ÅRSRAPPORT 2012
Finska Missionssällskapets ÅRSRAPPORT 2012 154:e verksamhetsåret
ÅRSRAPPORT 2012 Förverkligas resultatansvaret i missionsarbetet? verksamhetsledare Seppo Rissanen...3 Verksamhetsidé och värden...4 Missionsarbetet överskrider gränser direktör för utrikesarbetet Rolf Steffansson...5 SJÄLVFÖRVALTNING OCH EKONOMI Kyrkan i Kina behöver akademiskt utbildade medarbetare, Paulos Huang...18 Stipendiestödet fyller 50 år: Chinda från Laos studerar teologi i Hongkong, Heidi Uusimäki...19 Utrikesarbetet 2013 projekt i olika länder, samarbetsparter, årlig budget... 20 Karta och personalen utomlands...26 Förändringar och hållbara traditioner Direktör för inrikesarbetet Satu Kantola och missionspedagog Camilla Skrifvars-Koskinen...28 Sällskapet betjänar församlingarna...29 FÖRKUNNELSE OCH FÖRSAMLINGSARBETE Evangeliet på eget modersmål talar direkt till hjärtat Joanna Lindén-Montes...6 Medlemsantalet i Lulembela församling fyrdubblades på en dag Kirsi Elo...8 Nytt söndagsskolmaterial förmedlar Guds glädje till miljoner barn i Etiopien Regina Hantikainen...10 SAMHÄLLELIG RÄTTVISA OCH DIAKONI Kari Salonen Personal...29 Ekonomi och medelanskaffning, förvaltning...30 Samarbetsparter och nätverk...31 Utbildning stöder församlingarnas mission...31 Delta i verksamheten...32 Jarmo Kulonen Fadderarbetet 25 år: Herman flydde kriget i Angola nu är han lärare i Namibia, Suvi Dahlsten...12 Att skydda skapelsen ingår i den Colombianska kyrkans strategi, Arja Koskinen...13 Även de döva har rätt att kommunicera, Riikka Vuoristo-Virta...14 Finska Missionssällskapets katastrofarbete 2012, Salla Matilainen...16 Många goda skäl att lita på utvecklingssamarbetet, Salla Matilainen...17 Ari Vitikainen Finska Missionssällskapet Chefredakör: Seppo Rissanen Ansvarig chefredaktör: Eeva Kemppi-Repo Redaktör: Joanna Lindén-Montes Översättning: Madicken Malm, Joanna Lindén-Montes, Ingrid Björkskog Ombrytning: Ad Helena Oy, Helena Lyytikäinen Pärmbild: Ari Vitikainen. Barn som tillhör den etniska minoriteten Tai dam i en byskola i norra Laos. Pärmens insida: Ari Vitikainen Pärmens baksida: Katri Leino-Nzau Tryck: Erweko, Helsingfors 5.2013, 700 st. ISSN 1797-6286, ISSN-L 1797-6286
Förverkligas resultatansvaret i missionsarbetet? På alla livsområden krävs det nuförtiden att man allt tydligare ska kunna redovisa för resultat. Ekonomiskt stramare tider är en uppenbar orsak till det här. Människorna är i allmänhet allt mer intresserade av den verksamhet som de är delaktiga i, både medvetet och omedvetet. Ekonomiskt resultatansvar är ändå bara en dimension. Etisk medvetenhet förutsätter att alla samhällsaktörer förklarar hur deras verksamhet påverkar människors liv och omgivning. Den kristna tron betonar människans ansvar för sin nästa och naturen. Kristna organisationer måste kunna visa hur detta sociala och etiska ansvar verkställs i praktiken. Vid Finska Missionssällskapet har vi utvecklat planeringen av arbetet så att vi bättre kan följa upp och rapportera om hur våra projekt har förverkligats. I missionsarbetet bär vi resultatansvar för hur vi förverkligar kyrkans uppdrag i världen. Kyrkorna har tillsammans kommit överens om att vittnesbördet om Jesus innebär omsorg om skapelsen, förkunnande av evangeliet genom försoningens budskap och ansvarsfullhet mot nästan. Allt detta hör samman; man kan inte ta bort någon del utan att det kristna budskapet blir lidande. Resultatansvar innebär mycket mer än ekonomisk redovisning och rapportering om hur de insamlade medlen används. De som understöder vår verksamhet deltar även på många andra sätt i att förverkliga arbetet, till exempel genom frivilligarbete och förbön. Missionsarbete handlar om hur budskapet om Guds kärlek förändrar denna värld. Våra understödjare bör därför få en mångsidig uppfattning om våra principer, verksamhetsmetoder, kostnader och arbetets effektivitet. Utöver ekonomisk statistik behöver vi också presentera utvärderingar av vilken verkan arbetet haft. Den som har kännedom om sällskapets arbetsprinciper och effektivitet kan bjuda med andra att stöda och förverkliga uppdraget. Tack för ert samarbete och stöd! Seppo Rissanen Verksamhetsledare Finska Missionssällskapets breda kyrkliga samarbetsnät innebär också att vi inte behöver känna oss ensamma i arbetet för att förverkliga allt detta. Vi är en del av en större helhet och arbetar tillsammans mot gemensamma mål. Vår tolkning, som utgår från vår kristna tro, är att vi deltar i det arbete som Gud väntar av oss och att Gud verkar i världen, genom oss. Vittnesbördet om Jesus innebär omsorg om skapelsen, förkunnande av evangeliet genom försoningens budskap och ansvarsfullhet mot nästan. Allt detta hör samman; man kan inte ta bort någon del utan att det kristna budskapet blir lidande. Studio Kuvasi 3
Finska Missionssällskapets verksamhetsidé och värden Vi förverkligar Guds kärlek i ord och handling. Vi förkunnar evangelium, försvarar de mänskliga rättigheterna och arbetar för att utrota fattigdom. Det kristna hoppet Evangeliet föder kristet hopp. Det motiverar oss att följa Jesu exempel mitt i hopplösheten och förändra det som är fel i vårt eget liv och missförhållanden i världen omkring oss. I vårt arbete är det kristna hoppet en livsförvandlande resurs för detta liv och för evigheten. Kärleken till nästan Vårt arbete bygger på Guds kärlek, som riktar sig till varje människa och till hela skapelsen. Kärleken till vår nästa kallar oss att riva murar, försvara de svaga och dela med oss av våra egna tillgångar. Försvar av människovärdet Varje människa är skapad till Guds avbild och har därför ett okränkbart människovärde. Vi skyddar Guds skapelsearbete då vi försvarar de mänskliga rättigheterna oavsett kultur, religion, etnisk bakgrund, kön eller samhällsställning. Öppenhet Vi ansvarar för vårt arbete inför Gud, våra samarbetspartner, de som vi vill tjäna genom vårt arbete och de som finansierar vår verksamhet. Vi vill att vår verksamhet andligt sett skall vara så öppen att det finns utrymme för företrädare för olika kyrkliga inriktningar att delta i arbetet. Trovärdighet Förutsättningarna för vårt fortsatta arbete utgörs av förtroendet för vår verksamhet och dess trovärdighet. Vi verkar så att vi är värda våra partners och understödjares förtroende. Finska Missionssällskapets strategi 2010 2015 Ari Vitikainen 4
UTRIKESARBETET Missionsarbetet överskrider gränser En av de centrala frågorna i Nya Testamentet är: Vem är min nästa? Frågan ställdes eftersom det dubbla kärleksbudet kallar oss att älska Gud över allting, och vår nästa som oss själva. Jesus svarade genom att berätta liknelsen om den barmhärtige samariern. Genom att ge samariern rollen som moraliskt föredöme i liknelsen tvingar Jesus oss att se att alla människor, också dem vi för aktar och avvisar, har rätt till omsorg. I missionen får detta oerhörda konsekvenser. Med Jesu undervisning i bagaget blev det omöjligt för kyrkan att förbli en sluten etnisk sekt. Kyrkan blir än idag ständigt påmind om att budskapet om Guds godhet är ovillkorligt. Det ger ingen möjlighet att diskriminera. I vårt arbete tar vi Jesu kallelse att aktivt söka upp vår nästa på allvar. Den kristna närvaron är fortfarande marginell på många håll i Asien. Därför satsar vi allt mera resurser på vårt arbete där. I länder där det redan finns kyrkor betyder Jesu utmaning att vi söker oss till områden där kyrkans budskap ännu inte slagit rot. Missionen är i ständig rörelse. Men mission handlar inte bara om geografi. De grupper som lyssnade till budskapet under kyrkans tidiga expansion kom från oväntat håll. Kyrkan mötte kvinnor, i många fall änkor. Kyrkan överskred gränser och nådde slavar, fattiga och funktionshindrade. I vår strategi betonar vi att Finska Missionssällskapet har en särskild kallelse att arbeta bland dem som kyrka och samhälle har marginaliserat. Jesu exempel visar att en verklig förändring kan växa fram hos dem. Påverkansarbete enligt Jesu modell Jesu sätt att tala om Gud och omsätta budskapet i praktiken var revolutionerande. Berättelsen om Jesus förändrar och upprättar människor också i vår tid. Under år 2012 har vi bland annat sett hur tron gett nytt hopp åt Latinamerikas ursprungsbefolkning, en känsla av värde bland bergsfolken i norra Thailand, och ett nytt engagemang för medmänniskan i Tanzania. Förkunnelse och tjänst är inte varandras motsatser. Kraften i kyrkans liv kommer från berättelsen om Kristi självutgivande kärlek, som är starkare än ondska, förtryck och död. Genom liknelsen om den barmhärtige samariern synliggjorde Jesus en diskriminerad grupp i det judiska samhället. Liknelsen gav en skarp kritik mot att rättfärdiga inskränkandet av människovärdet med religiösa och kulturella argument. Finska Missionssällskapet deltar i samma arbete då vi synliggör palestiniernas situation i Mellanöstern, daliternas verklighet i Nepal och de faktorer som begränsar funktionshindrades möjlighet till full delaktighet i samhället. Vi vill också i förkunnelse och gudstjänstliv lyfta fram dem som andra inte vill se. Genom århundraden har kyrkan genom Jesu liknelse tagit till sig det moraliska imperativet att hjälpa medmänniskan i nöd. I Finska Missionssällskapets verksamhet syns detta i vårt katastrofarbete. Vi har under året förmedlat hjälp till dem som drabbats av torka, översvämningar eller andra plötsliga katastrofer. Vi är också med i det långsiktiga utvecklingssamarbetet mot fattigdomen. Den största kränkningen mot de mänskliga rättigheterna är den växande klyftan mellan dem som har och dem som inte har. Vårt perspektiv på utveckling utgår från dem, vars position är allra svagast i vår värld. Samtidigt vill vi tala profetiskt emot den ökande girigheten hos dem som har det väl ställt. Jesu lära och exempel förpliktar oss till detta. Rolf Steffansson Direktör för utrikesarbetet Mikko Pyhtilä Mikko Pyhtilä Klyftorna mellan de som har mycket och de som saknar allt växer ständigt. Invånarna i Meatu, som drabbats hårt av torka, plockar upp majskorn som fallit från säckarna. 5
FÖRKUNNELSE- OCH FÖRSAMLINGSARBETE Evangeliet på eget modersmål talar direkt till hjärtat Evangelisten Aphiwat Kokue är den första kristna i sin hemby Huay Nam Khun, där han håller på att grunda en predikoplats. Ett av Aphiwats viktigaste hjälpmedel är Nya testamentet, som just nu översätts till invånarnas modersmål ake. Kyrkan växer bland de olika bergsstammarna på landsbygden i Thailand. Bibeln är en viktig grund för församlingsarbetet. Kyrkans verksamhet drivs till stor del genom frivilliga insatser. Thailands etniska minoriteter lever i en trängd situation. Många har bristande språkkunskaper och svårt att försörja sig. Kyrkans medarbetare möter folket på deras modersmål och når ut till dem som behöver hjälp. Församlingen bryr sig 36-åriga Aphiwat ser fram emot att börja använda hela Nya testamentet på ake. Han vill nå ut till människorna i sin hemby. År 2012 publicerades en evangeliebok med ungefär hälften av Nya testamentet översatt till ake. Sammanlagt har två tredjedelar av NT publicerats. Hela Nya testamentet väntas vara klart 2015. Aphiwat har flera hjälpmedel för församlingsarbetet: en sångbok finns redan tillgänglig på ake och så småningom kommer en film om Jesus att dubbas till ake. Jag är den första kristna i min by. Jag kom till tro när jag insåg att det går att ha en personlig relation till Gud och att det finns frälsning i Jesus Kristus. När jag fick höra evangeliets budskap på mitt eget modersmål ake talade det direkt till mitt hjärta. Jag vill dela med mig av det jag fått uppleva, säger Aphiwat. Aphiwat praktiserar tillsammans med en av kyrkans evangelister Wissaran Ackher. Tillsammans turas de om att leda gudstjänsterna vid prediko platserna i Chiang Rai och finns till för byborna i deras vardag. Aphiwat undervisar också i ake vid ett verksamhetscenter i sin hemby. Joanna Lindén-Montes När jag fick höra evangeliets budskap på mitt eget modersmål ake talade det direkt till mitt hjärta, säger evangelisten Aphiwat Kokue. 6
FÖRKUNNELSE- OCH FÖRSAMLINGSARBETE Arbete över gränserna Finska Missionssällskapets missionär Tuula Kosonen är utsänd för att arbeta med språkutveckling och bibelöversättning på ake. Hon har arbetat med projektet i tio år. Tuula inledde arbetet med att utveckla och förbättra skriftspråket åren 2003 2005. I början fick hon hjälp med sina språkstudier av Aphiwat Kokue. Han blev i sin tur intresserad av den kristna tron och började så småningom studera vid en bibelskola. Till sin hjälp har Tuula ett översättarteam som är stationerat i staden Mae Sai, nära gränsen till Myanmar. I översättningsarbetet ingår många olika granskningsfaser, bland annat de återkommande byakommittégranskningarna. De genomförs ofta i Myanmar, där närmaste ake-språkiga församling finns, berättar Tuula. Tuulas medarbetare, översättarna Zöpho Lepu (30) ja Nööza Kokue (27) kommer själva från Myanmar. De reser hem så gott som varje helg för att träffa sina familjer och hjälpa till i sin församling på andra sidan gränsen. Tuula, Zöpho och Nööza träffas regelbundet i Mae Sai för att gå igenom översättningarna och diskutera teologiska begrepp och ordval. Den här gången granskar de andra och tredje Johannesbrevet. Tuula kontrollerar noggrant varje uttryck i sina översättningsprogram och jämför ibland med den finska och thailändska bibeln. Hennes medarbetare använder också minoritetsspråket akha som referens. Minoritetsspråken bevaras Ake-minoriteten är ett bergsfolk som finns utspridd i Myanmar, norra Thailand, Laos och Kina. Språket talas av cirka 15 000 personer. I bibelöversättningsarbetet ingår språkutveckling som stöder minoriteternas ställning och skyddar deras kulturarv. Ake-minoriteten har också fått undervisningsmaterial för läs- och skrivkunskap på sitt modersmål. Sällskapet stöder läsoch skrivklasser på ake. Joanna Lindén-Montes Tuula Kosonen samarbetar med översättarna Zöpho Lepu och Nööza Kokue från Myanmar. Tuula har arbetat med bibel översättning och språkutveckling på ake i 10 år. Nya testamentet är klart om ett par år. Joanna Lindén-Montes Joanna Lindén-Montes 7
FÖRKUNNELSE- OCH FÖRSAMLINGSARBETE Medlemsantalet i Lulembela församling fyrdubblades på en dag Nära Burundis gräns i nordvästra Tanzania ligger Lulembela, en liten by med ett tjugotal kristna. Lulembela är en predikoplats för Ushirombo församling som ligger 30 kilometer ifrån byn och har 250 medlemmar. En söndag i oktober 2012, blev antalet kristna i Lulembela fyra gånger större, då 60 barn och vuxna döptes under en gudstjänst. Den livliga gudstjänsten är kulmen på några dagars evangelisationsarbete i byn med besök av filmbilen Sinema Leon. Film under stjärnhimlen Evangelisterna Daudi Mullinga och Sebastian Alloys håller redan på att avsluta sin två veckor långa resa i området Ushirombo. De tre sista dagarna tillbringas i Lulembela där de gjort hembesök på förmiddagarna. På eftermiddagen ordnas ett evangelisationstillfälle i mitten av byn och en kör från grannbyns kristna kyrka har kommit för att hjälpa till. Den hög ljudda sången garanterar att ljudet sprids långt och hundratals byinvånare är på plats. Daudi och Sebastian har undervisningens nådegåva, berömmer deras kollega Mikko Pyhtilä, koordinator för evangelisationsarbetet i Victoriasjöns östra stift. Efter evangelisationstillfället sätter männen upp filmutrustningen. Videoprojektorn finns i jeepens bakdel, och högtalarna placeras nära två stolpar som håller upp den vita duken. Strömmen för utrustningen kommer från en generator. Som uppvärmning visas en berättelse om Adam och Eva, och sedan en kenyansk film som berör trolldom och magi. Kvällens stora film, en film om Jesus dubbad till swahili, visas först när det blivit alldeles mörkt. Uppskattningsvis tusen människor kommer för att se filmen. Gudstjänst på bomullsfältet På söndagen, resans sista dag, ordnas en gudstjänst i Lulembela. På plats är Sinema Leons evangelister, kören och andra personer från moderförsamlingen i Ushirombo samt två präster. Detta gör gudstjänsten extra högtidlig för de kristna. Nu kan de hålla nattvard och dop. Lulembela har varken präst eller en egen evangelist utan gudstjänsterna ordnas vanligen av lekmän. Församlingen i Lulembela samlas van- I många avlägsna församlingar finns bara en evangelist, om ens det. När en präst anländer kan man fira gudstjänst och förrätta dop. Kirsi Elo 8
FÖRKUNNELSE- OCH FÖRSAMLINGSARBETE Kirsi Elo Victoriasjöns östra stift är kyrkans missionsområde. Befolkningen i området följer främst traditionella religioner, mindre än 10 procent är kristna. Hundratals personer deltog i evangelisationstillfället i byn Lulembela, och ett tusental människor samlades för kvällens filmvisning. ligen i ett bomullsförråd men nu är förrådet fyllt med den senaste skörden. Kyrkans församlingsmedlemmar har med egna medel anskaffat ett litet bomullsfält för att få pengar till att bygga en kyrka. Skörden var god år 2012 men priset för bomull var beklagligt lågt. Den egna kyrkan är ännu en avlägsen dröm. Gudstjänsten hålls alltså på bomullsfältet under presenningar som skyddar mot solen. När det är dags för dop, står det fullt med människor framför det anspråkslösa altaret. Först döps fyrtio barn, sedan ett tjugotal vuxna. Bland de döpta står en traditionell helare med sin familj, fyra fruar och tjugo barn. Församlingen och evangelisterna är på gott humör det här händer inte varje dag, även om stora dop är vanliga i perifera områden som sällan besöks av en präst. Församlingens sekreterare Joseph Kimaro berättar: I mars 2011 fanns det fyra kristna vuxna och två kristna barn i byn. Igår var det 16 kristna vuxna och 10 barn. Senaste helg kom 20 personer till kyrkan. Kollekten var 3600 shilling (1,6 euro). Vår dröm är att bygga en egen kyrka, köpa musikutrustning och inleda projekt som kan ge en utkomst. För gudstjänsterna har vi köpt ett bord, ett kors och dukar, men vi har inga psalm- eller gudstjänstböcker. Även Lulembelas förvaltningschef välkomnar kyrkan. Han hör inte själv till församlingen men säger att området behöver kristen fostran: en vecka tidigare dödades igen en kvinna anklagad för trolldom. Kirsi Elo 9
FÖRKUNNELSE- OCH FÖRSAMLINGSARBETE Nytt söndagsskolmaterial förmedlar Guds glädje till miljoner barn i Etiopien Kyrkans framtid finns hos barnen. Mekane Yesuskyrkan i Etiopien har över en miljon söndagsskoleelever. I de största församlingarna kan det finnas över 500 elever. När vi gör nytt material står vi inför en stor utmaning, men Gud är med oss han älskar barnen, konstaterar Tsegahun Aseffa, kyrkans koordinator för barnverksamheten. För tre år sedan började Mekane Yesuskyrkan planera ett nytt söndagsskolematerial som kunde ersätta det redan 30 år gamla materialet. Finska Missionssällskapet fick förfrågan om finansiellt stöd och en sakkunnig för jobbet. Det nya undervisningsmaterialet kan användas för all den verksamhet som kyrkan driver för barnen i Etiopien. Materialet ger också den religiösa fostran som saknas i landets skolor. Kyrkan har inkluderat ett stort antal ämnen i sin läroplan, allt från kristen tro till miljöskydd och olika kunskaper för livet. Även svåra ämnen togs med, till exempel kyrkohistoria, information om villoläror, undervisning i nådegåvor, ledarskap samt globaliseringens effekter. Många av dessa ämnen togs senare bort från de yngsta barnens böcker. Lek och kreativitet Tiina Haapsalo, utbildare vid församlingarnas center för barnarbete, introducerade skribenterna teologer och lärare till olika lekfulla arbetsformer inom det kyrkliga arbetet. Målet var att stöda utvecklingen av barnets personlighet och tillväxt som Guds glada och kreativa barn. För att ge liv åt den verbala undervisningen an- vändes till exempel bibellek, golvbilder, bordsdockor och drama. Skribenterna var mycket motiverade och arbetade både självständigt och tillsammans i arbetsseminarier. En av kyrkan utvalda kommitté kontrollerade hur materialproduktionen framskred. Resultatet är en bok för varje åldersgrupp, från fyra- till tolvåringar. De nio böckerna innehåller totalt 450 undervisningstimmar. I materialet ingår en bok med praktiska anvisningar för söndagsskollärare. I skrivande stund, i februari 2013, granskas innehållet och språkdräkten. Materialet har skrivits på amhara men i framtiden borde hela materialet också översättas till övriga stora språkgrupper i Etiopien. Härnäst kommer det att ordnas undervisning i hur materialet skall användas. Regina Hantikainen Mekane Yesuskyrkans nya söndagsskolematerial betjänar över en miljon söndagsskolebarn. Herdedockan går från hand till hand och Solome (till vänster), Tirkaa, Sonan och Nesanet får i tur och ordning fundera på herdens omsorg och kärlek. 10
FÖRKUNNELSE- OCH FÖRSAMLINGSARBETE Regina Hantikainen De nya metoderna inspirerar Sju församlingar har testat det nya materialet och responsen har varit mycket positiv. Materialet har inspirerat och aktiverat barnen. I Ammest Kilo församling i Addis Abeba, bekantade sig barn i olika åldrar med Jesu omsorg enligt golvbildsmetoden. Varje barn fick göra ett eget får av bomull och turades om att hålla den Goda Herden-dockan. Var och en funderade på herdens omsorg och kärlek. De delade sedan med sig av sina tankar till de andra uppmärksamt lyssnande barnen. Glädjen var stor när de fick placera sitt eget får i herdens famn. Kursdeltagarna i Ambo prosteri gjorde en julvandring med hjälp av enkla bordsdockor, som de tillverkade av vattenflaskor. Det var roligt att se de glatt överraskade minerna när dockorna blev färdiga. Julvandringen tilltalade alla deltagare. Under många av Mekane Yesuskyrkans gudstjänster bjuds barnen upp till altaret för att välsignas före predikan. Församlingen ber för barnen och de går sedan till sina söndagsskolegrupper. Vi ber att barnen skulle få växa upp i närheten av vår frälsares kärlek och nåd. Regina Hantikainen Jeaabsira har placerat sitt eget får i herdens goda beskydd. Regina Hantikainen 11
SAMHÄLLELIG RÄTTVISA OCH DIAKONI Herman flydde kriget i Angola Nu är han lärare i Namibia Herman Kambinda, 34 år, föddes i Angola som det yngsta syskonet i en familj med 17 barn. Herman hann gå i skola i något år innan landet befann sig i krig. Både hans pappa och största delen av hans bröder dog i kriget, och familjen splittrades. När även Hermans mamma blev sjuk och dog under kriget, fanns det ingen som kunde ta hand om den 11-åriga pojken. Föräldralös tog sig Herman till Namibia där han jobbade som boskapsherde hos en namibisk familj. Tre år senare hade Herman redan gett upp hoppet om att få gå i skola, men en dag såg familjens far hur Herman satt under ett träd och undervisade andra barn. Han förstod då att pojken måste få en utbildning. Herman gick i den lokala skolan en tid, men familjen hade inte råd att betala hans skolavgifter. När Herman hörde om skolan i Nkurenkuru, som byggts av Finska Missionssällskapet, ansökte han om att få bli fadderelev i skolan, och fick en plats. Jag blev verkligen glad när jag hörde att jag blivit antagen till fadderprogrammet. Nu hade jag möjlighet att gå i skola och hopp om en framtid. När jag tittade bakåt i mitt liv såg jag bara smärta och svårigheter, men nu såg min framtid ljus ut, berättar Herman. Suvi Dahlsten Ett bra gymnasium öppnade dörrarna till universitetsstudier Herman studerade som Finska Missionssällskapets fadderelev och utexaminerades som student. Nkurenkurus högstadium och gymnasium grundades år 1990, och är en av de mest högklassiga skolorna i norra Namibia. Från områdets övriga gymnasier antas cirka tre procent av eleverna till fortsatta studier, medan nästan 80 procent av Nkurenkurus elever har möjlighet att fortsätta studera efter grundexamen. Även Herman fortsatte sina studier vid ett universitet till vilket han fått stipendium från staten. Han utexaminerades som lärare år 2005 och sedan dess har han arbetat som lärare på landsbygden i Namibia. Nu ser livet bra ut. Herman är gift och har två barn. Hans hus är nästan färdigt. Herman hjälper regelbundet byns fattiga barn och unga. Han vill hjälpa andra eftersom som han själv fick hjälp. Att få studera som Finska Missionssällskapets fadderelev förändrade mitt liv. Förutom en utbildning och möjligheten att studera vid ett universitet, fick jag också en förälder som tog hand om mig genom att betala mina skolavgifter. Jag var inte föräldralös längre eftersom jag fick min finska fadder Pirkko. Suvi Dahlsten Varje barn har rätt till utbildning Finska Missionssällskapet har utfört fadderarbete i 25 år. Under dessa år har faddrarna gjort det möjligt för tusentals barn i utvecklingsländer att gå i skola. Med hjälp av fadderstödet slutförde 400 unga sina gymnasiestudier eller sin yrkesutbildning förra året. Fattigdom är den största orsaken till att barn saknar utbildning. Samtidigt är utbildning en av de effektivaste metoderna att minska fattigdom. Fadderarbetet inleddes år 1988 i Etiopien när Finska Missionssällskapet började stöda daghemsbarn vid Mekane Yesuskyrkan i Hosaina stift. Nu har Finska Missionssällskapet fadderarbete i 16 länder. Verksamheten år 2013 utgör en satsning på 1,2 miljoner euro. Fadderarbetet genomförs alltid i samarbete med lokala partners. Fadderstödet används bland annat till skolavgifter, skoluniformer och tillbehör. I dag stöder faddrarna främst barngrupper, istället för enskilda barn, så att stödet fördelas jämnt mellan alla fadderbarn. Finska Missionssällskapet har närmare 3 500 fadderkontrakt. Förutom privatpersoner, stöds fadderarbetet också av smågrupper i församlingarna, speciellt missionskretsar, familjeklubbar, och grupper involverade i barn-, ungdoms- och skriftskolverksamhet, samt av manskretsar och körer. Över 40 skolor stöder fadderarbetet. www.finskamissionssällskapet.fi/fadderbarn 12
SAMHÄLLELIG RÄTTVISA OCH DIAKONI Arja Koskinen Elodia och hennes döttrar visar upp familjens farm för Arja Koskinen, koordinator för utvecklingssamarbetet. Att skydda skapelsen ingår i den colombianska kyrkans strategi I byn Carrizalito i den colombianska kommunen El Cocuy, bor Luis Alfonso Duarte och hans familj. Familjen består av hans fru Elodia Carrero samt deras tre döttrar med makar och barn. De bor alla tillsammans på familjens lilla bondgård som befinner sig på cirka 2 800 meters höjd. Luis Alfonsos dagar går till jordbruket, medan hans fru och döttrar sköter hushållet samt hjälper till på åkern. Barnbarnen går i skola, de yngre barnen i byn och de äldre i staden El Cocuy. Familjen deltar i ett miljöprojekt som drivs av lutherska kyrkan i Colombia med stöd av Finska Missionssällskapet. Projektet strävar till att skydda vattenkällor, plantera träd och förbättra livsmedelsförsörjningen. Projektet inleddes år 2009 med hjälp av Utjämningskampanjen. Finska Missionssällskapet får också utvecklingssamarbetsstöd från utrikesministeriet för projektet. Med hjälp av projektet har vi kunnat skydda våra vattenkällor och jag är väldigt tacksam eftersom källorna ger oss både familjens dricksvatten och det vatten vi behöver för våra odlingar, säger Elodia. Hon berättar att det har planterats träd runt vattenkällorna, och källorna är också omringade av taggtråd så att djuren inte längre kan smutsa ner det värdefulla vattnet. Tidigare fanns det tillräckligt med vatten, men torkan har ökat från år till år och största hotet mot familjens förutsättningar till en trygg vardag är att vattenkällorna skall torka helt. Mångsidig mat från det egna grönsakslandet Dottern Noralba presenterar stolt familjens nya grönsaksland som har planterats med stöd från projektet. Redan i år ger det en god skörd. Bland annat sallad, koriander, rödbeta, kål, gurka, morot, spenat, persilja, bönor, lök, potatis, majs och tomater växer i raka rader. Barnens hälsa har blivit bättre när näringen är mångsidigare och vi nu äter grönsaker varje dag. Gödseln gör vi tillsammans organiskt, och vi sparar pengar eftersom vi själva producerar våra grönsaker, berättar Noralba. Familjen skickar varma hälsningar till Finska Missionssällskapet. De är tacksamma över det unika stöd de har fått genom miljöprojektet. De undrar varför vi bryr oss om dem, långt borta på andra sidan jorden, och hur vi i vårt land kan förstå hur viktigt vatten är som livets källa. Hela samhället deltar i miljöskyddet Projektets koordinator Edgar Calderon berättar att invånarna i El Cocuy har tagit till sig miljöskyddet och planteringen av träd. Såväl förskolebarnen som åldringarna deltar, och tillsammans gör de framsteg i miljöfrågor. Intresset för projektet växer hela tiden och många andra områden skulle vilja delta. Den lutherska kyrkan i Colombia genomför Ecovida-projektet som en del av kyrkans mission. Att skydda skapelsen är ett av fem delområden i kyrkans strategi, och i klimatförändringens tider ser vi att det är ett ännu viktigare område. Vi vill få människor att förstå att naturen och människorna är ett, och om vi förstör miljön förstör vi samtidigt oss själva, säger ledaren för kyrkans diakoniavdelning Martha Wilches. Arja Koskinen 13
SAMHÄLLELIG RÄTTVISA OCH DIAKONI Även döva har rätt att kommunicera teckenspråk öppnar porten till ett lyckligt liv Riikka Vuoristo-Virta Ram Prakash Chaudari (i mitten) blev döv som tonåring. När Ram träffade personalen från Forward Looking lärde han sig att döva också kan kommunicera och började en kurs i teckenspråk. Finska Missionssällskapet har arbetat för de funktionshindrades ställning i årtionden. Sällskapet är en av de främsta kyrkliga aktörerna inom bevakningen och förverkligandet av funktionshindrades rättigheter i världen. I Nepal är de dövas möjlighet och rätt att kommunicera mycket svag. Ännu i vuxen ålder saknar många döva ett språk. De vet ingenting om sin familj, eller ens sitt eget namn. De klarar det dagliga livet genom att imitera andra, utan att veta vad de gör och varför, berättar Laxmi Shrestha från organisationen Forward Looking. I Nepal finns det uppskattningsvis en halv miljon döva. Av dem har till och med 70 procent, över 300 000 människor, helt blivit utan en utbildning och undervisning i teckenspråk. De har ingen möjlighet att få information om sin omgivning eller ens kommunicera ordentligt med sina närmaste. Finska Missionssällskapets partnerorganisation Forward Looking arbetar för de funktionshindrade i Nepal. I byarna i de avlägsna länen Banke och Kailali, har organisationens anställda mött döva som till och med har grundat familj och fått barn utan att ha ett gemensamt språk med sin partner och sin familj. För dem kommer det nu att grundas undervisningsgrupper i teckenspråk. Laxmi Shrestha berättar om den första gruppens utgångsläge: I byarna i Pahalmanpuri lever de döva just så som det beskrivs ovan. Nu har vi grundat en undervisningsgrupp i teckenspråk för dem. Vi lärde oss mycket när vi besökte de döva i deras hem. Vi insåg att de inte ens visste att en döv person kan lära sig läsa och skriva. Den allmänna föreställningen är att döva borde hålla sig till hushållssysslor. Man anser att de inte kan göra mycket mer även om de fick en utbildning. Vi lyckades samla ihop undervisningsgruppen först efter regelbundna besök och många diskussioner i dessa hem. Döva kan också prata! Ram Prakash Chaudhari är 25 år och en av studerandena i gruppen. När jag var liten brukade jag tillbringa dagarna med mina vänner. Vi simmade och lekte i smutsigt vatten. En dag fick jag svår öroninflammation. Eftersom vi inte var utbildade och inte visste bättre, for vi inte till en läkare, utan istället använde vi hemlagade medikament. Senare återkom samma problem. Jag gick då på tredje klass och fortsatte gå i skola trots att hörseln på mitt vänstra öra blev allt sämre dag för dag. Jag var ofta sjuk och också min syn försämrades. Jag stannade trots allt i skolan och kämpade på med hörsel 14
SAMHÄLLELIG RÄTTVISA OCH DIAKONI i bara ett öra. Jag avbröt studierna på sjunde klass när jag förlorade hörseln också i höger öra. Jag hade blivit döv, berättar Ram Prakash C haudhari. Jag grät mycket men det fanns inget vi kunde göra. Trots många mediciner och operationer kunde jag fortfarande inte höra. Jag var ledsen och satt bara hemma. En dag kom syster Laxmi från Forward Looking och döva broder Puran på besök till vårt hem. Jag var förvånad att också döva människor kan prata. När jag såg detta blev jag ivrig att lära mig teckenspråk. Jag fick möjligheten att lära mig många nya saker. Jag vill hjälpa andra som är döva som jag. Genom att informera dem om teckenspråk kan jag göra deras liv vackra och lyckliga. Riikka Vuoristo-Virta Förra julen skrev Riikka Vuoristo-Virta så här i sitt rundbrev till understödarna: Jag har ett namn! Under året har jag besökt flera förskoleklasser i olika dövskolor. Eleverna är ofta sju till tio år gamla när de börjar skolan, trots att skolgången i Nepal normalt inleds vid fem års ålder. Lärarna undervisar eleverna i teckenspråkets grunder. Barnen får för första gången veta att de har ett namn. Så här får barnen för utom ett eget språk teckenspråket också en identitet och en plats i samhället. Vår organisation arbetar också i de mest isolerade och avlägsna länen i Nepal. När våra lokala medarbetare vistats i olika byar har de träffat vuxna döva som har bildat familj och fått barn, men fortfarande saknar ett gemensamt språk för att kommunicera inom familjen. De klarar sig i vardagen genom att använda det kroppsspråk som de själva utvecklat. De får vardagssysslor skötta men behöver kunskaper i teckenspråk för att kunna utveckla och uttrycka sina tankar och idéer, få information om sin omgivning och delta i det lokala beslutsfattandet. Bara genom skolgång har döva barn en möjlighet att lära sig sitt första språk, teckenspråket. Senare kan barnen lära sig skriva och läsa på nepalesiska. Barnen har ofta bara ett sätt att kommunicera med omvärlden, och det sker genom läsning och skrivning. Finska Missionssällskapet stöder för tillfället omkring 130 hörselskadade barn i skolåldern genom fadderprogram. Kirsti Kirjavainen 15
SAMHÄLLELIG RÄTTVISA OCH DIAKONI Finska Missionssällskapets katastrofarbete 2012 När vi ser tillbaka på det gångna året minns vi bäst den humanitära kris som inträffade i Sahel. Den långvariga torkan och hungersnöden i Västafrika hotade över 19 miljoner människor. De rådande klimatförändringarna försvårar situationen i länder vars befolkning redan lider av undernäring. Bristen på regn leder till mindre skördar, vilket i sin tur höjer matpriserna. Mauretanien Bristen på regn gav mindre skördar än normalt i Mauretanien. Finska Missionssällskapet beviljade därför 150 000 euro till offren för svälten i södra Brakna och Hodh Echarg samt i huvudstaden Nouakchott. Sammanlagt fick 30 000 människor hjälp, i huvudsak barn, gravida och ammande kvinnor samt åldringar. Hjälpen kanaliserades till Lutherska världsförbundet via kyrkornas internationella katastrof- och biståndsorganisation ACTalliansen. Senegal Finska Missionssällskapet beviljade 200 000 euro till de svältdrabbade i mellersta Senegal. I mars skickades den första raten med 100 000 euro från sällskapets katastroffond. Pengarna riktades till Senegals lutherska kyrka via ACT-alliansen. Den andra raten, som skickades i juni, finansierades av Finlands utrikesministerium. Kina I augusti beviljade sällskapet 17 000 euro för att åtgärda översvämningsskadorna i Kina. Området söder om Jangtsefloden och södra Kina drabbades från och med maj av upprepade häftiga regn med påföljande översvämningar och jordskred. 115 människor miste livet, 34 000 bostäder kollapsade och 73 800 hektar åker förstördes. 11 000 nödställda fick ris, matolja och filtar. I september beviljade sällskapet ytterligare 30 000 euro från katastroffonden till Yiliang i provinsen Yunnan för att åtgärda jordbävningsskador. Över 80 personer omkom och närmare 800 skadades i en jordbävning den 7 september. Jordbävningen förstörde tusentals hus, flera skolor och bevattningssystem. Nödhjälpen nådde 2 000 invånare som mist sina hem. Filtar, mathjälp och tillfällig inkvartering fyllde de akuta behoven. Medlen användes också till att reparera hus och installera rent dricksvatten. I båda fallen kanaliserades hjälpen via ACT-alliansen till sällskapets samarbetspartner Amity Foundation. Tanzania Finska Missionssällskapet beviljade i november 60 000 euro i nödhjälp till människor som drabbats av torka i norra Tanzania, där befolkningen lider efter flera regnfattiga perioder. Hjälpen sändes till Arusha, Kilimanjaro och Manyara. Närmare 10 000 hushåll fick majs för ungefär tre månader. Därtill fick 2 500 familjer som lever på jordbruk en typ av utsäde som tål torkan bättre. Familjerna får också lära sig hur man ska odla hirs på bästa sätt. Nödhjälpen nådde cirka 60 000 människor och den förmedlades av ACT-alliansen, som i sin tur sände pengarna vidare till sällskapets långvariga samarbetspart, Tanzanias evangelisk-lutherska kyrka. Ann-Katrin Store Gaza Den israeliska krigsoperationen, som inleddes i Gazaremsan i november 2012, försvårade ytterligare situationen för den hårt pressade civilbefolkningen i området. I december sände Finska Missionssällskapet 10 000 euro från sin katastroffond till Al Ahli-sjukhuset, som drivs av den lokala anglikanska kyrkan. Al Ahlisjukhuset i Gaza erbjuder grundläggande sjukvård och specialistvård för alla hjälpbehövande. Salla Matilainen En ny skörd tack vare nödhjälpen Från ett litet frö som detta har allt vuxit, säger Babacar Sarr och visar på sin åker. I andra handen håller han en jordnöt. Babacar Sarrs familj är en av de 10 000 invånare som fått nödhjälp av Senegals lutherska kyrka. Regnperioderna var mycket knappa år 2011 och befolkningen hotades av hungersnöd. År 2012 saknade många familjer utsäde. Myndigheter, bychefer, präster och imamer, utredde tillsammans vilka invånare som var i störst behov av hjälp. Kyrkan delade ut mathjälp, utsäde och beviljade små lån för utveckling av jordbruken. Ann-Katrin Store www.finskamissionssällskapet.fi/katastroffond 16
SAMHÄLLELIG RÄTTVISA OCH DIAKONI Många goda skäl att lita på utvecklingssamarbetet Förvaltningen av Finska Missionssällskapets utvecklingssamarbete är mycket stark. Det konstaterades i en granskning utförd på uppdrag av utrikesministeriet år 2012. I granskningen kontrollerades Finska Missionssällskapets användning av erhållna medel för utvecklingssamarbete, samt dess verksamhet i Finland, Etiopien och Nepal under åren 2009 2011. Finska Missionssällskapets verksamhet ansågs vara lagenlig, administrativt noggrann och professionell. Finska Missionssällskapet har under flera år utvecklat övervakningen av sina utvecklingssamarbetsprojekt. Personalen i Helsingfors gör regelbundna resor till projektorterna för att följa upp och rapportera om arbetets framsteg. Samarbetspartnerna levererar också flera gånger i året olika rapporter till Finska Missionssällskapet. Samarbetspartnerna har också egna övervakningssystem enligt vilka de rapporterar till den egna statens myndigheter. På det här sättet kan vi försäkra att vi uppnår våra mål: fler barn får gå i skola, havande kvinnor kan gå till lä- kare, antalet kvinnor som deltar i beslutsfattande ökar, modersmålsundervisning blir vanligare, människohandelns offer minskar och tillgången på livsmedel förbättras i områden som drabbats hårt av klimatförändringen. Genomgående teman Finska Missionssällskapets utvecklingssamarbete har fem genomgående teman som tas i beaktande i all verksamhet. Dessa teman är jämlikhet mellan könen, funktionshindrades rättigheter, hiv och aids-problematiken, beaktande av miljöpåverkan samt stärkande av partnernas kapacitet. I praktiken betyder detta att Finska Missionssällskapet beaktar till exempel funktionshindrade i all verksamhet, inte bara inom ramen för specifika projekt. De tematiska tyngdpunktsområdena hjälper våra samarbetsparter att verka öppet, långsiktigt och med klara mål. Planeringen och utvärderingen av projekten underlättas också. I slutet av programperioden sammanställer Finska Missionssällskapet en rapport till utrikesministeriet i vilken de globala och områdesspecifika målen samt övriga iakttagelser utvärderas. Ekonomiförvaltningen spelar en viktig roll eftersom dess direktiv och system försäkrar att utvecklingssamarbetsmedlen används på ett tillförlitligt och transparent sätt. Salla Matilainen Finska Missionssällskapets utvecklingssamarbete År 2012 gick 8,8 miljoner euro till utvecklingssamarbetsprojekt (föregående år 5,9 miljoner) varav andelen egna medel var 1,2 miljoner euro. Medlen användes i 17 länder för totalt 90 projekt. I de olika länderna utfördes arbetet tillsammans med 38 samarbetsparter. Salla Matilainen 17
SJÄLVFÖRVALTNING OCH EKONOMI Kyrkan i Kina behöver akademiskt utbildade medarbetare I Kina finns enligt uppskattning tiotals miljoner protestantiska kristna, men få kyrkobyggnader, präster och medarbetare. Det råder också brist på teologisk utbildning. På grund av sina begränsade resurser fokuserar seminarierna all sin energi på att utbilda medarbetare för kyrkliga uppgifter. I Kinas protestantiska kyrka ansvarar de teologiska seminarierna för prästutbildningen. De lyder under Kinas religionsmyndighet och inte undervisningsministeriet, som läroanstalter i allmänhet gör. Det samma gäller även andra religiösa läroanstalter, oberoende av om de är buddhistiska, taoistiska, islamska eller katolska. Det finns drygt 20 protestantiska seminarier och bibelskolor i Kina. De är av mycket olika standard och endast en del av dem kan utbilda präster. Största delen av utbildningscentren kan ge endast kortvarig grundutbildning för diakoniarbetare, predikanter och andra motsvarande kyrkliga medarbetare. Det högst rankade seminariet är teologiska seminariet i Nanjing, där man kan avlägga en kandidat- eller magisterexamen. Seminariet i Nanjing har rätt att ta emot studerande från hela Kina. Seminarierna på följande nivå kan utexaminera studeranden på kandidatnivå, och ta emot studerande från endast ett fåtal län. Seminarierna på den tredje nivån verkar endast inom sitt eget län. Sådana är till exempel bibelskolan i Hunan och Anhui teologiska seminarium, vilka ger endast grundutbildning. Det är inte möjligt att avlägga kandidat- eller magistersexamen vid dessa. Dialogen mellan religion och kultur Det bedrivs för närvarande mycket litet akademisk teologisk forskning inom Kinas officiella kyrka. Att utveckla forskningen är en stor utmaning. Den allmänna uppfattningen är att den akademiska nivån vid de teologiska seminarierna är mycket lägre än vid universiteten. En höjning av den akademiska nivån skulle främja kyrkans förutsättningar att kommunicera med de icke-kristna utanför kyr- kan och delta i den samhälleliga, humanistiska och politiska debatten. Lyckligtvis har man under de senaste 20 åren börjat forska aktivare i kristendomen vid de kinesiska universiteten. Största delen av dessa akademiska experter är icke-kristna eller kristna som hör till en hemförsamling. Sedan år 2007 har jag själv undervisat i teologiska ämnen, bland annat om dialogen mellan kristendomen och den kinesiska kulturen, vid ungefär 40 olika universitet. Paulos Huang Ledarna för de teologiska seminarierna i Kina har i huvudsak utexaminerats från seminariet i Nanjing, landets enda teologiska läroanstalt som utbildar magistrar. Seminariet behöver flera lärare på doktorsnivå. Finska Missionssällskapet stöder bibelskolorna i provinserna Hunan och Yunnan samt seminariet i Nanjing. Dessutom verkar sällskapets missionärer som gästande professorer vid olika universitet. Kari Salonen 18
SJÄLVFÖRVALTNING OCH EKONOMI Chinda från Laos studerar teologi i Hongkong Chinda Soukpaseuth föddes i en kristen familj i Laos. Hennes far är pastor och reser runt och förkunnar i provinserna. Hennes mamma leder kvinnogrupper. Chindra vill också tjäna den kristna kyrkan i Laos. Hon studerar därför teologi för tredje året vid lutherska seminariet i Hongkong. Chindra är Finska Missionssällskapets stipendiat. Det är inte möjligt att studera teologi i Laos. Jag kände några i kyrkan som tidigare studerat i Hongkong. Tillsammans med pastorn bad vi till Gud att också jag skulle få möjligheten att åka till Hongkong och studera. Genom Finska Missionssällskapets stöd öppnade Gud vägen för mig, berättar Chinda. Chinda flyttade i ung ålder till Laos huvudstad Vientiane. Efter att ha avklarat en bibelkurs fick hon jobb vid den evangeliska kyrkan i Laos. Den evangeliska kyrkan är den enda kristna kyrkan vid sidan av den katolska kyrkan och Adventkyrkan, som är godkänd av staten. Av dessa tre är den evangeliska kyrkan klart störst med uppskattningsvis 120 000 medlemmar. Innan Chinda åkte till Hongkong hann hon jobba med ungdomsarbete och bibelundervisning, som kontorssekreterare och allmän sekreterare. Hon reste ofta runt i landet tillsammans med pastorn och undervisade eller ägnade sig åt förkunnelse. Missionsarbete i ett slutet land För fem år sedan kunde man endast i en viskning bekänna sin kristna tro i Laos. Nuförtiden kan man tala mera öppet om tro. Men offentlig evangelisation är fortfarande förbjuden och det kristna budskapet förkunnas endast vid privata tillställningar eller i kyrkans utrymmen. Vid seminariet har Chinda tyckt allra Chindra drömmer om att ta hand om en egen församling i Laos. mest om de studier som berör missionsarbete. Varje lördag och söndag besöker hon en thailändsk församling och förkunnar evangeliet. Hon leder också bönemöten med församlingsmedlemmarna via mobiltelefon. Själavård är också ett kärt ämne. Chinda kommer att behöva kunskaperna när hon återvänder till Laos efter fem år av studier. Hon vet redan nu att hon i framtiden kommer att utföra evangelisationsoch undervisningsresor runtom i landet. Trots att offentlig förkunnelse är förbjuden, vet Chinda att det går att utföra mis- Heidi Uusimäki sionsarbete så gott som var som helst. Ibland läser jag kristen litteratur på bussen och de andra resenärerna börjar fråga vad jag läser. Då inleds en diskussion om religion. Min stora dröm är att kunna ta hand om en egen församling i Vientiane. Det kunde jag inte göra utan den examen och arbetserfarenhet som jag har fått tack vare det lutherska seminariet i Hongkong och Finska Missionssällskapet. Heidi Uusimäki 50 år av stipendieverksamhet År 1962 kom Josia Mufeti och Abisai Shevajali till Helsingfors för att studera teologi. De var båda pastorer vid kyrkan i Ambo-Kavango, och studerade med stöd från Finska Missionssällskapet. Så började stipendieverksamheten. År 2012 stödde Finska Missionssällskapet samarbetspartnernas personal- och lekmannautbildning med 1,75 miljoner euro, varav drygt 340 000 euro gick till stipendier. Sedan starten har målet varit att stärka kyrkornas eget kunnande och självständighet. Stipendiaterna undertecknar ett avtal som binder dem att arbeta inom sin egen kyrka i två omgångar under studietiden. Till en början reste stipendiaterna till Finland för att studera. Senare insåg man att det är bättre, bland annat av kulturella skäl, att de får studera så nära sitt eget hemland som möjligt. De flesta stipendiater studerar teologi, men det finns också studiemöjligheter på många andra ämnesområden, från hälsovetenskap och ekonomi, till musik och matematik. År 2012 stödde Finska Missionssällskapet 50 stipendiater. Många stipendiater har blivit kyrkliga ledare eller fått andra betydande uppgifter. Resten har utbildat sig för uppgifter i sina egna församlingar på gräsrotsnivå. 19
UTRIKESARBETET Verksamhet på gång 2013 (K = får stöd från Finlands utrikesministerium) Angola I samarbete med den evangelisklutherska kyrkan i Angola, (LVF 2011) 48000 medlemmar Bibelöversättningsarbete stärkande av kyrkans församlingsarbete och mission understöd för kristen fostran preventiv hälsovård, hiv/aids-arbete, vaccinationsprogram, moderskapsrådgivning och utbildning av bybarnmorskor och hälsovårdare i Kunene län och i staden Huambo (K) utbildning av gymnasielärare med stipendiestöd vid Lubango universitet (K) fadderunderstöd utveckling av kyrkans diakoniarbete Självförvaltning och ekonomi understöd till utbildning av anställda och frivilliga medarbetare vid Shangalala Bibelinstitut, det interkonfessionella teologiska seminariet i Lubango samt genom olika kortkurser understöd till kyrkans ekonomioch projektförvaltning (K) Arbetet inleddes 1939 (-46) och återupptogs 1973; ekonomisk satsning 515 000 euro Tiina Kukkonen Bolivia I samarbete med Bolivias evangelisklutherska kyrka, 22 000 medlemmar, samt Instituto Superior Ecuménico Andino de Teología. understöd till församlingar med ekonomiska svårigheter samt kyrkan som helhet och personalutbildning tryggad tillgång på mat och förbättrad hälsokunskap bland aymarabefolkningen (K) utbildning för barn vars föräldrar är gruvarbetare (K) stöd till kyrkas verksamhetscenter i Caranavi för aymaraflickor som kommer från landsbygden fadderunderstöd Arbetet inleddes 2004; ekonomisk satsning 160 000 Botswana I samarbete med den evangelisklutherska kyrkan i Botswana, 18 800 medlemmar Arja Koskinen understöd till musikarbete rehabilitering av funktionshindrade vid Thuso rehabiliteringscentrum (K) samhällsutvecklingsprojekt i Kalahari (K) stöd till kyrkans verksamhetscentrum Gaborone och till personer som insjuknat i hiv/aids som deltar i verksamheten (K) stöd till barn som blivit föräldralösa på grund av aids och till deras vårdnadshavare vid Gabane församlings stödcentrum Självförvaltning och ekonomi utveckling av kyrkans centraladministration stöd till kristen fostran: utbildning av söndagsskollärare, lekmannapredikanter samt utbildning i familjearbete stipendier för teologiska studier Arbetet inleddes 1972; ekonomisk satsning 449 000 euro Colombia I samarbete med Colombias evangelisklutherska kyrka, 1 500 medlemmar, Lutherska världsförbundet understöd till församlingar med ekonomiska svårigheter, kyrkans missionspunkter samt kyrkan som helhet och utbildning av personal stöd till verksamhetscentret för unga La Vid Verdadera i Bogotá 250 fadderelevers skolgång stöds genom fadderprogram kyrkans miljöprojekt i Guaracura och Cocuy för att förbättra människornas levnadsförhållanden och främja hållbar utveckling i området (K) förbättring av de funktionshindrades ställning i Boyacá och Casanares (K) understöd till Lutherska världsförbundets program i Colombia, som stöder lokal fredsfostran (K) Arbetet inleddes 1989; ekonomisk satsning 475 000 euro 20 fadderstöd för 150 barns skolgång, 35 barn erbjuds dagvårdsplats, verksamhetsstöd för barn som påverkats av aids-pandemin Arja Koskinen