Arkeologiska undersöknigar längs väg 770 Arkeologisk för- och slutundersökning Del av Morlanda 515 Morlanda 2:1, Morlanda socken, Orust kommun

XX FU UN I utkanten av Boplatsen Judith Crawford, Karin Olsson och Oscar Ortman Rapport 2008:46 I utkanten av boplatsen Arkeologiska undersöknigar längs väg 770 Arkeologisk för- och slutundersökning Del av Morlanda 515 Morlanda 2:1, Morlanda socken, Orust kommun Judith Crawford, Karin Olsson och Oscar Ortman Bohusläns museum Rapport 2008:46

I utk anten av boplatsen Ar k eologisk a undersök ningar längs väg 770 Arkeologisk för- och slutundersökning Del av Morlanda 515, Morlanda 2:1, Morlanda socken, Orust kommun Bohusläns museum Rappor t 2008:46

ISSN 1650-3368 Författare Judith Crawford, Karin Olsson och Oscar Ortman Layout, grafisk form och teknisk redigering Gabriella Kalmar Omslagsbild Foto taget av Karin Olsson. Fotot visar den mellersta delen av undersökningsområdet med Morlanda kyrka i fonden. Tryck Grafisk Precision AB, Uddevalla 2008 Kartor ur allmänt kartmaterial, Lantmäteriverket medgivande 90.8012 Kartor godkända från sekretessynpunkt för spridning Lantmäteriverket 2008-09-15. Dnr 601-2008/2325 BOHUSLÄNS MUSEUM Museigatan 1, Box 403, 451 19 Uddevalla tel 0522-656500, fax 0522-656505 www.vastarvet.se, www.bohuslansmuseum.se

I nnehåll Sammanfattning... 5 Bakgrund... 7 Landsk apsbild... 8 Naturlandskap... 8 Kulturlandskap... 9 Fornlämningsmiljö...11 Historiskt källmaterial...11 Tidigare undersökningar...11 M etod, förundersök ningen...12 M etod, slutundersök ningen...13 Förundersök ningens resultat...16 Anläggningsbeskrivningar...16 Slutundersök ningens resultat...17 Anläggningsbeskrivningar...17 Den västra ytan...17 Den mellersta ytan...20 Den östra ytan...23 Sammanfattning...25 Kulturlagerrester...26 Härdgropsområde...26 Grop med inhägnad...27 Resultat gentemot undersök ningsplanen...27 M aterialets potential...27 Slutsatser samt åtgärdsförslag...28 Referenser...30 Litteratur...30 Otryckta källor...31 Tek nisk a och administrativa uppgif ter...32 Figur för teck ning...33 Tabellför teck ning...34 Bilagor...34

Bohusläns museum 2008:46 Figur 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan/fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2008-09-15. Dnr 601-2008/2325.

I utkanten av boplatsen 5 Sammanfattning I juni 2007 utförde Bohusläns museum en förundersökning av del av Morlanda 515, en förhistorisk boplats, på fastigheten Morlanda 2:1, Morlanda socken, Orust kommun, Västra Götaland (figur 2). Undersökningen utfördes med anledning av planerad breddning och uträtning av länsväg 770 mellan Morlanda kyrka och Kårehogen. Förundersökningen följdes direkt av en arkeologisk slutundersökning i juli 2007. Undersökningarna omfattade endast den del av fornlämningen som berördes av den aktuella vägbyggnationen. Vid förundersökningen påträffades tre områden med kulturlager av förhistorisk karaktär. De delar av kulturlagren som låg inom vägarbetsområdet bedömdes omfatta cirka 430 kvadratmeter. Fynden från förundersökningen kom framförallt i kulturlagret, och utgjordes av keramik, bränd lera, brända ben, slagen flinta, samt ett fragment av ett järnföremål. I lagren påträffades också en mindre mängd skörbränd sten. Vid förundersökningen påträffades även sex stolphål och gropar av förhistorisk karaktär. Under för- och slutundersökningen handgrävdes sammanlagt 23 kvadratmeter (cirka 5,5 procent) av kulturlagret. Vid slutundersökningen utgjordes fynden av keramik, ett fragment av en vävtyngd, två fragment av malsten, brända ben, lerklining, bränd lera och slagen flinta. Makrofossilanalysen resulterade vad gäller kulturlagret i flera sädesfrön av korn och några enstaka frön av övriga sädesslag. Analysen, som utfördes efter slutundersökningen visar att de två ytorna med kulturlager inom den västligaste delen av undersökningsområdet är av boplatskaraktär. Kulturlagret kan karakteriseras som något näringsberikad matjord med inslag av kulturpåverkad jord, kanske sekundärt deponerad i svackor i alven. Under och omkring kulturlagret påträffades sammanlagt 225 anläggningar. Efter rensning och bedömning av anläggningarna dokumenterades 110 stycken, som utgjordes av stolphål, gropar, pinnhål, rännor, härdgropar och en skärvstenskoncentration. Sex av dessa anläggningar påträffades redan vid förundersökningen. De undersökta lämningarna tolkas som utkanten av en boplats. Huvuddelen av boplatsen har sannolikt legat norr om nuvarande väg 770. Utifrån keramikmaterialet kan boplatslämningarna grovt dateras till yngre bronsålder äldre järnålder, en datering som även 14 C-dateringarna från platsen bekräftar. Efter utförd slutundersökning är de förhistoriska anläggningar inom vägarbetsområdet undersökta och dokumenterade. Skyddet för Morlanda 515 kvarstår ej inom det nu undersökta området, men det kvarstår på övriga ytor.

6 Bohusläns museum 2008:46 Figur 2. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Skala 1:20 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2008-09-15. Dnr 601-2008/2325.

I utkanten av boplatsen 7 Bakgrund På grund av att Vägverket Region Väst planerade att räta upp och bredda länsväg 770 på sträckan Morlanda kyrka Kårehogen, Morlanda socken, Orust kommun, Västra Götalands län, utförde Bohusläns museum i juni 2007 en arkeologisk förundersökning av del av fornlämningen Morlanda 515. Den arkeologiska förundersökningen resulterade i att en arkeologisk slutundersökning utfördes i juli 2007. Uppdragsgivare och kostnadsansvarig var Vägverket Region Väst, enligt länsstyrelsens beslut dnr 431-50845-2007. Ansvarig institution var Bohusläns museum och projektledare var Oscar Ortman. Dessutom deltog Judith Crawford och Karin Olsson, i fält- såväl som i rapportarbetet. Morlanda 515 påträffades 2005, i samband med att Bohusläns museum utförde en särskild arkeologisk utredning inom Morlanda säteris ägor Morlanda 2:1 m. fl., i Morlanda socken, Orust kommun, Västra Götalands län. Utredningen föranleddes av att Morlanda Golf AB planerade att anlägga en artonhåls golfbana inom området. Under utredningen påträffades ett flertal tidigare okända fornlämningar. Morlanda 515 (Förundersökningsområde 4, [FU 4] i utredningsrapporten), var en av dessa. Enbart delar av Morlanda 515 berördes av den nu aktuella undersökningen (figur 4). Syftet med 2007 års förundersökning var att avgöra fornlämningens omfattning inför den planerade exploateringen, att klargöra eventuella anläggningars art och funktion, samt att datera boplatsen. I 2005 års utredningsrapport tolkades förundersökningsområde 4, nu benämnt Morlanda 515, som ett perifert boplatsområde (Lundin 2006). Genom att tolka anläggningarnas utbredning och funktion var avsikten att ta reda på om området fortfarande kunde uppfattas så. Ett annat syfte var att söka efter förhistoriska gravar. Enligt äldre källor lär förhistoriska gravar ha funnits i området (Ekhoff 1884) (jfr Morlanda 222 och 238). Dessa gravar har plöjts bort under slutet av 1800- talet eller början av 1900-talet. Inför den arkeologiska slutundersökningen som följde omedelbart på förundersökningen reviderades syftet till att fokusera på kulturlagret och boplatslämningarna. Några indikationer på förhistoriska gravar påträffades inte vid förundersökningen och följaktligen var denna frågeställning inte aktuell inför slutundersökningen. Efter 2005 års utredning hade lämningarna preliminärt daterats till yngre stenålder, brons- och/eller järnålder. Spåren efter de förhistoriska aktiviteterna inom Morlanda 515 kan eventuellt sättas samman med de spår som påträffats inom Morlanda 511 och 513, som också de framkom vid 2005 års utredning. Dessa boplatslämningar ligger sydväst om Morlanda 515. Där påträffades under utredningen ytor med ett mörkt humöst siltlager innehållande en mindre mängd kol och skörbränd sten, en härd och tre stolphål, samt fynd av slagen flinta (Lundin 2006). Boplatslämningarna inom Morlanda 515 kan också höra samman med andra närliggande fornlämningar, det vill säga boplatserna

8 Bohusläns museum 2008:46 Morlanda 221 och 223 på Kårehogen (vid delundersökningar daterade till yngre stenålder och äldre järnålder, Ortman 1996), eller boplatsindikationerna vid Morlanda Kyrka (Nyqvist & Ortman 2008) (figur 3). Figur 3. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, blad 8019, 8029, med översikt över undersökningsområdet samt närliggande fornlämningar markerade. Skala 1:10 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2008-09-15. Dnr 601-2008/2325. Figur 4. Den gamla landsvägen vid Morlanda kyrka med teleledningen i förgrunden. Foto från väster. Bohusläns museum arkiv UMFA 54475 Fotograf E. Almqvist, augusti 1927. Denna rapport, som omfattar både för- och slutundersökningen av berörd del av fornlämningen Morlanda 515, är upplagd på följande sätt: Först följer en gemensam beskrivning av landskapet, fornlämningar och historien runt Morlanda Kyrka samt Morlanda Säteri. Sedan följer en redogörelse för förundersökningen och därefter redovisas slutundersökningen. Landsk apsbild Naturlandsk ap Undersökningsområdet ligger i nordöstra delen av Morlandadalen som löper i nordost sydvästlig riktning på nordvästra Orust. I dalgångens botten rinner en bäck. Mot sydöst avgränsas dalgången av bergsmassivet Store Hamn, vars höjdpartier når upp till hundra meter över havet. Även norr och nordväst om dalgången finns mindre, skogsklädda bergsområden. Jordarterna i botten av dalgången domineras av lera och silt. Grusig sand förekommer längre upp mot branterna. Jordarten i dalgången utgörs främst av siltig sand i den västra delen. Så är fallet även längst i öster. Slänten söder och sydväst om Morlanda kyrka utgör även det ett område med siltig sand

I utkanten av boplatsen 9 Figur 5. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med platsen för 2007 års förundersökningsområde och undersökningens kulturlager och anläggningar markerade. Skala 1:1 500. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2008-09-15. Dnr 601-2008/2325. Hela Morlandadalen har utpekats som bevarandevärd odlingsmark. Morlanda säteri har sedan 1968 varit naturreservat (Lundin 2006). Naturvärdena består bland annat av partier med ek- och ädellövskogar längs bergsbranterna. Undersökningsområdet år 2007 låg omedelbart söder om länsväg 770 och cirka 100 meter söder om Morlanda kyrka. Förundersökningsområdet var cirka 2 860 kvadratmeter stort. Det gränsade i väster till bebyggelsen vid Kårehogen. Det aktuella slutundersökningsområdet var knappt 2 000 kvadratmeter stort. Angränsande områden utgörs av mark i vall. Höjden över havet varierar mellan 10 och 15 meter. Kulturlandsk ap Historiska källor vittnar om ett gynnsamt odlingslandskap i Morlandadalen, såväl före som efter det att säteriet etablerades i början av 1600-talet. Verksamheten tycks framför allt ha varit koncentrerad till dalgången medan fornlämningar i större utsträckning har bevarats i anslutning till skogsmark och uppstickande bergspartier. Åker- och betesmarker omgärdas av stengärdesgårdar och diken. På Kårehogen finns även bevarade fornåkrar i form av välvda åkertegar i det som idag är en muromgärdad ekhage.

10 Bohusläns museum 2008:46 Områdets kulturvärden anses vara av stor betydelse och delar av Morlanda säteris ägor ligger både inom ett Riksintresseområde, nr O33, och ett av Länsstyrelsen uttaget fornlämningsområde, nr 108 (Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän 1984). Beskrivningarna till dessa områden talar om en herrgårds- och fornlämningsmiljö där storgårdens odlingslandskap tillsammans med byggnader, medeltida kyrka och fornlämningar speglar utvecklingen av en kustbygd som kontinuerligt utnyttjats av människan under mycket lång tid. Fornlämningsnr. Fornlämningstyp Datering Anmärkning 95 Skålgropssten Finns i kyrkomuren 219 Gränsmärke 220 Boplats Stenålder Fynd av slagen flinta, spånkärna och flintkniv 221 Boplats Stenålder/äldre järnålder FU av BM 1991. 222 Uppgift om bortgrävd gravhög med gravurna 223 Boplats/ uppgift om gravar Stenålder Undersökt av UV Väst 1981, BM 1984 233 Grav 234 Grav Stensättning, rund 235 Boplats Mellanneolitikum Flinta, keramik. Undersökt av UV Väst 1984, BM 1997 237 Boplats 238 Uppgift om bortplöjd stensättning 239 Boplats Flinta 240 Boplats Flinta 241 Boplats 242 Boplats Uppgift om boplats? 243 Boplats 244 Pest/kolerakyrkogård 247 Boplats 248 Boplats 313 Boplats 434 Boplats Stenålder Slagen flinta i åkermark 442 Bäckens by/gårdstomt Äldsta skriftliga belägg 1464 443 By/gårdstomt 476 Plats med tradition 509 Boplats Flinta, keramik, bränd lera/lerklining, kulturlager, skärvsten 511 Boplats Flinta, bergart 513 Boplats Flinta, kulturlager, skärvsten 514 Boplats Bränd lera/lerklining, flinta, keramik, skärvsten 516 Boplats Flinta Tabell 1: Fornlämningar i närområdet.

I utkanten av boplatsen 11 Fornlämningsmiljö I närområdet finns kända fornlämningar i form av boplatser, bytomter och gravar främst stensättningar samt en skålgropssten, vilken idag är inbyggd i Morlanda kyrkomur (tabell 1). Generellt sett ligger boplatserna och bytomterna väster och norr om det aktuella undersökningsområdet (figur 3). På Kårehogen, som gränsar till undersökningsområdet i väster, finns uppgifter om bortodlade gravhögar (Holmberg 1979:321), och där har även påträffats boplatsindikationer från neolitikum, samt järnålderslämningar i form av keramik och stolphål (Ortman 1996, 2007). Norr om undersökningsområdet har, enligt FMIS, ett antal boplatser undersökts som även de daterats till stenålder. Sammantaget ger lämningarna en bild av mer eller mindre kontinuerlig verksamhet från yngre stenålder till medeltid. Morlanda kyrka har anor från 1300-talet. På Kårehogen finns också en kolerakyrkogård, Morlanda 244, som anlades i samband med koleraepidemin på 1800-talet. H istoriskt k ällmaterial På det äldsta kartmaterialet från 1695 finns två gårdslägen markerade inom Morlanda ägor, Ebildslätt och Berg. I tillhörande text står att bägge tomterna är obebyggda (Geometrisk karta för Berg och Ebildslätt år 1695). Knappt femtio år senare skriver Johan Oedman i sin Chorographia Bahusiensis från år 1746, att: Ebildslätts gård numer är avhyst under Morlanda säteri (Oedman 1983 :196). Området som undersöktes låg på slutet av 1600-talet inom Ebildslätts ängs och åkermark. En del av vägsträckan låg på Morlanda Säteris ägor och utgjordes vid denna tid antagligen av åker och ängsmark (Lantmäteriets arkiv). Av beskrivningen till 1695 års geometriska karta över Ebildslätt framgår det också att en fjärdedels mantal Ebildslätt var obebott och brukades av frälsehemmanet Kårehogen. Åkern runt den avhysta gårdstomten beskrivs som ödetoft av skarp sandjord och var alltså brukad 1695. Även Morlanda kyrka låg fram till 1898 på Ebildslätts ägor (Lantmäteriets arkiv). Tidigare undersök ningar Ända sedan Prosten Erik Axel Holmbergs dagar har området kring Morlanda kyrka och då framförallt Kårehogen tilldragit sig historikers och arkeologers intresse. I sin bok Bohusläns historia beskriver Holmberg fornlämningarna på Kårehogen på följande sätt: ett större antal dylika [gravhögar] ligga spridda öfver moarene uti Kårehogens kohage. Uti en höjd på detta ställe finner man färdiggjorda pilspetsar af flinta och en stor myckenhet afslagna flisor af samma stenart, tydligen fallna vid utarbetning af flintredskap. Vi hafa sålunda härstädes en högst

12 Bohusläns museum 2008:46 Figur 6. Utsnitt ur Fastighetskartan, blad 8019, 8029, med Ebilslätts inägor rektifierade i rött, utifrån 1846 års laga skifteskarta för Kårehogen. Skala 1:10 000. märkvärdig lemning af stenfolket, som för årtusenden sedan på detta ställe tillverkade sina vapen och verktyg. I Morlanda kohage synas äfven några graflemningar, (Holmberg [1846] 1979:321f). Under 1950- och 60-talen genomsöktes området regelbundet av Olof

I utkanten av boplatsen 13 Johansson och Algot Hansson. De påträffade ett antal stenåldersboplatser på fastigheterna Kårehogen och Bäcken längre västerut mot Ellös (Bohusläns museums arkiv M 15:2). Morlanda 221 förundersöktes av Bohusläns museum 1991. Vid undersökningen framkom rikligt med slagen flinta och husindikerande anläggningar i form av stolphål och en väggränna. Anläggningarna innehöll bränd lera, keramik och ett fragment av en sländtrissa. Boplatsen daterades utifrån anläggningarna till äldre järnålder. Flintan kan dateras till lihult- alternativt gropkeramisk kultur (Ortman 1996). Morlanda 233 och 235, som båda ligger nordväst om Morlanda 515, delundersöktes av Riksantikvarieämbetet UV Väst i samband med anläggandet av golfbanan norr om väg 770. Morlanda 235 delundersöktes vid två tillfällen dels 1984 (Weiler 1996), dels 1997 (Åberg & Bark 2006). Fornlämningen utgörs av en stenåldersboplats. Vid undersökningarna framkom anläggningar i form av härdar, samt en grop med en koncentration av flintspån, ett mörkt fyndförande lager, samt fynd av bränd flinta och ornerad keramik. Fynden pekar mot en datering till mellanneolitikum. År 1984 undersöktes också delar av Morlanda 233, en plats med uppgift om gravar, av Riksantikvarieämbetet UV Väst. Vid denna undersökning påträffades en tvärpil, keramik och bränd lera. Inga spår av gravar påträffades. Lämningarna daterades till yngre stenålder (Weiler 1996). Uppgifterna om gravar vid Morlanda 233 härstammar från iakttagelser från 1800- talet (Ekhoff 1884). År 2007 genomförde Bohusläns museum en arkeologisk utredning på fastighen Kårehogen 1:28 m.fl. Vid utredningstillfället påträffades två områden med förhistorisk keramik och boplatslämningar, som grovt kan dateras till yngre bronsålder äldre järnålder (Ortman 2007). Vid en schaktningskontroll intill Morlanda kyrka påträffades gravar från medeltid såväl som från historisk tid. Vid samma undersökning påträffades även indikationer på en förhistorisk boplats i form av slagen flinta (Nyqvist & Ortman 2008). Som framgår av denna sammanställning har ett flertal arkeologiska undersökningar genomförts i området. Resultaten av dessa visar på en intensiv markanvändning i Morlandadalen från mesolitikum till medeltid. Metod, förundersök ningen Under förundersökningen grävdes sexton schakt inom ett cirka 3 050 kvadratmeter stort område. Majoriteten av schakten var cirka 1,8 meter breda. Schaktlängden varierade mellan 3,5 och 18 meter. Schakten grävdes till ett djup av 0,25 0,65 meter, se bilaga 1. De beskrevs i text och fotograferades digitalt. Dessutom togs ett antal översiktsbilder av området. Inom förundersökningsområdet identifierades tre fyndförande kulturlager, sex

14 Bohusläns museum 2008:46 förhistoriska anläggningar, tre gropar och tre stolphål. I kulturlagren grävdes sex meterrutor (figur 7). Alla schakt, rutor, och anläggningar mättes in med GPS (modell R8). Metod, slutundersök ningen Figur 7. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med slutundersökningsområdet, kulturlagren och grävda rutor markerade. Skala 1:2 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2008-09-15. Dnr 601-2008/2325. Vid slutundersökningen avbanades ett cirka 1 500 kvadratmeter stort område i anslutning till kulturlagren (figur 7). De tre separata kulturlagerresterna kunde identifieras och delvis avgränsas. I dessa kulturlager grävdes ytterligare sjutton meterrutor. Sammanlagt rutgrävdes cirka 5,5 procent av kulturlagren. Även ytor mellan kulturlagren frilades. Dessa områden rensades sedan för hand och anläggningar identifierades och dokumenterades. Efter avslutad rutgrävning schaktades resterande kulturlager bort för att kunna identifiera eventuella anläggningar under kulturlagren. Även dessa ytor handrensades. Sammanlagt påträffades 219 anläggningar (se bilaga 2). Av dessa undersöktes 104 stycken. De flesta anläggningar grävdes till femtio procent. Två anläggningar, A841 och A2615, grävdes till hundra procent. Inget material sållades, då fyllningen var för fuktig.

I utkanten av boplatsen 15 Från kulturlagren togs tolv makrofossilprover, sju av dessa analyserades av miljöarkeologiska laboratoriet i Umeå. Makrofossilprover analyserades även från tre anläggningar (A1486 en ränna, A841 ett stolphål och A2361 en grop). Kolprover för vedartsanalys och 14 C-analys togs enbart från anläggningar. Alla schakt, rutor, och anläggningar mättes in med GPS. Ett urval av anläggningarna fotograferades med digitalkamera, och ritades i profil. Väderförhållandena under undersökningarna var tidvis mycket ogynnsamma. Detta ledde till att en liten del av undersökningsytan periodvis stod under vatten något som försvårade rutgrävningen i det mellersta kulturlagret. Undersökningsområdet var dessutom bebott av en ovanligt stor mängd sorkar. Detta innebar att många anläggningar blivit delvis störda av sorkgångar. Figur 8. Karin och Oscar väntar snart kommer regnet. UMFA 54941.62. Foto Judith Crawford. I anslutning till vägen och vägbanken fanns bitvis ett lager av kompakt grågrön lera som antagligen har påförts eller flyttats i samband med vägbygget. Lagerföljd och eventuella anläggningar nära vägen kan antas vara störda eller borttagna. De anläggningar som framkom i anslutning till lerlagret var recenta, och tolkades som telestolpar. De recenta stolphålen är så placerade att man kan misstänka att de utgör spår efter den teleledning som fanns längs med vägen på 1920-talet (se figur 4).

16 Bohusläns museum 2008:46 Förundersök ningens resultat Anläggningsbesk rivningar Figur 9. Avbaning av det mellersta kulturlagret. Oscar Ortman vid maskinen, Karin Olsson mäter. UMFA 54941.7. Foto Judith Crawford. Under förundersökningen undersöktes tre stolphål och tre gropar. I den västra delen av förundersökningsområdet fanns endast en anläggning, A429. Anläggningen A429 var en flack grop som mätte 1 meter i diameter och var 0,1 meter djup. Fyllningen bestod av ljusbrun humös sand med inslag av gul sand. Tre områden med kulturlager påträffades; det västra, det mellersta och det östra. Vid makrofossilanalysen av material från kulturlagret påträffades flera sädesfrön av korn och några enstaka frön av övriga sädesslag. Analysen visar, genom sitt sparsamma resultat, att de två västliga ytorna har någon form av boplatskaraktär. Kulturlagret kan karakteriseras som något näringsberikad matjord med inslag av kulturpåverkad jord, kanske sekundärt deponerad i svackor i alven (bilaga 7). I den västra delen av undersökningsområdet påträffades en keramikskärva, en bit bränd lera, samt tjugofyra bitar slagen flinta, varav fem avslag och nitton bitar övrig slagen flinta. Vid förundersökningen konstaterades också att en VA-ledning sträckte sig genom förundersökningsområdet, i öst-västlig riktning.

I utkanten av boplatsen 17 Slutundersök ningens resultat, Anläggningsbesk rivningar Flertalet anläggningar påträffades inom tre distinkta ytor, som här har kalllats den västra, den mellersta, och den östra ytan. Dessa sammanföll till större delen med de tre kulturlagren. Sannolikt är att anläggningarna och kulturlagren bevarats bättre inom dessa ytor, och att ytterligare anläggningar mellan dessa blivit störda av jordbruk, tidigare vägbygge, eller sorkar. D en västra ytan Anläggningstyp Antal Anmärkning Stolphål 12 Varav en i grop Grop 5 Ränna 1 Pinnhål 46 Varav ett med djurgång Diffus 1 Utgår 93 Summa 158 Tabell 2. Översiktlig sammanställning av grävda anläggningar på den västra ytan. I den västligaste delen av slutundersökningsområdet (figur 11) fanns ett område med en kulturlagerrest, A445, samt 98 anläggningar koncentrerade runt, och under, kulturlagret. Kulturlagret var cirka 105 kvadratmeter stort, 0,2 meter tjockt, och utgjordes av gråsvart humös sand med inslag av kol och skörbränd sten. Fynd av keramik, bränd lera, brända ben, och flinta gjordes i området. Figur 10a och b. Anläggningarna A841 och A1034, två stolphål från den västra ytan i profil. UMFA 54941.49 och 58. Foto Karin Olsson.

18 Bohusläns museum 2008:46 Figur 11. Anläggningar och kulturlager på den västra ytan. Skala 1:200. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2008-09-15. Dnr 601-2008/2325. Figur 12. Översikt som visar västra delen av undersökningsområdet med A1486 i förgrunden. UMFA 54941.60 Foto Judith Crawford.

I utkanten av boplatsen 19 Inom den västra ytan utgjordes anläggningarna främst av stolphål och mindre nedgrävningar som skulle kunna vara från små käppar eller pinnar. Det förekom också rännor och några gropar (bilaga 2 och 3). De flesta stolphålen var koncentrerade till en begränsad yta i den sydvästra delen av området. Alla utom ett (A1149, knappt 0,9 meter i diameter) var cirka 0,40 meter i diameter. Stolphålen hade olika form i plan och profil (figur 10 a och b samt bilaga 3). De bildade inte något tydligt mönster. Övrig slagen flinta påträffades både i A359 och i A841. Pinnhålen fanns spridda på ytan norr och väster om stolphålskoncentrationen. De flesta var 0,08 0,1 meter i diameter och varierade i djup mellan 0,03 0,12 meter. Pinnhålen kan ha ingått i ett hägnadssystem som funnits i utkanten av boplatsen. Två pinnhål var placerade i kanten av en ränna, A1486. Rännan, som var belägen i områdets västra del, var 2,2 meter lång, cirka 0,4 meter bred och som mest 0,2 meter djup. Träkol av björk från rännan daterades till yngre bronsålder, cirka 900 790 f.kr., 2 sigma (Ua-35166, bilaga 5). Utöver de två pinnhålen fanns inga andra anläggningar i anslutning till A1486. Inom den västra ytan fanns även åtta grunda gropar. De var mellan 0,2 och 0,4 meter i diameter och 0,09 0,16 meter djupa. Fyllningen bestod av brun eller gråbrun humös sand. I A349 fanns två bitar övrig slagen flinta. Figur 13. Anläggning A1486. Profilen i den sydvästra kvadranten. UMFA 54941.68. Foto Judith Crawford. (18g) (16d) (9e) Figur 14 a, b och c. Fragment av en vävtyngd, fragment av en malsten (alternativt slipsten) samt fragment av en glättsten. UM nr 29237:18g, 16d samt 9e. Foto Sigfrid Carlsson.

20 Bohusläns museum 2008:46 Vid analysen av anläggningarna har endast pinnhål med en profil djupare än 0,05 meter och stolphål samt gropar med en profil djupare än 0,1 meter beaktats. D en mellersta ytan Anläggningstyp Antal Anmärkning Stolphål 12 varav en med djurgång, och en i grop Grop 12 varav en med djurgång Härdgrop 5 Pinnhål 7 Utgår 21 Summa 57 Tabell 3. Översiktlig sammanställning av grävda anläggningar på den mellersta ytan. Kulturlagret på den mellersta ytan, A473, var cirka 218 kvadratmeter stort och upp till 0,4 meter tjockt. Lagret bestod av svart humös sand med stora mängder sot och kol, samt skörbränd sten. Lagret var mörkare och mera kolbemängt jämfört med de andra kulturlagren. Östra delen av den mellersta ytan var sämre dränerad än den västra ytan, och regnvatten blev tidvis stående. Här kommer en naturlig avrinning från höjdryggen där Morlanda kyrka ligger, norr om vägen. Avrinningen och de många härdgroparna har bidragit till att detta kulturlager skiljer sig från de övriga två. I lagrets västra del påträffades fragment av en slipsten, en malsten och en glättsten (Figur 14 a-c) i meterrutorna R1403, R1418 samt R1615. Brända ben påträffades i R1400, R1413, R1423 och R1624. Figur 15. Det mellersta kulturlagret från söder (A473). UMFA 54941.54 Foto Oscar Ortman.

I utkanten av boplatsen 21 Figur 16. Anläggningar och kulturlager på den mellersta ytan. Skala 1:200. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2008-09- 15. Dnr 601-2008/2325. Anläggningarna inom den mellersta ytan var uppdelade på två skilda områden (figur 16). Det västra området påminde om anläggningarna i den västra ytan. Det är sannolikt att dessa två ytor varit sammanhängande, men att de störts, bland annat av jordbruk. Väster om A473 fanns sju stolphål, elva gropar, och åtta pinnhål (figur 16). Stolphålen var koncentrerade till ett område strax väster om det mellersta kulturlagret. Fyra av dem, A2519, A2510, A2503, och A2495, bildar en rad av stolpar. Diametern på stolphålen varierade något, men låg i de flesta fall runt 0,3 meter. Djupet skilde sig mer markant åt, A2510 och A2495 var relativt grunda medan A2472, A2503 och A2519 var betydligt djupare. Av dessa var A2503 och A2519 djupare än 0,2 meter. Även A2472 var tillräckligt djup för att ingå i någon slags konstruktion. Fyllningen i samtliga stolphål bestod av mörkt grå eller brun siltig, i vissa fall humös, sand. I A2472 hittades en bit flinta. Även i konstruktion och form var de olika. Detta kan bero på att alven var sandig i södra delen av ytan och mer lerig längre norrut. Spridda stolphål som dessa är dock svåra att knyta samman till byggnader eller dylikt. Strax väster om stolpraden fanns ytterligare två stolphål, A1629 och A1638. Dessa var något större än de andra, med en diameter på cirka 0,4 meter. Djupet var cirka 0,15 meter. Båda hade en fyllning bestående av mörkgrå humös sand som var något flammig. Det är sannolikt att även dessa stolphål hör samman (figur 16 och bilaga 2 och 3). Figur 17. Oscar Ortman gräver en meterruta i det mellersta kulturlagret. UMFA 54941.42 Foto Judith Crawford.

22 Bohusläns museum 2008:46 Figur 18 a. Keramik funnen i kulturlagret fyndnummer UM 29237: 9c. Figur 18 b. Keramik funnen i kulturlagret fyndnummer UM 29237: 25a. Figur 18 c. Keramik funnen i kulturlagret fyndnummer UM 29237: 28b. Foto Markus Andersson. Öster om stolphålen fanns ett ungefär 16 kvadratmeter stort område med åtta relativt små och grunda gropar: A2195, A2208, A2216, A2417, A2428, A2433 och A2449 (figur 16). Storleken på groparna varierade mellan 0,14 och 0,5 meter, och djupet mellan 0,05 och 0,12 meter. Fyllningen bestod av gråbrun eller svartbrun humös och i vissa fall siltig sand. De flesta groparna var urlakade. Inga fynd fanns i groparna. Även väster om stolphålen fanns en grop, A1598, i ungefär samma storleksklass. Fyllningen i denna var brungrå siltig humös sand. I området fanns även åtta spridda pinnhål, sex av dem väster om stolphålsraden. I östra delen av den mellersta ytan fanns sexton anläggningar, däribland stolphål, gropar och fem härdgropar, en anläggningstyp som enbart fanns här. En av härdgroparna, A1765, låg i själva kulturlagret och daterades till äldre järnålder, 410 350 f.kr., 2 sigma. (Ua-35167 se bilaga 5). De övriga härdgroparna låg under kulturlagret. Härdgroparna var mellan 0,24 och 0,65 meter i diameter, och djupet varierade mellan 0,05 0,14 meter. Förutom A1765 14 C-daterades kol från ytterligare två härdgropar, A2603, och A2615. Anläggningen A2603 daterades till yngre bronsålder, 1 060 890 f.kr., 2 sigma (Ua-35169). Den andra anläggningen, A2615, daterades till folkvandringstid 420 560 e.kr., 2 sigma (Ua-35170, se bilaga 5). Fyllningen bestod i samtliga fall av svartgrå humös sand med varierande mängder sot, kol och skörbränd sten. I A2595 fanns en keramikskärva i ytan och i A2615 fanns två bitar övrig slagen flinta. I A2643 fanns två keramikskärvor varav en mynningsbit två fragment av brända ben, samt en bit övrig slagen flinta. 19b, 19a, Figur 19 a, b och c. Anläggningarna A1765, A2643 och A2603, tre härdgropar i profil. UMFA 54941.113, 127, 131 Foto Oscar Ortman och Karin Olsson. 19c,

I utkanten av boplatsen 23 I området fanns även en skärvstenskoncentration, A2588, som inte undersöktes eftersom den stod under vatten. Även denna anläggning skulle kunna vara en härdgrop. Nio vedartsprover från de fem härdgroparna analyserades. I A2615 och A2643 fanns kol av ek (Quercus sp.), i A2603 och A2615 hassel (Coryllus avellana) och i A1765 kol av ljung (Ericaceae) samt björk (Betula) (bilaga 6). Runt härdgroparna framkom även fem spridda stolphål av skiftande storlek, fyra gropar, samt ett pinnhål. Stolphålen var mellan 0,18 och 0,53 meter i diameter och djupet varierade mellan 0,06 och 0,14 meter. Fyllningen bestod av gråbrun till svart humös sand. I stolphålet A2571 fanns ett flintavslag samt en bit slagen kvarts. En grop, A2580, låg väster om området med härdgropar, de övriga i sluttningen upp mot kyrkan, öster om härdgroparna. Groparnas diameter varierade från 0,33 0,6 meter och de var mellan 0,1 0,14 meter djupa. Fyllningen bestod av brungrå eller svart humös siltig sand. Det fanns inga fynd i någon av groparna. Pinnhålet låg i anslutning till anläggningarna på den östra sidan om härdgroparna (figur 16). D en östra ytan Anläggningstyp Antal Anmärkning Stolphål Grop 1 Summa 4 Tabell 4: Översiktlig sammanställning av grävda anläggningar på den östra ytan. 3 Den tredje ytan med kulturlager låg längst i öster inom undersökningsområdet, ungefär 70 meter från den mellersta ytan. Kulturlagret i den östra ytan, A305, låg i slänten upp mot väg 770 och kyrkan. Kulturlagerresten var cirka 103 kvadratmeter stor och 0,2 0,4 meter tjock och bestod av svartbrun humös siltig sand med sot, kol, och skörbränd sten. Fynden från denna del av undersökningen utgjordes av keramik, bränd lera, brända ben och flinta. Jämfört med de andra kulturlagerytorna hittades relativt mycket flinta i A305. I den östra delen av ytan fanns en relativt djup grop, A2361, med tre stolphål omkring, A2812, A2822, 2832, (figur 20 och 21). Gropen var 2,05 meter lång och 1,48 meter bred och som mest 0,53 meter djup. Den var genomgrävd av en modern vattenledning. Fyllningen bestod av svartbrun humös siltig sand med stora mängder sot och kol, samt skörbränd sten. I den sydvästra delen av anläggningen fanns fyra bitar övrig slagen flinta, i övrigt var gropen fyndtom. Gropen daterades till övergången mellan yngre bronsålder och äldre järnålder, 540 380 f.kr, 2 sigma, och är alltså samtida med resten av boplatsen (Ua-35168, 2370+/-35 BP, se även bilaga 5). Stolphålen runt gropen var mellan 0,24 0,29 meter i diameter och mellan 0,1 0,13 meter djupa. Fyllningen bestod av brungrå humös siltig sand. De var relativt jämnt utplacerade runt gropen och hör sannolikt ihop med

24 Bohusläns museum 2008:46 Figur 20. Anläggningar och kulturlager på den östra ytan. Skala 1:200. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2008-09- 15. Dnr 601-2008/2325. Figur 21. Anläggningen A2631 grop i plan. Anläggningen låg i den östra delen av undersökningsområdet. UMFA 54941.97 Foto Oscar Ortman.

I utkanten av boplatsen 25 den. Det kan också ha funnits ett fjärde stolphål som försvunnit i samband med grävarbeten för nedläggandet av en vattenledning (figur 20). Anläggningen kan med andra ord ha varit placerad inuti en mindre byggnad eller omgärdad av en inhägnad. Sammanfattning Efter avslutad delundersökning har det västra och det mellersta kulturlagret, inom fornlämningen Morlanda 515, kunnat dateras. Lagrens sammansättning och de övriga lämningarnas karaktär ger också indikationer på att det rör sig om utkanten av en ordinär boplats från övergången mellan yngre bronsåldern och äldre järnåldern. En av de tre daterade härdgroparna är yngre än de övriga och har tidsbestämts till yngre folkvandringstid. Undersökningen har inte kunnat ge någon förklaring till den avvikande dateringen. Den undersökta boplatsens centrala delar har antagligen legat på impedimentet där Morlanda kyrka ligger i dag. Den undersökta delen av boplatsen har utgjort en del av dess utkant. I ett första skede har man anlagt enstaka härdgropar där. Under boplatsens brukningstid har man sedan utnyttjat området sporadiskt, då man anlagt ytterligare härdgropar i området. Den undersökta delen av boplatsen har tolkats på följande sätt: De tre ytorna med kulturlager som påträffades vid undersökningen har bevarats tack vare att de ligger i naturliga svackor. Den västra och den mellersta ytan med kulturlager har ursprungligen varit en sammanhängande kulturlageryta. När området började plöjas kom den tunnare delen av kulturlagret mellan de två svackorna att försvinna. Här påträffades flera sädesfrön av korn och några enstaka fragment av de övriga tre sädesslagen (se bilaga 7). Fynden av slipstens-, glättstens- och malstensfragment, bränd lera, keramik, brända ben och flinta, som gjordes vid kvadratmetergrävningen av kulturlagret, talar för att den västra samt den mellersta ytan är av en karaktär som man kan förvänta sig på en förhistorisk boplats. Kulturlagret kan karaktäriseras som något näringsberikad matjord med inslag av kulturpåverkad jord, kanske sekundärt deponerad i svackor i alven. Anläggningarna i den västra, sandigare delen av området skiljer sig från de anläggningar som fanns i den grusigare delen kring den mellersta ytan. Av de spridda anläggningar som påträffades och undersöktes vid 2007 års undersökning var det kulturlagren och härdgroparna som var tillräckligt påtagliga för att man skulle kunna diskutera en rumslig organisation av boplatsen. Kombinationen av härdar och kulturlager i anslutning till en mindre höjdrygg eller impediment indikerar att vi undersökt utkanten av en boplats. Detta är ett mönster som går igen på flera boplatser från övergången mellan yngre bronsålder och äldre järnålder (Carlie, 2005:25; Flagmeier, 2003:101).

26 Bohusläns museum 2008:46 De undersökta stolphålen, groparna och pinnhålen har inte kunnat sättas in i något större sammanhang utan antas hänga ihop med sporadiska aktiviteter inom den undersökta ytan. Den östra ytan skiljer sig markant från de övriga två. Kulturlagret är här mer torvigt till sin karaktär. Här påträffades förhållandevis mycket flinta, men inte lika mycket keramik och övriga fynd. Inom ytan fanns egentligen bara en konstruktion en grop omgärdad av stolphål på tre sidor. Här nedan kommenteras de tre dominerade strukturerna som påträffades vid 2007 års undersökning av Morlanda 515. Kulturlagerrester Kulturlagerresterna omfattade sammanlagt cirka 550 kvadratmeter. Lagret var mellan 0,1 och 0,4 meter tjockt och innehöll på sina ställen koncentrationer av skörbränd sten och keramik. De två västliga kulturlagerresterna har tolkats som delar av ett större kulturlager. Områdena är snarlika även om det mellersta är något tjockare och mer fyndrikt. Härdgroparna som påträffades i och under det mellersta kulturlagret har inte någon motsvarighet inom det övriga undersökningsområdet. Det mellersta kulturlagret borde kunna dateras med hjälp av härdgroparna. Härdgropen A2603 som påträffades under kulturlagret daterades till yngre bronsålder, 1060 890 f.kr. Härdgropen A1765 låg i själva kulturlagret och daterades till äldre järnålder, 410 350 f.kr. Dateringen av A2615 som också är överlagrad av kulturlagret ställer till vissa dateringsproblem då den är daterad till folkvandringstid, 420 560 e.kr. Proven från både A2603 och A2615 utgörs av hassel. Vedartsprovet från A1765 däremot utgörs av björk. Det finns alltså ingen påtaglig skillnad i provens vedart som skulle kunna förklara de olika dateringarna. De tre härdgroparna ligger alla inom en 9 x 7 meter stora västra ytan vilket gör att det blir svårt att förklara härdgropen A2615:s relativt unga ålder med kulturlagrets tillväxt. Trots detta dateringsproblem så har undersökningen kunnat ge en fingervisning om under vilken period som kulturlagret bildats mellan yngre bronsålder och äldre järnålder. H ä rdgropsområ d e Härdgroparna är alla knutna till det mellersta kulturlagret. Tre av dessa daterades, och på så sätt har vi kunnat datera kulturlagret, se ovan. Sammanlagt påträffades fem härdgropar. Fyra av dessa var jämnstora, cirka 0,6 meter i diameter och 0,1 0,15 meter djupa. En anläggning, A2595, var betydligt mindre. Den var 0,24 meter i diameter och 0,05 meter djup. Fynd av brända ben och brukskeramik gjordes i anläggningarna. Keramiken kan grovt dateras till yngre bronsålder äldre järnålder. Fynden påminner om

I utkanten av boplatsen 27 de som påträffades i kulturlagret. Området har tolkats som en aktivitetsyta i utkanten av en större boplats. Fynd av brända ben och keramik i härdgroparna tyder på att matlagning kan ha förekommit i området. Härdgroparna från den äldsta fasen har sedan överlagrats av ett kulturlager. I detta kulturlager påträffades en härdgrop som tyder på att ytan fortfarande användes på samma sätt. G rop med inhägnad Inom undersökningsområdet påträffades endast ett anläggningskomplex där det gick att diskutera olika tolkningsförslag. Det rör sig om den 1,4 2,2 meter stora gropen, A2631, som påträffades i undersökningsområdets östra del. Gropen var 0,53 meter djup och innehöll ett markant inslag av kolfragment samt en del skörbränd sten. Gropen var omgärdad av tre jämnstora stolphål (A2812, A2822, A2832). Stolphålen var 0,24 0,3 meter i diameter och 0,1 0,13 meter djupa. Stolphålen kan eventuellt vara del av en inhägnad en takkonstruktion borde ha avsatt mer bastanta stolphålslämningar. Kol från gropen är daterat till övergången mellan yngre bronsålder och äldre järnålder, 540 380 f.kr. Gropen är antagligen samtida med det västra kulturlagret. Resultat gentemot undersök ningsplanen I fokus för undersökningen stod kulturlagret som påträffades vid förundersökningen. Undersökningsplanen för slutundersökningen av berörd del av Morlanda 515 rörde frågeställningar rörande kulturlagrets ålder och hur det avsatts. Tanken var också att eventuella anläggningar under kulturlagret skulle kunna ge information om hur boplatsen varit organiserad. Med facit i hand kan man konstatera att vi hade kunnat gräva fler meterrutor i kulturlagret och dokumenterat de övriga anläggningarna mer extensivt, men samtidigt var det viktigt att skaffa sig en uppfattning om de övriga anläggningarnas karaktär. Det hade också varit önskvärt att vattensålla några av meterrutorna. Vi provade att torrsålla kulturlagret men det lät sig inte göras. En vattensållning av kulturlagret hade varit mer kostsam och tidskrävande och gick inte att genomföra inom ramen för projektet. M ater ialets potential Eftersom det rör sig om ett litet utsnitt av en större förhistorisk boplats är materialets potential begränsat. Fyra av tio grävda meterrutor i det mellersta kulturlagret innehöll ben. Om vi hade haft möjlighet att vattensålla delar av kulturlagret så hade kanske andelen brända ben ökat ytterligare. Som det nu var påträffades endast starkt fragmentariska ben vilket resulterade i att

28 Bohusläns museum 2008:46 en osteologisk analys inte var möjlig. De miljöarkeologiska analyserna har gett ett bra resultat som inneburit att vi fått fram mycket information om kulturlagret (bilaga 7). Eventuellt skulle fördjupade analyser av keramiken kunna ge ytterligare information om kulturlagret och boplatsen. Projektet keramik i ett långtidsperspektiv, inom ramen för Bohusläns museums forskningsprogram, ger möjlighet för sådana analyser. Den förhistoriska miljön runt Morlanda kyrka domineras av Kårehogen och Morlanda säteri. Här finns uppgifter om fynd från äldsta stenålder och fram i järnålder. En av slutsatserna som kunde dras av 2007 års undersökning av Morlanda 515 är att boplatsens centrala delar har legat på impedimentet där Morlanda Kyrka ligger i dag. Uppgifter om bortodlade gravhögar på Kårehogen och Ebildslätt samt Ebildslätts försvunna gårdsläge ger antydningar om en komplex fornlämningsmiljö där idag bara enstaka fragment finns kvar. Undersökningen år 2007 av Morlanda 515 kan läggas till de tidigare delundersökningarna som utförts inom området. År 1981 utförde UV Väst en provgrävning av Morlanda 223 som daterade boplatsen till neolitikum. År 1983 provundersökte UV Väst Morlanda 235 som kunde dateras till mellanneolitikum och år 1996 förundersökte Bohusläns museum en del av Morlanda 221 som kunde dateras till övergången mellan mellanmesolitikum och neolitikum samt äldre järnåldern. År 2007 utredde Bohusläns museum den södra delen av Kårehogen där boplatsindikationer från äldre järnålder påträffades (Ortman 2007). Den nordöstra delen av Morlandadalgången har ett brett spektrum av kulturhistoriska lämningar som spänner över en lång tid från mesolitikum fram till etableringen av Morlanda säteri. Tyvärr har allt för många fornlämningar och lämningar försvunnit utan att de dokumenterats. Slutsatser samt åtgärdsförslag För- och slutundersökningen av berörd del av fornlämningen Morlanda 515 visar på både positiva och negativa sidor av att enbart undersöka delar av fornlämningar. Frustrationen över att bara undersöka en liten remsa i utkanten av en boplats var påtaglig. De positiva resultaten från de naturvetenskapliga analyserna är å andra sidan något man kan glädja sig åt. En lärdom vi kan dra av undersökningen är att det är viktigt att undersöka så många anläggningar som möjligt i förundersökningsskedet och att då även fundera på hur och hur mycket av ett kulturlager man bör sålla. Om vattensållning av kulturlagren hade varit möjlig i det här fallet hade vi kunnat ge svar på om förekomsten av brända ben var representativ för kulturlagret. Vid 2007 års delundersökning av den förhistoriska boplatsen Morlanda 515 undersöktes tre områden med kulturlager (figur 5). Fynd av boplatskaraktär som till exempel keramik, fragment av en vävtyngd, fragment av två malstenar, brända ben, lerklining, bränd lera och slagen flinta gjordes.

Resultatet av den utförda makrofossilanalysen gav följande resultat: I materialet från kulturlagret påträffades flera sädesfrön av korn och några enstaka frön av övriga sädesslag. Analysen visar att två ytor inom den västligaste delen av undersökningsområdet har någon form av boplatskaraktär. Förutom kulturlagret undersöktes strax över ett hundra anläggningar, företrädesvis stolphål och gropar men även fem härdgropar. Boplatslämningarna kunde med hjälp av 14 C-analys dateras till övergången mellan yngre bronsålder och äldre järnålder. Efter avslutad delundersökning har lagret kunnat dateras och sammansättningen av två av kulturlagren ger också indikationer på att det rör sig om utkanten av en ordinär boplats från övergången mellan yngre bronsåldern och äldre järnåldern. En av härdgroparna har dock daterats till yngre folkvandringstid. I utkanten av den intilliggande boplatsen har man i ett första skede anlagt enstaka härdgropar. Under boplatsens brukningstid har man sedan utnyttjat området sporadiskt, då man anlagt ytterligare härdgropar i utkanten av boplatsen. Bohusläns museum bedömer att fornlämningsskyddet kvarstår för de resterande, icke undersökta, delarna av Morlanda 515. I utkanten av boplatsen 29

30 Bohusläns museum 2008:46 Referenser Litteratur Arbin, Staffan von & Axelsson, Susanne. Program för arkeologisk kunskapsutveckling. Bohusläns museum. Rapport 2004:36. Uddevalla. Bark, Rune & Åberg, Joakim. 2006. FU Morlanda 235. Arkeologisk förundersökning, Morlanda socken, Morlanda 2:13,Morlanda 235. Bohusläns museum. Rapport 2006:25. Uddevalla. Carlie, Anne. 2005. Järnålder vid Öresund Inledning. I: Carlie, Anne (red.). Järnålder vid Öresund. Specialstudier och syntes. s. 12 37. Band 1. Riksantikvarieämbetet UV Syd. Lund. Ekhoff, Emil. 1884. Bohusläns fasta fornlemningar från hednatiden. Orust västra härad. Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och historia. Hushållningssällskapet. Göteborg. Flagmeier, Marie-Louise. 2003. Rom Gårdsbebyggelse under äldre järnålder Raä 593, Svarteborg sn. I: Claesson, Pia & Munkenberg, Betty-Ann (red.). Projekt Gläborg Rabbalshede. Arkeologiska undersökningar längs E6 i Bohuslän. Nr 1 teknisk rapport. s. 99 118. Bohusläns museum. Kulturhistoriska dokumentationer nr 11. Uddevalla. Holmberg, Axel Emanuel. 1979 [1867]. Bohusläns historia och beskrifning. Uddevalla. Lundin, Ingela. 2006. Morlanda Golfbana, Arkeologisk utredning, Morlanda 2:1, Bäcken 1:5 och 2:1, Kårehogen 1:2 och 1:28, Morlanda socken, Orust kommun. Bohusläns museum. Rapport 2006:13. Uddevalla. Oedman Johan, 1983 [1746], Chorografia Bahusiensis thet är Bohusläns beskrivning. Ortnamn i Göteborg och Bohuslän, band VIII. 1963. Ortnamnen i Orusts västra härad. Lund. Ortman, Oscar. 1996. Arkeologisk förundersökning, Kårehogen 1:37, del av Morlanda 221, Morlanda socken, Orust kommun. Bohusläns museum. Rapport 1996:16. Uddevalla.

I utkanten av boplatsen 31 Ortman, Oscar. 2007. Kårehogen arkeologisk utredning, Kårehogen 1:28 m. fl. Morlanda socken, Orust kommun. Bohusläns museum. Rapport 2007:19. Uddevalla. Nyqvist, Roger & Ortman, Oscar. 2008 Morlanda kyrka arkeologisk förundersökning. Morlanda kyrka, Morlanda socken, Orust kommun. Bohusläns museum. Rapport 2007:84. Uddevalla. Weiler, Eva. 1996 Provundersökningar vid Morlanda säteri på Orust 233 och 235, Morlanda socken, Orust kommun Bohuslän. Riksantikvarieämbetet UV Väst Kungsbacka. Otr yckta k ällor Karta över alla ägor till Kårehogen upprättad vid laga skifte 1846 14 Morlanda 254 Geometrisk avmätning 1695 för Ebildslätt och Berg N80 6:NI:51

32 Bohusläns museum 2008:46 Tek nisk a och administrativa uppgif ter Lst dnr: 431-50845-2007 NOK dnr: 689-2007 Västarvet pnr: B226, B239 Intrasisprojekt: BM07B239 Fornlämningsnr: Morlanda 515 Län: Västra Götalands län Kommun: Orust Socken: Morlanda Fastighet: Morlanda 2:1 Ek. karta: 8019,8029 Läge: X 6460100, Y 1247200 Meter över havet: 10 15 Koordinatsystem: RT 90 2,5 gon Väst Höjdsystem: RH 70 Uppdragsgivare: Ansvarig institution: Projektledare: Fältpersonal: Konsulter: Vägverket Region Väst Bohusläns museum Oscar Ortman Judith Crawford, Karin Olsson, Oscar Ortman Vedart Thomas Bartholin, Hamburg, Miljöarkeologisk analys MAL Umeå universitet, 14 C-dateringar, Ångströmlaboratoriet, Uppsala universitet Fältarbetstid: FU 2007-06-26 2007-06-28, UN 2007-07-03 2007-07-14 Arkeologtimmar: FU 72 timmar, UN 208 timmar Undersökt yta: FU 3 050 m 2, extensivt UN 1 525 m 2 Arkiv: Fynd: Bohusläns museums arkiv Foto: UMFA nr 54941: 1 141 Förvaras i Bohusläns museums magasin UM nr 29237: 1A 17A fynd från förundersökningen, UM nr 29238: 1A 28E fynd från slutundersökningen.

I utkanten av boplatsen 33 Figur för teck ning Figur 1. Utsnitt ur GSD-Röda kartan/fastighetskartan med platsen för undersökningen markerad. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2008-09-15. Dnr 601-2008/2325. Figur 2. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, blad 8019, 8029, med platsen för undersökningen markerad. Skala 1:20 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2008-09-15. Dnr 601-2008/2325. Figur 3. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan, blad 8019, 8029, med översikt över undersökningsområdet samt närliggande fornlämningar markerade. Skala 1:10 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2008-09-15. Dnr 601-2008/2325. Figur 4. Den gamla landsvägen vid Morlanda kyrka med teleledningen i förgrunden. Foto från väster. Bohusläns museum arkiv UMFA 54475 Fotograf E. Almqvist, augusti 1927. Figur 5. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med platsen för 2007 års förundersökningsområde och undersökningens kulturlager och markerade. Skala 1:1 500. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2008-09-15. Dnr 601-2008/2325. Figur 6. Utsnitt ur Fastighetskartan, blad 8019, 8029, med Ebilslätts inägor rektifierade i rött, utifrån 1846 års laga skifteskarta för Kårehogen. Skala 1:10 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2008-09-15. Dnr 601-2008/2325. Figur 7. Utsnitt ur GSD-Fastighetskartan med slutundersökningsområdet, kulturlagren och grävda rutor markerade. Skala 1:2 000. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2008-09-15. Dnr 601-2008/2325. Figur 8. Karin och Oscar väntar snart kommer regnet. UMFA 54941.62. Foto Judith Crawford. Figur 9 Avbaning av mellersta kulturlagret. Oscar Ortman vid maskin, Karin Olsson mäter. UMFA 54941.7. Foto Judith Crawford. Figur 10 a och b. Anläggningarna A841 och A1034, två stolphål från den västra ytan i profil. UMFA 54941.49 och 58. Foto Karin Olsson. Figur 11. Anläggningar och kulturlager på den västra ytan. Skala 1:200. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2008-09-15. Dnr 601-2008/2325. Figur 12 Översikt som visar västra delen av undersökningsområdet med A1486 i förgrunden. UMFA 54941.60 Foto Judith Crawford. Figur 13 Anläggning A 1486 profil sydvästra kvadranten. UMFA 54941.68 Foto Judith Crawford. Figur 14 a, b och c. Fragment av en vävtyngd, fragment av en malsten (alternativt slipsten) samt fragment av en glättsten. UM nr 29237:18g, 16d samt 9e. Foto Sigfrid Carlsson. Figur 15. Det mellersta kulturlagret från söder (A473). UMFA 54941.54 Foto Oscar Ortman. Figur 16. Anläggningar och kulturlager på den mellersta ytan. Skala 1:200. Godkänd ur sekretessynpunkt för spridning. Lantmäteriverket 2008-09-15. Dnr 601-2008/2325. Figur 17 Oscar Ortman gräver en meterruta i det mellersta kulturlagret. UMFA 54941.42 Foto Judith Crawford. Figur 18 a. Keramik funnen i kulturlagret fyndnummer UM 29237: 9c. Figur 18 b. Keramik funnen i kulturlagret fyndnummer UM 29237: 25a. Figur 18 c. Keramik funnen i kulturlagret fyndnummer UM 29237: 28b. Foto Markus Andersson. Figur 19 a, b och c. Anläggningarna A1765, A2643 och A2603 tre härdgropar i profil. UMFA 54941.113, 127, 131 Foto Oscar Ortman och Karin Olsson.