Taklök (Sempervivum tectorum) Taklök (Sempervivum tectorum) eller rödaktiga. Med utlöpare från jordstammen bildar den en tät matta av bladrosetter från vilka de blommande skotten skjuter upp. Blommorna är rosa eller purpurröda i juli-augusti, täta tillsammans i en platt grenad blomställning. Odlad i stenpartier och på torvtak men även förvildad på murar och dylikt. Inhemsk i mellersta och södra Europas bergstrakter. Blad färska, sällan torkade. Kuriosa Karl den store, som tänkte på sina undersåtar såväl andligt som kroppsligt att kronogodsen skulle plantera taklök på såväl godsen som på de underlydande bondgårdarnas och hyddornas tak. Han hade nämligen fått för sig att örten var en utmärkt åskledare. Men det var föga effektivt. Men man fortsatte dock att ha den växande på taken för den besynnerliga örten betraktades även som orakelväxt. Med spänning väntade man på blomningen, var blommorna rödaktiga, så hade man endast gott att vänta under resten av året, men var de vita, då varslade det om att gården skulle gästas av döden innan årets slut. Taklöken var på sin tid officiellt medel, särskilt mot menstruationsblödningar och rödsot. Som många andra äkta saftväxter användes den i folkmedicinen till att avlägsna vårtor, liktornar och fräknar. Ett sällsamt råd av Matthiolus: vid tidig sädesavgång, eller säden går mot manens vilja, skall taklök läggas i skorna under de blottade fötterna och gå därpå, han ansåg att det hjälpte, men tveksamt är det.
Äppelsyra, myrsyra, garvämnen, harts, slem, bitterämnen, socker. Urin- och maskdrivande, kramplösande, avsvällande, sårläkande, sammandragande Invärtes som maskmedel. Utvärtes, färska blad, krossade i en kompress verkar bra mot inflammationer orsakade av insektsbett, mot klåda. Saften används mot revorm, variga sår, bröstkörtelinflammation och lindring av brännskador. Blandat med vaselin, sheasmör, bivax blir det en bra salva mot nariga händer Inga skadliga biverkningar vid normal användning. Stor kardborre (Articum lappa) Stor kardborre (Articum lappa) Beskrivning En stor grovvuxen, tvåårig ört 50-150 cm hög med lång kraftig pålrot, med kraftig, grenad, räfflad stam. Blad är stora och hjärtformade, skaftade, oregelbundet tandade, ovansidan grön, undersidan grått filthårig. Blommorna rosa- purpurröda i juli-september i stora nästan klotrunda korgar, omgivna av gröna hakförsedda hokfjäll. Frukten är ljust rödbrun, med hårkrans. Vägkanter och gårdar i Syd- och Mellansverige, mest i kusttrakterna mindre allmän i Norrland sällsynt.
Roten som skördas om hösten första året eller om våren andra året. Kuriosa Samtliga kardborrearter i Sverige är effektiva medicinalväxter. Förr användes saft från rot med gammalt vin mot ormbett. Bladen krossade tillsammans med vitan från ett ägg applicerat på ett brännsår får smärtan att försvinna och läker sedan såret. Eterisk olja, harts, antibiotiskt ämne, inulin, slemämnen, garvämnen, glykosid Urindrivande, svettdrivande, diuretisk, antiseptisk, blodsockersänkande, och gallstimulerande verkan. Infusion mot influensa och reumatisk värk, även lätt urindrivande kan öka kroppens motståndskraft mot infektioner, hårväxtstimulerande, kronisk snuva, förkylningar. En dekokt användes utvärtes för tvättning av sår, bölder och eksem olika varbildningar. Inga skadliga biverkningar vid normal användning. Sommargyllen (Barbarea vulgaris) Sommargyllen (Barbarea vulgaris)
Beskrivning Två- eller flerårig ört med gul rot. Stjälk upprätt, 3-8 dm, kal och grenig. Rosettblad skaftade, parflikiga med stor uddflik och 6-8 sidoflikar. Stjälkblad är parflikiga eller hela. Blommor i täta klasar, 5-7 mm breda. Blommor lysande gula i juni-juli. Gräsmarket och kulturmark i hela Sverige utom fjällen och övre Norrland. Rosettbladen enbart som färsk, vid torkning förlorar den sin verkan. Men eftersom örten brukar stå grön ända fram i december finns den ju tillgänglig om inte snör täcker den. Vitamin C Aptitstimulerande, urindrivande, sårläkande. Vid skörbjugg, som sårmedel. Bladen kan användas i sallader. Inga skadliga biverkningar vid normal användning
Sommarfläder (Sambucus ebulus) Sommarfläder (Sambucus ebulus) M o g n a b ä r Beskrivning Flerårig manshög ört, krypande jordstam. Blad illa-luktande, med stora äggrunda till ovala stipler. Blommor ofta ljusröda eller vita. Frukt ett svart glänsande bär, innehållande färgad saft och tre kärnor Kulturmark, vägkanter, gamla torpställen, sällsynt i Syd- och Mellansverige. Den torkade jordstammen och rötterna. Sällan frukterna eller bladen Kuriosa Av den mörkröda saften kan man utvinna ett färgämne som är känt sedan antiken.
Bitterämnen, antocyaniner, garvämnen, spår av flyktig olja, saponin. Har en diuretisk, starkt svettdrivande och laxativ verkan. Som infusion mot ödem, njuråkommor och reumatisk värk. Bären är inte ätliga. De kan lätt förväxlas med den vanliga flädern och det har inträffat förgiftningsfall främst bland bar. Även de övriga delarna av växten innehåller ett kemiskt ämne som i större doser är giftigt. Skal endast brukas av kunnig person. Skvattram (Ledum palustre) Skvattram (Ledum palustre) Beskrivning Vintergrön, starkt doftande, 5-15 dm hög buske med rödbruna, brunulliga grenar. Bladen är spiralställda, hela och kortskaftade, 3 cm långa, jämbreda med mörkgrön ovansida och brunullig undersida. Bladkanter är nedvikta. Blommor 12-16 mm breda, i flocklik toppställd samling, 5-taliga. Krona fribladig, vit.
Myrar och fuktiga hedar i hela Sverige. I Västsverige, Öland och Gotland sällsynt. Den torkade blommande örten och de unga skotten. Kuriosa På grund av sin bedövande arom sägs det att om örten fanns lades skottskadade soldater på en bädd av örten. Även denna växt har i forna tider fått göra tjänst vid ölbrygd, innan humlen definitivt trängde undan örten. Under medeltiden nyttjades en dekokt på bladen som kärleksdryck och dess egenskaper har bekräftats av nyare undersökningar. Det härrör från en gammal iakttagelse att älgtjurar gärna äter skvattram under parningstiden. En av vetenskapsmännen, professor Hugo Schulz sammanfattar resultatet så här; Hos studenterna voro de häftiga och långvariga erektionerna mycket besvärliga och likaså om natten följande, upprepade pollutionerna under vilka i några enstaka fall även blod uttömdes. Hos studenskorna kom det till en påfallande förstärkt menstruation Som tillsats till ölet verkade örten starkt rusande. Flyktig olja med ledum-kamfer, arbutin, flavonglykosid, garvämnen, pektin, citronsyra, fett, vax, quercitrin Vid överdosering ger ledol lokala reteffekter på slemhinnor, även kramper och symtom liknande berusning Används i preparat mot bronkit, katarr, lunginflammation. Drogen är inte lämplig att använda till husbehov, doften har en bedövande sövande verkan Pestskråpa (Petasitess hybridus) Pestskråpa (Petasitess hybridus)
Beskrivning Flerårig ört med kraftigt grenig, nästan 2 m lång jordstam. Bladen är mycket stora, 5-8 dm breda, runda med en hjärtformad bas. Bladens undersida är gråluden. Bladskaft långa, ihåliga. Blomstjälk 2-4 dm vid fruktmognad ända upp till 8 dm hög med rödaktiga fjäll. Korgar i täta klasar med enbart diskblommor, rödaktiga. Ursprungligen odlad sedan förvildad på fuktiga ställen finns på de flesta ställen i Sverige i Norrland sällsynt. De färska eller torkade bladen och jordstammen. Kuriosa Pestkåpan eller skräppa åtnjöt förr ett stort anseende som medel mot pest. Men enligt botanisten Arvid Månsons örtabol 1637 hade han tilldelat den ytterligare 21 dygder Spår av flyktig olja, garvämnen, slemämnen, harts, petasin, petasin-s, inulin, pektin, glykosbitterämnen, alkaloid Kramplösande, diuretisk, svettdrivande och maskdrivande verkan En dekokt mot gallsten, hosta, urindrivande. En gröt av färska blad, utvärtes vid svullnade, utslag, svullna ådror och körtlar och reumatiska leder. Inom homeopatin används den mot huvud- och halssmärtor samt nervsmärtor.
Inga skadliga biverkningar vid normalt användande. Penningarv (-blad) (Lysimachia nummularia) Penningarv (-blad) (Lysimachia nummularia) Beskrivning Nedliggande flerårig ört med 2-5 dm långa, greniga stjälkar. Bladen är helbräddade, motsatta, kortskaftade, runda till brett äggrunda med hjärtformad bas. Bladskivan körtelprickig. Blommorna radiära, 15-25 mm breda, enstaka från de mellersta bladens veck. Kronan gul, nästan klocklik med körtelprickiga och fint fransade flikar. Fuktiga gräsmarker, stränder och liknade i Syd- och Mellansverige ganska allmän. Odlas som trädgårdsväxt. Den färska örten utom roten, färsk eller torkad. Kuriosa Släktnamnet lär den fått av den grekiske läkaren Lysimachos, som var den förste som beskrev örtens medicinska egenskaper. Under medeltiden och renässansen var örten ett universalläkemedel.
Garvämne, saponin, kiselsyra, slem enzymet primveras, mineralsalter främst kalium och kisel. Adstringerande, sårläkande, svagt sammandragande, urindrivande, antiseptisk Färska krossade blomstjälkarna används i kompresser utvärtes för svårläkta sår, bölder och hudutslag, lindrar också mot reumatiska smärtor, gikt, muskelsmärtor. En dekokt på färsk saft har en mildrande och uppmjukande verkan på huden. Inga biverkningar vid normal användning. Nejlikrot (Geum urbanum) Nejlikrot (Geum urbanum) Beskrivning Flerårig ört med kort tjock jordstam. Stjälk upprätt, grenig, hårig, 2-6 dm. Nedre blad, parbladiga med 2-5 olikstora småbladspar. Uddblad störst, 4-8 cm, nästan runt och djupt flikigt. Småblad grovt tandade. Stjälkblad treflikiga, oskaftade. Blommorna ca 15 mm 5-taliga, med ytterfoder, långskaftade. Foderbladen är gröna och brett lansettlika. Ytterfodrets flikar brett jämbreda. Blommor gula. Snår och lundar ofta på fuktig jord i Syd- och Mellansverige. Huvudsakligen rötterna, men även den blommande örten kan brukas
Kuriosa Under medeltiden symboliserade nejlikerotens treflikiga blad den heliga treenigheten och blommornas fem kronblad symboliserade Jesus fem sår. Äldre örtläkare var noga med när roten skulle grävas upp, inte bara tidigt på våren utan det fanns ett bestämt datum, 25 mars. Vidare var den under 1500-talet en vanlig grönsak i Europa och den odlades ofta i trädgårdar. De färska bladen ger en angenäm krydda åt soppor och stuvningar. Flyktig olja, eugenol, bitterämnen, garvämnen, glykosiden gein, harts, flavon, leukoanthocyanin, glukos och arabinos, vitamin C. Adstringerande, febersänkande, svettdrivande, sårläkande. Vid matsmältningsrubbningar, gallbesvär, lätt blödande tandkött, diarré, leversjukdomar. En stark infusion kan hällas i badvattnet mot öppna sår och hemorrojder. En dekokt på örten är sammandragande och uppfriskande och gör huden klar, används därför med fördel till ett ansiktsvatten. Cullpeper skriver att den värmer hjärta och håller hjärnan kall Örten har också kallats den välsignande örten eftersom dess doftande rot troddes avvärja både sjukdomar och djävulen. Inga skadliga biverkningar vid normal användning. Mandelblomma (Saxifraga granulata) Mandelblomma (Saxifraga granulata)
Beskrivning En flerårig 20-50 cm hög ört med enkel, körtelhårig stjälk som allra längst upp är lått förgrenad. Nedre bladen njurlika och försedda med körtelhår. Vid stjälkbasen finns en anhopning skära groddknoppar med vilkas hjälp en del av förökningen sker. Groddknopparna lossnar lätt från moderplantan och kan tex med hjälp av djur eller vatten spridas till andra platser. Blommorna stora vita i maj-juni. De sitter i glesa blomställningar, 5 foderblad och 5 kronblad som är 20-30 mm långa. Blommorna är vita. Doft angenäm, smaken bitter och besk. Allmän från Skåne till Värmland. Växer på backar, torrängar och hällar, ofta på mark vars yta under sommaren starkt torkar ut. Rot, blommor, färska blad. Vitamin C, garvämnen Adstringerande, aptitstimulerande, gall- och urindrivande, har numer en ringa roll inom örtmedicinen. Inga skadliga verkningar vid normal användning.
Linea (linnea borealis) Linnea (Linnea borealis) Beskrivning En späd, krypande halvbuske. De förvedade rotslående stjälkarna kan bli mer än meterlånga. Från stjälken utgår upp till 15 cm höga upprätta skott som nertill bär blad och avslutas med ett knippe med två lutande blommor.. Bladen sitter parvis, är ovala och fint naggade. Blommorna är skära utanpå och mörkare inuti blommar i juni-augusti. Krona femflikig, klocklik. Ståndare 4, varav två längre och två kortare, stift långt med ett huvudlikt märke. Frukt nötlika, klibbhårig, till en början trerummig, men endast ett fröämne utvecklas till frö. Blommornas doft är angenäm Tämligen allmän över hela landet. Växer i barrskogar och på fjällhedar och björkskog upp till 1200 meter. Hela ovanjordiska delen av växten, insamlad under blomning, helst före midsommar Kuriosa Släktet, som uppkallats efter Carl von Linné, omfattar endast en art, nämligen linnean. I trädgårdar som trädgårdsväxt är det som regel varianten longiflora syn americana som är vanligast. Utvärtes vid hudsjukdomar som eksem och andra utslag, sårtvätt och som ögontvätt. Inga skadliga biverkningar vid normal användning.