Från tee til green under 50 år - ett kåseri om Skaftö golfbana - Inledning I Svensk golfguide från 2013 står följande att läsa om Skaftö golfbana: Teknisk, lätt kuperad parkbana. Hålen slingrar sig likt torrlagda farleder mellan klipporna. Den beskrivningen låter lockande. De inledande tre hålen är dock ej av den karaktären. Men gästspelaren möter snart de torrlagda farlederna och blir nog lite betänksam när bergknallarna efterhand alltmer sluter sig kring banan. Spelet blir försiktigare och kravet på raka slag ökar. Avsikten med denna artikel är att berätta om banan, om jorden vi ärvde, marken som banan har byggts på, de första trevande fyra hålen; två på området för nuvarande hål 9 samt två på nuvarande drivingrangen. Vidare berättar vi om banans tidiga 9 hål från 1965 och den fortsatta utvecklingen och förändring, om greenernas uppbyggnad och om maskinparkens explosionsartade utveckling Golfboomen drabbade Sverige i början av 1960-talet. Västsverige fick ett antal golfbanor, av vilka en bana kom till stånd här på Skaftölandet. Det var som regel herrar i staten som tog initiativ till att bilda golfklubbar och låta bygga banor. Heder och tack åt de gentlemän som tog golfspelet till Skaftö och såg till att vi fick en golfbana i en trakt som egentligen ej passade för detta spel. Det var både djärvt och unikt. Här fanns inte Skånes slätter, där man i stort sett direkt kunde så och klippa till en golfbana. Nej, här gällde det att anpassa sig mellan bergen. Man är därför imponerad av att man på 60- talet kunde åstadkomma en niohålsbana, och 30 år senare utvidga den till 18 hål. En prestation, som dock snubblat på en del trösklar genom nära grannskap till privata. fastigheter. Men nu har vi en charmfull, välskött golfbana som uppskattas av såväl medlemmar som gäster. I dag sker spel på låg som hög nivå, både bokstavligen och bildligen, vardagsspel samsas med proffstävlingen Rosén Open som i år spelas för 20:e gången. Ladan vid Stockeviksvägen blev medlemmarnas samlingspunkt.och kring den skapades de fyra nämnda hålen. I ladan fanns cafeteria, en enkel shop, utrymme för golfbagar och vagnar. På fritiden spelades här bridge. På andra sidan Stockeviksvägen finns än i dag det röda hus som innehöll omklädningsrum och ett enkelt kansli för utgivande av scorekort, betalning av greenfee m.m. Efter en tid flyttades den administrativa verksamheten till ladan. Ladan blev sedan under många år, fram till mitten av 80-talet, medlemmarnas mötesplats. Marken på vilken vår bana skapades tillhörde till allra största delen Kyrkan och Lysekils kommun. På senare tid har klubben dock friköpt denna mark. Som tidigare nämnts har terrängen varit högst växlande med smärre grönområden mellan bergen. Vad var det då för mark som klubben tog i bruk? Klubbens skicklige entreprenör genom tiderna,
Sten-Erik Olsson, Näreby kan berätta ty han var med Hål för hål berättar Sten-Erik hur marken såg ut och vad den använts till. Området inom de två första hålen bestod av så kallad fastmarksjord, som användes till åker- och betesmark. Tredje hålet var mossmark vilket man kan ana även i dag.hål 4 var betesmark. Den första delen av hål 5 var sumpmark medan slutpartiet var bergigt. Hål 6 var åkermark. Hål 7 var ett otillgängligt berglandskap. Hål 8 var en dalgång som användes som betesmark. Hål 9, 10, 11, 12, 13, 15, 16, 17 och 18 är samtliga byggda på åkermark. Hål 14 utgjordes av bergspartier och enstaka gräsplättar. Åker- och betesmarkerna kring de första hålen och kring ladan arrenderades av lantbrukaren Mårten Niklasson, i Röd som f.ö. hade hästar, kor och grisar. Ladan ingick i arrendet liksom den vita bostaden vid Stockeviksvägen. Till Niklassons uppgifter hörde även att skjutsa den närboende prästen vid dennes tjänsteärenden. Marken med de blivande Slättenhålen 11,15 och 16 arrenderades dels av nämnda Mårten Niklasson i Röd dels av Viktor och Rune Stenström, Fiskebäckskil. Fortfarande anar vi gränslinjen mellan de två arrendena i form av de tre almarna och i deras förlängning de fyra oxlarna. Ursprungligen fanns längs träden också en gärdsgård som markerade gränsen mellan arrendena Banan
Den ursprungliga 9-hålsbanan från 1965 ritades av den kände banarkitekten Nils Sköld och bansträckningen finns bevarad i den första matrikeln för Skaftö-Lysekils golfklubb. Banan har i stora drag samma sträckning som delar av dagens sista nio ; alltså från ladan fram över den så kallade Slätten.. Dock med några undantag Längst västerut vände man via ett par 3- och ett par 5- hål se skiss -. De finns ej längre kvar utan ersattes av ett par 3- hål ett par 4-hål och ett par 5-hål, det senare ofta benämnt långhålet ett 500 meter långt och tråkigt hål Spelet gick från början från nuvarande rangen vid Stockeviksvägen ner till dagens 3:je green och fortsatte över nuvarande 4:an och 10:an till ett korthål på Slätten samt över ovan nämnda par 4-hålet, som länge var vårt hål 12. Man vände sedan tillbaka över långhålet och dagens hål 17 varefter ronden avslutades över nuvarande drivingrange upp mot en green vid Stockeviksvägen och promenaden hem till klubbhuset / ladan var kort. I mitten av 70-talet tillkom dagens 18:e green. Spelet fortsatte att utgå från Stockeviksvägen och utmed och runt kyrkogården till den nya greenen. Därefter följde nuvarande hål 3 o.s.v. Så småningom när vi fått vårt nya klubbhus i mitten av 80-talet övergick man till att starta golfronden på nuvarande hål 3. I slutet av 80-talet uppstod tankar på att utvidga banan till 18 hål. Detta medförde dock en del protester och invändningar. Många ansåg att de nio hålen passade utmärkt för golfspelet på Skaftö. Men intresset för golf hade börjat öka även hos de boende på ön..behovet av utveckling av banan blev alltmer påtagligt. En kommitté bildades för ändamålet och planerna på utbyggnad tog form. Efter många diskussioner och uppgörelser med grannar kom man fram till en lösning. Banarkitekt för de nya hålen blev Jan Sederholm. Byggnationen kunde komma igång under år1990. Vi följer här arbetet hål för hål. Det är dock att märka att sluthålens nummer ej stämmer med dagens då en ny numrering tillkom i samband med omläggningen av Slättenområdet i början av 2000-talet. Vi ber om ursäkt om läsaren kan bli lite förvirrad Hål 1 och 2 beredde inga problem att anlägga. Hål 2 kompletterades så småningom med men damm där det tidigare fanns ett fult träskområde. Hålet fick därigenom en vacker karaktär. Hål 3 fanns kvar från den ursprungliga banan. Dock krävde den vattensjuka marken ytterligare dränering samt förbättrat dikesavflöde. Hål 4 kunde spelas som tidigare Hål 5 var i främre delen mycket sumpigt och krävde omfattande dränering och anläggande av en damm medan slutpartiet var mycket bergigt och medförde stora sprängningar. Hål 6, tidigare åkermark, vållade inga större problem. Hål 7 däremot hade oländig mark där hålsträckningen kom att gå över berg, moras, småsjöar och tallskog. Anläggandet av detta hål medförde ofantliga sprängningar praktiskt taget från tee till green. Den stora sargade stenytan kunde täckas av jordmassor, som togs från området mellan det blivande greenområdet och hål 8. Som en följd fick vi där en stor och gagnerik damm. Hål 8, där det varit naturlig betesmark, medförde inga svårigheter att anlägga.. Dock fick vi så småningom komplettera arbetet genom att till allas glädje spränga bort den spelstörande kullen kort om green.
Hål 9 anlades på den tidigare drivingrangen, först som ett par 3-hål, senare något förlängt till ett par 4-hål. Hålen 10, 11 (korthål) 12 (par-4) spelades som tidigare Hål 13 (dagens 12) medförde inga anläggningsproblem Hål 14 (dagens 13) däremot var mycket trångt i mittpassagen varför stora sprängningar var nödvändiga på vänster sida. Hål 15 (dagens14) gick från vägen och uppför backen men fick en kort levnadstid se nedan - Långhålet och 17:e behölls oförändrade Hål 18 kom att utgå från nya utslagsplatser med spel mot greenen vid klubbhuset. Lördagen den 11 september 1993 invigdes den nya 18-hålsbanan. 108 spelare deltog i en fyrboll i mulet väder med ostlig vind. Alla var nu nöjda. Trängseln vid varvningen efter nio hål var nu ett minne blott. Men, säj den glädje som varar beständigt. Ganska snart kom bud från grannen på höger sida om ovan nämnda korthål nr 15. Många störande bollar hade på kort tid kommit in på hans tomt och han var minst sagt rasande. Omgående fick vi förkorta hålet till ett provisorium och planera för dagens hål 14, ett hål som verkligen går som en farled mellan bergen, avsevärt vackrare än föregångaren. Något ont medförde något gott Sju år senare kom nästa grannproblem; en fastighet vid långhålet stördes av bollar från tee Vi hade svårt att förstå detta men insåg snart att moderna klubbor och bollar medförde längre slag och det var bara att acceptera grannens klagomål. Långhålet kortades av till ett par 4-hål. Bakommittén tog samtidigt ett större grepp om det s.k.slättenområdet. Varför inte förändra / förbättra samtliga tre hål som fanns där? Sagt och gjort. Vi bestämde oss för att föreslå styrelsen en förändring som innebar att det gamla korthålet nr 11 utgick och kopplades till 12:an varvid vi skulle få ett par 5-hål mot 12:e green. Vidare ville vi skapa ett nytt par 3-hål med en green omgiven av vatten. Spektakulärt!. Slutligen omvandla hål 16 till ett par 4-hål och förses med en ny, modern green..vi ansåg att vi här hade ett mycket bra förslag att presentera.johan Curman, ordf.i kommittén, färdigställde en mycket vacker modell över området (den finns att beskåda i klubbhuset). Förslaget presenterades för klubbens ordförande Benny Rosén och sedan dröjde det ej länge förrän styrelsen tog beslut att genomföra projektet. Förändringen medförde omfattande sprängningar bakom dåvarande 11:e green. Den tänkta sammanslagningen med gamla 12:an blev klar och vi fick ett nytt par 5-hål. Nästa åtgärd var att bygga det nya korthålet med en stor, praktfull tee och vattenomfluten green. Det blev mycket lyckat och allt var frid och fröjd tills nästa granne hörde av sig. En avsevärd mängd bollar hade på kort tid kommit in på hans tomt. Dags för att förändra sträckningen av hålet. En vacker och ändamålsenlig tee fick överges och vi nödgades anbringa mattutslag på det närliggande berget. En vinst gjorde vi dock: Utsikten från tee 48 är onekligen magnifik.. Slutligen ändrades långhålet enligt planen
Nu fick vi den nya numreringen av hålen 11 15 I dag finns nya orosmoln vid horisonten.. Fastigheter planeras utmed hål 16 och detta kommer sannolikt att medföra nya bollproblem för kommande boende och som följd problem även för klubben. I denna stund är det ej klart hur det kommer att utveckla sig men risk föreligger att hålsträckningen måste förändras. Språket Det engelska spåket sätter fortfarande sin prägel på golftermerna som tee, fairway, ruff, bunker, green etc. De olika benämningarna är fast rotade och blir kvar. Tee På Skaftöbanan förekom i början endast enkla utslagsmattor av kokosmaterial. Så småningom använde man sig av en gräsyta som klipptes. Nästa steg blev att hopsamla jord till en liten upphöjning som besåddes. Det var starten på en grästee, en enkel utslagsplats utan dränering. Successivt förbättrades och förstorades dessa utslagsplatser och bevattning och dränering tillkom. I dag är flertalet tees uppbyggda enligt USGA:s principer. Skaftöbanan ligger därför i framkant när det gället teeuppbyggnad. Dock får vi t.v. i dras med enklare tee på hålen 2,9 och 15. Detta på grund av olämplig terräng. Ruff / semiruff Utöver s.k. semiruff fanns tidigare på Skaftöbanan tjock ruff som tillsammans med hinder utgjorde ett straff för golfspelaren och medförde ett stort spelproblem. Detta tjocka gräs som allmänt kallades för helruff, klipptes med en slåttermaskin, som drogs efter en traktor, en metod som användes ända in på 90-talet. Därefter klipptes ruffarna ner till dagens semiruffnivå som är 4,5 cm hög. Syftet med denna förändring var att minska boll-letandet och därigenom befrämja speltempot
Fairway den s. k. finklippta delen av spelfältet var från början ett stelt rektangulärt fält. Så småningom började man figurklippa gräsytan i ett mönster som blev mjukare och mera harmoniskt anpassat till de olika landningszonerna. Det blev mera liv i transporten från tee till green. Foregreen är den finklippta gräskrage som omger green Greener finns av tre typer på Skaftö golfbana: # Sex s.k. jordgreener på hålen 3, 4, 10,11, 17 och 18. Dessa greener har ingen speciell uppbyggnadsprofil. Man skrapade helt enkelt ihop matjord på en lämplig plats och sådde gräs. Dränering finns ej och därför är dessa greener mycket känsliga för regn. Vattnet stannar kvar i marken.. Under årens lopp har man förbättrat innehållet i greenerna genom att sanddressa och detta har givits benämningen push-up-greener # Tio 90-talsgreener som anlades i samband banans utbyggnad.till 18 hål.. De finns på hålen 1,2,5,6,7,8,9,12,13 och14. Nu tillkom en underbyggnation med 10 cm s. k. drängrus samt en dräneringsslang. Totalt en bädd på cirka 50 cm. Denna konstruktion var gängse för tiden. # Slutligen två modernt uppbyggda greener på hålen 15 och 16 Under slutet av 90-talet kom influenser från en ny amerikansk modell att bygga en green. Bottenskiktet är i stort sett samma som hos 90-talsgreenerna. Lagret däröver utgöres av en blandning av 80% sand och 20% mull (humus), ett 30 cm tjockt material som packas hårt. Detta system ger ökad möjlighet till förbättrad rotutveckling hos gräset. Uppbyggnaden medför också ökat genomsläpp av vatten. Detta kan man lätt konstatera om man efter en rejäl regnskur jämför greenerna 10 och 16. Medan vattnet i koppen på 10:an stannar kvar länge så är koppen på 16:e snabbt tom. De två greenerna på 15 och 16 är således uppbyggda efter den amerikansk modellen, s.k. USGA-greener (United State Golf Association) Hinder på banan fyller två funktioner : dels att ge ökad spelsvårighet och få spelaren att skärpa sitt spel och undvika problem, dels för att ge gräsytorna ett avbrott, en dekoration om man så vill. Vatten och sand bryter grönskan och medför omväxling på banan. Bunkrarna på väg till green är som regel flata; delvis för att underlätta spelet. 6 Greenbunkrarna däremot är oftast djupa och kräver mera precision i slaget. Vad beträffar vattenhinder så finns de av två slag med olika droppningsregler. Maskinparken har utvecklats enormt under de senaste två decennierna. 60 80-talets traktorbogserade klippare är ett minne blott. I dag har vår klubb en modern maskinpark, som
ständigt förnyas. En green kräver i dag maskiner för vertikalskärning, dressning, luftning samt vältning. Åtgärder som tidigare ej förekom i samma utsträckning.. Klubben äger flertalet maskiner men leasar oftast nytillkomna. Här nedan ges exempel på vår maskinpark. 2 green klippare 1 foregreen 1 fairway 1 semiruff 2 traktorer 2 truckar 4 transportfordon 1 bunkerkrattare Därutöver specialmaskiner för särskild behandling 1 greenvält 4 röjsågar 1 vertikalskärare 2 motorsågar 1 greenluftare 1 lövblåsare 1 tee / fairwayluftare 1 motordriven häcksax 2 sanddressare 1 växtskyddsspruta 1 släntröjare Således ett ansenligt antal hjälpredskap för att hålla banan i så gott skick som medlemmar och gäster önskar. Maskinerna kräver stor omsorg och banpersonalen lägger stor vikt vid skötsel och underhåll av maskinerna. Det tackar vi för Slutligen nämns de som varit greenkeeper respektive ordförande i bankommittén under de 50 åren Greenkeepers Gunnar Jarnedal, Artur Rågdell, Harry Martinsson, Ingvar Fjällman, Roy Pettersson, Stefan Thoresson (banchef) Bankommitténs ordförande Carl-Gustav Schulz, Ingvar Thoresson, Ingvar Fjällman, Hans Jarnedal, Christer Jernberg, Johan Curman, Fleming Brunnhage Skaftö i februari 2014, Stefan Thoresson, Fleming Brunnhage