Inventering av förorenade områden i Piteå kommun

Inventering av förorenade områden i Piteå kommun Länsstyrelsens rapportserie nr 21/2013

Titel Författare: Omslagsbild: Fotograf: Kontaktperson: Inventering av förorenade områden i Piteå kommun. Länsstyrelsen Norrbotten. Diarienummer 577-9650-2011. Sara Stenström och Hanna Wikström Papperssäck med varningstext gällande bekämpningsmedel, Roka kvarn. Länsstyrelsen Anna-Karin Marklund, Länsstyrelsen i Norrbottens län, 971 86 Luleå. Telefon: 010-225 50 00, fax: 0920-22 84 11, E-post: norrbotten@lansstyrelsen.se Internet: www.lansstyrelsen.se/norrbotten ISSN: 0283-9636 Tryck: Länsstyrelsen Norrbotten, december 2013. Upplaga: 40 ex

Diarienummer 577-9650-2011 Rapportnummer 21/2013 Sammanfattning I denna rapport presenteras den inventering av potentiellt förorenade områden som Länsstyrelsen i Norrbottens län har utfört i Piteå kommun och slutfört under 2013. Länsstyrelsens inventeringar av förorenade områden är en del av ett långsiktigt arbete med syfte att identifiera, undersöka och vid behov åtgärda områden som utgör en stor eller mycket stor risk för människors hälsa och miljön. Arbetet sker inom ramen för det nationella miljökvalitetsmålet Giftfri miljö, vars målsättning är att problemet med förorenade områden i sin helhet ska vara löst inom en generation. Inventeringen enligt Metodik för Inventering av Förorenade Områden (MIFO) är uppdelad i två faser, där fas 1 innebär insamling av information om objekten från bland annat arkiv och intervjuer. Det insamlade materialet ligger till grund för en riskbedömning av objekten, varefter en riskklass fastställs. Om det efter MIFO fas 1 bedöms att objektet innebär en stor eller mycket stor risk för människors hälsa och miljön (det vill säga riskklass 1 eller 2) kan objektet prioriteras vidare till MIFO fas 2 där en översiktlig markundersökning ingår. Efter provtagning och analyser kan ett objekt visa sig vara mer förorenat än vad som befarats vid inventeringen, eller i princip vara helt opåverkat. Nya uppgifter eller undersökningar kan på så vis komma att förändra riskklassningen. Länsstyrelsen har totalt inventerat 51 objekt i Piteå kommun. Inom ramen för länsstyrelsens inventering framkom inga objekt i riskklass 1, som är den allvarligaste riskklassen. Totalt 18 stycken objekt, fördelade mellan åtta branscher, har placerats i riskklass 2 och bedöms därför utgöra en stor risk för människors hälsa och miljön. De största branscherna för objekt i riskklass 2 är Kemtvätt med lösningsmedel, Betning av säd, Träimpregnering samt Oljedepå. Flest objekt, 28 stycken, tillhör riskklass 3 och bedöms utgöra måttlig risk för människors hälsa och miljön. en omfattar bland annat branscherna Skjutbanor, Skrothantering och skrothandel samt Järn-, stål- och manufaktur. Fem objekt bedöms utgöra en liten risk för människors hälsa och miljön och har tilldelats riskklass 4, med branscher såsom Varv utan halogenerade lösningsmedel/giftiga båtbottenfärger, Garveri övriga och Glasindustri. Enligt bestämmelserna i 10 kapitlet i miljöbalken är det i första hand den som har bedrivit en verksamhet som har bidragit till en föroreningsskada (verksamhetsutövaren) som är ansvarig att undersöka och vid behov genomföra efterbehandlingsåtgärder. Tillsynsmyndigheten kan sedan förelägga verksamhetsutövaren att vidta de åtgärder som krävs för att hindra att skada eller olägenhet uppstår för människors hälsa och miljön. För verksamheter där ansvarig saknas har kommunen möjlighet att ansöka om bidrag från Länsstyrelsen för att undersöka och åtgärda vissa särskilt prioriterade objekt. Identifiering och inventering av objekt i vissa branscher sker i första av andra aktörer än Länsstyrelsen. De övriga aktörerna redovisas översiktligt i denna rapport. För de pågående verksamheterna sker inventering via tillsynen, där antingen kommunen eller länsstyrelsen är tillsynsmyndighet. Arbetet med förorenade områden i Piteå kommun anses inte som avslutat i och med denna inventering. Denna rapport kan vara ett underlag för det fortsatta arbetet inom kommunal planering och tillsynsmyndighetens agerande avseende förorenade områden.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 Inledning... 1 1.1 Länsstyrelsens arbete... 1 1.2 Tidigare inventeringar av potentiellt förorenade områden i Norrbottens län... 2 1.3 Skillnaden mellan identifierade och inventerade objekt... 3 1.4 Arbetsflöde... 4 2 Piteå kommun... 5 2.1 Identifiering av potentiellt förorenade områden... 6 2.2 Inventering av potentiellt förorenade områden... 7 3 Resultat Inventeringsarbetet... 9 3.1 2... 9 3.1.1 Anläggning för farligt avfall... 9 3.1.2 Betning av säd... 10 3.1.3 Hamnar handelstrafik med miljöfarliga varor... 12 3.1.4 Kemtvätt med lösningsmedel... 15 3.1.5 Oljedepå... 20 3.1.6 Skjutbana hagel... 21 3.1.7 Skrothantering och skrothandel... 22 3.1.8 Träimpregnering... 23 3.2 3... 26 3.2.1 Glasindustri... 26 3.2.2 Järn-, stål- och manufaktur... 28 3.2.3 Kemtvätt med lösningsmedel... 31 3.2.4 Oljedepå... 32 3.2.5 Skjutbana hagel... 33 3.2.6 Skjutbana kulor... 36 3.2.7 Skrothantering och skrothandel... 40 3.2.8 Varv med halogenerade lösningsmedel/giftiga båtbottenfärger... 43 3.2.9 Varv utan halogenerade lösningsmedel/giftiga båtbottenfärger... 44 3.2.10 Verkstadsindustri utan halogenerade lösningsmedel... 47 3.2.11 Ytbehandling av metaller, elektrolytiska/kemiska processer... 49 3.2.12 Övrig oorganisk kemisk industri... 50 3.3 4... 51 3.3.1 Garveri övriga... 51 3.3.2 Glasindustri... 52

3.3.3 Gruva och upplag Sulfidmalm, rödfyr... 53 3.3.4 Varv utan halogenerade lösningsmedel/giftiga båtbottenfärger... 54 3.4 Undersökningar och åtgärder... 57 3.5 Övriga aktörer... 58 4 Diskussion... 59 5 Referenser... 60 Bilaga 1 Karta över potentiellt förorenade områden i Piteå kommun Bilaga 2 Översiktlig tabell över identifierade branscher i Piteå kommun Bilaga 3 Karta över inventerade objekt i Piteå kommun Bilaga 4 Översiktlig tabell över inventerade objekt i Piteå kommun

1 Inledning Runt om i Sverige har ett stort antal områden blivit förorenade till följd av miljöfarliga verksamheter. Först under senare tid har problemen med dessa områden börjat beaktas i miljöskydds- och planeringssammanhang. Ett förorenat område är ett område där mark, grundvatten, sediment, byggnader eller anläggningar är så förorenade av en eller flera punktkällor att halterna påtagligt överskrider den lokala eller regionala bakgrundshalten (Naturvårdsverket 1999). Från många av dessa områden sker läckage av ämnen som innebär en risk för människors hälsa och orsakar negativa effekter på miljön. 1.1 Länsstyrelsens arbete Naturvårdsverket fick år 1990 i uppdrag att planera för hur arbetet med efterbehandling och sanering av förorenade områden skulle fortlöpa. I samarbete med landets länsstyrelser genomförde Naturvårdsverket därför under 1992-1994 en branschkartläggning med syfte att identifiera landets största och allvarligaste områden respektive branscher. Därefter har länsstyrelserna identifierat pågående och nedlagda verksamheter i landet. Efter identifieringen har arbetet gått vidare till inventeringar av prioriterade nedlagda verksamheter, ett arbete som länsstyrelserna för närvarande genomför. Syftet med inventeringen är att kartlägga om det kan ha uppkommit föroreningar i mark- och vattenområden till följd av dessa verksamheter. Länsstyrelsens arbete omfattar även tillsyn av vissa pågående verksamheter samt tillsynsvägledning gentemot kommunerna avseende deras tillsynsarbete beträffande förorenade områden. Länsstyrelsen administrerar även statliga bidrag för undersökning och efterbehandling av förorenade områden samt har möjlighet att upphandla och genomföra undersökningar. Arbetet med förorenade områden sker inom ramen för det nationella miljökvalitetsmålet Giftfri miljö. Det finns sammanlagt 16 miljökvalitetsmål vilka beskriver det tillstånd i den svenska miljön som miljöarbetet ska leda till. Riksdagen har formulerat definitioner av miljömålen, däribland definitionen av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö: Illustration: Tobias Flygar "Förekomsten av ämnen i miljön som har skapats i eller utvunnits av samhället ska inte hota människors hälsa eller den biologiska mångfalden. Halterna av naturfrämmande ämnen är nära noll och deras påverkan på människors hälsa och ekosystemen är försumbar. Halterna av naturligt förekommande ämnen är nära bakgrundsnivåerna." Miljömålsportalen 2013 Riksdagen har även definierat ett generationsmål som beskriver den samhällsomställning som krävs för att nå miljökvalitetsmålen inom en generation. Generationsmålet lyder: "Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser." Miljömålsportalen 2013 1

Varje miljökvalitetsmål är tidssatt och har preciseringar som förtydligar målet och används som ett stöd i tillsynsarbetet. Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö är tidssatt till 2020 och har följande sex preciseringar: - Den sammanlagda exponeringen för kemiska ämnen - Användningen av särskilt farliga ämnen - Oavsiktligt bildade ämnen med farliga egenskaper - Förorenade områden - Kunskap om kemiska ämnens miljö- och hälsoegenskaper - Information om farliga ämnen i material och produkter Miljömålsportalen 2013 Det saknas dock förutsättningar att nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö i Norrbotten till år 2020, då en mer omfattande miljöpolitik fordras för länets miljöproblem. Utvecklingen går emellertid framåt både vad gäller det lokala miljöarbetet och de politiska åtgärder som vidtas på EU- och internationell nivå 1.2 Tidigare inventeringar av potentiellt förorenade områden i Norrbottens län Länsstyrelsen i Norrbottens län har sedan år 2000 inventerat objekt enligt MIFO, en metodik som anger bedömningsgrunderna för inventering och som beskrivs i rapport 4918 (Naturvårdsverket 1999). Initialt utfördes inventeringarna branschvis men år 2003 övergick Länsstyrelsen till att inventera kommunvis, för att på så sätt få en översiktlig sammanställning av efterbehandlingsbehovet på kommunal nivå. Arbetet med kommuninventeringen innefattar inventering av nya objekt inom prioriterade branscher men möjligheten att fånga upp objekt som förbisetts vid den tidigare utförda branschvisa inventeringen finns. I denna rapport redovisas både nya inventeringsobjekt och tidigare branschinventerade objekt. Inventeringsrapporter samt allmän information om förorenade områden finns på Länsstyrelsens hemsida, www.lansstyrelsen.se/norrbotten. Rapporterna ingår i Länsstyrelsens rapportserie. Bild från platsbesök vid Norrbottens Bildemontering 2001. Foto: Länsstyrelsen 2

1.3 Skillnaden mellan identifierade och inventerade objekt Naturvårdsverket har tagit fram en lista över vilka branscher som Länsstyrelsen ska identifiera respektive inventera. Ett objekt anses vara identifierat när bransch, fastighet och koordinater är fastställda för det specifika objektet. Ett område som har identifierats behöver inte vara förorenat. Identifieringen innebär bara att det på platsen bedrivs eller har bedrivits en verksamhet som kan ha orsakat en förorening. Efter identifieringen följer den mer djupgående inventeringen enligt MIFO-metodiken som Länsstyrelsen utför på prioriterade nedlagda verksamheter. Då samlas all tillgänglig information om objektet in, bland annat via arkiv- och kartstudier samt intervjuer. Det är främst de av Naturvårdsverket prioriterade branscherna som inventeras, men även intressanta objekt från listan över identifierade verksamheter kan av kommun och Länsstyrelse prioriteras och inventeras. Precis som för de identifierade verksamheterna behöver inte heller ett inventerat område vara förorenat. Inventeringen innebär att en riskbedömning av ett enskilt objekt görs, där syftet med bedömningen är att utröna vilken risk objektet kan utgöra för människors hälsa och miljön. Kvicksilverhaltiga preparat har historiskt använts vid kvarnar som betningsmedel för utsäde. Det fanns redan tidigt en medvetenhet om kvicksilvrets giftighet, därför färgades betningsmedlet röd-rosa för att betat utsäde inte skulle förväxlas med annat utsäde. I kvarnar där betning av säd skett finns därför många gånger färgade partier på utrustning och interiör som kommit i kontakt med betningsmedel. Här en bild från del av kvarnutrustning i Roka kvarn, där tydliga spår av betningsmedel kan ses. Bild tagen vid platsbesök 2012. Foto: Länsstyrelsen Enligt Naturvårdsverket ska identifiering och inventering av objekt i vissa branscher i första hand skötas av andra aktörer. Läs mer om övriga aktörer i avsnitt 3.5. 3

1.4 Arbetsflöde När en verksamhet identifieras placeras den i en bransch och tilldelas en riskklass som gäller för den specifika branschen. Det finns fyra branschriskklasser som indikerar på vilken risk som objekt inom branschen generellt misstänks utgöra för människors hälsa och miljön, där klass 4 innebär att branschen bedöms utgöra endast en liten eller ingen risk medan klass 1 innebär att branschen bedöms utgöra en mycket stor risk. De objekt som tilldelas branschriskklass 1 eller 2, samt vissa från riskklass 3, prioriteras vidare till inventeringar, enligt flödesschemat i figur 1. Inventeringen enligt MIFO är uppdelad i två faser, där fas 1 innebär insamling av information om objekten från bland annat arkiv, kartor, intervjuer samt platsbesök. Det insamlade materialet sammanställs och ligger till grund för en riskbedömning av objekten, varefter en riskklass på nytt fastställs. På grund av den information som tas fram under inventeringen kan skillnaden mellan den branschtypiska riskklassen efter identifieringen och riskklassen som området tilldelas efter MIFO fas 1 ibland vara stor. Om det efter MIFO fas 1 har bedömts att objektet innebär en stor eller mycket stor risk för människors hälsa och miljön (det vill säga tilldelats riskklass 1 eller 2) kan objektet prioriteras vidare till MIFO fas 2 där en översiktlig markundersökning ingår. Resultatet från markundersökningen adderas till riskbedömningen av objektet, varpå riskklassen på nytt bekräftas eller korrigeras. Efter MIFO fas 2 kan objekt i riskklass 1 och 2 prioriteras vidare till fördjupade undersökningar och vid behov åtgärder. Grundtanken med prioriteringarna i arbetsflödet är att områden som innebär störst risk för människa och miljö ska åtgärdas först. I och med detta erhålls största möjliga riskreducering i förhållande till nedlagda kostnader. Figur 1. Flödesschema för arbetet med förorenade områden. Mer information om MIFO och vilka faktorer som ligger till grund för riskklassningen av objekt finns att läsa i Naturvårdsverkets rapport 4918, Metodik för inventering av förorenade områden. 4

2 Piteå kommun Piteå kommuns landareal är 3 087 km 2. Antalet invånare är cirka 41 000 personer vilket motsvarar cirka 13 invånare per km 2. Drygt 41% av befolkningen bor på landsbygden. Kommunen är vidsträckt och inom dess gränser finns över 40 byar av varierande storlek. Inom kommunen finns många fina natur- och friluftsområden. Piteå skärgård innefattar cirka 550 öar med höga naturvärden. Skärgårdens längsta oexploaterade strand är 13 km lång. Piteälven är en av landets nationalälvar, en av de stora oreglerade norrlandsälvarna, cirka 410 km lång. Det finns även 19 naturreservat i Piteå kommun. Figur 2. Översiktskarta över Piteå kommun. Det finns spår av bosättningar från 1000-talet men i skrift omnämns Piteå för första gången år 1335. Öjebyn blev centralorten under 1400-talet då kyrkan mest troligt färdigställdes. Piteå fick stadsrättigheter år 1621. Vid en stor brand år 1666 flyttade staden till en plats med bättre hamnläge, nuvarande Piteå centrum. Många av de gamla husen i centrum är bevarade än idag. Rådhustorget är känt som ett av två bevarade torg av typen med slutna hörn från 1600-talet. Sjöfarten och skeppsbyggeriet har haft stor betydelse för Pitebygden. Under 1700-talet gick brädor och 5

tjära på export. 1800-talet kännetecknades vid sidan av sjöfarten och skeppsbyggeriet även av expansion och industrialisering, då trä- och sågindustrier uppkom med en väldig fart. Förutom hamnen som haft stor betydelse, har skogen sedan långt tillbaka varit en viktig tillgång och i Piteå finns både pappersbruk och flera sågverk. Piteå var Norrbottens läns residensstad från 1818 fram till 1856. Vid kommunreformen 1971 bildades Piteå kommun genom en ombildning av Piteå stad som då bestod av Piteå, Norrfjärdens och Hortlax landskommuner. Piteå är en turist- och sommarstad som svarar för cirka hälften av sommarturismen i Norrbotten. Piteå är även en stark handels- och konferensstad. Dess långa historia med skogsindustrin syns tydligt genom den stora träindustrin med sågverk, industriella husbyggare och två stora massafabriker, varav ett är Europas största. Numera finns även världsledande teknik för vidareförädling av biprodukter från industrierna till förnyelsebar energi. Piteå kommun är idag den störste arbetsgivaren i kommunen med cirka 3600 medarbetare. 2.1 Identifiering av potentiellt förorenade områden I Piteå kommun har 540 potentiellt förorenade områden identifierats av Länsstyrelsen. Dessa objekt inkluderar både nedlagda och pågående verksamheter. Fördelningen av branschklasserna för samtliga identifierade objekt visas i figur 3. Figur 3: Identifierade objekt i Piteå kommun fördelade efter branschklass. Branschklass 1 och 2 omfattar tillsammans nära en fjärdedel av de identifierade objekten, medan drygt tre fjärdedelar av de identifierade objekten tillhör branschklass 3 och 4 som sällan eller aldrig går vidare till inventering. I branschklass 2 ingår objekt inom branscher såsom Anläggning för farligt avfall, Kemtvätt med lösningsmedel och Träimpregnering. Merparten av dessa objekt går vidare till inventering på grund av verksamheternas natur, som ofta innebär en stor eller mycket stor risk för människors hälsa och miljön. De branscher inom branschklass 3 som inventeras, är bland annat Skrothantering och skrothandel samt Skjutbana hagel. Inventeringen görs till följd av att dessa branscher ofta är heterogena med avseende på miljöfarliga processer och miljöpåverkan. I tabell 1 redovisas de vanligaste förekommande branscherna i respektive branschklass i Piteå kommun. 6

Tabell 1: Tabellen visar de fyra största identifierade branscherna inom respektive branschklass i minskande antal från toppen och nedåt. Branschklass 1 omfattar endast de fyra branscher som är upptagna i tabellen. I övriga branschklasser finns fler än fyra branscher. Branschklass Primär bransch 1 2 3 4 Massa och pappersindustri Järn-, stål- och manufaktur Gruva och upplag Sulfidmalm, rödfyr Övrig oorganisk kemisk industri Drivmedelshantering Betning av säd Kemtvätt med lösningsmedel Anläggning för farligt avfall Bilvårdsanläggning, bilverkstad samt åkerier Verkstadsindustri utan halogenerade lösningsmedel Skjutbana kulor Mellanlagring och sorteringsstation avfall Sågverk utan doppning/impregnering Avloppsreningsverk Ytbehandling av trä Plantskola övriga Kemikalieanvändningen har stor betydelse för vilken risk verksamheter inom branschen bedöms utgöra för människors hälsa och miljön. Inom vissa branscher har man funnit att variationen kan vara stor med avseende på kemikalieanvändning vilket har motiverat en delning av branschen för att lyfta fram de processer i respektive bransch som har negativ miljöpåverkan. Exempel på tvådelade branscher är Verkstadsindustri med/utan halogenerade lösningsmedel och Sågverk med/utan doppning/impregnering. Identifierade objekt inom dessa branscher placeras till en början i branschen utan farlig kemikalieanvändning (med lägre branschklass) då det inledningsvis ofta saknas uppgifter om produktanvändning. Vissa av dessa objekt kan komma att omplaceras till en högre branschklass om uppgifter om miljöfarlig kemikalieanvändning tillkommer. Detta innebär att de går vidare till inventering i motsats till de objekt som saknar sådan dokumentation. Många av objekten inom branschen Drivmedelshantering inventeras inte, trots att de tillhör branschklass 2. Detta beror dels på att många objekt är så pass små att de bedöms utgöra liten risk för människors hälsa och miljön, dels till följd av att en annan aktör, Svenska Petroleuminstitutets Miljösaneringsfond AB (SPIMFAB), också hanterar objekt i denna bransch. SPIMFAB inventerar alla bensinstationer nedlagda mellan 1 juli 1969 och den 31 december 1994, vilket kvarlämnar objekt som har lagts ned före och efter dessa årtal till Länsstyrelsen att inventera. Läs mer om SPIMFAB i avsnitt 3.5. De identifierade objektens geografiska fördelning visas i bilaga 1 och samtliga branscher där objekt har identifierats kan ses i bilaga 2. 2.2 Inventering av potentiellt förorenade områden I och med att objekten inventerats har de tilldelats en individuell riskklass. I Piteå kommun har de inventerade objekten tilldelats riskklasser fördelade mellan klass 2, 3 och 4, med flest objekt inom riskklass 3 (se figur 4). De främsta faktorer som ligger till grund för riskklassen varierar mellan objekten, och beror bland annat på föroreningens farlighet och föroreningsnivå, spridningsförutsättningar och risken för exponering. 7

I den tidigare branschvisa inventeringen inventerades 27 objekt, och med denna kommuninventering har 24 objekt tillkommit. Därmed har Länsstyrelsen inventerat sammanlagt 51 verksamheter i Piteå kommun. Dessa omfattar främst nedlagda verksamheter men även vissa pågående har inkluderats. I övrigt sker inventering för de pågående verksamheterna via tillsynen, där antingen kommunen eller länsstyrelsen är tillsynsmyndighet. Figur 4. Sammanställningen av antalet objekt i respektive riskklass från den branschvisa samt den kommunvisa inventeringen. Sammanlagt 18 objekt, fördelade över åtta branscher, bedöms utgöra stor risk för människors hälsa och miljön och har tilldelats riskklass 2. Övriga inventerade objekt har tilldelats riskklass 3 eller riskklass 4 och finns representerade inom 19 branscher. De inventerade objektens geografiska fördelning visas i bilaga 3 och en sammanfattande tabell över de inventerade objekten återfinns i bilaga 4. Fem objekt som ingick i den tidigare branschvisa inventeringen har efter vidare undersökningar fått ändrad riskklass. Detta gäller två kemtvättar som tidigare bedömts tillhöra riskklass 3 respektive riskklass 4 som båda ändrats till riskklass 2, två skjutbanor som nedklassats från riskklass 2 till riskklass 3 samt ett sågverk som klassats om från riskklass 3 till riskklass 2. De inventerade objekten redovisas närmare i följande kapitel. 8

3 Resultat Inventeringsarbetet 3.1 2 I Piteå kommun bedöms 18 objekt utgöra en stor risk för människors hälsa och miljön och har tilldelats riskklass 2. en redovisas branschvis nedan enligt sammanställningen i tabell 2. som ingick i den tidigare branschvisa inventeringen är markerade med *. som har fått ändrad riskklass sedan den branschvisa inventeringen är markerade med **. Tabell 2. Sammanlagt 18 objekt bedöms utgöra stor risk för människors hälsa och natur och är fördelade över åtta branscher. Bransch Antal objekt Anläggning för farligt avfall 1 Betning av säd 3 Hamnar handelstrafik med miljöfarliga varor 1 Kemtvätt med lösningsmedel 7 Oljedepå 2 Skjutbana hagel 1 Skrothantering och skrothandel 1 Träimpregnering 2 3.1.1 Anläggning för farligt avfall Branschen Anläggning för farligt avfall har branschriskklass 2. I Piteå kommun har ett objekt i branschen tilldelats individuell riskklass 2. Nordkalottens Olje & Miljö AB* 2581-0003 2 Upparbetning av spillolja samt lagring av andra miljöfarliga oljerestprodukter och oljefilter. Nordkalottens Olje & Miljö AB är verksamma på Haraholmens industriområde. Bolaget är omgivet av ett antal industrier vars verksamhet medför att områdets skyddsvärde och känslighet är litet till måttligt. I området har det bedrivits lagring av olja sedan början av 1963 vilket troligen har påverkat området ur 9

föroreningssynpunkt. Prover tagna i samband med miljögeoteknisk undersökning, som genomfördes efter ett större dieseloljeläckage som skedde under påskhelgen 2001, visade att både mark och grundvatten är påverkade av nya och äldre föroreningar. Föroreningsnivån bedöms som stor i mark och grundvatten. Spridningsförutsättningarna är måttliga till stora då området till stor del består av normala till genomsläppliga jordarter. I ytvattnet sker utspädning på grund av stor vattenomsättning i området. Utifrån den samlade bedömningen samt att det är konstaterat att området är påverkat, tilldelas objektet riskklass 2, vilket innebär potentiellt stor risk för människors hälsa och miljön. 3.1.2 Betning av säd Branschen Betning av säd har branschriskklass 2. I Piteå kommun har tre objekt i branschen tilldelats individuell riskklass 2. Blåsmark kvarn F2581-1027 2 Gröpkvarn med frörenseri och betning av utsäde. Kvarnen byggdes 1942 och kvarnverksamheten avslutades 1967. Det är oklart när betningen startade och slutade. Betning har skett åtminstone under 1950- och 1960-talet. Kvicksilver är en förorening med mycket hög farlighet, men föroreningsnivån är svår att uppskatta då inga säkra uppgifter finns på mängder betat utsäde. Troligen har betning skett under minst 10 år. Föroreningsnivån bedöms idag vara liten i byggnaden på grund av att ombyggnationer har skett och måttlig till stor i mark och grundvatten. I ytvatten och sediment bedöms nivån vara måttlig. Spridningsförutsättningarna är måttliga i mark och grundvatten då de underliggande jordarterna är genomsläppliga till normaltäta. Grävningsarbeten har utförts och ny fyllnadsjord har tillförts platsen, vilket kan ha reducerat föroreningsmängden i marken. Regnvatten kan ha transporterat föroreningar till Hemträsket (vilket tidigare varit våtmark, men nu är en sjö). Känsligheten är mycket stor då det finns övernattningsboende i den tidigare kvarnbyggnaden samt närliggande permanentboende och en badplats vid Hemträsket. Skyddsvärdet är litet för byggnaden och måttligt för den omgivande naturmiljön i 10

området. Sammantaget tilldelas objektet riskklass 2, det vill säga stor risk för människors hälsa och miljön. Ombyggd kvarnbyggnad vid tidigare Blåsmark kvarn. Bild tagen vid platsbesök 2012. Foto: Länsstyrelsen Roka Kvarn 2581-1255 2 Frörenseri där betning pågått åtminstone mellan 1966 och 1972, troligen även före 1966 och ytterligare något år in på 1970-talet. Betningsmedlet var i huvudsak Panogen, men även Betax har använts. Kvicksilver är en förorening med mycket hög farlighet. Föroreningsnivån kan dock bara uppskattas eftersom inga säkra uppgifter på mängder betat utsäde finns, men bedöms vara måttlig till stor. Spår av betningsmedel finns kvar än idag i kvarnen och risk finns att betningsmedel har spridits genom spill och tidigare sprickor i källargolvet till omgivande mark. 11

Spridningsförutsättningarna är stora i de ytligaste jordlagren men små i de underliggande, då jordarten består av lera. Känsligheten är stor i byggnaden då besökare, även barn, vistas i kvarnen. Känsligheten för mark och grundvatten är stor till mycket stor stor då det är mycket nära till permanentboende. För ytvatten och sediment bedöms känsligheten vara måttlig. ets skyddsvärde är måttligt till stort. Området i stort har höga kulturvärden, då det är utpekat som riksintresse för kulturmiljövård. Sammantaget tilldelas objektet riskklass 2, det vill säga stor risk för människors hälsa och miljön. Roka kvarn. Infällda bilden visar dörrskylt som anger Panogen betningsservice. Bilder tagna vid platsbesök 2012. Foto: Länsstyrelsen Öjebyns kvarn och frörenseri 2581-1491 2 Kvarn och frörenseri där betning av utsäde pågått mellan 1944-1981. Från början användes torrbetningsmedel, senare övergick man till betningsmedel i flytande 12

form. På 1940-talet utvecklades verksamheten till norra Sveriges största kvarn. Kvicksilver är en förorening med mycket hög farlighet. Föroreningsnivån i byggnaden, mark och grundvatten bedöms vara stor på grund av den långa verksamhetstiden betning pågått (cirka 40 år), att stora mängder utsäde har betats och att synliga spår av betningsmedel finns. Spridningsförutsättningarna är måttliga då de underliggande jordarterna är normaltäta till täta. Känsligheten är måttlig i byggnaden eftersom människor vistas där i liten utsträckning, men stor till mycket stor i mark och grundvatten då det är nära till permanentboende. För ytvatten och sediment bedöms känsligheten vara stor då diket kan locka leksugna barn. Skyddsvärdet bedöms vara måttligt till stort. Området har höga kulturvärden, eftersom kvarnbyggnaden ligger precis intill utpekat riksintresse för kulturmiljövård. Sammantaget tilldelas objektet riskklass 2, det vill säga stor risk för människors hälsa och miljön. Tidigare Öjebyns kvarn och frörenseri. Bild tagen vid platsbesök 2012. Foto: Länsstyrelsen 13

3.1.3 Hamnar handelstrafik med miljöfarliga varor Branschen Hamnar handelstrafik med miljöfarliga varor har branschriskklass 2. I Piteå kommun har ett objekt i branschen tilldelats individuell riskklass 2. Piteå Djuphamn, Haraholmen* 2581-0001 2 Vid Piteå Djuphamn, Haraholmen, har det funnits oljekaj och oljedepåer sedan början av 1960-talet. Utbyggnad för hantering av torrt gods skedde i början av 1970-talet. Piteå Djuphamn är belägen vid Haraholmens industriområde och omges av ett antal industrier vars verksamhet medför att områdets skyddsvärde och känslighet är lågt. Området är lokalt förorenat, bland annat längs oljeledningsdiket som leder från oljehamnen där ett mindre läckage inträffade under vintern 2001. Detta sanerades i samband med ombyggnation av oljeledningen. Spridningsförutsättningarna är måttliga till stora i både mark och grundvatten då marken till stor del består av genomsläppligt material. I ytvattnet sker spridning beroende på stor utspädning. Utifrån den mängd petroleumprodukter som hanteras samt försiktighetsprincipen blir den samlade bedömningen att hamnområdet placeras i risklass 2, vilket innebär att området utgör en potentiellt stor risk för människors hälsa och miljön. Arbetet med att förbättra hantering vid lastning och lossning av bland annat petroleumprodukter pågår dock kontinuerligt för att undvika fara för människa och miljö. 14

3.1.4 Kemtvätt med lösningsmedel Branschen Kemtvätt med lösningsmedel har branschriskklass 2. I Piteå kommun har sju objekt i branschen tilldelats individuell riskklass 2. F.d. Kemexpressen i Piteå AB** 2581-0025 2 Kemtvätt med perkloretylen mellan cirka 1964-1994. Tvättkemikalien som använts är perkloretylen vilken har en mycket hög farlighet. Kemtvätt har bedrivits under lång tidsperiod (cirka 30 år) och under den tiden kan stora mängder kemikalier ha använts. Det är dock inte helt känt i vilken omfattning kemtvätten bedrivits. Föroreningsnivån beror till stor del på maskintyp och hantering av lösningsmedel och avfall. Sammantaget bedöms föroreningsnivån som måttlig i byggnad då perkloretylen avdunstar lätt, men kan vara stor i mark och grundvatten i och med att byggnaden finns kvar och inga markarbeten utförts. Att byggnaden har källare minskar inte risken för att spridning kan ha skett till underliggande mark eftersom maskinerna var placerade i källaren. Spridningsförutsättningarna bedöms som stora till och från byggnaden då klorerade lösningsmedel kan diffundera genom betonggolv. Spridningsförutsättningarna i mark och grundvatten bedöms som måttliga då marken består av normaltäta jordarter. Känsligheten är mycket stor då yrkesverksamma kan exponeras under dagtid samt att permanentboende finns i området. Byggnaden står mitt i centrum vilket gör att mycket folk rör sig i området. Skyddsvärdet är stort för byggnaden då Rådhustorget där byggnaden står är riksintresse för kulturmiljövården. Byggnaden tillhör en av de byggnader som byggts före 1935 och som ska bevaras. Skyddsvärdet på grundvatten bedöms alltid som stort. Skyddsvärdet för mark är litet då området är utbyggt, asfalterat och ligger i stadsmiljö, det vill säga har störda naturliga ekosystem. Sammantaget tilldelas objektet, med hänvisning till försiktighetsprincipen, riskklass 2, vilket innebär att det utgör en potentiellt stor risk för människors hälsa och miljön. Kemikaliens farlighet, områdets känslighet samt den långa verksamhetstiden motiverar den högre riskklassen. 15

Kembaren 2581-1230 2 Kemtvätt med perkloretylen som tvättvätska. en startade omkring 1968-70 och avslutades 1977. Som tvättkemikalie har perkloretylen använts, vilken har en mycket hög farlighet. Föroreningsnivån är mycket svår att uppskatta och beror till stor del på maskintyp och hur hanteringen skedde, vilket inte är helt känt. Förbrukningen av perkloretylen har legat på cirka 200 liter per månad under tiden kemtvätten var verksam. Eftersom det framkommit klagomål gällande lukt av perkloretylen i fastigheten finns det skäl att misstänka att maskinerna inte ventilerades i tillräcklig omfattning för att förebygga ohälsosam inomhusmiljö. Föroreningsnivån bedöms sammantaget som måttlig i byggnaden och stor i mark och grundvatten. Spridningsförutsättningarna i mark och grundvatten samt till byggnad bedöms vara stora då marken består av fyllnadsmassor med underliggande genomsläpplig till normaltät jordart. Känsligheten är mycket stor, eftersom det i byggnaden finns permanent boende. Utöver detta kan även yrkesverksamma exponeras under dagtid. Skyddsvärdet är litet för byggnad, mark och grundvatten, då området är utbyggt, asfalterat och ligger i stadsmiljö, det vill säga har störda naturliga ekosystem. Sammantaget tilldelas objektet riskklass 2, vilket innebär att det utgör en stor risk för människors hälsa och miljön Kemisk tvättindustri 2581-1088 2 Kemtvätt mellan åren 1945-56, inga uppgifter angående vilken tvättkemikalie som använts. Tvättkemikalien som använts är okänd, men kan tänkas vara trikloretylen eller perkloretylen som båda har mycket hög farlighet. Föroreningsnivån är mycket svår att uppskatta och beror till stor del på hur hanteringen skedde, vilket inte är känt. Under den tidsperiod som kemtvätten var verksam var dock lösningsmedels- 16

förlusterna ofta större jämfört med mer sentida kemtvättar på grund av maskinernas konstruktion. Föroreningsnivån bedöms som måttlig i byggnaden och stor i mark och grundvatten. Spridningsförutsättningarna i mark och grundvatten samt till byggnad bedöms vara stora då marken består av fyllnadsmassor med underliggande genomsläpplig till normaltät jordart. Känsligheten är mycket stor, eftersom det i byggnaden finns både permanentboende och butikslokaler. Skyddsvärdet är litet för byggnader, mark och grundvatten, då området är utbyggt, asfalterat och ligger i stadsmiljö, det vill säga har störda naturliga ekosystem. Sammantaget tilldelas objektet riskklass 2, vilket innebär att det utgör en stor risk för människors hälsa och miljön. Piteå Kemiska Tvätt 2581-1228 2 Kemtvätt med start omkring år 1957 och nedläggning omkring år 1981, eventuellt något år tidigare. Förmodligen har perkloretylen använts som tvättkemikalie. Tvättkemikalien som använts förmodas vara perkloretylen som har en mycket hög farlighet. Föroreningsnivån är mycket svår att uppskatta och beror till stor del på hur hanteringen skedde, vilket inte är känt. Hur stor verksamheten har varit är också okänt, men eftersom verksamhetstiden är relativt lång, omkring 20 år, kan stora mängder av kemikalien ha använts. Den underliggande jordarten består av fyllnadsmassor, vilket medför stora spridningsförutsättningar i mark och grundvatten och till byggnad. Känsligheten är mycket stor, eftersom det i byggnaden finns både permanentboende och butikslokal. Skyddsvärdet är litet för byggnader, mark och grundvatten, då området är utbyggt, asfalterat och ligger i stadsmiljö, det vill säga har störda naturliga ekosystem. Sammantaget tilldelas objektet riskklass 2, vilket innebär att det utgör en stor risk för människors hälsa och miljön. Öhmans Textiltvätt 2581-1051 2 Kemtvätt med verksamhetstid åtminstone från år 1953 och förmodligen fram till 1974. Okänt vilken tvättkemikalie som använts. Väldigt lite information har hittats om verksamheten. Tvättkemikalien som använts är okänd, men kan tänkas vara trikloretylen eller perkloretylen som båda har en mycket hög farlighet. Varnolen är också en tänkbar tvättkemikalie, vilken har en hög farlighet. Föroreningsnivån är mycket svår att uppskatta och beror till stor del på hur hanteringen skedde, vilket inte är känt. Under den tidsperiod som kemtvätten var verksam var dock lösningsmedelsförlusterna ofta större jämfört med mer sentida kemtvättar på grund av maskinernas konstruktion. Eftersom verksamhetstiden är relativt lång, cirka 20 år, kan stora mängder av kemikalien ha använts. 17

Eftersom området genomgick en omfattande exploatering med start i slutet av 1960-talet och avslut i mitten av 1970-talet är det svårt att bedöma spridningsförutsättningarna. Vid exploateringen genomfördes utgrävningar varvid stora mängder massor bortforslades och nya fyllnadsmassor är ditkörda. Inga av de dåvarande brunnarna och dylikt finns kvar idag. Föroreningar som uppkommit vid kemtvätten kan till viss del ha försvunnit i och med denna exploatering, men eftersom klorerade kolväten sjunker genom markprofilen och under grundvattenytan kan lösningsmedel påträffas på nivåer där inga utgrävningar har skett. Den underliggande jordarten är normaltät och spridningsförutsättningarna i mark och grundvatten bedöms sammantaget vara måttliga. Den exakta placeringen av kemtvätten är oklar, men känsligheten är mycket stor, eftersom det i området finns permanent boende, förskola och kontorslokaler. Skyddsvärdet är litet för byggnader, mark och grundvatten, då området är utbyggt, asfalterat och ligger i stadsmiljö, det vill säga har störda naturliga ekosystem. Sammantaget tilldelas objektet riskklass 2, vilket innebär att det utgör en stor risk för människors hälsa och miljön. F.d. Öjebyns Kemtvätt** 2581-0026 2 Kemtvätt med perkloretylen som tvättvätska under åren 1966-1998. De senare åren bedrevs verksamheten i liten omfattning. Tvättmaskinerna var placerade i markplan. Lagring och påfyllning av perkloretylen skedde i källaren. Tvättvätskan som använts var perkloretylen som har en mycket hög farlighet. Föroreningsnivån är svår att uppskatta och beror till stor del på maskintyp, hur hanteringen skedde samt verksamhetens omfattning, vilket inte är helt känt. Under de sista cirka 10 åren kemtvätten var verksam var det i liten omfattning. Dock är det okänt i hur stor omfattning verksamheten varit de första 20 åren. Maskinerna var placerade i markplan och huset har källare, dock har lagring och påfyllning av tvättvätska skett i källaren vilket gör att underliggande marklager kan vara förorenat. Spridning från mark till byggnad gör att inomhusluften, särskilt i källarplanet, kan vara förorenad. Sammantaget bedöms föroreningsnivån som måttlig i byggnad då perkloretylen avdunstar lätt, men som stor i mark och grundvatten på grund av den långa verksamhetstiden då stora mängder kemikalier kan ha använts under åren. 18

Spridningsförutsättningarna i byggnad bedöms som stora och i mark och grundvatten som måttliga då marken består av normaltäta jordarter. Skyddsvärdet bedöms som litet i byggnad och mark då området är utbyggt, asfalterat och ligger i stadsmiljö, det vill säga har störda naturliga ekosystem. Skyddsvärdet på grundvatten är dock alltid stort. Känsligheten är mycket stor eftersom det i byggnaden finns permanent boende samt att yrkesverksamma kan exponeras dagtid. Sammantaget tilldelas objektet, med hänvisning till försiktighetsprincipen, riskklass 2, vilket innebär att det utgör en potentiellt stor risk för människors hälsa och miljön. Det är främst den långa verksamhetstiden, kemikaliens farlighet samt områdets känslighet som motiverar riskklassen. En ytterligare faktor till riskklassningen är uppgifter om lukt i källaren samt illasmakande vatten i källarkranarna. Tvättman AB 2581-1328 2 Kemtvätt med perkloretylen mellan cirka 1978 och 1988. Efter 1988 övergick man till vattentvätt. en upphörde 1998. Som tvättkemikalie vid kemtvätten har perkloretylen använts, vilken har en mycket hög farlighet. en har varit relativt stor (cirka 500 kg kemtvätt/dag under stor del av verksamhetstiden) och totalt har stora mängder perkloretylen använts under verksamhetstiden. Enligt uppgift ska tvättvätskan ha renats och återanvänts, men hur mycket spill/perklorförluster som ändå kan ha uppkommit är inte känt. Föroreningsnivån i byggnaden bedöms idag vara måttlig på grund av att perkloretylen avdunstar mycket lätt. Föroreningsnivån i mark och grundvatten kan emellertid vara stor eftersom byggnaden som kemtvätten bedrevs i är kvar och inga större markarbeten/utgrävningar har utförts på platsen, vilka i så fall skulle kunna ha reducerat föroreningsnivån lokalt. Spridningsförutsättningarna i mark och grundvatten samt till byggnad bedöms vara stora då marken består av fyllnadsmassor med underliggande genomsläpplig till normaltät jordart. Känsligheten är stor, eftersom yrkesverksamma kan exponeras under dagtid. 19

Skyddsvärdet är litet då verksamheten var lokaliserad i ett industriområde. Sammantaget tilldelas objektet riskklass 2, vilket innebär att det utgör en stor risk för människors hälsa och miljön. 3.1.5 Oljedepå Branschen Oljedepå har branschriskklass 2. I Piteå kommun har två objekt i branschen tilldelats individuell riskklass 2. AB Svenska Shell (f.d. Polar Olje AB)* 2581-0005 2 (Fas 2) Oljedepå Petroleumprodukter har en hög farlighet. Föroreningsnivån uppskattas till mycket stor i mark och grundvatten på grund av den relativt långa verksamhetstiden, det oljeutsläpp som har skett samt att återväxten inom föroreningsområdet varit dålig trots att det vid platsbesöket gått tio år sedan oljeutsläppet. Detta ger en indikation på att marken kan vara förorenad. Spridningsförutsättningarna bedöms som måttliga från byggnad samt i mark och grundvatten då marken består av genomsläppliga jordarter i det övre skiktet och normaltäta jordarter under. et ligger inom ett industriområde och omges av ett antal industrier vars verksamhet medför att områdets skyddsvärde är litet. Känsligheten bedöms som måttlig då det är ett industriområde samt att människor kan exponeras i relativt liten utsträckning. Sammantaget tilldelas objektet med hänsyn till försiktighetsprincipen riskklass 2, vilket innebär potentiellt stor risk för människors hälsa och miljön. Enligt den miljötekniska markundersökningen i fas 2 konstaterades att det förekommer mycket höga halter av petroleumprodukter inom objektet i både mark och grundvatten. Detta styrker den tidigare riskklassningen enligt fas 1. Det innebär att objektet ligger kvar i riskklass 2, det vill säga bedöms utgöra en stor risk för människors hälsa och miljön. Skoogs Tank AB* 2581-0002 2 20

Oljedepå sedan början av 1960-talet. en består av lagring, försäljning och hantering av bensin, gas, olja, natronlut samt tjockolja. Området där Skoogs Tank AB bedriver sin verksamhet har nyttjas som oljedepå sedan början av 1960-talet. Det medför att området troligen är påverkat av den hantering av petroleumprodukter som har pågått och pågår. Mindre olyckor har skett bland annat en mindre överspolning i samband med lossning av petroleumprodukter från fartyg samt ett dieselläckage på utlastningsplattan. Föroreningsnivån bedöms som måttlig till stor. Skoogs Tank AB är beläget vid Haraholmens industriområde och omges av ett antal industrier vars verksamhet medför att området har lågt skyddsvärde. Känsligheten bedöms som måttlig då människor kan exponeras i relativt liten utsträckning. Spridningsförutsättningarna i mark och grundvatten är måttliga till stora då marken till viss del består av genomsläppliga jordarter. I ytvattnet sker utspädning på grund av stor vattenomsättning i området. Införandet av tankradarsystemet medför att risken för överspolningar och läckage från cisternerna är små. På grund av att området har nyttjats som oljedepå sedan 1960-talet samt utifrån den samlade bedömningen placeras objektet i riskklass 2, vilket innebär potentiellt stor risk för människors hälsa och miljön. 3.1.6 Skjutbana hagel Branschen Skjutbana hagel har branschriskklass 3. I Piteå kommun har ett objekt i branschen tilldelats individuell riskklass 2. Fagersbergets skjutbaneanläggning* 2581-0007 2 Fagersbergets skjutbaneanläggning uppfördes under början av 1980-talet. Skytte bedrivs med både hagel och kula. Anläggningen nyttjas av flera olika föreningar samt privatpersoner. Den skytteverksamhet som bedrivs vid anläggningen bedöms vara omfattande och har dessutom pågått under lång tid. Därför bedöms föroreningsnivån, främst där rester av lerduvor och hagel spridits samt i kulfången, vara stor. Anläggningen är 21

belägen på normaltäta till genomsläppliga jordarter, vilket medför att spridningsförutsättningarna i mark och grundvatten bedöms vara måttliga till stora. Det innebär att eventuella föroreningar relativt lätt kan transporteras genom marken ned till grundvattnet. I ammunition förekommer bland annat bly, vars farlighet klassas som mycket hög. I marken oxideras dock bly relativt snabbt till stabila föreningar, varvid dess rörlighet minskar. PAH (polycykliska aromatiska kolväten) används som bindemedel i lerduvor och dess farlighet klassas också som mycket hög. Då området utgörs av ett för regionen vanligt skogsområde, bedöms dess skyddsvärde som måttligt. Känsligheten bedöms vara måttlig, till följd av att området ligger avskilt samt att inget grundvattenuttag sker, men bedömningen dras upp något till följd av närheten till friluftsområde. Den sammanvägda bedömningen föranleder att objektet placeras i riskklass 2, det vill säga potentiellt stor risk för människors hälsa och miljön. 3.1.7 Skrothantering och skrothandel Branschen Skrothantering och skrothandel har branschriskklass 3. I Piteå kommun har ett objekt i branschen tilldelats individuell riskklass 2. Bilskrot Hortlax 2581-1059 2 Skrotning och upplag av nedskrotade bilar och bildelar har skett utomhus i cirka 9 år utan hårdgjord platta. Hanteringen vid demontering är oklar. Föroreningarnas farlighet varierar mellan låg och mycket hög farlighet och utgörs av bland annat oljor, petroleumprodukter och metaller. Föroreningsnivån kan bara uppskattas. Den antas dock vara stor till mycket stor eftersom bilvrak vid inspektioner under pågående verksamhet påträffats ligga obearbetade och utspridda längs tippkanten och att synliga rester av bilskrot finns kvar ännu idag. Ingen hårdgjord platta verkar ha funnits på platsen och det är oklart hur spillolja och andra kemikalier hanterats. Spridningsförutsättningarna bedöms vara mycket stora då marken utgörs av sand och en bäck rinner just nedanför tippkanten för bilskrotens placering. Känsligheten bedöms vara måttlig till stor beroende på att området kan locka till 22

vistelse (lek) och att det inte ligger inom alltför långt avstånd från bostäder. Området har lågt skyddsvärde eftersom det är påverkat av föroreningar och det naturliga ekosystemet redan är påverkat av den tidigare kommunala deponin. Sammanfattningsvis bedöms området utgöra en stor risk för människors hälsa och miljön, och tilldelas riskklass 2. Bildelsrester i marken i sluttning mot bäcken, Bilskrot Hortlax. Bild tagen vid platsbesök 2012. Foto: Länsstyrelsen 3.1.8 Träimpregnering Branschen Träimpregnering har branschriskklass 2. I Piteå kommun har två objekt i branschen tilldelats individuell riskklass 2. Munksunds sågverk, SCA Timber AB* 2581-0028 2 Sågverk, träimpregnering (doppning) Området ligger invid Yttrefjärden (Piteälven) och är detaljplanerat industriområde. 23

Området är inhägnat och inget grundvattenuttag sker. Skyddsvärdet och känsligheten för mark och grundvatten bedöms således som måttliga. Föroreningar som härrör från impregnering och doppning har mycket hög farlighet. Spridningsförutsättningarna bedöms vara stora i mark och grundvatten till följd av genomsläppliga jordarter (sand). Hantering av PCP (pentaklorfenol)-baserade medel vid doppning kan ha medfört att dioxiner finns kvar som rest i marken. Sammantaget tilldelas objektet, med hänsyn till försiktighetsprincipen, riskklass 2 vilket innebär potentiellt stor risk för människors hälsa och miljön. Plats där doppningskar legat. Bild tagen vid platsbesök 2002. Foto: Länsstyrelsen Piteå Såg & Hyvleri AB** 2581-0017 2 Såg- och hyvleriverksamhet sedan 1940-talet. Sågverksamheten avvecklades 1978. Tryckimpregnering sedan 1970 med bland annat CCA-medel, även kallat Bolidensalt (CCA= koppar, krom, arsenik). Vid översiktlig undersökning 1990 påvisades höga arsenikhalter i jordprov från området där impregnerat virke enligt 24

uppgift lagts upp. Fastigheten är till viss del förorenad med arsenik, koppar, krom och bly vilket påvisades vid SGAB:s undersökning 1990 och SWECO:s undersökning 2010. I dagsläget nyttjas området för industriändamål och det är ej sannolikt att markanvändningen kommer att förändras inom överskådlig tid. Föroreningsnivån bedöms vara mycket stor för arsenik i mark och stor för koppar, krom och bly i mark. Undersökningen 2010 visade låga halter av arsenik, koppar, krom och bly i grundvatten. Därmed uppskattas nivån i grundvatten till liten. Ämnenas farlighet är hög till mycket hög. Marken består av fyllnadsmassor som överlagrar finkorniga sediment. Grundvattenytan bedöms ligga cirka 2 meter under markytan, vilket medför att spridningsrisken bedöms vara måttlig. Det är sannolikt att föroreningarna har fastlagts i markens övre lager. Nedströms anläggningen har dock måttliga halter av krom, koppar och zink påvisats i grundvattnet (undersökningen 1990), vilket indikerar att en viss spridning skett. Recipienten Inrefjärden omges av ett antal större industrier, vilket minskar områdets skyddsvärde. Skyddsvärdet bedöms som litet för byggnad och mark. Skyddsvärdet för grundvatten är dock alltid stort. Känsligheten är stor i och med att yrkesverksamma kan exponeras under dagtid. Området där föroreningen påträffats är dock asfalterat, vilket minskar risken för exponering. Känsligheten bedöms därför vara måttlig. Sammantaget bedöms objektet med hänsyn till försiktighetsprincipen tillhöra riskklass 2, vilket innebär potentiellt stor risk för människors hälsa och miljön. 25