en giftfri miljö (se faktaruta). Faktaruta Enligt Gävle kommuns lokala miljömål Giftfri miljö ska alla kända förorenade områden vara registrerade och avgränsade i ett GIS-skikt år 2010. Sanering ska vara påbörjad i minst två av dessa områden. Bygg & Miljö identifierar och klassar områden samt registrerar i GIS. Läs mer på www.gavle.se miljö övergripande miljöstrategi miljömål 2

1.3 Avgränsningar Svedens industriområde finns mellan Gavleån och riksväg 80 i Valbo, huvudsakligen längs Smäckvägen, Televägen och Kvarnvägen. Även några fastigheter i Åbyfors inkluderas i inventeringen liksom industriområdet längs Ludvigsbergsvägen. Totalt har 13 potentiellt förorenade områden riskklassats. Verksamheterna har i flera fall bedrivits på flera olika fastigheter varför ett objekt i inventeringen kan omfatta flera olika fastigheter. Inga miljötekniska markundersökningar har utförts i samband med inventeringen. 2. Metod Inventeringen och riskklassningen har utförts enligt Metodik för Inventering av Förorenade Områden, MIFO (Naturvårdsverkets rapport 4918). För att få kunskap om vilka verksamheter som bedrivits i området, verksamheternas omfattning, placering och vilka kemikalier som använts har arkivstudier, platsbesök och intervjuer genomförts. I Gävle kommuns centralarkiv finns äldre bygglovshandlingar som varit till stor hjälp i inventeringen. I arkiven på länsstyrelsen i Gävleborg och Bygg & Miljö, Gävle kommun, har också värdefull information hittats i form av inspektionsrapporter och liknande. På Arkiv Gävleborg återfinns fackligt material och tidningsartiklar från Valbo Hembygdsförenings tidning Utanvessarn I länsmuseets faktarum finns fotografier från några företag i området. Platsbesök och intervjuer har också varit viktiga informationskällor. Resultatet av inventeringen sammanfattas i denna rapport men de fullständiga riskklassningarna finns samlade i en MIFO-databas, som finns att tillgå på länsstyrelsen och Bygg & Miljö. I databasen finns information om alla inventerade objekt i länet. Informationen omfattar administrativa uppgifter, verksamhets- och områdesbeskrivningar och den samlade riskbedömningen med riskklassningsdiagram och motivering. Riskbedömningarna har skickats ut till respektive fastighetsägare för att ge dem möjlighet att kommentera riskklassningarna samt komplettera med ytterligare information. 2.1 Riskbedömning enligt MIFO Vid en riskbedömning enligt MIFO beaktas följande aspekter: - föroreningarnas farlighet, - föroreningsnivå, - spridningsförutsättningar samt - känslighet och skyddsvärde. För varje aspekt finns fyra bedömningsgrader. Sammantaget tilldelas varje objekt en riskklass mellan 1 4, där klass 1 innebär mycket stor risk för människors hälsa och miljön medan klass 4 innebär liten risk för människors hälsa och miljön. Riskbedömningen ska göras både med hänsyn till dagens och till framtidens situation. 2.1.1 Föroreningars farlighet För att bedöma föroreningarnas farlighet används kemikalieinspektionens föreskrifter och klassificeringar. Ämnen som finns med i kemikalieinspektionens begränsningsdatabas eller 3

prioriteringsguide (PRIO) bedöms ha en hög farlighet. På vissa objekt kan bedömningen baseras på redan utförda markundersökningar men i de fall undersökningar saknas måste bedömningen baseras på kunskaper om den bransch som funnits på objektet och vilka kemikalier som vanligen hanterades inom branschen. Föroreningarnas farlighet sammanfattas i tabell 1. Vissa ämnen, exempelvis dioxiner, bedöms ha extremt hög farlighet. Tabell 1. Bedömning av vissa ämnens och produkters farlighet (Naturvårdsverket, 2002) Låg Måttlig Hög Mycket hög Järn Aluminium Koppar Bly Trä Metallskrot Krom (ej Cr 6+ ) Krom (Cr 6+ ) Papper Zink Trätjära Cyanid Alifatiska kolväten Aromatiska kolväten Stenkolstjära Bark Lösningsmedel PAH Spilloljor Kadmium Bensin Bensen 2.1.2 Föroreningsnivå Föroreningsnivån är ett mått på vilka risker som följer av hur förorenat ett objekt är med avseende på halter, mängder och volymer förorenade massor. Bedömningar av hur stora mängder föroreningar som finns på objektet är kopplade till vilken farlighet föroreningarna har. När det gäller ämnen med extremt hög farlighet, till exempel dioxiner, görs bedömningen att enbart förekomsten av dessa ämnen medför att föroreningsmängden anses vara mycket stor. 2.1.3 Spridningsförutsättningar Spridningsförutsättningarna är ett mått på hur snabbt föroreningar kan spridas i, eller mellan, olika medium. För att beräkna spridningshastigheter behövs kunskaper om bland annat objektets geologi, hydrologi och kemiska markegenskaper. Det kräver stora resurser och omfattande dataunderlag, varför Naturvårdsverket istället anser att man med rimlig noggrannhet ska beskriva om föroreningsspridning pågår eller kan komma att ske. Om det saknas data kring ovanstående parametrar görs bland annat antagandet att mark med täta jordlager utan fyllnadsmassor med obetydlig lutning av grundvattenytan har små spridningsförutsättningar medan mark med genomsläppliga jordarter och tydligt lutande grundvattenyta har stora spridningsförutsättningar. I industriområden och andra bebyggda områden är det vanligt att gamla ledningsgravar fungerar som transportvägar för föroreningar. Vattenlösliga föroreningar antas ha samma spridningshastighet som grundvattnet medan spridningshastigheten för föroreningar i separat fas främst antas bero av markens permeabilitet samt viskositeten hos föroreningen. 2.1.4 Känslighet och skyddsvärde Känslighet och skyddsvärde anger hur stor risk det är att människor, djur och växter tar skada av de föroreningar som finns på objektet, idag och i framtiden. En bedömning görs av känslighet för människor och av skyddsvärdet för miljön. Känslighetsbedömningen för människan görs på individnivå, d.v.s. oberoende av hur många människor som exponeras för föroreningar på objektet. När det gäller miljön anses områden som redan exponerats för föroreningar ha lägre skyddsvärde än miljöer som inte tidigare exponerats och hotade arter anses ha ett högre skyddsvärde än arter som inte är hotade. 4

2.1.5 Samlad riskbedömning Genom att väga samman föroreningars farlighet, föroreningsnivån, spridningsförutsättningarna samt känsligheten och skyddsvärdet för ett objekt görs en riskklassning. Den samlade riskbedömningen görs för ett troligt med dåligt fall och objektet hamnar därefter i en av de fyra riskklasserna: Klass 1 Mycket stor risk Klass 2 Stor risk Klass 3 Måttlig risk Klass 4 Liten risk Riskklassindelningen kan sedan ligga till grund för en bedömning av huruvida fortsatta undersökningar behövs samt om efterbehandlingsåtgärder krävs. Objekt som placerats i riskklass 1 och 2 prioriteras (Naturvårdsverket, 2002). 3. Områdesbeskrivning Svedens industriområde finns mellan Gavleån och riksväg 80 i Valbo, huvudsakligen längs Smäckvägen, Televägen och Kvarnvägen (figur 1). Även några fastigheter i Åbyfors inkluderas, liksom industriområdet längs Ludvigsbergsvägen. Industriområdet i Sveden har, eller har haft, industriell verksamhet som till exempel Valbo Galvan, spik- och leksakstillverkning, verkstadsindustri och tegelfabrik. En kommunal deponi finns i anslutning till fastigheterna i Åbyfors. Figur 1. Detta område i Valbo ingår i inventeringen. 5

3.1 Historik 3.1.1 Åbyfors Åbyfors ligger i anslutning till Gavleån och dess forsar, vilket bidrog till att industrier i form av en kvarn och en smedja anlades här redan på 1700-talet. I början av 1900-talet anlades ett tegelbruk i området. Under 1920-talet skedde en expansion av industrier i Åbyfors då bland annat O M Grudéns mekaniska verkstad och Åbyfors spikfabrik startade. I samband med detta började också de första villorna att byggas i området. 3.1.2 Nybo och Sveden Även här bidrog Gavleåns forsar till den industriella utvecklingen. Svedens tegelbruk var en av de första industrierna i området. Troligtvis bedrevs det verksamhet där under stora delar av 1800-talet och ända in på 1900-talet. Här byggdes sedan en av Valbos största industrier Valbo Verkstadsbolags motor- och karosseriverkstad. Ett slakteri och en betongindustri startade på 1930-talet, liksom ett tråddrageri och en filfabrik. På 1950- och 60-talet byggdes flera trävaruindustrier inom området. Nybo, Sveden och Åbyfors bildade vid den här tiden ett stort sammanhängande industriområde där de flesta av Valbos industrier fanns. 3.2 Geologiska förhållanden Jordlagren i det inventerade området domineras av isälvsavlagringen Gävle-Valboåsen. Grusåsens kärna består av grovt material med block, sten och grus (figur 2). Längs åsens sidor överlagras det grova materialet av finare material som sand, silt och lera. Isälvsavlagringens bredd har uppskattats till cirka 400 m och dess genomsnittliga mäktighet under grundvattenytan är cirka 23 m. Åsens kärna (belägen cirka 100 m söder om Valbo Trävarus fastighet Nybo 6:2) har en mycket hög genomsläpplighet. Ju närmare Gavleån desto mer ökar mäktigheten av silt- och lerlagret som där underlagras av finsand. Figur 2. Principprofil av Gävle-Valboåsen (VBB Viak AB, 1995). 6

3.3 Geohydrologiska förhållanden Vid Svedens industriområde förkommer minst två grundvattenmagasin. Ett övre magasin ligger ovanför lagret av lera och silt och ett undre magasin har kontakt med Valboåsen. Det undre magasinet är beläget cirka 6 10 m under markytan och där är grundvattenflödet riktat söderut (figur 3). Det övre magasinet är årstids- och nederbördsberoende och under stora delar av året existerar inte något övre grundvattenmagasin. Lera och silt överlagras av sand vilket innebär att under normala förhållanden avvattnas det övre magasinet till Gavleån, det vill säga norrut. Mätningar av grundvattennivåer i området har visat att jordarna under leran och silten är genomsläppliga. Gävle-Valboåsen försörjer stora delar av Gävle, Valbo och Forsbacka med vatten. Grundvatten tas bland annat från två brunnar vid Åbyvallen. Figur 3. Pilarna visar grundvattnets flödesriktning i inventeringsområdet. Stjärnan visar vattentäkten vid Åbyvallen (VBB VIAK, 1998). 3.4 Skyddsobjekt 3.4.1 Grundvattentäkt Från och med 1993 baseras Gävle-Valbo-Hilles vattenförsörjning på uttag av grundvatten från Gävleåsen på sträckan Åby-Sätraverket. Åsen är indelad i ett antal större och mindre sammanhängande grundvattenmagasin på sträckan mellan Valbo och Gävle. Två magasin har hög genomsläpplighet och stor mäktighet, varav det ena är beläget väster om Åbyvallen. I det stora grundvattenmagasinet vid Åbyvallen finns två brunnar, varav den ena används för produktion av dricksvatten till Valboområdet i ett vattenverk intill brunnarna. 3.4.2 Gavleån Norr om industriområdet flyter Gavleån som är av stort intresse för friluftsliv och används som fiskevatten av många. Ett stort antal fiskarter finns noterade, däribland havsöring, gös, sik och strömming. 7

3.4.3 Bostäder Flera av de inventerade industrierna angränsar till bostäder. På ett objekt finns en bostad inom fastigheten. Dessutom planeras för flera bostäder nära bland annat den före detta motorfabriken i närheten av Svedens gård. 4. Resultat och diskussion Totalt har 13 objekt inventerats inom det avgränsade området. Utöver det har vissa fastigheter identifierats men inte riskklassats eftersom den verksamhet som pågått inte bedöms ha medfört risk för föroreningar. Sedan tidigare har Valbo Trävaru AB (Nybo 6:2) inventerats av länsstyrelsen och tilldelats riskklass 3. När det gäller Vägverkets fastighet Nybo 8:4 så har data från Vägverkets egen markundersökning och efterforskningar kring tidigare verksamheter på platsen sammanställts och riskklassats enligt MIFO. 4.1 Riskbedömning av Svedens industriområde enligt MIFO 4.1.1 Föroreningarnas farlighet I området har många, både större och mindre, verksamheter bedrivits, och bedrivs fortfarande. Ytbehandling av metaller och träindustrier är dominerande branscher. Många kemikalier med olika farlighet har använts och hanteringen av dessa har i vissa fall varit miljö- och hälsofarlig. Vanliga kemikalier och ämnen som använts har troligen varit oljor, lösningsmedel och olika tungmetaller. På ett fåtal av de inventerade objekten har någon form av markundersökning genomförts. I vissa fall har föroreningar konstaterats och vid den före detta motorfabriken på Sveden 1:14 har en mindre sanering genomförts då blyförorenade massor schaktats bort. Före detta anställda vid några av verksamheterna har bidragit med värdefulla uppgifter om vilka kemikalier som använts och för enstaka verksamheter finns dokumenterat vilka ämnen som hanterats i produktionen. I de fall där uppgifter om kemikalieanvändningen varit svåra att hitta har det antagits att branschtypiska ämnen hanterats inom verksamheten. 4.1.2 Föroreningsnivå I en inventering enligt MIFO fas 1 utförs inga markundersökningar. Storleken på eventuella föroreningar kan därför enbart uppskattas. Bedömningen av föroreningsnivån är istället baserad på hur länge verksamhet har bedrivits på fastigheten samt i vilken omfattning och hur väl verksamheten har skötts, det vill säga om det är troligt att spill och läckage har förekommit. Viktiga informationskällor vid inventering är före detta anställda vid industrier som lagts ner. Flera av verksamheterna på Sveden lades ner för många år sedan men i några fall har före detta anställda kunnat ge värdefull information om hur kemikaliehantering och dylikt gått till. Bra informationskällor har också varit böcker och tidningar om området, äldre bygglovshandlingar och foton från verksamheterna. 4.1.3 Spridningsförutsättningar Spridningsförutsättningarna beror av faktorer som marktyp, hydrologi och förekomst av ledningsgravar och liknande som kan vara dränerande. Sveden ligger på isälvsavlagringen Gävle-Valboåsen. Grusåsens kärna består av grovt material med block, sten och grus. Längs åsens sidor överlagras det grova materialet av finare material som sand, silt och lera. 8

Spridningsförutsättningarna för objekten är beroende av var de befinner sig på åsen men generellt görs bedömningen att spridningsförutsättningarna är stora i mark och grundvatten. På många objekt är det även sannolikt att fyllnadsmassor finns i de övre marklagren och sådana massor har ofta en hög genomsläpplighet. I de markundersökningar som utförts i området konstateras det att även lerlager finns i marken och lera anses vara en tät jordart. Variationen i marklagren gör att spridningsförutsättningarna är svårbedömda. Sannolikt finns det även äldre dag- och spillvattenledningar som också påverkar spridningen av föroreningar. Det bör påpekas att bedömningen av spridningsförutsättningarna endast är uppskattningar så länge situationen inte har utretts grundligare med hjälp av markprovtagning och mätning av nivåer och strömning av grundvatten. 4.1.4 Känslighet och skyddsvärde 4.1.4.1 Känslighet Det inventerade området ligger inom Gävle-Valboåsens vattenskyddsområde. Grundvattnet är en viktig del av vattenförsörjningen i Gävle, Valbo och Forsbacka och inom inventeringsområdet sker grundvattenuttag ur två brunnar vid Åbyvallen. Grundvattnets känslighet har bedömts som hög på samtliga objekt i inventeringen till följd av detta. Några av fastigheterna ligger i direkt anslutning till Gavlån vilket leder till en ökad känslighet även för ytvatten. Industriområdet angränsar till bostäder på flera platser, vilket leder till att markens känslighet ökar i riskbedömningen. I de flesta fall är dock industrierna inhägnade och har hårdgjorda ytor, vilket medfört att känsligheten för marken oftast bedömts vara måttlig. I något fall finns boende inom objektet och det gör att känsligheten ökar. 4.1.4.2 Skyddsvärde Skyddsvärdet har bedömts vara måttligt, både med avseende på mark och på grundvatten. Marken inom industriområdet är påverkad av de verksamheter som pågått under en lång tid och har därför inget stort skyddsvärde ur naturvårdshänseende. 4.1.5 Samlad riskbedömning Av totalt 13 inventerade objekt placeras två i riskklass 2 och tio i riskklass 3 (figur 4). Endast ett objekt hamnar i riskklass 4. Några fastigheter har identifierats men inte riskklassats på grund av att insamlad information visat att objektet inte kan anses vara ett förorenat område. Störst andel objekt hamnar i riskklass 3 måttlig risk för människors hälsa och miljön. Eftersom MIFO- metodiken endast har fyra riskklasser medför detta att variationen inom klasserna kan vara stora. Inom Svedens industriområde har relativt små verksamheter dominerat och dessa har troligen medfört endast små eller måttliga föroreningsmängder. Området ligger inom skyddsområde för grundvattentäkt och på en grusås med isälvsmaterial som innehåller genomsläppliga jordarter. Dessa faktorer höjer riskklassningen. 9

Resultat Antal objekt 12 10 8 6 4 2 0 1 2 3 4 Riskklass Figur 4. Figuren visar resultaten från riskklassningen av objekten inom Svedens industriområde. 5. Kortfattad beskrivning av objekten 5.1 Sveden 1:14. Riskklass 2. Verksamhet har pågått i området sedan 1800-talet då ett tegelbruk fanns på platsen. Troligen har också tillverkning av trätjära förekommit här. 1923 startade Valbo Verkstads AB produktion av karosser, en verksamhet som pågick i cirka 60 år och inkluderade bland annat en smedja, måleri, lackering samt impregnering av trädetaljer. Resultat från markundersökningar har visat förhöjda halter av tungmetaller, främst bly, trots att bortschaktning av massor genomförts vid ett tillfälle. Det planeras för nya bostäder i direkt anslutning till fastigheten som också angränsar till Gavleån och ligger inom sekundär skyddszon för Gävle-Valboåsens vattentäkter. Känsligheten för både mark och vatten är därför stor. Figur 5. Utanför Valbo Verkstads AB stod ibland ett hundratal fordon parkerade. Foto: Carl Larsson (ur boken Beskrivning över Gefle med omnejd av Wendel, 1940.) 5.2 Åby 1:182. Riskklass 2. Varmförzinkning av gods startade 1954 på denna fastighet och pågick i cirka 35 år. Förzinkningen föregicks av betning i saltsyra. Restprodukter från verksamheten kunde innehålla tungmetaller och hanteringen av avfall var i vissa fall bristfällig. Avfall har förvarats utomhus på mark som inte varit hårdgjord, vilket kan ha resulterat i föroreningar. På fastigheten finns också en invallad utomhuscistern för diesel. Eftersom platsen ligger inom sekundärt vattenskyddsområde är grundvattnets känslighet stor. 10

5.3 Nybo 10:1. Riskklass 3. På fastigheten startade ett tråddrageri på 1930-talet. Ståltråd valsades till olika tjocklekar för att sedan glödgas och betas. En del produkter galvaniserades i zinkbad. Avfall som uppstod bestod av förbrukade bet- och galvaniseringsbad samt slagg som kunde innehålla tungmetaller, bland annat bly. Troligen har avfallet samlats i tunnor och sedan transporterats bort men vid lagring på ytor som inte varit hårdgjorda kan föroreningar har trängt ner i marken. Fastigheten ligger inom primärt vattenskyddsområde och grundvattnets känslighet är därför stor. 5.4 Åby 1:10. Riskklass 3. Åbyfors Spikfabrik bedrev verksamhet på fastigheten mellan 1920-talet och fram till slutet av 1980-talet. Järntråd bearbetades under en kort period med hjälp av betning och glödgning men därefter användes avskalningspulver. Troligen användes inga stora mängder miljöfarliga kemikalier i verksamheten och produktionen var relativt begränsad. Den före detta spikfabriken ligger i direkt anslutning till Gavleån vilket gör att spridningsförutsättningarna till ytvatten är stora. Platsen ligger inom sekundärt skyddsområde för Gävle-Valboåsens vattentäkter vilket innebär att känsligheten för grundvattnet är stor. Området är öppet och har inga hårdgjorda ytor. Fabrikslokalen används idag för loppmarknader och det finns bostäder i närheten. 5.5 Åby 1:177. Riskklass 3. O M Grudén tillverkade snökedjor i en fabrik på fastigheten med start 1931. Troligen upphörde verksamheten på 1960-talet, eventuellt tidigare. Snökedjorna ytbehandlades med kadmium för att förhindra rost, vilket innebär att kadmium kan ha förorenat marken och grundvattnet. Fastigheten ligger vid en slänt i direkt anslutning till Gavleån vilket gör att spridningsförutsättningarna till ytvatten blir stora. Platsen ligger inom sekundärt vattenskyddsområde och boende finns inom fastigheten. Känsligheten för både mark och grundvatten blir därför stor. Det är oklart hur omfattande kadmieringen varit och det går heller inte att avgöra om golven varit hårdgjorda. Därmed blir föroreningsnivån svår att bedöma. Figur 6. Snökedjorna som tillverkades hos O M Grudén ytbehandlades med kadmium. Foto: Carl Larsson (ur boken Beskrivning över Gefle med omnejd av Wendel, 1940). 11

5.6 Åby 1:303, 1:304 och 1:317. Riskklass 3. Under 1960-talet tillverkades betong på platsen. Därefter har flera mindre verksamheter bedrivits, och bedrivs delvis fortfarande. Exempel på verksamheter som pågått är en skrotfirma, bilverkstäder samt en svetsverkstad. Troliga föroreningar som kan ha uppstått till följd av dessa verksamheter är spilloljor och metallföroreningar. Omfattningen har varit relativt begränsad och föroreningsnivån är troligen måttlig. Platsen ligger inom sekundär skyddszon för Gävle-Valboåsens vattentäkter vilket ger en stor känslighet för grundvattnet. 5.7 Sveden 1:80, 1:103 och 1:104. Riskklass 3. Fastigheterna bebyggdes under 1930-talet med ett slakteri, en betongindustri och lokaler som tillhörde Vägverket. På 1980-talet gjordes det som idag kallas Änglahöjdens industriområde om till ett så kallat industrihotell. Sedan dess har diverse mindre verksamheter bedrivits på platsen, bland annat billackerare, bilverkstäder, mekaniska verkstäder och tillverkare av plastbåtar. Det är troligt att de senare verksamheterna medfört störst risk för föroreningar i form av lösningsmedel, skärvätskor, oljor med mera. Hårdgjorda ytor utomhus minskar dock risken för spridning till mark och grundvatten. Fastigheterna ligger inom primärt vattenskyddsområde för Gävle-Valboåsens grundvattentäkt och i direkt anslutning till boende vilket leder till ökad känslighet för mark och grundvatten. 5.8 Nybo 8:4. Riskklass 3. Fastigheten bebyggdes av Vägverket i slutet av 1960-talet. Förråd för vägsalt och utrustning för vägunderhåll samt en dieseltankanläggning fanns på platsen, som ligger i direkt anslutning till Gavleån, inom sekundärt skyddsområde för grundvattentäkt. Vägverket utförde en markundersökning i samband med nedläggningen av vägstationen 2004. I några av jordproverna konstaterades förhöjda halter kolväten men inget prov överskred riktvärdet för MKM GV (mindre känslig markanvändning med grundvattenskydd). 5.9 Nybo 7:1. Riskklass 3. Eventuellt fanns en såg på fastigheten (okänt mellan vilka årtal). Elon Wahlberg AB bedrev sedan leksakstillverkning på platsen fram till 1973. Företaget var underleverantör till BRIO. Därefter övertogs lokalen av Valbo Stålsmide AB som under cirka tio år tillverkade sopställ. Möjliga föroreningar på platsen är rester av färger, lösningsmedel och oljor men troligen inte i några stora mängder. Fastigheten ligger inom primärt skyddsområde för grundvattentäkt vilket medför att grundvattnets känslighet för föroreningar är stor. 5.10 Nybo 5:1. Riskklass 3. Gadö Filfabrik AB uppförde lokaler på fastigheten 1945 där det först tillverkades filar och andra verktyg och senare sopsäckshållare i olika modeller. Stativen tillverkades i stål och vissa av dessa sprutlackerades med grundfärg. Verksamheten lades ner 1987. Möjliga föroreningar är rester av oljor och färger men troligen i små mängder. Området ligger inom primärt skyddsområde för grundvattentäkt vilket ger en stor känslighet för grundvatten. 12

5.11 Nybo 5:5, 5:6, 5:9 och 3:34. Riskklass 3. Norlida Trä startade ett hyvleri i området i mitten på 1950-talet. Verksamheten har aldrig impregnerat eller doppat träprodukter utan enbart hyvlat och sågat. Det innebär att förbrukningen av kemikalier är relativt begränsad. Det har förekommit bränder i området vid flera tillfällen vilket kan innebära att föroreningar spridits i mark, vatten och sediment. Vid en brand 2001 konstaterades att släckvatten, som ansamlats i ett dike inneburit att tungmetaller och PAH förorenat sedimentet i diket. I området finns också en verksamhet som tillverkar montrar och dylikt till utställningar. Företaget genererar utsläpp till luft av lösningsmedel. Platsen ligger inom sekundärt skyddsområde för grundvattentäkt. 5.12 Åby 1:320 och 1:321. Riskklass 3. Telia har haft förråd i området sedan 1960-talet. Bland annat har sortering av material och skrot förekommit, verktygsöversyn samt tillverkning av plastproppar. Enligt uppgift har kompletteringsimpregnering av telefonstolpar skett på fastighetens östra del, bakom den lokal som sedan 1990-talet använts för förvaring av pellets. Impregneringen kan ha medfört att kreosot spridits i mark och grundvatten. Idag pågår tillverkning av biologiskt nedbrytbara urnor på fastighetens norra del. Området ligger inom sekundärt skyddsområde för grundvattentäkt. 5.13 Nybo 5:8. Riskklass 4. På fastigheten har tillverkning av lecasten skett mellan 1964 och fram till cirka 1979. Därefter har ett åkeri funnits på platsen som bland annat hyrt ut fordon för att transportera industriavfall. Avfallet förvarades ibland på fastigheten i väntan på omlastning. Om föroreningar finns på fastigheten består de troligen av spilloljor i någon form och i sådana fall i relativt små mängder. Dock ligger fastigheten inom primärt skyddsområde för grundvattentäkt och därför hamnar den i riskklass 4. 5.14 Nybo 3:24. Ej riskklassad. Mellan 1939 1976 fanns en minkfarm på fastigheten. Cirka 1 500 djur fanns i burar under tak. Verksamheten använde inga kemikalier i form av larvicider eller liknande. I samband med försäljning till Valbo Trävaru AB 2001 grävdes cirka 1 m av marken bort och fylldes ut. Därefter asfalterades ytorna. Fastigheten anses inte vara ett potentiellt förorenat område. 5.15 Nybo 10:3. Ej riskklassad. Pomona Musteri byggde en industrilokal på fastigheten år 1984. Nu finns en byggfirma på platsen, som inte anses vara ett potentiellt förorenat område. 6. Slutsatser och förslag till uppföljning Industriell verksamhet har pågått på Svedens industriområde under en lång tid på vissa platser i över 100 år. I området har många, både större och mindre, verksamheter bedrivits, och bedrivs fortfarande. Ytbehandling av metaller och träindustrier är dominerande branscher. Hälso- och miljöfarliga kemikalier i form av bland annat tungmetaller och oljor har använts 13

och det är troligt att hanteringen i många fall medfört risker för spridning till omgivande miljö. Verksamheterna har varit relativt små och utsläppen antas, i de flesta fall, vara begränsade. Området ligger dock inom skyddszon för grundvattentäkt vilket medför en ökad känslighet för grundvattnet. Markens genomsläpplighet är dessutom stor till följd av dess innehåll av isälvsmaterial och det ökar risken för spridning av föroreningar och även små mängder kan därför medföra stora risker. De flesta objekten hamnar i riskklass 3 vilket innebär måttlig risk för människors hälsa och miljön. Mängden information som ligger bakom klassningarna varierar mycket och i de fall där bakgrundsmaterialet varit knapphändigt har riskbedömningen baserats på ett troligt med dåligt fall. Riskbedömningen utgår från dagens markanvändning, det vill säga industrimark. Endast ett fåtal av fastigheterna inom det inventerade området har genomgått miljötekniska markundersökningar och därför behövs ett större kunskapsunderlag för att kunna bedöma vilka risker som är förknippade med objekten avseende markföroreningar och spridningsförutsättningar. Detta gäller särskilt om markanvändningen förändras i framtiden. I samband med en ändrad markanvändning och nya uppgifter om föroreningssituationen kan riskklassningen ändras. Bland de objekt som hamnat i riskklass 2 bedöms den före detta motorfabriken på fastigheten Sveden 1:14 vara det objekt som prioriteras högst för vidare undersökningar. I området har förhöjda halter av bly konstaterats. Objektet ligger i direkt anslutning till Gavleån vilket medför stor risk för spridning till ytvatten. Ett bostadsområde finns mycket nära fastigheten och planer finns på att bygga ytterligare bostäder i närheten. Figur 7. Fastigheten Sveden 1:14 anses vara det objekt som bör prioriteras högst för vidare undersökningar. 14

7. Referenser Arkiven hos Bygg & Miljö Gävle kommun samt länsstyrelsen i Gävleborg. Centralarkivet, Gävle kommun. Claes O T Bengtsson AB. (2004) Rapport Markundersökning Åby 1:4 f.d. Åbyfors Tegelbruk. Dnr 04/1099 i Bygg & Miljös arkiv. Faktarummet, Länsmuseet i Gävleborgs län. Grundvattenteknik AB (1999) Valbo Trävaru AB, geohydrologisk undersökning, daterad 1999-08-31. Dnr 99/1756-1 i Bygg & Miljös arkiv. Gävle Dagblads uppslagsverk Gävle från A-Ö, www.gd.se/uppslagsboken Hemström, M. (1997) Åbyfors spikfabrik om fabrikens bakgrund, utveckling och tillverkning. Länsmuseet Gävleborg. Naturvårdsverket. (1995) Branschkartläggningen En översikt av efterbehandlingsbehovet i Sverige, rapport 4393. Norstedts Tryckeri, Stockholm. Naturvårdsverket. (1997) Riktvärden för förorenad mark, beräkningsprinciper och vägledning för tillämpning, rapport 4638. Karléns Tryck AB, Stockholm. Naturvårdsverket. (2002) Metodik för inventering av förorenade områden bedömningsgrunder för miljökvalitet, vägledning för insamling av underlagsdata, rapport 4913. Fälth & Hässler, Värnamo. Stadsarkitektkontoret Gävle. (1987) Valbo översiktlig områdesanalys. Stadsarkitektkontoret Gävle. Sterner, J. (1999) Tvåtusen år i Gävlebygden En historisk, kulturell och språklig resa från järnåldern till plaståldern. Knights Förlag. VBB VIAK. (1995) Gävle-Valbo Grundvattenförsörjning. Teknisk Beskrivning för ansökan av vattendom. Rapport nr 1511 19997019, Falun 1995-07-04. VBB VIAK. (1998) Valbo Trävaru AB riskanalys. Dnr 1997/915-11 i Bygg & Miljös arkiv. Wendel. (1940) Beskrivning över Gefle med omnejd. Förlagsaktiebolaget Fournir Stockholm. 15